Min favoritplats

Innan tävlingen igår så gick Dansa och jag till paddocken för ett tömkörningspass. Hon var mer med från start idag och blev superfin i galoppen! Vi kunde sätta ihop den mer än någonsin tidigare på töm och träna lite samling. Bara svagt och några steg i taget. Så duktig! 
Hon fick även travöka lite och galoppera över en bom igen. Hon har riktigt svårt att taxera på dom i galopp alltså. Blir väldigt lätt lite snubbel och då tappar hon självförtroendet och tar trav nästa gång istället. Så vi ska komma ihåg att jobba mycket med bommar både uppsuttet och från marken framöver. Vi har ju i princip aldrig gjort det fram till i höstas och sedan dess har det också vart bara några få gånger.
 
 
Idag fick jag äntligen klättra upp i sadeln igen! Som jag längtat och jag blev alldeles pirrig i magen av glädje när jag satt där i sadeln och skrittade av gården. Haha.
Vi red till hembygdsgården i det perfekta vårvädret med solsken och plusgrader. Dansa var pigg och fortfarande tittig men bråkade inte det minsta, utan tittade mest i farten. Uteritterna släppte ju innan vilan. Dom var aldrig något problem men hon var inte sig själv.
Vi rullade bara på framåt i trav och någon kortare galopp. Kombinationen överskottsenergi och hennes tittighet kan ju som bekant resultera i sjuka tvärnitar med kast och skutt, så jag utmanar inte alltid ödet ;) 
När Dansa är såhär pigg rider jag lätt lite för mycket med händerna och glömmer benen vilket bara gör Dansa springig och inte mellan hjälperna.
Idag fick jag äntligen testa lite knep jag tog med mig från Lejondal och upprepade hela tiden i mitt huvud: rid fram till handen - eftergift på ytter och ställ sedan - andas med armbågarna
Dessa saker vet jag i praktiken och har jobbat med så länge, men ibland får jag (min kropp?) en aha-upplevelse bara av att höra det med andra ord. Men så är det med det mesta i ridningen, det är så små saker som gör skillnad och så mycket handlar om känsla. Sjukt att tänka på att jag bara är en amatör, för tänk då vad Grand Prix ryttarna har att deala med. Hjälp! Haha. 
 
1 - När hon är så pigg kan jag lätt glömma att checka av att hon är framme för benen. Och de där orden gör att jag så lätt kunde känna om hon kom fram till handen från bakbenen. 
2 - Jag har en tendens att börja ställa/böja henne innan hon är ärligt på yttertygeln och undan innerskänkeln. Då får jag inte med mig bogen och allt blir fejk. Detta är lurigast i vänster varv.
3 - Jag blir lätt stel i dom när jag koncentrerar mig även om handen är rörlig så räcker inte det, utan jag måste kunna vara stabil men ändå avslappnad i armbågarna. Det har Patrik nött med mig och nu fick jag tips om att tänka såhär och det hjälpte väldigt mycket. 
 
Dansa blev jättefin!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback