Repetion

Igårkväll hade jag plan på att repetera från träningen dagen innan så att jag kommer ihåg känslan. Vi red på åkern och hade sällskap av Hanna och Winston. Min plan var att rida så kort tid som möjligt men ändå inte sluta förrän det kändes bra. Det tog ca 20 min innan vi hittade till det rätta och sedan red jag i det några minuter innan vi avslutade. 
 
Dansa var väldigt pigg och underlaget var inte det bästa då det är ganska hård snö och mycket spår sen tidigare ridpass. Det försvårade flowet lite men funkade helt ok. Vi travade bara då det är där jag har svårast att hitta rätt. Dansa var länge springig och tappade takten i svängarna då jag inte fick till samspelet mellan hjälperna.
Efter ett tag påminde jag mig om att jag måste lita på mig själv och ge ett stadigt stöd med sitsen, hand och skänkel så vi hittar lugnet.
Trots att hon tappar takten och går emot handen lite så måste jag vara kvar och inte bli osäker. När jag hittade det där lugnet så tog det inte lång tid innan hon var mellan hjälperna. Var framför mig och jobbade så fint bakifrån och fram till handen. Vi red på en åttvolt med ca 10m volter och det flöt på superbra i båda varven. Så härligt! Att vi dessutom fixade det på åkern där vi har sämre underlag och den är så stor så vi får aldrig stöd från någon vägg. Vilket jag tycker försvårar väldigt mycket.
 
 
 

Dressyrträning 29 januari

Ingen träningstid passade i veckan men vi lyckades få en igår istället. Så eftersom vi var på en tuff hoppträning i fredags fick Dansa vila upp sig under lördagen så hon skulle orka igår. Älskar att vi har så stora hagar där dom rör sig hela dagarna, så en vilodag är egentligen lika med promenad i några km. Gillar dom mindre när det är dags att rida och hästarna är längst ner dock..
 
Igår då. En väldigt nyttig träning där vi nötte grunder hela passet rakt igenom. Jag har inte riktigt fått till DEN känslan sen innan jul någon gång och inte kunnat sätta fingret på vad det varit. Det har känts bra både på träningar och hemma, men det har ändå saknats något. Det har blivit svårt sen vi började höja formen då Dansa tappar takt och blir ostadig och jag tror att jag gör något fel så jag slutar rida. Anledningen är att jag fått över henne för mycket på innertygeln och inner bogen faller in. Jag måste ha henne mer mellan ytterhand och inner skänkel! Igen ;) Dansa har vart superfin hemma men vi rider ju mest ut eller på åkern och där är underlaget inte så bra och lutar åt olika håll så det är lätt att missa saker.
Jag har löst det genom att rida på mer framåt, längt tyglarna (=sänkt formen) en aning och böjt igenom henne i inner = hon blir springig och tappar in bogen ännu mer. Lurigt när saker smyger sig på sakta men säkert. 
 
Det blev en riktig "problemlösningsträning". Fast egentligen har vi ju inte haft problem på det sättet, problem har man när hästen inte ens går framåt! ;)
Nej men det här är ju bara detaljgrejer, som gör så stor skillnad i känslan och Dansas rörelser såklart, och kommunikationen oss emellan. 
 
Kom ihåg lista! 
*Tappar takten i tightare svängar - upp med innerbog (innerskänkel) och stöd på ytter (ta handen emot dig och låt inte yttersidan bli för lång).
*Slår sig fri i galoppfattningarna - måste ha henne mer på yttertygeln.
*Jag hade tappat samspelet mellan hand och skänkel - Ska jag korta tyglarna så måste jag hålla takten med skänklarna. Dom måste samarbeta hela tiden! 
* Hon kändes lite stark i innerhanden i vänstergaloppen och jag försökte lösa det genom att böja henne mer inåt - men aningledningen var för att jag inte hade henne tillräckligt mycket på yttertygeln, så jag fick ta tillbaka den liten och vips så försvann den där känslan av drag. 
* Jag måste vara kvick i hjälperna och aldrig bli fast i armbågarna! - det kommer jag få nöta tills jag dör. Haha. 
 
Dansa var superfin i slutet och i högergaloppen fick vi höra "nu är kvalitén lika bra som i vänstra" och det är stort ska ni veta! Äntligen börjar den komma ikapp, även om den är tydligt svagare fortfarande.
 
Nackdelen med att träna så sällan är att det går mycket tid. Nu tog det 3 träningar innan poletten föll ner hos mig och dom har vart utspridda på 1½ månad. Tänk om jag tränade en gång i veckan, då hade det var löst på mindre än 1 månad. Men bättre sent än aldrig! 
 
 

Ingen halsring

Ända sedan inridningen så har jag ridit med halsring på Dansa för att kunna ta tag i ifall hon ställer sig på bakbenen. Hon har inte gjort det många gånger men de tillfällen då hon gjort det så har hon stått rakt upp och vi har börjat tippa flera gånger innan hon återfått balansen. Steggringarna har kommit helt utan förvarning och gärna med lite bockningar innan så har jag inte haft halsringen att greppa tag i så är jag rädd att jag skulle tappa balansen och råka dra omkull henne. Och det är det sista jag vill vara med om. Hon har slagit över två gånger utan ryttare så jag har ju vetat att hon inte riktigt har gränsen. 
 
Ganska fort slutade jag med att ha den på dressyrträningar och ännu lite senare tog jag bort den på hoppträningarna också, fast den åkte tillbaka i höstas när vi hade problem i hoppningen då hon kunde bli upprörd. På uteritter har den dock alltid funnits med eftersom det är där de "riskabla tillfällena" oftast dyker upp. Jag har ju lärt mig vad som triggat igång stegringarna och kan förhindra dom innan, men det har ändå vart en trygghet att kunna ta ett grepp i ringen för att vara säker att jag inte hamnar efter OM hon skulle gå upp. Men nu är det snart 2 år sedan hon ställde sig (Dansa har aldrig i sitt liv småstegrat, utan de är bara de gånger hon stått rakt upp som hon gjort det över huvudtaget - allt eller inget som vanligt ;)) och de sista året så har hon faktiskt inte haft några tendenser till det alls. Nu kör hon tvärnitar med vändning eller kast istället. Haha. Mycket bättre! 
 
Jag insåg att ringen bara har hängt med av gammal vana i slutet och jag kan ju faktiskt hålla i manen. Det här med ringen har bara vart en mental grej sista året som vart svår att göra sig av med, men jag programerade om mitt tänk under en vecka runt jul och var uppmärksam på om jag någon gång "behövde" hålla i ringen. Det behövde jag ju inte så då rök den! Sen dess har jag inte haft den en enda gång. Detta har vart mer positivt än jag kunnat tro. Jag sitter mycket mer avslappnat och med mer balans i alla situationer, min kropp följer hennes istället för att ha fokus på att hinna ta tag i ringen ifall det behövs. Jag har inte ens tyckt att jag har haft koll på den, men det verkar jag definitivt ha haft omedvetet. 
 
Sommar 2016
 

Hoppträning 27 Januari

Igår var det äntligen dags för årets första hoppträning. Patrik hade byggt upp massor av bomövningar och småhinder. PRECIS vad vi behöver öva på men däremot nästan aldrig har gjort innan vi började träna för honom. Vi låg och rullade på tre olika volter där den första var galoppbomar, andra travbommar och nästa galoppbommar igen. Det gjorde att vi även fick rida en massa övergångar och bara det är svårt på en hopptaggad Dansa tycker jag. Mycket lättare med den taggade dressyrhästen Dansa ;) haha. 
 
Vi har två stora och tydliga saker att jobba på och det är att få Dansa runt innerskänkeln även i hoppningen, vi hamnar lätt i en ond cirkel där hon blir spikrak i kroppen och bara springer utan att ta halvhalter eller något annat som kräver uppmärksamhet. När jag sedan fick henne runt innerskänkeln så glömde jag ytter istället och det var ju lika dåligt det. Haha.
Det andra är att jag så fort det kommer bommar, speciellt på böjt spår, blir passiv och hamnar i framåtläge - vilket ger en framtung och lång Dansa som inte har någon möjlighet till att måtta avstånden. Jag gör detta för att jag tror att hon inte ska räcka över bommarna, men det fick jag inse igår att det gör hon bara jag kommer upp med mig själv.
 
Men tack vare att vi fick nöta det här hela träningen så började jag få in känslan och ridningen mer och mer. Så nu vet jag mer vad jag ska leta efter! 
Längtar tills vi har en användbar paddock igen för tusan vad vi ska öva markarbete då! Jag har ju inte gjort något med bommar alls i princip fram till i höstas för att jag varit så rädd att något ska bli fel. Men nu har vi ju vart nere på botten i hoppningen redan och tagit oss upp därifrån, så nu behöver jag inte vara lika rädd att misslyckas. Allt löser sig ändå med rätt hjälp! Dessutom så behöver vi bli bra på sånt här för att banhoppningen också ska gå bra såklart. Tur att jag tycker att det är barnsligt roligt!
 
Vi hade också några småhinder med en studs, ett enkelhinder som stod på medellinjen och Dansa var så stark i galoppen trots den ganska tighta svängen upp. Vi hade även en långsida med tre låga kryss att rulla över. 
Ett barn sprang runt på läktaren en hel del igår också så det var superbra träning för Dansa! Hon blev lite ofokuserad ibland men mer än så reagerade hon inte. Vilket är riktigt bra för att vara henne!
 
 

Bonnjänta

Min bil gick inte igenom besiktningen för några veckor sedan och risken var stor att jag skulle vara tvungen att byta. Vilket hela min familj vill.. men jag hoppas kunna ha den ett tag till. Den var inte så illa däran som vi (jag?) befarade så efter (en hel del) svetsande och byte av oljefilter så tog den sig igenom idag. Skön lättnad! 
 
Dansa och jag var ute och skrittade 30 min idag. De här passen brukar vi ju alltid ha med Hanna och Winston men Hanna var upptagen så vi fick ha sällskap av oss själva istället. Och det är inte fy skam det heller! Gick till kyrkan och sedan lite ute på skolåkern. Dansa var pigg och glad och fick bara gå på långa tyglar. Det kom en epa som lät ganska mycket men Dansa reagerade inte ens på den trots att vi stod längs kyrkvägen. 
 
Resten av kvällen spenderade jag hos mamma med köttfix! Annika har slaktat så nu har vi köttfärs för nästan ett år framåt igen. Så himla lyxigt! 
I år fick vi även rostbiff, grytbitar och någon slags klump som vi ska göra pulled pork av. Måste bara se till att vara hemma tillräckligt länge någon gång den hinner tillagas alla de timmar den behöver ;) 
 
Imorgon är det äntligen hoppträning igen! 
 
 

Konditionsträning

Har längtat till idag när det passade bra med ett konditionspass! Finns väl inge roligare än att ge sig ut och galoppera hej vilt. 
Vi red iväg halv fyra idag och var ute i 45 min, och det var ändå knappt skymning när vi kom hem igen. Ljuset är på god väg tillbaka vilket passar en mörkrädd som mig perfekt. Jag har faktiskt bara ridit en enda ridtur i mörkret utanför åkern och längre ön till tåget i vinter. Det är inte värt att rida så "långt" när Hanna bara vill skritta och ensam vågar jag verkligen inte. Haha. Det har faktiskt inte behövts heller. 
 
Vi red hur som helst till 83an i Hårga och Dansa var så härlig! Flera gånger idag så började hon spänna till sig men när jag smackade lite och lade om benen väldigt lätt så slappnade hon av och fortsatte framåt. Blir varm i hela kroppen när det blir så tydligt att hon bestämmer sig för att lita på mig. Vägen vi red idag är har ganska bra utlagda nedförsbackar där vi skrittar och återhämtar innan nästa galoppdel. Några ställen travade vi bara också men oftast galopp. 
 
Idag var hon helt sval i benet där såret är och bara yttepyttelite svampighet kvar. 
 
 

Google street view

 
Hanna upptäckte att Dansa och den dåvarande familjen finns med på google street view. Haha. Det är 6 år sedan så Dansas mamma och hennes lillebror Fiddler är också med. 
 
 
 

Finväder IGEN

Nu blir vi bortskämda med dessa härliga vinterdagar! Har passat perfekt nu när jag haft lite extra ledighet eftersom jag har semesterdagar som behöver göras slut på.
 
Idag red vi till Hembygdsgården och joggade mest på i låg form. Vi red en del fattningar från trav och gjorde lite skänkelvikningar och öppnor som var riktigt bra. Kortade även galoppen något steg. Dansa var så fin för hjälperna idag och svarade på så små även när hon blev väldigt spänd på ett ställe. När vi gick längs åkern och en långtradare kom så brydde hon sig inte ett smack! 
Hanna dök upp i bilen rätt vad det var också. Haha. Hon filmade någon snutt här och var.
 
Ofta när jag är ute och rider så får jag sånna lyckorus och blir helt pirrig i magen av glädje och kärlek. Idag när vi skrittade ned för backen vid renarna på hemvägen så fick jag ett sånt där rus när jag skulle bestämma mig för vad vi skulle hitta på, på raksträckan nedanför och den efterföljande backen. Vi har ju så mycket att välja på nu för tiden när vi kan lite mer, så jag får det lite svårt ibland. Haha. Förut var det bara tre olika gångarter som existerade i mitt ridliv, typ (vilket jag också njöt av i och för sig, haha), men nu finns det ju flera olika växlar i varje gångart och olika rörelser. Så svårt att välja mellan allt vi behöver träna på eller om vi bara ska släppa allt och bara gasa på framåt med vinden i ansiktet. ÄLSKAR att rida och ÄLSKAR min häst! 
 
Viktor och jag provade att titta på SKAM ikväll som alla är så galen i. 3 avsnitt försvann ju bara sådär, haha. Är inte helt överväldigad än så länge men vi kommer titta vidare! 
 
 

Dressyrpass

Idag skrittade vi och travade fram på grusvägarna innan vi gick ut på åkern och drog av ett riktigt styrkepass. Vi började med att gasa runt ett varv åt vardera håll i galopp innan vi samlade ihop oss och började jobba på riktigt. Dansa var pigg och arbetssugen. Jag började i trav med att försöka få ordning på ytterbogen. Det var lättare idag och vi fick inte så mycket taktmissar, dock är det svårt med underlaget som lutar lite här och där. Traven och formen blev riktigt fin stundtals. 
Vi red upp på medellinjen och red skänkelvikningar ut mot långsidorna och hon flyttade sig lättre än vanligt men blev spänd i formen bitvis eftersom jag blir lite spänd när jag får för mycket att tänka på ;)
 
Därefter gick vi över till högra förvända galoppen, red några varv på en stor oval och i den vänstra red vi på en stor volt. Så himla roligt att hon är så stark i dom nu! 
 
Vi red ca 25min på åkern med en längre skrittpaus inräknad och varvade som vanligt mellan jobb och paus med galopp och trav på långa tyglar, så hon kan sträcka ut sig. Provade att korta något steg i höger galopp också som på träningen i måndags. Så roligt att kunna gå vidare med nya övningar. Vi testade också en sluta/skänkelvikning i galopp för första gången, vi gjorde en väldigt svag men jag tycker dom ser så härlig ut att rida och var bara tvungen att testa. 
Som avslut gjorde vi en inridning i galopp - halt - trav som i de svårare LA-programmen. Det var väldigt vingligt och lite travsteg innan halten, så vi får öva vidare på styrkan och tekniken som i allt annat. Jag älskar träningen och och att få känna utvecklingen hos oss båda! 
 
 

Många hästar på tur

I förmiddags samlades vi alla i stallet fast lite olika tider. Alla red åt samma håll, Hanna och Winston, Maja, Katrin och Noa och jag och Dansa. Men ingen red tillsammans med någon då vi hade olika planer. På hemvägen mötte vi först Noa med Katrin och Maja och sedan Hanna och Winston som vi sedan skrittade hem tillsammans med. Dansa blir så förvånad varje gång vi möter en häst eftersom det i princip aldrig händer då vi alltid ridit tillsammans förut. 
 
Dansa och jag red upp till branten på berget. Vände nedanför eftersom jag tänker rida på åkern imorgon så jag ville inte att hon skulle bli allt för mör i bakbenen. Hon fick galoppera och trava en hel del bortåt och sedan tog vi bara en galopp hemåt och annars skritt. Hon var pigg och glad och faktiskt mindre spänd än vad hon brukar vara den vägen. Ingen tvärnit! 
 
Jag kollade aldrig under bandaget innan ridningen idag faktiskt. Efteråt när jag tog av det så var svullnaden i princip obefintlig och såret såg fortfarande torrt och fint ut. Lindade om igen men från och med imorgon får hon nog gå utan. Det är rent med snön ute och såret ser så torrt och fint ut. Hon ömmar ingenstans förutom precis på såret. 
 
Efter stallet så åkte jag till farmor och umgicks lite, jag piffade till hennes hår och ögonbryn bland annat. Eftermiddagen spenderades med Helena och Ida på löshoppning. Jag hoppas att vi kan komma iväg på lite löshoppning med Dansa något tag! 
 
2016

Glappa tyglar

Jag har som ni kanske sett infört ett nytt sorts ridpass i vår vardag. Det är ridpass på helt glappa tyglar. Jag har stort kontrollbehov och vill att allt ska vara perfekt, vilket det aldrig är dock. Men det har lett till att jag har svårt att rida pass helt utan krav vilket såklart är dumt både för mig och Dansa. Så någon gång innan jul kom jag på att jag skulle ha helt glappa tyglar ett helt ridpass och insåg att det lurade mig till att jag har en uppgift/utmaning men ändå så blir det väldigt kravlöst för oss båda. Perfekt!

Sedan dess har våra joggingpass som vi har ca 1 gång i veckan bestått av dessa pass och vi tycker det är roligt båda två! 
Det enda jag gör med tyglarna är att ta någon förhållning ibland eller förstärker styrningen. Hon är lätt att rida bara med vikten, benen och rösten och under de här passen kan vi öva ännu mer på det. Dessutom så är det bra för både min egen och hennes balans. Att hitta tyngdpunkten i sadeln.
 
2016
 

Finfint!

Såret var torrt och fint även idag, svullnaden hade redan gått ner en hel del. Hon ömmar absolut ingenting på framsidan av benet som hon skrapade i mot kanten, så hon är nog inte så blåslagen som jag tänkte att hon borde blivit. Vilken himla tur vi hade, igen!
Jag lade på ett nytt lager med pencillin och lindade igen. Hon vilade idag men imorgon kan vi nog ut och jogga utan problem! Gissar att jag har en liten piggelin till häst då efter två skrittdagar och en vilodag. 
 
I onsdags innan Dansa skadade sig hade vi vart ute och skrittat med Hanna och Winston. Vi red mest på åkern där vi övade på skänkelvikningar. Jag vill att hon ska vara snabbar att flytta undan för min skänkel så att jag kan välja mer hur tvära dom ska vara. Trots att skritten är svårast att göra rörelser i enligt mig så gjorde hon det riktigt bra efter en stund då hon förstod vad jag bad om. Vi ska öva mer på det i traven också.
 
Hanna och Winston var ute och red ikväll så jag gjorde klart stallet. Sedan satt jag på boxväggen och Dansa somnade i mitt knä ♥
 
 

Ljusare kväll

Ont i huvudet och helt slut! Somnade i duschen tidigare innan Hanna och jag åkte till Picasso och åt middag. Det senaste dygnet har vart lite krävande men nu ser det mycket ljusare ut. 
 
Åkte till stallet strax efter sju i morse och kollade till Dansa. Hon var pigg och glad och benet var inte svullet under eller över bandaget så jag lät det sitta kvar. Lite stel när hon gick ut i hagen men inte halt. Åkte sedan direkt på en kurs med jobbet som var slut vid halv elva. 
Världens bästa mamma kom hem till oss och putsade fönster idag vilket vi aldrig gjort här, och vi flyttade in i maj 2014. Så dom var rätt skitiga.. men så fräscha nu! 
 
Efter det åkte jag tillbaka till stallet och blev så nervös igen för att Dansa kanske blivit sämre. Men icke, hon var fortfarande pigg och rörde sig bra! Tog av bandaget och såret hade torkat ihop fint. Svullet runtom men inget extremt. Lade på penicillinsalva igår under bandaget och gjorde likadant idag och lindade om. Vi var ute och skrittade lite för att röra på svullnaden och Dansa var så pigg! Vi red lite kors och tvärs på grusvägarna och båda gångerna när jag vände hemåt blev hon jättebesviken. Haha. Stannade och gick sedan i snigelfart hemåt, och ville gå in på alla avfarter. Vi var ute i ca 25 min och det fick räcka för jag ville inte att hon skulle bli varm under bandaget eftersom det ska sitta tills imorgon. 
Åkte förbi en stor pickup längs kyrkvägen och hon spände sig inte det minsta!
 
Två till jobbiga saker från igårkväll var att Bronzac var varm i kronranden och halt (dock bara i trav), troligtvis en vrickning, och att jag fick veta att en av medryttarna behöver vara borta från stallet i 6 veckor snart. Men ikväll var värmen i Bronzacs hov borta och dom hade en tjej på gång som kanske skulle vara intresserad att sköta om Bronzac några dagar i veckan under den tiden. Håller tummarna!
 
 

Dags att sova

Den här dagen började bra men vände snabbt när Dansa sparkade och fastnade med benet så hon skadade sig. Troligtvis är det ingen fara men tiden får utvisa. Sen dess har kvällen bara gått käpp rätt rakt neråt! Så det är bäst att jag går och lägger mig så inget mer hinner hända. 
 
 

Morgonpass

I morse var Dansa och jag ut och rastade oss lite innan jobbet. Behövde inte kliva upp förrän 8 och det passar mig tusen gånger bättre än kl 7, för då är jag alltid gråtfärdig när jag måste lämna sängen. Haha.
 
Dansa var pigg trots träningen igår, själv är hela min överkropp från rumpan, förutom armarna, helt mörbultad. Det gör ont att ta djupa andetag till och med! Jag älskar träningsvärk för det är ett bra kvitto på att kroppen jobbat. Spännande och se ifall jag kommer ur sängen imorgon, då dag 2 brukar vara värst. 
Jag har ju knappt ridit någon nedsittande dressyr på flera veckor, så musklerna behövde onekligen väckas lite.
 
Dansa och jag softade runt längs vägarna i morse i alla fall. Glappa tyglar och bara rullade på i ganska mycket trav och galopp. Ser bara till att hon inte struttar runt på bogarna, men annars får hon röra sig i valfri hastighet, kroppsform och steglängd. Blir stora steg och arbetstempo med någon ökning här och en liten tvärnit där ;) Haha. Hon är faktiskt inte så väldigt tittig just nu, men det kommer oftast någon enstaka per ridtur. Hon är ju inte tittig på saker längs vägkanterna, eller färgförändringar på underlaget som Bronzac.. utan det är alltid saker som för mig varken är synligt eller hörbart inne i skogen. Om det existerar eller inte lär jag aldrig få veta, men idag såg jag 3 rådjur på låångt håll som hon missade! Jag skvallrade inte heller. 
 
2015
 

Årets första dressyrträning

7 December var senast vi tränade dressyr men idag var det äntligen dags igen! Dansa har haft en månads uppehåll från alla träningar (och då halkar ju jag med också såklart) och vi har mest ridit ut hemma också, även om det blivit något enstaka dressyrpass på åkern och en gång i ridhus. Ville ge henne lite vila från hårdare arbete både psykiskt och fysiskt.
 
Vi tränade för vår älskade Patrik och Dansa var så fin! Förra träningen hade både Dansa och jag en sjukt dålig dag och jag var lite nere för att det gick så dåligt. I slutet var hon superfin dock och när jag tänkte efter lite så var det ju bara just den dagen jag inte fick något att fungera, för vi hade haft bra pass både före och efter hemma. Ensamma till och med och det är såklart alltid svårare. 
Hur som helst så jobbade vi vidare med att bygga upp den högre formen och mer samling i både trav och galopp. Jag har lite svårt att koppla på yttersidan och lyfta innersidan, framförallt i vänster varv och det gör att vi tappar takten i svängarna. Jag tror att jag gör något fel och lättar därför av i ytterhanden. Det är dock helt fel eftersom vi tappar takten för att den redan är för lång.. Men nu vet jag hur jag ska göra och hur det ska kännas så jag kan jobba med det hemma. Har ju knappt ridit på böjt spår i dressyrform så det har inte funnits tillfälle att jobba igenom det. Jag hade samma problem tidigare under utbildningen och man brukar ju säga att samma typ av "hinder" dyker upp för varje trappsteg. Eftersom Dansa fortfarande inte har styrkan så är formen lite ostadig just nu.
 
Fick jobba lika i galoppen men där har jag det mycket lättare (nu för tiden när hon går av sig själv även där) då takten passar mig mer. Haha. Sjukt härligt att få känna att Dansas galopp kan vara enkel, som vi kämpat med den! 
Idag var hon mer ihop i galoppen än hon någonsin varit, så härlig känsla! Äntligen säger jag bara. Hon har blivit så stark sista månaderna. Jag kom ner i sadeln och kunde rida. Vi provade på att korta galoppen något galoppsprång här och var. Svårt då jag ska ta förhållning på yttersidan och nästan tänka skritt, men vara tillräckligt kvick i skänklarna och hjälpa till med smackningar, UTAN att bli spänd eller bli kvar i handen eller skänkeln någon sekund för länge. Svårt men SÅ roligt! 
 
Dansa kämpade glatt på hela träningen och hade nog längtat lika mycket som jag efter att få grillas ordentligt. Imorgon ska vi ut och jogga och sedan blir det skritt på onsdag innan vi tränar vidare! 
 
 

Foton 18 December

 
 
 

Ännu mer sol

Idag hann vi ut i solen!
Hästarna hade lekstuga när vi kom till stallet idag, Dansa studsade runt som ett popcorn och Winston och Lukas hakade på. Dom var till och med lite svettig när dom kom in. Noa höll sig undan så gott det gick med bebismagen.
 
Nu är det slut på vår slappvecka och det är dags att kavla upp ärmarna och jobba på igen. Jag var fortfarande försiktig med ansträngningen idag men vi satte ihop kroppsdelarna lite mer de sträckor vi höll igång. Red till hembygdsgården och plockade fram både kvickare galopp och trav med högre form. Även skolorna och förvända högergaloppen, och allt satt som ett smäck! Det var över förväntan. Tänk att vi kunde kamma till oss på egen hand efter att ha släppt alla tyglar sen någon dag innna Vemdalen. Vi kan utan problem hålla högra förvända galoppen i alla våra kurvor vi kämpat med ute nu. En av dom är mer än 90 grader och i uppförsbacke till och med! Det finns en till, den är 90 grader men som går in mot en väg där Dansa alltid är väldigt spänd, så den har jag inte testat på länge eftersom hon är svår nog att ha i rätt galopp på rakt spår när hon är så spänd. Men vi ska testa nått tag! 
 
Igår när jag kom hem från ridturen så sa jag att jag kanske skulle bli lite slapp och börja gilla våra joggingturer på glappa tyglar mer än våra träningspass. Men idag insåg jag att jag fortfarande hade minst lika kul med arbete, så jag har bara fördelen att gilla allt!
Imorgon är det ÄNTLIGEN dressyrträning för Patrik igen och det älskar jag också! Haha tur jag har som får ha så roligt varje dag! 
 
 

Dag 4

Igår var det dag 4 efter vaccinet och vi fortsätter att ta det lugnt såklart. Jag jobbade till halvtvå och skyndade mig sedan för att hinna rida innan mörkret. Solen hann tyvärr gå ner precis innan vi kom ut men annars var vädret perfekt! Ljust, minus 8, vindstilla och snö. 
 
Vi red till hembygdsgården och Dansa har börjat spänna sig lite på första delen av asfalten, men hon är ändå lättövertalad. Vi red på glappa tyglar och höll igång lite i trav o galopp på de plana ytorna så hon inte skulle behöva ta i alls men ändå röra på sig. 
 
Idag ska hon fortfarande gå lugnt men vi får kamma till oss lite för imorgon är det äntligen dressyrträning!! 
 
 

Fredagen den 13:e

Dagen har vart helt smärtfri, än så länge ska jag kanske lägga till eftersom det är 1 timme kvar. Jag har dock aldrig förknippat otur med den här dagen. Jag hade snarare extra tur idag då Dansa trampande ner i min korg i stallet på ett sätt som gjorde det lite sjukt att hon tog sig ur den helt utan att fastna. 
 
Dagen på salongen har rullat på med mina härliga kunder och i stallet hade vi fredagsmys. Jag som tjatar om att 5-10 minus och snötäckt landskap är mitt favoritridväder om jag får välja på alla årets dagar, fick rida i det ikväll! Dock saknade jag dagsljuset och solen, men det fick duga bra. 
Underlaget på åkern är helt perfekt nu när den isiga botten frostat ihop med snön när det var plusgrader tidigare i veckan. Ni kan ju gissa hur svårt det var att hålla sig nu när Dansa ska gå lugnt efter vaccinationen. Vi travade och galopperade lite bara för att rasta av myrorna lite och ha lite skoj! Hanna & Winston var med oss och longerade och Maja och Katrin var hos Noa och pysslade. Så mysigt när stallet är fullt av rörelse.
 
Hanna hade lagat hemgjorda hamburgade till oss så vi satt och åt i höet utanför Dansas box. Så mysigt och otroligt gott! Dansa ville vara med och lukta på varje liten ingrediens. Jag brukar ju säga att hon smakar på allt, men det gäller inte ätbara saker. Haha, där är hon väldigt kritisk och flemmar åt det mesta! 
Hon gnussade runt i mitt hår och flemmade då också i flera omgångar. Vet inte vad hon vill ha sagt med det..
 
Nu ska jag krypa ner under täcket så jag orkar med en till jobbdag imorgon. Ser faktiskt fram emot de följande två veckorna där jag dels har min lugna jobbvecka och dessutom två semesterdagar utspridda utöver mina vanliga lediga dagar. Känner mig fortfarande trött efter december så det blir skönt! Och jag blir helt pirrig av lycka när jag ser att vädret med minusgrader och sol verkar ska hålla i sig en vecka framöver. Jäklar om dom ändrar på det nu!! 
 
 
 

Hoppträning 16 December

 
 
Filmen från senaste träningen vi var på och hon helt plötsligt hoppade vattenmattan jättebra igen. En riktig vändning från träningen innan! 
 
Tillhörande inlägg hittar ni här.
 

Påmind om glädjen

Jag lade Dansas vilodag idag eftersom jag skulle hinna med att sköta Bronzac också. Det var bra för det verkade som att något störde henne. När jag kom in i stallet så låg hon och vilade vilket jag inte sett sen i höstas när hon låg i hagen. Jag gick in och gosade lite med henne och var direkt på min vakt ifall något var fel. Hon hade vart lös i magen och var kladdig på baksidan av låren, men hon var pigg och vaken som vanligt och mumsade glatt beforvatten, hö och morot. 
 
När hon stod på gången medan jag mockade så lyfte hon på svansen, piskade med den och blev upprörd och stampade med fötterna, så då isade det sig i magen på mig direkt igen. Ingen kolik, snälla rara söta.. 
Jag tog ut henne på gården och tänkte gå lite för säkerhetsskull, men vi hann bara 1½ varv på en volt innan hon blev rädd och började bocka så jag ändrade mig.. hehe. 
Väl inne i boxen igen så åt hon vidare och var hur nöjd som helst, tempen normal och magen kurrade och gurglade. Lämnade dom i ca 1,5 timme och åkte för att sköta om Bronzac. Tog en promenad med fickorna fulla av godis, vi brukar alltid ta med oss lite matsäck för att skojja till det lite! 
 
Åkte tillbaka sedan och Dansa tittade nyfiket upp med munnen full av hö när jag öppnade dörren. Phjuu! Magen kurrade massor fortfarande, hon drack vatten, var sitt vanliga jag och åt glatt. Jag satt där en halvtimme extra och bestämde mig sedan för att avblåsa faran och åka hem. På 2,5 timme borde hon visat åtminstone någon liten försämring ifall magen tänkte krångla rejält. 
 
Tror livet bara ville påminna mig om att jag ska uppskatta hur bra vi har det! 
 
Minns också en gång i våras/somras när hon var lös i magen en dag, att hon var väldigt upprörd över att det runnit längs låren, så förhoppningsvis så var det bara det även denna gång. Kanske mumsat för mycket snö i hagen, hon käkar det även fast dom har en uppvärmd vattenbalja. Busunge! 
 
 

Vaccination

Idag har Dansa och de andra hästarna fått årets vaccinationssprutor. Alla veterinärer säger olika om hur länge dom ska ta det lugnt, eller om dom ens ska göra det men jag tar det säkra före det osäkra. Dansa kommer joggas lugnt i minst 5 dagar. Sen hoppas jag vi kan få till en dressyrträning illa kvickt, för jag håller på och blir galen av träningssug! 
 
Ikväll var vi ute och skrittade med Hanna och Winston i snövädret. Det blåste en del och var inte det ultimata vädret direkt, men jag hade mysigt ändå. Dansa fick stretcha och flytta mycket i sidled.
 
Imorgon ska jag faktiskt sköta Bronzac. Har inte träffat honom sedan dagen innan julafton.. nästan 3 veckor sedan. Han mår i alla fall som den prins han är och har blivit lite riden här i slutet då han vart så pigg och fräsch. Så kul för honom! Vintern har alltid vart hans bästa årstid. Han och en annan ponny i stallet leker som galningar i hagen tydligen, stegrar mot varandra och springer. Känns lite oroande med hans gamla kropp, men han har ju roligt åtminstone. 
 
 

Hoppträning 9 December

 
 
Här kommer filmen på träningen då jag flög av! 
 
Tillhörande inlägg hittar ni här.

Tidig morgon, inte min grej

Jag bokstavligen hatar att kliva upp tidigt på mornarna och allt innan 8 är tidigt! Idag hade jag planerat att rida och göra stallet innan jobbet kl 11. Dels för att få rida i dagsljus och dels för att kunna klippa en kollega efter att jag hade stängt.
Men när klockan ringde 6.45 och jag inte hade somnat förrän vid 1 i natt, så förhandlade jag ett tag med mig själv, om jag verkligen behövde kliva upp ändå. Om jag lägger vilodagen idag ändå så kan jag sova två timmar till. Och jag längtade tillbaka till Vemdalen mer än någonsin, så himla larvigt! Haha. Jag tvingade i alla fall upp mig och innan jag var ute i bilen så såg jag bara fram emot stallet. 
 
Vi red iväg mot Hårga strax efter åtta och då var det bara skymning. Dansa var spänd och tittig första biten men det lossnade efter elhuset och sedan var hon hur fin som helst. Joggade på och stretchade i lång och låg form. Hon gjorde en SÅ fin fattning i vänster på första försöket. Höger var också riktigt bra! Vi jobbar mest i galopp nu för tiden, det är där hon är svagast och det är där vi har roligast så det blir win win ;) Haha. Vi varvar väldigt mycket tempo, arbete, form och på slappa tyglar eller kortare. 
Så tråkigt att det blivit tö idag igen och det ska hålla i sig några dagar. Imorgon ska det till och med regna! 
 
Tillbaka i stallet så fick alla komma ut i hagen och mumsa. Så skönt att hela gänget kan samsas runt samma balja, även om det blir lite smågnabb. Tur det är lille Lukas som är den största banditen för det blir inte så mycket kraft från honom. 
 
 

Foton 5 Januari

Hanna fotade lite när vi red på åkern i torsdags. Strax under 20 minus och strålande sol. Vackert men kyligt som ni ser.
 
 

Saknad och saknat

Idag har jag vart ledig och njutit av ännu en sovmorgon. Jag var dock ändå ganska slut när jag vaknade för jag har drömt sjukt mycket. Bara en massa tidsplaneringar som gick åt helskotta och stressnivån var skyhög. När jag berättade om drömmarna för Viktor så utbrast han - har du hunnit drömma allt det där i natt?? Nej det där var bara från när jag vaknade av hans larm vid halv åtta till kl tio. Jag brukar aldrig sova så länge trots sovmorgon men idag var jag fortfarande sjukt trött när klockan ringde, vilket kanske inte var så konstigt när jag hade så fullt upp i drömmen. Haha.
 
Resten av dagen har jag mest hängt i stallet. Det tog en himla tid idag och jag vet inte riktigt varför. Red i 45 min och sedan umgicks jag med Dansa och vips så hade jag vart där i 3 timmar utan att ens ha börjat med stallet. Det var strålande sol och ca - 8 grader och snö, vilket är mitt absoluta favorit-ridväder! Dansa var väldigt pigg efter sina tre vilodagar. Hon hittade dock inte på några hyss alls. Vi red upp på berget så hon fick galoppera av sig lite. Jag red på slappa tyglar och lät henne rulla på precis som hon ville. Dansa brukar alltid vara väldigt spänd och tittig upp för berget men idag blev det bara något mikrostopp, annars flöt det på fint. Ökade ibland och skyggade ibland så jag fokuserade bara på att hålla balansen. Haha. Och njuta!
Svårt att säga vem som var mest nöjd efteråt. När vi skrittade hem längs åkern så kom en traktor med snökedjor och Dansa spände sig inte ens. Jag blev SÅ himla glad och körde en liten sångtrudelutt av glädje efteråt! Jag ska bannemig få henne trafiksäker även med stora och illalåtande fordon. Jag tror och hoppas att det bara handlar om att hon ska lita på mig (och jag på henne, för det är inte roligt att känna oron över att komma ivägen för bil, fyrhjuling eller traktor vilket vi gjort några gånger) tillräckligt mycket. 
 
Lade våtomslag på muggen idag och det mesta av de små skorporna som är kvar föll av. Jag var rädd att det skulle ta ny fart nu när jag var bortrest och inte kunde linda, men det har hållt sig i schack! Kanske fryst bort. Medan det satt på så borstade jag henne med massageborsten som hon älskar. Hon börjar alltid gäspa och tugga, likaså när jag smörjer på linimet. Fast hon har ju sina favoritställen, hamnar jag någon anannstans så visar hon det tydligt direkt ;)
 
När jag skulle hämta henne idag så kom hon direkt traskande fram till mig vilket är stort när dom är instängd i "lilla" hagen (som egentligen inte är ett dugg liten) för då brukar hon alltid ställa sig vid utgången till stora delen och vänta på att vi ska öppna där. Så nu var jag minsann saknad! ♥
 
 

2016 i backspegeln

Jag ser tillbaka på vårt gemensamma 2016 med glädje och stolthet. Till skillnad mot för 2015 så hade vi bara en skada att tampas med och det var stengallan i juni, mycket ångest (som vanligt) hos mig innan vi var helt säkra på vad felet var. Men lättnaden var såklart enorm när vi fick veta att det bara var en bagatell i sammanhanget. 
Vi har blivit så mycket mer självständiga (förutom med att åka iväg) och vi har lärt oss ännu fler rörelser som ingen av oss gjort förut. Det är året vi började rida ut ensamma på riktigt och vi kan få till riktigt bra träningspass utan tränare på banan. I dressyrjobbet har Dansas arbetsmoral blommat ut ännu mer och jag tror vi är på god väg i hoppningen också. Under året så har Dansa vart som mest taggad under renodlade dressyrpass, medan hon fortfarande är lite svårare att motivera under hoppning och uteritter. 
Nu i höst har vi lärt oss rida en sluta och spärren i högerförvända har äntligen släppt! Från att 2015 rida LB-delar så tränade vi nu i slutet av 2016 MVC-delar. Även om det är lååångt kvar till tävlingskvalité så är det stort för mig att ens kunna träna på det. 
Jag har lärt mig och fått en helt annan förståelse för hästarna i allmänhet och i ridningen. Jag har ett helt annat, avslappnad tänk nu och det är så skönt! Dansa är en skarp och smart häst med mycket integritet så det krävs mycket för att få henne på sin sida. Vi tar små steg i rätt riktining hela tiden och jag älskar utmaningen det ger. Både i ridning och hantering. 
 
 
Målen var bara två stycken och vi klarade 50% av dom. Låter bra med procenten! Haha
 
- Starta LA Dressyr. Under vårens träning så utvecklades vi massor och började faktiskt tävlingsåret i april med att starta en LA. Vi som aldrig ryggat fick öva in det snabbt och fattning från skritt hade vi heller inte jobbat mycket med så jag lärde henne vart i programmet det var så hon gjorde det i princip självmant ;) haha. Eftersom vi knappt lyckats visa upp någon galopp alls på tävling året innan så kändes förvänd som en rejäl överkurs. 
Jag var så lycklig och stolt när vi red in på medellinjen så det pirrade i hela kroppen. Det kan gå hur dåligt som helst för jag var glad ändå. Det var min livs första LA och det kändes stort. Vi klarade alla programets moment förutom högra förvända. Dock med flera stora missar som jag orsakade. Räknade till exempel fel i ryggningen. Dansa stannade efter 6 men jag backade två till! Haha. Högra. Vi landade på 56% och jag var så lycklig! 
 
Vi red några få LA till under året men pga våra förvända problem i höger varv så var det bara LA:1 vi behärskade och det var dåligt med såna klasser tyvärr. Annars red vi olika LB program och från att komma sist/näst sist året innan så hade vi en trend där vi kom precis utanför placering. Alltid höga poäng blandade med några grövre missar, dock alltid på olika moment vilket känns lovande den dagen vi sätter allt.
 
 
- Starta 1m Hoppning. Dansa gick som en klocka på hoppträningarna under våren och försommaren. Vi hoppade banor på 1m och vissa hinder låg på 1.10 och det kändes enkelt. Men så hände något i början av juli. Hon kändes trött och omotiverad en träning och vi fick problem i en hög oxer - oxer (båda på 1m) kombination där vi kom in snett och hon inte räckte fram, utan tryckte in ett extra. Stannade gången efter och istället för att sänka eller korta avståndet (ångrar så mycket att jag inte själv bad om det) så fick vi rida på igen och igen och det blev samma visa varje gång eftersom D tappade självförtroendet och jag är för orutinerad för att stötta henne på rätt sätt. Sedan började hon hoppa in försiktigt i alla kombinationer och räckte då aldrig fram såklart. Detta höll i sig hela sommaren och min tränare bad mig rida fortare för att räcka till men D bromsade alltid upp precis innan och räckte inte fram.
Jag insåg att jag behöver hoppa lite själv utöver träningarna då vi alltid fick rida på vår maxnivå. Fick aldrig känna att det var löjligt lätt. Och alla vet ju vid det här laget att Dansa lätt tappar gnistan om det blir för svårt. Vi var iväg på en hopptävling till där vi red en felfri 90cm. På banan gick hon som en klocka men under framridningen saknades glöden, likaväl som på de flesta hoppträningarna.
Jag åkte och tog en hopplektion av min dressyrtränare (han är tidigare hoppryttare) för att se ifall han kunde se vårt problem och hjälpa oss. Han såg direkt att jag har alldeles för dålig följsamhet i armarna och håller i tyglarna hela vägen fram till hindren vilket inte ger D plats framåt och därmed vågar hon inte hoppa iväg som hon behöver i kombinationer. Farten skulle vara lugnare men galoppsprången kvickare. Fan, det var alltså inte bara att gasa och styra i hoppningen heller ;) haha. Man kan tycka att det ska vara att bara köra när vi hoppar så lågt men Dansa accepterar det inte och det är i och för sig bra, så jag blir tvungen att lära mig ordentligt. 
 
Under hösten innan paddocken frös så skuttade vi på på egen hand och sedan har vi hopp/markarbetstränat mycket för Patrik under hösten/vintern och det har gett tillbaka självförtroendet och vi är på G framåt igen! 
 
 

Vemdalen

Helgen i Vemdalen har vart så skön och rolig! Vi har mest spelat sällskapsspel och tittat på film. I lördags såg vi två stycken i rad och hemma har jag knappt ro att titta på en. Haha.
Låset till garaget krånglade så vi tog oss inte in efter tefat och till skotern glömde vi en reservgrej hemma som var nödvändig, så vi skippade alla utomhusplaner faktiskt. Tog någon liten promenad bara. Jag är ute så mycket hemma och Viktor trivs bra inne ;) så vi beslutade oss för att göra stugan sällskap så mycket som möjligt. Vi spelade "ticket to ride" hur många gånger som helst och det slutade med att Viktor vann med 7-6, så han var nöjd. 
 
Det är alltid så tråkigt att åka hem från fjällen. Vi känner oss alldeles tom, men när vi börjar närma oss Bollnäs så känns det ändå skönt att komma hem. Tur jag älskar min vardag! Jag åkte direkt till Dansa och gosade. Jag är inte van att vara ifrån henne mer än 1 dag max så det kryper lite i mig när det går längre tid. Resten av varelserna i mitt liv är jag inte van att träffa varje dag så dom klarar jag mig utan en helg ;)  
 
Planerade in så att jag får en ledig dag imorgon så jag hinner rida i ljuset innan jobbveckan. Viktor åker till Östersund imorgon och startar upp en distansutbildning i några dagar. Vägen var inte alls rolig vissa delar idag så det känns inte roligt att han ska åka tillbaka, men det borde vara mindre trafik då åtminstone. 
 
 
 
 
 
 
 
Dom hade supersmå och söta godispåsar på ICA Vemdalen, jag hoppas dom tar hem såna här hemma också! 
 
 
 

Hudinfektionen

Raspen, muggen eller vad du vill kalla det. Kärt barn har många namn - även mycket oälskade och ovälkomna saker tydligen. I slutet av Januari 2016 läkte sista skorpan och föll av. Jag fortsatte dock behandla någon vecka till för det bildades fortfarande någon skinnflisa, så jag ville inte ta någon risk. Jag ska försöka skriva ner en sammanfattning av de 1 år och 6 månaderna vi kämpade så att jag får det lite samlat.
 
Sommar  2014
Det började med ett litet sår i karleden på vä. bak som blommade upp i slutet av juli el början på augusti. Det uppkom troligtvis från skavsår av grus då jag hade boots bak under en period pga att vi medvetet skodde med för stora skor bak för att stabilisera upp hennes lite långa kotor (det gör vi fortfarande men jag kommer aldrig mer ha boots bak på D förutom under transport. Haha). Jag kunde inte behandla det speciellt mycket då D blev väldigt arg. Smörjde på lite mjukgörande salvor och efter ett tag kunde jag tvätta med såpa. 
 
