En liten vilde

Igårkväll var vi på hoppträning i Spännars igen som sagt. Det blev banhoppning eftersom två stycken ska tävla i helgen. Dansa var upp över öronen taggad och plöjde mest igenom uppvärmningen som en robot. Jag får inte riktigt till det i traven när hon är så på. Lättare i dressyrsadeln för det känns som att jag kommer ner mer i sadeln då. Men jag vill ju hålla på med båda grenarna, så det är bara att lära sig rida i båda sadlarna också ;) 
 
Efter cavaletti så travhoppade vi ett räcke på ca 70cm. Dansa lade på ett stopp första anridningen och varför vet jag inte. Ser ut på filmen som att hon tänker hoppa, men ångrar sig i sista sekund. Efter en volt så hoppade hon stort och därefter hoppade hon allt jag styrde på i alla lägen. 
Efter att ha hoppat räcket åt båda håll i trav och galopp så lade hon upp den till en oxer på 90cm och bad oss rida på. What! Kände jag först. Haha. Så pang på och med enkelhinder som dessutom är en oxer så kändes 90 lite i högsta laget. Men Dansa skuttade över det så okomplicerat så då försvann den lille klumpen i magen. 
 
Vi hade två ensamstående oxrar och ett räcke. Samt en långsida med räcke - 3 - oxer. Alla hinder låg på 90-95 redan från start och Dansa hoppade allt så himla bra! Hon var fortfarande galet pigg och kändes som en racerkula som slängde in lite bocksprång och bus här och var. Lite ostadigt på ryggen men ändå så underbart att hon tyckte det var så kul att hon busade till det, vilket hon aldrig gjort såhär tydligt. Hon behöver inte göra något värre bara ;) 
 
Vi avslutade med att hoppa en av de fristående oxrarna på långsidan och sedan linjen räcke - oxer då dom höjdes till 1m - 1.05m och det är vårt höjdrekord! Vi har bara hoppat så höga hinder ut ur kombination förut men det gick ju strålande såhär också. Vi kom väldigt stort på oxern första gången så Dansa tog ett snabbt beslut att lägga in ett extra skutt och det var nog tur för annars hade det blivit svårt att räcka över.. Dansa visade upp sin kvickhet med att klara av den utmaningen utan att ens vara i en bom. Impad! Men jag önskar att jag slapp sätta oss i dessa situationer. 
Vi gjorde om, gjorde rätt och fortsatte sedan på linjen. Lite stort in där men hon räckte ändå fram på 3 språng utan problem. Vi som brukar ha problem att nå fram på rätt antal språng även när vi kommer in bra. 
 
Dansa var inte ett dugg trött efteråt och ville bara hoppa mer och mer. SÅ HIMLA ROLIGT! Lite skräckblandad förtjusning då hon blir som en liten katapult i kroppen, men det vänjer jag mig gladeligen med om hon fortsätter vara såhär taggad! 
 
Efter sista hoppet kunde jag låta henne galoppera på ett helt varv i paddocken medan jag klappade och berömde utan att behöva be henne hålla galoppen en enda gång. Ett litet steg för hästvärlden men ett stort steg för team Dansa och Lina ;)
 
Vips så kändes det här uterittskaoset inte riktigt lika tungt längre! 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback