Vilodag

Dansa har haft vilodag idag och Hanna var snäll att sköta stallet. Hon skickade ett mms på min lilla prinsessa som utnyttjade sin vilodag till fullo genom att ligga och njuta i solen. Att hon valde leran när hon har hur mycket gräsyta som helst vet jag inte, men det var väl mysigt där. Gose ♥
 
 

Dansas schema v. 12 och 13

V. 12
 
Måndag - Dressyrträning - Brs . Patrik rider
 
Tisdag - Paddock - Fokus på fram för skänklarna
 
Onsdag - Paddock - Fokus på fram för skänklarna. Kort pass. 
 
Torsdag - Paddock - Fokus på fram för skänklarna.
 
Fredag - Vila
 
Lördag - Paddock - Fokus på fram för skänklarna. Kort pass.
 
Söndag - Vila
 
 
v. 13
 
Måndag - Vila. Jag var sjuk
 
Tisdag - Tömkörning. 3kanten
 
Onsdag - Paddock - Fokus på fram för skänklarna.
 
Torsdag - Paddock - Fokus på fram för skänklarna. Kort pass.
 
Fredag - Vila
 
Lördag - Paddock - Fokus på fram för skänklarna.
 
Söndag - Uteritt - mycket skritt och lite klättring. 
 

Dansas schema v.14

Det har vart väldigt röriga veckor de senaste så något schema har inte vart värt att göra. Men nu så är den här veckan ganska spikad så vi gör ett försök. 
 
Måndag - Dressyrträning - Brs
 
Tisdag - Vila
 
Onsdag - Dressyrträning - Nytorp
 
Torsdag - Vila
 
Fredag - Paddock - Stämma av inför tävling
 
Lördag - Dressyrtävling - Gnarp LB:1 . Lagomgång 1
 
Söndag - Promenad
 
 

En bit på vägen

Efter två veckor då jag känt mig vilsen och förvirrad i ridningen så kan jag nu, efter en avstämning med min tränare äntligen känna att vi är på mycket god väg att ta oss ur svackan! Hur underbart dert känns kan jag knappast beskriva. Men som ni sett så har de två sista paddockpassen hemma känts bra, men det går ändå knappt mäta sig med idag. Det blir alltid lite extra bra men världens bästa tränare på backen som guide såklart.
 
Patrik fick sitta upp och rida först innan jag sa något om hur jag upplevt henne nu innan. Och han sa att hon blivit mycket bättre men att det fortfarande finns lite kvar. Det är ju precis vad jag själv känt så det kändes väldigt bra, dels för att jag fick bekräftat att jag jobbat rätt och såklart mest för att vi är påväg åt rätt håll!! Wiho!
Som det verkar nu så är vi förbi den värsta tröskeln så att lämna iväg henne är inte aktuellt. Om det blir någon gång i framtiden vet man aldrig, men just nu så känns det inte som att stegringarna lura runt hörnet. 
 
När jag hoppade upp fick jag rida i skritt och trav på fyrkanten. Var hela tiden supernoga med att ha henne framför mig och sitta upprätt i sadeln. Var noga med att ställa igenom i svängarna och inte tappa bjudningen någonstans. Gjorde en ökning av steglängden på en långsida som blev riktigt bra. Bibehållen form och bra tryck i bakbenen. 
 
Satt ner stor del av passet, som inte var jättelångt dock. Patrik hade tänkt att jag kunde sitta ner vissa sträckor tydligen, men det fattade inte jag så jag kämpade på hela tiden. Gud vad trött jag var! Haha. Men det var ganska lätt att sitta ner på henne idag och det var ju för att hon jobbade helt rätt med kroppen. Bitvis blev det flängigt och ostadigt för att jag tappade ridningen och för att Dansa, såklart, testar om hon kan smita om jag inte har 100% fokus. Ännu en gång fick jag höra att eftersom Dansa är hård i huvudet så måste jag vara konsekvent, hela tiden och varje dag. I både ridning och hantering. Phuu. 
Gjorde en ökning av steglängden nedsuttet i trav också och även den gick riktigt bra. Dansa gjorde det fint och jag satt, för att vara mig, riktigt bra i sadeln. Tidigare har jag studsat som en studsboll de få gånger jag testat. Vilket har varit de 3 ggr vi vart på dressyrtävling/programridning. Jag ska tänka; bak med axlarna och slappna av i tårna, då kommer jag djupare ner i sadeln och blir lite stadigare. Med lite träning kommer det gå alldeles utmärkt! Måste tänka på att jag knappt ridit nedsuttet på henne och inte på någon annan heller för den delen.
 
Galopperna var inte några höjdpunkter idag. Vänster galopp gick bättre som vanligt, men den har haft bättre dagar. Höger galoppen var svår. Jag måste hålla mer i yttertygeln för att få in yttre bakbenet, men gör jag det så bryter hon lätt av för att det blir för jobbigt och då råkar jag slarva med det. Vi måste galoppa massor! Sjukt vad vi avancerat i den sen förra året i alla fall. 
 
Vi är på rätt spår igen och det är så fruktansvärt kul! 
 
Lägger in lite printar från filmerna.
 
 

Vattenpaus

Igår var vi äntligen ut på en uteritt igen efter 3 veckor! Hua vad galet, vi var i stort behov av problemlösning som visade sig mest i paddock och därmed fick vi hålla oss där. Planen var en lugn ridtur eftersom hon gick i paddock dagen innan och skulle på träning idag, men hon var pigg som en mört så vi höll igång lite mer än tänkt. Men ändå inte något hårt pass. 
 
Red upp för berget och travade i första uppförsbacken med skritt på den branta delen. Därefter tog vi två korta galopper i en svag uppförsbacke och en lite brantare. Hemvägen bestod nästan bara av skritt. Dansa var som sagt jättepigg men fin att rida, nästan som vanligt (som hon inte vart sen i mitten av februari någon gång). Lite svårt att checka om hon är framför mig när hon är så pigg bara. Hon hittade inte på något hyss alls och var så glad att få komma ut även om hon inte vissat några missnöjen över att vara på bana så länge. Vilket jag faktiskt trodde att hon skulle. 
 
På nedvägen från berget så hörde jag hur Hanna började skratta bakom oss, så jag tittar bak och ser att Winston stannat för att dricka ur en vattenpöl bara sådär huxflux. Jag hinner inte mer än se att han gjorde det innan Dansa dyker ner med mulen i vattenpölen bredvid sig (Det regnade så vattenpölar fanns det gott om) och dricker hon också. Haha knäppa hästar!! 
Dansa som i princip vägrat gå i vattenpölar sen i höstas i (har lyckats lurat ner henne några få gånger nu i vår) gick vidare till andra vattenpölar och smakade i dom. Hon ville till och med gå ner i diket som var fyllt med vatten, men där satte jag stopp för det är så mjukt i marken nu. Hon avslutade med att gå till Winstons pöl och dricka tillsammans med honom. Haha
 
 
 

Det går framåt

Igår var sista paddockpasset innan nästa träning och avcheckning med Patrik. Hon var inte lika pigg idag som sist men heller inte spänd i början. Hon var dock riktigt lyhörd och reagerade bra på skänklarna. Korta stunder här och var så kändes hon riktigt bra även igår vilket såklart känns jätteskönt.
 
Har ju inte kunnat öva på att sitta ner något nu så det känns inte lovande till tävlingen nästa helg. Men nu när bjudningen börjar kika fram igen så måste jag lösa den biten också. Provade att rida igenom programmet och vi såg förjäkliga ut men tog oss igenom i rätt gångarter och med rätt vägar och det får vi vara nöjda med just nu. Har ju en vecka kvar att skärpa till oss på, inklusive två väldigt behövliga träningar. 
 
Var på möte med klubben idag och pratade med de andra i laget. Dom är långt ifrån sin toppform också så vi får se hur det här slutar. En häst är lite smått hysterisk och går inte ens rida ut på just nu, en annan har problem med bett då hästen blir så stark och den tredje har ett sto precis som mig (där behövs ingen vidare förklaring..). Haha. Jag tänker såhär; att de som skulle komma sist om vi inte var med, gör vi ju en tjänst eftersom vi säkerligen kommer ta hand om den platsen. Kul erfarenhet ska det bli i alla fall och än har vi några dagar på oss att ta oss tillbaka till rimlig nivå! Vem vet, Dansa kanske vaknar upp som en prinsessa på lördag. 
 
Liten print från igår. Hanna fotade men 90% av alla bilder blev i fel steg och resten ser vi ut som hej kom och hjälp mig!
 

Tonåringen

Måste berätta vad som hände förra veckan som får mig att skratta för att hon är så himla knäpp!
 
När Dansa såg min bil komma in på stallplanen så började hon traska bortåt i hagen. När jag sedan ropade in hästarna så gick hon ännu längre bort och ställde sig sedan där med rumpan mot stallet och tittade bakåt mot resten av gänget, som snällt traskade upp mot stallet. Det var som att hon sa till dom att "nej hörrni, lyssna inte på henne, kom till mig istället"

Alltså?! Det fattar ju jag också att hon omöjligt kan tänka så, men samtidigt så betedde hon sig precis som en trotsig tonåring som minsann skulle visa morsan, att henne lyssnar jag inte på! Och samtidigt ska dra med kompisarna på hela baletten?! Haha hon är ju för skön ändå. Det sorgliga är att jag blev lite ledsen när jag såg henne vända på klacken och så demonstativt traska bortåt när hon såg mig. Jag måste för tusan sluta vara så känslig! 
 
Känns otroligt skönt att hon blivit sitt vanliga jag i hanteringen igen. Fortfarande surig vid borstning pga pälsömhet dock. Men jag kan inte vara annat än konsekvent och ge henne B-vitamin, och hoppas på att pälsbytet går fort. 
 
Lilla mörka fläcken till höger i fotot är alltså min trotsiga tonåring. Hon kom som skjuten ur en kanon när de andra lämnat henne kvar i hagen. Är glad att jag var inne i stallet och missade hennes race för det måste ha gått rejält fort.
 

L Y C K A

ÄNTLIGEN har jag ett bra ridpass i ryggen. Det var mycket mycket välbehövligt för mitt psyke faktiskt. I flera veckor nu så har vi haft skitpass på skitpass och den sista 1½ veckan har jag vart så förvirrad och kluven att jag knappt vetat vad jag tyckt om passen. 
 
Idag blåste det, var svinkallt och väldigt rörigt i paddocken. Jag avvaktade med att hoppa upp då det var 4 hästar som rejsade runt i full galopp när vi kom ner. Varav en flög av mitt i allt också. När det endast var 2 stycken kvar så kravlade jag mig upp och Dansa var väldigt pigg och spänd i början. Men hon svarade väldigt bra på skänklarna så efter många halvhalter och böjda spår blandat med lite extra gas genom kortsidor och långsidor så satt den där! Den äkta framåtbjudningen och känlsan av att ha henne framför skänklarna. Sista minutrarna var hon riktigt fin och jag kunde lägga om skänklarna och hon ökade med bibehållen form och tryck från bakbenen. Ni anar inte vilket lyckorus som gick genom kroppen och jag blev äntligen påmind igenom om hur jäkla rolig Dansa är att rida. 
 
Min kamera dog så det bästa kom inte med där tyvärr. Men känslan kommer jag inte glömma på länge. Jag räknar inte med att vi är igenom svackan ännu men nu fick jag lite bättre självförtroende igen och gnista av att få känna av den icke trotsiga Dansa. Ännu skönare känns det att vi inte hade speciellt bra förutsättningar idag. Men ländå yckades rida igenom spändheten och tendenser till surighet med att inte vilja gå upp på bortre kortsidan i början. 
 
Jag struntade i galoppen idag och höll oss till ett kort och positivt pass. Avslutade med massa klappar då när hon gick som absolut bäst i traven.
Åhh det känns som att jag blev flera kg lättare av det här lilla framsteget! Red dessutom i dressyrsadeln som jag kände mig väldigt hemma och stabil i idag. Kanske var det min stora, tjocka vinterjacka som stabiliserade mig. Haha. 
 
 Dansa blev jätterädd för två tjejer som kom och gick upp för ett krön och sadeln for i backen innan passet, med några repor. Jag ville gråta en skvätt men var glad att det var dressyrsadeln som ändå är rätt sliten. Det kändes dock inte alls lika jobbigt efter ett så, för stunden, bra ridpass. Haha
 
 

7 timmar

Tur jag är frisk. Idag var vi i stallet närmare 7 timmar i solsken men iskall blåst. Mockade först i lillstallet innan vi åkte till Spännars med Dansa och red. Innan vi åkte därifrån så skötte vi Bronzac och tog honom och hundarna på en promenad.
Tillbaka i Lillstallet fick Dansa gå ut i hagen där hon, för andra gången bara idag, gnuggade in sig i lera från topp till tå. Hanna red ut på Winston och jag åkte till farmor och klippte hennes hår och lämnade Sune hos mamma. 
Hittade Hanna efter vägen tillbaka till stallet och hon och Winston hade haft en bra tur. Åh vad jag längtar ut på uteritt jag också! Måste bara försöka ta oss igenom det här träsket så kan vi också ut och busa igen sen. 
 
Red i paddocken även idag och jag blir imponerad över att Dansa inte visar någon direkt protest eller uppgivenhet för att hon måste gå så pass mycket på banan just nu, med väldigt enformiga övningar. Även om jag försöker variera tempo, gångarter och vägar. 
Red med samma tänk som förra veckan och hon var inte riktigt lika allert idag. Absolut inte seg, eller så motvillig som hon varit tidigare nu, men heller inte lika fin som förra veckan. Hon trampade under sig riktigt bra i vänster varv stundtals idag. Höger är svårare och därmed också stunderna med rätt tramp. 
Tror jag rider lite för fort också så har minskat tempot lite ibland. Vänster galoppen var bra, men inte grym. Högergaloppen däremot fick jag till riktigt bra innan vi avslutade. Fick in lite tryck där också idag. 
 
Virrig reflektion från en lite virrig hjärna. Haha. Längtar otroligt mycket till måndag så jag får en liten check av P om vi kommit framåt eller ej. Det känns verkligen så, men jag kanske inbillar mig. Hatar känslan av att inte ha helt koll på läget.
 
Just nu springer Dansa mycket med nosen i vädret och protesterar för att hon tycker det är sååå jobbigt att putta in bakbenen under sig. Känns väldigt hopplöst inför tävlingen nästa helg.. Men jag vet ju hur fin hon kan vara, och idag fick jag känna liiiite mer glimtar av det, så jag hoppas att vi fått tillräckligt med bukt på det här till dess så att vi kan ta oss igenom programmet på ett ok-sätt i alla fall. 
 
Hon har inte visat några tendenser till att sura vid ingången de senaste 1½ veckan. Även om det bara var svaga tendenser till det då så fanns ändå det tänket där. 
 
 

Tömkörning

Jag är friiiiisk! 
Vaknade igårmorse och mådde i princip bra så det var inga problem att tömköra Dansa innan jobbet. Jag var där själv och vi höll till på 3kanten. Hon var väldigt pigg efter två dagars vila och kunde inte låta bli att sprattla till och pipa direkt jag lät henne gå ut på volten. Haha hon har aldrig gjort så förut så det var lite gulligt. 
 
Hon ville hela tiden galoppera också vilket jag inte är bortskämd med som ni vet. Hon höll band på sig ganska bra i alla fall och när hon fått springa av sig värsta energin så gick hon riktigt bra. I höger varv var det lite sämre med tramp bakifrån som vanligt just nu. Det är ju tyvärr mitt sämre varv också. 
 
Idag ska vi åka till Spännars och rida i paddocken. 
 
 

Less

Inne på sjätte dagen med rejält halsont nu och mot slutet av arbetsdagen idag så blev jag sämre och sämre med huvudvärk. Åkte till stallet och tänkte att jag får rida om jag kan göra det utan ipren i kroppen. Nu när jag vart dålig i över en vecka och stundtals blir sämre igen så vågar jag inte pressa kroppen för mycket. Jag insåg att ridning utan värktablett var omöjligt så jag svalde en ipren och nöjde mig med att mocka, borsta och göra lite ledövningar ute på gården. 
Hoppas på att vara piggare imorgonbitti så att jag kan tömköra Dansa innan jobbet. Fan vad less jag blir på det här nu! För pigg för att bara vara hemma (vilket jag iof var igår men det verkar ju inte ha hjälpt??) men ändå inte alls pigg.
 
Anna var med till stallet ikväll. Ända sättet vi lyckades hitta en lucka att umgås. Haha. Tur att hon gillar djur och inte alls har något emot hästar även om hon inte är intresserad på det sättet. Hon tog sig an Lukas som var i behändig storlek och vi var även ute på gården lite där han fick gå över plast, på en skåplucka och hoppa ett litet hinder. Det tyckte han var superkul! 
 
 

Vila kroppen

Både fredag och lördag såg Hanna och Annika att Dansa låg ner i hagen.
Jag blev så klart lite smått orolig att något skulle vara fel, men båda sa att hon inte verkade minsta lilla hängig
och när jag kom till stallet på lördag eftermiddag så rejsade hon runt i 290. 
Så hon hade nog bara helt enkelt känt för att ta sig en tupplur nu när hagen är fri från snö och is.
Även fast det vart relativt kallt ute med bara någon enstaka plusgrad.
 
Våren 2014

Förvirrad

Jag har inte skrivit om ridpassen i veckan dels för att jag inte haft någon ork när jag väl kommit hem, och dels för att jag faktiskt inte riktigt vet vad jag ska skriva. Jag fick läxa av P att rida med lite längre tyglar och vara noga att inte balansera upp henne utan att hon ska få klara sig själv. Att jag ska strunta i vart hon har huvudet och bara fokusera på att hon svarar framåt för skänklarna och inte svävar iväg för stort. 
 
Problemet med mig sånna gånger är att jag så gärna vill göra rätt och följa instruktionerna till punkt och pricka att jag glömmer att rida med känsla också. Jag blir så inrutad i det tekniska att jag glömmer allt annat. Sånt som P säkert tycker är självklart som alltid ska finnas med, så enkelt som halvhalter till exempel. 
Jag glömmer också bort att min rutin och kundskap är en droppe i havet i jämförelse med P och att det resultat han får efter 45 min kanske tar mig flera veckor. 
 
Jag har alltså under veckan ridit 4 pass och alla i paddocken i Spännars. Jag valde att hålla mig på banan just för att det är där jag känner av problemet med att hon inte går fram för skänklarna, tydligast. Ute kan hon luras lite och bli springig pga pigghet. Så det får bli en hel del paddock nu ett tag och det lär hon inte ta allt för mycket skada av med tanke på hur mycket hon rids ute i vanliga fall.
 
Tisdag - Bara i trav då jag fortfarande var rejält dålig efter sjukan. Hon gick fram bättre än tidigare och jag red på halvlånga tyglar och bara fram, fram, fram. Kändes underligt men ändå rätt på något sätt. 
 
Onsdag - Hennes härliga skritt som vart borta ett tag var tillbaka. Stoora, avslappnade kliv med bra energi. Jag red i alla gångarter och högergaloppen var lite surig som vanligt just nu. Kickade någon gång när vi vände åt annat håll från andra hästar som också var nere där och red. Fick igång den ganska bra stundtals. Vänster var riktigt bra och det fanns i princip ingen handbroms. Hon var väldigt lyhörd för skänklarna och jag kortade tyglara lite gran för att hon inte skulle sväva iväg och stundtals gick hon riktigt fint med bra tramp. 
 
Torsdag - Skritten var om möjligt ännu bättre! Traven är fortfarande svår att balansera mellan att hon inte blir svävig men ändå går fram. Jag måste hitta rätta känslan där. Även då stundtals fin. Höger galoppen kickade hon någon gång i då jag sa åt henne för att hon surade. Men fick igång den bättre än vanligt innan vi avslutade. Vänster galoppen var helt underbar! Fanns inte ett uns handbroms och hon gasade på helt av sig själv och ville jag att hon skulle öka så gav jag bara en lätt kick.
  
Lördag - Tog dressyrsadeln och det blir ju lite svårare då, för min del som fortfarande inte är så van den. Ville ändå testa då jag tänkte att jag kanske skulle tycka att det var lättare med skänklarna, men nja. Dansa var inte lika alert som tidigare i veckan. Men när vi kommit igång lite så gjorde hon faktiskt bättre igångsättningar än tidigare i veckan. Annars var traven lite svårare att få kvick och vänster galoppen och skritten var inte riktigt så bra som i torsdags, men ändå bra. Höger galoppen var sig lik, lite svårare, lite mer handbroms. 
 
Fredag och Söndag - Vila
 
Dansa har vart så himla snäll att hantera i veckan. Några försök till surighet i början av borstningarna (hon har haft lerinpackning mer eller mindre varje dag) men annars så har hon vart superduktig. Jag har åkt själv två dagar och de två dagar Hanna har vart med så har jag klarat mig i princip själv eftersom hon har ont i ryggen. Tagit lite hjälp från någon i Spännars ibland men det har mest vart för smidighetens skull. 
 
Som ni ser så vet jag inte riktigt hur jag ska resonera om veckans ridning. Men stundtals så känns hon fin och stundtals så känner jag mig som en nybörjare som inte kan någonting. Vi har ju haft perioder förut där hon inte gått fram och det har vi kommit igenom, så det här är ju också bara en tidsfråga. Kommer till exempel ihåg perioden då runt tiden vi var på programridning i Rengsjö. Egentligen var hon surare och mindre sammarbetsvillig då än vad hon är nu, men man glömmer så lätt. 
 
Det som egentligen är huvudsaken är väl att hon inte haft några tendenser till att sura ihop och vägra gå, eller stegra. Inte minsta lilla antydan och då har hon ändå blivit pressad.
 
Jag är taggad för en ny vecka i alla fall! 
 
 

I måndags

Måndagen var ett stort skämt när jag tänker tillbaka. Haha gud alltså! 
 
Jag hade knappt sovit på hela natten då jag vart uppe och kräkts och legat vaken med illamående och värk i kroppen. Fick i mig lite nyponsoppa på förmiddagen och bestämde mig för att åka med Dansa till ridskolan så att P kunde rida henne. Hanna skulle följa och hjälpa till så gott hon kunde, vilket visade sig vara ingenting då även hon legat vaken hela natten med ryggont. Annika kom tack och lov till vår räddning!
 
Dansa hade gjort lerinpackning och var ett monster att borsta. Viftade med både bakben och huvud och var på allmänt, riktigt dåligt, humör! Jag hade inga krafter och gjorde iordning henne i sakta mak med paus för att kräkas (Obs! var till 95% säker på att det inte var magsjuka, för då hade jag såklart inte vistats bland folk). 
Påväg upp till Bollnäs rann tårnarna på Hanna av smärta och jag försökte tänka bort mitt illamående och värken i min kropp. Vi lyckades till och med skratta lite åt allt elende. 
 
Väl vid ridskolan så red P och insåg precis det jag känt ett tag att Dansa börjat gå emot skänklarna. Om det beror på pälsfällning eller trots, eller både och vet vi såklart inte säkert. Men troligtvis är det en blandning. Han red henne i alla gångarter på lite längre tygel för att låta henne balansera sig själv och jobbade bara med framåttänk och att få igång bakbensaktiviteten. I slutet, efter ca 30-40 min ridning så fick han igång dom. 
 
Vi pratade en del och sedan Dansa visade sin stegringstendens igen för någon vecka sedan så har jag blivit lite avvaktande i vissa fall då hon surat och tänkt bakåt. Hon har inte fått som hon velat någon gång men hon har kanske känt min tveksamhet. P rekommenderade att jag skulle lämna iväg henne någon vecka så att en professionell får ta striderna om jag kände att jag inte vågade. "Hon är en trevlig häst, men hon har ju humör" och i och med det så kan hon bli farlig om jag skulle börja bli osäker.
Så det kommer jag kanske behöva göra ifall hon börjar hota med att stegra, för det tänker jag inte ge mig in på. Inte efter att hon har slagit över 2 ggr utan ryttare i sitt liv och 3 av de 4 ggr hon stegrat med mig på ryggen så har vi vinglat för att hon vart nära att slå över. Det är som sagt bara 4ggr under 2 års ridning hon stegrat med mig, men med den statistiken på risk-för-att-slå-över så är det inte värt det. 
 
Vi bestämde att jag nu ska rida 2 veckor med bara fokus på "fram för skänkeln" och se vad vi får för resultat. Strunta i vart hon har huvudet och bara fokusera helt på att hon svarar framåt och inte ramlar iväg i för stora gångarter. Nu har vi snart fullföljt en vecka och det kommer ett eget inlägg om det. 
 
 

24 år

Det är världens finaste Bronzacs födelsedag idag! 
Han har fått massor av pussar och godis av mig och även sina medryttare så jag tror
han kände sig som den kung han är. Farmor hade gjort iordning en godispåse
till honom också som vi hämtae upp påväg till honom. 
 
Synd att jag inte vet hur man lägger ut filmer från instagram här. Han busade i paddocken förra veckan 
och inte kan man tro att han är en gammal farbror inte! 
 
 
 

Pausat

Jag är fortfarande dålig och kvällarna har blivit väldigt sena den här veckan. Lite dåligt tajmat med en intensivvecka för Dansa, men vad gör man inte?! 
Jag känner mig lite stressad över att ha missat så mycket att skriva ner här, men jag minns det viktigaste så det kommer komma inlägg om det när jag är på banan igen och har lite tid över. 
 
Minus för dagen är att mitt knä helt plötsligt började göra ont i eftermiddag. Som att det inte räcker redan?! Haha. Min hals gör ännu ondare och jag börjar bli snuvig.
 
Plus för dagen är att knäet inte gjorde ont när jag red (dock ondare efteråt). Jag har fått tillbaka lite av aptiten nu ikväll (ÄNTLIGEN!!!!) och därmed verkar illamåendet vara helt borta. Dansa var, lika som igår, en ängel att ha och göra med ikväll. Vänstergaloppen och skritten är helt amazing! 
 
 

Jobbiga dagar

Jag är fortfarande dålig men är tillräckligt bra för att vara på jobbet idag i alla fall. Vaknade igår efter en hel natts sömn och värken i kroppen var borta. En sån underbar frihetskänsla! Så jag började plocka lite hemma med sånt som bara fått vara när vi vart dåliga. Orken var inte tillbaka och magontet och illamåendet kom och gick, men inte på samma nivå som tidigare.
Så jag bestämde mig för att kunna rida. Bra eller dåligt beslut låter jag vara osagt men passet gick bra så det var värt det. Efteråt fick jag väldigt ont i magen och mådde allmänt dåligt igen, men jag fixade klart hos Bronzac och i lillstallet innan jag åkte hem och lade mig i badkaret. Hanna var med som sällskap men har jätteproblem med ryggen så hon kunde inte göra speciellt mycket.
 
När jag gick och lade mig igår så mådde jag helt ok men i natt vaknade jag med halsont, huvudvärk och ont i magen/illamående. Säg inte att jag ska få Viktors vidriga halsont på det här också!! Har överlevt arbetsdagen och mår rätt ok nu igen så jag hoppas jag orkar rida Dansa ikväll igen.
 
Återkommer med utvärdering av ridpassen och om vår lite komiska eller kanske sorgliga (?) måndag. Haha.
 
 

Sjuk

Har vart riktiga sjukdagar här hemma sen i lördags när jag kom hem från hoppningen med Dansa. Började känna värk i kroppen och tung i huvudet och det blev värre ju längre kvällen gick. Svärmor var här och tittade på Melodifestival finalen och efter den så däckade jag i sängen. Låg halvvaken hela natten kändes det som för att kroppen värke så mycket. Även Viktor var dålig så igår var det riktig sjukstuga här hemma. Sune gillade det för vi låg mest bara stilla så han kunde gosa ner sig med oss och sova bäst han ville. Förutom sina promenader förstås! Tur vi hade honom här så vi fick lite friskluft. 
Jag skulle iväg och klättra med mina bröder och Martina, utomhus, men jag var tvungen att ställa in och Hanna var snäll och mockade. Viktor och jag kom fram till att vi aldrig vart sjuk samtidigt någon gång, utan vi brukar alltid gå om varandra. 
 
På kvällen blev jag även illamående och i natt har jag inte sovit mycket alls. Var upp och kräktes två gånger, som jag tror berodde på att jag hade så ont i kroppen. Nu på morgonen är illamåendet borta och värken har lugnat sig. Har bara vågat äta nyponsoppa än så länge. Ska iväg med Dansa till ridskolan lite senare så får P rida henne idag för jag har inga krafter. 
 
Har en läkartid i eftermiddag strax innan fyra så jag hoppas att jag hinner till den. Usch vad jag hatar det här!! 
 
 

Pay'n Jump - Bollnäs Mars

 
Tillhörande inlägg hittar ni här

Pay'n Jump - Bollnäs

Vi sprang med Dansa igår morse och hon rörde sig lika fint som vanligt och eftersom hon heller inte ömmade någonstans så valde vi att åka till Bollnäs trots vurpan. 
 
Tonårsbruttan skötte sig bra till en början. Pigg och glad, dock lite stretig och bakskygg när någon red förbi oss, vilket hon aldrig visat tendenser till förut. En gång blev hon riktigt rädd men då hade hon en stor travare på ena sidan som dundrade fram i galopp och på den andra sidan en ponny som hoppade ett hinder, så då förstår jag att hon blev rädd. Men hon hade reagerat flera gånger innan det också. Galopperna var bättre idag. Jag red inte framåt med samma beslutsamhet som i Spännars tidigare i veckan. Dumt nog. Men hon lurade mig lite med piggheten och jag blir fortfarande lite distraherad av framridningar med flera andra ekipage.
 
Efter ett tag började hon sura i igångsättningarna från skritt till trav, vilket hon gör när hon blir trött och/eller på dåligt humör. Hon började också vilja gena i de nedre hörnen. Jag bestämde mig då för att hoppa 60cm och se sen ifall jag kunde ta 80cm eller 70cm som andra klass. Banan var väldigt ihoptryckt och tight också så det var också en bidragande faktor, kändes omöjligt för Dansas stora och svaga galopp att få bra flyt i de där svängarna. 
 
60cm - 4 fel
Jag hade dålig inställning redan innan jag gick in på banan tyvärr. Det smittar såklart av sig på Dansa som fick vatten på kvarn och surade så fort vi kom in. Hanna fick leda oss en bit och sedan travade hon motvilligt igång och jag styrde på 1:an och 4:an för framhoppning. Hindrena hoppade hon med glädje men däremellan slängde hon in lite karatesparkar mot skänkeln.
Vi startade och jag fick varva mellan trav och galopp, dels pga dålig framåtbjudning och dels pga de tighta vägarna. Vi kom på fel distanser flera gånger och jag glömde vart 5:an låg och svängde tillbaka i sista stund så det blev en riktig krokväg där, men snäll som hon (där har jag lyckats med något, att hon vet att enda vägen är över hindren) är så tog hon sig över det. Hon rev sista hindret. 
 
Kände mig urusel och bestämde mig för att hoppa 70cm istället för 80cm. Höjden och hindren var ju inga problem utan det var vägen emellan, och då är det skönt att hindrena är små ifall vi kommer väldigt konstigt på dom. 
När jag kom in på framridningen så fick jag jäklaranamma i mig och travade något varv där jag satte ihop henne ordentligt med mer tryck. Slutlallat med halvlånga tyglar och mesridning, blir så besviken på mig själv när jag faller in i det!
 
70cm - 8 fel
Dom hade lagt in en vattenmatta som jag valde att ta bort, för det kändes inte som rätt dag att hoppa det för första gången (hon har hoppat en gång för 2 år sedan under tömkörning bara). Jag red lite bättre men fortfarande inte bra. Hon gick fram, men fortfarande med dålig bjudning och skyggningar längs långsidan och kortsidan och vi hoppade hindren en efter en. 2an rev hon då hon glömde hoppa och vid utgången mellan 3an och 4an så sparkade hon bakut mot skänkeln två gånger. Efter att vi hoppat 4an blev det tvärnit nere i hörnet och när jag väl fick fram henne så travade vi ett varv på volt innan vi fortsatte banan. De sista 5 hindren gick riktigt bra faktiskt. 
Efter den rundan var jag så besviken på mig själv och på Dansa. Jag var så uppgiven och brast i gråt och kände att jag rider så himla dåligt och vill så gärna att Dansa ska tycka det här är kul, men så bara bråkar hon. Jag vet att jag borde säga åt henne ordentligt när hon stannar och surar men pga de där jäkla stegringarna så vågar jag inte fullt ut, och det vet hon så väl. Jag får ju som jag vill innan det är färdigt, men hon tycker tydligen att det är värt att tajfsa ändå när jag ändå inte är 100% konsekvent. 
 
Efter att ha hämtat mig lite så bad jag om att få hoppa de två sista hindren igen innan hon fick lämna banan. Och när jag travar förbi ingången så stannar hon och surar IGEN. Då hade jag fått nog och kände att nu får det gå som det går, och sa åt henne riktigt ordentligt och VIPS så for vi iväg framåt i trav. Jag höll ihop henne och fattade galopp. Sen red vi 9an till 10an utan problem! Hon var inte "rädd" för några läktare och genade inget i svängarna.
Därefter travade jag av henne med samma beslutsamhet på framridningen och även där försökte hon inte gena i hörnen eller sura på annat sätt. YES jag vann!! 
 
Så trots att allt kändes katastrof där ett tag så fick jag igenom det jag behövde och hon sammarbetade med mig innan vi avslutade. Och det känns otroligt skönt! Jag vet att det här är en trotsperiod som garanterat kommer vara ett tag. Jag vet att allt handlar om att jag måste vara konsekvent och tuff mot henne om hon är tuff mot mig. Men det svåra är att jag mentalt ska orka det, jag har så himla lätt för att gräva ner mig. Och då tappar jag lätt ridningen också. Det positiva är att jag hittar den själv, fortare och fortare. 
Jag vet också att det är väldigt dumt att jag inte vågar vara 100% konsekvent när jag märker att det är risk för stegring, men som alla säger så ska jag i de stunderna tänka på säkerheten i första hand. Men samtidigt så kanske hon inte skulle ha stegrat just de gångerna? Det vet jag ju inte. Det enda jag vet är att gör hon det så går det så sjukt fort att jag inte hinner förhindra det, och att det hela tiden är 50/50 om vi slår över eller ej, eftersom att hon stället sig så högt. 
 
Jag klurar på det där. Hoppas att, om hon ska tjafsa, gör det när jag tränar för P för han har bra erfarenhet av sånt. Än så länge har hon aldrig visat något utbrott för honom.
 
Jag tar med mig tre positiva saker från igår.
1. Även om hon surar så hoppar hon med glädje över hindrena! Det är egentligen prio 1 för mig.
2. Jag fick igenom det jag ville innan vi avslutade.
3. Hon stegrade inte! Karatesparkar har jag inga problem med då det inte är farligt. 
 
 
 

Lillskrotan

Tömkörde Dansa en stund på trekanten idag. Snön hade smält bort och det var lite hårt men då Dansa bara skulle jogga ett tag så gick det bra ändå. 
När Annika cyklade förbi så blev hon lite spänd och tog några lugna galoppsprång ovh vände lite på huvudet för att ha koll på henne, samtidigt så kliver hon på en dold isfläck som broddarna tydligen inte bet i. Benen for åt sidan och Dansa halkade omkull och gled lite på magen. Usch vad jag får ont i hjärtat bara av att tänka på det!! 
Stackars lillhjärtat. 
Hon verkade inte ett dugg brydd i alla fall och rörde sig fint så efter att ha skrittat något varv så fick hon trava vidare. 
 
Allmänt så var hon lite krånglig i munnen men jag tror det beror på att jag inte vågade ha henne ordentligt framme efter vurpan, så steget blev lite för svävigt och hon hamnade lite bakom lod. 
 
Vi travade på grusvägen, rakt fram också för att försökra oss om att hon inte rörde sig dåligt där heller, vilket hon inte gjorde. I hagen busade hon runt hej vilt så jag hoppas att hon klarade sig bra.
Vi har en planerad pay'n jump i Bollnäs imorgon så vi får kolla henne så att hon inte fått ont i efterhand, imorgonförmiddag. Håll tummarna att hon mår bra och vi kan åka! 
 
 

Kvällspass

Åkte till Spännars ikväll också då jag ville fortsätta på jobbet vi kämpade med igår. Dansa blev livrädd när vi hade ner bakluckan och Blixten började springa i hagen bakom henne, så hon for ut med en jäkla fart och spände upp sig ordentligt. Coolade ner sig snabbt bara hon fått koll på läget. När vi skulle lasta ut henne hemma sen så vågade hon kanppt backa, så jag gissar att hon var rädd att en vit springare skulle skrämma henne igen. 
 
Det är skönt att Dansa har börjat acceptera Hanna som grimskaftshållare igen och inte håller på och tjafsar runt så mycket när jag ska av och på med grejer. Vill helst hålla henne själv när vi är ute på för då håller hon sig ordentlig, men samtidigt så vill jag sätta på utrustningen också så jag vet att jag får det som jag vill ha det. Benen vill jag inte att någon ska behöva greja med i onödan, då dom så lätt flaxar runt. Men förra året så blev Hanna och Dansa riktiga bundisar när vi var ute på så mycket, och nu är dom på god väg igen så det är superskönt! 
 
Ridningen gick mest bra! När jag travade av så var jag jättemissnöjd, men när jag strax efter började tänka igenom passet så var jag ändå nöjd. Dansa var bättre framme för skänkeln redan från start idag, men vi jobbade på det även idag och kommer garanterat få göra det stenhårt ett tag framöver. Men nu jäklar ska vi ta oss igenom den här spärren en gång för alla! 
Hon var stretig i början men blev finare efter lite volter och serpentiner. Ångrar att jag fegade lite när jag ställde igenom henne. Måste ha P's tjat i huvudet för att inte mesa och göra halvdant. 
 
Det jag var missnöjd över var att galopperna inte var lika fina som igår. Till saken hör att dom nästan aldrig vart så fin som dom var igår, så det är ju lite orättvist mot oss båda att jämföra med igår. Så när jag tänkt efter lite så var galopperna som vanligt ikväll, och ändå med träningsvärk i lilla hästkroppen. I höger så var den riktigt dålig först men efter lite frustration från min sida, en skrittpaus och självförtroenderidning i vänster galopp igen, så sa jag till på skarpen och VIPS så kunde hon galoppera ordentligt där också. Så skönt att hon inte surar ihop längre, peppar peppar. Haha. 
 
 
 

Dansas schema v.11

 Blir en himla konstig vecka det här och det har vart svårt att planera framåt så därför gjorde jag inget schema innan. Men nu tror jag att jag har ganska bra koll på resterande dagar. Winston ska vaccineras vilken dag som helst, och alltså gå lugnt en vecka. Och det sista Dansa är i behov av nu, är en lugn vecka. Haha. Så jag får knåpa ihop det på annat sätt då det inte känns aktuellt att ge sig ut ensam på henne just nu. Underbart att paddocken i Spännars blivit ridbar!
 
Måndag - Töm. 1dm djup snö
 
Tisdag - Vila
 
Onsdag - Markarbete. Spännars
 
Torsdag - Paddocken. Kort pass / Uteritt. Lugn
 
Fredag - Töm
 
Lördag - Pay´n Jump. Bollnäs 70cm & 80cm
 
Söndag - Vila
 
Som ni ser så blir det en pay´n jump i Bollnäs på lördag igen. Måste passa på att åka på dom så vi kan ge oss ut på riktiga tävlingar senare i år. Denna gång hoppar vi 80cm, som finns på ganska många lokala i år också, så det känns bra om vi kommer runt ordentligt. Spännande att se hur hon beter sig i ridhuset bara då vi inte vart där sen den mindre lyckade programridningen.
 
 

Paddocken

Tänkte åka till ridhuset och rida markarbete med Dansa idag. Men när jag var hos Bronzac innan så såg jag att paddocken tinat och torkat upp till stor del där så vi valde att åka dit istället.
 
Jag lade mesta fokuset på att ha henne framför skänkeln idag, och inte släppa iväg henne framåt så hon blir lång och framtung. Jag har ju lyxat till det med sporrar sista gångerna vi ridit på bana (med det menar jag att jag får samma effekt från mycket mindre arbete från min sida), men valde att vara utan idag. Jag fick rida som en galning men tycker ändå att vi skötte oss riktigt bra båda två. Till större delen så hade jag henne framför skänkeln även om jag fick påminna henne ofta. Men ser jag till att vara helt konsekvent med det här nu så tror jag det släpper ganska snart. Jag hoppas det. Fick igenom det riktigt bra idag, men det sitter fortfarande en liten spärr där. 
Huvudet var lite här och var idag, men hellre det och att hon går fram som hon ska och jobbar på med bakbenen.
 
Jag red i lite övertempo i traven idag också pga att jag hellre ville överdriva lite extra. Var supernoga med att hon skulle gå fram ordentligt i övergångarna från galopp till trav. 
 
Hon fick trava över 6 cavaletti några gånger där jag red på lite för fort såg jag i efterhand på filmen. Lade sedan upp 3 st på ena sidan så att hon fick lyfta ännu lite till på fossingarna. Hon var superduktig även fast hon slog i några. Lät henne inte springa för många gånger där då det är jobbigt och hon hade redan kämpat på ordentligt innan. 
 
Hade även en till övning som jag gjorde några gånger. Ett litet sockerbitshinder på meddellinjen som jag red över i en åtta. För att träna galoppombyte var tanken, men vi kom så tokigt på det de två första gångerna så jag koncentrerade mig bara på att försöka få till avståndet. Insåg snart att jag inte hade galoppen med mig ordentligt genom svängen innan så då blev det lite lättare. 
 
Jag är nöjd med min ridning idag och känslan jag fick under passet. Jag känner att jag äntligen lyckats få in i min hjärna och kropp att jag måste våga RIDA och inte behandla Dansa som en porslinsdocka som ska bli helt slut och falla ihop som en blöt fläck om jag ber henne om något.
 
 Red ca 40min med framskrittning + en längre skrittpaus mitt i och några korta här och var. 
 
 
 

Energiknutte

Äntligen så går det att tömköra igen. Enligt rapport är paddocken ok för det, men då även 3kanten såg lovande ut så satsade jag på den. Låg ett lagom tjockt täcke med snö där så hon fick lyfta ordentligt på fossingarna. Precis vad jag ville!
 
Att Dansa har blivit väldigt mycket starkare och fått mer kondis var tydligare än någonsin! Med det lite tunga underlaget som var så rullade hon lätt många varv i galopp åt båda håll. Inga korsgalopper och jag behövde bara mana på henne ibland, men hon rullade på bra med eget initiativ. Så himla kul att se! 
 
Jag har ju haft sånna problem med galopp på lina. Hon har korsat i vänster och fattat fel i höger och sedan när det väl blivit rätt så har jag fått kämpa massor för att hon ska hålla igång några varv åtminstone. 
 
I traven jobbade hon också på bra. Himla pigg till en början och kröp ihop för mycket i formen, men efter en dos med halvhalter så tog hon fint stöd och trampade på bra bakifrån. 
 
Jag som stod där och var så impad av att hon orkade så mycket, och så kommer jag på att det dessutom är 4 dagen i rad som hon går. Imorgon ska hon vila så det blir spännande att se hur hon är att rida på onsdag. Lite lurigt med unghästar som nästan blir som helt personlighetsförändrad periodvis. Jag får liksom lära mig rida nya "hästar" hela tiden känns det som ibland, även fast det är samma kropp. 
 
 Jag bestämmer nu att lite suddiga bilder är bättre än inga bilder alls. 
 

E4:an

 Igår red vi till Hårga och det var alltså Winstons tur att få en ridtur skräddarsydd efter honom. Så Dansa och jag bara hakade på. Vi red till strax innan renarna och travade och galopperade nästan bara på raksträckor och i lite nedförslut. Dansa var pigg och lite stretig, men blev fin i slutet. Sista galoppsträckan, nedanför George så busade hon till det med några bocksprång. I fart framåt och ganska snälla, så jag hängde inte ens löst denna gång. Bara lite superdupersnabbt när hon körde en konstig dubbelstuds med båda bakbenen. Haha. 
 
Det var inte bara vi som var ute efter grusvägarna igår! Först kom en fyrhjuling mot oss på en raksträcka. Den svängde dock ut på en åker så hann förbi innan den kom ut på vägen igen. Sen mötte vi ytterligare två fyrhjulingar vid blåvita huset. Gick in på gården för att komma undan, men grabbarna stannade och stängde av dom så vi kunde gå förbi. Tackade massor och berättade att min unghäst kunde hitta på lite vad som helst om sådanna åkte förbi. I samma sekund så for Dansa förbi dom i fullfräs för att dom var sååå läskiga (fjantigt eftersom dom till och med stod avstängda), personbilen vi mötte strax tyckte hon var farlig på köpet. 
 
Dansa utnyttjar det mesta som farligt nu när energin ligger lite för högt. 
 
På hemvägen började en kille högtryckstvätta sin bil precis när vi närmade oss. Bilen var parkerad alldeles vid vägen så vi lyckades tjoa på honom så han hörde oss och stängde snällt av den med ett leende. Vi tackade massor igen! 
Vi hann några hundra meter till innan en cross kom farandes upp för ett krön. Även den stannade på långt håll och stängde av motorn. Blir så lycklig över så snälla människor som förstår att det kan bli farligt att åka förbi! 
Vi ropade och tackade och gick in på en gård och sa att han kunde åka förbi. 

Men det var inte klart än! 
 
 När vi precis hoppat av vid ladan (leder Dansa längs segerstavägen då det kan komma långtradare) så hör vi hur det brummar igen. Då kommer ett gäng på ca 5-6 gubbar på gamla mopeder och ska förbi. Haha alltså man kunde ju bara skratta. 
Dansa spände upp sig lite men stod snällt och tittade på när dom körde förbi på led. 
 
Den här ridturen hade troligtvis blivit både farlig och väldigt obehaglig om inte det var för att alla människor var så snälla!
 
 

Fullt upp

Den här veckan har gått i ett eftersom hästarna skötts som vanligt, samtidigt som dagarna bestått av andra aktiviteter också samtidigt som jag även jobbat som vanligt såklart.
 
I måndags var jag ledig och red ut med Hanna. Hedvig följde med till Spännars efteråt och red Bronzac. Vi lyxade till det med glass innan som vi satt och mumsade på i stallet. Lite kallt insåg jag sådär i efterhand, men gott och mysigt! Hedvig sa flera gånger att hon älskade att vara ute och rida och att Bronzac var en så himla snäll och duktig häst. Bronzac lyssnar på minsta signal från Hedvig även fast hon knappt når nedaför sadeln. Jag behövde aldrig rycka in med grimskaftet. Det värmer i hjärtat att se dom tillsammans ♥
 
 
Tisdag så var jag till stallet och mockade på morgonen innan jobbet. Efter jobbet åkte jag och Viktor ner till Kilafors igen fast på kalas den här gången. Jonas fyllde 4-år så där åt vi middag och tårta och lekte till ganska sent på kvällen. 
 
 
Onsdag efter jobbet åkte jag hem och lagade matlådor innan jag tillbringade resten av kvällen på Höghammarhallen med Martina, Linus, Patrik och lite annat klätterfolk. Hedvig, Anders och Emil provade på att klättra också och dom gillade det allihop även fast det var med skräckblandad förtjusning. Nästa gång tar dom sig nog ända upp! Hedvig tyckte det var allra roligast och klättrade säkert upp och ned konstant i 30min.
Jag lyckades inte att ta mig upp för lådan denna kväll heller. Var längre ifrån då än gången innan. Men snart så!
 
 
Torsdag var jag i stallet på morgonen eftersom Dansa skoddes. Efter jobbet så slingade Carro mitt hår och vi fräschade även upp hennes längder. Så jag var inte hemma förrän halv tio, tio då heller. 
 
Fredag så red vi efter jobbet och sen låg jag däckad efter en tuff men rolig vecka och somnade i tid eftersom det väntade jobb på lördagen. Efter jobbet red jag och hade en lugn hemmakväll. 
 
 
Idag gick jag upp efter en liten sovmorgon och åkte till mamma och Anders och tittade på Vasaloppet med dom och Linus. Klippte även håret på mamma och Linus. Åkte sen och red med Hanna innan vi åkte på årsmöte för klubben. 
 
NU väntar en lugn kväll i soffan med Viktor och Wallander. Samla energi inför en ny vecka. 
 
 
Uppe i Luleå
 

Lördag - uteritt

Planen var att rida till Landavägen igår och lägga upp ridturen beroende på hur Dansa var i tempramentet. Jag visste ju inte om hon skulle vara laddad till örspetsarna som dagen innan eller om hon skulle ha coolat ner. 
 
Så fort vi skrittade iväg så insåg jag att Dansa hade träningsvärk vilket inte alls är så konstigt med tanke på intensiteten dagen innan och alla hennes bocksprång! Hon var i alla fall lite att lita på även om hon inte var sig själv till hundra procent. Jag ställde och flyttade henne nästan hela tiden för att hon skulle vara sysselsatt och det fungerade bra. 
 
Min tanke var att ta galopp uppför långbacken på Landavägen men Winston som fick agera förste man behövde komma igång innan så vi tog galopp i högersvängen i korsningen också. Det kändes lite spännande med tanke på fredagen så jag var beredd på det mesta, men hon rullade bara iväg i en fin galopp. Haha. Duktig flicka.
 
Uppför långbacken galopperade vi halva vägen innan vi skrittade och travade förbi en skogstraktor som stod stilla vid vägkanten. Dom höll även på att såga en bit ner i skogen vilket inte hästarna såg utan bara hörde. Men dom var duktiga och fortsatte. Ovanför på raksträckan så galopperade vi en bit igen och därefter trav innan hästarna tvärnitade och blev sju meter höga och stirrade ner i skogen där dom sågade. Jag valde att att hoppa av och leda Dansa. Jag har bestämt mig för att hellre hoppa av en gång för mycket än en gång för lite i rikfyllda lägen ett tag just nu, tills vi är på banan igen. Det är ändå inte något Dansa bryr sig om utan bara min egen stolthet som får sig en törn. Men det är det värt! 
 
Jag gick hela backen ner eftersom det ändå bara var skritt som gällde och sedan tog vi lite trav och sedan galopp uppför backen mot timmerhuset. Dansa började ladda där och galoppsprången började gå mer uppåt än framåt så jag gjorde mig beredd och gav henne en tydlig skänkel och som svar fick jag ett minisprång men sedan tog hon i och galopperade framåt.
 
Vi travade sedan sträckan förbi berget-vägen och till George. Dansa var fortfarande lite stel att ställa men gick bra på rakt spår. 
 
Idag blir det en ridtur anpassad efter Winston. Bara håll igång på platta sträckor så hans tunga kropp får känna att det är lätt. Det passar Dansa bra också efter två ganska tuffa dagar, för hon borde inte hinna samla på sig en massa överskottsenergi till idag. 
 
 
 

Bockserier

Dansa verkar ha ett mission nu som går ut på att bli av med mig på ett eller annat sätt. Hon har testat det mesta under kort tid nu. Efter dagens ridtur kan jag konstatera att det mycket hänger i överskottssenergi som hon lägger på fel saker. Det känns lite skönt för mitt självförtroende även om jag fick hålla i mig rejält i eftermiddag.
 
Vi red ut på Eh med Hanna och Winston och vi red sist hela tiden. Hon hade vilat två dagar i rad och dessinnan haft en lugn vecka pga vaccinet. Phuu, det fick jag känna på idag! 
Under framskrittningen pratade jag om att jag tror de här med att hon blir såååå rädd för så mycket just nu och naffsar och vill inte gå på vissa ställen och så beror dels på trots och lite ömhet i pälsbytet (trots B-vitamin) och dels för att hon har överskottsenergi.
Men det som är synd är att hon inte är piggare i ridningen. HAHA! ironiskt nog så insåg jag samma sekund som vi tog första travsteget att jag satt på en mycket pigg häst. 
 
Vi red längst ut på Eh och hon höll sig i skinnet hela vägen ut. Höll igång ordentligt i trav och tog galopp sista rakan. På hemvägen galopperade vi uppför kullen och jag kom på den briljanta iden att testa en fattning från skritt eftersom hon hade så bra bjudning. Som respons fick jag ett bocksprång och strax efter drog hon iväg i en bockserie. Jag ropade: "Hanna hjälp!" haha som att hon skulle kunna göra något. Hon skärpte sig tills vi skulle sakta ner vid nerförsbacken. Då höll hon sig på backen men var som en tickande bomb. 
Mötte en minibuss som precis innan mötet åkte på en iskant och lät skrapande så Dansa blev rädd och backade, men bara bilen stannade en snabbis så smet hon förbi utan problem. 
 
Vib backen upp till nya järnvägen tog vi galopp igen och Dansa drog igång med en bockserie som höll i sig nästan upp för hela backen. Jag tappade stigbygeln en gång men fick tillbaka den i en mikropaus som tur var. Hon hoppade, bockade och skuttade kors och tvärs och jag försökte bara sitta kvar och få henne att gå fram ordentligt och innan backen var slut så galopperade hon som vanligt.
 
Därefter kände jag mig rätt nöjd med luftakrobatik och Dansa var fortfarande som en tickande bomb så vi bestämde att vi skulle trava resten av vägen från bron då hon ändå höll sig på backen i traven. "Jaså, du tror du sitter säkert va? Känn på det här då!" sa Dansa och for iväg i ännu en bockserie vid fågelladan. "Men nej Dansa" sa jag lite uppgivet i hopp om att hon skulle lyssna (?) men jag satt kvar även då och efter det så skötte hon sig men var fortfarande lurig. 
 
Från långtradaren skulle vi bara skritta så jag valde att hoppa av och leda henne hem. Vi höll igång mycket idag och ändå var hon inte trött efteråt, men svettig! Vilket typ aldrig händer förutom på träningar. 

Dansa har inte vart såhär sen i januari förra året, fast då var det ändå var en lindrigare variant och inte alls lika långa serier. Tack och lov så var det inte någon riktig snärt i sprången. Det känns bra att hon aldrig stannade och bockade på stället utan rörde sig hela tiden framåt, om än mycket saktare än i galopp förstås. Det betyder ju att hon fått lite bättre framåttänk i alla fall. Jag manade fram henne mest med rösten och var noga med att inte ha för tighta tyglar även om jag var tvungen att försöka hålla hennes huvud uppe. 
 
 Det är såklart inte kul när hon håller på såhär. Men det var ingen surhet eller vrånghet utan bara överskottsenergi och det känns bra! 
 
Höstas.

Skoning

Dansa skoddes idag och hon var ganska bråkig. Sist stod hon och sov större delen men idag var det andra bullar. Hon är rätt energikrävande nu, ifall ni lyckats missa det här. Haha. 
Hon var dock inte så som i somras då hon siktade och var elak, utan snarare testa om det gick att reta upp någon. 
Hon drog sig loss, vevade med frambenen, försökte bita mig i armarna, bufflade runt med huvudet och försökte ta mössan och lägga all sin tyngd på hovslagaren. 

Han hade en lärlig med sig som fick göra vissa saker och han skötte det riktigt bra trots att hon testade honom, hela tiden. Det är jättebra för Dansa, och mig, att hon får lära sig att andra också kan hålla på med hovarna samtidigt som dom får instruktioner från Jörgen. 
 
Pratade med Jörgen efteråt och bad honom säga exakt vad han tror om varför hon är så jobbig just nu. Och han sa att det säkert är en blandning av vädret, pälsbyte och att vi är i brunsttider samt att jag har slappnat av och släppt lite på gränserna. Och det stämmer så väl när jag tänker efter. Han skrattade till och med åt henne idag då hon ålade runt och hittade på sattyg med lärlingen. Kul att dom gillar henne och tycker att hon är intressant att jobba med, trots humöret hon var på idag. 
 
Dansa har alla vintrar vart krävande i hanteringen men i år har hon vart så snäll, kanske för att jag var så noga med att ha nolltolerans pga tidigare erfarenheter? Men nu när hon vart så snäll hela vintern så har jag slappnat av och blivit slarvig och pang så tar hon över direkt. 
Han är noga med  fort som tusan.att jag måste vara hård men rättvis. Aldrig någonsin dum, men heller aldrig tillåta alla smågrejer hon gör och som hon sedan ökar på.
Hon söker bråk ibland och jag måste lära mig att se vad som är vad. När jag ska ignorera och när jag ska tillrättavisa. Idag när han tog bakhovarna till exempel så hytte hon med dom, men han lyfte bara upp och tog fast och då stod hon snällt. Hade han i de läget börjat tillrättavisa så hade hon garanterat haka på och blivit arg på riktigt. Och det här vet jag ju, men det är lätt att tappa humöret pga frustration ibland. 
 
Han gav också tips på att undvika situationer där jag vet att jag inte har en chans i styrka eller om det kan bli farligt. 
Han sa också att jag garanterat har en häst som skulle gå genom eld för mig bara jag är en tydlig ledare. Och jag jobbar på det! 
 
 
Hjälpredan.
 

Bloggens återblick - Mars 2014

- Dansa började bli fin i traven och söka sig neråt till en bra form.
 
- Hon var inte lika spänd i början av ridturerna. Hon blev däremot tittigare och stannade och inte vågade gå för första gången, då hon gick i täten. Jag väntade bara ut henne och efter ett tag smög hon sig förbi den läskiga stenen. Att rida först i trav och galopp innebar också sämre bjudning och vi kom tillbaka till studsandet då hon blev surig mot skänklarna.
 
- Började rida först ibland.
 
 
- Bron på Eh började tina fram och blev läskig även fast W gick först. Men hon vande sig snabbt.
 
 
- Snön försvann och kyrkpaddocken blev användbar där vi tömkörde endel. Dom hade dock skaffat sig en väldigt illalåtande flismaskin som gjorde att Dansa var otroligt spänd.
 
- Då snön lämnat vår lillskog så blev det en del klättring där.
 
- Började varva remonttränset med ett acchen. Fick ingen direkt uppfattning av det dock då vi bara skrittade i skogen.
 
- Bronzac var lite lite tjock i ett framben några dagar. Han var aldrig halt, varm eller öm så han skrittades under tiden.
 
 
- Dansa fick se renarna för första gången. Hon blev spänd och gick i passage förbi, alltså samma reaktion som när hon går förbi hästar.
 
- Vi red till Hårga även på vardagarna då och jag ledde Dansa längs vägen. Det kom en mjölkbil bakifrån en gång och Dansa blev lite rädd och backade.
 
- I mitten av Mars började Dansa bli väldigt trött i stallet, lika som tidigare vårar. Men i ridning och tömkörning var hon inte det minsta trött eller motvillig.
 
 
 
- 15 mars blev Dansa arg vid lastning, efter att ha vart duktig ett par gånger, och kastade sig bakåt och slog över. Jag blev så ledsen, besviken och rädd. Får ont i magen nu när jag läser det bara. Åkte och red en stund i Spännars då hon inte visade några tecken på att ha ont. Hon fick vila dagen efter som planerat och när vi åkte till träningen på måndag så visade hon inga tecken på att ha ont. När vi kom hem därifrån så stod hon bara i boxen med huvudet högt och ville inte äta. Pigg o vaken blick. Åt det hon fick ur min hand och när jag lade hö i krubban. Hon ville alltså inte sänka huvudet. 
Ringde till kliniken dagen efter och bokade tid för röntgen eftersom att risken för skelettskador på skelettet var stor. Fick tid dagen efter tack och lov. Hon rörde sig som en giraff i hagen. Visade sig dock att skelettet var fint så hon fick Rheumocam i 5 dagar då dom tänkte att hon var blåslagen. Blev inte helt bra efter det så jag ringde Tommy som fick komma och rätta till en väldigt knölig kropp. Dagen efter hans besök så var hon sitt vanliga jag till 100% igen. Tack och lov!
 
 
- Röntgade även bakhaserna eftersom jag vart orolig för lösa benbitar pga gallor. Dom var väldigt fina så den stenen i hjärtat släppte också! Obeskrivlig lättnad efter det där veterinärbesöket.
 
- Flög till Göteborg en helg med Viktor, hans syster och hennes man för att hälsa på deras mamma. Mysiga dagar med vårväder och shopping.
 
 
- Bronzac fyllde 23 år!
 
 
 
 

Dansas schema v.10

Det är två dagar kvar på de lugna passen efter vaccinationen den här veckan (dom är dock redan gjorda). Dessutom är skoning inbokat och mina kusiner är hemma på sportlov så veckan anpassas lite efter allt detta. 
 
Måndag - Uteritt. Lugn med mest skritt.
 
Tisdag - Uteritt. Lugn med mest skritt.
 
Onsdag - Vila
 
Torsdag - Vila. Skoning
 
Fredag - Uteritt. Kravlöst
 
Lördag - Uteritt. Kravlöst
 
Söndag - Uteritt. Kravlöst
 
Uteritterna de sista dagarna blir kravlösa och försöka att inte hamna i några konflikter så att vi kan bli så positiva som vi brukar vara.
Kyrkpaddocken har blivit användbar på en volt så jag kan börja tömköra regelbundet igen, vilket känns jätteskönt. Även om det är mycket roligare att rida! 
 
2013
 

Motigt

Klev upp tidigt i morse och åkte och red innan jobbet med Hanna. 
 
Under tiden vi gjorde iordning dom så råkade jag borsta Dansa i ljumsken och det ogillar hon skarpt, så hon hytte till med huvudet och tänderna mot mig precis när jag lutar mig framåt och inte ser henne så att hon smäller i tänderna i mitt huvud. Det var droppen som fick bägaren att rinna över i dessa lite jobbiga dagar. Så jag stampade i backen, stirrade henne i ögonen och tvingade in henne i hörnet av boxen samtidigt som jag morrade och försökte hålla tillbaka tårarna. Inte för att det gjorde ont, utan för att jag blir ledsen när hon är så sur. Hej känslomänniska! Innan hade hon dock vart snäll att borsta som hon oftast är. 
Hon fattade att det var allvar i alla fall för så stilla och snällt har hon nog aldrig stått. Trotts lite frukosthö kvar som hon inte fick röra. Jag har haft lite ont i huvudet hela dagen så jag fick en rejäl smäll. 
 
Uteritten gick bra. Vi red till nya tågövergången på Eh och skrittade mest men tog även två travsträckor och en kort galopp. Dansa hostade och kraxade lite i galoppen. Dansa fick gå sist hela tiden då jag inte hade tålamod för att riskera tjafs. Tror vi gör så ett tag nu så kanske hon kommer av sig. Man kan ju alltid hoppas! Haha. I alla fall tills mitt psyke är bättre igen för just nu känns allt svårt. 
Vi hade tur på hemvägen då vi precis missade en lastbil och en grävmaskin efter smala rakan (utan avfarter att kunna gå in på) vid kyrkan. 

Jag upplever att hon är bråkigare i hanteringen just nu och det hör väl ihop med trotsperioden. Men samtidigt så är det nog jag som förstorar upp allt bara för att jag är i en svacka. För egentligen så är hon nog bara sig lik. Bortsett från i Bollnäs i söndags för då var hon riktigt jäklig. 
 
Hon ska vila två dagar nu och det passar bra. Lite dumt att det blir två dagar i rad, men imorgon ska vi klättra med kusinerna och på torsdag ska hon skos. 
 
 

Mörk skugga

Dansas val av reaktion igår är sånt som envist sätter spår i mig, även fast jag inte vill. Att hon surar och är vrång ibland kan jag ta, men stegringar är något jag inte tycker är ok någonstans. Och det är för att det blir farligt. Riktigt farligt. 
Hon har inte stegrat sen förra våren vilket jag såklart är glad över då det finns hästar som stegrar varje dag. Men det som gör det så obehagligt är att hon tidigare stegrat med mig 3 gånger på ryggen och alla gånger så har vi vart nära att slå över. Och slår vi över en gång, så kan det vara en gång för mycket. Både för mig och för henne. Igår vacklade hon inte men hon stod väldigt högt och det kommer på en hundradels sekund så jag har inte en chans att förbereda mig eller försöka undvika det. Hamnar jag i bakvikt, vilket kan ske väldigt lätt då hon inte varnar innan, så kan jag lätt råka dra omkull henne. 
Det som känns tryggt är att jag minns att även igår, som de senaste två gångerna så tog jag ett ledande tygeltag åt höger. Även fast jag inte ens hann tänka innan vi var på backen igen, så det verkar sitta i mig. Skulle det då hända något så faller hon åt sidan och jag har större chans att inte få henne över mig. 
 
Min stora svaghet i sånt här är att jag tror att allt ska bli ett stort problem nu. Speciellt eftersom hon börjat trotsa och inte ska gå på uteritterna de sista veckorna. Men det kan ju lika väl vara så att det inte kommer någon mer stegring förrän om ett halv år, 1 år eller 2 år. Det enda jag vet är att dom tendenserna alltid finns i henne och att jag måste vara försiktig i pressade situationer eftersom att hon hittills har gått rakt- eller nästintill rakt upp "alla" gånger. 
 
Vi skulle ut och rida väldigt lugnt med Hanna och Winston idag och dom red en egen runda först för att springa lite. Jag valde att hoppa upp och rida iväg och möta dom innan dom kom tillbaka, för att kolla läget på Dansa. Hon gick utan tvekan ifrån gården, där hon krånglat sista två gångerna och traskade glatt först sedan också. Första biten, för vid årtalshuset så tjafsade hon lite och hon tänker bakåt/uppåt men gör inget mer än backar då jag bara sitter passivt och väntar ut henne tills hon går framåt. Hon är allmänt tittig och stannade snabbt på något mer ställe, men annars var hon duktig att gå först idag, även fast vi vände bortåt flera gånger. Så nu kan jag släppa lite på hjärnspökena. 
 
Förstår om det låter överdrivet att stressa upp sig för det här eftersom det som sagt händer så sällan. Men anledningen är för att det är i många situationer varje månad som jag känner att jag undviker stegringarna för att jag känner henne väl och därför blir det jobbigt när dom ändå dyker upp. Eftersom det känns som att dom ligger där latent hela tiden.
 
Det känns lite motigt nu ska jag vara ärlig och säga. Fast det har det ju gjort typ tusen gånger förut, i olika situationer. Så jag vet att inom några dagar så är vi på topp igen! Och jag älskar den där hästen så otroligt mycket! Tänkte skriva att jag älskar varenda liten del på den där hästen, men det är ju inte riktigt sant då vissa delar kan reta gallfeber på mig. Haha. 
 
Det känns redan bättre efter att ha skrivit av mig lite!
 
 

Kvällen

I samma sekund som vi kom hem från stallet idag så startade 5milen för herrarna. Så vi tittade på det fram till kl 15 då direktsändningen från sista världscup deltävlingen startade. Skidåkningen slog jag då upp på Svtplay så att jag kunde följa båda.
Skidorna avslutades väldigt spännande med svenskt brons och en övernaturligt Northug. Älskar sån spänning! 
Även hästhoppningen var väldigt spännande men med halva startfältet kvar och Rolf-Göran på andra plats så avbryter dom sändningen pga slut på tid?! 
Innan dom skulle bryta en fotbolls-, hockymatch eller dyrligt!! Så sjukt dåligt och sorgligt. Vi fick inte ens en ynka plats på SVTplay. 
 
 
Rolf-Göran slutade i alla fall på andra plats har jag läst mig till, så det var ju kul åtminstone! Även fast gulden var så nära. 
 
Tävlingsandan har stannat här resten av kvällen också då vi släpade fram ett spel som Viktor hittat hemma hos sin mamma. Vi båda har spelat det när vi vart små, och det är himla kul. Nästan lite som biljard. Jag förlorar dock hela tiden. INTE ok! 
Tog en paus när Wallander visades och nu håller jag på och somnar i soffan. Men måste nog försöka att ta revanch en sista gång. 
 
 
 

Programridning

Viktor var med och hjälpte mig med Dansa idag och han fick inte ett lätt uppgift alltså. Hon var riktigt dryg idag faktiskt. Överallt och ingenstans. Men han skötte det riktigt bra!
Det rasade snö från ridhustaket när vi var utanför och tack och lov så höll jag i henne då för hon blev såklart livrädd. Vilket jag förstår. Jag blev också glad att hon bara backade i ultrafart istället för att ställa sig på bakbenen. Lite ironiskt nog så dansade hon runt på dom inne på banan sen istället. 
 
 Efter händelsen utanför så var hon rejält spänd och svår att påverka under första delen av framridningen. Springig, spänd och lite stark. Jag provade i alla gångarter för att se om någon kändes lättare att rida igenom henne i men icke. Så jag testade att sätta mig ner och då fick jag ihop henne, hon svarade bra på skänklarna då också och blev kvickare istället för att bli lång. Påminde mig hela tiden om att ha tillräckligt korta tyglar och inte smyglänga dom. 
I skritten svarade hon dåligt på skänklarna. 
 
Väl inne på banan så red jag runt i trav på en volt på övre delen medan föregående ryttare fick feedback av domaren/tränaren. När de sedan gick iväg så travade jag längs vänstra långsidan ner mot kortsidan och strax innan hörnet, PANG så bockade hon till och ställde sig högt på bakbenen. 
- Hon verkar vara en bestämd dam den där. 
- Joo, men såhär brukar hon inte göra.
 
Jag blev riktigt förvånad. Nog för att hon är rädd för läktaren och där var människor som rörde sig, och hon brukar kunna vara tveksam till det där hörnet, så har hon aldrig under träning haft en tanke på att resa sig. SÅ typiskt Dansa. 
Fick trava runt på stora mittvolten ett tag och långsamt smyga mig neråt kortsidan och då gick det bra så vi började programmet. Det gick helt ok förutom att hon genade och blev spänd på den där läktar-kortsidan. Skritten var inte alls så fin som den kan vara då hon kändes lite seg i den. I högergaloppen, efter volten och påväg ner mot kortsidan igen så började hon studsa. Tror det mest var en blandning av några bock-varianter. Så jag fick rida upp mot bortre kortsidan igen för att börja om men du blev hon surig så fort jag ville trava. Vi tjafsade lite där och sen fattade jag galopp och galopperade på stora mittvolten några varv med tips från Eva (domaren/tränare). Hon sa att jag skulle använda enbart innerhjälperna och vara noga att ha henne ställd hela tiden och att hon lyssnade på flyttande skänkeln. Då blev hon bättre igen och jag kunde rida klart programmet.
Tog emot spöet av Viktor där strax innan också men jag tror inte jag använde det något.  
 
Ärligt talat så minns jag inte riktigt hur allt gick och kändes. Och inte har jag någon film heller då det blev något knas med kameran. Det är jag så himla ledsen över!!
Men galoppökningarna tror jag gick rätt bra, då hon skrev det i protokollet också. Lite svaga kanske. Men hon bytte inte i någon av dem, inte ens i högra! Dessutom kunde jag sitta rätt ok i traven, men red lätt i ökningarna. 
 
Eva tyckte att Dansa var en fin häst med mycket gung i. Att hon har stor potential i framtiden. Det här med humöret sa hon sakligt att det kommer du nog få känna av i perioder (haha vad uppmuntrande!). Jag skulle jobba med att få henne inramad (vilket vi jobbar med på Patriks träningar också, eller även hemma). Jag måste bli stabilare och mer: HÄR ska du vara, mellan hand och skänkel, och ingen annanstans. Just nu blir hon lite överallt ibland, och då blir jag också det. Hon gav tips på att jag kunde ha henne lite inåtställd hela tiden för att hon skulle lära sig att lyssna på en sida i taget och att hon inte har lika lätt att ställa sig på bakbenen då, gissar jag. 
Hon berömde mig även för att jag var så lugn i min ridning och red mjukt. Vilket jag blev jätteglad för. Men ska som sagt jobba på att ha henne mer inom ramarna. 
 
När vi ridit programet klart frågade mamma och dom kunde klappa händerna och Eva utbrast. INGA klappningar också tittad ehon på mig och sa - håll i dig. Haha. Dansa var ju då lugn som en filbunke igen. Hon vet ju inte att Dansa är lugn att rida i vanliga fall, och dom hade tydligen en häst hemma som stegrade väldigt mycket. Jag hoppas att det här bara var en engångsföreteelse för Dansas del. Men jag är rädd att jag har fel. 
 
 Dansa klev på min tå innan lastningen hem så jag fick ett hål i skon. Lite fel årstid att bli trampad, stenhård mark och broddar. Men jag klarade mig bra. Väl hemma var hon otålig på gången och bockade och rejsade när jag släppte ut henne. Vart har all energi kommit ifrån?!! Hon som snarade borde vara lite hängig efter vaccinet. Men varför vara som alla andra? Det är inte riktigt Dansas filosofi. 
 
Eva sa att jag skulle hemma och rida ihop henne och rida henne lite trött, så skulle det där bli bra. Jag som alltid tror att Dansa är trött efter minsta lilla. Haha. Idag var hon dock inte det! Och jag älskar att hon har mer energi, men vi måste bara få henne att använda den på rätt sätt.