Hörnpasseringar

I onsdags red jag ut på Eh och Dansa var väldigt spänd från skarpa kurvan och hela vägen ut och tillbaka. Jag försökte först rida på och lösgöra henne men hon älgtravade och tvärnitade om vartannat så efter ett tag tog jag ett djupt andetag och gav upp. Skrittade och tog tag i oss igen när hon var kontaktbar. Försökte jogga henne lång och låg och det gick bra bitvis men hon var taggad och lite spänd fortfarande. Sista sträckan innan tåget på hemvägen tog jag en extra gång efter att hon blivit för springig och forserande efter en galoppfattning. Andra gången gick det bra. 
Red upp till paddocken på hemvägen där Maja och Hanna var med Winston och Noa. Så fick vi sällskap av dom sista biten hem. Dansa var så duktig för vi skrittade iväg bara några 100m före dom innan ridturen men hon traskade snällt på utan att hålla vilja vänta in dom andra. 
 
På torsdagen var det dressyrträning. Vi tränade hörnpasseringar och passet började bättre än vanligt då hon joggade på avslappnat i fin form, men jag hade svårt att ta mig därifrån till mer kvickhet och högre form sedan. Det är en stor akilleshäl hos mig. Det jag behöver är mer energi och sätta ihop Dansas kropp mer, så steget blir kortare och kvickare. Men om jag driver fram så blir hon bara större och tar jag halvhalt så finns det inte tillräckligt med energi så det bara blir hackigt. Men det är bara att träna vidare för att hitta känslan och ridningen.
 
Eftersom jag tränade sist för Anita så blev jag väldigt fokuserad på allt hon lärde mig och då blir jag lite förvirrad och passiv. Patrik påminde mig om att jag måste komma ihåg att plocka ur vissa saker och "göra om" till min egen ridning när jag tränar för nya tränare, så att jag inte bara ändrar mig totalt för då fattar Dansa ingenting och jag själv blir förlamad. Haha. Så jag hittade tillbaka till min ridkänsla lite längre in i träningen, kryddad med det nya jag lärt mig, istället för att försöka rida korrekt som en robot utan att känna av situationen. 
 
Jag hade först ingen vidare känsla av träningen, men nu några dagar senare då jag glömt förväntningarna jag hade på mig själv inför det, så känns det jättebra. Vi hade ett jämnare pass än vanligt där det aldrig var dåligt, utan bara lite halvdant i början. Det kändes bra med de nya jag lärde mig av Anita när jag vaknade till och red mer som mig själv samtidigt. Vi hade i princip inga taktmissar i volter eller hörn, trots att Patrik var supernoga med att jag inte fick gena i hörnen, vilket jag gärna gör ;) Jag hoppas och tror att det berodde på att min sits är jämnare nu. Men det återstår att se! Himla roligt med framsteg där i alla fall. 
 
Dansa var fortfarande tittig på långsidan och stannade första gången jag skulle rida förbi där i höger varv (hon är alltid tittigare där i höger varv. Antar att det är för att då går hon bort från utgången). Hon stannade även till en kortis i traven en gång. Lilltrollet. 
 
Snabbpunkter för mig att minnas 
- Stöd på ytter och led med inner. Extra noga att ställa igenom i hörnen (våga röra händerna och inte bara sitta som en porslinsdocka)
- Fram med höften
- Energi in i volterna och hörnen
- Runda upp för innerskänkeln
- Sitt på bakbenen
 
 

Födelsedagspresenten

I tisdags fick jag alltså en träning för Anita Grande som är dressyrtränare åt ekipage på alla nivåer men främst de som tävlar på hög nivå upp mot Grand prix. Först tänkte jag att vi inte har någon "nytta" av en så bra tränare eftersom vi ligger på så låg nivå, men så blev jag så sugen på att få testa för hon har ju sån erfarenhet och förklarar så bra och riktar mycket in sig på sitsen. Hon är även kiropraktor så hon har mycket kunskap om kroppen. 
 
Under vår träning fokuserade hon nästan enbart på sitsen. Är min sits bra och jag jobbar rätt med den så blir Dansa också väldigt fin, så det blev hon! 
Anita upptäckte direkt att jag är sned i kroppen. Jag viker överkroppen åt vänster och vill hela tiden flytta mina händer åt vänster, i båda varven. Detta gör att Dansa är lika sned såklart eftersom det bara är jag som rider henne. Och det är troligen därför vi har så svårt med våra taktmissar i vänster varv, för Dansa behöver balansera upp mitt sneda också. Jag fick tippa ned höger axel och upp med vänstra, tippa huvudet lite mot höger axel och hålla stenkoll på mina händer, framförallt vänster som ska befinna sig vid manken och ingen annanstans. Det var en så skum känsla innan jag hann vänja mig lite. Eftersom det sneda är mitt raka så kände jag mig helt förvriden först. Haha. Hon upptäckte också att min vänstra stigbygel var flera hål kortare än den högra. Sjukt att jag inte upptäckt det förut, för när jag tittade ned såg jag att vinklen på dom var olika. 
 
Högertygeln är jag och håller fast i mer än vad jag insett själv. Vet att Patrik är på mig om det men jag har nog inte insett att det var så pass mycket som det är förrän nu när Anita var benhård på mig om att släppa den så att den glappade, för att verkligen komma bort från den. Då jag rider på den i båda varven. Träningen gick ut på att ge mig verktyg till att jobba bort min snedhet och därmed också Dansas. Så det hon sa är inget sätt jag ska rida på för alltid, utan tills vi är raka(re?). Det är säkert något som behöver jobbas med hela livet, men ni förstår. 
 
I höger varv ska jag vara så noga med att ha henne rak på yttersidan och hålla min hand vid manken samt leda med höger inåt men släppa den (glapp-släppa) imellan. Detta behövs för att kunna rida in Dansa på vänstertygeln och inte förrän hon börjar falla lite inåt så jag kan runda upp med innerskänkeln, så sög hon tag i den. 
I vänster varv så ska jag istället tränga med vänsterhanden och alltså fortsätta ha den vid manken samtidigt som jag måste ha väldigt väldigt lätt kontakt på högerhanden och leda med den (trots att den är ytter) för att vi ska kunna komma på rätt körl. Jag har haft för mycket i den handen tidigare och inte vart tillräckligt flexibel så det är en av anledningarna till att vi får de där taktmissarna. 
 
Jag fick också träna på att verkligen lätta av helt i övergångarna både uppåt och nedåt. Tyglarna fick glappa just för att Dansa skulle få ta för sig framåt och vi fick göra lugna övergångar. Jag skulle tänka mig som när man vrider på en volymknapp. Inte sådär kvickt som jag alltid tänker att det ska vara, utan jag ska kunna välja. Fick även gör tempoväxlingar på samma vis. 
 
Dansa blev otroligt fin och rörlig av denna ridning och jag fick en riktigt bra och avslappnad sits. Jag har skrivit ner massor av punkter för att minnas och mamma filmade en hel del så jag hoppas verkligen att jag ska kunna jobba vidare med de här på egen hand. 
Nackdelen med Anita är att hon bor i Östersund, men hon har träningar på Lejondal i Sthlm någon gång per månad så hon kunde komma förbi fler gånger om jag ville. OM JAG VILL?! Det blir nog svårt nu under hösten då mörkret kommer så fort och det är mina stängningsdagar så jag måste planera flera veckor i förväg. Men om vi inte får till det nu så hoppas jag till våren. 
Känns som ett perfekt komplement till Patrik då båda har samma typ av tänk men ser olika saker. 
 
Hon gillade Dansa väldigt mycket och sa att om vi får ordning på snedheten kan hon bli riktigt riktigt bra. Vi var ett riktigt fint ekipage och hon sa att jag hade en bra ryttarkropp och red bra. Jag blir så otroligt glad av att få höra sånt! Och extra glad blir jag såklart när det kommer från så kunniga människor. Nu ska vi bara träna vidare så vi kan leva upp till alla fina ord! 
 
Lite fel att skriva så mycket om sitsen och så lägger jag upp en bild där den inte är helt korrekt. Men det är en stillbild från träningen i alla fall så den passar ju in så ;)
 

Söndagsträning

Igår fyllde jag år men innan vi hade fika här hemma så hade vi träning på förmiddagen. Dansa och Patrik bjöd mig på en riktigt bra present då vi fick börja leka lite med passagen. Jag har aldrig ridit i det och tro mig när jag säger att jag fick mersmak efter att bara ha fått känna en liten känsla av vad som finns där inne i Dansas kropp. Wow! 
 
Det hade regnat en hel del dagarna innan träningen så kortsidorna av paddocken var ganska djupa och slaffsiga, så jag sa till Patrik att jag skär av och underviker de partierna. Men så frågade han vad jag skulle göra om jag kom på en tävling som såg ut så.. hehe ja det resulterade såklart i att jag red där ändå ;) Han hade naturligtvis rätt. Jag rider i alla väder förutom dom jag anser vara luriga för säkerheten, men underlaget hade jag inte tänk på det viset med. Det beror nog på att jag vart väldigt skonad från dåliga tävlingsunderlag/väder. Kan ju tillägga att det inte var några som helst problem att rida på de där ställena! 
 
Vi började träningen med snack och skritt. Vi tränar mest i trav och galopp men jag inser att jag behöver ta en kort skritt också för jag tycker det känns långsamt när Dansa i själva verket har en jättefin skritt. Så min känsla är helt fel där. Samma problem som jag haft i alla gångarter, jag har vart (och får ibland återfall) fartblind och trott att allt ska gå fortare. Men då hamnar vi lätt i ett moment där jag stressar henne istället. Inte bra. 
 
I traven sedan så hade vi som vanligt min startsträcka där jag behöver komma in i känslan och få drivet bakifrån. Det känns väldigt ostadigt och fult men jag blev positivt överraskad av att titta på filmen sedan då det åtminstone ser mycket bättre ut än vad det känns. Glad att jag hittat tillbaka till bra sits igen, även fast den såklart har miljoner brister. Men så är det ju alltid, med allting så jag måste försöka vara nöjd ibland ändå. Jag är aldrig nöjd som i att inte vilja utveckla, utan mer tillfreds på den nivån vissa saker är på för stunden. Älskar att lära mig nytt! 
 
Vi red en del övergångar skritt - trav för jag vill lära om Dansa att hon ska svara på första hjälpen. Jag har blivit mycket bättre men använder fortfarande mina skänklar alldeles för ofta istället för att spara på dom. P sa åt mig att jag måste bestämma mig för att att tex trava, istället för att vara lite frågande i hjälpen som jag blir. Kickheten och tajmingen i mina hjälper behöver byggas upp.
 
Sedan jobbade vi i traven och efter min vanliga startsträcka tills jag hittat tillrätta i sadeln så blev hon fin. Jag måste hela tiden fokusera på att vi har energin. Den ska komma från ytterskänkeln och hon ska runda sig för den inre, då blir ju allt så bra! Jag glömmer lätt ytterskänkeln när vi är längs staketet men den är lika viktigt där såklart, så hon inte bara viker sig i innersidan och inte driver framåt med bakbenen.
 
I galoppen red vi lite skritt - galopp, ett enkelt byte (som var riktigt fint!) och förvänd. I skritten mellan de enkla bytena och innan fattningar från skritt måste jag komma ihåg att lägga om båda skänklarna samtidigt för annars börjar hon kroka sig åt någon sida. Jag börjar i alla fall få grepp om att inte kasta fram överlivet utan sitta kvar i sadeln i fattningarna. 
 
 Efter galopperna hade vi fått massor av extra energi in i traven. Så häftigt driv och ändå så lätt i fronten! P bad mig samla, med energi och efter någon långsida så kom hon ihop mer än någonsin tidigare och P berättade att det här var början till passage. Jag har ju, som allt annat vi lär Dansa, aldrig ridit i passage men jag kan tänka mig känslan och även fast detta inte var passage utan bara början till inlärningen så var det häftigaste känslan jag upplevt på hästryggen! Så mycket energi, sånt driv bakifrån som bara samlades under mig med mer svävmoment än när vi rider den vanliga traven och ändå inget mer än det lätta stödet i handen. Jag blir så lycklig! Tänk vad långt vi kommit tillsammans! 
 
När Dansa var avspolat, insmord i liniment och matade med morötter och pussar så skyndade jag hem och gjorde klart det sista inför främmandet. Så roligt när stora delar av släkten samlas! Fick så fina och bra presenter! 
Vi klippte Alvin också medan han stod och dansade till Babblarna. 
 
 

Som en anka

I onsdags red vi till Hembygdsgården men jag minns faktiskt inget alls om ridturen. Det har nog aldrig hänt tidigare.. haha. Får se om det kommer smygande nu när jag skriver om träningen men just nu är det helt svart.
 
På torsdagen tränade vi i alla fall för Patrik hemma i paddocken. Jag hade de nya sporrarna och hon funderade inte ens på en tvärnit under uppvärmningen. Så glad för det! Hon gjorde en tvärnit när träningen sedan började men sedan gick hon som en klocka resten av passet. Jag hade en frågelista till Patrik och första punkten var såklart, HUR hålller jag mig borta från taktmissarna inne på tävlingsbanan?! (han satt i speakertornet på kortsidan i helgen så det var perfekt. Han sa, det jag inners inne vet, att jag låter henne glida ifrån mig och bli för lång i kroppen och halvhalterna blir för få och halvdana. Det blir en ond cirkel där jag inte rätar upp mig utan rullar fram axlarna och kryper ihop lite och då inbjuder det inte till att lätta i fronten för Dansa.
Vi red mycket skänkelvikningar och först ville Dansa öka när jag lade emot skänkeln men sedan blev dom bra i tvärningen men formen blir för spänd. Måste rida mycket mer skänkelvikningar, det har jag slarvat med. 
Traven blev bra och utan taktmissar efter bara en stund men inte förrän en bra bit in i träningen så blev den riktigt riktigt fin! 
Jag har svårt att få henne 100% lösgjord och det är så otroligt mycket att tänka på precis varje steg för att komma dit, missar jag en enda liten detalj så raseras allt. Att det skulle kunna vara så invecklat att trava hade jag inte den blekaste aning om för bara något år sedan. Haha. 
Men vi hittar den där gudomliga traven då och då, kortare stunder, och WOW om jag kommer kunna hitta till den lättare i framtiden! 
 
Det var så roligt för vi har aldrig tränat ryggningar för P (Vi har alltid haft viktigare saker att träna på antar jag) och han hade funderat lite vad jag sysslade med på tävlingen i helgen. Jag har nämligen lärt mig (vet dock inte vartifrån, så det kan vara något jag hittat på alldeles själv..) att jag ska luta mig framåt i ryggningen, och jag har liksom mer och mer börjat puta på rumpan också så jag ser ut som en anka.. HAHA. 
Nu fick jag en ordentlig genomgång där jag skulle sitta på rumpan och upprätt i sadeln (kan lätta lite i sitsen men ska INTE luta mig framåt) och flytta bak skänklarna. Dansa förstod såklart ingenting först men jag hjälpte till med röstkomando och efter bara två repetitioner så hade hon lärt sig och nu kunde hon backa med luftiga steg istället för att bli framtung och släpa dom bakåt. 
 
Galoppen är enklare än någonsin just nu. I vänster är hon så himla härlig! Vi kan rida ihop oss riktigt bra nu och närmar oss en riktigt bra och stark kort galopp. I höger för vi jobba lite mer men den har också stärkts otroligt mycket sista månaderna. Vi red lite förvänd och jag fick tempoväxla och tänka på att med hjälp av innerskänkel få henne att lyfta upp innersidan så att sprången markeras och galoppen blir mer uttrycksfull. 

Patrik sa att vi skulle ut och bara rida LA klasser nu. Om vi rider LB också så skulle vi se det som en förklass. Men jag vet inte, på tävling ligger vi fortfarande ganska mycket lägre än tävlingsnivån. Vi har ju aldrig ens blivit placerad. Väldigt roligt att få höra i alla fall! 
På instagram finns små filmer, orkar inte hålla på och klippa ihop hit. 
 
 

Näst sista

Igårkväll var vi på nästsista träningen för Patrik innan hans 8 veckor långa semester (!!) Han är dock så värd den så jag ska inte vara sån! Men lite jobbigt känns det allt ;)
Uppvärmningen på egen hand gick jättebra. Hon testade två gånger precis i början men sen rullade hon på så fint och avslappnat. Dock otroligt pigg. 
När träningen sedan startade och jag satte mig ner så fick jag inte ordning på torpet förrän efter x-antal snurrar och 5 minuter (vilket är avsevärt kortare tid än tidigare i och för sig) Jag valde att ta igenom problemet i nedsittning istället för att safea och börja rida lätt igen. Det är så tydligt att problemet sitter i den onda cirkeln som blir när Dansa blir pigg och inte är mellan hjälperna, så hon drar upp huvudet och kutar på - jag får otroligt svårt att sitta avslappnat och samtidigt göra alla halvhalter och gudars vet allt och då blir hon arg och nitar. Jag började i fel ände också då jag började ställa henne i halsen istället för att hålla henne rak på yttersidan, undan för innerskänkeln och framme för ytterskänkeln, och när jag fick ordning på det så slutade hon diskutera och ville samarbeta med mig. Vi höll oss också ifrån väggarna för då blir jag tvungen att rida mer med ytter och jag märker tidigare på henne att hon tänker nita.
Vet inte varför jag får för mig att det ska vara lättare om hon är lite böjd i kroppen när hon blir sådär pigg och springig?
 
När vi fått ordning på oss så fortsatte vi att rida runt en massa krumelurer och vägar i trav och galopp. Patrik lät mig rida på fritt och sa åt mig att jag måste släppa allt och bara rida på den känsla jag faktiskt byggt upp under de här åren. Jag måste lita på den och inte börja tänka för mycket. 
Dansa blev superfin i framförallt galopparbetet där vi red lite förvänd. Vi klarade enkelt en serpentinbåge i den högra (P sa att jag skulle göra mjuka längs långsidan, men jag missade det där sista orden så vi gjorde vanliga över hela banan. Haha). 
Vi kan hålla en mycket mer rund och kortare galopp nu men Dansa blir trött ganska fort då den är ny så hon började dyka. Då fick jag tänka framåt samtidigt som jag lyfte lätt med händerna, och vips så var manken uppe igen.
Traven var lite överilad till stor del, men även där fanns det fina ljusglimtar. Jag måste sänka tempot lite där så blir det nog bättre för oss båda. Lättare för mig att hålla ordning på allt och Dansa får ta i lite mer med bakbenen. 
Vi red mycket övergångar galopp -trav och nedåt blir det såå svårt men vi fick till några riktigt bra på volt i båda varven. Även riktigt fina fattningar. Men det krävs 100% avslappning av mig om jag ska få det av henne. Helt sjukt vad känslig hon är, jag har inte riktigt fattat det förrän sista tiden. 
Red några galopp - skritt också som gick riktigt bra. 
 
I avtravningen så var jag noga med att sänka tempot så som jag fick göra för Marie. Glömde bort det under träningen, men ska komma ihåg det till nästa gång jag rider på banan. 
 
Noa låter Samson hänga med de andra nu. Tror hon är glad att få lite avlastning. Haha.
 

Humör

Gårdagkvällens dressyrträning gick apdåligt första halvan medan hon var hur fin som helst den sista kvarten. Det är pälsbytartider och Dansas humör sitter verkligen på utsidan just nu. Hon blir upprörd av minsta fel jag gör, och det gör jag ju tyvärr titt som tätt. Lite förståelse brukar hon ju ändå kunna ha, men vi är inne i en ond cirkel vilket jag blev påmind om igår ALLTID händer just den här tiden på året. Mycket väderomslag och pälsbyte vilket stör henne både psykiskt och fysiskt då hon blir så öm i pälsen.
 
Jag började joggingen igår med att rida henne alldeles för stort och med flamsiga armar (sååå frustrerande att jag aldrig kan hitta lagom, nu blev det såhär bara för att jag är så noga med att inte bli fast i armbågarna. Men inget stöd alls är ju lika illa..) När jag sedan började sitta ner så hamnade jag lite i framvikt istället vilket gör att jag inte blir lika följsam i kroppen - missnöjd häst igen. Det här är ju saker jag jobbat massor med förut och hittat rätt i, men så kommer det såna här perioder när Dansa blir svårare och jag tappar allt. I bra perioder så är hon ju mer "där" redan från start och då är det lättare att hitta sitsen, flytet och följsamheten. När jag vet att hon kan vara bråkig så försöker jag göra allt för att undvika det men då rider jag fel istället..
 
Jag måste vara kvick och samtidigt avslappnad. Jag fick helt enkelt rida lätt tills jag hittat samspelet så att jag hade henne mellan hjälperna och framför mig. Jobbade massor med 3 stegs tempoväxlingar och det tillsammans med kvicka hjälper, att jag var avslappnad och gav henne ett stöd att komma ihop sig till så hittade vi tillbaka. Även denna gång. Tack och lov. 
Vi red en del galopp därefter och förvänd i båda varven med volt tillbaka (ser du Linda?! ;) ) och hon var riktigt riktigt fin. Vi klarade den högra utan avbrott ut mot väggen på första försöket till och med. Avslutade med lite nedsittning i traven och några ökningar. Patrik sprang bredvid en gång (inte med spö utan bara helt själv) och Dansa taggade till rejält så jag kunde fokusera på att sitta följsamt utan att störa, och jäklar vad hon travade! Det satt i lite sen när vi gjorde några till själva, men jag börjar studsa när jag ska skänkla också tyvärr. 
 
Idag red vi ut i det härliga vädret till Hembygdsgården. Dansa var inte alls på humör utan tittig och spänd hela vägen bortåt och då stänger hon mig lite uppe på ryggen. Vi fick dock bara ett kort stopp vid häcken-huset idag och hon stannade inte och bråkade någon gång men kändes allmänt opepp. Åkte förbi två bilar utan problem först men senare blev hon "livrädd" för en med takbox och kastade runt och galoppera iväg en bit så den fick stanna. Därefter tog jag ett djupt andetag och skrittade resten av vägen till hembygdsgården. Var inte på humör att riskera bråka efter att inte vara på topp efter gårdagens träning. Hon stannade och stirrade åt alla håll och kanter titt som tätt men jag gör allt jag kan för att avleda henne för annars är det väl snart tvärnit som förra våren.. 
Hemvägen gick hon mycket bättre även om hon inte är sig själv utan lite stressad av omgivningen (?). Vi galopperade en längre sträcka och hon var så pigg så jag lät henne bara rulla på i sitt egenvalda ganska höga tempo. Var fin i traven efter det, men fortfarande inte den där riktiga avslappningen.
 
Har läst tillbaka i arkivet och 2015 red jag i paddocken några veckor den här tiden för det inte gick att rida ut. Var till och med inne på att kanske behöva lämna iväg henne. 2016 var hon typ som nu på uteritter men då hade vi Winston som gick först på de kritiska ställen så vi sköt fram problemet som small till rejält när han blev halt i mitten av mars. Då hade vi riktigt kaos och kom knappt av gården ett tag. Red dock inget på bana under de här veckorna förra året så jag har inget att jämföra med där. 
 
Funderar lite fram och tillbaka på hur jag ska lägga upp det närmaste veckorna. Det verkar ju som att den här tiden verkligen stör henne och vet att jag sagt förut att jag kanske borde lägga vila här. Men det känns inte aktuellt just nu då hon har så mycket energi.
 
 

Dressyrträning 13 Februari

 
 
Tillhörande inlägg hittar ni här

Dressyrträning 13 Februari

Under uppvärmningen igår så testade jag en övning jag hittat som ska hjälpa en att rida in dom i yttertygeln. Öppna/skänkelvikning mot väggen på långsidorna. Jag skötte det dock inte snyggt så det blev ostadigt och spänt så Dansa blev upprörd och började bråka. När jag hittade flytet så hängde hon på mina planer och antingen så hjälpte den övningen eller så bara hittade jag ridningen ändå. För vi fick fram flytet i vänster varv! Underbart. 
 
När träningen sedan började så sa Patrik att vi måste ta tag i våra övergångar på riktigt nu. Vi (läs:Jag) har ju vart lite daltig där eftersom hon var svårmotiverad redan under inridningen så jag släpper fram allt och hon slår sig fri såklart. Jag vågar inte riktigt rida i övergångarna för jag är rädd att hon ska bli sur. Men nu är det skärpning med det! Jag ska ställa henne mycket med innerhanden och får till och med bli kvar där precis tills hon kommer igång, så hon lär sig att hon ska vara kvar där men samtidigt vara noga med att ha henne kort på yttersidan (annars faller hon bara in på bogen och kan inte komma upp och iväg). 
När vi började med det jobbet i vänster varv så dök situationen från uteritterna upp. Att hon trycker bogen åt vänster och går ditåt, och böjer huvudet åt höger som en ostkrok. Hon tar heller inte min vänster skänkel i de lägena, så jag fick peta med spöet på bogen för att få in den. Det gjorde Dansa riktigt upprörd så hon försökte backa sig ur och hon piskade med svansen, sparkade med bakbenen och skrapade med framhovarna. Jättearg! Fast jag satt bara där och petade med spöet på bogen och skänklade fram henne och efter en stund så flyttade hon in bogen och sedan testade hon bara någon kortis till innan hon blev hur fin som helst! 
Om hon inte tog min innerskänkel sedan så petade jag med spöet på bogen och skänklade fram henne med båda skänklarna, så var vi tillbaka på banan igen. 
 
Jag fick hela passet jobba på min kvickhet. Aldrig långdragna skänklar för då ignorerar Dansa eller blir arg, jag får heller aldrig låsa armbågarna även om det blir svårt eller om Dansa blir spänd, för det är då hon också blir arg!
Patrik sa att han tror Dansa har gått om mig lite i ridningen just nu. Hon vill ha kvick ridning med nya uppgifter hela tiden och jag måste öva upp mitt sammarbete mellan kvickhet och följsamhet för att matcha henne. För vid det här laget vet vi att om jag får minsta osäkerhet så tar Dansa över direkt. Hon har stenkoll på vart hon har mig, på got och ont. Hehe.
 
I traven fick jag jobba på att hålla både henne och mig kvick och vara noga med att ha henne på ytter men lossa i inner. Svarade hon inte direkt på skänklarna så duttade jag på rumpan med spöet och då kvickade hon till sig direkt. Det är så sjukt hur samma häst kan vara så okänslig när hon är upprörd men så otroligt känslig när man har henne med sig! Jag fick också vara noga med att ha tillräckligt korta tyglar som inte får glida ut i smyg och att jag ska sitta tillbaka med magen. Viktigast av allt hela tiden är som sagt att vara följsam så att Dansa har chans att röra sig. Blir jag spänd/stel så blir hon förhindrad och upprörd så då stannar hon och bråkar. Jag får inte bromsa genom svängarna vilket jag lätt gör. 
 
Patrik sa en bit in i träningen "dääär har vi Msv C Dansa" och jag älskar när han nämner det ;) Haha. Det är ju mitt livsmål att få rida en Msv C och då känns det inte lika långt bort! 
 
Framför dig, lösgör, nosen in, mjuk i armbågarna, inte bli hängande i innertygeln. Det behöver jag ha på repeat i huvudet just nu.
 
Vi red inte så mycket i galoppen för den har jag lättare att rida i själv just nu, så fokuset behövs på traven (sjukt att det är så med tanke på allt slit vi haft med galoppen). Vi red en förvänd åt varsitt håll och i vänster kickade hon mot min skänkel som blev för långdragen så vi fick ta om. I höger bröt hon av när vi red mot väggen, men nu för tiden kan vi ju fatta höger galopp i vänster varv så vi gjorde det och tog något helvarv i alla fall. Måste öva på att rida förvänd ut mot väggen. 
 
Är så otroligt glad över det här ridpasset och jag hoppas att jag snart kan hitta dit på egen hand också. Det blir ofta en dipp när vi ska börja med något nytt för jag litar inte på min egen ridning så Dansa tar över kommandot. Men det kändes bra nu att jag var på rätt spår i min analys med bogen i alla fall. 
 
 

Dressyrträning 29 januari

Ingen träningstid passade i veckan men vi lyckades få en igår istället. Så eftersom vi var på en tuff hoppträning i fredags fick Dansa vila upp sig under lördagen så hon skulle orka igår. Älskar att vi har så stora hagar där dom rör sig hela dagarna, så en vilodag är egentligen lika med promenad i några km. Gillar dom mindre när det är dags att rida och hästarna är längst ner dock..
 
Igår då. En väldigt nyttig träning där vi nötte grunder hela passet rakt igenom. Jag har inte riktigt fått till DEN känslan sen innan jul någon gång och inte kunnat sätta fingret på vad det varit. Det har känts bra både på träningar och hemma, men det har ändå saknats något. Det har blivit svårt sen vi började höja formen då Dansa tappar takt och blir ostadig och jag tror att jag gör något fel så jag slutar rida. Anledningen är att jag fått över henne för mycket på innertygeln och inner bogen faller in. Jag måste ha henne mer mellan ytterhand och inner skänkel! Igen ;) Dansa har vart superfin hemma men vi rider ju mest ut eller på åkern och där är underlaget inte så bra och lutar åt olika håll så det är lätt att missa saker.
Jag har löst det genom att rida på mer framåt, längt tyglarna (=sänkt formen) en aning och böjt igenom henne i inner = hon blir springig och tappar in bogen ännu mer. Lurigt när saker smyger sig på sakta men säkert. 
 
Det blev en riktig "problemlösningsträning". Fast egentligen har vi ju inte haft problem på det sättet, problem har man när hästen inte ens går framåt! ;)
Nej men det här är ju bara detaljgrejer, som gör så stor skillnad i känslan och Dansas rörelser såklart, och kommunikationen oss emellan. 
 
Kom ihåg lista! 
*Tappar takten i tightare svängar - upp med innerbog (innerskänkel) och stöd på ytter (ta handen emot dig och låt inte yttersidan bli för lång).
*Slår sig fri i galoppfattningarna - måste ha henne mer på yttertygeln.
*Jag hade tappat samspelet mellan hand och skänkel - Ska jag korta tyglarna så måste jag hålla takten med skänklarna. Dom måste samarbeta hela tiden! 
* Hon kändes lite stark i innerhanden i vänstergaloppen och jag försökte lösa det genom att böja henne mer inåt - men aningledningen var för att jag inte hade henne tillräckligt mycket på yttertygeln, så jag fick ta tillbaka den liten och vips så försvann den där känslan av drag. 
* Jag måste vara kvick i hjälperna och aldrig bli fast i armbågarna! - det kommer jag få nöta tills jag dör. Haha. 
 
Dansa var superfin i slutet och i högergaloppen fick vi höra "nu är kvalitén lika bra som i vänstra" och det är stort ska ni veta! Äntligen börjar den komma ikapp, även om den är tydligt svagare fortfarande.
 
Nackdelen med att träna så sällan är att det går mycket tid. Nu tog det 3 träningar innan poletten föll ner hos mig och dom har vart utspridda på 1½ månad. Tänk om jag tränade en gång i veckan, då hade det var löst på mindre än 1 månad. Men bättre sent än aldrig! 
 
 

Hoppträning 27 Januari

Igår var det äntligen dags för årets första hoppträning. Patrik hade byggt upp massor av bomövningar och småhinder. PRECIS vad vi behöver öva på men däremot nästan aldrig har gjort innan vi började träna för honom. Vi låg och rullade på tre olika volter där den första var galoppbomar, andra travbommar och nästa galoppbommar igen. Det gjorde att vi även fick rida en massa övergångar och bara det är svårt på en hopptaggad Dansa tycker jag. Mycket lättare med den taggade dressyrhästen Dansa ;) haha. 
 
Vi har två stora och tydliga saker att jobba på och det är att få Dansa runt innerskänkeln även i hoppningen, vi hamnar lätt i en ond cirkel där hon blir spikrak i kroppen och bara springer utan att ta halvhalter eller något annat som kräver uppmärksamhet. När jag sedan fick henne runt innerskänkeln så glömde jag ytter istället och det var ju lika dåligt det. Haha.
Det andra är att jag så fort det kommer bommar, speciellt på böjt spår, blir passiv och hamnar i framåtläge - vilket ger en framtung och lång Dansa som inte har någon möjlighet till att måtta avstånden. Jag gör detta för att jag tror att hon inte ska räcka över bommarna, men det fick jag inse igår att det gör hon bara jag kommer upp med mig själv.
 
Men tack vare att vi fick nöta det här hela träningen så började jag få in känslan och ridningen mer och mer. Så nu vet jag mer vad jag ska leta efter! 
Längtar tills vi har en användbar paddock igen för tusan vad vi ska öva markarbete då! Jag har ju inte gjort något med bommar alls i princip fram till i höstas för att jag varit så rädd att något ska bli fel. Men nu har vi ju vart nere på botten i hoppningen redan och tagit oss upp därifrån, så nu behöver jag inte vara lika rädd att misslyckas. Allt löser sig ändå med rätt hjälp! Dessutom så behöver vi bli bra på sånt här för att banhoppningen också ska gå bra såklart. Tur att jag tycker att det är barnsligt roligt!
 
Vi hade också några småhinder med en studs, ett enkelhinder som stod på medellinjen och Dansa var så stark i galoppen trots den ganska tighta svängen upp. Vi hade även en långsida med tre låga kryss att rulla över. 
Ett barn sprang runt på läktaren en hel del igår också så det var superbra träning för Dansa! Hon blev lite ofokuserad ibland men mer än så reagerade hon inte. Vilket är riktigt bra för att vara henne!
 
 

Årets första dressyrträning

7 December var senast vi tränade dressyr men idag var det äntligen dags igen! Dansa har haft en månads uppehåll från alla träningar (och då halkar ju jag med också såklart) och vi har mest ridit ut hemma också, även om det blivit något enstaka dressyrpass på åkern och en gång i ridhus. Ville ge henne lite vila från hårdare arbete både psykiskt och fysiskt.
 
Vi tränade för vår älskade Patrik och Dansa var så fin! Förra träningen hade både Dansa och jag en sjukt dålig dag och jag var lite nere för att det gick så dåligt. I slutet var hon superfin dock och när jag tänkte efter lite så var det ju bara just den dagen jag inte fick något att fungera, för vi hade haft bra pass både före och efter hemma. Ensamma till och med och det är såklart alltid svårare. 
Hur som helst så jobbade vi vidare med att bygga upp den högre formen och mer samling i både trav och galopp. Jag har lite svårt att koppla på yttersidan och lyfta innersidan, framförallt i vänster varv och det gör att vi tappar takten i svängarna. Jag tror att jag gör något fel och lättar därför av i ytterhanden. Det är dock helt fel eftersom vi tappar takten för att den redan är för lång.. Men nu vet jag hur jag ska göra och hur det ska kännas så jag kan jobba med det hemma. Har ju knappt ridit på böjt spår i dressyrform så det har inte funnits tillfälle att jobba igenom det. Jag hade samma problem tidigare under utbildningen och man brukar ju säga att samma typ av "hinder" dyker upp för varje trappsteg. Eftersom Dansa fortfarande inte har styrkan så är formen lite ostadig just nu.
 
Fick jobba lika i galoppen men där har jag det mycket lättare (nu för tiden när hon går av sig själv även där) då takten passar mig mer. Haha. Sjukt härligt att få känna att Dansas galopp kan vara enkel, som vi kämpat med den! 
Idag var hon mer ihop i galoppen än hon någonsin varit, så härlig känsla! Äntligen säger jag bara. Hon har blivit så stark sista månaderna. Jag kom ner i sadeln och kunde rida. Vi provade på att korta galoppen något galoppsprång här och var. Svårt då jag ska ta förhållning på yttersidan och nästan tänka skritt, men vara tillräckligt kvick i skänklarna och hjälpa till med smackningar, UTAN att bli spänd eller bli kvar i handen eller skänkeln någon sekund för länge. Svårt men SÅ roligt! 
 
Dansa kämpade glatt på hela träningen och hade nog längtat lika mycket som jag efter att få grillas ordentligt. Imorgon ska vi ut och jogga och sedan blir det skritt på onsdag innan vi tränar vidare! 
 
 

Hoppträning 16 December

 
 
Filmen från senaste träningen vi var på och hon helt plötsligt hoppade vattenmattan jättebra igen. En riktig vändning från träningen innan! 
 
Tillhörande inlägg hittar ni här.
 

Hoppträning 9 December

 
 
Här kommer filmen på träningen då jag flög av! 
 
Tillhörande inlägg hittar ni här.

Hoppträning 2 December

 
 
Jag ligger lite efter med filmerna, men jag kommer med dom här i efterhand :)
 
Tillhörande inlägg hittar ni här.

Hoppträning 9 December

Till fredagens hoppträning hade jag gjort en vattenmatta eftersom vi haft problem med den under hösten. Från att aldrig ha tittat på en så blev hon livrädd för dom efter att ha kommit lite nära och stängt grus på den. Detta resulterade i att vi hamnade riktigt på tvären med varandra och inte ens kunde trava i samma paddock som en matta. Det finns att läsa om i arkivet, under september. 
 
På träningen red vi först en övning där vi kom in i en kombination med två räcken och bom före, emellan och efter, för att sedan bryta av till trav och trava över 8 st cavaletti på en halvmåne (4st låg på backen och andra 4 var upphöjda). Sedan fattade vi galopp igen och red på kombinationen tillbaka igen. Utmaningen för mig blev att hålla Dansa lugn, avslappnad och rundad i travmomentet. Hon ville köra järnet! Haha.
 
Därefter fick vi komma i trav på ett kryss med vattenmattan och Dansa hoppade men väldigt spänt. Lade sedan till en grind som hon stannade på första gången men hoppade sedan utan problem. Vi bytte sedan håll och hoppade grinden först och vattenmattan som nu var upphöjd till ett räcke på ca 90cm. Dansa hoppade den så jag blev såå glad! 
Glädjen blev dock kortvarig! Hehe. När vi bytte håll och skulle komma i höger varv som hon vart svår i på föregående övning också, så började hon krångla på mattan. Det slutade med att hon tvärnitade och backade fort som tusan bakåt direkt, så jag gjorde en snygg volt ner i backen. Är glad att jag hade västen för jag slog i ryggslutet så hårt att jag nästan tappade andan och var tvungen att ligga kvar en stund. Annars brukar jag flyga upp innan jag knappt hunnit landa ;)
När jag hoppat upp så la vi ner hindret så det var riktigt lågt och efter lite krångel så hoppade hon det bra flera gånger i rad (spänt alla gånger) och sista gången lade vi till grinden igen som också gick bra. 
 
Som avslut fick vi rida på lång distans till en oxer som låg på 90cm. Det gick riktigt bra för oss i båda varven. Vi fick ett omtramp någon gång då jag hade för lite ben i slutet av anridningen. Svårt det där för jag tycker att hon gör rätt som gör omtramp när det annars enligt mig skulle bli så stort språng, men Patrik höll inte rikigt med mig.. haha. När jag såg på film hemma sedan så höll jag inte heller med mig själv! 
 
 Jag var riktigt nere efter träningen för att jag var otroligt besviken över att vi fått problem med vattenmattan. Allt lär ju vara pga mig så det är hårt att handskas med ibland.. men jag måste försöka komma ihåg att allt positivt också borde komma från mig i så fall. Att hon stannade en gång på grinden gjorde inte saken bättre, men samtidigt så har hon alltid stannat någon gång då och då när vi ridit på ett titthinder utan att det har blivit ett stort problem av det, så jag måste släppa det också. 
Jag skötte mig väldigt bra med händerna åtminstone så det känns riktigt bra! 
 
Jag var rädd att svanskotan fått en rejäl smäll i fallet men som tur var så blev jag bara blåslagen. Gjorde minst ont när jag rörde mig och/eller red, så det var en lämplig "skada" ;) 
 
 

Dressyrträning 7 December

Det blev en ledig tid för Patrik i Söderhamn idag så efter lite trixande och fixande så hann vi dit! Var drygt 1 månad sedan vi tränade dressyr senast. 
 
Halva ridpasset red jag så fruktansvärt dåligt. Jag fick minst sagt äta upp att jag här om dagen skrev att vi aldrig har ett dåligt ridpass i dressyren!
Jag hittade inte alls tajmingen och känslan mellan hand och skänkel. Dansa blev stor och långsam, och tappade takten i var och varannan sväng för att hon ramlade in med innersidan. Jag är förvånad över att Dansa aldrig surade ihop för hon brukar säga tack, men nej tack, när jag inte hittar flytet och blir fast i armbågarna. 
 
Jobbade med 3 snabba och då blev det bättre men inte helt bra och höger galoppen sedan var katastrof. Vi hamnade i något konstigt läge där hon drog sig inåt mitten och jag blev för stel i hela kroppen och kom inte till ridning, så Dansa sprang som en långsam och stel fiskpinne. Förstår att ni vet precis vad jag menar med mina förklaringar! Haha. Jag kom inte till ridning överhuvudtaget. Patrik hjälpte mig genom att klappa med händerna när vi var nära honom och då vaknade hon till i bakbenen och vi tog oss ur den där onda cirkeln. Phjuu, där var jag nästan gråtfärdig. Fast bara i smyg. Kände mig så himla dålig med ett så stort bakslag sen sist, i MIN ridning. Det satt ingenting i Dansa för hon försökte verkligen förstå mig hela tiden. 
Sedan lossnade det riktigt ordentligt och galoppen blev superfin! Likaså traven efter åt också och sedan vänstergaloppen. Jag får inte glömma att stämma av och lätta, så att jag inte bara fastnar i att hålla hela tiden. Och så måste jag verkligen aktivera henne precis hela tiden. Jag ska se till att få samma reaktion från min ridning som Patrik för när han klappar sina händer ;) Det blir så tydligt att det endast är tajming som betyder något. 
 
Vi fick jobba lite med den nya, högre formen i slutet också och det gick superbra. Så det känns ändå skönt att jag kom tillbaka på banan och hittade till oss igen och dessutom kunde bygga vidare, trots starten. 
 
Under första delen av passet och efteråt så var jag så besviken på mig själv. Men när jag hunnit reflektera lite så insåg jag att det faktiskt har gått jättebra att rida bara senast i helgen, så jag ska inte klanka ner på mig alldeles för mycket. Det blir bara svårare och svårare att rida alltså.. men även roligare och häftigare så jag får trösta mig med det! Haha. 
 
Jag ska samla energin på yttersidan och runda på innersidan. Vara försiktig så att jag inte har henne för mycket på innertygeln för då tappar hon energin och dyker i fronten istället för att lyfta den. 
 
 Vi pratade en del i slutet om att prio 1 - Dansa ska ALLTID svara framåt för skänkeln. Det är upp till mig att få den reaktion jag vill ha, och får jag den inte så måste jag bli mer ettrig/kvick i skänkeln så hon vaknar till och inte glömma att hålla ihop, med flexibla armbågar. Och vips så var det sjukt mycket att tänka på! Haha. 
Jag tänker att Dansa är lat när hon blir stor och långsam men som P sa så är det hennes naturliga gångarter och det är också där hon själv lätt fastnar av den anledningen. Jag ska inte vara rädd att rida henne i det stora, så länge hon svarar med bra reaktion för skänkeln. Och det är ju där jag hamnar i läget då jag hamnar lite framåtlutad och släpper i handen, vilket gör att hon bara älgar iväg. 
 
Snurrigt, och svårt svårt svårt. Men jag ska lära mig! 
 
 

Hoppträning 2 December

Fredagens hoppträning var ganska kaosartad, alla hästar var lite uppe i det blå. Haha. Dansa var speedad och ville gärna bara springa fort fort fort, men annars var hon superduktig. Jag är dock inte alls nöjd med min ridning. När Dansa blir sådär springig så kan jag inte riktigt hantera det utan blir låst i kroppen och har svårt att komma ner i sadeln. 
 
Det var mycket teknikövningar och dessutom hoppning på volt och böjt spår, vilket jag tycker är väldigt svårt. För att krydda det så red vi just de linjerna bara i höger varv, som plusar på svårighetsgraden extra för oss. 
 
Första övningen med cavaletti - 4 g - räcke - 4 g - cavaletti gick riktigt bra! Dansa tog lätt galopp när hon skulle och vi hann alltid bryta av innan cavalettin bakom hindret utan dragkamp. Vi behöver dock städa till oss så det ser bättre ut. Haha. När han sedan bytte ut cavalettin på båda sidor och bara sparade en galoppbom så blev det genast tokigt. Jag tappar lätt fokus med galoppbomar som jag tidigare sagt, tycker det är så mycket lättare med en upphöjd bom istället. Men det gick ändå rätt ok! Det var 4 normala språng och som avslutning skulle vi rida på 5, vi klarade inte riktigt det och eftersom hon gick så jämnt och fint på 4 så nöjde vi oss så. Känns bra att det var svårt att få in extra eftersom vi annars har problem att räcka fram på färre. 
 
Sedan red vi en bana där det förutom linjen på mitten tillkom två kryss på varsin sida av en volt och sedan en kombination på voltspår och sedan ett räcke några galoppsprång efter det, på andra kortsidan. Riktigt svårt!! Jag styrde med handen, blev oföljsam, glömde benen helt och allt blev hattigt och orytmiskt. Andra rundan när jag testat en gång och matat in instruktionerna i kroppen och gett mig tusan på att det skulle gå bättre, så gjorde det faktiskt det. Jag red mer med benen och framförallt ytterskänkeln och ledde bara med innerhanden, för att hon skulle komma runt på böjda spåren. Det blev inte lika mycket korsgalopp trots vårt svåra varv. Kombinationen  på böjt spår var sjukt svår tycker jag, när man måste ha lite styrningn genom hela istället för att bara fokusera framåt. Sista gången så flöt den på väldigt bra, hon rev dock första plankan men det lade vi ingen vikt i. Lite frustrerad över att jag glömde benen till sista räcket på den volten för vi fick inte något riktigt flyt till det. 
 
En riktigt rolig och svår träning! Det här är precis vad jag behöver öva på. Vi/jag skulle behöva rida sånt här flera dagar i veckan och bara nöta. Jag är övertygad om att det är lösningen på våra hopproblem. Blir jag bättre på att rida så kommer Dansa alltid vara den räcerräka hon egentligen är, i hoppningen också. 
 
 

Hoppträning 25 November

 
 
Tillhörande inlägg hittar ni här

Hoppträning 25 Nov

Jag var lite extra nervös inför hoppträningen igår efter den lilla svackan vi hamnade i sista gången vi var iväg. Dansa traskade i alla fall direkt på transporten båda gångerna igår så nu kan vi nog släppa det helt och hållet för den här gången. 
 
Under framridningen var jag väldigt noga med att rida så korta steg som möjligt och se så hon svarade bra framåt för benen. Tempoväxlade mycket och hon blev väldigt fin och taggad. Jag hoppas för Dansas skull att det blir minusgrader snart igen för hon var rejält svettig efter detta och det är ju inte konstigt då hon tränar med sina varmaste kläder, i plusgrader! 
 
Första övningen vi red var tre klosshinder där vi först skulle rida på 6 och 5 galoppsprång som skulle vara lite mer ihop och kortare (dressyrgalopp). Det var en riktigt bra övning för mig och Dansa då jag i hoppningen inte vågar påverka henne alls mer än framåt för att inte riskera att göra henne sur. Det funkar såklart inte att ha det så, så det var nyttigt att bli tvungen att testa sig fram för hur jag skulle lösa det där. Patrik sa att jag skulle sätta ihop henne med sitsen och efter några vändor gick det bättre, så sista vändan gick det riktigt bra! Jag älskar att jobba med sånna låga teknikövningar. 
 
Andra övningen var en långsida med 3 galoppbommar in - 3g - oxer - 5g - räcke. Jag tappade rytmen när vi red över galoppbommarna då jag gjorde det för första gången i mitt liv nu i höstas och tycker att det faktiskt är lite klurigt. Detta resulterade i att jag tappade fokuset lite och inte riktigt kom till ridning förrän det var försent mot oxern. Och när jag ser att vi kommer fel så är min jäkla hand där och tar en lite förhållning precis framför och DET FÅR JAG INTE GÖRA!! Jag blir galen på mig själv! Jag tänker innan, under tiden och efter hindret att jag inte får ta i tyglarna, men så gör jag det ändå!! Otroligt frustrerande. 
Mellan oxern och räcket blev det riktigt bra nästan alla gånger och vi fick till två bra anridningar på oxern också. 
 
Sista övningen var en serie med räcke - 1g- räcke - 3g - oxer - 2g - räcke. Den stod bara 1g från kortsidan så vi hade ingen fart med in men Dansa bjöd framåt lika bra för det, så himla härligt!
Första anridningen så hann jag inte tillbaka och hålla om med benen efter oxern så vi räckte inte fram och fick klämma in ett extra till räcket. En annan gång bajsade hon igenom och då blev det kämpigt hälsar Dansa. Haha. Hon måste dock lära sig såklart. Annars gick den här övningen riktigt riktigt bra! Jag satte upp mig, var mjuk i armbågarna och red med benen i princip hela tiden och se vad bra det går då! Det känns så enkelt och härligt. 
 
Träningen hade inte kunnat gå bättre, vi löste alla övningar bra även om den mellersta var lite klurig för oss så var det en bra utmaning och vi löste det. Dansa visade inga tendenser alls från förra korta kaos-stunden utan var den lilla räcerräkan jag älskar. Hindren låg på 95cm i slutet igår så vi hoppade inte lika högt som sist, men de där sista centimetrarna är bara hjärnspöken för mig så det är inget problem så länge jag sköter mig. Vilket jag ju inte alltid gör ;) 
 
Nu har hon vart sitt taggade jag på alla de här träningarna och likaså sista passen med småskutt i paddocken hemma, så jag hoppas att jag börjar hitta ridningen i hoppningen också nu. Jag kan i princip alltid plocka fram det i dressyren så jag hoppas att det lossnar i hoppningen också. Risken finns såklart att det beror på att det är vinter, men jag känner ju att vi inte bara rider på fart nu, utan lär oss mer och mer teknik. Förut har jag tänkt att jag alltid måste ha lång anridning för att kunna gasa, men nu får vi bättre sug än tidigare även när det är superkort anridning så något har ju hänt! :D En omhoppning med tighta svängar känns inte alls omöjlig längre.
 
 

Hoppträningen 11 November

 
 
Tillhörande inlägg hittar ni här.

Tidigare inlägg