Dags igen

Flög av på hoppträningen igår så det var andra avramlingen inom loppet av 5 dagar. Nu får jag skärpa mig! Haha
 
Dansa var inte helt sig själv på träningen igår utan stod emot lite mot hindren. Troligtvis träningsvärk från dressyrträningen och/eller pga brunsten som vart väldigt kraftig nu sista dagarna sen Rattis kom. Hon brukar ju vara som bäst att rida under brunst men nu har hon varit allmänt väldigt trött av alla nya intryck också kanske hon är mer påverkad nu. Hon har fått stå inne på dagarna och hon har lagt sig direkt och sovit i flera timmar. Vad anledningen än var så fick jag inte henne helt framför mig och mot hindren så bromsade hon upp lite. 
Vi hoppade en övning vi gjort förut med oxer - 2 - oxer på ena diagonalen med tight sväng mot dom och sedan räcke - 2 - räcke med studs innan eller efter. Det är en väldigt svår övning för oss eftersom att vi måste gå från stor galopp till kortare på så kort sträcka och igår när hon inte var helt framme och oxarna redan från början låg på 95 och 1m så blev det svårt.
Jag fick henne inte rak in och vägen emellan blev krokig och Dansa fick klämma in ett kort 3 språng alla gånger, en gång var hon så krokig emellan hindren och jag tog ett ledande tygeltag åt vänster för ett försök att räta upp henne, så hon stannade nästan i oxern för hon kände att det inte gick. Vilket jag förstår. Det var klokt av henne. Trots det så tvekade hon inte nästa gång vi kom på, förutom det tidigare lilla motståndet som gjorde att hon fick klämma in ett litet extra. Men huvudsaken är att hon kämpar sig igenom på något sätt! Förutom när jag gör det mer eller mindre omöjligt för henne.
 
På räcket nr 2 en av gångerna så hoppade hon av stort istället för att trycka in ett extra när hon kom in med dåligt tryck och jag var inte med på det. Hamnade väldigt mycket i bakvikt och drog därmed i tyglarna så Dansa i princip stannade över hindret och jag slungades fram i halsen på henne och studsade uppe på henne och flög av. Dansa landade i bommarna och visade att hon hade ont direkt efteråt. Jag tog värsta smällen på rumpan och klarade mig annars jättebra. Blev livrädd att Dansa skadat sig men det ilade nog bara för så fort hon fick röra sig så gick hon fint. (Fanns inga tecken på smärta eller synlig skada idag heller)
Hoppade upp och kom på hindret igen och hon hoppade utan tvekan. Sån lättnad! Hon har aldrig slagit sig i hoppningen så jag var rädd att det skulle skrämma henne. Hennes skarpa huvud är svårt många gånger men vid dessa tillfällen är det guld värt <3
 
Hoppade några språng innan en vilopaus och efter den så stannade hon på ett minihinder innan hon hoppade det och stannade sedan på räcket jag flög av på fast åt andra hållet. Så det hade inget att göra med rädslan för hindren men däremot tror jag att hon kanske kände av smällen på benet lite efter en liten vila. Men sedan kom hon igång och var mer som vanligt sista rundan då vi hoppade alla hinder åt alla håll och kanter, fast oxrarna var utbytta till räcken dom med. Skönt att hon tog tag i hindren mer i slutet i alla fall och hon hoppade då den svåra linjen (där oxrarna stått) med rätt antal galoppsprång, 2st.
 
Jag måste verkligen få ordning på galoppen, många gånger känns den så ansträngande och jag får en häst där halva jobbar med och halva emot känns det som. Svårt att förklara. Hon galopperar inte genom kroppen när vi får för mycket annat att tänka på. Den är tusen gånger bättre än tidigare och jag vet att hon har en bra galopp kvalitétsmässigt men jag MÅSTE få till det där go'et som JAG vill ha för att få en bra känsla. Den dyker upp ibland, och oftare nu för tiden men fortfarande alleles för sällan. Vi måste galoppera SÅÅ mycket mer än vad vi gör nu. 
 
 

Dressyrträning igen

Efter drygt 1 månads uppehåll från dressyrträning så var det dags igen igår. Äntligen! 
 
Jag fick önska vad jag ville göra och jag valde att träna vidare i den högre formen. Tidigare har vi ju bara provat på den några varv i slutet av passen. Efter att ha ridit några minuter ångrade jag mig lite och funderade på hur jag skulle orka en hel träning i den ridningen.. för tusan vad jobbigt det är för magen! Haha. Jag kom in i andra andningen efter en stund som tur var så jag överlevde. 
 
Efter uppvärmningen och jag började sitta ner så började jag i lägre form och plockade upp sakta men säkert för att få med ryggverksamheten. Vi vill inte ha en krökt nacke med enbart bensprattel! 
Igenom hela passet så var det mest slipning på detaljer. Allt måste stämma för att hon ska jobba rätt och det är inte lätt. Fjädrande och kort yttertygel och ledande innerhand för att hon tippar ut mulen. Arbetet såg ganska lika ut i båda varven igår vilket inte är vanligt. Oftast får jag jobba på motsatta håll. 
Jag fick ta halvhalterna i lite öppnatänk för att verkligen fånga upp ytterbakben och få in det under magen. 
Traven kändes bra bitvis men hon dök lätt lite i formen så jag fick jobba hårt för att hålla koll på allting.
 
Vi höll hela tiden till på en stor volt och i vänster galopp fick jag lite halvdålig känsla. Hon var lite svår att få framför mig för att det blev jobbigt eftersom hon inte har styrkan ännu att jobba ihop sig så mycket i galoppen. Men vi måste ju göra det för att stärka. Jobbade även här med 3stegen och forma henne samtidigt som hon inte fick bli för lång på yttersidan eller dyka i formen. Jag tror att jag kanske är för van och bekväm med den stora runda galoppen så att jag därför tror att hon galopperar dåligt när vi har den mer ihopsatta kortare galoppen. Så den är nog inte så dålig som jag tror :) 
I höger galopp fick vi kämpa galet hårt eftersom det är hennes svaga. Vi fick väl inte någon riktig ordning egentligen men det känns ändå väldigt bra, för bitvis jobbade hon helt rätt och det är vad vi får nöja oss med så länge. Det bästa av allt var att hon kämpade och kämpade även fast hon bröt av till trav ibland när jag inte var kvick nog. Men hon blev aldrig sur och kickade mot skänkeln eller stannade, även fast jag kände att det låg nära gränsen, utan hon valde att kämpa vidare med mig istället. Så bra! 
 
Min mage är död idag och ikväll väntar hoppträning. Får känna av hur trött hon är och anpassa ifall det behövs. Men hon är ändå 6 år och folk åker ju på träningshelger där det är träningar flera dagar i rad och ibland två ggr per dag till och med, så hon borde fixa det här :)
 
 

Trött bebis

Igårmorse när Hanna tog in hästarna så gick Dansa raka väg in i boxen och lade sig. När jag kom vid tolv så låg hon fortfarande och sov. Lillhjärta, det är jobbigt att få nya kompisar. 
Jag bestämde mig för att vi bara skulle ta ett lätt joggingpass på töm eftersom det nu är dressyr- och hoppträning dagarna efter varandra. Sagt och gjort, vi traskade iväg till kyrkpaddocken och Dansa joggade på så fint i båda varven i trav och galopp. Hon frustade till och med en gång i höger varv igår, det är hennes svåra varv och hon har svårare att komma till samma avslappning där på töm. 
 
 
Tillbaka i stallet så släppte jag ut Rattis på stora och tog sedan in Dansa där också. När hon sprang runt hörnet och såg honom så tvärvände hon och kom efter mig igen, sen stod hon vid ingången och väntade tills Noa också kom ut. Då sprang dom tillsammans ner till honom och vände innan dom betade på behörigt avstånd. Rattis hade blivit kompis med Lukas under natten så han höll sig nära lillhagen och ville tillbaka till honom. Men där inne gick Winston med Lukas. Efter nästan en timme så närmade sig tjejerna och dom vallade honom lite men allt gick väldigt lugnt. Några korta travsträckor men annars åt dom mest på lite avstånd från varandra. 
Skönt att dom håller sig i närheten i alla fall och att inte Rattis valde att springa ner på holmen så långt bort ifrån dom han kan, som han gjorde första kvällen. Nu är dom mycket mer bekväm med varandra även fast dom inte helt gillat läge ännu såklart. 
Inför natten så släppte vi tjejerna och Lukas på stora medan Rattis och Winston fick gå på lilla. Winston ville helst äta mat men Rattis sökte kontakt och dom pep någon enstaka gång men inom en väldigt kort stund så åt dom från samma höhög och drack vatten tillsammans. 
 
 

Ny i flocken

Idag kom Hannas nya foderhäst hem som ska bo hos oss under sommaren. Vi var och provred honom för någon vecka sedan och det är en stor men snäll kille. Jag var lite nervös för ihopsläppet för att det är så stor risk för sparkskador, och Dansa fick faktiskt en, men den verkar inte ha tagit så mycket tack och lov. 
 
Vi valde att släppa Lukas med honom först för att Rattis skulle kunna kolla av hagen lite. Det var dock inte så lyckat då Noa, Winston och Dansa bara hann hälsa snabbt på honom innan lilla terroristen Lukas gick imellan och höll isär alla. Efter ett tag gav Rattis upp och gick längst bort i hagen och ställde sig under ett träd medan vårt gäng stanna hemma och åt i godan ro. Vi tog bort Lukas efter ett tag för att de andra skulle få en chans att bekanta sig, men dom höll sig i en varsin del av hagen ändå. Jag trodde faktiskt att Dansa skulle vara mer nyfiken än så!
 
Innan vi åkte hem så släppte vi in Lukas och Rattis på "lilla" då han inte är helt invand på gräs ännu. Medan resten får gå på stora i natt. Lukas körde med honom där inne också men det är kanske bra att dom får bekanta sig lite tills imorgon när vi låter resten träffas igen. Ägaren trodde att han knappt sett en ko i sitt liv heller men nu går han tråd i tråd med ett helt gäng! Haha. Han tog även det superbra och blev bara nyfiken. Verkar vara en himla cool häst! 
 
 

Bilhysteri

Dansa och jag red till Hembygdsgården idag och hon var lite segare bortåt än vad hon brukar vara nu för tiden. Vi blev lite fast på ett ställe då hon surade mot min vänster skänkel, så hon backade för att jag skulle ge mig. Det var ett dike som hon blev ner i och efter en kortis så insåg hon att det inte hjälpte så då traskade hon glatt framåt istället. Haha knäppis! 
Det åkte sjukt mycket bilar idag, säkert 20st bara efter grusvägen och några körde så gruset sprutade. Lite roligt att de mest fartglada var tanter! Det kan man ju inte tro, men oftast så är det alltid dom som visar minst hänsyn när man är ute och rider. Dansa reagerade i alla fall inte på en enda bil.
Jag fick vara extra försiktig i kuvor idag så vi fick trava mest. Böjde massvis och red öppnor och skänkelvikningar, så hon blev väldigt mjuk.
Det var mycket bromsar och myggor idag också och Dansa ruskar på huvudet och blir irriterad, men hon måste tyvärr vänja sig även fast jag tycker synd om henne. Om jag ska stanna och hjälpa henne att ta bort alla så kommer vi inte kunna hålla igång något och hon kommer säkert bara bli känsligare. Nu kämpar hon i alla fall på när vi håller igång och jobbar. 
 
Små såren i karleden på frambenen är torra och väldigt små nu. Det misstänkta mugg-såret i karleden bak har inte blivit mindre men heller inte vuxit, så vi fortsätter hålla tummarna.
 
 

Då var det dags igen!

Dansa och jag traskade glatt iväg till paddocken idag vid lunch, i värsta hettan. Jag red i hoppsadeln och utan sporrar och min plan var att rida mycket galopp och tighta svängar för att lura in bakbenen. Gick helt otroligt bra! 
Tog kanske 10min i skritt och trav innan hon var mjuk och framme för skänkeln. Då gick vi direkt över till galopp och där var hon sugen på jobb direkt men blir lätt stor som vanligt. 
Jag red upp på meddellinjen och vände tight när vi kom ner på andra kortsidan. Hon gjorde det jättebra i båda galopperna. Blev lite svårare med en upphöjd bom. Provade det bara i höger galopp, hon klarade svängen bra men previs framför hindret orkade hon inte hålla ihop sig så det blev ofta ett travsteg över bommen. Red även förvänd nästan ett helt varv i vänster och LA:1n vägen i höger en gång utan problem. Känns så himla härligt när hon för in bakbenen och kommer ihop sig mer i galoppen. 
 
Tränade även på att byta galopp över ett litet kryss på medellinjen och det gick väldigt bra åt vänster men i det svåra högervarvet var det värre. Lyckades bra 2 gånger men sedan gjorde jag säkert 10 gånger till för att lyckas med några skrittpauser, men sen struntade jag i det för att hon inte skulle bli för trött och vilja ge upp. Vill värna om hennes arbetsglädje och Patrik säger alltid att jag ska vara noga att aldrig gå över gränsen.
 
När jag skulle trava av så kom Maja och hennes mamma in i paddocken med Noa. Dansa blev väldigt spänd men lyssnade ändå helt ok på mig. Men så mitt i allt körde hon sitt tvärnit-och-kast-åt-sidan-och-bakåt-i-samma-rörelse-move och jag hamnade på sniskan, och det är förbjudet ska ni veta! Då kör hon en extra knyck åt "fel" håll och lämnar mig på backen. Kan jag inte sitta ordentligt så ska jag banne mig inte sitta överhuvudtaget! Tydligen.. Haha.
Jag landade på rumpan, slog i huvudet lite och vred till ryggen så jag fick återhämta mig en minut eller två innan det bara var att svinga sig upp på ryggen igen och fortsätta. En katt var visst boven denna gång. 
 
Det här var helt klart det absolut bästa galopp-passet på banan utan tränare och dessutom utan sporrar, vilket gör mig såå glad! Hon blev superpigg under galopparbetet och ville bara köra vidare. Hon blev nästan lite stark i handen bitvis, vilket nästan aldrig händer. Jag är supernoga med att inte ge henne något att dra i då så att det bara blir dragkamp.
 
 

Skavsår

Dansa har ju fått små ytliga sår i karlederna fram sedan jag haft gummibootsen som jag köpte på loppis. Idag upptäckte jag ett sår i karleden på vänster bak också som var lite kladdigt och varigt/blodigt. Det påminner läskigt mycket om mugg.. Jag hoppas verkligen INTE att det är det. 
 
Men när Dansa var halt och jag inte visste vad det var så sa jag att jag mycket hellre hade problem med mugg/rasp igen eftersom det är ofarligt, så nu får jag väl äta upp vad jag sa ;) 
 
 

Firade in semestern

Det är så sjukt mycket myggor överallt här nu. Jag har aldrig vart med om så mycket, vi brukar vara rätt skonade i Prästgården tycker jag men idag satt det i snitt 6st på Dansa hela hela tiden. Jag försökte mosa dom jag kom åt men hon bet ihop bra tycker jag. 
 
Jobbade sista dagen idag innan 3 underbart sköna semsterveckor. Slutade kl 18 och började semestern med det bästa jag vet - ut och rida med Dansa. Hon började med att möta upp mig i hagen och följde sedan med in utan ett enda stopp, trots att de andra inte hängde på. 
 
Vi red till hembygdsgården och Dansa var pigg som en mört! Min plan var att rida på slappa tyglar hela tiden och det gick jättebra. Jag tränar i princip alltid på något när vi rider så jag kände för att testa på att bara sitta där och rida framåt. Det blev ju träning idag också, ändå. Hehe. Vi övade på att hålla hålla henne framme trots läskiga saker i buskarna och att hålla en takt där hon inte klonkar sko trots att vi tempoväxlade. Gick riktigt bra faktiskt! 
 
Hon surade lite emot skänklen nedanför kallebacken för jag var envis med att trava förbi fåren som hon ville kolla lite på. Men hon tog det bra och svassade iväg så att jag blev nöjd. Sedan stannade hon ingenting förutom ett mikrostopp vid blå/vita i galopp. Något livsfarlig i skogen där hela vägen fram till korsningen. Dock osynligt för mig som vanligt, lurigt det där ;)
Fick för mig att hon var lite ojämn på högerfram (ja veeet jag måste ge mig) på förstra travsträckan efter vägen på hemvägen) men sen märktes inget på andra sträckan och heller inte på grusvägen hemma.
 
När vi red upp mot loppisen på bortvägen kommer två hundar galopperandes i bredd emot oss så Dansa blev rädd, vände om och började skutta/galoppera ned mot vägen igen. Vi var precis nere på asfalten när ägarna fick dom att vända om och Dansa stannade. Tack och lov att det inte kom någon bil och att Dansa litar så pass mycket på mig att hon inte fick panik utan mer bara aktade sig. Jag hade inte klandrat henne om hon stuckit. Usch, tur att det gick bra och jag hoppas dom inte har hundarna lösa utan 100 tillsyn något mer för det är inte första gången.. tidigare har den dock stannat på gården och vi har kommit från andra hållet och därmed inte haft nära till en trafikerad väg. 
 
 När vi kom tillbaka till stallet så hade Noa kommit hem och dom blev glada att se varandra! Dom nosade och Dansa hytte lite med rumpan en gång, men annars var det som vanligt.
 
 

Äntligen hoppträning igen

Igår fick vi äntligen hoppa igen efter lilla skadan! Det var nästan en månad sedan sist och min höjdrädsla kikade fram igen, tusan vad fort jag tappar det där. Hindrena låg på 95-1.05 sista banorna men det kändes inte läskigt när vi väl började hoppa, utan innan. 
Jag var hur som helst väldigt nervös innan träningen för att Dansa inte skulle kännas helt hundra. Men hon var hur fin som helst och pigg! Även hon har saknat hoppningen. Hon tog tag i alla hinder själv. 
 
Vi red en övning som såg ut som ett hundben med rakriktning och sedan små tighta tillbakavolter i varje "hörn"  och det tvingar hästarna att sätta sig på bakbenen och korta ihop sig väldigt mycket. Det är inget Dansa och jag övat på eftersom vi precis fått en bra arbetsgalopp, men Dansa kämpade på och när jag supportade rätt så gick det faktiskt helt ok. Red också på en linje oxer - 3- räcke och vändes sedan på den, samt en solfjäder på andra sidan och det var tighta svängar mot dom men det gick riktigt bra! Jag riktigt kände hur hon rev iväg ut ur svängarna så vi fick tryck med oss mot hindren. Den känslan är ny på Dansa och helt underbar. Vad lätt det blir att rida mot hindren. Mot oxern - räcket fick vi dock inte till det helt bra någon av gångerna men hon löste det på ett bra sätt ändå.
 
Dansa är stark nog nu att klara större och mjukare svängar utan korsgalopp, men nu när vi börjar tighta till dom så får vi samma problem igen såklart. Men vi galopperar vidare hemma så ska nog styrkan och tekniken hos mig sitta där snart.
 
Som sagt, så himla kul att hoppa igen!!
 
 

På gräs

Jag fick klartecken till att rida på en av åkrarna idag så vi passade på att dressyra lite. Tyvärr så var den ganska ojämn men vi kunde rida travjobb i alla fall. Skrittade fram på grusväg först och travade sedan på gräset. Dansa var som vanligt väldigt spänd på vissa ställen och jag ska ju öva på att ha henne kvar hos mig även fast det blir läskigt, så det blev ju bra träning ;) Jag spänner mig så himla lätt när även hon gör det för det blir så studsigt, men stundtals så lyckades jag skärpa mig idag och då slappnade även Dansa av lite. 
 
Jag red henne i vår höga form för att jag ville ha henne så lätt som möjligt i fronten för att minska risken för snubbel. Hon snubblade faktiskt inte en enda gång, däremot så blev det ju lite konstiga steg ibland pga ojämn mark. Hon blev väldigt mjuk och följsam i slutet och var pigg och framåt hela tiden. Surade aldrig mot utfarten som hon gjort tidigare år där. 
Däremot så blev det stopp några gånger mot det "farliga" stället då jag la på en ponnyspark för att jag blev irriterad. När ska jag lära mig att jag måste vara smartare än så ;) 
 
Tog lite galopp ute på grusvägen sen och hon kortade ihop den duktigt men vi tappade kvalitén och den blev platt. Kanske hon fortfarande känner att det är lite i hårdaste laget på grusväg sen stengallan? Skritten var inte riktigt lika mjuk som vanligt heller. Hon var dock aldrig ojämn på något vis. Tack och lov.
 
Köpte ett par gummiboots som jag haft ca 2-3 gånger nu senaste dagarna och hon har fått ett litet skavsår i karleden på båda frambenen. Jag som tyckte att det såg skönare ut med gummi. Tji fick jag! 
 
 Hanna var med oss och hon blev uppäten av myggor. Det var helt galet mycket faktiskt! Dansa och jag klarade oss lite bättre eftersom vi rörde oss. Hon tog lite kort med min mobil och har lyckats få fram en ram och ta kort omedvetet :D Haha! 
 
 
 
 
 

Dagens uteritt

Dansa och jag begav oss ut på en uteritt i finvädret idag. Hon är mycket mer positiv till mina ideer utanför staket nu, faktiskt mer positiv än någonsin. Hon har nog gett upp hoppet om hästsällskap.. 
 
Vi red till Hembygdsgården och hon var ojämn i bjudningen bortåt men stannade bara helt en gång. Det var vid korsningen ner till timmerhuset så jag snurrade henne två varv och sedan kunde jag till och med ställa henne åt båda håll samtidigt som vi travade till blå/vita. Jag jobbar mycket med att kunna fortsätta jobba henne och ha henne "hos mig" förbi de läskiga ställena, och det går lite upp och ner ;) 
 
På hemvägen när det snarare finns överskott av bjudningen så lade jag mycket fokus på att ställa igenom henne så hon blir lika mjuk i kroppen som innan vilan. Jag jobbade också mycket med högergaloppen. Red öppna i arbetsgaloppen och flyttade henne över vägen, som svaga serpentiner så att vi skulle få några språng förvänd åt ena hållet. Det blev ju väldigt svag förvänd men vi måste komma vidare med den och jag måste öva så fort jag får möjlighet. 
 
Det var många som klippte gräs, fåren var ute och en grävmaskin jobbade nära vägen vid kallebacken, men hon gick förbi allt utan problem. 
 
 
 

Krigsskador

När vi skulle lina henne första gången hos veterinären i torsdags så blev Dansa livrädd för travhästarna på banan och flippade ur. Slängde upp svansen på ryggen och for runt i galopp och stegrade.. Hon svävade runt i en flashig trav, men det var ju inte lätt att se om hon haltade. Björn tyckte det var riktigt fint. Haha. Hon lugnade ned sig lite så vi kunde titta sedan.
Men efter ett tag när det var lugnare ute på planen så gjorde vi ett nytt försök. Hon var lugn till en början men sedan lastade dom ur hästar, travhästarna sprang på banan och det åkte lastbilar och traktorer så det kokade över igen. Hon rusade och stegrade och hoppade igen så jag lyckades vika bak tumnageln så den blev blå. 
 
Jag fick henne lugn så vi kunde kolla igen efteråt. Men sedan när vi skulle gå in i stallet så gick hon i passage och fladdrade runt med blicken. Så när vi skulle gå in i boxen så slog hon huvudet ovanför och kastade sig, så hon fick ett litet skrapsår i pannan och på nosryggen. Puh, hon är inte rolig när hon blir sådär alltså. Tur att det blir mer och mer sällan och att det går över fort bara jag får kontakt med henne. Summan av besöket blev att Dansa och jag åkte hem med mer skador än vad vi kom dit med ;) Haha typiskt oss! Tur vi tydligen var kärnfriska när vi kom dit, så att det inte krävdes så mycket.
 
Jag är glad att det är sommar, då hon allmänt är lugnare, för efter den här vilan har hon nerverna utanpå kroppen. Bara stundtals dock, det är så lurigt med henne för oftast händer det när man minst anar. Vill inte ens veta hur det hade vart om det var vinter ;) 
 
 

En pärla!

Idag gick vi i regnet till kyrkpaddocken. Tänkt att jag ska försöka hålla mig där ganska mycket nu så hon får lite mjukare underlag än grusvägar, åt stengallan. Red i hoppsadeln och utan sporrar.
 
Sporrarna har jag för att jag inte är tillräckligt kvick för att hinna ge hjälp, och få reaktion, i rätt tid annars. Då har jag svårt att ta mig ifrån de stora och långsamma gångarterna, vilket jag såklart måste träna på! Men eftersom jag sällan rider i paddock så vill jag inte "offra" de få pass det blir o jag inte kommer till bra ridning. Men nu när jag har/ska rida oftare på banan så passar jag på. I dressyrsadeln så har jag dom dels av den anledningen men också för att mina skänklar kommer långt ifrån magen eftersom dom sträcker sig en bra bit nedanför tjockaste delen. Vilket gör att jag måste vinkla in fötterna under mig för att nå henne och då tappar jag sitsen, som jag redan har svårt för annars också. Det är först nu hon börjar ta vaderna som signal. Dansa blir finare att rida i takt med att jag blir en bättre ryttare. Konstigt va ;) Känns så kul att arbetsmoralen tagit stora kliv framåt, för allt är så mycket lättare då! Och roligare när jag får känna hennes kämparglädje. 
 
Nu svajade jag iväg, men passet idag gick riktigt riktigt bra! Hon var mer framme från start än igår men mer spänd. Det blåste lite och var läskigt här och var så det tog x antal varv innan jag jobbat loss henne och hade henne hos mig helt. Hon hängde sig nästan ingenting i handen idag. Jag red lite övergångar skritt/trav/skritt. Flyttade genom att skära av hörnen och red öppna.
Tog galopp på stor volt och något enstaka runt fyrkanten (som är ganska liten nu då jag inte utnyttjar banan ända ner just nu) Fick ihop galoppen mycket bättre än de få gånger jag galopperat sedan vilan, räknat från förra helgen. Den kändes helt som vanligt idag! Inge stötig alls och hon fick mer kvickhet i bakbenen. Underbar känsla. Aldrig fått till den riktigt på den banan. Rullade på ett litet kryss på medellinjen några gånger åt vardera håll som gick jättebra. Kul att vi kan börja använda oss mer av småhinder i den paddocken nu. 
 
Jag höll passet kort, ca 20 min, med någon kort paus. Eftersom vi var där jag ville och man ska ju sluta på topp! 
 
 

Firat farmor

I kväll var vi på Venedig och åt natchotallrik med farmor. Sedan gick vi hem till henne och åt tårta medan vi tittade på gamla videofilmer från när vi var liten. Höjdpunkten var när Linus dansade och sjöng "Dagny" och Peter satt bredvid och trummade i luften (?!) trots att han både hade riktiga trummpinnar och trumma, och stämde med in i refrängen. Haha så otroligt söta! 
Vi såg också film på lilla Sune när han var 8 veckor. Tänk vad liten han var. 
 
Mor och son

Äntligen uppe på ryggen igen

Blev ju ett uppehåll från ridning på några dagar igen. Satt upp för första gången idag sedan i måndags, och innan det red jag ju bara lördag och söndag, efter vilan på nästan två veckor. 
 
Vi gick till kyrkpaddocken och red och Dansa var lite loj till en början men sen blev hon superfin. Framtung i början men blev bättre efter lite tempoväxlingar och övergångar. Hade mer i handen än vad jag vill även i slutet men vi kom en bra bit på vägen :) Hon tog lång och låg till en helt ny nivå och stoppade näsan i backen när jag provade länga tyglarna en gång. Haha knäppgök. Tror hon tycker det är lite jobbigt att röra sig med sin gigantiska gräsmage som hon har nu, men vi får förhoppningsvis snart bukt med den.
 
Hon var fint framför skänkeln efter uppvärmningen och vi red mest på fyrkanten med lite öppna och annars mest bara tempoväxlingar och övergångar. Red på en åtta över två bommar några varv. Galopperade några varv i båda och det gick rätt bra faktiskt, trots underlaget. Jag undviker att rida på den nya delen just nu då det är större grus där och jag tycker det är onödigt ifall hon blir öm i hoven igen. Underlaget känns lite jämnare nu när dom hunnit sladda några gånger men tyvärr så har marken blivit dålig där stora stenen låg. Dansa är dessutom spänd på hela bortre delen av paddocken, men jag försöker att ignorera det och hoppas på att det kommer ge sig så att vi kan utnyttja hela banan utan att behöva bli så spänd. 
 
Jag behöver kanske inte skriva hur underbart och roligt det är att rida igen?! 
 
 

Stigbyglar

Jag har hållit mig ifrån stigbyglar med bred platta länge, just för att jag vill ha med säkerhet och de enda ute på marknaden som finns är free jump. Dom kostar sjukt mycket så jag har dragit ut på det i flera år. Men när Hanna skaffade ett par för några månader sedan kunde jag inte hålla mig längre. Det var ju plågeri att se dom varje dag. Haha.
Dom var precis lika bra som jag föreställde mig så pengarna kändes väl använda! Mycket bättre grepp och mycket bättre stöd. Perfekt i Dansas tvärnitar med efterföljande vändningar. 
 
Till dressyrsadeln var jag fast besluten att behålla de vanliga för att inte skämma bort mig helt, men nu har jag fallit dit där med. 
Så idag provade jag mina nya silvriga och helt perfekta stigbyglar med bred platta. Och vet ni vad! Jag kunde rida med mina vanliga ridskor och kände mig stabil hela passet igenom, vilket bara hände med mina stövlar tidigare. Bra för både Dansa och mig. Dom får 5 av 5 toasters av mig på både utseende och komfort! 
 
 
 
 

Mycket bättre läge!

Eftersom att jag helt släppt tanken på att stengallan kunde orsaka problem vidare så var jag helt knäckt igår. Jag hade verkligen panik och kände att - nu är min och Dansas träningsresa slut. Viktor försökte trösta mig med att det säkert var blödningen som blivit öm igen, ändå kunde jag inte ta in det. Men han verkar ha rätt!
 
Jag stod med gråten i halsen och förklarade hur vad vi gjort sist för Björn hade glömt journalen. När jag kom till att Dansa hoppade på min fot så mindes han allting.. haha. Ibland är det tur att man har en häst som sticker ut på sitt eget vis ;) Dom var impad av hur detaljerat jag kunde berätta om senaste undersökningen. Dom ska bara veta vad vissa saker sätter sig i mitt minne som jag sedan analyserar åt alla miljoner håll. På gott och ont.
 
Vi böjde Dansa igen, både högt och lågt, lät henne springa rakt och på volt (två omgångar till och med), hon hade ingen värme eller puls.. och heller ingen hälta!! Skulle man vara väldigt väldigt noga så hade hon en pytteliten markering kvar på vänster fram där stengallan sitter, men det var knappt märkbart. Det fanns alltså inge tecken alls på skador/sjukdommar så vi nöjde oss så. Det fanns ju inget att utreda. Hon hade troligtvis trampat till på något hårt på uteritten i måndags som gjorde att hon ömmade igen.
Eller så kanske hon bara spänner sig lite på gården hemma för underlaget är böljande. Jag börjar faktiskt fundera på det. Hur som helst, idag sprang hon hur fint som helst på volt på hårt underlag. Jag hade ändå en liten klump i magen kvar när vi åkte hem för rädsla att hältan ändå ska komma tillbaka.
Vi gick direkt till kyrkpaddocken och tömkörde. I 20 min stod jag och tittade på hennes rörelser och såg inte ett enda steg som antydde något om orenhet. Inte i någon gångart, igångsättning, avsaktning eller tightare sväng. Galoppen var istället finare än någonsin och hon hade så härlig joggingform helt av sig själv i alla gångarter. Där släppte sista molande klumpen i magen!
 
Planen nu är att träna på och jag får räkna med att hon kan bli öm i stengallan innan den läkt ut helt. Det går att sko med en speciell variant som avlastar ifall det behövs. Så nu kör vi vidare och hoppas på att det inte visar sig vara något annat! Underbar känsla har jag just nu i alla fall!
 
Från i lördags när Linda fotade oss då vi joggade en kort stund i kyrkpaddocken.
 
 

Läget just nu

Jag har dragit mig för att skriva ner vad som hänt sedan sist för att det känns mer verkligt att få det i text. I måndags red jag och Dansa till Hembygdsgården. Hon var väldigt pigg och traskade glatt på utan att stanna. Lite tittig såklart. I traven var hon jättefin och det fanns inga tendenser till taktmissar när jag ställde åt vänster eller satte igång traven som tidigare, däremot så tappade hon takten några gånger när jag ställde åt höger. Det var vid tillfällen då hon var väldigt spänd och inte framför skänklarna, när hon däremot var det så fanns det inget konstigt då heller. Det låg dock och molde i mig och likaså eftersom galoppen även idag inte var lika mjuk som vanligt, vilket jag också kände i paddocken dagen innan. Men hallå, det måste ju få märkas att hon vilat två veckor! Eller? 

Jag red upp på berget ovanför parkeringen på hemvägen och då stannade hon och inte ville gå, så jag snurrade henne något varv innan vi galopperade upp där så hon fick springa av sig lite energi. På nedvägen försökte hon hela tiden smyga igång trav för att hon var så pigg. 
 
Jag bestämde mig för att kolla henne på volt ute på gården när vi var hemma igen och hon var oren i båda varven. FAN. Inte alls mycket men ändå ingen tvekan. 
 
Igår gick hon bara i hagen och idag kollade jag henne på gården igen och det var oförändrat. Nästan så jag tyckte att hon var något sämre och speciellt i höger varv. Det syntes mer tydligt än tidigare också att hon var oren på det inre frambenet i respektive varv. Fan fan fan. 
Imorgon har vi tid på kliniken 9.30 och jag har en riktigt dålig magkänsla. Ångrar att jag blev glad när det satt i hovarna istället för benen, för det finns tydligen massor av riktigt dåliga prognoser där och som dessutom är svårare att behandla, om det ens är möjligt.. Som det känns nu och av det jag kunnat läsa på om så är fångkänning det mest positiva, vilket i sig är riktigt dåligt.
 
Nu ska jag torka tårarna och försöka stänga av hjärnan tills imorgon. Det spelar ingen roll vad jag hoppas på för felet som är är ju där vilket fall ändå. 
 
 

Gästryttare

Linda och jag åkte till Spännars med Dansa idag. Joggade runt ett kort pass i alla gångarter och Dansa var mjuk och fin men lite loj. Galoppen var inte riktigt lika rund som vanligt men hon kämpade på bra med gräsmagen hon jobbat upp under vilan. 
 
Linda fick hoppa upp och rida lite i slutet och det var så kul att se Dansa från marken. Det är ju otroligt sällan så det känns lite konstigt. Jag gillar att låta andra som jag litar på rida mina hästar, så dom får njuta av dom ;) Haha.
Dansa blev lite stor och långsam i steget och det är ju inte hennes roligaste sida, men nästa gång chansen finns så är hon garanterat mer igång och hon kan få rida ihop henne mer och plocka fram kvickheten. Och då är det bara att leka på! 
 
Linda fotade oss lite både igår och idag. Här kommer några från dagen.
 
 

Joggingpass

Dansa låg och sov när vi kom till stallet på förmiddagen idag. Känns lite taskigt att lura upp henne, men hon har ju vart sugen på äventyr ett tag nu så hon blev nog bara glad. 
 
Gick bort till paddocken och tog henne på lina några varv för att se så att hon fortfarande var ohalt i vänster varv. Jag blev så nervös att jag mådde illa innan idag också, men det släppte så fort hon började röra sig. De första två igångsättningarna i trav så fick hon en liten taktmiss (inte lika tydliga som tidigare) men i resterande så flöt hon bara fint in i trav. Inga tendenser till orenhet annars heller så jag satt upp.
 
Joggade cirka 10 min och hon var väldigt lugn och fin. Tog inte skänkeln så bra och stod emot lite precis där hästarna i hagen stod och mot den farliga långsidan. Hon var inte alls så spänd och springig som jag trodde hon skulle vara. Hon var mjuk och följsam, och sökte sig neråt i en låg och bra form. Innan vi avslutade så svarade hon framåt precis som jag önskar. 
 
Påväg till paddocken var hon pigg att leda, men hemåt lite seg och stannade många gånger. I hagen stannade hon några gånger också då vi hämtade henne nästan ute vid holmen. Jag hoppas det inte utvecklas till ett problem att få in henne, har ju inte behövt hämta henne långt borta på länge.
 
Jag är så himla lättad och lycklig över att vi är igång igen! 
 
Linda kom och gjorde oss sällskap i stallet idag och imorgon åker vi till Spännars och rider så att vi kan galoppera. Underlaget är inte så bra i kyrkpaddocken tyvärr. På måndag vågar jag mig kanske ut på en uteritt ;) 
 
 

Dressyrträning 18 maj

 
 
Här kommer träningsfilmen från veckan innan hon skadade sig. 
Tillhörande inlägg hittar ni här.

Ohalt!!

Idag åkte Viktor och jag till stallet och plockade ut Dansa i regnet. Jag tömkörde och gick först till verkstaden och vände. Dansa hade nerverna utanpå kroppen och skvatt till och skuttade runt för allt. Precis vid asfalten vid verkstaden kom fyra bilar swischande på våta vägbanan så hon höll på att krypa ur skinnet och steppade runt, men hon exploderade aldrig. 
 
Tog henne på volten hemma på gården. Först i höger varv där hon var lika fin som här om dagen. Sedan var det dags för vänster varv.. oooooch.. hon var jämn och fin!!! Inga taktmissar i igångsättningarna, tempoväxlingarna i spändhet eller när hon var avslappnad. LÄTTNAD!! En stor sten lättade i samma stund från mitt hjärta. 
 
Idag är det exakt 2 veckor sedan jag började ana oråd på uteritten. Hon har vilat sedan måndagen vilket blir 12 dagar. Kanske att jag skulle kunna ge henne några dagar till men hon har blivit så himla tjock så det känns bättre att röra på henne. Dessutom så visar hon tydligt att hon är sugen på att jobba igen. Får se om jag sitter upp och rider lite i paddocken imorgon, känns för riskabelt att rida ut och dessutom så tror jag det är bra för hoven om den får gå på lite mjukare underlag några dagar till. Det blir allra minst tömkörning i alla fall, så hon får springa av sig lite energi. 
 
Vad glad jag blir! Nu hoppas jag det håller i sig och att vi kan avboka veterinörbesöket på torsdag och träna och ha roligt istället :D 
 
 

Rastlös

Jag hoppas verkligen att Dansa blir bra snart, inte bara för hennes eget mående utan även för mitt. Haha. Jag är inte bra på att inte rida. Även om jag sysselsätter mig och gör saker så känner jag mig aldrig riktigt tillfreds och lugn i kroppen och hjärnan när kvällen kommer. Jag känner mig rastlös även om jag haft fullt upp och tappar samtidigt lusten till att göra något. En himla knivig situation. 
 
Dansa tycker också det är tråkigt att inte göra något. Idag när jag satt på en sten i hagen och hon stod bredvid och myste så lyfte hon helt plötsligt upp hovarna och ställde sig med båda frambenen uppe på den ganska höga stenen. Jag lovar att hon önskar att hon blir en hund i sitt nästa liv. Haha. Hon är den mest personliga och starkaste individen jag träffat i hästvärlden. Raderade filmer från mobilen idag, som är överförda till datorn, och de flesta är på tokiga upptåg från Dansa. Så påhittig och underhållande!
 
Nu har Viktor äntligen kommit hem från träningen och vi ska spela skippo!! 
 
 

Bokad tid

Pratade med Björn nu på förmiddagen och han tyckte inte att det lät oroande att hon inte är ohalt ännu, om hon blivit tydligt bättre och dessutom är helt ren och fin i höger varv. Om det inte är bra inom en vecka till så tyckte han vi skulle kolla upp det dock så vi bokade in en tid på torsdag ifall att. Förhoppningsvis är hon ohalt innan så vi inte behöver åka, men det känns skönt att ha en plan. 
 
Jag frågade också om han hade haft några tankar på fångkänning när vi var där, men det hade han inte då hon ej reagerade med visitertången i tårna. Det kan ju alltid vara fång med andra symptom men det känns ändå skönt att hon inte har de "tydliga" tecknen åtminstone.
Att hon dessutom, i så fall, blivit av med ömheten som visade sig i höger varv innan vi ens hann ändra dygnen i hagen känns också lovande. 
 
 

Ohalt i höger

Tömkörde Dansa lite ute på gården, i stormen idag för att se hur hon rörde sig. Vi skrittade ett varv runt 3kanten först och det blåste verkligen otroligt mycket. Kollade höger varv först och hon var helt ren och fin där! Varken Hanna eller jag såg ett enda steg som såg ut att vara otakt eller orenhet. Jag provade ha slappa tyglar, tempoväxla lite och ställa in huvudet mycket utan att hon tappade takten. Så det innebär att antingen så är vänster hov så mycket bättre att det går bra när den ligger i ytterspår nu, eller så har hon haft en lite hälta i höger  (möjligtivs måndags eftermiddag då vi inte heller uppfattade någon hälta i höger varv på eftermiddagen, men lite på förmiddagen) som nu försvunnit. 
 
I vänster varv var dock orenheten kvar utan tvekan. Kanske något bättre, men jag tror det var rätt lika. Filmade inget idag eftersom det var så skuggigt och dom rörde sig så mycket pga blåsten. Det skulle nog bara förvirra mig.
 
Imorgon ska jag ringa och prata med Björn. Se om vi ska boka en tid till torsdag nästa vecka för vidare utredning ifall hältan inte är borta. Idag är det precis 2 veckor sedan hoppträningen då hon inte var helt sig själv. På fredag är det 2 veckor sedan jag kände orenheten flera gånger under en uteritt. 
 
 

Hovslagaren på besök igen

Idag kom vår hovslagare på besök för att kolla igenom högra hoven ifall han skulle hitta något där som ger anledning till hälta. Det slutade dock med att han hade en lektion på hovens uppbyggnad och svarade på alla mina miljoner frågor om fång och endast kände med visitertången på hoven.
 
Det fanns inga direkta tecken på den hoven att vi ska hitta någon slags blödning eller böld men däremot så var hon lite sulöm allmänt vilket kan vara ett tecken på väldigt tidig fång. Så han tyckte det var dumt att karva, utan han kommer ut igen senare om det visar sig att hon inte blir bra av den plan vi har. Veterinären trodde ju inte heller att det fanns något i den hoven. 
 
Hur som helst så tror han att det kan vara tidigt stadie av fångkänning som sagt. Tydligen så är gräset kraftigare om temperaturen ute är lägre än 8 grader. Så vi ska nu skifta om dygnen och låta dom gå ute på stora under dagarna och i lilla hagen där det inte finns någon direkt mat, på natten. Förhoppningsvis räcker den ändringen. Så vi testar det i en vecka nu och ser om hon blir helt bra, annars bokar vi in ett nytt klinikbesök. 
 
Jag tycker det känns otroligt jobbigt att det inte finns något hundraprocentigt tecken på fång när det är så tidigt. Jag vill ju VETA vad felet är. Men det är tydligen så olika på olika individer och de "vanliga" tecknen kommer inte förrän efter riktiga fånganfall, och det hoppas jag verkligen att hon aldrig blir utsatt för. Om den här ändringen räcker, så känns ändå fångkänning som en helt ok slutprognos i mitt hjärta.
 
Jag longerade Dansa på gårsplanen innan hovis kom idag och då var det oförändrat i båda varven, men jag blev mer övertygad om att hon kanske bara var oren på vänster men, även i höger varv. 
 
Efter att han hade vart där så bestämde jag mig för att titta på henne när jag tömkörde istället för hon blev så busig på linan att det var svårt att se ordentligt hur hon rörde sig. Och i höger varv syntes ingen orenhet alls vad jag och Hanna kunde se. Jag vet inte om det var för att hon blev uppstödjad (är det ens ett ord? Haha) av tömmarna även fast jag försökte att ha dom så slapp som möjligt. I vänster varv var hon dock likadan som på linan och där är det tydligt att det är vänster ben som är orent. 
 
Fortsättning följer.. jag har inte någon panik just nu i alla fall.
 
 

Första kollen och laser

Idag kollade jag Dansas hälta för första gången sedan veterinärbesöket i torsdags. Tog henne först på volt på hårt underlag och hon var kanske något bättre men inte alls mycket i så fall. Jag hade faktiskt svårt att avgöra. Lät henne sedan springa på volten på gräsunderlag på trekanten och då fanns ingen hälta alls. Hon pep till och busade iväg i galopp. Helt överlycklig bland alla blommor och höggräs! Haha. Travade helt vanligt i båda varven också mellan allt bus. 
 
Bestämde mig sedan för att känna lite på henne uppsuttet. Så jag sadlade och red någon enstaka vända på grusvägen och genom svängen vid årtalshuset. Hon var märkbart bättre än i lördags när jag red på samma vägar, och även om jag jämför med passet i paddocken på söndagen. Det fanns dock orenhet kvar som visade sig ibland, men det kändes skönt att någon förbättring visades! Det var tydligt att vänsterhoven var boven också. Kanske det bara är stengallan som är problemet ändå? Jag försöker tro det ett tag nu ialla fall så jag kan slappna av lite. Jag kände på alla hovar i Spännars idag och Dansas är inte ett dugg varmare än deras. Pulsen var svår att avgöra då den var på så himla olika stället och olika starka. Jag borde såklart jämföra med Dansas vanliga puls och värme, men jag har tyvärr inte lagt det på minnet, mer än att jag vet att hon brukar vara lite ljummen om dem.
 
Hon har inte stått och försökt avlastat framhovarna något under den här veckan, vad jag sett heller. 
 
Dansa fick prova laser idag och efter lite fundering så tyckte hon det var jätteskönt! Hon var lite stel i musklerna på högersidan men inte öm. Annars såg hon fin ut. Vi valde att inte lasra hovarna eftersom hovslagaren kommer och tittar imorgon och lasern kan bedöva lite. 
 
 

Veterinärbesöket

Jag var så nervös att jag mådde illa igår när Dansa och jag rullade upp till kliniken. Min stora mardröm var skador som visar tecken på att hon inte håller för den träning vi gör nu, en lös benbit eller något liknande. Men jag hoppades innerligt på en hovböld eller stengalla vilket jag dock inte hade så stort hopp om eftersom jag inte hittade några tecken. 
 
Vi fick först springa på rakt spår och då såg Björn en svag markering på vänster fram. Vi gick vidare med longering och jag hade bara grimma och ändå gick det hur bra som helst bland hästar och människor. Blev så stolt över oss. Haha. På volt haltade hon i båda varven, ungefär lika mycket, kanske något mer i vänster varv och på vänster ben. Dock mindre än vad hon gjorde i måndags när jag kollade henne på volt på hårt underlag.
 
Vi gick in igen och gjorde böjprov på båda frambenen, högt och lågt. Det är något vi aldrig gjort på Dansa eftersom vi haft henne sen föl. Har tänkt många gånger att jag kanske borde göra en check, men fegat ur varje gång. Har lite fobi för böjprov eftersom Bronzac är utdömd pga dom. Hur som helst så fanns det inga som helst tecken på reaktioner så nu kunde vi dra slutsatsen att hältan sitter i hovarna. Dansa reagerade på visitertången i vänster hov så dom drog av skon. Dansa var nästan helt snäll.
När Björn sedan började leta efter misstänksamma märken så höll jag i Dansa i grimma och en brems. Den funkade riktigt bra tills han hittade blödningen.. Då stegrade hon mot mig och jag som höll i bremsen lättade från backen och tappade balansen lite då hon även nockade mig och landade sedan på min fot. Jag fick backa av henne från foten men trots att jag bara hade träningsskor så klarade jag mig med ett blåmärke. Ibland ska man ha tur, även fast man är dum och lat som inte tagit på sig stålhätta. Nu har jag lärt mig ännu en gång. Jag måste sluta vara så godtrogen mot henne ;)
 
 
Björn hittade som sagt en liten blödning, så kallad stengalla som är ett blåmärke i hoven kan man säga. Det är mycket troligt därirån hältan kommer så hon skoddes sedan med sula och silicon intryckt under. Han trodde att hon skulle vara ohalt inom några dagar. Hältan på högersidan kollade han inte vidare på då hon ej ömmade av visitertången och han trodde att hon var lite öm från skoningen i torsdags. Jag tycker att det känns väldigt otroligt om hon skulle råka vara det just denna gång när hon aldrig vart det förut. Men vi bestämde att jag ska avvakta nu och se om hältan försvinner. Gör den inte det så bokar vi in en ny tid och utreder vidare för att hitta orsaken. Men han tyckte det var onödigt igår ifall hältan nu försvinner snart och jag höll med. 
 
Medan vi väntade på Martin som skulle slå på skon så fick Dansa stå i en box. Där var hon ganska missnöjd ett tag innan hon kom till ro och parkerade i ett hörn för en tupplur. Hon skötte sig duktigt med hovslagaren sen också. Lite trampig men störde inte så han behövde avbryta någon gång. Skönt att det var frambenet som behövde pysslas om. 
 
Jag har bestämt mig för att avvakta med att kolla hältan till på söndag. Jag lovade en kund idag att vänta till dess till och med, för att inte tjuvkika. Haha. Jag vet ju att hon inte blir bra på studs så det finns ingen anledning att kolla redan idag. Dessutom så passar det bra med en lite längre sammanhängande vila så vi har inte minsta bråttom igång. Min magkänsla säger dock att det är något annat som spökar eftersom det är båda hovarna. Men nu får jag avvakta och se. Jörgen kommer på måndag och kollar igenom den högra hoven ifall han kan hitta något. 
 
Upprörd bebis!
 

Lite lättnad

Idag var det äntligen veterinärbesök och dom hittade en liten stengalla i vänstra hovens trakt så det är troligtvis anledningen till hältan. Hon gick igenom böjproven klockrent både högt och lågt vilket gjorde mig väldigt lättad. Dock så har hon en svag hälta även i höger varv och det oroar mig fortfarande. Det kommer ett mer detaljerat inlägg längre fram. Jag fick som vanligt höra att Dansa levde upp till sitt namn.. Haha kanske inte den mest smickrande komplimangen vi kan få. Men fick också höra från två stycken hur fin hon är, och sånna kommentarer är vi faktiskt också bortskämda med, så det är kanske tur att vi får höra lite negativt också ;) Så vi håller fötterna (och hovarna) kvar på jorden! 
Nu har både Dansa och jag ett blåmärke på foten eftersom hon stegrade och landade på mig när dom karvade och hittade blödningen. Tänk att jag aldrig ska lära mig att använda stålhätta i dessa situationer. 
 
Är stolt över att vi gjorde en klockren longering ute på grusplanen och i endast grimma. Det kunde man inte tro för några år sedan då jag inte ens fick ut henne på en volt utan hon bara följde efter mig inne i mitten. Haha. 
 
Efter en dålig natt med lite sömn, all nervositet från senaste dagarna och sedan jobb i värmen på eftermiddagen flaxande mellan våra salongen 3 gånger så var jag helt död när jag kom hem. Låg helt apatisk i soffan någon timme innan jag tog tag i mig själv. Nu har jag fixat och fått ordning på en massa som legat och väntat på min uppmärksamhet. Lyssnade på en podd under tiden där dom pratade med en kille som sysslat med bankrån som hobby. Sjukt fascinerande att det finns så söndervridna liv. 
 
 

Livrädd

Jag vill bara att morgondagen ska komma så att jag förhoppningsvis får veta vad som stör Dansa. Jag är livrädd för svaret men vill ändå ha det. 
Jag önskar så himla mycket att det är så enkelt som en hovböld eller liknande. Men tyvärr så hittar jag inga tecken på det. Ska försöka sova nu så tiden går fortare.