Dressyrträning 7 December

Det blev en ledig tid för Patrik i Söderhamn idag så efter lite trixande och fixande så hann vi dit! Var drygt 1 månad sedan vi tränade dressyr senast. 
 
Halva ridpasset red jag så fruktansvärt dåligt. Jag fick minst sagt äta upp att jag här om dagen skrev att vi aldrig har ett dåligt ridpass i dressyren!
Jag hittade inte alls tajmingen och känslan mellan hand och skänkel. Dansa blev stor och långsam, och tappade takten i var och varannan sväng för att hon ramlade in med innersidan. Jag är förvånad över att Dansa aldrig surade ihop för hon brukar säga tack, men nej tack, när jag inte hittar flytet och blir fast i armbågarna. 
 
Jobbade med 3 snabba och då blev det bättre men inte helt bra och höger galoppen sedan var katastrof. Vi hamnade i något konstigt läge där hon drog sig inåt mitten och jag blev för stel i hela kroppen och kom inte till ridning, så Dansa sprang som en långsam och stel fiskpinne. Förstår att ni vet precis vad jag menar med mina förklaringar! Haha. Jag kom inte till ridning överhuvudtaget. Patrik hjälpte mig genom att klappa med händerna när vi var nära honom och då vaknade hon till i bakbenen och vi tog oss ur den där onda cirkeln. Phjuu, där var jag nästan gråtfärdig. Fast bara i smyg. Kände mig så himla dålig med ett så stort bakslag sen sist, i MIN ridning. Det satt ingenting i Dansa för hon försökte verkligen förstå mig hela tiden. 
Sedan lossnade det riktigt ordentligt och galoppen blev superfin! Likaså traven efter åt också och sedan vänstergaloppen. Jag får inte glömma att stämma av och lätta, så att jag inte bara fastnar i att hålla hela tiden. Och så måste jag verkligen aktivera henne precis hela tiden. Jag ska se till att få samma reaktion från min ridning som Patrik för när han klappar sina händer ;) Det blir så tydligt att det endast är tajming som betyder något. 
 
Vi fick jobba lite med den nya, högre formen i slutet också och det gick superbra. Så det känns ändå skönt att jag kom tillbaka på banan och hittade till oss igen och dessutom kunde bygga vidare, trots starten. 
 
Under första delen av passet och efteråt så var jag så besviken på mig själv. Men när jag hunnit reflektera lite så insåg jag att det faktiskt har gått jättebra att rida bara senast i helgen, så jag ska inte klanka ner på mig alldeles för mycket. Det blir bara svårare och svårare att rida alltså.. men även roligare och häftigare så jag får trösta mig med det! Haha. 
 
Jag ska samla energin på yttersidan och runda på innersidan. Vara försiktig så att jag inte har henne för mycket på innertygeln för då tappar hon energin och dyker i fronten istället för att lyfta den. 
 
 Vi pratade en del i slutet om att prio 1 - Dansa ska ALLTID svara framåt för skänkeln. Det är upp till mig att få den reaktion jag vill ha, och får jag den inte så måste jag bli mer ettrig/kvick i skänkeln så hon vaknar till och inte glömma att hålla ihop, med flexibla armbågar. Och vips så var det sjukt mycket att tänka på! Haha. 
Jag tänker att Dansa är lat när hon blir stor och långsam men som P sa så är det hennes naturliga gångarter och det är också där hon själv lätt fastnar av den anledningen. Jag ska inte vara rädd att rida henne i det stora, så länge hon svarar med bra reaktion för skänkeln. Och det är ju där jag hamnar i läget då jag hamnar lite framåtlutad och släpper i handen, vilket gör att hon bara älgar iväg. 
 
Snurrigt, och svårt svårt svårt. Men jag ska lära mig! 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback