Dansa is back!

Det känns fel att vara så lycklig idag när så hemska saker sker i Stockholm. Men att få hoppa upp på Dansas rygg och dra av ett paddockpass med enbart positiv energi gör mig SÅ lycklig ända in i själen, varje gång det händer men extra mycket efter en sån dipp som vi haft.
Vi gick till paddocken idag med och redan från första stegen där inne så kände jag att Dansa var ännu ett snäpp bättre än dagen innan. Att hon dessutom skulle vara helt underbar var mer än jag någonsin vågat hoppats på! Hon bromsade upp lite halvhjärtat några gånger för skänkeln i början men det var knappt så det är värt att nämnas. Men annars så var hon full av energi och astaggad på jobb och bus! 
 
Jag vågade knappt tro att det var sant så jag visade inte min glädje högt för Hanna förrän efter halva passet. Haha. Jag lade upp det så att jag började med skritt-travövergångar som jag tror att jag hittat ett vinnande koncept i. Sedan gasade vi mest bara runt och busade i alla gångarter och över ett klosshinder (som vi ställde en potta under men det ägnande hon inte en sekund till). Hon tog tag i hindret på riktigt idag. Igår var hon lite mer likgiltig. Innan vi avslutade så provade jag att sätta lite mer tryck i henne och jobba ihop lite dressyrform och även det gick utan minsta protest. Jag är så glad att jag kan gråta! 
 
För att beskriva det här tydligt och väldigt enkelt så var hon innan vilan negativt inställd till arbete, igår var hon likgiltig, men idag var hon glad och lycklig igen! Nu har jag förhoppningsvis ett fungerande recept åren framöver för att slippa dessa svackor, den här årstiden åtminstone. 
 
Nu får ni hålla alla tummar att det fortsätter såhär! Men fortsätter hon som tidigare år så har vi en rolig tid framför oss med en arbetsglad och taggad liten krigarprinsessa ♥
 
Det kom något godståg igår och några idag och det går jättebra! Hon blir lite rädd när hon har rumpan vänd emot dom bara. X-tågen åker förbi helt obemärkt. 
 
Något som känns extra bra är att Dansa var sitt bästa jag på bana idag även fast jag red utan sporrar. Och jag har aldrig fått henne helt kvick och energisk i kyrkpaddocken (inte på någon bana tror jag?) utan dom förut. Det var inte förrän till midsommar förra året som vi ens kunde få ett bra pass i galoppen där och idag rejsade vi runt hel vilt, blandat med lite sansat arbete. 
 
Tänker på alla inblandade i Stockholm och hoppas att inget mer planerats. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback