Främmande på Prästgården

I söndags fick Bronzac komma och hälsa på hos Dansa. En tjej som masserar med laser skulle komma och kolla igenom Winston, så jag ville att hon skulle se över Bronzac också. Kiropraktorn har nyligen gått igenom honom och lossat på låsningar i både höger fram och höger bak. Den här tjejen (vill skriva laserkvinnan, men det får mig att tänka på lasermannen och ger mig rysningar.. haha) tyckte att han var fin i kroppen och musklerna för sina 25 år och han hade inte ont någonstans. Lite extra stel i vänster sidan på motsatta ställena där kiropraktorn rättade till, så troligtvis har han avbelastat sig lite. 
Bronzac vavrade med att gnägga för full hals och att stå och njuta. Att hälsa på borta gör att araben i honom kryper fram. Kändes skönt att få höra att han inte har några onaturligt spända muskler för det tolkar jag som att han inte har ont någon annanstans i kroppen heller, för det brukar ju alltid ge spända muskler i sin tur. 
 
Bronzac sprang in i transporten när vi lastade i Spännars. Det är bara vid barnridningen på "Bonden på byn" och något veterinärbesök som han åkt de senaste, kanske 10 åren? Lillfarbrorn ville ut på äventyr!
 
 
Vi passade på att stanna till hos mamma och Anders för godispaus påvägen hem igen. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback