Dressyrträningen

I tisdags på dressyrträningen pratade vi igenom lite av lördagens tävling. Patrik satt i speakerhuset då och hade full uppsikt över tävlingsbanan så det var superbra. Även fast jag tyckte det kändes lite nervöst då jag vet precis vad han tänker/säger om jag hade gjort någon miss.. haha. Men jag skärpte ju tydligen till mig så han borde vara speaker på alla våra tävlingar ;) 
Det som var efterföljande i protokollet var spända övergångar och att hon var lite i framvikt, framförallt i traven. Så det fokuserade vi på! P tror att eftersom Dansa är så rörlig så blir hon lätt lite lång i kroppen när jag inte är med på noterna och det kan upplevas som att hon rör sig lite i framvikt. 
 
Vi spände bågen lite ytterligare denna träning och det är ju inte alls många gånger som jag ridit upp henne i, nuläget, vår högsta form. De gånger vi gjort det har jag upplevt att jag fått mer i handen än vad jag vill men i förrgår var det första gången som jag kände att hon klarade sig stora delar själv. Jag är så rädd för att jag "drar ihop" henne och att hon inte jobbar rätt, men P har stenkoll på att det inte händer och sa att det inte är konstigt om jag har mer än vanligt i handen nu i början innan hon stärkt sig i det nya. 
 
Vi hittade en lugnare trav och fick upp manken mer, vilket jag älskar. Dansa jobbade på hårt trots att jag krävde ännu lite mer jobb från hennes sida. Så häftigt! 
I vänster galoppen jobbade vi lika och hon blev finare än någonsin i den. Hon stampade iväg framför mig helt själv. Eller ja, förutom alla miljoner småsaker jag måste tänka på då.. hehe. Men äntligen så börjar en del av allt detta sätta sig mer i mitt undermedvetna så jag inte behöver tänka på precis allt, precis hela tiden. Tur det för det kommer ju nya saker att hålla koll på istället. 
Höger galoppen blev svår, hon tog inte innerskänkeln och jag var inte tillräckligt kvick till en början (den var superfin i uppvärmningen idag dock) för att hon skulle orka hålla ihop den. Men när jag skötte mig sedan så gick den också riktigt bra. Jag måste akta mig så innersidan inte blir för kort och yttersidan för lång!!
Vi gjorde några övergångar i båda varven, ner till trav och jag fick vara supersnabb att rida från första travsteget och det blev så häftigt att direkt komma in i fintraven. 
 
 
 

Tiden försvinner

Dagarna går verkligen i ett nu. Fullproppat och ensam på jobbet och sedan stallet på kvällarna med träningar och tävlingar åt alla håll, eller andra skoj aktiviteter, så bloggen har halkat efter. 
 
Dansa vilade i söndags, dagen efter tävlingen och sedan på måndagen ville jag hoppa lite enkelt inför tävlingen imorgon. Hanna följde oss till Spännars där jag hoppade två låga räcken efter uppvärmningen. Hon hade inte det där riktiga go'et då igen och jag hittade det inte helt och hållet. Hon svarade framåt men sög inte tag i hindren. Hon hade aldrig några andra tankar än att hoppa, men ändå så tar hon inte tag och jag vill veta varför! Trött av värmen? fast där hittar jag inget samband.. Vill så gärna att vi ska kunna hålla kvar det där suget för det är så himla enkelt att hoppa då. Kanske jag måste vara kvickare med hjälperna, jag kanske rider henne till det där långsamma och att det då lurar mig att hon inte suger tag? Fast de träningar där hon har go'et så bara finns det där från början. Eller finns det inte där från början då heller men att hon har överskottsenergi de passen så att det är mycket lättare att rida fram kvickheten? Jag blir helt snurrig. Haha
Nu gick det långt ifrån jättedåligt, men jag saknar ändå den där känslan. Något väldigt positivt var att mina hjärnspöken var som helt bortblåst även i måndags i alla fall! Så himla skönt för dom bara förstör.
 
Igår var vi på dressyrträning och då var det lika varmt men Dansa var pigg och framme. Idag provar jag något jag inte gjort på länge.. låter henne vila dagen innan tävling. I den här värmen så vill jag se om det ger henne mer energi eller om det bara gör henne loj att vila. Det finns nämligen inget riktigt samband att kolla tillbaka på.
Imorgon vet vi! ;) 
 
 

LB:2

 
 
Tillhörande inlägg hittar ni här.

Personbästa!

Igårmorse rullade vi till Rengsjö för en lokal dressyrtävling i värmen. Dansa var alldeles lagomt tempererad och så hjälpsam på framridningen. Den flöt bara på hur enkelt som helst. Vi gick sedan in på banan och gjorde vårt mest stabila och säkraste program någonsin! 
Inget klonkande av skor, inge tittighet och inga taktmissar eller galoppinslag. Vi belönades med vårt personbäst i något program på bortaplan med 65,333% och gick in på en andra plats. Jag var så himla lycklig över känslan på banan, dels för att det gick så stabilt och tryggt och dels för att vi fick de % vi fick eftersom jag vet att vi har massor av mer att ge. Jag kände att jag kanske red för mesigt, då jag inte satte något tryck i henne, för att kunna klara av övergångarna och vägarna bättre. Verkar vara ett vinnande koncept tills jag kan hantera mer ;) 
 
Att vi dessutom fick ligga på andra plats ett tag var ju mer än jag kunde ta in. Haha. Tänk att vi fick stanna nästan hela klassen innan vi kunde åka hem för att vi låg på placering! Det var 5 placerade och inte förrän tredje sista ryttare blev vi nerputtade till 7 (fanns ingen 6a då det var två med samma procent före mig). Så himla spännande och roligt. Jag hade dock inte alls planerat det, så vi hade inte tillräckligt med hö med oss och jag tänkte åka tillbaka och kolla på Linda när hon red. Men det fanns inte en chans att hinna det. Vi var bara 0,6% ifrån placering!
 
Vi fick allt från 5or till en 8a i protokollet och jag tycker alla siffror kändes rättvisa. 8an kom på skritten, vilket vi fått flera gånger förut och 5/5,5orna fick vi i några övergångar då hon öppnar sig i formen/blir spänd. Hon gick bitvis lite öppen i höger galoppen, men annars var formen riktigt trevlig motför förra tävlingen då hon inte hade någon form alls där. Haha. Det var dock inget jag vågade hoppas på eftersom vårt största fokus fortfarande är att bara kunna hålla galoppen hela den delen.
 
LB:2 65,333% vi kom 7a av 19 startande
Slutkommentar - Fin häst! Hamnar lite i framvikt i speciellt traven. Lite spända fattningar. Fin skritt :)
 
 
Dansa var helt underbar i hanteringen. Stod och sov ute i värmen med Anders efter klassen och sedan stod hon länge inne i transporten och åt hö då jag insåg att det var svalare där. Även fast höet tog slut en stund innan vi åkte så var hon lugn. I Granbo på hemvägen tröttnade hon dock.
 
 

Dagen innan tävling

Imorgon är det dressyrtävling i Rengsjö igen, fast denna gång är det Bollnäs sportryttare som håller i den. Dansa och jag rider samma klass som sist så jag hoppas att jag har koll på alla vägar imorgon ;) Mitt mål är att rida på minst 60% och det ska ju inte vara några som helst problem om jag sköter mig, men det vet man aldrig! Haha. Dansa måste såklart också sköta sig, men det gjorde hon så bra sist, så det tar jag nog lite för givet. Farligt farligt! 
 
Kvällen har spenderats i stallet tillsammans med Linda igen! Måste passa på nu för snart åker hon hem. Jag och Dansa red ett kort pass på åkern och hon var först stor och långsam i det ganska höga gräset. Jag har lite svårt att ta mig ur det sånna gånger, men efter några skritt/trav-övergångar och massor av halvhalter så fick vi till det. Tog någon raka i varje galopp också innan vi slutade efter sidär en kvart. Dansa var pigg och glad trots värmen som är nu. Jag blir så imponerad för hon har alltid vart loj i värmen, men jag klagar inte. Hon har precis de temperament jag vill ha på en häst just nu! Väldigt pigg men inte het. 
Skrittade fram längs grusvägen och vid huset innan bron hade dom en vattenspridare nära vägen. Dansa såg/hörde den inte förrän hon var bredvid den men vi tog oss förbi den smärtfritt hemåt också (med en snurr dock, spänd som en fiolsträng och trippandes). Hon ogillar ljudet rejält och vi har inte stött på någon på så nära håll. 
 
Sen var det dusch och knoppning som gällde! Hon får stå inne och sova i natt och har Winston och Lukas som sällskap. Dansa och Lukas skrek och sparkade åt varandra pga att dom inte gått tillsammans på ett par veckor. Vad fort rangordningen måste förtydligas. Nu är det dags att sova så det blir imorgon snart! 
 
 

Värme

Idag har det vart riktigt varmt så jag och Sune höll oss inne i lägenheten fram till eftermiddagen. Han mår inte så bra av den och jag är inte heller speciellt intresserad, så jag passade på att fixa med lite samtal och papper inne. Vid halv tre åkte vi till stallet och kalkade väggarna i stallet innan Linda kom och hängde med mig resten av eftermiddagen och kvällen. Vi gick till paddocken med Dansa där vi latjade runt i traven mest.
Hon var mycket stadigare under hela uppvärmningen mot för vad hon brukar, även galopperna var fina. Höger gick ju sämre såklart, men ändå bättre än vanligt! Så kul när vi gör tydliga framsteg i vissa moment. Dessutom så klonkade hon knappt sko idag, trots mycket ökningar. 
 
Vi lade som sagt fokus på traven idag och gled runt i det vi kan. Red i högre formen och den var lite ostadig emellanåt men oftast så är det när jag tappar stabiliteten i sätet. Jag fick inte fronten att lätta så mycket som jag kan när Patrik guidar mig dock. Tränade på B2:ans programdel när vi kommer i mellanskritt på lång tygel och ska samla ihop och göra en övergång till trav och sedan mellantrav direkt efter kortsidan. Det gick rätt ok faktiskt. Dansa lärde sig rundan vi red och laddade på fint i mellantraven! Älskar när hon tar initiativ till att göra arbete även om det inte är vad jag tänkt. Kanske tycker annat i framtiden ;)
 
Jag tog några varv i båda galopperna i slutet också för hon kändes så ihop och mycket riktigt så var dom väldigt sammansatta och stabila. 
 
Trots värmen så var Dansa taggad på arbete och jag kommer nog aldrig vänja mig vid att hon numer har arbetsglädje! Men jag ÄLSKAR det och vet att den bara kommer bli bättre och bättre i takt med att jag blir en duktigare ryttare och hon får mer styrka. När jag skrittade av henne så kom jag åt med skänklarna och hon började trava och ville springa mer, trots ett intensivt pass på en bra bit över 30 min. Inte så bra i lydighetssynpunkt men underbart när man fått kämpa ihjäl sig med arbetsglädje och framåtbjudning! 
 
 

Bästis

Dansa och jag var ute och red idag igen! Vi börjar verkligen hitta varandra på uteritterna nu. Vårt genombrott är dessa snurrar som jag började med i våras när det var kaos. Jag kan ju sakna Bronzacs och min så okomplicerade tid ibland. Men när jag tänker efter så är det nog jag som krånglar till mig och Dansa mer än nödvändigt ibland pga mina stora krav och sen spelar det såklart in att hon rätt vad det är kan hitta på bus som jag inte har en chans i ;) Bronzac flög jag aldrig av på uteritt under våra 12år. Jag är dock inte rädd för själva avramlingen har jag insett (trodde jag aldrig skulle komma från mig!), utan att hon ska komma lös, att vi ska ramla tillsammans eller att jag ska fastna.
 
Idag red vi till kullen ovanför sågen och det gick jättebra! Har hållt mig till en och samma runda väldigt länge nu då hon vart mer ridbar där. Det har inte vart så att vi kört fast på andra ställen men det har inte vart värt att ha en så spänd häst som jag får. 
Trots värmen så var hon pigg även idag, dock lite lugnare än sist trots vila igår. Eller så red jag bättre idag.. alltid faller ansvaret tillbaka på mig ;) 
Precis som de sista gångerna har jag fått snurra lite precis i början av traven innan Kallebacken, men sen traskade hon på väldigt duktigt. Även fast det kommer mikrostopp och partier där hon bromsar och går emot lite, så är dom mycket färre och kortare sträckor nu. Så himla kul att hon börjar visa glädje även på bortvägen!
 
Jag försöker rida igenom spändheten och inte låta henne titta på allt för då spårar det ur och är troll varannan meter snart. Böjer och ställer och  flyttar med målet att hålla samma gångart som planerat. Galoppen är dock svår att behålla dessa gånger. När vi passerade hembygsgården kom myrstegen.. men jag var konsekvent istället för att försöka undvika bråk och då traskade hon snart på i bra bjudning igen, utan något bråk dessutom Förut har jag kunnat ge henne längre tyglar och låtit henne göra lite som hon vill bara hon går framåt. Men nu är det slut med de bebisförmånerna. 
Hon var spänd bitvis men stod inte emot alls så mycket som hon kan göra. Vi travade och galopperade upp för backen och hemåt gick det också bra (där har vi kört fast innan Segerqvist många gånger förut).
Även idag galopperade vi så mycket som möjligt och vi kunde hålla den högra från raksträckan nedanför blå/vita och till stenen innan berget. Så pass avspänt att jag kunde stå i lättsits och åka med vissa delar. Så härligt!! 
 
Klistund igår när vi kom tillbaka till stallet. Jag är impad av hur hon står ut med alla dessa bromsar och myggor som är extrema i år. 
 

Hoppfoton

Jag har väldigt lite foton från hoppning tyvärr, då jag alltid prioriterar film såklart. Det är ju det jag lär mig mest av att titta på! Men foton är ju så himla roligt, och stillbilderna från filmerna är i otroligt dålig skärpa. Men sist vi hoppade så var Linda där med sin kamera, så vi fastnade på några bilder! Tyvärr så stod ingen oxer i rätt vinkel mot läktaren, men hon fick fina foton på de andra hindren ialf :D
 
 

Raketbränsle

Igår och idag har vi ridit ut, Dansa och jag. Första gången sedan innan jag var till Norrköping. Trots två träningar, 1 tävling, att hon går ute dygnet runt (har inte ens vart in och sovit på dagen sista dagarna pga tvätt och målning där inne), knappt fått någon havre alls och det är relativt varmt ute. Så är hon sjukt pigg! 
 
Igår red vi till timmerhuset och hon blev sur och fick snurra nedanför Kallenbacken, men sedan kunde vi faktiskt galoppera därifrån och nästan hela vägen till fårhuset. Det var länge sen! Hon blev rädd för något i skogen nedanför timmerhuset också så där fick jag snurra en gång pga det. Jag hörde faktiskt också ett skumt ljud efter ett tag, men jag kunde ju inte vända när hon var rädd så det var bara att låtsas som ingenting och gå förbi ;)
Dansa var pigg och spänd genom hela passet i stort sett och jag får svårt att rida igenom det, men testar mig fram. 
 
Idag red vi också ut. Bara något enstaka mikrostopp idag men vi behövde aldrig snurra. Vi galopperade i stort sett hela vägen från kallebacken till fårhuset även idag men hon var mer avspänd och jag hann med att njuta av att äntligen ha en häst jag (ibland) bara kan stå upp och följa med på. Tänkte rida upp på berget men där var massvis med bilar, så planerade om till Landavägen. Men nedanför timmerhuset skällde en hund som inte brukar vara där, så jag var rädd att den var lös. Slutade med att vi red till Hembygdsgården. Tänjde på sträckan en bit bortanför ladan och hon stod emot direkt. När hon skrittade på fint så vände vi hemåt. Galopperade mycket hemåt också, men hon är så spänd bitvis och bryter av och försöker jag fatta igen då så börjar hon skygga kraftigt för saker och jag har svårt att hålla balansen då när det ena sekunden är tvärnit eller kast och nästa stor och spänd älgtrav. Japp, hon har definitivt lärt sig ett sätt att komma undan ;) Tänk om hon kunde förstå att hon bara halar ut på jobbet. 
Vi kunde galoppera strax bortanför korsningen på hemvägen idag och hon var SÅ fin i högergaloppen. Även fast hon var lika pigg idag men jag kom igenom spända muren  stora delar så hon blev superfin! Men hon slänger ändå in tvärnitar och kast för "livsfarliga" saker titt som tätt så min balans sätts ofta på prov. Vi måste ha ridit en riktig racer-runda idag för vi red 5.87km och snittet låg på 8.66km/h.
 
I stallet efteråt fick Dansa stå lös när jag spolade av henne och hon stod mer stilla än vad hon brukar. Tror hon kände sig stolt över att bli betrodd ;) Haha. 
Innan jag åkte hem så målade jag klart stallet så nu är det bara kalkning kvar innan det är fräscht för hösten. Kanske att jag målar gallren också nästa semester för dom har rostat och tappat rejält mycket färg, då det inte blivit målat på några år. 
 
Äntligen har Linus och Patrik hört av sig också! Dom har vandrat i Sarek och vi hade inte hört ifrån dom sedan förra måndagen. Vi visste att det var dåligt med mottagning men jag har ändå vart riktigt orolig för att det ska ha hänt dom båda något så ingen kunnat larma. 
 
 
 

Linda är hemma

I fredags var Linda och jag till Arbrå och tittade när Patrik red sina hästar. Så kul att få se bra vardagsridning, hur dom lägger upp uppvärmning, arbetspasset och löser problem. På youtube där jag brukar kika lägger människor bara upp det bästa ur passen och då får jag ju inte lära mig att lösa "problem". Så det var väldigt kul och intressant! Önska jag hade tid för det oftare. 
Sen åt vi lunch-buffe på Lilla K innan vi sa hejdå. 
 
Idag kom hon och gjorde oss sällskap i stallet och fick rida lite på Winston. Hedvig som blivit lite väl lång på Lukas fick köra honom och hon älskade det. Tror faktiskt att det slog högre än ridningen. Men det förstår jag för han lyssnade så duktigt på honom idag vilket han inte gör när hon rider. Jag hade dom i grimskaft men hon skötte nästan allt själv. Så himla roligt att se! Höjdpunkten var såklart traven ;) 
 
 

Underbart temperament

Innan hoppträningen igår så var jag riktigt nervös. Jag har inte haft några känslor av rädsla alls under tiden Dansa och jag hoppat, utan dipparna har mer vart pga uppgivenhet för att hon inte gått fram och tagit tag i hindren. Igår smet tankarna till och med iväg åt hållet; varför hoppar jag? det är ju så lätt att bara strunta i det och bara rida dressyr. 
Samtidigt så var jag irriterad över att en incident kan förstöra så mycket och sa åt mig själv att skärpa mig. Jag älskar ju att hoppa och Dansa också, för det mesta ;) Och jag är fortfarande fast besluten om att hon kommer gilla det mer och mer ju bättre galopperna blir så hon får det enklare. 
 
När jag kom ner till paddocken och såg en långsida med två oxrar och två räcken på varsin diagonal, med samtliga hinder på 1m så kände jag bara - no way.. inte idag. Samtidigt så vill jag inte skämma bort mig med att sänka för mycket efter en motgång, som jag alltid gjorde på Bronzacs tid. Bättre att ta tjuren vid hornen. Så jag var tyst och red fram. Kände redan då att galoppen var bättre än vad den någonsin vart innan vi kommit igång. När vi sedan red på en 3studs och hon bjöd superfint och var lätt att ha framför mig, så försvann all nervositet! 
 
Som jag fick kämpa med min hjärna de två gånger jag hoppade efter förra hoppträningen, också är hon så underbar att allt bara släpper. Temperamentet hon hade igår och känslan hon gav var bättre än någon annan gång vi hoppat. Jag hoppas att det är tack vare galoppträningen inne på bana den sista tiden, och att det här go'et är något som i framtiden har som vardag. Det är tusen gånger lättare att rida på hinder då.
 
Vi hade ett nytt plank som var svart och vitrandigt på ena sidan och helsvart på andra. Hon stannade första gången åt varje håll. Hon tittade lite men jag hade kanske kunnat vara kvickare så hade hon hoppat. Hon rev och var i det flera gånger så jag tror hon hade svårt att läsa av det också. 
 
 
 

Dressyrtävling - Söderhamns hästsportklubb

 
 
Tillhörande inlägg hittar ni här.

Dressyrtävling - Rengsjö

Igår hade Söderhamns sportryttare dressyrtävlingar i Rengsjö och vi var där såklart! Vi red en LB:2 och det programmet ändrades till i år och vi red det för första gången igår. 
 
Det var väldigt varmt och kvavt så Dansa var lite loj i början av uppvärmningen, men sen piggnade hon till. Var väldigt fin och vi red igenom galoppdelen utan avbrott en gång och det kändes bra. 
Inne på banan var hon rädd för två blomkrukor och domarbilen. Men jag fokuserade på vår åttvolt där nere på kortsidan och ganska snart så slappnade hon av så pass mycket att vi kunde rida på spåret överallt.
 
Jag är så nöjd med vårt program sedan. Dansa var pigg och spänd så formen blev lite för öppen ibland och tempot blev lite av och på. MEN hon var ridbar genom hela för första gången på tävling och det är ett stort (och roligt) steg! Hon gick emot skänkeln lite påväg in i volten i vänster (?) galopp så jag lade på skänklarna och visste att det var en chansning, då hon lika gärna kan svara med en karatespark som leder till kors och avbrått. Men till min förvåning så tog hon tillsägelsen och skärpte sig! 
I högergaloppen stod hon inte emot något alls och jag tänkte hela tiden - sitt på rumpan och ha kort yttersida. Och tänka sig, vi klarade det!! :D 
Vi låg mest mellan 5,5 och 6,5 men fick även några 7or och en 7,5. Vi fick även en 4a och en 4,5 pga galoppinslag i en travigångsättning och i en mellantrav. Dessutom så red jag mellan fel bokstäver på mellangaloppen och vi fick därför -2p. Det var sista diagonalen innan halt,hälsning så domaren lät mig rida om den delen. Det var himla snällt! 
Snart har jag nog gjort alla fel man kan göra på en dressyrtävling ;) Haha. 
 
Jag är så himla nöjd och glad över Dansas positivitet och energi. Själv slarvade jag alldeles för mycket med vägarna och tappade isär henne i övergångarna. Det samt att hon blev öppen och spänd var de större sakerna vi behöver förbättra. Jag måste rida program oftare så att jag kommer in i det. Jag börjar lätt med volter och vändningar osv precis vid bokstaven och då hamnar vi för långt ut/bort. 
 
Slutkommentaren - Vårdad visning på häst med visst "gung". Passa spänningen. Du rider ganska mjukt, skulle behöva rama in ännu lite till för ännu stadigare arbetsform framförallt i övergångarna. 
 
60%
 
 

Tagga tävling

Planen sprack lite idag igen pga vädret.. eller pga min åskrädsla? ;) 

Hanna och Ratten skulle följa mig och Dansa till paddocken för ett checkpass. Men regnet började fullkommligt ösa ner innan vi kom iväg och eftersom det mullrat på håll hela dagen så väntade vi lite ifall det skulle komma närmare. Efter ett tag bestämde vi oss för att ge det en chans, och traskade ut i regnet. När vi kom nedanför Annikas hus så mullrade det långt borta en gång men bara en kort stund efter så lät det mycket högre så jag fegade ur och ville rida lite hemma på vägarna istället. 
 
Hanna skrittade med oss tills vi skulle trava, då ville hon inget mer. Det lilla vi märkte av så verkade Rattis obrydd av att ha sällskap med sig förutom att han skrittade mycket saktare. Bra det för annars hade vi inte hängt med! Och då skrittar Dansa inte sakta. 
 
Det regnade kraftigt och Dansa är obrydd av själva regnet men blir bakskygg av att det smattrar och droppar i träd och buskar. Jag hade ridningen i kroppen från igår så var noga med en stadig skänkel och hand. Så trots att hon var spänd och tittig så gick det riktigt bra måste jag säga. Red bara en kort stund och det räckte för att det ska kännas bra inför imorgon. Ser fram emot att testa oss inne på banan igen! 
 
 

Det hänger på mig

Dressyrträning igår och det gick både riktigt dåligt och riktigt bra. Vi ska ju tävla LB:2an imorgon och vi red den klassen två gånger förra året men nu har dom gjort om programmet så vi red det för första gången igår. 
 
Uppvärmningen på egen hand gick ovanligt bra. Hon var mjuk och jämn hela tiden och jag lyckades hålla borta det där springet och stretet som jag lätt hamnar i till en början. Men sen när jag red upp programmet så vet jag inte vad som hände. Jag red så jäkla dåligt och Dansa fattade nog ingenting! Haha. Jag red stressat, blev spänd och bara gasade hela tiden utan att ha henne mellan hjälperna. Ni kan ju tänka er hur det såg ut! Efter sista halten utbrast jag - Det där gick ju inte så bra och Patrik skakade på huvudet och muttrade något om semesterfolk. Haha.
 
Han bad mig korta tyglarna massor, sätta mig ner i sadeln ordentligt och slappna aaaav så Dansa blir erbjuden ett stöd att jobba utifrån. Ta djupa andetag i övergångarna (fattar inte att det kan funka så bra?!) och inte rida för fort och stressigt. Ta tid och förbered inför varje moment. Sagt och gjort, så blev vi ett helt annat ekipage. Patrik utbrast efter några moment - sååå nu känner jag igen dig, det här är Lina-ridning! 
Och det var så mycket enklare och lugnare. Fattar inte varför jag ska tappa känslan så himla fort. Nackdelen med min brist på rutin.
 
Det som brast i andra uppridningen var upptaget av tygeln från skritten då hon blir spänd för att jag bara plockar upp och gasar på in i traven, så tar det hela kortsidan och en bit in på diagonalen innan jag fått ordning. Så jag ska red efter X börja plocka upp högertygeln så hon blir ställd däråt (A och O genom hela programmet är att jag är noga med ställningen varje meter) så när vi når spåret så jan jag bara plocka upp vänster tygel och fortsätta hålla ställningen åt höger kvar i travigångsättningen. Då flöt det på som smör. 

Även högergaloppen är lite kaos som vanligt. Dansa vill innanför spåret och jag löser det genom att ta högertygeln mot mig och trycka ut henne med innerskänkeln, vilket gör att hon bara vill mer inåt. Jag gör alltså raka motsatsen mot vad jag ska göra. Jag ska hålla vänstertygel kort så hon är rak på yttersidan, för då håller hon sig på spåret. 
Sen vill hon lätt bryta av ibland då det blir jobbigt och jag är fortfarande inprogramerad att lätta i sitsen och handen och mana på framåt. Det resulterar i att D blir framtung och stor och bryter ännu lättare av för att det blir för svårt. Jag ska istället sitta djupt i sadeln och kicka till med båda skänklarna, men mest ytter och smacka. Och såklart absolut inte ändra tygelpositionen. Så JÄKLA svårt att få in i min hjärna!! 
 
Vi gör vårt bästa på banan imorgon och jag har inga mål alls faktiskt. Även om jag gärna vill över 60%. Men jag vet att vi KAN, frågan är bara när jag är tillräckligt duktig på att visa upp oss. Och jag känner ingen stress för det. 
 
Dansa gör så fina halter nu för tiden och rättar till sig själv så att hon står jämnt. Och väntar snällt tills jag ber henne att gå framåt. 
 
 

Välkommen hem morsan!

I eftermiddags kom Viktor och jag hem från vår lilla semstertrip. Det har varit så roligt och skönt! Men nu är vi hemma igen och på torsdag ska Dansa och jag tävla, så det är bara att hugga in. 
 
Vi kom hem till världens åskoväder lite innan Hanna följde med som sällskap när jag red. Tur det för Dansa flippade lite och jag hatar att vara ensam då. Hon har vilat 4 dagar nu medan jag vart bortrest och jag tror det gjort henne gott. Jag ledde henne till paddocken där min plan var att rida ett kort joggingpass för att få igång hennes kropp lite och känna av läget innan träningen imorgon. 
När vi skulle gå in i paddocken så gnäggade Winston borta vid Annikas hus och en av hästarna i hagen raceade lite vilket fick Dansa att balla ur. Hon småstegrade och hoppade runt mig som ett popcorn från och till en bra stund. Jag bestämde mig för att lina henne innan uppsittning. Lagom till Hanna kom med en longerlina som vi lånade ur stallet så hade hon coolat ner sig. Lät henne springa ändå eftersom vi ändå hade linan och det var jag glad för, för Dansa brallade loss lite innan hon for iväg i galopp och sprang sedan glatt 5-10min innan hon kunde trava lugnt. Haha what?! Hon har aldrig frivilligt galopperat på lina, utan jag får påminna henne ofta om hon ska hålla den där. Bytte varv och hon sprang glatt på på eget bevåg där med en bra stund. Hon skuttade över ett litet kryss en gång också som hamnade i vägen.
 
Jag tror inte att det var överskottsenergin som gjorde att hon ballade ur när jag ledde henne, utan det var nog bara hennes berömda blockering i hjärnan som dyker upp när du minst anar. Det händer ju när hon blir rädd, men tack och lov långt långt ifrån alla gånger hon blir det.
 
Efter longeringen så hade jag en flåsig men väldigt nöjd och glad häst. Haha. Inte riktigt vad jag planerade.. Satt upp och red en stund i traven för att se om det var något jag kunde rida igenom innan träningen imorgon. Vill kunna fokusera på program då.
Valde bort sporrar trots dressyrsadeln och det är överkurs för mig. Jag är inte så stabil i sitsen, i lättridningen framförallt, så jag blir inte kvick nog när jag har så "långt in till magen med foten" så vi hamnade i lite för stor gång. Satt ner en kortsida+långsida två gånger och då blir jag mer effektiv i ridningen och Dansa blev kvickare direkt, så det kändes bra för då visste jag att det bara hängde på mig. 
 
 

Kiropraktorbesök och skoning

Innan vi åkte och red igår så kom kiropraktorn och kollade igenom Dansa. Hon hade en liten låsning i vänster bak och hela högersidan. Hon ömmade lite i musklerna pga träningsvärk också eftersom vi hade kört hårt dagen innan. 
 
Idag skoddes hon och vi tog bort sulan som hon haft sedan stengallan. Det fanns lite lite blödning kvar men det trodde inte Jörgen skulle märkas av. Det fanns faktiskt en liten pytteblödning i indre trakten på höger fram också, så det är möjligt att det var anledningen till att hon även ömmade lite i den hoven också. Hur som helst så känns det bra att hon får börja med några dagars vila nu efter skoningen ifall hon ändå skulle känna av något. 
 
Jörgen rundade av tårna på framskorna för att ge henne snabbare överullning där, så får vi se om hon inte klonkar sko lika lätt då. Det händer ju när jag inte rider henne helt i balans eller när hon tappar takten i mellantraven, så vi ska väl egentligen lösa det själva. Men det ska bli intressant och se om det här hjälper mig lite eftersom gränsen är så hårfin.
 
 

Skört självförtroende

Tisdag red jag i Spännars och det stod såklart galopp på schemat! Men även lite hoppning då jag ville känna av lite hur det kändes från senaste träningen när det gick rätt dåligt. Precis i början av framridningen var som vanligt lite stretig och springig men sedan var hon hur fin som helst! Svarade bra framåt och bakåt och och var mjuk i sidorna. Jobbade mest höger galopp då den är svagast och hon blev väldigt fin faktiskt! Hon rullade på av sig själv i både volter och tempoväxlingar. Red några mindre volter också och det går om jag smackar och bara rider ett varv, men hon får kämpa ordentligt. Det är hela tiden viktigt att jag har koll på att jag inte låter henne dyka i formen, för det händer lätt känner jag. 
 
Hoppade fram på ett miniräcke på en stor åtta och jag blev nervös när jag skulle rida emot och bara tvärsluta rida så hon stannade. Lite löjligt att hon inte kunde kliva över det ändå kanske, men jag kan ju inte riktigt klandra henne när jag betedde mig som jag gjorde. Sedan rullade vi på utan problem men hon tog inte tag i hindret som jag vill. När vi sedan skulle hoppa bana på två stigsprång och ett räcke, där alla låg på 85cm, så gjorde jag precis likadant som på räcket när jag red på första gången på stigsprånget. FAN! Jag blev så arg och besviken på mig själv att jag ska bli påverkad av den där träningen. Det jag blir/är rädd för är att komma fel och att både jag och hästen ska krascha. Och om jag tvekar så är ju risken bara större att det händer, så jag får verkligen inte göra det. Jag skärpte till mig och red som folk. Hoppade korts och tvärs säkert 15-20 språng utan problem med pauser emellan. Vi kom lite tokigt på ett av stigsprången en gång men annars flöt det på. Förutom att hon inte tog tag i hindren helt. Hon kom med bra tryck ur svängarna men ändå kändes det lite halvdött sista sprången. När jag fick ett språng där hon tog tag som jag ville, så avslutade jag. 
Kändes bra att jag kunde få bort hjärnspökena så pass mycket, men ändå så gnagde det att hon inte tog för sig som jag vill och vet att hon kan. 
 
Åkte dit och red igår igen. Lade upp passet lika men red inte alls lika länge. Superfin i ridningen efter en stund. Igår hoppade jag fram på ett lite högre räcke och red inte på förrän jag kände att jag kommer sköta mig. Vi hade samma hinder framme och stigsprången låg på 85 och räcket 90cm. Något språng i början av framhoppningen åt vardera håll så stod hon emot lite (när hon står emot nu så är det ändå bättre än tidigare år då hon stått emot, så det går ju framåt ialf) men sedan lossnade spärren och hon tog tag i hindren ordentligt. Underbart! Vi hoppade alla hinder flera gånger och hon var där jag vill ha henne. Jag kände att hjärnspökena släppte ännu mer än dagen innan så jag hoppas att jag inte förstör nu framöver. 
Det som egentligen känns jobbigast i hoppningen är ju galoppen, att jag inte får in flytet i den och att hon galopperar igenom kroppen ordentligt som när jag sitter och rider runt utan hinder. Vi måste jobba ihjäl oss med den! Det har faktiskt hänt mycket bara sista veckorna. 
 
 
Jag är extra imponerad av att hon inte en enda gång gjort en karatespark eller ens gått emot skänkeln för jag har pressat henne ganska mycket de här två dagarna. Men hon har kämpat på! Nu ska hon få 4 dagars välförtjänta vilodagar medan jag och Viktor ska resa bort. Sedan jobbar vi vidare och laddar för dressyrtävling nästa vecka! :D 
 
 

Avstängd järnväg

I måndags startade vi dagen med återbesök hos veterinären med Winston och han var ohalt!! Han visade bara en svag markering så nu ska han börja skrittas igång igen. Ni kan ju gissa våran lycka! Eftersom Dansa och jag skulle rida lugnt så gick Hanna och Winston med oss ut på Eh. Dom stannade vi raskens och åt gräs medan Dansa och jag fortsatte ensamma. Men vi kom bara till järnvägen innan vi fick vända för övergången var avstängd. Och det visste jag ju egentligen, men hade helt glömt bort det! Jaja, Dansa fick verkligen en lugn dag åtminstone. Lite trav och galopp till och från bron men sedan skrittade vi bara. 
 
 
Tillbaka i stallet red Hanna på Ratten och han hade coolat ner sig lite sedan sist så hon klarade sig själv med mig som trygghet i närheten bara. På eftermiddagen åkte vi till Trollharen och åt fiskbuffé för att fira Winstons ohalta ben! 
 
 

I Fridas sällskap

Igår cyklade Frida med mig och Dansa när vi red ut på Eh. Dansa stannade inte en enda gång då heller men jag vet ju inte hur mycket cykeln hjälpte till eftersom vi aldrig haft en sån med oss. Men igår gick vi grusvägen förbi vid tågövergången och det också utan problem. Dagen innan började det ju blinka rött precis då så jag fick aldrig veta om hon hade gått. 
 
Hon var bitvis spänd men jag försökte att lossa henne och trolla bort älgtraven som blir då genom att böja åt alla möjliga håll och flytta sidvärtes. Galoppen klarar jag inte av att hålla genom de där spändheterna tyvärr. Vi vände strax innan kullen för att hundarna var ute och upprörda, och jag visste inte om dom var instängda. Så vi red tillbaka till tåget och vände för att rida till kullen en gång till. Dansa var sjukt pigg, speciellt hemåt. Vi galopperade och hon skötte sig jättebra förutom något mikrostopp och lite väjningar. Jag måste minst sagt vara beredd på det mesta för hon är så jäkla kvick när honn gör något.
Red bara i höger galopp och kortade ihop steget lite och tänkte öppna. 
 
Idag åkte vi till Spännars och red i paddocken. GALOPP stod på schemat som ni säkert kunde lista ut. Fokuset låg dessutom på förvända högergaloppen. Jag hade inga sporrar och det blev en hel del fulridning för att försöka få henne att kämpa på. Jag var väldigt noga med att hålla ihop henne och att hon inte blev framtung och faktiskt så gick det lite bättre än vanligt. Linjen ur A:1an gick riktigt bra men den ur A:3an har vi långt till. Patrik gav som förslag att lägga en volt vid meddellinjen i rätt galopp innan vi fortsatte ut på spåret i förvänd igen, men den vägen skalade jag av rejält och sedan kurkade hon för tidigt. MEN vi klarade att rida förvänd på "snett igenom"-linjen, ganska lätt dessutom, och sedan fortsätta i rätt varv. Då började jag alltså med en volt tillbaka först. 
 
Jag red också mycket djupare bubblor än förut och även dom gick riktigt bra. Red in till meddellinjen och sedan ut till spåret igen och fortsatte i rätt galopp. Men så fort jag försöker vända över en kortsidan så slår hon om fram eller bryter av till trav direkt. Vi får kämpa vidare, för någon gång ska vi klara det i sömnen som i vänster varv! Vi har inte övat på det speciellt många gånger heller, så jag ska väl inte kräva för mycket eftersom galoppen alltid vart en svår gångart för oss. 
 
Frida fick trava av henne och det var så kul att få se henne från backen igen. Hon är så fin! ;) Och jag blir så stolt när hon lyssnar och försöker göra rätt med andra ryttare. Mitt mamma-hjärta smälter. Haha. 
 
 

Hoppträning - avramling

 
 
Tillhörande inlägg hittar ni här.

Hoppträning

 
 
Tillhörande inlägg hittar ni här.

Kärt återseende

Dansa och jag körde ju fast rätt rejält ute på Eh i vintras och de få gånger tidigare som jag provat rida själv där har heller inte gått bra. Så när vi även fick problem i Hårga i våras så ville jag inte äventyra risken att väcka problemet igen när vi väl kunde klara oss själva, genom att rida ut på Eh.
Men idag kände jag att det var dags! I lätt sommarregn (okej, det regnade ganska mycket) första biten så traskade vi av gården. Dansa blev lite motsträvig från kyrkan som tidigare gånger, men jag var konsekvent och hon traskade snällt på. I svackan innan tågövergången började det blinka så vi stannade där och det gick bra när godståget passerade. När vi sedan precis passerat övergången så började det blinka rött igen. På den absolut sämsta platsen då det bara är några få meter till rälsen. Jag hoppade av och bad till gud att hon inte skulle vägra följa med mig, till min stora förvåning trask hon glatt på bakom mig in i skogsdungen! 
Vi gick runt den och sedan hoppade jag upp ute på grusvägen igen och hon var en aning motsträvig fram till fågelladan men sen traskade hon glatt på hela vägen ut både i skritt, trav och lite galopp. Något spänd bitvis men inget vi inte kunde rida igenom. 
På hemvägen blev hon pigg men var bara rejält spänd vid fågelladan. Men tänk att hon inte ens stannade en mikrosekund på hela vägen!!! Det har aldrig hänt när vi ridit där själv, vilket inte är många gånger i och för sig, men ändå!! Nu ska jag inte ropa hej förrän vi gjort det fler gånger kanske, men en gång är bättre än ingen :D
 
Jag hoppade av vid kyrkan och gick sista biten hem och hon traskade på i bra tempo bredvid mig. När vi nästan var hemma började det regna igen.