Min Dansa

Jag får mer och mer ångest över tanken på att Dansa stått instängd i två dygn i den där isoleringsboxen. Jag vet att det inte är rätt att tänka så för det är ju för hennes eget bästa. Jag ska vara tacksam för att vi hade möjligheten att få dit henne. Men jag kan inte hjälpa det. Hon måste ha känt sig så ensam. Tänk om hon trodde att jag hade övergett henne. 
 
Det har gått så bra hittills och nu är hon ju till och med hemma och mår bra, men den här kvällen har vart jobbig. Hon verkar inte ha fått några men alls ifrån de där dagarna och ändå kan jag inte släppa det.
 
Jag har mycket att vara tacksam för så jag ska fokusera på det istället igen.
 
 

v.12

Måndag - Red ut till postlådorna på Eh och joggade mest. Red lite trav och galopp i högre form. Hon var himla fin! Hon har ett trevligare stöd i handen nu än vad hon hade för några veckor sedan då hon låg på lite mer. Det blåste rejält men inget som störde Dansa. Den lilla lilla ojämnheten jag kände igår var helt borta idag. Så mest troligt så var det nog att hon kände av det där lilla såret i nagelbandet.
 
 
Tisdag - Vila
 
Onsdag - Idag har det töat och blivit bitvis med slask på vägarna. Dansa ryckte till och blev jätteförvånad när hon på ett ställe klev på lite asfalt. Hon har ju inte gått på så hårt underlag utomhus på flera månader. Haha. Järnvägsövergången vid nya tåget hade tinat fram också så där krävdes lite övertalning innan hon studsade över fortare än blixten. 
Annars var hon till största del väldigt spänd och tittig idag. Några kortare sträckor kom hon till arbete men till största del var hon spänd och låg på. Hon blåste dock inte upp sig mot mina ben eller höll på och tvärnitade var och varannan meter så det får hon plus för! 
Hon får en stjärna för att hon stod så avslappnat och lugnt när en väldigt illalåtande fyrhjuling gasade förbi i snöslasket när vi stod på parkeringen mitt emot kyrkan. 
Red till skarpa kurvan ute på Eh och kom tillbaka till stallet vid 19 och det var bara skymning. Härligt!
 
Någon har tappat (?) en mitella längs vägen och Dansa vill greja lite med den varje gång vi går förbi. Hoppas en eventuell ägare inte har något emot lite hästdreggel. Haha. 
 
Torsdag - Hanna och jag plockade fram lite WE-hinder på gårdsplanen. Det är första gången jag testar på det med Dansa och det var himla roligt! Vi hade en fyrkant inramad med bommar och där inne skulle vi vända. Vi hade även ett ställe där vi skulle rygga mellan två korta bommar, en lång bom som vi skulle gå i sidled med att ha den under magen och två hagstolpar där vi skulle flytta en kopp emellan. Gå helt i sidled över bommen var svårast och lättast var att flytta koppen. Det här vill vi göra fler gånger! 
 
Fredag - Red ut till kullen på Eh idag och det fortsätter töa och bli allt mer plaskigt ute längs vägarna. Dansa var inte alls överdrivet tittig idag som i onsdags. Hon har ju alltid en liten räv bakom örat men idag var inte mer än vanligt. Hon jobbade på helt ok bortåt men hemåt blev hon väldigt pigg och jag fick inte riktigt ordning på det, förrän bara en bit innan vi behövde skritta av. Men det är härligt när hon är så full av energi så det gjorde inte så mycket! Jag skulle gjort lite fler övergångar men det kom jag inte på förrän för sent, men vi fick ju en bit där vi hade ordning på torpet i alla fall. 
Det åkte förbi många bilar när vi var längs vägarna idag och det skvätte rejält om dom, men Dansa spände inte till en enda gång. Jag är så himla glad och stolt över henne! 
 
Lördag - Red till skarpa kurvan ute på Eh och underlaget var ganska tungjobbat. Det är slirigt nu där det är snövägar som håller på att tina upp. Hon var väldigt pigg och hade lite för mycket spänning i sig och jag fick inte alls till det så ridpasset kändes dåligt. Jag red dåligt. Hittade inte tajmingen.
 
Söndag - Dansa följde glatt med in från hagen, snodde en tugga äpple ur ryktlådan och stod och åt hö från golvet. När vi sedan skulle gå ut från stallet till gårdsplanen så ville hon inte. Det händer inte ofta men någon gång ibland, så jag noterade men agerade inte. Hoppade upp och hon skrittade iväg utan problem. Ut från gården brukar hon titta till på saker så jag satte henne i trav en kort sträcka och reagerade direkt på att hon haltade, i alla ben (?). Det kändes som att allt i hela hennes kropp var snett. Tänkte att det kanske var det ojämna och sliriga underlaget och tittighetens kombination som gjorde det så red ut på asfaltsvägen som är torr och bar. Även där kändes hon likadan första biten, men sedan släppte det och hon rörde sig som vanligt. Så vanligt som det kan bli med brodd på asfalt. Svårt nu när det inte finns någonstans där underlaget är tillräckligt bra och normalt för att kunna känna helt. Jag beslutade mig för att skritta till långtradaren i alla fall eftersom det konstiga jag kände var borta och om det är något i kroppen så kändes det bra att låta henne röra lite på sig. Jag provade trava någon kort sträcka till för att vara säker på min sak. Och hon rörde sig inte alls konstigt. Hon var sig själv i tempramentet också. 
Väl hemma igen så pysslade jag på i stallgången och myste med henne som vanligt. Stod och vilade mot hennes manke en längre stund och reagerade på att hon kändes väldigt varm. Som att hon stått i solen en längre stund, vilket hon inte hade. Däremot så visste jag ju att hon bara för en halvtimme sedan hade letat fram godis på eget bevåg så att hon skulle vara sjuk hade jag inte en tanke på då. När jag sedan släppte ut henne i hagen så ville hon återigen inte gå ut från stallet. Men när hon väl kom ut i hagen så tog hon äpplet väldigt halvhjärtat och tuggade sakta.. så nu började jag inse och koppla ihop alla olika avvikelser. Jag lade ut middagshö men Dansa ställde sig och sov utan att visa minsta intresse och då var jag såklart säker på min sak. Hon mådde inte bra. 
 
Blicken var lite trött men inte överdrivet hängig. Inte alls så off som hon vart de gånger hon vart hängig förut. Tog tempen och den låg på 39.7. Hon börja skrapa lite med frambenen ibland och tittade sig ofta mot magen. Jag var övertygad om att det var kolik men magen lät fortfarande och hon hade bajsat precis när vi kom tillbaka in på gården efter ridturen. Jag tänkte också att febern var hög pga att vi nyligen hade vart ute (jag visste inte att över 39 grader var väldigt högt även på djur, trots att dom har lite högre temp än oss normalt). Hon såg fortfarande inte jättehängig ut.
Jag tog ut henne och lät henne jogga några minuter på lina på gården och hon verkade tycka det var skönt. När vi sedan gick in så mådde hon också bättre en kort stund och petade i sig lite hö. Men sedan ställde hon sig i hörnet igen och fortsatte titta mot magen. 
Jag avvaktade ett tag, tog tempen igen som låg på 39.6. Vid kvart i fem kom vi in från ridturen, vid halv sex var jag säker på att hon var dålig och strax innan halv sju ringde jag vår veterinär som dessvärre inte kunde komma. Hon tyckte dock att febern i samband med kolik inte alls lät bra så jag ringde distriktet. Även den veterinären blev orolig direkt jag nämnde febern i samband med kolik så hon kom direkt. 
Medan jag väntade på henne så petade Dansa i sig den näven hö jag lagt i hennes box. Magen var fortfarande inte tyst men Dansa var varm som en kamin på hela kroppen. Dock inte alls svettig. 
 
Veterinären kom och pulsen var 40/minut vilket är inom det normala (vi vet dock inte just Dansas normala för jag lyckas aldrig hitta den och kan mäta). Slemhinnorna i munnen såg fina ut men tempen var även nu 39,7 vilket är väldigt högt. Hon frågade om det var aktuellt att åka till klinik med henne och självklart är det som behövs aktuellt. Även om jag hoppades in i det sista att vi skulle slippa då jag var livrädd för att något skulle hända längs vägen. 
Hon gav Dansa kramlösande och efter undersökningar så konstaterade hon att avföringen var torr (vilket tyder på uttorkning) men det var inte stopp så långt hon kunde avgöra. Hon satte även sond genom näsborren för att se om det var stopp från det hållet, men även där verkade allt okej. Dansa var så otroligt duktig och stod snällt och gick med på allt som behövde göras. Lilla hjärtat.
 
Nu hade hon gjort de undersökningar hon hade möjlighet till och inget tydde på förstoppning eller annat uppenbart fel i magen så hennes misstankar om en eventuell bukhinneinflammation fanns fortfarande skrämmande högt upp. Kombinationen feber - kolik kan tyda på det eller inflammation i grovtarmen och då behöver dom vara på klinik för att kunna ge rätt och mest effektiv behandling. Alternativet var att avvakta och se ifall hon skulle bli bättre men är det en inflammation kan hon försämras väldigt fort och då finns risken att hon inte är i tillräckligt skick för att köras ända till Uppsala. 
Vi började förbereda för att kunna åka. Dansa blev då sämre och ville inte stå upp, så fort vi stod stilla så ville hon kasta omkull sig. Paniken i mig började stiga.. hur ska vi kunna ta oss 2,5h längs motorväg om hon inte ens vill stå upp i några sekunder. Vad gör vi om hon börjar kasta sig i transporten längs vägen? Tippar transporten då? kommer hon sparka sönder sig själv? Kommer vi bli tvungen att lasta ur henne längs E4an i kolsvart mörker? Vi packade in alla reflexer vi har. Massor med grimmor, grimskaft och linor. Kniv ifall något behöver skäras sönder. Täcken.. 
 
Vid det här laget hade hon för en stund sedan fått smärtstillande som borde räcka. Men nu togs beslutet att ge henne maxdos och även lite lugnande. Det lilla lugnande gav dock mer utslag än planerat så vi fick vingla runt ett tag innan vi vågade lasta henne. Viktor kom och hoppade in i bilen med mig och Hanna och sedan var det bara att åka iväg. På den absolut längsta och värsta bilresan hittills i mitt liv. Dansa har aldrig ens åkt transport så långt i sträck. Det kändes som en omöjlighet. Men samtidigt så hade jag inget alternativ så det var bara att hålla i ratten och hoppas på det bästa. Eventuella problem får bara lösas helt enkelt.
Vi hade telefonnr till Gävle och Uppsalas distriktveterinär och orden från veterinären hos oss att med den medicinen hon fått så ska det gå bra.
När vi åkt en stund på E4an så började hon bli orolig där bak i transporten. Gnugga sig mot väggarna och skrapa med framhovarna, vilket är tecken på att lägga sig ner i vanliga fall men i transporten gör hon så när hon är irriterad över vissa gupp eller om hon är uttråkad. Men nu kunde vi ju inte vara säker på vad det betydde. Vi såg med hjälp av kameran att det började bli dålig sikt där inne och förstod att det var för varmt. Hon hade ett tunt fleecetäcke på sig och det var många minusgrader ute men hon hade ju fått lugnande och det blir dom svettig av. Så vi stannade på närmsta ställe och öppnade fönstren. Var rädd att hon skulle bli orolig när vi stod stilla men hon var lugn och blev väldigt nöjd med mer friskluft. Så resten av vägen stod hon lugnt och stilla. Tack och lov! Dansa fixade den här resan bättre än vad jag någonsin vågat hoppas på. Hon är en riktig krigare ♥
Lättnade när vi svängde in på Ultunas parkering var obeskrivlig och overklig. Det kändes som att jag inte var i min egen kropp utan bara styrde den till det jag blev tillsagt att göra av andra och vad min egen inpuls sa. Hjärnan gick på högvarv hela tiden för att försöka sålla ut vad jag måste komma ihåg att göra, vilka frågor jag måste ställa och vilka beslut jag behövde ta för att det skulle bli bäst och mest effektivt för Dansas skull.
 
Väl på Ultuna möttes vi av en veterinärassisten (heter det så?) som visade oss till baksidan av anläggningen där vi fick lasta ur och ta in Dansa i en isoleringsbox. Man gick in i den direkt utifrån och det var helväggar på tre sidor med galler framåt, där man endast såg en vägg och dörrar. Veterinären, assistenen och en elev var där och alla var klädda i plast för att inte kunna få på sig en eventuell smitta. Vi berättade om allt, gav över remissen från veterinären hemma som skrivit ner allt hon gett henne och vilka undersökningar hon gjort. Dom tempade och den låg nu på 38.1. Dansa var fortfarande rejält hängig men ändå betydligt bättre än hemma nu när dom fått bukt på febern. Hon kände igenom hinkarna där inne och snuffla runt lite halvhjärtat i tidningarna vilket var härligt att se.
Hon hade bajsat en gång i transporten på vägen ner och hon försökte inte lägga sig. Dom ställde in henne i en undersökningsspilta och gjorde om de som vi gjort en gång hemma för att bilda en egen uppfattning. Jag fick fylla i några papper och fick lite information. 
Under undersökningarna så kom dom fram till samma saker som hemma. Inget stopp i magen eller något annat uppenbart fel mer än vätskebrist. De mest troliga därifrån var bukhinneinflammation, grovtarmsinflammation eller vanlig förkylningsvirus. Bara det sistnämnda är icke allvarligt och för att få reda på detta behövdes prover. 
 
Dansa hade fått lugnande så hon var inte speciellt medveten om vårt närvarande, så när det återstod prov från bukvätskan så kände jag att det var stopp i vad jag orkade med. Veterinären skulle ringa så fort dom fått svar från den då under natten, så jag tog beslutet att åka hemåt. Jag visste att jag skulle bli tvungen att lämna henne men det var ändå så hemskt att ta beslutet att gå därifrån när hon är hängig, hos främmande människor på ett främmande ställe, och i en helt ensam och instängd box där hon inte ser en enda själ. Det var dock en otrolig lättnad över att hon var i trygga händer för sitt tillstånd och att vi hade gjort vad vi kunnat med att köra henne dit.
Det gjorde så ont i hjärtat, men samtidigt så hade jag stängt av på något vis. Jag kände att jag var tvungen att göra det. Det var en konstig känsla, som att jag gick på aoutopilot. Jag som har så nära till gråt. kände att det satt i halsen hela tiden, men det var bara några få gånger som tårarna svämmade över lite grann.
 
Vi fick lämna transporten på Ultuna och hann inte ens komma ut på E4an igen innan veterinären ringde och berättade att dom inte fått ut någon bukvätska så vi skulle inte få svar på om det var en inflammation där under natten. Det kändes jobbigt eftersom det var det vi var mest rädd för då det är allvarligt och väldigt lång behandlingstid. Det hade vart så skönt att kunna utesluta det. Hon skulle få stå på dropp under natten och sedan skulle det tas blodprover morgonen efter och dom skulle höra av sig till mig om svaren efter lunch. En evighet. Dom skulle använda ultraljud för att hitta bukvätskan dagen efter. Om hon försämrades kraftigt så skulle dom ringa på en gång naturligtvis. Så inga samtal = allt är lugnt. 
 
 Vi var hemma vid kl 3 på natten och sedan var jag på jobbet kl 9 några timmar senare. 
 
Obs! Risken finns att jag missförstått något av de veterinärerna gjort och/eller sagt så detta är alltså mina ord och kanske inte 100% rätt medicinskt. 
 
 

Ultuna

Dansa står på Ultuna då vi fick köra dit henne natten som var pga hög feber och kolik. När jag pratade med dom idag så var hon feberfri men åt dåligt. Förhoppningsvis får hon komma hem imorgonkväll. Det här dygnet har vart en mardröm och att lämna henne där i en isoleringsbox, hängig och med okända människor runt sig var bland det värsta jag gjort. Även fast det kändes otroligt skönt att hon var hos kunnigt folk. 
Jag har inte riktigt förstått vad som hänt och går mest som i ett vakum. Kan inte ta in att Dansa står helt ensam i en box nästan 20 mil ifrån mig, och väljer att inte göra det heller för då bryter jag ihop, och det orkar jag inte. 
Hanna och Viktor var våra hjältar igår som följde med på en alldeles för lång och riskfylld bilresa på 2,5h enkel väg. Men allt slutade bra och jag är så tacksam! 
 
Min krigarprinsessa har återigen bevisat att när de väl gäller så sviker hon aldrig ♥
 
 

v.11

Måndag - Snöväder igen! Haha. Det tar aldrig slut. Men mig gör det inget! Den här dagen kom ca 1dm och det var styltsnö, så vi fick hålla oss på de vägar som var relativt nyplogade. Red fram och tillbaka ett tag framför kyrkan där det var oskottat men breda hjulspår som vi kunde hålla oss i. Efter en stund kom traktorn som plogar så då gick det super! Dansa var fin och joggade på bra. Lite larvigt tittig vid långtradaren och en av gångerna så tvärnitade hon och svängde runt så jag tappade balansen lite och insåg samtidigt att två bilar var bakom oss som jag inte hört. Tur dom var med på Dansas tvänit.. hehe. Vi var dock på sidan så det var aldrig någon större fara. 
Traktorn kom och plogade åt andra hållet när vi stod på parkeringen mitt emot kyrkan. Vi stod där tidigare i vinter en gång också men denna gång plogades snön mot oss och Dansa fick lite lätt panik och galopp-piruettade några varv baklänges. Sen var den förbi och vi kunde skritta vidare hemåt! 
 
 
Tisdag - Vila
 
 
Onsdag - Vila pga att hon kom in med ett sår på insidan och nedre delen av kotan. Inget stort men hade nog skett ganska nyss för hon blödde en del. Jag ville inte att hon skulle gå i onödan innan blodet stelnat. 
 
Torsdag - Liten promenad efter tandkoll på morgonen. Hennes årskoll och det var lite att slipa bort på vassa kanter som orsakat lite skav längre bak på stunga och bakom tänderna längst in på båda sidorna. Han slipade även av kanterna på framtänderna där det blivit små vassa kanter pga att hon inte biter ihop helt jämnt. 
 
Ett par timmar senare kom hovis och skodde. Har vart en härlig skovinter hittills med knappt nötta broddar och vi har haft 8 veckor (har vanligtvis 6 veckors intervall) nu mellan de två sista skoningarna utan problem. Dansa skötte sig jättebra även om hon inte var riktigt lika exemplarisk som sista gångerna. Men efter att ha haft tandis på besök strax innan och knappt hunnit ut i hagen under dagen så får man faktiskt ha en liten extra räv bakom örat. 
 
Såret hade fått en fin skorpa och var varken varmt eller svullet. 
 
Fredag - Efter tre dagars vila så skrittade vi iväg mot Eh igen. Har ridit dit 5-6 dagar i veckan nu sen i mitten av Januari förutom två pass i ridhus. Sjukt att jag aldrig tröttnar! Haha. Njuter varje dag som det är snö kvar på vägarna också! 
Sol men kallt idag och vi red ett joggingpass i lång och låg form. Det är inte alla dagar det fungerar att rida henne lång i formen eftersom hon vissa dagar är så pass tittig att hon bara hittar på hyss då. Men idag var hon riktigt fin och slappnade av riktigt bra! Blandade upp med lite busgalopp också. 
Jag ska absolut inte ropa hej än eftersom denna vinter är sen och våren inte startat ordentligt ännu, men för ett år sedan var vi i en rejäl svacka där hon var helt oresonlig på ridbanan och extremt tittig ute. Nu i dagarna bestämde jag mig för att ge henne två veckors vila. Jämfört med i år då hon är mer ridbar än någonsin på uteritter. Ridning på ridbana är ju i princip obefintlig så den kan jag inte yttra mig om. 
 
 
Lördag - Underbart väder med blåhimmel och sol! Dansa och jag red till skarpa kurvan ut på Eh och hon var superfin! En hel del människor med sparkar, hundar och skotrar var ute på så det fanns en del att titta på, men det fungerade bra. 
När vi sedan red hemåt så mötte vi upp Hanna och Winston vid kyrkan och vände och skrittade tillbaka ut på Eh. Hanna ställde sig vid rasken och fotade oss lite när vi red fram och tillbaka där genom kurvan. Det hände fortfarande mycket med bilar och skotrar runt oss så jag fick bra träning för mitt eget fokus. Haha. Även Dansa blev distraherad även om jag nog var mest ofokuserad och lite irriterad ett tag över att hela tiden få avbryta det vi höll på med. Men så är det när man ska samsas längs vägarna! Och jag är tacksam att alla fordon är så snälla och framförallt nu när det inte är så lätt att hålla sig undan med all snö. 
Dansa var i alla fall fin! Vi red på en sträcka som var kanske 100m och vi behöver alltid en startsträcka för att komma iordning med allt så det hinner ju inte bli många metrar som är bra dock. Haha. Men väldigt bra träning för oss båda! Dansa vill gärna stanna hos människor jag rider förbi men det märktes inte av lika mycket idag som tidigare när vi fotat. 
 
Söndag - En lite lugnare dag inplanerad och vi red ut på Eh till bron. Det var soligt och dessutom plusgrader idag, däremot så blåste det väldigt mycket. Det förstörde ju det fina vädret endel men det var härligt ändå. Solen den här tiden på året är magisk! 
Vi joggade i trav och galopp i låg form och skrittade en hel del och Dansa var jättefin. Var beredd på att det skulle bli en studsig tur med snö som blåste av träden, men det föll nästan ingenting faktiskt! 
Dansa var lite orytmisk några kortare delar och det kändes som att det kom från höger fram. Det var väldigt minimalt och jag hittade ingen värme eller svullnad så det är kanske bara något litet muskulärt som kändes av. Känner mig inte orolig och det är åtminstone ett bra tecken. 
 
 
 

v.10

Måndag - Var ute och joggade lång och låg och hon var riktigt fin! Slappnade av bra i överlinjen och svarade trevligt på benen.Red till skarpa kurvan och vände. Känns så himla bra och roligt att vi börjat få koll på nya ridningen nu. Hon kan jobba avslappnat och trevligt i både hög och låg form nu i det här, så vi har börjat hitta rätt. Och hon har aldrig vart så ridbar så ofta på uteritter tidigare och trots att hon fortfarande är lika tittig så håller hon bättre fokus på mig, även fast vi såklart har massor att jobba på. 
 
Lukas fick hjälpa oss att hämta små-tallar att ha i hagen så dom kan pyssla om dagarna
 
Tisdag - Vila
 
Onsdag - Jag siktade in mig på galoppträning idag, där planen var galopp hela vägen ut och tillbaka från vändplanen ute på Eh. Skritt till tåget och skritt hem igen. Dansa var dock lite väl glad i sina tvärnitar idag i samband med sin tittighet så jag vågade inte galoppera precis överallt. De flesta nitarna var raka och dom är ingen fara balansmässigt, men en av gångerna drog hon samtidigt lite åt sidan så vi halkade rejält. 
Hon var aldrig så avslappnad i överlinjen som jag önskar pga tittigheten men hon jobbade ändå på helt ok och var bitvis himla fin. 
Den här sortens tittighet jag kände av idag känner jag igen från andra vårar, men jag har fortfarande inte fått den där känslan av att hon bara blåser upp sig mot mina skänklar, så än så länge lever hoppet kvar att den här våren kommer bli bra! 
 
Hon har vart så himla duktig med trafik nu väldigt länge. Vi har dock inte utsatts för några illalåtande eller stora fordon på trång yta. Men förra veckan mötte vi en sån där stor stor skåpbil och idag en mindre lastbil längs kyrkvägen. Jag satt av och stod bredvid henne och hon reagerade inte över huvudtaget! Annars möter vi väldigt mycket bilar längs vägarna nu både små och stora pickups. Det går så bra! 
 
Torsdag - Vila. Bytte ut skrittdagen mot vila den här veckan.
 
Fredag - Snöväder igen och Dansa och jag gav oss ut i mörkret på kvällen efter jobbet. Vi kom inte iväg förrän efter 19 och alla var nog redan hemma till fredagsmyset då för vi såg inte mycket rörelse. Skönt! 
Joggade till kurvan efter nya tåget och Dansa var inte alls lika tittig ikväll då det var mörkt. Min pannlampa höll på att ladda ur nästan direkt så jag hade väldigt svagt ljus och det hatar jag. Red med den avstängd vissa bitar men ibland vill jag ha den på för att inte bli mörkrädd. Haha. Men får nästan mer obehag när den lyser så svagt. 
 
Lördag - Dressyrpass efter vägarna ut till postlådorna på Eh, så jag plockade på dressyrsadeln och sporrar. Den här veckan har solen lyst mycket och man börjar känna lite doft av vår, och vips så blir Dansa personlighetsförändrad. Mer tittig och spänd än vanligt på uteritterna och lättretlig vid borstning och beröring. Det har börjat märkas lite svagt sista veckan och är absolut inga stora grejer, men jag märker att det smyger sig på. 
Dansa skrittade på trevligt men när vi skulle börja trava så ignorerade hon skänklarna. Hon började trava utan problem men hon lyssnar inte alert på mina tempoväxlingar. Så det blev prio ett. Det i kombination med att hon var tittig och jag blir lite ostadig i dressyrsadeln gjorde att det inte kändes något vidare. Hon utnyttjar ju situationen lite också när hon märker att jag hamnar i obalans i tvärnitarna och skutten. Retstickan.
Vi fick i alla fall ordning på grejerna bättre och bättre under passet så hon var helt ok efter ett tag, men jag fick aldrig bort spänningen helt. 
Det här är dock inget jag stör mig på längre, vilket känns så skönt! Jag är såklart inte nöjd med "arbetspasset" men jag känner mig inte dålig, eller orolig för att vi backat i utvecklingen, utan det är roligt ändå och jag känner bara utmaningen som det ger. Jag vet ju nu att det beror på att någon av oss har en dålig dag, eller att det är årstiden som påverkar Dansas kropp och humör. Och då är utmaningen att hålla henne på min sida! Jag testar mig fram och någon gång hittar jag nog den rätta vägen. 
Viktigast nu är jag jag inte ändrar grundridningen, som jag alltid gjort när det börjat svaja. Istället för att börja mixtra med massor av olika metoder så är jag istället väldigt noggrann med att behålla samma grundridning (så att vi inte slutar lika förvirrade båda två och bara dra ut på det hela) och istället sänka kraven om jag känner att det behövs för efter alla år så vet jag att det är en svacka som vi tar oss ur och inte något bestående. 
 
Söndag - Red i hoppsadeln idag och Dansa var även idag lite lättretlig vid borstningen men ridningen gick däremot superbra! Red ut till postlådorna på Eh och vädret var härligt med sol. Vi joggade igång och red sedan mycket i galopp. Många sträckor fick hon bara rulla på i friskare tempo och ibland samlade jag ihop och lät henne korta sig lite. Red även en hel del skänkelvikningar och öppnor i traven. Red mest mellanformen men kortade även upp till tävlingsform en kort stund. Allmänt bara jättefin och härlig från början till slut! 
 
Det är galet mycket snö nu och på vissa ställen så syns inte ens våra hagstolpar. Tråden ligger precis ovanför eller under snön nästan överallt. I sommar kommer jag sätta upp en tråd till! Tack och lov så har dom än så länge inte rört sig ute längs staketet så jag hoppas att dom inte gör det förrän snön sjunker ihop. Imorgon ska det nämligen komma uppemot 1,5dm till. Hjälp. 
 

v.9

Vi har haft bra vinter från sista dagarna i November, härligt med snö men milda grader. Nu såhär sista veckorna i februari så har kylan sjunkit och ligger stadigt runt -10. Ibland mer, ibland mindre. Snöar en del varje dag och detta ska tydligen fortsätta så långt vädermänniskorna kan se. Jag är orolig för staketet på hagen men annars lider jag inte alls. Härligt att rida! Men lite ovanligt från sista åren att den riktiga vintern håller i sig så här länge. Jag saknar ju ridbanan väldigt mycket och gruvar mig för allt slask och blankis som vi behöver gå igenom innan det. Men solen känns välkommen och jag njuter varje minut jag ser den!
 
Måndag - I eftermiddag var jag och Dansa ute på ett joggingpass. Vi red som vanligt ut på Eh och vände vid kullen. Så glad att Dansa är lik mig med att inte ledsna på vägarna eftersom det verkar ta tid innan vi tar oss till Hårga igen utan att behöva simma i snö. Det var ca -10 och blåste lite men vi blev fort varma. Älskar mysighetskänslan jag får när jag är influffad i tjockjacka och täckbyxor uppe i sadeln och skrittar av gården. Jag känner mig liksom så inbäddad och som vanligt så himla trygg på Dansas rygg. Den känslan är jag extra tacksam för efter den motsatta känslan för några år sedan. Haha. 
Dansa var lika sugen på att komma ut och röra på sig som jag, så vi joggade ganska kravlöst och mestadels i trav. Jag fick motstå suget efter att fatta galopp och rulla iväg hela sträckan. Men det fick jag roa mig med igår så idag behövde vi trav, speciellt då den är svårast (känns fortfarande ovant att skriva det efter allt kämpade med galoppen tidigare år) På hemvägen var hon riktigt riktigt avslappnad och fin i överlinjen. Red iväg strax före halv sex och var borta 45 minuter, och det var inte helt mörkt när vi kom tillbaka! 
 
Tisdag - Vila
 
Onsdag - Ett pass ut på Eh i mörkret. Hade ingen pannlampa med mig så vände en bit bortanför Nya tåget för jag tyckte det var obehagligt. Snön lyser upp väldigt mycket så det är absolut inte kolsvart och jag brukar inte ens ha lampan på hela tiden. Men nu när jag visste att jag var utan så kändes det lite läskigt. Vi red mycket trav och galopp och jag satt ner bitvis också för att träna in känslan från träningen i fredags. Tanken var att idag eller imorgon rida i dressyrsadeln men då behöver jag ha chapsen och det är bara täckbyxorna som duger nu. Det är kallare än vad det vart på hela vintern nu. I hoppsadeln är det dock inga problem alls att rida med täckisarna så vi blir varma och goa trots alla minusgrader och vindar. Det är tydligen någon slags iskyla nu som gör det extra kallt för de grader som är. 
 
Torsdag - I morse var det -24 och nu på kvällen -20, men det var vart strålande sol hela dagen och riktigt härligt och fint ute. Jag har spenderat dagen inomhus mest dock. Åkte och red vid halv fem och det är så underbart att hinna med lite sol och inte ens behov av reflexer när vi red iväg den tiden. Känns lika galet och härligt varje år. Haha. Var ca -12 när vi red och jag höll mig varm och skön tills avskrittningen då frös tårna ihop så jag hoppade av och gick sista biten. Dansa var lite nonchalant mot benen i början idag men kvickna till efter en stund och var jättefin resten. Hon fick jogga lång och låg hela passet idag och strecha i lite skänkelvikningar och skolor. Hon gjorde en sån där lurig grisnit från total avslappning i en galopp som jag garanterat hade smackat i backen av om hon inte hade vart schysst att strunta i vändningen. Tack för det. Haha. 
 
 
Fredag - Träning nr 2 efter uppehållet. Dansa hade lite mer att säga till om den här gången så vi började med en del diskussioner om att jag visst måste få ha henne inom ramen, precis som på uteritterna där hon sällan säger ifrån nu. Jag grubblade lite på om det kunde vara "vår-kaoset" som var på intågande men det kändes inte så, utan mer att hon ville testa mig lite och se ifall jag kunde bli övertalad. Det återstår att se framöver! 
Jag hade bättre koll på sitsen från start denna gång och red med magen. När jag sedan hade Dansa med mig så red vi mest på volter och längs spåret i trav och galopp för att hitta flytet. Jobbade även en del med öppnor och Patrik sa att jag kunde be om mer tvärning i dom nu och wow vad häftigt det blir de få steg vi får till här och var. Dansa tappar lätt bjudningen i skolorna men idag fungerade det bättre än vanligt faktiskt. Det var nästan så att hon tappade mer fart efter dom. Ska jobbade vidare med den tvärningen hemma längs vägarna och  försöka tempoväxla mer i dom. P sa åt mig att sitta tillbaka mer i sadeln och komma upp mer med överlivet och vips så hittade Dansa balansen i öppnorna direkt. Stackarn har ju fullt upp med sig själv så jag måste såklart sköta mig!
Höger galoppen var riktigt fin idag! Gjorde inga avancerade saker i den. 
 
 
Lördag - En skritt på lång tygel till Raskens. Hon ignorerade dock mina skänklar väldigt mycket idag så hon fick göra en del travövergångar tills hon lyssnade bra igen, innan vi återgick till skritten. 
 
Söndag - Ett dressyrpass ut till vändplanen på Eh. Red i dressyrsadeln och satt ner och jobbade en hel del. Vi jobbade vidare med det vi tränade på i fredags. Framförallt öppnor där jag bad om mer tvärning än innan och när jag rider och inte bara tänker att jag rider och därmed blir passiv i sadeln så fick vi till några riktigt bra. Tror jag, haha. Det kändes bra men jag vet ju inte hur det såg ut. Gör stor skillnad när jag påminner mig själv med att sitta tillbaka ordentligt i sadeln och vara stadig i mig själv - istället för att jag hamnar lite i framåtläge och blir vinglig. Dansa har fullt upp med att hålla koll på sin egen kropp i skolorna så det är klart att jag måste sköta mig själv. Det ska jag såklart alltid göra, men ibland är det lättare sagt än gjort att hålla koll på allt. 
Vi red också en hel del galopp - skritt övergångar och samlade galopperna några steg ibland och hon gjorde även det riktigt bra. Hon var allmänt jättefin helt enkelt och blev inte arg på skänklarna en enda gång trots att jag red med sporrar. 
 
Dansa har tappat en traktbordd på höger framsko. Som tur är så är underlaget så pass mjukt att hon trampar igenom med de andra broddarna så att hon inte märker av det ute. Annars hade jag inte kunnat rida för inne på cementgolvet ser man hur hon knixar till hoven för varje steg och det är såklart inte alls bra. När det hände var det 3 veckor kvar till skoning, men nu är det endast drygt en vecka och underlaget är fortfarande bra. Hinner det bli blåis kommer hon behöva vila dock, men det tror jag inte med tanke på all snö. Det är ingen fara att hagen kommer hinna bli ett problem innan nästa torsdag i alla fall. Jag har testat gängtejp, karlssons klister och bygglim för att få dit en ny brodd, då gängorna är helt förstörda så att jag kan sticka dit och ta bort brodden utan att skruva. Bygglimmet gjorde att den satt genom träningen i ridhuset och skritten dagen efter men på söndagen var den borta.
 
 
Vasaloppsfrukost och förmiddag hos mamma och Anders. Fika är också viktigt en sån dag!