Platt liv

En sak jag tänkte på nu under Dansas vila var att mitt liv blir ganska platt utan ridningen med henne. Det är då jag får de där lycko- och adrenalinkickarna. Även om det självklart finns massor av stunder som gör mig lycklig och situationer som är spännande och väldigt roliga så kan jag inte minnas något som gett mig de där kickarna som jag får i ridningen.
När vi lärt oss något nytt, knäckt en nöt som jag tror ska lösa någon av våra svagheter/problem, när vi gjort något utmanande eller bara har ett underbart ridpass där allt stämmer och jag känner hur Dansa strålar av glädje. Det finns ingenting som jag än så länge gjort i mitt liv som ger samma känsla i kroppen, och jag älskar den!
 
Det är dock bara med Bronzac och Dansa jag upplevt det så det är inte ridningen i sig som gör det, utan det måste vara tillsammans med en häst som jag har en väldigt nära relation med. 
 
Intressant tycker jag, för det är ju inget val jag gjort. Det känns sjukt lyxigt att ha nyckeln till de där kickarna i min vardag! 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback