Dressyrträningen

Vi hade inte tränat sedan innan vilan, 17 mars så det var väldigt efterlängtat. Jag åkte dit med vetskapen om att det kan ha satt sig en del i huvudet på henne sedan bråken sista gångerna vi vart där, så att jag inte skulle bli för besviken ifall det inte gick lika bra som det gjort hemma nu. Men hon protesterade bara en kortis i början av traven under framridningen och sedan gick hon superfint! 
 
Träningen bad jag att få börja med galoppen för att det vart lättare med traven efteråt nu i slutet då galoppen gått så bra. Jag försökte lossa henne i innersidan som jag gjort nu i slutet men efter två varv sa Dansa NEJ. Hon protesterade några gånger under några varv, tills Patrik sa åt mig att göra yttersidan rak så jag kan fånga upp energin där. Samma stund som jag gjorde det så blev Dansa jättefin, så då blev jag förvirrad över mitt innertygel-tänk igen. Tills jag insåg att felet låg i att jag bara jobbade med innerhanden och glömde innerskänkeln, som är det viktiga. 
Vi galopperade bara på fyrkanten för att hitta den bra galoppen i båda varven och sedan ligga och rulla i den. Jobbade hela tiden genom hela träningen med 3 stegen, vilket jag alltid ska göra på alla pass. Nu för tiden kommer jag oftast ihåg det större delen. Gjorde någon volt i båda varven som gick riktigt bra. Även där fick jag vara noga att inte böja henne och runda för inner vilket gör volterna så mycket mer stadigare. Förut har jag alltid tappat allt och vi har blivit framtunga. 
 
I traven sedan var Dansa så kvick och framme så jag hann nästan inte med. Haha. Jag glömmer rida och Dansa bara kutar på. Vi började med öppnorna och dom gick sådär. Jag tog inte igenom halvhalterna riktigt så hon tvärade inte så mycket, men vi fick till det några meter ibland. Därefter jobbade vi med diagonala slutor och det har vi bara provat på en gång förut tror jag. Även där måste jag vara noggrann med halvhalterna på yttertygeln och våga flytta bak skänkeln mer. Då blev dom riktigt fina! Vi gör dom dock svaga till en början. 

Vi red bara 15min och Dansa var hur fin som helst direkt efter att vi tagit oss igenom protesterna i galoppen där i början. Jag har haft svårt att komma ner i sadeln i traven nu i slutet men när P bad mig att släppa knäna och vinkla ut dom en aning så att underskänkeln blev stadig mot Dansa, så blev det så mycket lättare! Eftersom jag satt bättre så slappnade Dansa också av helt och därmed hamnade vi istället i en positiv cirkel. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback