U N D E R B A R A V Ä D E R

Blir helt lycklig av sånt här väder! Snö och sol. Mums mums mums! Det blåste dock lite kallt idag men att rida i var det perfekt, slapp man bli allt för blöt i svett ;)
 
Vi red Landavägen även idag, men istället för att rida till vändplanen så vek vi ner vid huset och fortsatte mot Segersta ca 500m (kan också ha vart 1km eller 300m, jag är så dålig på avstånd. Haha) Det var ännu mer oplogat där och vägen var knögglig och kuperad så vi skrittade bara. Tillräckligt bra träning. Dansa traskade modigt på först i ledet trots nya vägar som vanligt.
 
Dansa och jag gick sist till timmerhuset även idag (bortsett från stallet till loppisen), hon var sig själv även idag och gick superbra framför när vi bytte plats. Jag får såklart hålla koll på henne så hon inte älgar iväg och verkligen svarar bra på skänklarna men så är det alltid. Man får minsann aldrig bara åka med och slappa.
På hemvägen så galopperade hon på så himla bra uppför långbacken men mitt i så tvärnitade hon för något livsfarligt, som såklart var osynligt.. hon gick framåt nästan direkt men var väldigt spänd så någon mer galopp fick jag inte till. Hon tog fattningarna men föll isär och tappade den så vi travade sista biten.
 
Jag tänkte på att inte galoppera för fort några av gångerna idag, utan hade arbetsgaloppen som vi ska bli starkare i. Vi klarade också två förvända högergalopper i svaga kurvor!
 
Jag gick hem längs asfalten efteråt och det kom några bilar utan problem.
 
Hoppas på att få många såhär fina dagar till innan snön försvinner. Behöver dock inte komma något mer, men det ser så ut mot slutet av veckan.
 
Det är så mysigt att se hästarna stå och sola i hagen och sedan få gosa in sig i den varma pälsen. Älskar att Dansa bara står och sover på gången under tiden jag gör henne klar nu för tiden. Hon blir dock arg om jag borstar för mycket, men det är ju bara nu under pälsfällningen. Jag får borsta huvudet och gosa hur mycket jag vill i alla fall! ♥
 
Nu blir det film med Viktor och våran extra-söndags-sambo Per! Haha
 
 

Så roligt!

Redan när vi skrittade av stallplanen igår så kände jag att Dansa var tillbaka på banan igen. Mycket mer positiv och sugen på ridtur! Mycket riktigt så var hon sitt kvicka positiva själv hela ridturen. Idag tvekade hon inte att fortsätta sista biten längs asfaltsvägen heller. 
 
Vi red sist från Loppisen till timmerhuset. När jag gick om där så tvekade hon lite men därefter gick det jättebra att trava och galoppera fram till och uppför långa backen. Var fortfarande ganska tungt underlag där så vi vände då båda hästarna var så härliga. Lite motsägelsefullt kanske, haha men vi ville göra det lätt för dom som belöning så vi red en vända till renarna istället där backarna är snällare. Dansa fick fortsätta först hela vägen dit och sedan hem och hon tvekade lite när vi vände mot blå/vita huset istället för att gå hem men hon släppte det fort. Nere i backen blev hon rädd för något osynligt och rusade framåt några meter. 
Dansa höll högergaloppen genom både den svaga svängen upp mot renarna och den lite skarpare vid blå/vita på hemvägen. Jag var väldigt noga med att sitta stadigt i sadeln och göra det jag ska göra. Jag blir lätt lite ostabil känner jag.
 
Underbart att hon är tillbaka igen! Pigg och positiv.Två veckor av tråkDansa räcker gott så nu hoppas jag det här håller i sig. Hon var inte alls lika tittig idag heller.
 
Mötte bara bilar vid avfarter och det var inga problem.
 
 
På kvällen var Linus och Martina här på spelkväll! 
 

Bättre dag

Idag hade Dansa och jag en bättre dag än igår. Ljuvligt väder med solsken och nollgradigt så jag längtade ut redan på förmiddagen på jobbet. Lyx att sluta 14 och hinna rida i solljuset! Vi red ut till 83an i Hårga. 
 
Dansa gick först mellan stallet och loppisen där hon svarade dåligt framåt. Jag fick hoppa av och leda henne efter sista delen av vägen då hon stannade. Hon har vart väldigt spänd där länge men nu var det tvärnit. Hanna och Winston fick sedan gå först fram till Hembygdsgården så att jag kunde fokusera på att få ihop Dansa. Jag hade bättre start idag än igår, men det tog nästan halva ridturen innan vi var där vi slutade igår. Men men MEN! Innan ridturen var slut idag så var hon nästintill sig själv! Det enda som fanns kvar var att jag hade lite lite för mycket i handen.
 
Jag kan ännu en gång konstatera att jag tror att vi har glidit in i det långsamma igen. Och så fort det händer så hamnar vi i en ond cirkel fortare än blixten. Men eftersom hon är så tittig och just därför stor emot på väldigt många ställen per ridtur just nu så är det så lätt att bara tänka framåt, och glömma hålla ihop.. Det här är i alla fall min spekulation. Vi får se hur det utvecklar sig, förra året var mars månad en jobbig period då hon var sur och odräglig i hanteringen, otroligt tittig, sparkade mot skänklarna, stegrade riktigt högt en gång och därefter hotade med det så fort hon fick chansen. Jag fick nöta på i paddock flera veckor bara för att få ordning på henne och jag övervägde för första gången att lämna iväg henne på tillridning. Just nu har vi bara tittigheten så vi hoppas det stannar där. Jag har ju betydligt mer ordning på saker och ting i år så det känns tryggt. I borstningen är hon arg också, men där har jag ju hittat ett system som funkar super.
 
Dansa fick gå först från hembygdsgården ut till vägen och sedan hela vägen hem. Det gick bra och hon blev nästan bara spänd vid sågen men stannade aldrig. Blev lite bakskygg bortåt några gånger idag också. Vi galopperade lite men travade mest och det var bra för där kände jag "problemet" mest. Jag kom på en liten teknik. Jag har en tendens att rusa iväg för fort och då gör jag det bara svårare för oss båda att rida ihop henne, så jag satt ner stundtals för då kunde jag jämföra takt och tempo med dressyrlektionerna. Jag insåg att jag travade alldeles för fort och med lugnare tempo så hann jag med allting också och det var då det släppte. 
 
En bil körde om oss bakifrån på grusvägen utan problem. Mötte sedan en bil då jag stod på backen efter grusvägen och även det gick strålande. 
 
 

Tråkig

Hanna och jag stängde på våra jobb idag så vi red inte iväg förrän vid halv åtta. Skönt att vara ute så sent då det är så lite bilar. Jag har dock helt tappat min myskänsla i mörkret, säkert för att vi ofta rider i dagsljus nu igen. Nu var det stor måne ikväll och snön lyser upp en del. 
 
Vi red ut längst ut på Eh och vi gick sist hela tiden. Förutom från kyrkan och hem och Dansa stannade vid verkstaden igen, men gick förbi mycket fortare ikväll än sist. Hon var jättespänd fram till årtalshuset. 
 
Dansa var himla tråkig att rida idag. Trots att vi red sist så svarade hon dåligt på framåt och hängde sig i handen eller stretade emot lite. Klonka sko mycket i början vilket fick mig att vakna till lite och inse att jag måste rida ihop henne mer, att vi hamnat i för stora traven. Hon kändes likadan i skritten så jag ändrade om min ridning och försökte få ihop henne mer med 3 stegen som hon älgade fram lite i till en början. Hon svarade hela tiden framåt men blev långsam och på bogarna istället för kvick och på bakbenen. Det var svårt att få till det då hon började tjafsa emot handen istället men jag var noga med att hålla ett mjukt stöd i handen och inte låta henne bli lång i kroppen. Tidigare under ridturen hamnade vi lite i dragkamp vilket såklart inte leder någon vart.
 
I slutet av sista travsträckan, vi höll oss till trav idag, så började hon bli kvickare i bakbenen. Lite tung i handen fortfarande men mycket bättre, så jag fick nöja mig med det idag och hoppas på att inte få börja från noll imorgon. I skritten strax efter så släppte hon i handen och bar sig själv så då fick hon långa tyglar. 
 
Idag tappade hon ännu mer päls så efter ridturen passade jag på att dra av lite med stenen. Innan borstar jag just nu bara det precis nödvändiga.
 
 
 

Revansch!

Idag var jag ledig och skulle rida ensam. Jag kände att jag hade bra tålamod idag så en revansch på Eh passade bra. I takt med att pälsensläppningen ökar så ökar också hennes missnöje vid borstning. Så jag borstar minsta möjliga innan ridningen nu och tar det mer ordentligt efteråt istället för då bryr hon sig inte. Likadant när jag lägger på sadeln, då blir hon flyförbannad men lugnar sig så fort jag lagt den till rätta. Så jag gissar att hon är öm i pälsen. 
 
Hur som helst så var planen för dagen att inte bli osams. Stannar hon så provar jag få fram henne en kort stund men hoppar annars av och traskar vidare tills hon är avslappnad igen och sitter då upp. Får jag gå med henne hela vägen så är det så. 
 
Det var ganska slaskigt efter vägen idag så jag hoppade av vid bilmöten eller stod på avfarter. Satt kvar vid ett möte längs vägen och inga reaktioner på någon bil. 
 
Vid kyrkan blev vi ståendes första gången, då dom borrade och snickrade på nya byggnaden. Jag ledde henne därifrån fram till fågelladan. På den biten var hon bitvis superduper seg att leda och spände upp sig och kollade bort från mig massor av gånger. Jag tog varje gång lugnt i tygeln och ledde hennes huvud mot mig och väntade tills hon sänkte huvudet innan vi gick vidare. Det verkade funka för en bra bit innan raskens så gick hon med sänkt huvud hela tiden. Hon fick backa - stanna - starta en hel del också. 
 
När jag satt upp så skrittade jag till kurvan nedanför nya tåget. Därifrån blev hon lite mer spänd och vi travade fram till skarpa kurvan där hon var rejält spänd. Skrittade och försökte få henne på andra tankar fram tills backen innan kullen då det var stopp. Hoppade av och ledde henne men hon var svår att få med sig. Hon bara spände upp huvudet och kollade bort från mig. Men jag var konsekvent med att ha huvudet mot mig/framåt och att hon skulle hålla det lågt och efter en kort stund följde hon med mig och när vi kom till "det farliga" stället på sista sträckan så lyssnade hon jättebra på mig och var avslappnad nästan hela tiden. Jag hoppade upp och skrittade utan problem sista biten på vägen innan vi vände hemåt. Även nu var jag noga med lång och låg i skritten och sysselsätta henne och tro det eller ej men vi kom hem utan minsta lilla stopp! Varken på sista sträckan eller vid fågelladan. Lite korta spänningar här och var men hon lyssnade duktigt på mig när jag bad henne att slappna av. 
Vi travade från skarpa kurvan och tog sedan galopp till nya tåget. Därefter travade vi till bron och efter bron en bit. Skrittade förbi ladan och sedan trav och galopp fram till kyrkan med en kort skrittsträcka förbi tåget. 
 
Vet såklart inte om hon är rädd eller testar, men det kvittar för hon gör inget farlig vilket jag är otroligt tacksam för! Lösningen jag kör just nu har funkat bra förut, och verkar ju fungera nu också. Ska vara noga med att köra på den ett tag framöver och se om det håller. Enda risken är att hon börjar utnyttja att jag hoppar av, om hon tycker det är lämpligt, och börjar stanna oftare och oftare. Jag har inte sett några tecken på det tidigare utan snarare tvärtom så jag hoppas det håller i sig.
 
 
Åkte sedan och hälsade på i verkstan. Klippte pappa i den glamourösa ridaoutfiten. Bytte faktiskt överdelarna så att jag inte skulle komma svettig i alla fall. Haha. Hade glömt att ta hem en kappa också..
Därefter fick jag tacos (!!) hemma hos mamma och Anders innan jag släppte in hästarna och gjorde klart det sista i stallet. Nu är jag redo för en veckas jobb igen! 
 
 

Nästan sig själv

Igår red vi ut till vägen i Hårga. Dansa fick gå först hela tiden även idag och hon var mer med på noterna redan från start idag. Inte helt sig själv, men nästan. Det är så otroligt tråkigt när jag får övertala henne till varje steg framåt. Jag vill ju att hon ska tycka att det är lika kul som jag tycker.
 
Hon blev spänd och tittig på de vanliga ställena (huset med häcken, i korsningen till timmerhuset, vid Segerqvist och sågen) men hon stannade aldrig och det är huvudsaken. Framåtbjudningen kom fram bra i första galoppen vid renarna. När vi galopperade på hemvägen fick Dansa för sig att svänga in på en avfartsväg åt vänster så jag tog i högertygeln för att hålla rätt kurs, broddarna tog dåligt trots snöväg och hovarna gled i sidled. Vi var SÅ nära att falla omkull, men hon lyckades få grepp igen och vi kunde fortsätta. Phjuu. Gjorde nästan fysiskt ont i mitt ben bara av tanken på vad som kunde hända. 
 
På tillbakavägen fick jag hoppa av och leda Dansa förbi Segerqvists hus för en katt klättrade i ett träd precis vid vägen. Min plan nu är att bara prova få fram henne en kort stund, vilket oftast räcker, men annars hoppa av och inte göra någon grej av det. Jag tänker inte riskera att få en törboll till häst i flera dagar igen! När det dessutom bara gör henne mer arg och vrång så att det ändå slutar med att jag måste hoppa av och leda förbi för att jag inte har tålamodet att vänta ut henne i hundrafemtio år.
Därefter var det slut på de där fasonerna och hon var riktigt fin resten av vägen hem. Jag njuter lite extra av det nu när det känns lite nytt igen! Haha.
 
Mötte en lite illalåtande bil längs grusvägen som Dansa reagerade på. Jag stod på backen.
 
På kvällen åkte Viktor och jag på bandymatchen mellan Bollnäs och Edsbyn. Årets första för min del. Ganska händelselös match men mysigt och roligt! Tyvärr grusades sista stunden ner av informationen att min morbor fått ett plötsligt hjärtstopp och låg i Gävle i väntan på vidare utredning. Vi tackar, vad nu som vakade över honom, att han fick en andra chans! ♥
 
 

Snödriva

Igår red vi till vändplanen på Landavägen och Dansa fick gå först i princip hela tiden. Hon var seg som smör till en början så jag fokuserade bara på att få fram henne framför skänklarna och INTE lätta i handen, vilket jag väldigt lätt gör när hon står emot såhär. Men då blir hon bara stor i steget och ännu långsammare och vi hamnar i en ond spiral. 
Vid huset med häcken, där hon är tittig sen lång tid tillbaka, gjorde hon en tvärnit och stirrade in i skogen (som ute på Eh) men hon var lätt att övertala. Därefter gjorde hon en likadan tvärnit vid korsningen mot timmerhuset, men då gick hon fram direkt efteråt. Hela sträckan fram till dess kändes hon bara så tråkig och oegagerad men vid Landavägen hade dom plogat upp en liten kant som vi hoppade i trav och det piggade upp hennes humör! Så därefter travade hon på bättre och var nästan som vanligt i galoppen upp för långa backen. Äntligen! 
 
Vägen var oplogad med några centimeter nysnö så vi skrittade långa sträckor och tog galopp i de längre och lite planare backarna. I början av första skrittsträckan var hon också sådär omoitverad och tråkig, men det släppte efter ett tag med konsekvent ridning. På hemvägen tog vi galopp upp för en lång backe bakom W och det gick mycket bättre än sist, hon var inte riktigt lika laddad. 
 
Tillbaka vid plogkanten så hoppade Dansa och jag några gånger till och då vaknade hon till liv ännu lite till. Hoppade bara riktigt första gången dock, sedan tyckte hon det blev lite fjantigt men hon bjöd framåt bra så det var huvudsaken! 
 
Resten av vägen hem var hon sig själv så jag hoppas på att det sitter i från start idag.
 
 

Envisa brudar

Ibland är Dansa och jag lite för lik varandra för att saker och ting ska flyta på bra Efter den bra rundan ensamma ut på Eh i onsdags så har vi nu vart ut dit två dagar till. En gång själv och en gång med sällskap och det har inte gått så bra..
 
I torsdags så ledde jag henne till fågelladan utan att prova sitta upp, men hon var avslappnad och blev inte rädd för ljuden från sågen (vilket hon inte var dagen innan).Brukar alltid bara tänka framåt och sitta mest stilla på bortåtvägen när jag rider själv men det gick så bra dagen innan och hon kändes positiv så jag började träna på galoppfattningar i höger (lätta sidan) och satte för stor press på henne så att hon blev vrång och spänd. Hon tog inte fattningarna så bra och jag bromsade ner henne till skritt några gånger för att korrigera men det blev hon sur av och backade några steg innan vi fortsatte och hamnade i en ond spiral. På hemvägen så tvärnitade hon och blåste in mot skogen i mitten av sista raksträckan och vågade inte gå. Satt på i kanske 5 min och försökte övertala henne men sen kom en bil och jag hoppade av. Hon vågade inte gå när jag stod på backen heller utan stirrade bara in i skogen. Jag kunde varken se eller höra något och hon har gjort såhär lite väl många gånger sista tiden så jag morrade till åt henne och styrde huvudet framåt och lät henne inte titta in i skogen, då jag börjar tro att det bara är en testgrej. Men då blev hon jättestressad och började hoppa runt och sedan när jag väl fick med mig henne så ville hon titta bakåt hela vägen till skarpa kurvan bortanför kullen och småsprang ibland för att hon var nervös. Så kanske att hon var rädd för något ändå.
Hoppade upp innna skarpa kurvan och travade till bron där Hanna väntade. D var jättespänd. Vi skrittade med dom tillbaka till skarpa kurvan och vände och det gick bra, men hon var spänd. Även den här dagen gick hon utan problem förbi fågelladan på hemvägen. 
 
Igår red vi ut på Eh igen med Hanna och Winston den här gången men det var mörkt. Dansa gick först utan problem till långtradaren, där fick W ta över och gick först hela vägen ut till kullen. Dansa stod emot lite mer än vanligt men var avslappnad. På kullen provade jag gå förbi men hon stannade så W fick fortsätta först hela vägen ut. Även på hemvägen där så vägrade hon gå först men höll sig lugn bakom, spände bara till sig liten kortis ibland. Sedan red vi först från skarpa kurvan i trav och galopp utan problem men efter bron så var det stopp! Vi hann bara över bron så började hon krångla och så tidigt har hon aldrig startat förut. Hon backade ner i diket och surade. Ett tag gick hon ett steg fram vid varje skänkling men sen la hon i backen igen. Efter ett bra tag fick jag fram henne i bra fart 3,4 steg och hann göra halt innan hon gjorde det själv och direkt efter kunde jag göra likadant, sen fick W gå först då vi fortfarande var långt ifrån ladan. Om det ens tjänade något till med de där tjafsande inför framtiden vet jag inte.. vi travade förbi ladan seda utan problem när W var framför. 
 
Efter ladan fick D gå först igen och det var inga problem fram tills vi kom till verkstaden hemma, där blev vi stående i minst 5 minuter igen! Då var jag riktigt less.. hon var rejält rädd för något där, som ute på Eh dagen innan (vid fågelladan nu samma ridtur var hon inte ett dugg spänd utan bara vrång), men jag satt kvar och fick förbi henne efter ett tag då hon vände och försökte fly en gång. 
 
Jag vet inte om det är rädsla eller test hon håller på med. Egentligen kvittar det väl för jag måste ändå agera typ likadant. Det känns ju extra tråkigt nu när det blev så mycket två ridturer i rad men samtidigt så är det där vid ladan två år gammalt tjafs, bara det att jag brukar låta W gå först där så att vi slipper riskera tjafs. Det är väldigt skönt att hon håller sig på backen när hon blir sur i alla fall! 
 
 
 

Dressyrträning 14 Februari

 
 
Tillhörande inlägg hittar du här.

Vänster galoppfattning

Den har vi blivit dålig på de sista veckorna. Dansa låtsas inte om min skänkel och vill älga iväg i stortraven. Min egna slutsats är att jag slarvar med att ha henne på rumpan innan fattningen? Fast samtidigt så gör hon likadant även på träning då hon är jättefint ihopsatt, så kanske det är en blandning av det och att hon vet att hon kommit undan lite ibland? Hur som helst så är "problem till för att lösas" så igår när Hanna blev dålig och jag fick rida själv så passade jag på att lägga fokus på det. 
 
På träningen i söndags så började vi för första gången på riktigt att träna fattningar från skritt. Jag kan kanppt fatta att vi kan träna på sånt nu för tiden!! Bara i somras så kunde jag knappt fatta galopp från en vettig trav utan att hon sa upp sig och gav en kospark tillbaka. Men vi tar oss framåt sakta men säkert och nu sista månaderna har hon blivit som en annan häst :D 
 
Hur som helst så red vi längst ut på Eh. Där har Dansa och jag en del problem så jag brukar undvika att rida dit själv, och även nästan alltid rida bakom om vi rider dit med Hanna. Redan för några år sedan så utsåg Dansa fågelladan som MYCKET farlig och sedan dess har jag haft problem att både komma förbi bortåt och hemåt. Det har hon också utvecklat till att vara livrädd för sågen som hon stirrar på med giraffhals hela vägen från tåget till ladan. Enstaka gånger har det gått bra (går alltid bra när jag rider efter någon) men oftast, av de få gånger jag ridit själv så har jag hoppat av och lett henne till raskens eller ladan beroende på spänningen. Det ger inget att sitta på när hon blockerar mig.
 
Bara vi kommit förbi så kan jag rida på som vanligt med bara någon liten spänning här och tvärnit där. Hehe. Vi galopperade större delen bortåt och jag fokuserade bara på framför skänkeln. Red sedan till nya tåget och sedan tillbaka till kullen och vände igen. Då var det vänster galoppfattningar från skritt som gällde. De första gångerna tog hon fel galopp och jag var supernoga med sitsen och att ha högra handen mot manken för att inte lura henne. Men därefter så fattade hon rätt varje gån tror jag. För det mesta blev det några travsteg men hon var ändå ihopsatt så det gjorde inte så mycket, och det blev även någon från skritt! De sträckor jag höll galoppen så tempoväxlade jag massor och hon blev jättefint framför skänkeln ganska snabbt. Tror de där övergångarna skritt - galopp och galopp - skritt kan vara något riktigt bra för oss!
 
 På hemvägen tog vi oss förbi fågelladan utan att stanna eller bli spänd! Jag skrittade och på halvlånga tyglar böjde jag hennes hals åt olika håll för att hon skulle hålla huvudet lågt och avslappnat - och det funkade!  
 
Eftersom det blev så tokigt med bilen vi mötte i helgen så valde jag att hoppa av vid varje möte idag. Hon visade inga spänningar alls vid 4 möten så vid 5 satt jag kvar och det var inga problem. Skönt att det inte satte några spår! Mötte alla längs kyrkvägen. 
 
Hanna kom efter med bilen och filmade och fotade oss lite ute på Eh. 
 
 

Gott och blandat

Lite omplanering igår då Hannas bil gått sönder. Jag jobbade en timme längre och hämtade upp henne efter jobbintervjun hon skulle på. Sedan hann vi ändå rida innan mörkret och hur härligt är inte det?!! Kom tillbaka vid halv sex. 
 
Vi körde hårt igår och Dansa var duktig! Gick först hela tiden och hittade inte på något bus. Däremot så blir hon "rädd" för väldigt mycket nu och spänner sig. Men jag tränar vidare med att bara fortsätta som ingenting har hänt och det funkar rätt ok. Huvudsaken är att hon fortsätter framåt och det gör hon för det mesta faktiskt. En tvärnit blev det men annars bara microstop eller inget stopp alls. 
Vid balarna på åkern blev hon livrädd för något så hjärtat dunkade och det händer sällan. Jag hoppade av och ledde henne en bit då det samtidigt kom en långtradare på vägen precis bredvid. Sedan kom det 3 råddjur skuttades över vägen en bra bit framför oss precis när vi skulle vända på kullen vid sågen. Då stirrade hon på dom men blev inte hjärtat-tänker-hoppa-ut-rädd. 
 
Hon svarade inte riktigt så mycket som jag önskar i 3stegen idag heller, som i lördags när vi red ut. Men när jag börjar tänka efter så har jag nog höjt kraven ett stort snäpp den senaste tiden. Dessutom så måste jag hålla isär känslan jag får när jag rider efter och får gratis bjudning och när jag rider först. När jag gör det så inser jag att vi tagit stora kliv framåt på alla plan. 
Trots -10 grader så var Dansa lite svettig och det händer ju typ aldrig. Snarare 1 gång tidigare i vinter på ridtur tillsammans med Hanna och Winston. Det passade bra att hon fick jobba ordentligt även idag eftersom hon ska vila imorgon. Vägarna är förresten helt perfekta nu efter snön de senaste dagarna. 
 
När stallet var klart och skottkärran skulle tömmas så möttes jag av en lös kviga. Hon stod dock kvar på sin plats så Hannas och mitt uppdrag blev bara att fånga henne och laga spännet som gått sönder. Det tog sin lilla tid dock.. hehe. Men vi fixade det!! 
 
Därefter avslutade vi kvällen hos älskade Bronzac. Ska jag vara ärlig så är det lite jobbigt att åka dit för jag blir så påmind om hur mycket jag saknar honom. Men jag vill såklart ändå dit och snusa på honom, klia halsen och trycka fram vatten ur vattenkoppen så att han kan dricka tills den är tom och vänta på att jag trycker ut mer. Bronzac är 25 år och tror fortfarande att allt som handlar om vatten är livsfarligt. 
 
 
 

Dressyrekipage

För några träningar sedan så sa Hanna att Dansa och jag var så fina när vi struttade runt där på spåret och då svarade Patrik - Ja dom är ett ekipage nu!
Det känns bra i magen att få höra efter vår minst sagt röriga historia. Haha. 
 
Det blev lite hastigt bestämt att vi skulle träna igår istället för nästa helg då Patrik inte kunde. Självklart så snöade det hela förmiddagen och höll på att förstöra. Jag chansade dock på att åka eftersom det skulle sluta snöa efter lunch (enligt smhi skulle det inte komma en endaste flinga på hela dagen) och det var tur för innan vi kommit fram till Bollnäs hade det slutat. Jag hade grämt ihjäl mig om jag inte hade åkt. 
 
Träningen gick superbra. Jag lyckades få fram fintraven helt själv på uppvärmningen. Tjoho! Det kändes sjukt kul och tog inte alls så lång tid faktiskt. 3stegen är magiska alltså! 
Under träningen tränade vi vidare på öppnorna längs långsidorna och äntligen föll poletten ner för mig så nu förstår jag mer precis vad en öppna är för något. Och den exakta skillnaden mellan öppna och skänkelvikning på rakt spår. Jag kan dock inte känna skillnad ännu men nu vet jag teoretiskt sätt i alla fall ;) Patrik fick säga till när jag tvärade och böjde lagom så att jag kunde koppla ihop känslan med det "rätta". Sen kan man ju alltid utvecka det därifrån, men jag måste ändå hitta en utgångspunkt som passar oss. Jag böjer lätt för mycket så jag måste passa upp mig själv med det. 
Jag är så van vid att allt som är "rätt" tar emot då Dansa inte har velat jobba med mig tidigare, så jag trodde att det som faktiskt var "rätt" i öppnan var fel bara för att det flöt på och kändes så lätt. Haha. Men jag måste tänka om där nu när Dansas moral är bättre.
 
Linjen är riktigt tunn imellan där Dansa kämpar på och när hon tycker det blir för svårt/jobbigt och går emot istället. Vi hamnade där en gång då hon tröck sig emot skänkeln istället för flyttade sig en halv långsida. 
 
I galoppen fick vi jobba mest på volt med övergångar skritt - galopp, galopp - skritt och det har vi inte gjort många gånger. Började i vänster och där tog hon hela tiden fel i 1-2 fattningar innan det blev rätt. Jag var där och tjuvtog i högertygeln först och sedan tror jag bara hon hängde sig kvar lite i det. Jag flyttade bak ytterskänkeln mer för att vara tydlig men det gick inte hem hos damen som bjöd på lite kosparkar. I höger varv gjorde hon kraftfulla och säkra fattningar men slog sig fri. Hon lurar mig med att ha bra tryck i fattningen så jag tror att det är klart och slappnar av, men då bara dör hon. Snopet! Så nu var jag noga med att rida hela hela tiden och då höll powern i sig.
Jag har fått in bakbenen i högergaloppen nu sen senaste träningen då jag fattade att problemet sitter i yttertygeln. Hon fick sånt tryck bakifrån så jag hade nästan svårt att hantera det, men gud vilken härlig känsla! Hon svarade bra för skänklarna och jag hade något att hålla ihop. 
 
 Avslutade med några mellantrav men dom gick inte alls bra. Jag var ostadig och fick inte ut steget. Bättre lycka nästa gång! Var två ponnyryttare som hoppade samtidigt så det var bra träning för både mig och Dansa att försöka och inte bli distraherade, vilket gick jättebra. Förutom någon rusning då en bom föll. 
 
 Justja! Jag fick sendrag i ena skinkan också så jag var tvungen att stretcha ut den. HAHA 

Lite spring

Dansa hade inte galopperat sedan i måndags och innan dess var det lugnt en halv vecka också, så hon hade mycket energi nu. Men vi har fått lite snö igen! Så mysigt och härligt, och alldeles lagom mycket. Vi red till sandtaget inne efter Landavägen.
 
Dansa gick först hela tiden och var ganska tittig, men rörde sig framåt hela tiden. Patrik säger att jag måste våga rida igenom spändheten på tävling, och inte bara sitta där och glida med och vänta tills hon slappar av och allt är försent, så det är väl lika bra att jag övar. Haha. 
 
Det åkte förbi en fyrhjuling när vi stod på avfart och Dansa rörde inte en muskel. Så jag valde att sitta kvar när vi mötte en stor pickup på lilla grusvägen eftet landavägen. Det var dumt visade det sig. Hon stannade upp en bit innan och jag sa åt henne på skarpen att fortsätta framåt. Men det hjälpte inte.. hon kände sig trängd och kastade runt, som tur var stannade bilen, och började hoppa på mot Winston som i sin tur blev rädd för Dansa och tvärvände. Jag tappade stigbygeln i vändningen och satt illa till men som tur var så stannade hon fort. Jag satt av och gick förbi bilen och vinkade ursäktande åt föraren som verkade ta det med ro. Tur det! Hatar att vara till besvär. 
 
Efter den lilla incidenten så galopperade vi upp för långa backen. Dansa fick gå fram rejält då hon tog skänklarna lite dåligt, så jag manade fram henne tills proppen släppte. Kul att hon oftast inte korsar varken i ökningarna eller inbromsningen i höger galopp längre. Hon fortsatte att leta saker att titta på men gick som sagt framåt hela tiden, trots att hon bitvis var spänd. Jag fick jobba mycket med att ha henne framör mig. På hemvägen provade vi att galoppera bakom eftersom att W hade sparkat bakut så Hanna tappade stigbygeln upp för långbacken. Dansa skötte sig fint men var himla lurig, så jag vågade inte göra så mycket mer än att sitta stilla och ha hennes huvud högt. Haha. 
 
Sträckan förbi berget, på hemvägen blev hon superfin i traven. Red skänkelvikningar med tempoväxling direkt ur dom hela vägen och hon gjorde det jättebra. Dom avslutade med att bli rädd för en snöslunga på en gård som råkade köras över en plåt, precis när den kom bakom oss. Dansa for runt och halkade till, men vi höll oss på benen!
 
Imorgon ska vi på dressyrträning! 
 
 
 

Spänd

Igår var de dags för ridning igen efter en vilodag. Svullnaden bakom ganascherna försvann som vanlig direkt. Igår blåste det och hade kommit pyttelite snö som var krispig och hård så det knastrade här och var och speciellt av bilarna.
Dansa blev lite rädd för en bil som åkte jättefort och jag har sån lust att kasta en sten på dom när dom är så egoistiska!! Mötte två andra bilar också som körde i normal fart för att passera något bredvid vägen och det var inga som helst problem.
 
Vi tänkte rida ut på Eh men det lyste grönt vid övergången och kom aldrig något tåg och med tanke på att Dansa redan var spänd och på tå så ville jag inte riskera att vara precis vid övergången när det började plinga. Så vi vände hemåt och travade fram och tillbaka på vägarna hemma istället.
Dansa var pigg så hon lurade mig lite till en början med att springa fint och böja på nacken. Men när jag började rida i öppna och skänkelvikningar så avslöjades hon med att inte vara framför skänkeln. Märkte det genom att hon dök ner med huvudet och framdelen i öppnan istället för att lyfta sig. När jag fokuserade på det så kom resten som ett brev på posten. Nästan. Tror Hanna och Winston tyckte det var lite mer ok än vanligt att nöta fram och tillbaka där hemma också så det var kul.
 
Vi var ute i över 1 timme men stod och pratade med Peter och Frida ett tag och väntade på tåget en stund. som aldrig kom. Sen kom det två katter som förföljde oss hemma efter en stund och dom var lite väl orädd för sitt eget bästa. Blev kanske 15 min aktiv ridning? Dansa började frusta och slappna av så hon blev lite rastad i alla fall, men inte mer än så. Hoppas på att vi får till en ordentlig ridtur imorgon och att det blir träning på söndag!
 
Det skulle snöa från i morse till imorgon em men det slutade för några timmar sedan och det lilla som kom innan dess märks knappt. Tråkigt! Jag vill ha lite mer vinter.
 
 

Lång och låg

Nu är snön borta och Dansa smakar på både det ena och det andra i hagen igen. Det är tredje gången den här vintern som hon är svullen bakom ganaschen och även de tidigare gångerna så var det ingen snö och jag vet att hon går i hagen och petar i sig de strån hon hittar. Hon är varken varm eller öm och svullnaden har vart borta dagen efter. 
 
Jag minns faktiskt inte om jag red sist hon var svullen (första gången gjorde jag det inte) men ikväll gjorde jag det i alla fall. Hanna och jag red till kullen ute på Eh. Det var totalt kolsvart och blankis så jag tyckte det var obehagligt. Vi travade bara och det här var sista dagen vi behövde ta det lugnt pga sprutan. Det märktes att hon inte trivdes om jag kortade tyglarna, så säkert så stränade det eller hämmade andningen om hon böjde in huvudet för mycket. Så Dansa fick gå lång och låg hela tiden med halvlånga tyglar, jag var noga med att hon trampa på bakifrån och inte hängde på bogarna. Gick riktigt bra faktiskt!
Där isen smält bort så var det mjukt och härligt underlag, försmak på våren. Mumma!
 
Verkar komma en omgång till med snö och det gillar jag!
 

Måndag

Idag har jag vart ledig. Sune och jag tillbringade förmiddagen hemma med matlådetillverkning och mys. På eftermiddagen åkte vi till stallet lagom så att jag skulle hinna rida innan mörkret. Dansa och jag var ute själv idag och vi höll oss hemma då jag såg att skolåkern verkade lovande och det är dumt att ge sig iväg efter vägarna själv i onödan när hon vart busig i helgen. Jag har ju en tendens att flyga av när vi är ensamma ;) Haha
 
Vi skrittade till kyrkan och vände och sedan travade och galopperade jag två vändor till efter vägen där då gruset i väggrenen smält fram och var perfekt underlag. Bra träning för rakriktningen, annars hamnar vi i diket eller ute på asfalten. Dansa var lite spänd bortåt. Det kom en konstig lastbil som Dansa blev lite rädd för trots att vi stod inne vid ysteriet. Annars mötte vi två personbilar utan problem. Det var jättemånga veckor sedan hon reagerat på sånna nu trots att vi mött stora pickups på grusvägarna.
 
Vi begav oss sedan till skolåkern och mycket riktigt så var underlaget perfekt nu när snön var mjukare. Det var bara ca 5cm kvar så det var inte så tungt heller. Det är dag 5 nu efter vaccinet så hon får fortfarande inte bli för ansträngd. Jag travade eller galopperade bara några minuter i taget med skrittpauser i mellan. Hon fick upp andningen men blev aldrig speciellt flåsig. Hon rullade på jättefint i galoppen i båda varven och svarade jättebra på "3stegen". Likaså i traven. 
 
Fixade stallet och ladugården innan vi åkte hemåt. Älskar att pyssla på med en bra podd i öronen. Fast jag lyssnar aldrig när jag umgås med hästarna, för då känns det som att jag är osocial.. haha. Inne hos kossorna har jag den igång dock. 
Var in till mjölkladugården och hälsade på nya kalvisarna. Den här var otroligt söt med sina stora öron! 
 
 

Hur tänker jag?

Jag har längtat såå mycket efter köttbullar och potatis med gele och gräddsås huuur länge som helst! Men jag måste laga köttbullarna själv eftersom jag inte tycker om färdigköpta och det är gluten i vegetariska. Förra veckan tog jag äntligen tag i att laga dessa köttbullar (fast jag gjorde biffar för att slippa rulla så mycket) på 1kg köttfärs så att jag har ett lager. Men tror ni jag äter dom?! Nej, nu vill jag ju inte "slösa" på dom för då tar dom ju slut! 
 
Alltså jag orkar inte med mig själv och mitt jäkla tänk ibland! Haha
 
 

Vårstädning

Hanna och jag har donat lite extra och satt upp lite nya hyllor och krokar i stallet och lilla rummet senaste veckorna när vädret vart lite mildare. Idag satte vi nävarna i delen utanför stallet. Sopade, rensade lite och omorganiserade. Hann inte riktigt klart då vi som vanligt gör mer än vad vi har tid med. Haha. Men oj vad mycket plats vi fick! Det kommer nog fyllas på snart igen.. hehe ;) men nu är det fint ett tag i alla fall. 
 
Var ute och red också såklart! Blank is på vägarna nu igen men det var ca 5 plusgrader så isen var ändå rätt mjuk. Perfekt för hästarna förutom att det blir halt om dom hoppar i sidled. 
 
Vi mötte en spark idag och den var läskig när den swischade. Snällt nog stannade mannen upp så att Dansa kunde få titta ett tag och sedan gick hon lugnt förbi. Så fort han stannat så blev hon nyfiken och ville fram och titta närmare. 
 
Dansa gick först hela tiden även idag och det går jättebra. Lite tittig emellanåt men inga tvärnitar. Väldigt spänd en sträcka där vi tänkte galoppera, så älgtraven kom fram. Men jag har lärt mig nu att det inte går (provade dock en gång men då drog hon bara iväg i ännu större trav), utan jag måste väcka henne och få ihop kroppen lite först.
 
Vi red samma vända som igår och vände ovanför sågen. Tog galopp där och jag var beredd idag vid takdroppet, ifall hon skulle dra iväg i bus igen. Och bus blev det! En go blandning av skutt, bocksprång med bakutspark och kaprioler nästan stillstående, fast ändå åt alla håll på samma gång. Haha jag hängde dock inte så löst! Lyckades få bra grepp med knäna i sadeln och hamnade inte i så mycket i framvikt så det var bara att fortsätta framåt så fort jag fick ordning på allt och då skötte hon sig. 
 
Jag rider hela tiden med "3 steg" och böjer massor. Idag lade jag in mycket skänkelvikningar och öppnar på hemvägen med tempoväxling direkt efter, vilket jag är himla noga med nu. Provade även att göra en sluta för det var flera månader sedan och nu har vi mer koll på våra kroppar. Tänka sig att det gick hur bra som helst! Så jag gjorde några fler och kunde till och med växla lätt mellan öppna och sluta. Superkul! Detta var i skritt.
Jag provade en gång i trav och då flyttade hon undan fint för skänkeln men tappade bjudningen lite så bara efter något steg red jag på framåt igen. 
 
 
 

Bustroll

Efter två dagars vila så gav vi oss idag ut på en lugnt tur med Hanna och Winston i Hårga, till sågen. Dansa kändes ganska cool till första galoppen. Den var så ihopsatt och fin att det nästan blev lite läskigt. Haha. Hon hade sånt tryck och jag hade ingen aning om hon skulle använda det framåt eller uppåt. Hon valde dock det första alternativet. Tacksam för det ;)
 
Vi tog en kort galopp till, vid sågen. Där kunde Dansa inte riktigt hålla sig så hon busade loss lite, dock väldigt snällt. Annars travade vi bara lite på raksträckorna så att Winston inte skulle ta ut sig för mycket. Dansa klarar ju lite mer utan att bli ansträngd såklart men hon är värd en lugnare vecka ändå och vi har massor som vi kan träna på under tiden. Jag hoppas bara att vi kan kontrollera energin. Hehe. 
 
Ikväll har Viktor, jag, Kjell och Jens vart i Gävle på hockey. Viktor fick i födelsedagspresent av min familj, biljetter för två och 3 rätters middag i restaurangen. Det var Viktor och Kjell som skulle åka men två andra som också bokats med hoppade av så jag och Jens följde med. Maten var sisådär, finmat är inte riktigt min grej. Men hockeyn var riktigt kul! Första gången jag ser live faktiskt. Brynäs mötte Örebro och jag ogillar Brynäs väldigt mycket, utan anledning dock. Jag har bara bestämt mig för det ;) Men ikväll gästhejjade jag lite på dom och matchen var spännande och slutade med vinst! 
 
 
Jag har gått och blivit förkyld också! Mest bara snuva än så länge tack och lov. Tror det var i våras sist, så jag ska väl inte klaga. Men då var jag dåligt från innan jul och sedan tog det om hela våren. Hoppas det blir en kortis nu! Bra tajmat med Dansas vaccination i alla fall, för då tar jag inte ut mig lika mycket.
 
 Flärpätaren.

Dressyrträning 31 Januari

 
 
Tillhörande inlägg hittar ni här.

Tolkning

Söndagen innan det började töa för någon vecka sedan så var vi ut och tolkade efter Winston. Han älskade det och sprang fort som tusan så att jag bara swischade fram på madrassen där bakom! Som en rodelbana på snödrivorna då jag inte kunde styra. Haha
 
Tur att vi hann med en gång i alla fall (fast nu kom jag på att vi tolkade en eftermiddag i snöoväder också, men det blev bara en superkortis) för nu är det bara isvägar och sandat överallt. 
 
 

Cornelis

Var till Bronzac ikväll och pysslade om honom med borstning, massage och massa morötter! Han är bra att skämma bort för han nafsar aldrig utan tigger genom att pussas. Älskade lilla pälsboll vad jag saknar honom! 
 
Han är numer stallets äldsta häst med sina snart 25 år. Elis som skulle fylla 31 i vår dog söndagen för 1½ vecka sedan. Hans hjärta orkade inte mer, från att ha vart pigg och sig själv bara timmarna innan. Så allt hände väldigt plötsligt och det är ju precis vad man önskar sina älskade vänner. 

Det var såklart tomt att inte höra hans bankande mot boxdörren i väntan på mat och hans flåsande mule i nacken när jag stod inne hos Bronzac. Men han har haft ett långt och bra liv och Anette har haft ett sånt tålamod med hans humör i boxen och hans monsterexplosioner i ridningen, som han nog inte skulle fått hos många andra.
 
Sov gott farbror Elis
 

Lycklig i själen!

-4 grader, blåhimmel med sol, snö/istäckta vägar och ett vitt landskap - det är vad jag skulle välja till min ridtur varje dag, hela året om om jag kunde! Det är också vädret som bjöds idag.
 
När jag vaknade till det härliga vädret i morse så bestämde jag mig för att rida direkt efter vaccinationen istället för att vänta på Hanna och mörkret. Hon ville ändå helst låta W vila, så det skulle ju bli bra. Men så kom jag på att det vore ännu bättre om jag red innan sprutan så att jag slapp tänka på att inte anstränga henne. 
 
Så jag sadlade och vi gav oss iväg till Hårga. Vi red upp på berget och Dansa var så glad och positiv hela tiden utan antydningar till att stå emot eller vilja vända. Precis så okomplicerad som jag saknat från Bronzac-tiden. Undra om hon läst mina tankar ;) Vi galopperade mycket upp för berget och jag lät henne gasa upp för den långa, branta backen också. Trodde hon bara skulle orka en bit, men hon kämpade på och ville fortsätta så jag lät henne. Jag riktigt kände hur hon tog i med bakbenen. 
 
Ned för berget blev det mycket skritt och sedan galopperade vi raksträckan nedanför. Jag koncentrerade mig mycket på att ha henne kort/rak på vänstersidan i högergaloppen och försökte samla den som på träningen i söndags och det gick riktigt bra. Kanske att jag var lite fartblind.. så att vi inte samlade så mycket som vi borde? Hehe. Men det kändes bra!
Vi klarade en högerförvänd genom en skarp kurva på berget också! Wiho!! Det har vi aldrig gjort förut utan att hon slår om fram, och vi har stora problem med det i ridhuset också. Vänsterförvända gör hon dock i sömnen. 
 
I det här vädret som bjöds idag och när Dansa är så glad och positiv så känner jag mig lyckligast i världen. Jag red med ett stort leende större delen av ridturen idag och bara njöt. Jag gillar vintern väldigt mycket, men sånna här dagar ÄLSKAR jag den. Tur att jag hade möjlighet att ta till vara på den idag, för det brukar inte vara många per år. 
 
Hon reagerade lite på en långtradare trots att vi var ute på åkern idag. Men bilarna brydde hon sig inte om varken på grusvägen eller när vi mötte en uppe på asfalten. 
 
Vaccinationen gick jättebra! Hon har stått emot lite när Anne har gett henne senaste gångerna, men idag stod hon som ett ljus och spände sig inte ens lite. Jag hade visst glömt att be om boutulism förra våren när vi akut fick åka upp och ge spruta i transporten då vi höll på att missa datumet. Så nu måste grunden göras om. Så hon fick första idag och ska ha två till. En i början på mars och en i början på april. Klantigt av mig men skönt att de inte är sprutor hon behöver ta det lugnt efter.
 
 
 

Kvällstankar

Igår red vi ut på Eh med Hanna och Winston. Dansa var pigg men snäll och vi jobbade hårt med 3 stegs tempoväxling så jag fick in bakbenen bra under henne och hon kom upp i fronten. Inte som på träning, men vi börjar närma oss. Mycket sidvärts och ställning. Vi red på kvällen och det snöade. Skönt med lite ljusare igen men känns farligt med isen under. Tur hästarna har rejäla broddar i alla fall.
 
I eftermiddag var vi ute och red själv. Det gick jättebra. Har funderat och känt efter mycket de sista dagarna på varför jag inte vill rida ut själv nu på vinterhalvåret.
Har kommit fram till att det beror på två saker. Dels så är jag mörkrädd (hos Bronzac har jag alltid kunnat rida vid gatulampor och här finns det bara någon enstaka) och vi rider ofta där det inte är så mycket folk ute efter mörkrets inbrott.
Jag känner också att det till stor del är vanan av att alltid ha någon med sig som ser och kan hjälpa om någon olycka händer. Så tar jag tag i det här och börjar rida mer själv i mörkret så tror jag garanterat att jag vänjer mig efter ett tag. 
Dansa är för att vara 6 år, trygg att rida ut på för det mesta så det oroar mig egentligen inte. De är faktiskt få gånger hon hittar på hyss av den farliga graden. Ett sällskap kan ändå inte hjälpa mig med speciellt mycket då det är jag som sitter på Dansa och hon blir inte så annorlunda när jag rider själv. Bara lite tittigare men det är inga problem. 
 
Ibland saknar jag det okomplicerade med Bronzac då jag bara kunde ge mig ut med eller utan sadel, vilken tid på dygnet som helst och bara skrota runt eller susa fram i galopp utan att behöva sysselsätta honom eller mig själv. Utan att behöva tänka på att göra av med energi som kan gå över styr eller vara beroende av sällskap. Dock så skulle jag aldrig vilja byta bort det hästliv jag har nu.
Den utvecklingsmöjlighet det ger, och de lyckorus som jag får när vi lyckas med något nytt. Det hade jag inte med Bronzac då vi var på samma nivå hela tiden. (Dessutom så känns det okomplicerat med Dansa också med sällskap, även utan på sommaren, och då det inte är extra dåligt väder) Utan istället peppar det mig till att få samma avslappnade tänk med Dansa.
Så jag lade in den känslan i min kropp igår och den satt kvar när vi skrittade iväg med pannlampa i mörkret i eftermiddag och hade det mysigt och roligt tillsammans. Okomplicerat på vårat sätt med trav och galopp i djupsnön på skolåkern för att sedan rida fram och tillbaka på grusvägarna där vi tränade på allt dressyrigt. Roligt och svettigt!
 
Tänk vad mycket man kan göra med den mentala inställningen! 
 
Det är bra att Hanna och jag kan rida på varsitt håll ibland då vi har lite som skiljer oss. Hon gillar att lunka på i sakta mak och vara ute i ett par timmar - vilket bara ger mig ont i rumpan och känslan av att jag slitit på hästen i onödan (vilket såklart inte är sant) 
Medan jag gillar ridturer där jag inte bryr mig om att jag rider på samma vägar fram och tillbaka, eller håller till på en åker bara vi kan koncentrera oss på att träna på "våra läxor" - det tycker Hanna är lite slöseri med tid då Winston bara blir av och på och blir antingen lite för stark för hennes handleder, eller för seg för hennes knän.
 
Sen har vi såklart massor i ridningen som vill gillar tillsammans! 
 
Vad flummigt och rörigt det blev. Haha. Men det avspeglar min hjärna rätt bra. Imorgon ska dom vaccineras så nu väntar en lugnt vecka. Jag hoppas att Dansa tar det bra och inte samlar på sig allt för mycket energi. Känns ändå passande då hon gått så bra en längre period nu! Men jag själv får inte lata ihop och strunta i "3 steg" för då får jag äta upp det sen.
 
 
 

Extra träning

I lördags ställde jag in planerna på att rida då det blåste väldigt mycket ute. Blåsten i sig stör inte Dansa, men kommer det något flygande så blir hon såklart rädd. Det i kombination med att det var blankis överallt gjorde att jag inte tyckte att det var värt det. Så det blev tre dagars vila, stället för två i samband med tandläkarbesöket.
 
I söndags åkte vi på träning igen. Egentligen är det nu till helgen jag skulle träna men Dansa ska få vaccinationsspruta på onsdag och får därefter en veckas lugnt såklart. 
 
På träningen jobbade vi vidare på det gick gjorde sist. Mycket öppna/skänkelvikning som jag trott att jag pysslat med, men vet inte om det kanske är en ren öppna? Gahh jag blir så snurrig av alla krumelurer, och då har vi knappt börjat ännu. Haha. Jag måste bli mer konsekvent med att hålla henne inom ramen när jag gör sidvärtes övningar, jag koncentrerar mig så mycket på att flytta henne så att jag glömmer att ställa i halsen så då går hon gärna emot bettet.
 
Jobbade hela hela tiden väldigt mycket med 3 stegs tempoväxling som sist och vilken trav vi fick i slutet! Wow vad fin hon var och mellantraven blev riktigt bra några steg på en diagonal. Vi är uppe på ett nytt trappsteg nu igen, så jag lyckas inte hålla ihop allt mer än några meter här och var, men dom metrarna är riktigt bra! Och det är så kul!
 
Höger galoppen gick riktigt dåligt först. Jag skulle samla ihop den lite mer men jag får känslan att att gör jag det så dör hon, och mycket riktigt så gjorde hon det också varje gång jag provade. Jag är inte tillräckligt kvick och lyckas få in främre bogen. Efter att ha ridit i vänster galopp, där hon är på plats mer av sig själv, så gick höger också mycket bättre. Då hade jag känslan kvar i min kropp hur jag skulle ha yttersidan.
 
Hon var så sjukt rolig i en galoppfattning. Hon fattade jättefint på bakbenen och så tittade hon upp lite grann och fick syn på sig själv i spegeln rakt fram, och höll på att få en hjärtattack! Haha. Jag ska lägga med dig i filmen sedan.