Dumt beslut

I onsdags när jag travade de första metrarna så fick jag för mig att Dansa gick ojämnt fram. Den känslan försvann fort men jag tvivlade ändå på om det var något då hon inte gick bra lika bra som tidigare och dessutom stannade. Men när jag red bättre så gick hon som vanligt igen så jag släppte det. 
 
Igår tömkörde jag i paddocken och hon gick jättefint i båda varv utan minsta tecken på ojämnhet.
 
Idag red vi ut i regnvädret och Dansa var ganska spänd från start. Hon gick emot mina skänklar lite redan på gården. Första traven efter vägen kändes som vanligt. Sen hon ett gigantiskt hopp över det vattenfyllda diket, likaså på hemvägen. Helt galet faktiskt! Haha. Jag höll i mig i halsringen och hoppades på att landa i sadeln efteråt. Andra traven efter vägen var också bra.
Fåren hade bytt sida på grusvägen men Dansa tittade bara lite innan vi kunde gå förbi. Ovanför Kallebacken började jag trava men D gick emot skänklarna, jag manade på och hon travade igång väldigt spänt och varvade mellan lite trav och gå emot skänklarna, det var då hon kändes ojämn. Jag saktade av och travade igen vid helhuset och då gick hon fram bra och kändes inte alls konstig även fast jag böjde henne åt båda håll. Däremot så blev det några konstiga taktmissar i vissa igångsättningar innan berget. Om det berodde på spändheten eller något annat vet jag inte. Fanns får ovanför fårhuset också idag.
 
Vi vände nedanför backen vid timmerhuset och påvägen dit var hon väldigt spänd bitvis. Nedanför backen kom det en bil från varsitt håll samtidigt som D blev rädd för något mittemellan. Jag hoppade av och bilarna kunde åka förbi utan problem. Jag satt upp igen och red förbi det farliga, som visade sig vara en rinnande bäck. Vände hemåt och galopperade upp för backen och sedan travade vi en hel del på hemvägen, men hon var spänd större delen och jag insåg att det var pga massor av vatten som rann i dikena vilket det inte brukar göra. Galet vad vatten det kommit! Grusvägen var till och med uppluckrad på vissa ställen. 
Kom många bilar på avfarter eller när vi stod en bit ner i diken utan problem. Men jag kom aldrig till ridning pga spändhet. Sista biten innan loppisen slappnade hon av bra.
 
Kände inge mer orenhet förrän vi skulle trava sista sträckan längs vägen. Valde att trava en bit på grusvägen hemma också för att känna efter ordentligt, men då blev hon så spänd och tittig igen att jag inte fick någon ordning. Dessutom kom det en mamma och dotter som skulle hälsa på Noa, så jag blev stressad och tog beslutet att inte känna efter mer. HUR TÄNKTE JAG DÅ?! Nu har jag ju gått med en klump i magen hela eftermiddagen/kvällen för att jag inte vet helt säkert hur det är med henne. Fruktansvärt onödigt! Hon var i alla fall sval i hoven och benet, och var inte minsta lilla svullen.
 
Dansa är inte alls förtjust i vatten, i själva regnformen stör det henne inte nämnvärt, men hon blir spänd och på tå vid rinnande bäckar och när det droppar i skogen och hon försöker alltid smita runt vattenpölar. Lyckas jag lura ner henne i dom så blir hon alldeles äcklad i hela kroppen. Vi har inte ridit i riktigt regnväder sedan i somras. Jag hoppas det kan förklara lite av hennes underliga humör och kroppsröresler idag.
 
Håll tummarna för att det inte är något konstigt imorgon.
 
 2015
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback