Ännu en vecka har swishat förbi!

Måndag förra veckan tränade vi för Patrik och sedan dess har veckan sett ut såhär - 
 
Tisdag - Ute och skrittade med Hanna som cyklade, sent på kvällen. Andra mörkerritten för året och det kändes inte alls speciellt bra. Det blåste och jag hade en apdålig pannlampa. Jag tycker det känns bra fram till tåget men därifrån ut mot Eh så känns det så himla långt bort och "ute i skogen". Men Hanna övertalade mig att rida till fågelladan i alla fall så vi gjorde det. Det var inga problem såklart, men jag behöver verkligen min bästa pannlampa!! Fick beställa en ny som kom hem idag, så nu känns det bra. 
 
Onsdag - Vila. 
 
Torsdag - Jag var ledig och kunde passa på att rida i dagsljuset. Vi galopperade en hel del och rullade mest bara på och njöt. Härligt och roligt! 
 
Fredag - Red ett joggingpass i mörkret med Hanna på cykel igen. Känns tryggt att ha henne med. Hade ingen fungerande pannlampa denna dag heller. Hanna cyklade med mobillampan i handen så hon fick vara före oss så jag kunde titta i hennes ljus. Verkligen inte det ultimata men det fungerade. Vi red ut till skarpa kurvan på Eh och travade hela tiden förutom skritt i nedförsbackarna och en kortare galopp. Dansa var väldigt pigg men jobbade på bra. Kändes mycket bättre med mörkret utan blåsten, men jag vet att det kommer kännas bättre bara jag får min bra pannlampa. Egentligen tycker jag att det är mysigt med mörkret, men jag får panik när jag inte ser bra och om jag "måste" vara för långt "hemifrån". Haha. Därför hoppas jag att det fryser på snart så jag kan rida på åkern hemma vid stallet. 
 
 
Lördag - Markarbete i paddocken med klosshinder och en 5cavaletti på böjt spår. Dansa var fint framme för hjälperna och bjöd på hindren. Hade klossarna på högsta och rullade över dom på olika vägar. Avståndsbedömningen var det si och så med men annars är jag nöjd med min ridning faktiskt. Låga händer (som blivit riktigt jämna sista tiden) med mjuka, följsamma armar och lugn och planerad ridning. Lite bråk vilket det blir varje ridpass på banan igen just nu men det är inga stora grejer alls. 
Maja och Noa var också med och red. 
 
 
Söndag - Det blåste väldigt mycket så jag tänkte ställa in ridningen. Men så avtog det framåt eftermiddagen så jag sadlade på och red iväg mot Hårga. Det blåste rejält i vindbyarna men det gick bra och Dansa är inte brydd. Så länge inget kommer och flyger då. Vi joggade till blå/vita och vände och när vi travade i godan ro utanför häckenhuset så körde Dansa sin specialare och pang så låg jag på backen. Dansa blev rädd för något och hon tvärnitar och grejar i stortsett varje ridtur, men den här tvärniten hon gör med efterföljande helomvändning från total avslappning, alltså ingen förvarning alls, så har jag inte mycket att sätta emot. Haha. Jag tappade henne efter att ha slagit i backen men som tur var så gick hon bara några meter bort innan jag kunde fånga henne. Bustroll! Jag gjorde mig inte illa alls men är lite mörbultad i halsen och hela överkroppen efter rycket som blir. Hoppade upp och joggade sista biten. 
 

Sista utomhusträningen?

Ikväll tränade vi för Patrik i paddocken hemma, men det var nog sista innan den fryser för vintern. Förhoppningsvis hinner vi rida där några fler dagar själva i alla fall! 
Det var faktiskt första gången jag red där i mörkret så vi fick testa belysningen, den var riktigt bra men inte tillräckligt för att kunna filma.
 
Dansa var väldigt pigg när jag började värma upp och var rejält bråkig på hela långsidan mot stallet dessutom så hängde jag vårt knallrosa ridtäcke på staketet där och det var inte uppskattat av damen. Jag blev faktiskt för första gången på väldigt länge lite osäker uppe på hennes rygg. När hon bråkar med såhär mycket energi så blir hon väldigt kvick och explosiv så jag fick tillbaka oron för stegringarna. Insåg efter några varv att jag blev väldigt passiv pga detta vilket Dansa utnyttjar till 110% innan jag ens hinner blinka. Så jag började ta kontroll på hennes steglängd och kropp, och vips så blev det väldigt mycket bättre! 
När jag sedan satte mig ner och verkligen red varje steg och aktiverade henne så försvann problemen helt och hållet. Här, redan innan träningen började kände jag att jag hade koll på både mig och hästen och det utgångsläget är inte vardag för mig. När träningen började fick jag rida mycket på en stor volt. 
Dansa vippar mulen lite utåt i vänster varv så jag fick jobba med att leda in den och sedan lätta av samtidigt som jag lade på innerskänkeln och mötte upp den med ytterskänkeln så att hon lyfte upp sig och svingade framåt, samtidigt som jag klappade och berömde med ytterhanden för att hon skulle komma ifrån den lite. Det här tar ju tid eftersom Dansa behöver lära sig vart nosen ska vara. Och jag behöver jobba med min kroppskontroll eftersom jag väldigt lätt lägger fram händerna och tippar fram överlivet lite precis när jag lägger om skänkeln.
I höger varv jobbade jag likadant men hon vippar inte nosen alls lika mycket där, däremot så ville hon ta lite väl mycket stöd i tyglarna idag så jag fick göra mycket halvhalter och var ännu mer noggrann med att vara mjuk i armbågarna så jag inte bär runt henne. 
Jag måste hela tiden komma ihåg att ha minimal rörelse i fingrarna för att behålla kontakten så att jag inte går från total stillhet hela tiden. 
 
Dansa blev otroligt fin av det här arbetet. Igenom kroppen och mentalt där. Mjuk, sammarbetsvillig och bara frågade om nästa uppgift hela tiden. Vi fokuserade enbart på grunderna men jag smög in någon skänkelvikning och lite tightare väg mellan varvbytena och dom flöt på helt klockrent! Dansa har nog aldrig vart så följsam någonsin tror jag. Och det var så roligt att vi kom dit utan att jag var tvungen att lära mig något nytt, utan jag jobbade med de verktyg jag redan kan, bara jag litar på mig själv. Patrik hade sagt till Hanna att det var synd att vi inte kunde filma pga mörkret för det här var det bästa någonsin. Och jag vill tro att det var för att jag, som jag skrev i inlägget innan, senaste tiden fått mig själv att inte tänka så mycket på vad jag ska göra i varje situation, utan att jag bara gör det som känslan säger. Låter lite luddigt nu när jag läser det, men i min hjärna är det solklart. Haha. Men det är nog för att jag själv vet hur mycket jag läser och försöker lära mig precis, exakt hela tiden och att det just nu bara snurrar till allt. 

Hanna satte bra ord på det ikväll - Du kan grundridningen riktigt bra när det går bra, men så fort det händer något så tappar du den och har svårt att hitta tillbaka. 
 
Det är precis så det är, och samma sak händer när jag lär mig något nytt från någon annan än Patrik, för han känner mig och min ridning (inte så konstigt eftersom det är han som SKAPAT min ridning. Haha!) och anpassar informationen efter det. Så vi bestämde att händanefter så ska jag berätta för honom vad jag lärt mig så han kan hjälpa mig att forma det till min egen ridning. Så att jag inte tappar fotfästet hela tiden. 
Men nu har jag bestämt att jag inte ska "lära mig något nytt" från någon annan än Patrik, under en period framåt just för att bli stensäker på min grundridning. 
 
Vi tog en del galopp också i slutet, Dansa var ganska trött då men kämpade på jättebra. Vi gjorde fina fattningar och övergångar ner till trav i båda varven. Hon blev lite sur i slutet av högergaloppen då hon var trött. Hon stannade och sparkade mot min ytterskänkel som vanligt i hennes protester, men grejen var den att det var innerskänkeln jag bad henne lyssna på denna gång. Lite roligt att hon bara gick på gammal vana. Hon passade dessutom på att klia sig lite snabbt på bogen i ett av stoppen. Snacka om att dissa mig totalt. Men hon är ändå världens bästa! 
 
Igår var vi blå blå blå.
 

En till vecko-update

Veckorna flyger förbi och jag tar aldrig tag i att skriva här tydligen. Men jag vill ju verkligen ha allt nedskrivet så det är bara att ta tag i det ibland.
 
Tisdag 17 - Jobbade till stängning och var ute och skrittade med Hanna på kvällen. Denna gång tog hon med Noa som promenadsällskap. Det regnade och var kolsvart men ändå mysigt! Vi gick till fågelladan ute på Eh. Det är så skönt att vara ute så sent och slippa nästan all trafik. Dansa var lite svullen och varm vid såret på knäet men ömmade inget.
 
Onsdag 18 - Dansa var lite svampig på framsidan av knäet idag vid såret, en aning varm också men ingen ömhet alls. Bestämde mig för att skritta men gick in i paddocken för att kolla så hon inte haltade. Hon var helt ren både på böjt och rakt spår så jag bestämde mig för att jogga lite där inne. Hade dressyrsadel men inga sporrar eller stövlar/chaps så mina ben var som spagetti och jag har totalt noll styrka eller precision med mina skänklar i den sadeln då. Dansa var seg och stannade och bråkade en del o början men när hon sedan var uppvärmd och jag satte mig ner fick jag åtminstone lite bättre kontroll på min kropp och Dansa började jobba jättefint genom kroppen i traven, i låg form. Red på en stor volt i båda varven. Så det var roligt att vi ändå kom till så bra arbete trots förutsättningarna. Tog lite galopp i vänster också vilket gick ok.
 
Torsdag 19 - Idag var svullnaden och svampigheten helt borta och vi tog ett dressyrpass i paddocken. Hade sporrar och chaps så det gick betydligt bättre från min sida. Dansa bråkade däremot en hel del i början. Så tråkigt att vi hamnat i den onda spiralen igen. Antagligen så är det pälsbytet som spökar, men det kan lika gärna vara något helt annat. Efter ett tag släppte det i alla fall och vi kunde jobba på med roligare saker. Red skänkelvikningar, galoppfattningar och skolorna. Ryggade någon gång också och dom börjar sitta bra nu, så roligt med framsteg! Det är det som känns så tråkigt med dessa bråkperioder, att det känns som det inte spelar någon roll vad jag gör så hamnar vi ändå i dom.. Men jag ger inte upp!
 
Fredag 20 - Red ut på Eh med Hanna och Winston. Vi travade en hel del och tog täten bortåt och dom hemåt. Dansa var pigg och glad, fick jogga på och var jättefin!
 
Kiropraktorn kom och kollade igenom hästarna efteråt och trots att dom inte är kollade sedan i våras så hade Dansa bara en liten låsning i höger bog. Hon har alltid vart svagare i högersidan och oftast haft lite större låsningar längs hela sidan. Men det är så roligt att det i takt med att hon blir jämnade i styrkan så blir låsningarna också bättre. Dansa var såklart helnöjd över att få mysa lite med sin favorit-Tommy! 
 
Lördag 21 - Vila.
 
Söndag 22 - Red till kullen ovanför sågen. Jag jobbar ju mycket med att behålla en specifik position på vägen nu och gärna den delen där hon är tittigast för att kunna lära mig att jobba igenom henne trots det för att inte hamna i samma situationer som på senaste tävlingen. Det gör Dansa lite extra spänd ibland men jag är ändå positivt överraskad hittills. Hon får också alltid jogga fram helt kravlöst i början på alla ridturer nu tills hon hittat drivet 100% framåt innan jag börjar stretcha. Har gjort så förut också men halkat ifrån det eftersom jag hittat andra metoder jag velat prova. Men det här fungerar bäst för oss som det är nu och då ska jag inte hålla på och experimentera.
 
Jag har faktiskt bestämt mig för att inte hålla på och läsa en massa clinics och tips/metoder från alla möjliga håll som låter så bra. För just nu och sen en lång tid tillbaka så blir jag bara mer förvirrad av allting. Jag måste rida/och lita på min känsla ett tag nu för att hitta ett lugn tror jag. Det är bra att vara hungrig efter kunskap men det kan också bli för mycket har jag insett. Jag håller mig till allt jag lärt mig hittills och det Patrik lär mig nu ett tag så jag hittar tillbaka till mig själv. Har också en del saker som jag tagit med mig från Anita.
 
 

Vecko-update

Tisdag 10 - Vi var ute och skrittade sent på kvällen med Hanna som tog en promenad. Skrittade till järnvägen och det tog ca 30 min. Dansa fick trampa på på långa tyglar bara.
 
Onsdag 11 - Red markarbete i paddocken och det blev inget toppenpass. Dansa var omotiverad och bråkade några gånger, på samma ställe, mot långsidan där hon är tittig. Inga stora eller långdragna grejer alls men jag tycker såklart det är tråkigt. Hon levde upp lite när hon fick börja skutta över en kloss-tvåkombination jag ställt upp med ett galoppsprång emellan. Hade även en 5cavaletti på böjt spår. Övningarna gick ganska bra och hon blev fin i ridningen innan vi avslutade. Paddocken är ganska tung av allt regn som kommit sista tiden utan att den hinner torka upp emellan så jag kortare ner passen lite mer än vanligt där just nu. Red nog ca 20min. 
 
Tosdag 12 - Skoningsdag och Dansa skötte sig jättebra. Var riktigt busväder ute med rejäl blåst och hällregn hela dagen. Dansa hade dessutom stått inne till 13-14 tiden då vi red på grund av skoningen av henne och Winston och att han tittade till småttinghovarna på Samson. Vi började ge oss iväg mot Hårga men det åkte väldigt mycket långtradare och annan trafik och vädret var rejält dåligt, så jag tyckte det var lite obehagligt och onödigt att vara ute i trafiken. Så när vi gått hela åkern så vände vi och red hem igen. Red några km fram och tillbaka på grusvägarna hemma och Dansa var fin. Lite spänd bitvis men slappnade av bra emellanåt och sammarbetade fint. 
 
Fredag 13 - Red till kullen bortanför Sågen och Dansa var fin. Rullade på mycket i galopp och Dansa var otittig och så härligt! Underbart med sol också! 
 
Lördag 14 - Var ute och red tillsammans med Hanna och Winston. Vi red till hembygdsgården och dom tog täten. Vi travade någon längre sträcka och Dansa var duktig och fin. Hanna hoppade av vid berget på hemvägen så då passade vi på att trava och ta lite galopp. Red lite övergångar och stretchade lite i mellanformen. Hon är svagare i den så jag fösöker fokusera en stund på den de flesta uteritter. Märks stor skillnad på lösgjordheten när hon får gå i låga formen där hon trivs som bäst. Men hon kämpar på bra! Solen sken och vädret var underbart! 
 
Söndag 15 - Dansa hade sin vilodag och jag var i Uppsala på Turbo med familjen och mina kusiner med deras föräldrar. Tyvärr så har jag åkt på en förkylning igen men det var sjukt roligt ändå att få umgås med alla och leka runt på alla studsmattor, hinderbanor och fotbollsplan. Så lyckad dag och nog för att jag var helt slut på kvällen, men idag så vaknade jag ändå upp och mådde bättre. Igårkväll när vi tittade på en rolig film så satt jag som en zombie och tittade även fast jag tyckte den var roligt! Men jag orkade inte skratta så jag gjorde det inombords. Haha. 
 
Måndag 16 - Dansa hade lite sår när hon kom in från hagen idag. Inga djupa och hon ömmade inte på något. Ett på höger bakben, på insidan va skenbenet var lite svullet men det andra på samma ben på utsidan och ett ovanför höger framknä var inte svullet. Säkert har hon lekt inne i skogsdungen och skrapat i något. Huvudsaken är att hon inte har ont eller skadat något allvarligt. Hon var inte stel eller hade någon rörelsestörning heller och svullnaden gick ned efter ridturen.
 
Solen sken och det var varmt, en del blåst men ändå helt ok så vädret var underbart även idag!
Vi red till Landavägen och vände en bit ovanför långbacken. Dansa var lite ovillig från gräsvägen och upp till halva långbacken. Stannade någon gång och var tittig, men jag lät henne ändå trava och galoppera på och på den delen av vägen som jag planerade. Det gör ju henne lite frustrerad eftersom jag brukar låta henne flacka som hon vill när hon blir spänd, bara hon får gå framåt. Men nu behöver vi ta nästa steg så det är bara att jobba på. Hon gjorde det riktigt bra ändå tycker jag! På hemvägen red vi lite enkla byten och flyttande för skänkeln i mellanformen. Ryggar några gånger per ridtur nu också och det blir bättre och bättre. Just nu fokuserar jag bara på att hon ska röra sig bakåt på mina signaler och gå fram direkt efteråt vilket hon gör bra nästan varje gång nu. Ibland börjar hon dra emot med sin mun och greja innan hon backar och ibland blir det väldigt snett. Men det blir oftare och oftare med bra bjudning och nästan rakt. 
 
Mycket vatten i diket nu så det är bäst att ta i för att inte bli blöt om tassarna! Lurigt för hon varierar mellan att ta i för kung och foster land och att bara ta ett vanligt kliv över. Haha. 
 

Höstrusk

Vilket ruggigt väder vi haft idag! Vi har en lugn period på jobbet nu så jag slutade kl 15 idag och tog det extra lugnt i stallet. Hämtade in Dansa på en gång och jag har hämtat henne långt ut i hagen flera gånger nu under hösten och hon har glatt följt med varje gång trots att det andra stannat. Att dom stannar är jag väldigt glad för då Dansa annars kan börja bocka och stegra i andra änden av grimskaftet om dom springer runt. 
 
Dansa var galet pigg idag och vi traskade iväg mot Eh i blåst, kyla och regn. Det passerade mycket bilar utan problem och Dansa var hur snäll som helst trots all energi. Vi travade och galopperade hela vägen ut till kullen och och tillbaka och sedan kände hon mer lugn i kroppen lilla rallyräkan. Vi skrittade i nedförsbackarna och tar max 15min så det är inte så långt, men alldeles lagom för en joggingdag. Jag tror det kan vara första gången vi håller igång hela vägen ut dit med endast 1 tvärnit. Hon är väldigt spänd där ute och var det även idag men vi kunde ändå hålla igång hela tiden och på den del av vägen som jag planerade (japp, operation - kunna ta oss igenom dressyrprogram med vettiga procent trots livsfarlig omgivning har startat) så fort hon spände till så ställde jag henne ordentligt ifrån det farliga och då slappnade hon av så pass mycket att vi kunde fortsätta framåt på rätt spår och sedan kunde jag räta ut henne när hon släppt det farliga. Så fick vi börja om igen nästa gång hon såg ett monster. Tidigare har jag bara fokuserat rakt framåt eller ställt henne väldigt svagt och det fungerar men inte så pass bra att jag kan rida vidare på den linje jag tänkt. Vi behöver steppa upp ett snäpp.
 
Dansa var så fin och härlig och det är roligt att tänka tillbaka nu på att tidigare så var en lyckad ridtur ut på Eh att vi kom dit vi planerat utan allt för mycket bråk. Sedan har det sista året, fast vi ridit där väldigt lite, vart positivt om det bara blivit något enstaka ställe hon stannat och inte velat gå på. Som därefter försvunnit helt, kanske sista halvåret, och bara vart tvärnitar här och var, men som idag endast var spändhet. Det är viktigt att tänka tillbaka och inse alla framsteg också och inte bara på allt som jag vill förbättra! 
 
 

Svacka

Har en liten svacka i livet just nu. Jag kan inte sätta fingret på vad det är utan jag har bara väldigt nära till känslan av uppgivenhet. Jag får panik vid minsta känsla av att något blir stressigt men tycker ändå inte att jag har det stressigt så jag förstår inte varför jag känner så. Jag vill ju göra saker hela tiden egentligen men kan inte riktigt hantera det just nu ändå. Igår hade jag i alla fall planerat in en helt obokad dag och tillbringade den till största del ensam med mig själv och poddar, ute i friska luften med stallpyssel. Bästa återhämtningen jag kan tänka mig även fast ridning hade vart ett extra plus.
 
Satt och tittade på regnet med Sune en stund och sedan fick han åka hem för vädret var inte så roligt för honom. Dansa vilade efter tävlingen tyvärr så jag var ute hos henne i hagen med morötter och gosade en stund och sedan tillbringade jag några timmar med att bygga staketet runt vinterpaddocken och fixade lite i stallet. Sedan hade jag gjort av med tillräckligt med energi och fått min dos av friskluft för att kunna sitta i soffan och njuta av det istället för att bli rastlös. Så resten av kvällen låg vi i soffan och tittade på Springfloden. Den är riktigt bra även fast jag måste blunda väldigt ofta då det är mycket våld. Viktor får tala om vad som händer istället ;)
 
Idag känns det som att jag mår bättre så jag hoppas att det fortsätter så!
 
 

Årets sista tävling - Hudiksvall

I fredags var det dagen innan tävling och vi traskade iväg till banan för att rida ett litet checkpass. Hade en bra känsla för söndagen innan då vi sist red dressyr så avslutades passet så himla bra! Denna dag gick allt bara skit dock. Dansa bråkade ingenting så det var inte det som var felet, utan vi hittade helt enkelt bara inte samspelet och gummibandet mellan hennes bakben och mina händer. Jag fick inte henne framför skänklarna utan hon var bara tom och platt i traven. Lade jag på benen så kunde jag rida på det i max två steg i bästa fall men oftast så flöt hon bara rakt framåt istället för att svinga iväg med bakbenen.
Jag grävde ner mig ett tag för jag fick bara känslan av att vi alltid hamnar tillbaka till den här dåliga känslan och jag vet uppenbarligen inte hur jag ska ta mig ur det på egen hand. Det var det här vi fastnade i HELA förra vintern förutom något enstaka träningspass för Patrik där han fick mig att komma ur det. När vi ridit i ca 25 min så kom en lastbil och skulle fylla på flis i paddocken så då gav jag upp och red hem. Kul dag innan tävling! 
Red en stund på grusvägen hemma och där hittade vi svinget! Så skönt även fast jag vet att det inte alls behöver betyda att det funkar på banan ändå. 
Pratade med Annika sedan och hon sa att hon Dansa hade vart gnäggig sista dagarna och det har hon vart när jag ridit också. Hon är inte det i vanliga fall så det kan mycket väl vara så att hon var brunstig och att det var därför hon var så svår att ha framför benen. 
 
Jag var först väldigt nere men ganska snart så fick jag ny motivation igen och min hjärna började leta lösningar. Tackar gud för den egenskapen! 
En dipp på kvällen med lite tårar så var jag ändå taggad för tävling på lördagen sedan. Fint väder, bilen full med älsklingsmänniskor och sist men inte minst hästen som äger mitt hjärta. Det känns skönt nu för tiden när Dansa och jag fått en så stark relation, för då betyder den såklart så mycket mer än alla våra dåliga resultat och då bryr jag mig inte lika mycket. 
 
Vi var på Hudiksvalls rid- och ponnyklubb för första gången. Fint ställe med ett ridhus som var exakt lika byggt som Bollnäs. Framridningen var utomhus och sedan användes hela ridhuset till tävlingsbanan så det fanns ingen collectingring där inne. Sämsta tänkbara för Dansa som är väldigt tittig inne i ridhus, och behöver tid på sig för att vänja sig. 
Framridningen gick superbra och vi hittade tillbaka till gummibandet och oss. Jag släppte allt och red bara på känslan. Struntade i vad som var rätt och fel och bara gjorde det jag kände behövdes. Dansa var superfin och vi var samspelta så det kändes bra inför starten. 
 
LA:3 54,571%  10av 10
Dansa blev livrädd inne på banan. Alla dörrar, speglarna på hela kortsidan nedantill och musiken som alltid är så koncentrerad till ett ställe inne i ridhus. Vi hann rida några varv på volt framme vid dommaren/läktaren och en vända ner till bortre kortsidan med speglarna. Dansa var sjukt spänd men vi tog oss åtminstone förbi alla ställen. Vi startade och jag fokuserade bara på vägarna och inte bli forserande utan försöka hålla henne hos mig. Dansa skyggade för det ena och det andra, tvärnitade för några ljusa brädor på en del av väggen och var så spänd bitvis att hon sprang som en giraff. Vissa saker gjorde vi under kontroll men det stora hela var ju katastrof. MEN! Vi tog oss igenom banan, jag kände att jag verkligen gjorde vad jag kunde, Dansa blev aldrig istadig och stod emot utan hon tänkte hela tiden framåt och vi kunde genomföra alla moment trots hennes sjuka spändhet. 
 
Slutkommentar - Trevlig häst med mjuka rörelser och snygg sida! Blir idag spänd och går inte fram. Kämpa på du har en fin häst! 
 
Vi fick 54% och det säger ju lite om bedömningen i Söderhamn där vi fick stax under 50%. 
 
Hade jag vetat att vi inte fick rida i ridhuset innan start (på anläggningsskissen stod det collectingring bredvid tävlingsbanan men det måste ha menats på grusplanen/parkeringen utanför ridhuset) så hade jag kanske sett till att rida lite mer i ridhus inann vi åkte. Vi har bara vart i ridhus 2ggr sen tidigt i våras och Dansa är tittig i början av varje pass även i de ridhus hon är van att vara i. 
 
Jag har nu två alternativ.
1. Vänja bort tittigheten hos Dansa. Vet dock inte hur för hon är likadan på uteritter så fort vi rider där hon inte går så ofta, trots att hon alltid har ridits ut till största del och utsatts för mycket. 
2. Lära mig att rida/visa upp henne i den där spändheten. Förut resulterade det alltid i tvärnitar och att hon vägrade gå istället om man pressade henne i dessa situationer och det blir så även nu ibland. Så det är alltid en chansning. Men jag kanske lyckas träna bort det eller lär mig att ta mig förbi det. 
 
I vilket fall som helst så har hon ju faktiskt blivit väldigt mycket bättre. På utomhusbanor är det i princip inga problem alls nu och vissa ridhus fungerar också riktigt bra. Så jag ska förhoppningsvis hitta en lösning på det här också! 
Pratade med Viktor på kvällen och han läser på mycket om trav just nu och frågade om det inte finns huva och blinkers i dressyr också. Jag har ju funderat på huva tidigare men inte velat dölja problemet med en sån, men faktiskt så lutar det åt att jag provar det nästa år. Nu har jag ändå kämpat och försökt vänja henne i 3 år på tävling och under alla andra ridpass så är hon inte inlindad i bomull för att slippa störning heller. Men det släpper ju aldrig! 
Eller allt släpper om hon bara får lite tid på sig, sisådär 10-15 min så har hon vant sig och slappnat av i de flesta situationer. Men den tiden finns ju inte på en tävlingsbana. 
 
 

Veckorapport

Fredag 29 - Dagen efter dressyrträningen red vi till Hembygdsgården. Ett joggingpass och Dansa var ganska tittig men fin.
 
Lördag 30 - Skrittade på långtur med Hanna och Winston. Egentligen var vi bara till sågen men det blev en krok in till Landavägen och gräsvägen dit och hem samt att vi red en stund ute på åkern bakom hembygdsgården. Så det tog sin tid! Min rumpa gillade det inte för jag fick skavsår på skinkorna såklart.. från timmerhuset gick jag hem för att det inte skulle hinna bli på värsta viset. Vi var ute 1h 30min och det var härligt väder.
 
Söndag 1 - Red dressyr i paddocken. Fin i uppvärmningen men fick inte ordning på traven när det var dags för nedsittning. Tog galoppen först och sedan var det lättare med traven också. Jag måste försöka lära mig att hitta "rätt" trav (den jag kan sitta ner i utan att studsa runt så Dansa blir spänd) i lättridningen så jag inte behöver sätta mig innan. Så vi slipper de där skumpvarven innan det blir bra. Hon blev i alla fall superfin och vi red igen LA:3an en gång med bra känsla. Inga taktmissar och jag var noga med att ställa igenom i hörnen. Det är i detta jag får vara försiktig så jag inte börjar rida för mycket med innerhanden och slarvar med att hon är undan innerskänkeln. Så jag måste vara uppmärksam på det nu!
Avslutade med att leka lite mot passagen innan vi avrundade. Så roligt!
 
Måndag 2 - Skulle rida ut men det blåste så mycket och regnade så vi gick in till paddocken istället. Red i hoppsadeln och utan sporrar. Jag började med att trava på i friskt tempo två varv åt vardera håll och sedan likadant i galopp. Absolut enda fokus jag hade var tempot och att hon skulle gå ut ordentligt på kortsidorna. Det var roligt och kändes som en bra start så vi gör nog det oftare. Sedan jobbade vi mycket lösgörande på stor volt i trav och galopp. Hon vill gärna göra sig rak och skjuta ut bogen och falla inåt (speciell de delarna där hon är tittig) så jag jobbade med det och i slutet var hon superfin! Ryggade några gånger och det gjorde hon bättre än någonsin. Hon börjar förstå nu vad det handlar om även fast det vissa gånger blir att hon bara drar tillbaka med munnen och vrider sig med bakdelen.
 
Tisdag 3 - Vila
 
Onsdag 4 - Ett lugnt pass ut på Eh (nästan fram till skarpa kurvan) med mest skritt men lite trav. Det var första mörkerridningen för denna säsong och det kändes helt ok med sällskap, men jag får lite ångest över tanken på att vara där ute i mörkret långt hemifrån själv. Hoppas att åkern blir frusen fort så jag kan hålla till där de gångerna. Dansa tog mörkret och pannlampa superbra som vanligt så det är skönt!
 
Torsdag 5 - Dansa skulle vilat idag men eftersom ridturen dagen innan blev så lugn så var vi ut och joggade lite så hon inte skulle ha allt för mycket energi på lördagens tävling. Vi red till Blå/vita och rullade på i alla gångarter. 
 
 

Hörnpasseringar

I onsdags red jag ut på Eh och Dansa var väldigt spänd från skarpa kurvan och hela vägen ut och tillbaka. Jag försökte först rida på och lösgöra henne men hon älgtravade och tvärnitade om vartannat så efter ett tag tog jag ett djupt andetag och gav upp. Skrittade och tog tag i oss igen när hon var kontaktbar. Försökte jogga henne lång och låg och det gick bra bitvis men hon var taggad och lite spänd fortfarande. Sista sträckan innan tåget på hemvägen tog jag en extra gång efter att hon blivit för springig och forserande efter en galoppfattning. Andra gången gick det bra. 
Red upp till paddocken på hemvägen där Maja och Hanna var med Winston och Noa. Så fick vi sällskap av dom sista biten hem. Dansa var så duktig för vi skrittade iväg bara några 100m före dom innan ridturen men hon traskade snällt på utan att hålla vilja vänta in dom andra. 
 
På torsdagen var det dressyrträning. Vi tränade hörnpasseringar och passet började bättre än vanligt då hon joggade på avslappnat i fin form, men jag hade svårt att ta mig därifrån till mer kvickhet och högre form sedan. Det är en stor akilleshäl hos mig. Det jag behöver är mer energi och sätta ihop Dansas kropp mer, så steget blir kortare och kvickare. Men om jag driver fram så blir hon bara större och tar jag halvhalt så finns det inte tillräckligt med energi så det bara blir hackigt. Men det är bara att träna vidare för att hitta känslan och ridningen.
 
Eftersom jag tränade sist för Anita så blev jag väldigt fokuserad på allt hon lärde mig och då blir jag lite förvirrad och passiv. Patrik påminde mig om att jag måste komma ihåg att plocka ur vissa saker och "göra om" till min egen ridning när jag tränar för nya tränare, så att jag inte bara ändrar mig totalt för då fattar Dansa ingenting och jag själv blir förlamad. Haha. Så jag hittade tillbaka till min ridkänsla lite längre in i träningen, kryddad med det nya jag lärt mig, istället för att försöka rida korrekt som en robot utan att känna av situationen. 
 
Jag hade först ingen vidare känsla av träningen, men nu några dagar senare då jag glömt förväntningarna jag hade på mig själv inför det, så känns det jättebra. Vi hade ett jämnare pass än vanligt där det aldrig var dåligt, utan bara lite halvdant i början. Det kändes bra med de nya jag lärde mig av Anita när jag vaknade till och red mer som mig själv samtidigt. Vi hade i princip inga taktmissar i volter eller hörn, trots att Patrik var supernoga med att jag inte fick gena i hörnen, vilket jag gärna gör ;) Jag hoppas och tror att det berodde på att min sits är jämnare nu. Men det återstår att se! Himla roligt med framsteg där i alla fall. 
 
Dansa var fortfarande tittig på långsidan och stannade första gången jag skulle rida förbi där i höger varv (hon är alltid tittigare där i höger varv. Antar att det är för att då går hon bort från utgången). Hon stannade även till en kortis i traven en gång. Lilltrollet. 
 
Snabbpunkter för mig att minnas 
- Stöd på ytter och led med inner. Extra noga att ställa igenom i hörnen (våga röra händerna och inte bara sitta som en porslinsdocka)
- Fram med höften
- Energi in i volterna och hörnen
- Runda upp för innerskänkeln
- Sitt på bakbenen