Hösten 2014
Såret i karleden växte och försvann inom någon enstaka månad men innan det så började ett sår komma smygande en bit upp på skenbenet. Det hade ingen anknytning till såret i karleden så jag hade ingen tanke först på att det var rasp då jag bara varit i kontakt med mugg förut. Hon var väldigt rädd om det såret också så jag lät det vara till en början och tänkte att det skulle läka själv. När jag förstod att det var rasp så började jag smörja in med mjukgörande alosin-salva. Jag fick lura Dansa på olika sätt för att få komma åt och smörja och samtidigt så försökte jag pilla bort skårpor, men hon blev vansinnig. Jag kunde borsta med piggborste på skoporna men inte röra med handen vilket fick mig att tänka att hon bara var ouppfostrad. Men till saken hörde ju att när jag var där med handen så visste hon att det när som helst skulle göra jätteont för att jag tog tag med nageln och rev lös någon skårpa. Detta pga okunskap från min sida tyvärr. När jag istället hade borsten så var jag mycket mer försiktig och för det mesta använde jag den ju till att borsta benet som vanligt bara. 
 
Vintern 2014
Såret spred sig lite mer men annars höll det sig i schack. Jag trodde att vintern och kylan skulle lösa problemet åt mig och såret skulle läka lite av sig själv. Men ack så fel. Jag testade honung en period utan resultat. Sedan började jag började smörja med zinkpasta men vid det här laget så var D och jag så oense om det där såret att jag inte kunde komma nära med mina händer om jag hade salva på fingret, hon hade stenkoll. Borsta benet och kratsa hovarna osv gick utan problem. Jag började använda alsolsprit att badda med först och tanken var att dränka kompresser med det och linda fast med flexi men det var ju omöjligt. D sparkade som en vettvilling så jag hade inte en chans att få fast bandaget. Vid det här laget hade vi världskrig flera gånger i veckan, svetten rann av mig och Dansa försökte pressa in mig i väggen och vägrade flytta sig, samt siktade och sparkade efter mig så fort jag närmade mig benet. Tårarna sprutade titt som tätt av hopplöshet. 
Efter en period kom vi på att jag kunde tejpa på bomull på ett dressyrspö som jag sedan kunde använda till att först badda med alsolsprit och sedan smeta in zinkpastan. D småstegrade, sparkade och hoppade runt ett bra tag då hon blev så arg på spöet som jag bara kunde hålla emot benet, utan att behöva akta mig för hennes utbrott. Jag stod tryckt framme vid hennes bog. Vid det här laget hade det eskalerat till att D blev blockerad och bara svinförbannad så hon kände inte ens efter om det gjorde ont eller ej. Så det var välbehövligt att kunna hålla något osårbart mot benet tills hon lugnade ner sig. Det gjorde hon relativt fort då hon insåg att det inte flyttade sig. 
Jag fortsatte med denna teknik fram till våren 2015. Med tiden fick jag börja vara där med handen och smörja, vilket var skönt för det var svårt att till det bra med spöet. Jag kunde klippa lite runt såret och framåt våren kunde jag till och med börja schamponera benet. Jag använde mig av Hexocil varvat med såpa, lät det sitta en kvart och sköljde sedan av. Jag var överlycklig och tänkte att nu kommer detta lösa sig. I slutet av Januari hade såret nästan läkt.
I februari började det komma upp små nya sår vid raspen igen. Fick höra att helosan var bra så jag började smörja med det istället för zink.
 
 
Våren 2015
I mars var det bara ett litet sår kvar och hon började tjafsa igen trots dressyrspö. Det gick fortfarande bra att tvätta med såpa och hexocil. Varvade med Zink och helosan. 
I maj började hon svullna upp i rasp-benet. Jag testade att smörja in med massor av helosan och sedan fick jag på bomull och ett benskydd så att det skulle luckras upp. Men det hände inte något nämnvärt. Testade det två gånger.. andra gången lade jag plastfolie istället för bomull för det skulle hålla det mer fuktigt. Gick med det i 2 timmar. Hjälpte knappt. Provade med paraffinolja och omslag en gång också. Gav alla tips jag fick ett försök.
10 maj hade raspen spridit sig mer så vi ringde ut veterinär för att få hjälp att raka rent. Hon kom ut 11 maj och trots lugnande, brems och smärtlindring så var hon väldigt arg vid rakningen. Veterinären tyckte det blev för riskabelt så jag tog över och fick dock bort det mesta av pälsen och där under såg vi att det inte bara var de två,tre skorpor vi såg utanpå som var problemet utan mycket större yta var inflamerad både på in och utsidan av benet. 
Vi fick en salva som innehöll antibiotika och kortison som skulle smörjas 2ggr/dag. Trots svullnaden så var hon aldrig halt, men vi lät henne vila ändå några dagar tills den gått ner. 
Dansa var till en början väldigt arg vid smörjningarna. Vi hade brems första dagen men andra dagen var det kört, vi fick inte på den så vi körde en gammal hederlig kedja och höll henne mot väggen. Hon var vansinnig och hoppade runt ett tag men sen blev hon bättre varje dag i takt med att inflammationen lugnade sig. Vi var alltid tvungen att vara två. Efter bara 3 dagar så var svullnaden i princip borta och hon stod snällt när jag smörjde, bara någon höll i henne. Såren skårpade sig och började falla av lite smått. På en vecka så var hon endast lite svullen innan hon gick ut i hagen på morgonen. 
 
 
 
Sommar 2015
Fortsatte att smörja 2ggr/ dag i några veckor samt tvätta med såpa var tredje dag ungefär. 21 maj började jag smörja med pencillin 2ggr/dag istället. Från 27 maj var nästan allt helt läkt. Sista maj började jag smörja bara en gång per dag och fortsatte tvätta var tredje. Fortfarande pencillinsalva. 5 juni fick jag bort alla skopor när jag tvättade för första gången, sedan dök ju några upp när det blev torrt. 
10 juni började det blossa upp igen så jag började smörja med kortinson/antibiotika- salvan igen 2ggr/dag. Vi fortsatte så i 9 dagar och sedan började jag använda den svaga på morgonen och starka på kvällen, för att vänja av då Vet. inte kunde skriva ut mer. 29 maj smörjde jag sista gången med de salvorna och såren var inte helt borta då. 
 
Därefter testade jag ännu en ny metod jag fick tips om. Det var med EMS salva en gång om dagen och sprayade så ofta som möjligt med silver (destillerat vatten). Jag fortsatte att tvätta med såpa några dagar i veckan. I September försvann det från det vänstra bakbenet men samma vecka så började det blossa upp på hennes högra bakben istället. 
Nu hjälpte inte EMS salvan utan såren bara spred sig och jag hittade nya tips IGEN. Denna gång var det att smörja in benet med manoukahonung och sätta på ett skydd som hon hade dygnet runt och skulle bytas varannan till var tredje dag ungefär. Efter de första dagarna hade nästan alla skorpor fallit av och jag var helt salig. Äntligen något som biter och är lämpligt att hålla på med! Nästa gång det var dags för byte såg jag dock att hon fått något underligt märke och var väldigt öm där även fast det inte var sårig. Så det var bara att konstatera att hon blivit blistrad och jag fick så fruktansvärt dåligt samvete. 
 
Första resultatet av manukahonungen, innan hon blev blistrad.
 
Jag fortsatte med salvan igen istället och kände mig uppgiven och som världens sämsta matte. Vad skulle jag nu göra? Jag har testat med veterinären och alla husmorstips jag kunde hitta.. 
I början av november blev det inflammerat så hon blev svullen och halt. Vi bokade in en tid hos Björn i hopp om att han hade ännu ett annat tips än förra veterinären. Han gav lugnande och vi kunde raka allt nödvändigt och sedan lägga blötomslag och försöka pilla bort skorpor. Vi fick inte bort alls så mycket då Dansa blev upprörd trots lugnande. Björns metod gick ut på att hålla skorporna mjuka med hippotrim och penicillinsalva varvat, blandat med olja och sedan bandage över för att hålla det torrt och rent. Hon fick även två vitaminsprutor då kroppen kan behöva hjälp av det för att läka inifrån. Jag som knappt kommit nära benet förstod inte hur jag skulle kunna linda benen med padd, gasbinda och sedan flexi?! Fick ge lugnande första dagarna men sedan sjönk inflammationen och smärtan så hon lät mig komma nära ändå. Hade återbesök efter 1 v och det hade blivit bättre, men inte alls så mycket som han hoppats så han lät nästan lite uppgiven.. hältan försvann bort med inflammationen i alla fall så jag kunde slippa oroa mig för något annat fel. 
Denna gång fick jag hjälp att raka lite mer och lösa upp skorporna med lugnande så jag kunde peta lite mer. Fick dock inte ta bort sånt som behövde klösas bort, för de skorporna var inte redo att släppa sa han. Vi fick åka hem med fortsatt behandling på samma sätt plus en vecka med hippotrim i munnen också för att ytterligare hjälpa till inifrån. 
Jag hade fått med lugnande hem för att kunna raka bort pälsen själv i mellanåt så jag slapp åka upp varje gång men trots det så sparkade hon som en vansinne när jag snuddade vid en skårpa så jag kunde inte slutaföra det med risk både för mig och henne själv. Då hon sparkade med full kraft men utan kontroll. Fick veta att domesedan bara gör dom trött men hämmar inte sparkreflexen som den gör med det medlet som veterinärerna ger i sprutan. 
 
 
Nu började det äntligen hända grejer på riktigt. Det slutade sprida sig och skorporna föll av sakta men säkert under de dagar jag lade våtomslag och tvättade med såpa. I slutet av Januari försvann sista lillskårpan och jag var lyckligast i världen. 
 
Snabblösning av våtomslag. Dränkte alltid in sårskorporna i såpa också för att hjälpa till och mjuka upp ytterligare.
 
Nu donar vi dock med ett litet envist sår på höger framben istället efter att jag testat gummiboots som hennes hud tydligen inte klarar av så hon fick skavsår. Det har dock aldrig gett svullnad men är ändå svårläkt. Känns ändå skönt att vi nu har en bra metod som funkar för oss. Mycket mek och tidskrävande men inga bråk! 
Jag har lärt mig sjukt mycket av detta, så något gott har det ändå fört med sig. Sen tröstade jag mig hela tiden med att det inte är något farligt problem.
Många av de metoder som inte funkade för oss är jättebra på andra då det spelar roll vilken typ av bakterie som skapat problemet. 
 

Hoppträning 2 December

 
 
Jag ligger lite efter med filmerna, men jag kommer med dom här i efterhand :)
 
Tillhörande inlägg hittar ni här.

Vemdalen

Vi prickade vinterns kallaste helg här i fjällen. Haha. Och även i resten av landet tror jag. Dansa och jag busade lite på åkern i förmiddags. Underbart fint väder men lite väl kallt. Solen värmde upp till minus 17 men annars låg temperaturen runt - 20 hemma under dagen. 
Påvägen hit låg den mest på - 29.  Då vill man inte få fel på bilen!! 
Vi touchade i en ren också.. varför ska djur alltid ändra riktning i sista stund?! Tur att den klarade sig oskadd. 
 
Ikväll har vi spelat spel och eldat. Nu ska jag sova och njuta av fjälluften. Har laddat upp med lite tidsinställt här i helgen. 
 
 

Äntligen snö igen!

Det har snöat några dm från igår eftermiddag så jag gick och längtade hela dagen efter att få galoppera runt i den i eftermiddag. När jag äntligen kommit upp på hästryggen och var ute på åkern så inser jag att det hala underlaget märktes av då det bara kommit kallsnö. Vilken besvikelse! Haha. 
När jag stod på backen för att öppna staketet så gled jag i varje steg. På hästarna märkte vi dock aldrig något men vågade inte chansa utan tog det lugnt i svängarna. Körde några raksträckor i trav och galopp och sedan fick hon jogga runt i trav på en stor oval några minuter i varje varv. 
Dansa var väldigt pigg så det var superkul! ÄLSKAR att rida i lössnö! Så synd att underlaget inte var att lita på, men det ska bli nollgradigt på söndag så jag tänker att nysnön och bottenunderlaget smälter ihop lite då? Det tog i ganska mycket i vindbyarna och jag hade ländtäcke på så hon drog in rumpan och började springa ifrån men gjorde aldrig något riktigt av det. 
 
Efter ridpasset så lade jag våtomslag och tvättade sedan såret i karleden. Nu när det kommit så mycket snö kan jag inte linda det och hålla det torrt, för lindan blir blöt direkt. Det passade ganska bra nu när jag ska bort över helgen för då hade hon behövt vara olindad vilket fall, men jag hoppas verkligen inte att det tar fart igen bara.. 
 
 

Födelsedagsbarn

Idag fyller min andra hälft år och vi har haft hans familj här på besök. Alvin är som en liten duracellkanin och vill plocka i allt han kommer åt nu. Dom åkte hem för en liten stund sedan och klockan är bara tjugo i nio. Känns som jag knappt hunnit vara hemma i lugn och ro de senaste veckorna. Antingen så har vi vart borta eller så har det vart fullt ös med fix här hemma, så nu ska jag njuta i soffan resten av kvällen!
 
I morse klev jag upp och åkte till stallet innan jobbet. När jag var i Lenninge upptäckte jag att telefonen inte var med, så det var bara att vända! Jag ger mig inte ut ensam och rider utan telefon. Mitt väldigt minutanpassade schema mådde inte bra av det. Haha. Men jag fick till det ändå!
Dansa och jag red till Hembygdsgården och hon var superfin. Pigg och glad liten lärka. Vet inte om jag nämnt det här men Dansa hatar när man rättar till täcke och sadel, att lägga på dom, eller spänna sadelgjorden är inga problem men när man behöver rucka lite på dom så blir hon upprörd. Jag analyserar och försöker alltid komma på lösningar till allt i vardagen istället för att bara "gilla läget" och jag tror att jag är och nosar på något bra nu! Inga stora problem egentligen men jag strävar alltid, såklart, efter att ha en glad och bekväm häst i allt och ser det som en rolig utmaning. Dansa är ju väldigt tydlig med vad hon tycker om saker och ting, så hon är inte direkt svår att läsa av i olika situationer ;) 
 
 

Lång dag

Slog mig precis ner i soffan och gudars vad skönt det var! Jag har jobbat, hälsat på Carro en stund, spenderat flera timmar i stallet med ridning, handlat, lagat matlådor och bakat två olika sorters kakor till Viktors födelsedag imorgon. Produktiv dag! De är oftast i det här tempot mina dagar går i och för sig ;) 
 
Igår var Dansa och jag ute och red i Hårga. Vände nästan ute vid 83an och skulle möta Hanna och Winston på hemvägen. Vi tajmade dock lite dåligt så vi sågs hemma i stallet igen istället. Jag var alldeles för svettig för att strosa runt en bra stund till. Blir så himla kallt. 
Det är fortfarande isigt men igår låg ett frostigt lager ovanpå så det var inte riktigt lika halt. Vi höll igång mycket men Dansa fick gå kravlöst i lång och låg form. Hon var så fin och nöjd med att få sträcka ut kroppen! 
Tillbaka i stallet så hade Katrin och Maja kommit också. Maja tränade med Noa ute på gården och avslutade med att rida lite barbacka. Känns så kul att Noa får hitta på lite skoj! Synd bara att hon är lite föör glad ibland så Maja blir lite skrämd. 
 
Ikväll var vi ute och skrittade med Hanna och Winston. Snålblåste lite men annars var det så skönt och Dansa trampade på så glatt. Imorgon åker jag dit och rider innan jobbet.