Dressyrtävling - Söderhamn

 
 
Tillhörande inlägg hittar ni här

Stubbåker x2 + 1 uteritt

Förra veckan fick jag godkänt att vi får rida på en gigantisk stubbåker i Hårga, ni kan ju gissa den totala lyckan! I söndags och i måndags var vi där och red. Ena dagen med Hanna och Ratten och andra dagen med Hanna och Winston. Båda dagarna började med att dom red runt lite lugnt i skritt och trav medan Dansa stod och sov i mitten. Haha så himla cool. 
 
Därefter värmde vi upp lite innan vi gasade runt en hel del. På söndagen svarade hon först dåligt på skänklarna, men det släppte efter en stund. Hon svarade superbra framåt sista vändorna men hon fick inte den där extra lilla busglädjen som jag vill locka fram (bara lagom mycket, så hon inte börjar bocka. Haha). Jag gasade tills hon tog i riktigt ordentligt med bakbenen och berömde massor. 
 
På måndagen surade hon till första två vändorna bort från dom men när det sedan släppte så vände hon totalt. Spärren släppte till 100% och hon blev HELT underbar! Hon hade börjat förstå vad det gick ut på så hon gasade på rejält helt av sig själv och tyckte det var superkul! Jag blev såklart extra lycklig då. Vi red bara några få sträckor för att inte göra henne trött.
 
Att rida på en så stor yta är en sån otrolig lyx så jag vet inte hur jag ska hantera det. Haha. Vi kan gasa och galoppera åt alla håll utan att behöva bromsa upp för en skarpare kurva eller brantare nedförsbacke som finns i paddock och efter vägarna. Jag hoppas av hela mitt hjärta att den inte är plöjd när vilan är över, för vi behöver verkligen den där! :D 
 
På tisdagen gick Dansa sitt sista pass innan vilan och även sista tillsammans med Hanna och Rattis, innan han flyttar hem igen. Usch så himla tråkigt! 
Vi red runt gräsvägen och Dansa gick som vanligt först. Hon skötte sig superbra och svarade superfint för skänklarna de få travsträckor vi tog, antingen en tillfällighet eller så hade rejsandet på stubben gjort sitt. Så härligt hur som helst och den lugna turen blev ett bra avslut innan vilan.
 
 
 

Dressyrtävling Ockelbo

 
 
Tillhörande inlägg hittar ni här

Dressyrtävling - Ockelbo

Såg nu att jag glömt att skriva om tävlingen Dansa och jag var på i Ockelbo helgen före Söderhamn. Hur kunde jag glömma rapportera från vår bästa tävling någonsin! 
 
Jag hade inte höga mål eftersom det var inomhus igen och just i det här ridhuset var Dansa otroligt spänd för en högtalare på ena långsidan förra året. Den satt mellan några takstolpar så det lät extra koncentrerat och påverkade henne massor. Det var sista tävlingen förra året och jag red ut med tårarna rinnandes och besvikelsen var stor. 

I år var hon fin ute på ridbanan där jag började rida fram. I galoppen stannade hon vid ingången några gånger men sedan släppte det och vi gasade på ganska ordentligt och fick upp bra go. Inne på framridningen i ridhuset sedan så var hon sjukt fin. Första gången hon inte spänner till och börjar stå emot lite när vi kommer innanför väggarna. Jag red massor av övergångar och halter och Dansa var med på allt och mjuk som smör. Jag sa till mig själv att vad som än händer inne på banan så kommer jag vara SÅ glad för att hon aldrig vart så fin på framridningen någon gång. 
 
In på banan så stannade hon som vanligt först och inte ville gå fram till domaren. Men det släppte fort och vet ni vad?! Spänningen var sen som helt bortblåst! Jag fick mycket tid på mig så jag hann både rida vår 8a framför domaren och sedan rida längs hela fyrkanten och ta vänstra galoppvolten. Förbi högtalaren gjorde hon ingen antydan till spänning eller skyggning över huvudtaget så det gick en ilning av lycka genom kroppen. Haha. Programet gick bra, jag red noggrant och de större missarna vi gjorde var att bryta av för tidigt i båda mellangalopperna (?) och först ville hon inte gå fram efter hälsningen. Tvekade dock bara några sekunder men drog ner en del såklart. I skritten fick vi återigen bara en 6a av samma domare som tidigare där hon skrev att hon önskade mer övertramp och lägre form.. tänk på det när ni tittar på videon. Visst kan allt alltid bli bättre, men jag tycker faktiskt att vi var värd mer. 
Vi fick för första gången två 8or i samma program vilket var så roligt! Vi tog revansch på hälsningarna och satte en 8a på den sista. 
 
Vi fick 66,429% vilket är vårt rekord och placerade oss 6a av 16st. 4 placerade så vi kom återigen två stycken utanför. En helt okej vana mot för förra årets sista/nästsista-trend vi hade. Tyvärr så åkte vi tillbaka dit helgen efter på årets sista tävling som ni vet. 
 
Kommentaren - Bra jobbat! Våga ta i lite mer i mellangång. Nu är det dax att gå vidare Lina! (Jag har tränat för henne under en period för några år sedan) 
 
Jag var så lycklig och stolt över oss och ångrar bittert att vi åkte på tävlingen i Söderhamn. Jag hade tankar på att avanmäla eftersom det gick så bra i Ockelbo och det är ju alltid bäst att sluta på topp. Men det gjorde jag inte och det får jag leva med. 
 
 

Mål och vila

Årets mål var att komma ut på tävlingsbanorna så mycket som möjligt för att Dansa skulle få vänja sig, slappna av och bli ridbar inne på tävlingsbanan, samt tycka att det är roligt att visa upp sig. Även jag behövde få rutin såklart. Jag kan nu efter sista tävlingen konstatera att vi uppnått vårt mål. 
 
Vi har åkt på 4 hopptävlingar och 8 dressytävlingar under perioden april - september och sprider vi ut det så blir det 2 tävlingar per månad. Det har ju dock blivit så att de flesta har klumpat ihop sig så vi har tävlat i perioder. Jag tror att det kan ha vart bra för oss.  
 
Dressyrtävlingar - Dansa har vart otroligt spänd inne på banan vilket lockat fram karatekiden i henne i galopperna, mycket taktmissar i mellangångarter och tvärnitar och ovilja att gå fram vid något läskigt. Hon har med andra ord vart opåverkbar. Detta släppte redan första tävlingarna utomhus i år. Sista inomhustävlingen i Ockelbo förra helgen var hon 100% avslappnad även där inne, vilket jag faktiskt inte ens vågat tro skulle ske redan i år.
När vi rider in på banan nu så blir hon först alltid spänd mot domarens kortsida, men det hinner släppa innan startsignal och jag känner att Dansa ger lite extra och vill visa upp sig. Vi är ett team! 
Det gjorde mig så glad när vi kom in på banan igår att hon för första gången inte spände till för domaren, men så blev det ju kaos efter hälsningen istället. Men vi tog oss igenom det och sedan var hon sitt vanliga jag igen resten av banan, tack och lov. 
 
Hopptävlingar - Eftersom jag bara vill tävla utomhus just nu så finns det inte så många att åka på per år. Men vi har gått från att hon spänner till inne på banan och tappar bjudningen i galoppen, samt vägrar, till att hon slappnar av och letar hinder. Vi har hoppat vattenmatta och lådor. Jag känner hur hon taggar till lite extra när vi kommer in på tävlingsbanan istället för att hon backar av och står emot. VI har hoppat 80 och 90 cm på alla klasser förutom den sista då vi faktiskt gick direkt in i en 90 och det kändes inte läskigt. Vi var väldigt nära att starta 1m men så tog tävlingarna slut. 
Nu är vi inne i en rejäl svacka i hoppningen på hemmaplan, vilket känns så sjukt tråkigt. Men jag är ändå glad att det inte påverkade någon tävling så vi får ha positiva upplevelser från dom. Det är ju alltid lättare att lösa saker på hemmaplan än om problemet bara visar sig på tävling.
 
Eftersom sista tiden har kantats med problem i hoppningen och nu den där black outen på tävlingsbanan (som troligtvis har att göra med en kommunikationsmiss mellan oss, men man vet aldrig och jag tar inga risker) så har jag tillsammans med P bestämt att Dansa ska få vila lite. Jag har vart noga med att blanda in lugna uteritter bland träningar och tävlingar, men vi har ändå jobbat på mycket nu under sensommaren.
Vi rider ut några dagar nu och sedan kommer hon få 2 veckors total vila i hagen. Känns skönt att kunna sätta igång henne innan kärlen sätter sig i backen ;) Haha.
 
 
 

Tävlingsåret är slut

Vi avslutade dock inte alls som jag hade önskat. När det gick så bra förra helgen så övervägde jag att stryka tävlingen idag för att vara säker på att vi slutar på topp. Men med tanken på att det troligtvis är 7månader till vi startar igen, så valde jag att åka ändå. 
 
Dansa var väldigt fin på framridningen. Alert och med, surade till en gång men var snabbt med på banan igen. Vi tempoväxlade massor och hon var var så fin för hjälperna. Väl inne på banan så var det nog första gången hon inte stannade och inte ville gå fram till domarens kortsida. Så vi red runt på en 8a där och sedan valde jag att lägga en 10m volt på vardera sida av långsidorna. I den sista så surade hon till precis då vi lämnade staketet, i precis samma läge som hon gjorde det på träningen igår och då berodde det på att jag inte skänklade i rätt ögonblick och var tillräckligt mjuk i armbågarna. Säkert likadant idag även fast jag inte alls minns. Vi tog oss igenom det och vi fick startsignal.
 
Inridningen och halten blev rak och helt ok, men sen ville hon inte gå fram efter hälsningen. Hon surade ihop rejält så vi tog oss sakta sakta fram mot C med vispande svans och jag visste inte riktigt hur jag skulle lösa det. Började hala ut tyglarna när jag kom på att det är strängt förbjudet.. haha. Lätt kontakt är vad som gäller, hon ska gå fram för benen. Punkt. Men när hon inte gör det då?! Jag var helt säker på att vi skulle bli utblåsta och kände bara - jaha, är det såhär vi ska sluta året? När det gått så bra hela säsongen.
Men så valde jag att skära av vägen och vända ut mot långsidan tidigare och då fick jag fart på maskineriet igen. Typiskt nog så skulle vi lägga en 10m volt direkt och då jag vände upp mot domaren så var det kört igen! Efter en stund fick jag runt henne i skritt och vi kunde fortsätta upp mot halvcirkeln i trav, hon gick emot lite i den men sedan släppte låsningen och surigheten var som bortblåst!
 
Resten av programmet var hon sig själv, jag blev dock lite passiv och ritten blev lite lam. Men med den starten och de två ridpass vi hade i ryggen tidigare i veckan, så är jag ändå väldigt nöjd! Dessutom är jag så otroligt lättad och glad att jag inte känner någon oro att hon är skadad längre. Jag får inte glömma det nu och känna besvikelse över den här dagen, för att hon är frisk är viktigare än allt annat såklart.
Det jag är mest nöjd med är mellangaloppen och att jag fick igenom blockeringen hon fick. Det fanns inte någon spänning så missen idag var enbart pga kommunikationen mellan oss. Tidigare gånger det hänt så har det vart spänningen som gjort det svårt, vi har docj aldrig fastnat så mycket som idag.
Idag fick vi 7,5 på mellanskritten igen, när det var en annan domare.
Vi låg annars på 6- 6.5 - 7or och det känns rättvist. Där i början fick vi 2 - 1 - 4 och det var minst sagt rätt. Haha. Även de allmänna intrycken var riktigt låga med all rätt, men en 7a på gångarter :) 
 
Vi red LB:2 och kom på 16 plats av 16 ekipage. 57.333%. Känns inte alls jobbigt med procenten och platsen eftersom vi körde ihop det riktigt rejält idag så jag är bara glad att vi löste det och kunde nollställa oss under programmet för att sedan köra vidare tillsammans. 
 
Kommentaren: Synd med trasslet i början. Sedan kom han igång bra. Passa så att han inte går på dubbla spår. Flott häst! Kommer att bli bra. Lycka till :)
 
Lite roligt att hon skrev han, när hon så tydligt visade upp sitt stoiga jag idag ;) 
 
 

Den här hästen alltså

Jag har vart så orolig för min lilla prinsessa sen igår och så när vi kommer till ridhuset på Nytorp idag så går hon som en klocka! Alltså va tusan ska jag ta mig till med det där trollet alltså?! Haha. Självklart så blev jag SÅ lättad och lycklig, men problemet kvarstår ju troligtvis på hemmaplan.. ;) Men nu kan jag slappna av och slå bort smärttankarna i alla fall. Och när jag tänkt det här dygnet så kom jag på att jag ju faktiskt har ridit minst 3ggr (sömstick, hudinfektion och stengalla) då det visat sig att hon faktiskt har haft ont när vi kommit hem. Har varit diffust i ridningen just för att hon inte vart minsta lilla sur eller motsträvig. Ända gångerna hon surat har visat sig vara när hon vart missnöjd med mig och ridningen eller upplägget kring det. Det verkar ju va så även denna gång, och mest troligt är det för att jag nött med träningen av vattenmattan. Att jag aldrig lär mig att hon bara blir sämre ju mer jag tjatar för enformigt med saker.
 
Hon var superfin idag! Lite oalert precis i början av uppvärmningen men det är inte så konstigt med våra två senaste kaospass. Vaknade till efter bara några minuter. Vi satsade på ett som Patrik kallade det powercheck-pass idag då jag önskade att få träna på att lära mig rida upp henne så kvick som han fick henne när han red. Det är dock väldigt svårt att hålla balansen och ändå vara så snabb med hjälperna! Mycket tempoväxlingar och fick samla ihop traven lite idag till och med! Gick riktigt bra. Hon surade på ett ställe två första varven under träningen (efter uppvärmningen) och det var för att jag inte var kvick nog med benen och blev för stel i armbågarna, så när jag slappnade av så gick det som en dans sedan. Även galopperna var riktigt fina och med bra tryck i. Slog över i mellangaloppen på diagonalerna i höger, då vi försökte att gasa på rejält. De sista två mellantraverna var sjukt fina då hon hittade en så bra balans och takt. Häftigt känsla! 
 
Visade upp vår mellanskritt i slutet och frågade om något blivit sämre eftersom domaren på de senaste 3 tävlingarna (har vart samma domare) bara gett oss 6 eller 6,5 och vi har alltid fått minst 7 men ofta 7,5 o 8a av alla olika domare som dömt oss. Men han sa att den var väldigt fin och att jag inte skulle göra något med den. Så jag litar på honom, speciellt då jag inte heller märkt att den blivit sämre. 
 
På vägen hem gick luften ur mig och jag blev så sjukt trött efter oron jag haft. Men eftersom jag inte väntade mig att tävlingen skulle bli av imorgon så hade jag inte förberett något alls. Så kvällen gick åt till tvätt av ben och svans, knoppning, putsning och packning. En såååå himla mycket bättre sysselsättning än att gå runt med en klump av oro i magen. Ska bli så kul att visa upp oss på banan igen! Håll tummarna imorgon 9.16. 
 
 

Orolig

Vi åkte till Spännars idag för att se hur hon skulle bete sig där. Jag plockade dock fram småhinder innan vilket jag ångrar, borde ha kollat hur hon betett sig utan att ha dom inom synhåll. Men jag trodde verkligen inte att det skulle vara något problem idag. Men så fort jag skulle sätta igång i trav så surade hon ihop och vägrade gå framåt. Övertalade henne efter en stund och hon travade på bra något varv men surade ihop när jag gav galoppskänkel. Det tog tid att få igång henne igen men när hon väl är igång så travar hon precis som vanligt, lite dålig bjudning ibland dock. Hon föll in i galopp själv någon gång men surade ihop efter någon meter ändå. Det sista vi gjorde var en jättefin travövergång från skritt med bra bjudning. 
 
Det här kändes naturligtvis inte alls bra och jag ville inte nöta för mycket då jag inte vet om hon har ont.. Det är så svårt när hon har humör, att tyda om det är test eller smärta. Eftersom jag nött varje pass med vattenmattan på banan så kan det lika gärna leda till en sån här kortslutning hos henne. Magkänslan kändes dock inte alls bra så jag ringde och pratade med Patrik, som rekommenderade att låta en massör kolla igenom henne ordentligt, och jag har bokat en veterinärtid till på måndag. Är det så att det visar sig att hon bara testar så känns inte det ett dugg bra heller, eftersom det betyder att jag tappat bort arbetsglädjen som hon haft på banan så länge nu..
 
Sadlade och red lite hemma när vi var tillbaka i stallet för att se om hon var lika ute. Hon surade först några gånger i traven och dessutom i första galoppen, trots att det var hemåt. Men sedan släppte det helt och hon var precis som vanligt. Fin bjudning och galopperade och travade glatt och avslappnat både bortåt och hemåt. Skönt det i alla fall! Men det gör mig ännu mer förvirrad.
 
Jag bestämde tillsammans med Patrik att vi kommer upp på träningen imorgon och ser hur hon beter sig i ridhuset där. Så tar vi vidare beslut efter det. Jag har vart i kontakt med massör som kan komma i helgen och jag har en tid på kliniken på måndag, vilket gör mig lugnare. Men jag är som vanligt fruktansvärt nervös och mina tankar går såklart åt alla obotliga saker som finns. 
 
 

Kaos i hoppningen

Jag tänkte skriva inlägget om tävlingen men Dansa och jag hade ett riktigt skitpass ikväll så jag har ingen lust alls att skriva ner hur underbar hon var i lördags.. haha. Blir mer rättvist om jag gör det när jag är på bättre humör. Det vänder verkligen fort hos oss. Winston kastade av Hanna idag också så den här dagen är verkligen inget att hänga i julgranen! 
 
Nu har vi haft problem i hoppningen sen i somras och som det känns nu så eskalerar det bara. Först fick vi problem med att Dansa inte vågade ta för sig i kombinationer så vi fick långt och hon lade in extra språng och det blev en ond cirkel. Det fick vi bra hjälp med hos Patrik då han såg att jag höjde handen och bromsade i och med det. Därefter har jag börjat lägga in mer småhinder i vardagen när vi ridit i kyrkpaddocken. Hon har hoppat med mer och mer bjudning och bra galopp men samtidigt så har hon varje gång surat lite innan vi fått igång galoppen då jag vart av och byggt hinder. 
Även de sista månaderna så har hon surat lite i uppvärmning till dressyrarbete vid öppningen mot hagarna (likaså på framridningen i Ockelbo i lördags).
På hoppträningen senast så var hon superfin i uppvärmning och 5.5an innan vi hoppade vattenmattan och hon blev rädd. Därefter blev hon blockerad men det släppte så pass att hon hoppade till slut. De andra hindren gick jättebra förutom kombinationen där hon inte hoppade iväg och fick klämma in ett extra (men det har vi inte hunnit jobba något med direkt så jag förväntar mig inte mer än att hon ska ta sig igenom då det dessutom var lågt) 
 
Efter den träningen har vi ju hoppat vattenmattan hemma några gånger och i lördags vägrade hon massor och började sura så fort jag vände upp mot hindret, när hon väl hoppade så kunde vi rulla på det flera gånger. Spända språng dock. 

Idag började hon sura så fort jag ville värma i traven. Surandet började vid ingången men satt i länge innan vi ens fick någon trav. När vi väl fick det gick det bra och sedan blev det samma visa i galoppen på samma ställe. Sen kunde vi galoppera på utan problem och rullade över 3galoppbommar och hon tyckte det var roligt. När jag sedan styrde på klossarna med en kloss under så vägrade hon och sedan fortsatte hon sura ihop så fort jag styrde mot hindret.
Det var ca 50cm så hon fick gå över det till slut för skritt var det enda jag fick fram henne i. Hon hoppade sedan några gånger i trav och sedan samma visa med klossarna bredvid som hade mattan under sig. Tror hon hoppade en gång innan jag hoppade av och vek mattan smalare och lade ner bommen på ena sidan, så fick hon skritta över den fram och tillbaka flera gånger och hon var aldrig minsta spänd eller rädd, utan hade bara bestämt sig.
Därefter travhoppade hon båda klosshindren glatt men så fort jag vad om galopp och visade minsta lilla tecken på att styra mot hindren så surade hon ihop och vägrade röra sig framåt. Om jag däremot var tydlig med att hon inte skulle mot hindren utan bara längs fyrkantspåret eller galoppbommarna så galopperade hon på som vanligt. 
 
Jag provade också att bryta mönstret med att göra annat mellan vägringarna/surigheterna men så fort jag styrde mot hinder så surade hon ihop igen. Avslutade med att travhoppa mattan några gånger och kunde galoppera över klossen en gång, sen skyndade jag att avsluta positivt. Jag hade också ett klosshinder på långsidan mot hagen och det hoppade vi i galopp en gång utan problem. Provade aldrig rida emot det innan så vet inte om hon hade surat där också. Finns ju en liten chans/risk (?) att hon hamnat i en ond cirkel med hindren på mitten bara för att jag placerat vattenmattan där de gånger vi hoppat den.. så kanske jag borde provat att flytta dom. 
 
Min första tanke är såklart alltid att hon har ont. Men när jag tänker efter så hittar jag ingen logik i det. Kanske det är en testperiod eftersom hon stannar vid den där ingången och har gjort en bra tid även om det släppt mycket lättare förut. Vi har ju inte hoppat nästan någonting alls hemma förut men jag har ju infört det nu för att hon ska få enkelt och lite mer vana, men som det verkar nu så ger det ju bara motsatt effekt.
Hon är inte ett dugg rädd för mattan längre i alla fall, för hon spänner inte till sig det minsta när hon stänker, dock så hoppar hon lite extra. Men det kvittar ju om hon ändå inte tänker hoppa. 
Om hon har ont så borde hon inte var så fin att rida i resten av gångarterna heller och inte hoppa så glatt i trav då det inte är något hinder att prata om egentligen, så det lär inte ge någon extra påfrestning.
 
Imorgon åker vi till spännars och ser hur hon beter sig där så kanske vi får någon större klarhet.
 
 

Tappad sko och bra uteritt

Tävlingen i söndags gick bättre än vad jag någonsin vågade tro! Vi slog vårt procentrekord trots att det var inomhus och jag är både förvånad och så himla lycklig över att hon var så avslappnad. Men jag skriver ett eget inlägg om tävlingen sedan. 
 
Efter starten så upptäckte Annika att Dansa tappat sin högra framsko. Hon som i princip aldrig tappat skor förut har nu tappat två stycken sedan förra skoningen. Ingen av dom glappade innan så jag gissar att hon klivit på sig ordentligt. Den här skon hittade vi ute på framridningen och den var rejält vriden, så det är mycket märkligt att jag inte märkte eller hörde något. Själva hoven var hel och saknade inte ens en flisa, vilket också är konstigt. Men bra! Ted var snäll och slog på den igårkväll. 
 
Hon fick vilade igår och ikväll var vi ute och red med Hanna och Ratten. Det började skymma och var dimma så det kändes lite spöklikt. Hanna upptäckte här om dagen att gräsvägen var lagad så vi red runt den. Dansa var fin att rida. Hon tappar bjudningen lite när jag böjer henne så vi jobbade vidare med det och det släppte helt i slutet. Hon var också lite stretig att böja lite kraftigare åt sidorna, men även det släppte. Hanna hade hoppat av så Dansa och jag travade i förväg och tog en galopp tillbaka till dom sedan nedanför kallebacken, och hon bjöd på så bra och jag älskar den känslan. Vi fortsatte förbi dom en bit utan problem också även fast det var bortåt (när vi dessutom var påväg hemåt innan). Bästishjärta! 
 
I lördags när vi duschade, putsade läder och packade till tävlingen. 
 
Ikväll.
 

En födelsedag i fullt ös

Ska strax ta ut sista tårtbottnen ur ugnen. Det är tredje kvällen jag bakar den här veckan, så nu finns det lite gott att bjuda på imorgonkväll när släkten kommer. Jag och Dansa ska tävla imorgon och Viktor är borta på match, så vi firar som vanligt födelsedag på fel datum ;) 
 
Jag har jobbat idag och resten av dagen och kvällen spenderade jag med Dansa. Red ett pass i paddocken som blev lite längre än planerat, och sedan fick Dansa ett ordentligt bad (och jag med..) med tillhörande finputs och knoppning inför imorgon. Har även putsat läder och packat allt så vi är så redo som möjligt inför imorgon. 
 
Dansa gick emot skänkeln lite i uppvärmningen, vid ingången till hagen, men blev sedan superduperfin i skritten och traven när vi började arbeta. Red någon mellantrav, lite övergångar, tempoväxlingar och ökad skritt eftersom domaren har saknat lite energi i den sista två gångerna. Hon trampade på riktigt bra så jag hoppas det sitter i tills imorgon. Därefter tog jag galopp i båda varven och red 15m volter, det är ju när vi går ur dom mot spåret igen som största karate-risken kommer. Hon gick emot lite svagt idag också, i båda varven men jag kontrade med en ökning och då släppte det nästan helt. Båda galopperna var jämlika. Höger bättre än standard och vänster lite sämre än standard. 
 
Nöjde mig snabbt eftersom hon var så fin och plockade fram vattenmattan och ett block-hinder som jag lade upp på mellersta. Dansa vägrade säkert 20ggr idag. Jag tog djupa andetag och var lugn men ändå tydlig med vad jag vill, såklart. Jag varierade vägar och red på volt framför hindret för att få henne att tänka framåt då hon annars börjar bromsa så fort jag vänder upp mot hindret när hon blir sådär. Rätt vad det var så hoppade hon i alla fall och sedan kunde vi skutta över åt alla håll 4-5ggr med ett stopp där emellan någonstans. Hon tog i alldeles onödigt mycket idag också. 
 
.Mamma och Anders kom och levererade tacos och Sune till stallet. Det åt jag när vi kom hem från stallet och sedan har jag bakat tårta. Väntar på att den ska svalna nu så att jag kan lägga ihop bottnarna och sen lägga mig för att sova. Håll tummarna för oss imorgon!
 
Foto från Ockelbo förra året. Då hade hon rejält sår av hudinfektionen och var otroligt spänd inne i ridhuset där tävlingsbanan låg. Spännande och se hur ridbar hon är imorgon.
 
 
 

Gott och blandat

Tur inte Patrik såg vårt ridpass idag! Vi som ska fokusera på en sak per pass ballade ur helt idag och blandade programridning, förvändgalopp och hoppning hej vilt! Haha. Jag håller helt och fullt med honom för Dansa går som bäst då, men idag gick allt så bra så jag kunde hålla varje del så kort. 
 
Började med uppvärmning i alla gångarter tills hon var framme för skänklarna och ihop i kroppen i alla gångarter. Därefter red vi igenom LB:2an en gång och det gick riktigt bra! Vägarna var det sisådär med eftersom jag inte hade några bokstäver och rätt mått, men själva ridningen kändes bra. Mellantraven blev lite lam och framtung så den tog jag om en diagonal efteråt och hon gjorde den klockren! 
Red sedan några varv på en volt och kände av övergångarna mellan trav-skritt för jag upplever att hon bromsar upp för mycket när jag går ner till skritt. Upptäckte att det hände när jag inte lättade av i precis rätt sekund. 
 
Hoppade sedan av och byggde fram två galoppbommar och ett block på mellersta och lade vattenmattan bredvid. Idag brydde hon sig inte alls när jag stänkte grus på den men hon skyggade när jag red nära. Hoppade sedan upp och red några varv innan vi klarade en hel 8a i höger förvända. Blev bara en halv kortsida några gånger innan vi lyckades men hon fattade lätt höger galopp i vänster varv igen när hon slog om. En riktigt bra "sämre dag" i vårt förvända-jobb. 
 
Efter det så red jag på galoppbommarna några gånger i varje varv. Vi har aldrig ridit sådanna så hon blev förvånad första gången och tittade till som för att se om vi verkligen skulle galoppera och inte trava som vi brukar göra med bommar på marken. Men det var som att hon bedömde avståndet ändå till att man nog kunde galoppera, så hon gjorde det jättebra. Jag lät henne tänka och lösa det helt själv. 
Hoppade sedan blocket och första gången tittade hon bara på vattenmattan bredvid och höll på att stanna, men valde ändå att hoppa. Nästa gång gick det bättre så då la vi dit mattan. Hon stannade 2 gånger, så jag bytte varv där hon stannade en gång men sedan hoppade hon. Vi fortsatte att hoppa det 4-5gånger blandat åt båda hållen och hon tittade på den och lyfte extra på tassarna. Men hon hoppade! Och jag hörde att det stänkte massor av grus på den varje gång.
 
När hon stannade idag så korrigerade jag henne inte mer än att jag lugnt och stilla ställde henne framför hindret och provade istället att byta varv och längden på anridningen. Det funkade så bra på terrängen och visade sig även funka bra på banan. Ännu en gång så fick jag bevisat för mig att jag inte kan tvinga henne till någonting över huvudtaget. Visar jag humör så lockar jag bara fram hennes. I stundens hetta är det fruktansvärt frustrerande ibland, men samtidigt så är det bra för jag kan aldrig ta några genvägar.
 
Ett sjukt bra ridpass som våra självförtroenden behövde nu! 
 
 

Lycklig Winston

9 april red vi sista ridturen med Hanna och Winston, det var två dagar efter han skadade sig och vi insåg att han verkligen inte var bra så dom fick vända och gå hem. Igår var dock den stora dagen äntligen här, då våra pälsbollar skulle få sällskap av varandra igen! Winston är ju helt igång igen nu kan man säga så vi hoppas av hela våra hjärtan att han kommer hålla nu. Pigg och glad är han åtminstone, och ännu gladare blev han när han fick leka med Dansa. Lite väl glad till och med.. haha! 
 
Jag lastade Dansa och åkte över till andra sidan där vi mötte upp Hanna och Winston. Sedan red vi runt triangeln och tanken var att passa på att galoppera någon längre sträcka eftersom det är bra förutsättningar där. Men första delen blev Dansa livrädd för några barn och jag fick henne inte avslappnad på en lång stund efter det så det blev någon kort galoppsträcka i väldigt spänd galopp bara, sen ville inte Hanna galoppera när Dansa väl slappnade av. På nästa sträcka skrittade vi då Winston redan hade visat sjukt mycket energi. Vi valde att ta galopp till höger efter den, som leder bortåt med en uppförsbacke, för det brukar alltid vara säkrare. Men Dansa och jag hann bara galoppera kanske 20m innan vi hör hur det dundrar bakom oss. Där ser jag en helt överlycklig Winston i 790 genom kurvan, med spetsade öron. Hanna kämpade för fullt där uppe på ryggen men Winston hade bara Dansa i ögonen. Hahahaha! 
Som tur var så stannade Dansa snällt och agerade stoppkloss. Vi hann inte mer än stanna så kom två fyrhjulingar runt kurvan och tvärnitade när de fick syn på oss. Hästarna blev rädda men allt gick bra, och dom stängde av snabbt och frågade hur det gick. Sedan åkte dom sakta förbi medan vi stod på avfart. Vågar inte ens tänka på vad som hänt om dom inte stannat. 
 
Vi valde ganska snart att rida hemåt samma väg som vi kom och Winston körde en bakutspark med efterföljande galopp när vi travade. Haha en riktig buse alltså! Dansa skötte sig exemplariskt även fast hon var väldigt spänd bitvis, men hon har inte gått där sen förra hösten så jag tycker att hon skötte sig bra. 
 
Vi mötte även en grävmaskin med vagn två gånger men som tur var kunde vi gå in på avfarter även då. Det där som Hanna brukar kalla för lugna sidan där man slipper trafik.. 
 
 

Projekt vattenmatta

Ja, det trog igång direkt igår såklart! Jag satte upp ett minihinder i vinterhagen och red en stund där. Dansa och Ratten höll på att krypa ur skinnet när dom såg något stort och klarblått inne i deras hage. Haha dom blev sjukt rädda! Men nyfikna som dom är så smög dom sig fram efter en kort stund och sedan satt jag upp och värmde lite. Dansa var spänd och väldigt tveksam överallt men det blev bättre efter en stund. Det kom rejäla stormbyar också men det bekom inte henne så mycket. 
Jag travade och galopperade några gånger över minihindret utan matta först, hon stannade första gången men sedan hoppade/klev hon över. När vi sedan lade dit mattan så vek vi den dubbel först så att det var lite smalare och hon stannade första gången även nu men sedan hoppade hon utan problem och tittade inte på den. Vi hoppade många gånger åt vardera håll. Nu stänkte det ju inget grus på den eftersom vi var på gräs, så vi får öva vidare i paddocken istället. 
Tyvärr så blev det lite halt i hagen trots att jag höll oss mest på stigen. Det gjorde att jag inte fick fram henne helt då jag blev avvaktande och tveksam i ridningen. 

När vi sedan red ut så svarade hon otroligt dåligt på skänklarna i skritten, men bättre än vanligt i traven istället. Vi red till sågen och Dansa gick som vanligt först hela tiden och gjorde det superbra. På hemvägen vände vi bortåt och tog en kortisgalopp längs raksträckan nedanför renarna. 
 
 

Vattenmatta

Hoppträningen igår gick inte riktigt som jag hade hoppats. Det var första efter Patriks hjälp och jag var taggad på att sköta mig i ridningen och jag är faktiskt nöjd med min ridning. Jag red med väldigt lätt kontakt och låga händer i princip mot varje hinder och vi fick med oss galoppen väldigt bra genom svängarna. 
 
Dansa var vädligt fin över cavalettin och studsen vi började med. Därefter hoppade vi en 2studs - 1g - stigsprång som låg på 95cm. Första gången så tog hon inte tag helt i stigsprånget men sedan var hon superfin där. Bortsett från en gång då hon slog i en av studsbommarna rejält och stannade på stigsprånget sedan. Men det var inga problem när vi red på igen. Därefter rullade vi på ett 1m räcke åt båda håll innan vi hoppade ett räcke med vattenmatta - 4g - oxer - 1g - räcke. Vi tappade galoppen precis innan räcket och hoppade i någon blandning av trav och galopp vilket resulterade i att hon svätte grus på vattenmattan och blev rädd. Stannade sedan på oxern.
När jag red om så vägrade hon på räcket vilket gjorde att det skvätte grus igen såklart, och hon blev så rädd att hon höll på att kasta av mig i brådskan att ta sig därifrån. Sen var det totalt omöjligt att få henne över den trots att vi lade ner bommarna väldigt mycket. När Dansa blir så där blockerad så är det enda som funkar att bryta mönstret. Vi tog bort mattan och lade ner bommarna så att hon kunde gå över dom och då kunde hon även galopperade över några gånger innan hon fick en paus. 
Under den pausen hoppade jag av och sparkade massor av grus på mattan samt släpade den bredvid oss och lade den på hennes rygg. Först var hon livrädd och gick inte nära, men hon vande sig ändå relativt snabbt. När jag sedan hoppade upp igen så blev hon rädd så fort det smattrade grus på den. 
Hon har alltid hoppat mattor utan att ägna en tanke åt dom, men igår var första gången det skvätte grus. 
Efter pausen så hoppade vi lite andra hinder och även utan mattan några gånger innan vi red på igen. Minns inte om hon vägrade några fler gånger innan hon sedan i alla fall hoppade mattan. Hon hoppade den flera gånger men stannade så fort Anette lyfte upp så bommen låg rakt istället för diagonalt. Det var dock bara ca 50cm även då. Men sedan hoppade hon det när jag bytte varv och därefter avslutade vi. Hon fick bära mattan när jag skrittade av henne för hand och vi tog med oss den hem och ska hoppa så mycket som möjligt nu så hon vänjer sig. 
 
Det känns tråkigt, men samtidigt så känner jag mig mest likgiltig. Jag önskar att något bara kunde flyta på så att vi bara kunde ha roligt tillsammans. Men det är bara att kämpa vidare och hoppas att det släpper, det brukar ju göra det.. I oxer-räcke kombinationen så klämde hon in ett extra språng och det hann vi inte ta itu med eftersom mattan tog sån tid och kraft. Men det är jag inte jätteorolig för utan hon måste bara få självförtroende igen och våga hoppa mer framåt på första hindret och det tror jag kommer komma nu när jag rider på rätt sätt. 
 
Jag har en liten teori och där mitt hopp ligger är att vi behöver hoppa mycket, ofta, korta pass och med enkla uppgifter, så kommer hon tycka att hoppningen är lika rolig som dressyren sen. För det är ju på så sätt hon tycker dressyren är rolig nu för tiden. Och jag känner inte samma arbetsvilja och glädje i henne i hoppningen tyvärr.
Tidigare har jag sparat på alla hopp bara för att det ska göra att hon längtar, men hon funkar ju mer så att hon vill känna sig säkert på det hon gör och det får inte bli för svårt. När vi kommer in i Nytorps ridhus där vi enbart har ridit dressyr så får hon alltid extra energi och det tolkar jag som att hon vet vad som väntar och att hon ser fram emot det. Den känslan vill jag att hon ger mig även i hoppningen, och jag tror att jag kan plocka fram det bara jag hittar rätt väg.
 
 
 

Helgens ridning

Tre dagars ridning och alla dagar har vi ridit samma väg kom jag på nu när jag tänkte tillbaka.
 
Fredag - Red med Hanna och Ratten till kullen bortanför sågen mest bara trav men även två kortare galopper som Dansa var otroligt fin i. Bjöd framåt med lugna energiska och avslappnade språng. 
 
Lördag - Dansa och jag var ute och red ensamma och passade på att köra ett rejält galopp-pass. Äntligen börjar hon slappna av bättre ute igen så att vi kan galoppera längre sträckor utan att hon blir spänd som en fiolsträng, opåverkbar och bryter av till älgtrav. Det kommer några tvärnitar här och var när fåglar rör sig i skogen bredvid vägen dock. 
Hon surade när jag gav galoppskänkel i kallebacken och en bit upp och även lite grann precis när vi passerat korsningen vid hembygdsgården. Men annars var hon hur fin och härlig som helst! Hon bjöd framåt galoppen och svarade bra för skänklarna. Vi varvade med långa tyglar, lite kortare, större språng och lite kortare, vi gasade på och samlade oss lite. Denna gång vände vi i korsningen bortanför kullen. 
Hela ridturen bestod mest av galopp med några längre skrittsträckor som återhämtning. När jag rider själv så är jag noga med att variera gångarterna mycket på olika ställen, för att Dansa ska lyssna på mig och inte ta egna beslut för att hon "vet själv". Har blivit mycket så att vi håller igång exakt samma sträckor och då saktar Dansa alltid av av sig själv när sträckan är slut, och det vill jag få bort. Har redan försvunnit mycket av det efter bara några veckor faktiskt.
 
Söndag - Red med Hanna och Ratten och vände precis bortanför kullen. Dansa började med att bli rädd för en tallgren längs segersta vägen och eftersom det kom bilar så fick jag hoppa av och gå förbi. Sedan blev hon livrädd för något oklart innan jag satt upp igen och för runt mig som en raket. Därefter coolade hon ner och blev sig själv igen. Dansa var fin och vi jobbade på att hon inte ska tappa framåttänket i skänkelvikningar eller öppnor genom att rida dom i tempoväxlingar. Blev bara en superkort galopp på hemvägen. 
När vi kom längs segerstavägen igen så fick Dansa gå fram och titta på tallgrenen i diket när Hanna hade koll att ingen bil kom. Så sen var den inget att bry sig om. Det är viktigt att hon inte skyggar rakt ut i vägen där det är trafikerat såklart. 
 
 

Inte som planerat

Dansa och jag skulle åka över till andra sidan och rida med Hanna och Winston idag. Winston och Lukas ska beta av hagen där innan hösten.
Men Dansa hade tappat en sko så planen sprack. Tänk vad besviken man blir när en planerad ridtur ställs in. Varför just idag! Tänkte jag, men så kom jag på att det inte finns någon riddag som jag inte skulle känna så på. Haha. Tur att det inte var träning eller tävling åtminstone! Jag hade dessutom sån tur att en i Kilafors kunde komma redan senare på eftermiddagen och slå på skon. Det var en baksko men Dansa skötte sig jättebra. Hon försökte bända sig loss några gånger men Ted höll bara ett stadigt grepp och då accepterade Dansa läget och stod stilla. 
Så istället för att behöva vänta tills Jörgen kunde komma på onsdag så kan vi rida redan imorgon igen! 
 
Faktiskt så släppte besvikelsen fort sedan när jag påminde mig om att hon är hel och frisk i alla fall. Så en tappsko som händer typ 1 gång per år är ju en riktig bagatell. 
 
Annars idag så har jag umgåtts med Sune, städat bilen och fixat med lite annat smått och gott. Och när det inte blev någon ridning så mockade jag ur kryp-in'et. Hanna och jag gick även till mjölkladugården och pumpade skottkärrorna och sedan fick vi hjälpa Annika att ta in en nyfödd kalv och en ko från hagen. Kalvisen fick åka i skottkärran in eftersom det var en bit. Så himla gulligt! 
När det kom in till sin mamma igen så hejade den lite snabbt innan han traskade iväg bland de andra kossorna. I ens en dag gammal, vilken tuffing! 
 
Jag hade en svans med tre hjälpsamma hästar när jag letade Dansas sko, som jag såklart inte hittade. Men det känns alltid bra att ha försökt åtminstone. Tur vi har reservskor!