Återbesök

De senaste dagarna har vart jobbiga pga oron för Dansa. När vi sprang med henne i måndags så såg hon ohalt ut, men när jag sedan tittade på filmerna så anade jag något ändå. Igår när vi sprang med henne var hon dock helt ohalt både när jag tittade och när jag såg filmerna i efterhand. Det kändes såklart väldigt bra, men oron över de där böjreaktionerna gnagde i mig även om magkänslan var ganska lugn. Dessutom så kryddade hon på detta med att ha dragit av sig vänstra framskon igåreftermiddag! Då ville jag bara lägga mig ner och gråta. Så som jag väntat på den här dagen för att få VETA, och så tappar hon en skojäkel så att jag ska behöva boka om tiden. Vilket är i princip omöjligt de närmaste veckorna då jag har sjukt mycket på jobbet. 
Ted var räddare i nöden och kom och slog på den igårkväll, och då ville jag också gråta, fast av tacksamhet. Haha. 
Det är andra framskon hon tappar den här skoningsomgången, igår hade Noa tappat en sko också så jag gissar att dom levt loppan. Hon har dessutom vart av med bakskon där hovbölden satt. Den fjärde skon bytte Ted en söm på för de var så slitna så skon glappade. Så alla är fixade med, tur det är skoning nästa vecka. Haha. Hon har dessutom en med tåkappa och en med sidokappor fram nu för det var den enda reservskon jag hade. 
 
I morse rullade vi till kliniken och efter lite väntan där så böjde Björn igenom alla fyra benen högt och lågt. Dansa testade honom lite med bakbenen först såklart.. men sen stod hon som ett ljus! Björn böjde och Dansa och jag sprang och sprang. Inte ens en liten ynka anmärkning!!
Tog ut henne och longerade vilket Dansa tyckte var latjolajban. Haha. Men hon sprang ordentligt också och även där såg allt superbra ut. Det fanns heller ingen puls kvar i benet där hovbölden fanns.
Så vi åkte hem med en helt prickfri häst i släpet och jag levde i ett lyckorus av lättnad och glädje. HUR kan vi ha sån tur igen! 
Vi har alla möjliga skador och åkommor men hittills har vi klarat oss med ofarliga saker. Jag är så så SÅ tacksam för det! 
Det är tillexempel tredje året i rad som hon är skadad den här perioden, slutet av maj, början på juni. År 1 var det sömstick - år 2 en stengalla och nu i år en hovböld. Sen sprider vi ut allt annat resten av åren. Men som sagt, jag är så tacksam att vi klarat oss så här långt från allt hemskt som finns.
 
Böjreaktionerna förra veckan hörde alltså ihop med hovbölden. Det Björn sa var att när dom är så pass halt som hon var pga hovbölden så går det inte avgöra något annat då alla rörelser visas fel. Det var därför han ville kolla böjreaktionerna igen när hon var bra från den.
 
Dansa fick jogga på töm när vi kom hem då det blåste storm, så en ridtur efter 1½ veckas vila kändes lite väl vågat. Vi gick bort till paddocken och hon frustade och stretchade sig igenom några minuters trav och galopp i vardera varv. Så duktig och nöjd, lilla hjärtat! 
 
 

Kommentarer
Postat av: Lovise

Härligt! Ibland älskar man hovbölder alltså! :D

Svar: Haha ja verkligen!! :D
Lina

2017-06-02 @ 12:46:24
URL: http://www.LoviseC.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback