Hoppträning på Nytorp

I fredags åkte vi som sagt till Nytorp och var med på en markarbets-/hoppträning för Patrik. Jag var inställd på bommövningar och kanske något litet hinder, men ack så fel jag hade. Haha. Vi kom in i ett ridhus med en riktig bana uppställd. Tur jag inte visste det innan för jag blev riktigt nervös. 
Dels för att vi inte ridit över en bom på nästan en månad och min höjdrädsla kommer snabbt, och dels för att jag så gärna ville att det skulle gå bra med tanke på vår hopphistoria sista tiden. 
Men nu var det bara upp till bevis hur illa vårt problem egentligen är och jag kände att nu får jag svart på vitt om jag kan släppa helt om hon ändå kan tänkas ha ont eller inte. Är det någon som jag vill ha med mig om problem uppstår så är det ju Patrik, så det kändes ändå väldigt tryggt.
 
Dansa var riktigt pigg och lite svår att rida fram då hon mest blev springig och ville rejsa. Haha. Älskar när hon är sån som hon vart nu sedan vilan, jag måste knäcka koden för att hålla henne såhär året runt. 
 
Vi fick först travhoppa ett mindre räcke och Dansa stannade första gången. Som Patrik sa när jag hoppade för honom sist (vilket också var första gången) var ju att jag hade för högt buren hand och låste mig i armbågarna (vilket jag också jobbar med i dressyren), det i sin tur gör att Dansa blir låst i kroppen, sänker ryggen och tycker att det blir obekvämt att hoppa = hon struntar i att göra det helt enkelt. 
Jag tycker att det låter väldigt logiskt och stämmer bra överrens med de situationer jag kollat på. Vissa gånger hoppar hon i riktigt dåliga lägen, och ibland händer det att hon stannar trots att vi kommer rätt. Och det beror såklart på min ridning, om jag ger henne plats för att röra sig ordentligt eller ej. Detta har kommit med höjden på hindren då jag blir mer osäker och vill måtta och lägga mig i mer och mer. 
Om vi kommer på ett hinder ur sväng så vill Patrik att jag tempoväxlar i galoppen en bra bit innan hindret, göra halvhalt för att se att hon är hos mig och sedan lätta av och ha mjuk och väldigt lätt kontakt, med BEN de sista galoppsprången fram till hindret. 
Dansa känns mer positiv och till freds med det, och jag tycker att det känns så mycket trevligare. MEN det är SKITSVÅRT att i stundens hetta komma ihåg och kontrollera min kropp att inte ta i henne, speciellt när jag ser att vi kommer tokigt. Men det är ju så att när vi är så nära hindret så är det ändå redan försent att göra något, så det bästa jag kan göra då är att ge henne utrymme och stötta med benen. Jag jobbar på det ;)  
 
Hur som helst så hoppade hon det där räcket på andra försöket. Vi hade räcken och kryssoxrar på banan. Hinder två som vi hoppade var en kryssoxer ur ganska kort sväng och lika där så blev det stopp. Två gånger.. pga min ridning. Därefter så hade jag kommit in mer i det och Dansa tvekade inte på ett enda hinder på resten av träningen, även om vi kom fel ibland. Jag råkade smygta nån gång (jag höll dock inte konstant de gångerna) men i det stora hela så skötte vi oss med Patriks röst i bakgrunden hela tiden. Så lycklig att hon hoppade som den lilla räka hon är, igen! 
 
Vi avslutade med en bana på 90-95cm med ett räcke på 1m och det gick superbra sista rundan! Som Patrik sa så började jag rida efter hinder nr 4 och tyvärr blir det lätt så i all min ridning. Nu när jag lär om mig till att inte ta något i tyglarna framför hindren, så blir det lätt så att jag inte tar något i dom nån gång.. haha. Det tar ett tag innan jag hittar ett bra mellanting. 
Det är första gången vi hoppar riktiga hinder inomhus, och det blir trångt (ska jag säga med min plutthäst..haha) men funkade riktigt bra! 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback