Uppe i sadeln igen

Aldrig i mitt liv har de tagit en vecka innan jag suttit i sadeln igen efter en avramling. Bara en enda gång har jag inte hoppat upp på en gång tidigare, och det var när jag fick en spricka i nyckelbenet. Men då red jag lite dagen efter istället.
 
Med tanke på att det inte var Dansas mening att slänga av mig i söndags så har det inte alls känts negativt varken för mig eller hennes del att jag inte kunde sitta upp på en gång. Däremot så har, och tar det emot att rida ut i mörkret ifall hon är lika busig. Så dels därför, dels pga min fot och dels för att hon fortfarande skulle ta det lugnt så har det inte blivit ridning i veckan. Men idag var det dags igen! Äntligen!
 
Vi åkte med henne till ridhuset i Holmsveden i morse så att jag kunde longera henne lite innan. Inga bus alls och jag som ogillar stark att longera vart glad när hon var så duktig! Däremot så var hon oren på höger bak.. Det var tidigt på förmiddagen så benet var fortfarande lite tjockt sen natten. Jag valde att prova rida lite och se om det blev bättre, och det gick åt rätt håll hela tiden så jag fortsatte de 20min jag hade planerat. Efteråt var svullnaden nästan helt borta och likaså orenheten, så jag håller tummarna att det inte är något annat som spökar. 
 
Höll mig i princip bara på fyrkanten och travade och galopperade i båda varven med enda fokus på att hon skulle ta skänklarna bra. Det gjorde ont i foten när jag använde den så det blev inte helt optimalt. Dansa låg på lite i handen men med svaga tempoväxlingar så lättade det mycket i slutet. Hon korsade bara en gång i vänster varv precis i början och i höger 2 ggr tror jag, men det var jag som var där och slarvade med sitsen. 
 
Dansa var jättesnäll i nytt ridhus med tittgrejer i varje hörn och det var så kul att få rida henne igen!
 
Ikväll har Hanna och jag vart hos Anna på glöggmys. Vi provade 3 olika sorters glögg och alla var riktigt goda. Den vanliga från Blossa, en med smak av lussebulle och en med smak av lingon. 
 
 

Litet släng av fredag den 13..

Blev sen på jobbet men det gjorde inget eftersom jag hade lugnt med tid då jag bara skulle mocka lite innan julbordet med salongen. När stallet var klart hjälpte jag Annika i ladugården i väntan på att kunna ta in hästarna. Ville att dom skulle få vara ute så länge som möjligt när det var så varmt. När jag väl tog in dom strax innan jag skulle åka hem så började mitt kaos.. 
 
Pratar med Hanna för att försöka få ihop morgondagen med allt som vi båda vill och måste hinna göra. Dansa var totalt lerinpackad på båda sidor, vilket händer väldigt sällan! Det var bara att skrubba ren henne så gott det gick med en borste. Bandaget som skulle få sitta tills imorgon var jag tvungen att ta av då det var lerigt och lite blött så där rök några minuter också. Låter det få andas tills imorgon då vi ska raka rent ordentligt igen.
Kom på att jag måste ha ner mer hö, så upp på höskullen igen. Allt känns träligare också när foten gör ont. Mitt i allt så får jag ett sms från en av Bronzacs medryttare som rider en dag i veckan, om att hon måste sluta att sköta honom pga tidsbrist. Plus att en annan liten tjej som ridit mycket i sommar heller inte kan längre då hennes mamma fått nytt jobb.
 
Väl påväg hem så var det inte allt för illa med tiden, men mitt humör var långt ner på botten! Längs granbo-rakan såg jag en bil med varningslampor och tänkte nej inte en olycka! Det är min stora skräck att komma först till en sån. Men det var tack och lov inte så. Men jag hann bara komma till Lenninge innan mörkret lystes upp av blålampor. Här var det verkligen en olycka och jag bara accepterade att här kommer jag få stå ett tag. Men så kom en brandkvinna fram och berättade om en omväg som jag åkte. En smal snirklig väg som är gjord för en bil i bredd, bara det att dom skickade bilar från båda håll. Så det var inte bara att ta sig framåt. Jag tog upp telefonen och tänkte ringa min chef och förklara läget men innan första tonen så dog batteriet. HAHAHA. 
 
Väl hemma slängde jag mig i duschen och lät bli att tvätta håret, hade ju ändå haft mössa i ladugården. Ut igen och inser efter ett tag att det ändå osar av det, så det var bara in igen. Vid det här laget så ville jag bara gömma mig under täcket och stanna där!
 
Men jag masade mig iväg till Tuppenz och hade en himla trevlig kväll där med god mat, igen (var där med Viktors jobb igår) och härligt uppträdande av Golden hits. När jag kom hem och skulle tvätta av mig sminket så insåg jag att jag tydligen hade glömt att dra på maskara. Haha
 
Borde ha hoppat i säng för länge sedan, för klockan ringer före 8 imorgon. 
 
 
 
 

Stenhårt

Ikväll åkte vi till Spännars igen, fast denna gång till paddocken. Den var såklart stenhård men jag ville åka dels för att se hur hon var att lasta idag och dels för att hon ändå behöver skrittas och då gör jag det hellre i en upplyst paddock än i kolsvarta mörkret bland bilar. 
 
Lastningen gick inte alls bra från stallet. Det tog säkert runt 10min men det är skönt att ingen är nära henne som hon kan försöka bita eller putta på. Hon kan sparka mot linan, trampa runt och stegra bäst hon vill utan att någon riskerar att bli skadad. Dessutom är det lättare att inte brusa upp själv. Hon stegrade inte högt som tur var och när hon testat att komma undan i alla vinklar utan resultat så traskade hon in. När vi åkte från Spännars så nästan sprang hon in i transporten, så vi får se på söndag om hon avblåst sitt test nu. 
 
Skritten i paddocken gjorde jag under tömkörning i 30 min och hon var jätteduktig. Vi tränade mycket halt-framåt-halt och gick olika vägar. Provade trava några varv i stor volt och även lite lite galopp och det funkade, men hon spände sig och blev trippig av stenhårda och lite knöggliga underlaget så jag lade ner det fort. 
 
Var inte det mest optimala underlaget för mig att gå på med foten, speciellt inte då jag har lite ondare efter ridhusunderlaget igår.
 
Känns bra att hon fått gå de två dagar jag tänkt den här veckan. Ända skillnaden var att hon fick hålla igång i trav igår vilket, enligt planen innan avramlingen, bara skulle vart skritt. På söndag åker vi till ridhus och rider! 
 
 

Tömkörning

Jag minns inte sist jag tömkörde.. men tror jag knappt gjort det sen tidigt i somras. Jag är lite kluven för jag tycker det är bra att hon får jobba utan ryttare men samtidigt så blir det oftast nötande på volter och jag har svårt att få henne att jobba i balans, så därför känns det som att det sliter. 
 
I eftermiddag lastade vi och åkte till ridhuset i Spännars. Trots att vi var ringrostiga båda två så gick det skapligt. Det var tyvärr för litet för galoppen och underlaget släppte lite. Hon provade busa lite men insåg att det inte gick.. haha. Bra att hon fick trava och skritta ordentligt i drygt 15 min i alla fall. 
 
När vi skulle åka hem så var hon seg att lasta. Backade av och ställde sig bredvid lämmen flera gånger och stod ibland som fastfrusen på luckan. Tog kanske 5-10min så det var ju ingen katastrof, men det är det absolut längsta under de 1,5 åren vi avänt den här tekniken. Jag orkar verkligen inte att det ska börja krångla igen!! Men jag ska försöka att inte stressa upp mig för det förrän jag ser om det sitter i, eller om det var en engångsgrej. Men det är ju inte lätt! Jag vill bara åka dit redan nu ikväll och prova lasta igen för att få se. Haha.
 
 

Teamwork

 
 
När jag matade kvigorna idag så slutade lampor fungera lite här och var. Oteknisk och livrädd för el som jag är så fick jag lära mig något nytt idag igen. Med Patriks hjälp i örat så vågade jag mig på att kolla lite säkringar utan vidare framgång. - Skruva ut dom lite och se om det blixtrar.
- What??! Jag blundar alltid när jag sätter i kontakter och stänger elstängsel, för att risken för blixrar finns. 
Men när han lovat mig typ 100ggr att jag inte får någon stöt om jag bara håller i porslinet och att jag hur som helst inte kan dö om jag har ena handen i fickan. (HAHA!) Då vågade jag. Men hittade såklart inga fel. 
 
När mamma och Annika, som hade lite bättre koll på vad Patrik pratade om kom så blev cirkeln sluten, och på några minuter så fungerade alla lampor igen!
 

Läker fort

Min fot läker fortare än vad jag vågade tro! Från att inte ens kunna stödja på foten utan att vilja skrika på söndagkväll så kunde jag både stödja och gå med en krycka vid lunchtid på måndagen och senare på eftermiddagen så haltade jag fram utan några alls. Och idag har jag bara blivit bättre och bättre! 
 
Min yttre fotknöl är riktigt stor och gör ont men jag är inte blå någonstans. På insidan är jag öm men är inte så svullen. Är det inte konstigt att man kan ha så fruktansvärt ont ena dagen och ett dygn senare så är det sååå mycket bättre? Måste ha bra läkkött! 
 
Om vädret vill sig väl och vår tidsplan håller imorgon så åker vi med Dansa till Spännars lilla ridhus och tömkör lite.
 
 

Ändrad planering

Att sätta igång Dansa som 3,5 åring efter ca 2,5 månader vila och att sätta igång henne som 4,5 åring efter 1,5 månaders vila var inga som helst problem. Jag kunde sitta upp direkt och skritta ute. Men att sätta igång henne som 5,5 åring efter 3 veckors vila var visst lite annat.. haha.
 
Det kan mycke väl vart en engångsgrej igår och hon blev troligtvis rädd för något (vet dock inte vad) och reaktionen blev lite väl kraftigt pga överskottsenergi. Jag är otroligt glad att hon inte stegrade. Men jag känner ändå att jag vill minimera risken att det händer igen. Så nu måste jag först bli tillräckligt bra i foten för att kunna röra mig till fots ordentligt och även sitta bra i ridningen. Men sen tänker jag att en vecka med skritt får faktiskt vara. Hon får lite extra vila nu tills jag är bättre i foten men sedan kommer jag sätta igång och rida i alla gångarter på en gång, med longering innan jag sitter upp. Därför måste jag också åka till ridhus eftersom paddockarna är stelfrusna som det är nu. 
 
Det är väl ganska vanligt att longera en 5-åring innan man börjar rida efter längre vila, men tidigare år så har Dansas bus och överskottsenergi inte märkts av förrän efter att hon vart igång några veckor. Men samtidigt så har hon aldrig ställts av med den styrka och kondition hon hade i år. Dessutom hann jag aldrig trappa ner träningen innan eftersom vilan inte var planerad där den hamnade. 
 
 

Explosion

När Dansa sprang en bit i hagen på lördageftermiddag tyckte jag hon såg ojämn ut på höger bak igen. Men slog bort det då hagen var stelfrusen och knögglig. Men igår när jag skulle rida kunde jag inte slå bort det så var tvungen att prova springa med henne. Hon var så jämn och fin så! Phjuu. 

En dag till med skritt hade vi framför oss med sällskap av Hanna och Winston. Tänkte rida samma väg som igår men ändrade och red mot Eh istället då dom tydligen lekte med elsparkcyklar i Hårga. Dansa var mycket piggare och mer på tå igår. Tittade på mycket och när jag skulle spänna sadelgjorde uppifrån ryggen stod hon inte stilla och kändes lite väl lätt i hovarna. Vi gick först till hästarna där hon stannade och tittade lite så W fick glida förbi. Hästarna i hagarna var lugna och vi skrittade vidare. Jag underhöll Dansa med lite sidvärtes för att sysselsätta huvudet som jag brukar göra när hon känns såhär pigg. Precis när vi skrittade in på gräsplätten utanför kyrkan så exploderade hon från ingenstans, i ett gigantiskt bocksprång rakt upp, jag kände bara hur allt framför mig försvann och blev hängande på sidan av halsen någon hundradels sekund. Innan hon gjorde ett till skutt och en knyck åtsidan så att jag föll ner på backen. 
 
När jag tittade upp så stod Dansa några meter bort och såg lite chockad ut. Blickstilla och lite tom i blicken stod hon tills jag haltat fram till henne. Jag landade jättemjukt med hela kroppen förutom foten som gjorde ganska ont. Hanna fick leda Dansa medan jag tog Winston. Tänkte att det skulle släppa om jag gick en bit, så att vi kunde rida vidare. Men efter en bit gjorde det så ont att jag fick kravla mig upp på W och åka på honom hela vägen hem. I stallet lindande vi foten med en benlinda och Hanna fick lägga om Dansas sår och få ut båda i hagen. Viktor kom med ett par kryckor från hans operation så att jag kunde ta mig fram, för det gjorde så fruktansvärt ont att ställa ner foten.
 
Jag var livrädd att något var brutet för det har jag inte tid med. Efter flera timmars väntan på akuten så kunde läkaren konstatera att skelettet var helt. Tack och lov! Ett ledband på utsidan var uttänjt och troligtvis ett muskelfäste på insidan av foten är skadat. Natten har gått bra och idag kan jag ta mig fram vissa bitar med bara en krycka och ibland utan någon alls. SKÖNT!! Resten av kroppen känns lite söndermanglad idag. 
 
Hanna måste vara världens bästa vän! Satt på akuten hela dagen och halva kvällen med mig igår och när jag kom hem fick jag höra att hon skickat ett sms till Viktor och skrivit att han skulle köpa hem en schwarzwaldtårta till mig ♥ 
 
 
 

Tjuvstart

Egentligen så har Dansa inte vilat 3 veckor förrän på måndag, men jag tänkte tjuvstarta imorgon för att få rida i ljuset första dagen åtminstone. Men så kom jag på att jag ville rida redan idag så att jag fick två dagar. Ger henne extra vilodagar i veckan istället. Man får inte vara dumsnål när det gäller ljusa dagar.
 
Dansa började med att komma och möta mig i hagen när jag hade en bit kvar till henne. Det tog jag som ett tecken på att hon ville hitta på något! Sanningen är den att hon oftast brukar möta mig, (förutom en period i våras då hon var irriterad på det mesta i livet och vi inte var världens bästa vänner) men under de veckor då såret vart som värst nu så har hon inte visat minsta intresse. Nu vet hon att det inte "gör ont" att komma in igen. Så himla skönt. 
Hon har aldrig vart svår att fånga, TACK OCH LOV, utan hon går längst ner i hagen när hon ser mig komma till stallet, och sen får jag gå hela vägen fram till henne utan att hon visar något intresse alls. Men väl framme hos henne så står hon snällt och tar emot grimman. 
 
Nu ska hon skrittas i en vecka och det var alltså vad vi gjorde idag. Första 100m var hon väldigt spänd och pigg men sen slappnade hon av och var jättesnäll hela tiden. Vi red först och hon traskade glatt på in mot Norrsäter där vi inte ridit på minst ett halvår. Vi skrittade i 30min och det gick alldeles för fort! Jag ville inte sluta, och det ville uppenbarligen inte Dansa heller. När vi gick av Segerstavägen hemma så satt jag på långa tyglar och Dansa valde att ta grusvägen mot årtalshuset. Hon traskade glatt förbi stigen över trekanten också och fortsatte bortåt med spetsade öron. Det var visst någon som var glad att få komma ut på äventyr igen! Och det gör mig lycklig i själen såklart! 
 
Pricken över i:et var att hon stod som ett ljus när jag smörjde in bakbenet och lindade det. Hon rörde inte benet en enda gång, helt otroligt vad skönt. Dessutom så såg jag en tydlig förbättring sedan i torsdags. Jag lät henne vara utan linda när vi var ute och red så att det fick luftas lite. 
 
Ja, då är vi igång igen! 
 
Hade insläpp och kvällsmatning i Spännars och efter städningen så var det nästan en timme kvar till matning, så jag satt i Bronzacs box och lyssnade när hästarna stod och sov. 
 

Återbesök

I morse var Dansa och jag på återbesök hos farbror doktorn. Jag lade våtomslag över natten och dränkte det med en hel vattenhink i morse också för säkerhetsskull. Benet var snustorrt när vi tog av det på kliniken!
Björn kände på benet och sa lite uppgivet att de här skoporna får vi inte bort. Det här kommer nog bli tufft (hans metod går ut på att skorporna ska bort, helst innan de ens bildats). Och dom sitter hårt även när det är uppmjukat. Sist jag var där fick jag bort nästan alla, men då var dom tjocka och jag fick tag med nageln runt dom, men nu är dom så tunna att man inte får något grepp.
 
Dansa fick lugnande och dom rakade det lilla som gick så vi fick bort någon enstaka skorpa. På vissa ställen var huden fin och på vissa ställen började det blöda. I det stora hela tyckte dom ändå att det var stor förbättring sen sist både med svullnad och såren. Och jag håller med. Ytstorleken på såren är inte så mycket mindre, men det ser inte lika infekterat ut och man ser på vissa delar där skoprorna är kvar att det är fin hud under. Så det går åt rätt håll i alla fall och jag skulle inte ge upp hoppet tyckte dom. Haha.
 
Jag ska fortsätta ungefär likadant men blanda ut hippotrimsalvan med olivolja då det ger vitaminer till huden (om jag förstod det rätt?) och hjälper förhoppningsvis till att luckra upp skorporna lite. Jag ska byta omslag varje/varanan dag och låta henne stå med våtomslag några gånger i veckan och försöka tvätta bort lite skorpor. Han trodde jag skulle få räkna med en vecka till innan jag märker skillnad på att skorporna trillar av. Han sa att det kan vara så att det är för tidigt att få bort skorporna så att det är därför dom sitter så hårt.
 
Jag ska också ge Dansa hippotrimpasta i munnen i 5 dagar för att det ska hjälpa huden att läka underifrån. 
 
Jag hade hoppats på att få bort skorporna ordentligt idag men annars så hade jag en mycket bättre känsla efter dagens besök. Det går verkligen åt rätt håll och än så länge har det inte dykt upp några bakslag med spridning av infektionen. Dessutom så är hanteringen av såret helt okej, även utan lugnande. Vilket jag bara använt 2 ggr. 
 
 Medan Dansa vaknade så stod jag och lyssnade och tittade på andra hästarna som undersöktes och det är så himla intressant! Jag skulle kunna vara där varje dag och bara lyssna och lära mig. Jag vill ha praktik! Haha. Skulle arbetet inte innehålla avlivning så hade jag gärna velat bli veterinärassisten i alla fall. 
 
Jag tycker att Dansa och jag inte är värd mer krångel nu med sår och andra småsaker som hänt i år. Men när jag stod där idag och tittade på när dom försökte släcka två hästars hältor utan synliga skador (förra veckan var det 3 st där på hältutredningar) så kände jag mig ändå väldigt väldigt tacksam för att vi bara kämpar med en hudinfektion som vi till största del kan jobba på som vanligt med.
 
 
Dansa tycker inte alls att det är lika intressant och spännande att vara hos veterinären som mig. Men jag önskade ju att jag var där själv också och inte av anledning att någon av mina egna pälsbollar var dålig. 
 

Dressyrträning 28 Oktober

 
 
Tillhörande inlägg hittar ni här.

Vintervila

Min plan, tillsammans med min dressyrtränare var att ge Dansa några veckors vintervila även i år. Dock inte alls lika länge som tidigare år. Dels för att hon är 5 år och inte behöver samma återhämtning och dels för att hon efter varje vila har börjat diskutera så himla mycket. Framförallt när vi har börjat rida på bana igen efter vila och bara uteritter några månader. Det ska jag försöka undvika i år. 
 
Eftersom att Dansa hade vilat nästan 2 veckor innan hältan försvann och vi fick infektionen under kontroll så bestämde jag mig för att bygga på den lite och få den längre sammanhängande vilan gjord. Så nu får hon skrota i hagen fram till helgen så att det blir nästan 3 veckor totalt. Därefter väntas en vecka med några skrittpass innan vi kör igång som vanligt igen. Så vanligt det går beroende på underlag vill säga. Jag måste våga mig iväg med transporten oftare i år så att jag kan underhålla henne i ridhus också. 
 
Efter hennes busryck i lördags när vi sprang med henne så gruvar jag mig lite för att sitta upp.. Haha. Jag hoppas hon är lika snäll som hon varit de tidigare gångerna jag börjat rida efter vilor. Längtar gör jag hur som helst! 
 
 

Ohalt

Vi provade förresten att springa med Dansa igår och hon var ohalt!! Dock väldigt busig så det slutade med att vi fick tränsa henne för att kunna springa och samtidigt hålla henne på mattan. Men en stor sten släppte från mitt hjärta och nu vet jag också att det är infektionen som gjort henne halt och inget annat konstigt. 
 
Jag återkommer om planerna framöver. Skulle ju kunna hoppa upp och rida på en gång, men jag har lagt upp det på ett annat sätt. 
 
 

Helgen

I fredags var vi i Hudik på Huffs avslutningsgala. Rolig underhållning, trevligt sällskap men lite dålig mat faktiskt. Kom hem vid halv ett på natten och klev sen upp och jobbade igår. Började kl 10 och kände mig helt utvilad när klockan ringde och vilken underbar känsla det är. 
 
Efter jobbet åkte jag till stallet och fick hjälp av Hanna att ta av bandaget på Dansa och byta till ett blötomslag som skulle sitta över natten. Dansa var jätteduktig så jag slapp ge henne lugnande så det blev mycket tid över, jag som vart så stressad över hur jag skulle hinna allt. Typiskt mig.. haha. Hjälpte Annika med ungdjuren istället innan jag tog in hästarna och åkte hem. 
 
Vi var ute och åt middag och bowlade med Linus och Martina på kvällen. Jag VANN första delen av spelet och det är historiskt ska ni veta. Jag tänker njuta av det länge för det lär aldrig hända igen! Haha. Avslutade här hemma med fotboll på tv och sällskapsspel. 
 
I morse ringde klockan 6.30 och jag har sovit så himla dåligt! Det händer typ aldrig men i natt var det bara obekvämt och varmt och jag kunde inte slappna av. Blööh. Viktor kom och kröp ner vid fem efter att ha somnat på soffan och jag önskade nästan att jag hade kunnat kliva upp då. 
Tjugo över sju var jag i stallet och gav Dansa lugnande och sedan fixade jag inne hos ungdjuren tills hon blivit trött och Annika hjälpte mig att hålla henne. Tvättade med såpa men blötomslaget hade inte luckrat upp så mycket som jag hoppats på. Fick inte bort några skorpor men dom är väldigt tunna så jag hoppas att salvorna fungerar ändå.. vet inte hur jag ska beté mig annars faktiskt. Hon var lite svullen som tidigare mornarna men inte alls som innan vi var till veterinären. Smörjde in och bandagerade innan hon fick stå och vakna till medan jag mockade och putsade och oljade in sadeln. 
 
Åkte hem och handlade och lagade mat, sen tog jag en powernap innan det var dags för att rulla till Spännars och kvällsmata där. Nu ska vi kolla på Narnia!
 
 

Veterinären

I morse åkte jag och Dansa till veterinären och fick hjälp med hudinfektionen på hennes ben. Eftersom det var på morgonen så var hon fortfarande svullen efter den stillastående natten. Hon haltade lite, tyvärr såg inte jag eftersom jag sprang med henne så jag vet inte om den var sämre eller bättre. Björn sa i alla fall att det var en liten hälta och att han trodde det berodde på såret/svullnaden. Vi utgår från det sålänge och behandlar bara infektionen. Viktor stod och tittade men såg ingen hälta alls, men han är ju inte van att se. Men den hälta jag såg sist vi kollade hemma för några dagar sedan så tror jag han hade märkt det ändå. Så hon kanske är ohalt nu på eftermiddagarna när svullnaden gått ner. 
 
Ny veterinär och ny metod. Känns som sjuttioelfte nya grejen vi provar och ska jag vara ärlig så har jag inte så stort hopp om att det ska bli bra. Tar bara en dag i taget. Dansa fick lugnande idag så att dom kunde lägga ett våtomslag som hon fick stå med i drygt 30min, sedan fick hon lugnande igen så att jag kunde pillra bort stor del av skorporna. Därefter så fick hon ännu en dos med lugnande för att vi skulle kunna raka bort pälsen runt alla sår.
Därefter smörjde dom in med en salva och lade sedan bandage med bomull som ska sitta ett dygn ungefär.
 
Planen nu är att hon ska gå bandagerad dygnet runt, men det ska bytas och smörjas på nytt varje dag. Bildas det skorpor så måste jag försöka få bort dom med våtomslag. Vi börjar med en salva som är uttorkande och när såren slutat vätska sig så ska jag använda en återfuktande salva. Hann aldrig kolla vad dom heter. 
 
Hon fick även två sprutor med olika vitaminer då han tänkte att huden kanske var lite "läkningstrött". 
 
Återbesök om en vecka då hon ska få fler vitaminsprutor samt kolla hältan och såren såklart. Glömde fråga om motion men jag tänker bara låta henne gå i hagen oavsett om hältan försvinner eller ej. Vill att hon rör sig så lite som möjligt med bandaget så risken för skavsår blir så liten som möjligt. 
 
Wish me luck kände jag när dom sa att bandaget ska bytas varje dag. Visst att jag kommer åt och tvätta och smörja in, men att få dit ett bomullsunderlag som sedan ska lindas med först gasbinda och sedan självhäftande. HA HA HA känner jag bara. Men vi fick med oss 2-3 omgångar med lugnande så jag hoppas att hon efter de dagarna fått mindre ont så att det fungerar utan.
 
Nu hoppas jag bara att hon inte får några skavsår av bandaget.. OCH ATT HELA SKITEN BLIR BRA!! 
 
 
 
 

Läget

Dansa är fortfarande halt med mycket svullnad på morgonen och lite på kvällen. Skorporna har spridit sig mycket men de gamla ställena är friska och fina nu. De nya såren har ju vätskat en del och inte fått skorpor men i söndags så hade det bildats sånna. Jag ser det som något bra då det oftast är finare hud under då, men jag vet inte. 
Igår var det också så att dom började lossna lite på vissa ställen när jag smörjde på honung. Jag har köpt en trimmer och det skulle verkligen behöva klippas nu när benen är lurvig av vinterpäls. Men det går inte klippa runtom då det är så mycket skorpor och jag kan inte köra rakt över utan lugnande, då kommer hon döda mig och det förstår jag faktiskt. 
 
Nu har hon vart halt i en vecka så på torsdag har vi en veterinärtid bokad hos Björn här i Bollnäs. Jag vet ju inte säkert om hältan kommer därifrån men det vore konstigt annars. Och sjuk otur om hon lyckats skada sig på just det benet precis när raspen blivit värre. Ska bli väldigt skönt att få lämna över ansvaret lite på torsdag i alla fall. 
 
Dansa har vilat sedan förra måndagen, alltså kommer det bli allra minst 1½ vecka fram till torsdag och hon lär garanterat behöva vila längre. Min tanke var att ge henne ca 3 veckors vila i vinter när underlaget är som sämst men vi får se om den blir nu istället. Sjukt tråkigt nu när det fortfarande är perfekt underlag och vi till och med kan fortsätta med hoppträningarna, och speciellt när man vet vad man har för tid framför sig med stenhårda vägar och kyla. Men en skada kommer aldrig lägligt. 
 
Det här är bara en liten del av allt just nu då bilen blev konstig här om dagen, någon har stulit ena baklampan på transporten, lite strul på jobbet och allra värst så har min morfar lämnat oss. Då blir alla småsaker extra jobbiga och ridningen och stallet är det absolut bästa stället att få rymma lite från verkligheten, men det blir inte samma effekt nu när Dansa är dålig.
 
Men Bronzac och Sune mår bra och resten av min familj och släkt mår bra efter omständigheterna så det får jag vara glad för! 
 
 
 

Rastlös

En skadad häst och en ledig dag ger en mycket rastlös Lina. Viktor tyckte att vi bara skulle ligga i soffan och ha de gött, men jag är inte så bra på det.. haha. Jag började rita i målarboken och lyssna på podd men efter ett tag tag så hade jag tröttnat på det med så då började jakten på något nytt skoj! 
 
Har vart sugen på att måla en egen tavla så vi åkte och köpte en tom canvastavla, målarfärg och penslar. Viktor såg inte alls tjusningen i det hela till en början, men när jag väl hade börjat så tyckte han att det blev så bra att han också blev intresserad. Nu ska han måla hockeytavlor! Gulp, det var kanske inte något jag planerat in att ha på väggarna. Haha. 
Skrev ut lite schabloner som vi duttade dit och fick tips av Ida att sätta dit en text när vi kört fast lite. Sagt och gjort! Texten valde Viktor, vilket man kanske kan gissa sig till ;)
Den är inte färdig då han vill att vi ska ha något som symboliserar texten också, men vi måste klura ut vad det ska vara. Kom gärna med tips! Dessutom så ska vi nog stänka på färg på vissa ställen till sist. Tanken från början var att vi bara skulle stänka på färg, men så dök det upp andra ideer också. 
 
Nu börjar tiden dra ihop sig för att kunna åka till stallet sen blir det mat hos svärfar.
 
 
Igår var vi och firade pappas födelesedag.
 

Hoppträning 1 nov

 
 
Tillhörande inlägg hittar ni här

Bättring

Dansa var bättre idag! Fortfarande utan tvekan halt men idag var hon mer villig att springa och nu var det bara höger baken. Inte som i onsdags när hon var motvillig och hon rörde sig jätteunderligt. Känns som en lättnad då jag mer tror att det beror på raspen nu. Hon är fortfarande något svullen även kvällstid och varm, men det är en förbättring sen igår så det går åt rätt håll. 
 
Fick sms ikväll med förfrågan om hoppträning på söndag.. jag VILL VILL VILL. Men känns skönt att vi fick sluta (troligtvis då det säkert blir kärle vilken dag som helst) hoppåret med vår bästa hoppkänsla någonsin. Tänkte åka på Pay´n jump nästa helg men den blev inställd fick jag veta idag, och det känns ändå lika bra för då behöver jag inte känna mig besviken över att eventuellt missa den. 
 
Känns ändå lättare idag när jag är 95% säker på att det är raspen som spökar. Skulle det vara så att det tar tid så får jag helt enkelt bara tidigarelägga vintervilan.
 
Det var kolsvart ute och Dansa var väldigt spänd på stallplanen då dom slaktade grisarna idag, så vi fick ta på pannlampa och gå ut till asfalten. Lampan är grym så det fungerade bra! 
 
Hanna visade yoga-övningar i går och Bronzac var mycket skeptisk.
 

Dansa är skadad men kanske lagad

I måndags när jag red så var Dansa som jag skrev lite underlig i traven och galoppen. Bara bitvis dock, men något stämde inte helt. 
Tisdagen vilade hon helt och på onsdagen skulle jag rida. Min plan var att rida och känna lite på henne för att se om det märktes något då också men jag började med att springa med henne direkt från hagen. Och hon gick inte alls rent. För det första så ville hon helst inte trava över huvudtaget men när hon motvilligt satte igång så rörde hon sig jättekonstigt. 
Hon var inte halt, som att hon linkade utan det såg snarare ut som att hon inte ville böja på framförallt höger bakben (raspbenet), men att hon fick kränga hela kroppen för att komma framåt. Möjligvis så är hon halt på alla fyra..?
 
Min första tanke var att hon dagit till sig rejält i hagen och med himla tur så kunde kiropraktorn komma ut redan ikväll. Hon hade låsningar i båda bogarna och även höger bak. Men det var inget som var på värsta viset och Dansa försökte inte bitas, vilket hon har gjort tidigare när det suttit fast så pass att hon rört sig orent. Fan också. Jag ville bara kuta ut och se hur hon rörde sig på en gång, men behärskade mig och väntar till imorgon. Då kan jag leva på hoppet lite till. Haha. Nej men hon kanske är lite öm i kroppen så det behöver "sätta" sig lite. 
 
Raspbenet är fortfarande lite svullet på eftermiddagarna (mer på morgonen när hon stått på box hela natten, men det är inget ovanligt) och benet är varmt så det kan ju också vara det som spökar såklart. Men då borde hon haltat "som vanligt" tycker jag. 
 
Håll tummarna att hon svävar fram fiiint imorgon! 
 
 
 

En runda + rasp

Igår slog vi ihop två ridvägar och fick ihop en runda, där vi red iväg åt ett håll och kom hem från motsatta. Det händer typ aldrig.. haha. Red förbi karosseriet och genom skogen för att sedan rida hem över Hårga. 
Innan ridturen tog jag av Dansas skydd på raspbenet för att det skulle få luftas under ridturen. När vi sedan skulle trava så betedde hon sig underligt ibland. Liksom tog ett extra skutt med det benet, kändes lite oren ibland men som vanligt ibland. I vänster galoppen (provade aldrig höger) så korsade hon bak jätteofta men rättade till sig själv för att sedan korsa igen efter några språng. 

När vi kom hem så undersökte jag benet och hon var inte svullen eller varm och skorporna är nästan helt borta från raspen. Däremot så hade hon några andra märkliga märken, som jag sett antydan till de senaste gångerna jag bytt skydd, och de områdena hade blivit större. Så jag undrar om skydden orsakat dom? 
Dansa var flyförbannat när jag smörjde in ny honung men hon blev argare än någonsin och sprängde ett spänne på grimskaftet när jag smörjde på de skumma områdena. Så nu får hon vara utan skydd. Så typiskt när vi äntligen hittat något som funkar, så ska det dyka upp annat skit istället! 
 
Antar att hon fått friktionsmärken från skydden eller att det blivit för tätt. Men det är ju så många hästar som alltid går med skydd i hagen, hur klarar dom sig? inte kan väl dom vara helt snustorra precis jämt? Skit samma, jag har sjukt dåligt samvete men gjort är gjort. 
I morse var hon rejält svullen och det har hon vart tidigare om mornarna också men nu har ju raspen blivit så mycket finare och sista veckan har hon haft skydd så vi vet inte hur hon sett ut just på morgonen då jag luftat under ridpassen, vilket inte verkar räcka.. Jag jobbade till halv åtta ikväll så Annika fick rapportera och benet var fortfarande lite svullet vid intag. Längtar tills jag får åka dit imorgon och kolla hur hon rör sig i trav och galopp och se om hon fortfarande beter sig konstigt.
 
 

Hoppträning

I söndags hade Dansa och jag vår bästa hoppträning någonsin! Jag fick en riktig försmak på hur det kommer vara då framåtbjudningen sitter på riktigt. Kommer bli en dröm när hon är stark nog och inte faller in i korsgalopp också. Det är så mycket lättare att rida utan att sitta på "hela havet stormar".
 
Vi byggde upp en kombination på mitt av banan med 2studs - 1 - oxer - 1 - 2studs och sedan hade vi tre enkel hinder, två räcken och en oxer. Räckena kunde man hoppa på bruten linje också. 
 
Vi hoppade inte så många språng men Dansa var som de sista gångerna jättefin i framridningen, förutom att hon korsade bak mer än vanligt i vänster varv men mindre än vanligt i höger varv, 
 
Under hela träningen så fick jag med trycket genom svängarna alla gånger förutom 1 och då var det för att det kom ner en häst till paddocken precis när vi skulle vända ifrån den så jag fick inte Dansa att fokusera på rätt ställe. Men annars satt jag mest och log, vilken underbar kick att få känna att det gick så bra!
 
Hon hoppar ju väldigt slarvigt under den här perioden men i söndags gick det så bra att vi kunde fokusera på att hon skulle hoppa upp sig sista vändan. 
 
Ni anar inte hur kul det var och hur härligt det kändes! Sista gången vi hoppade den fristående oxer så låg den på 1m och det kändes inte alls högt. Även fast det är det högsta enkelhinder vi hoppat, i alla fall på oxer. 
 
Stackarn smälter bort nu när hon fått vinterpäls och det är plusgrader ute.
 
 

Liten långritt

Igår hade Hanna och jag planerat in en lite längre ridtur som ligger på ganska precis 1mil. Trots hoppträning idag så körde vi på det eftersom hon oplanerat gått lite längre än så med massor av galopp en gång tidigare dagen innan träning, och det gav enbart positiv effekt. 
 
Vi var ute i 1½ timme men stod då och pratade med en farbror ett tag och ledde hästarna en liten bit både bortåt och hemåt då det var nya hästar i en hage och samtidigt hysteriskt skällande hundar så Dansa gick passage med svansen på ryggen. 
 
Vi red en bit på ett nytt ställe då vi red i Hårga men svängde av in mot Granbo precis innan stora vägen, och red en grusväg upp till en liten asfaltsväg där vi vände. Dansa gick först hela vägen förutom på nya delen och hon kändes lite loj för dagen. Gjorde det jag bad om men hade inte sin vanliga energi. I galopperna däremot blev hon glad och tog i helt för sin egen maskin! Satt och tänkte på vilken skillnad det blivit på den alltså. Förut så hade hon jättedålig bjudning där även om hon var pigg, och nu hade hon jättebra bjudning trots att hon annars var rätt ointresserad. Bra!
 
Landskapet är väldigt grått nu när nästan alla löv fallit av och himlen var helt grå, förutom någon liten solglimt som tog sig igenom ibland. Men graderna var perfekta och jag red i tröja och önskade ibland att jag bara hade t-shirt. Lite galet när det var sista oktober.