Stjärnträning!

Dansa började med att fara ut ur transporten och göra något slags hopp utanför. Sedan var hon på tå och rejält spänd när jag hoppade upp. Funderade lite vart detta skulle sluta.. haha. Men vilket pangpass hon bjöd på! Från första så var hon lätt i fronten och ville framåt och arbeta. Jaja, en sväng så försökte hon sparka bort mig skänkel.. men det är ju sånt jag får räkna med ;) 
 
Vi red öppna, som inte blev någon öppna utan snarare en blandning med skänkelvikning. Men det gjorde inget sa P. Han vill att jag först och främst är noga med att hon till 100% förstår att skänkeln vid det läget betyder "flytta" och att jag kan använda mig av diagonala hjälper. Så vi fokuserade på det. En sväng där så blev ju jätteprovocerad av min fot så hon försökte sparka bort den, men när jag morrat lite och Patrik klappat händerna (japp! Haha) så bestämde hon sig för att det var ok ändå. Hon flyttade sig superbra åt båda håll stundtals. 
 
Galopperna. Ja, galopperna alltså! Vad det händer grejer där nu efter våra backintervaller. I höger så bröt hon av ibland men nu har jag ju lärt mig att jag inte ska börja om, utan bara mana fram henne in i galopp igen, hur fult det än blir. Det funkar bäst på henne. Nu är det slut på stora flyta fram-galoppen tydligen. Nu ska hon samlas ihop och få lite mer action i sprången. Jag fick samla upp henne och samtidigt rida lite "öppna" på långsidorna. Precis som i traven så flyttade jag henne för innerskänkeln och tog i yttertygeln. Då satte hon sig mer och blev superfin! Så härlig känsla. 
 
Vi tog lite förvänd också och i vänstra galoppen gick det som vanligt bra. Hon är dock nära att bryta av ibland på kortsidorna, så jag fick flytta ut rumpan med innerksänkeln (alltså hålla-igång-galoppen-skänkeln) på kortsidan och då höll hon ihop sig bättre.

I högra galoppen tog det tid innan vi tog oss igenom en kortsida. Hon dör ju när vi kommer ut på spåret och bryter av till trav. Vi tog oss igenom det träsket men hon fortsatte att byta på kortsidan i fram. Det underlättade dock att jag bara behövde göra en svag bubbla in mot mitten och sedan fatta höger galopp igen i vänster varv. Istället för att börja om i höger varv hela tiden. Till slut så lyckades vi komma igenom en kortsida och jag blev så glad och tappade koncentrationen, så hon bytte fram direkt ute på långsidan. Men vi nöjde oss där, stora framsteg i alla fall.
 
Avslutade med några mellantrav. Dom satt klockrent i den ökningsgrad vi brukar göra och var inte i närheten av att falla in i galopp. Det har aldrig gått så bra! :D Sista sträckan skulle jag prova gasa på precis allt som gick, men då föll hon in i galopp och det berodde nog mycket på att jag tappade stabiliteten. 
 
Patrik tyckte att Dansa hade utvecklats väldigt mycket sedan sist, vilket var för ca 3 veckor sedan. Superkul att höra! Vi har kämpat på på uteritterna.
 
 

Kyligt

Det har vart riktigt kallt både igår och idag. Igår var vi ute och skrittade på kvällen för att det var riktigt stenhårt i backen. Tog en kort trav bara. Graderna visade -7 men vi frös ordentligt både Hanna och jag, om kinderna och det betyder att det verkligen var iskallt. Lite konstigt med tanke på de få minusgraderna, men även idag var det sjukt kallt med de -12 grader som mätaren visade. Antingen så känns det så kallt för att vi inte är van, eller så är det så fuktigt i luften att det känns kallare än vad graderna visar.
 
Igår fick vi en del nyttigt skrittjobb gjort i alla fall. Gjorde många skänkelvikningar som vi hittat tillbaka till i skritten nu i alla fall. Böjde henne mycket åt båda håll också och det släppte bra åt vänster, äntligen.
 
Under hösten när hon var svår att böja åt höger så önskade jag hela tiden att hon skulle byta och vara svår åt vänster istället för det kändes mycket enklare för mig att jobba åt det hållet. Men nu när hon faktiskt har bytt så inser jag att det var lika svårt då med. Haha. Attans.
Det hon gör är att hon vill vrida hela kroppen så att rumpan glider ut och bogen faller in, istället för att bara böja halsen som hon så lätt gör åt höger. Men som alltså var tvärtom innan vilan. 
 
Idag fick hon vila så jag lade bara våtomslag på sår-benet. Det är bara två små skorpor kvar på vardera sidan om karleden men dom är riktigt envisa. Det har knappt hänt något med dom på 2 veckor, som tur är så har de inte vuxit heller. Jag dör om det tar om igen! 
 
Imorgon är det äntligen dressyrträning igen. 
 
 

Annandag jul

Igår var det sista juldagen för detta år. Minusgraderna hade smygit sig på och vägarna var hårda igen men det passade ändå ganska bra efter ridturen dagen innan. Vi var ett ekipage extra också då Frida och Noa följde med. Superkul!
 
Eftersom vi mest skulle skritta så kom Hanna på iden att vi skulle leta oss upp på hårgatoppen från Landavägen. Vi följde en stig uppåt som tyvärr bara blev snårigare och snårigare innan den försvann helt. Dansa går ju tyvärr inte ofta i skogen och för dagen ville hon helst springa både uppför och nedför. Tror hon var trött i bakdelen. Så synd att vi inte hittade upp! 
 
Blev några härliga galopper också. Dansa blev vädigt pigg på hemvägen när Noa var först men hon hittade inte på något bus. 
 
Efter stallet åkte Frida och jag iväg på en affär och donade lite här hemma, innan hon åkte vidare och jag hoppade i duschen. Tillbringade sedan kvällen hos Hanna med härliga människor. Dom lyckades till och med få ut mig på dansgolvet innan jag åkte hem och sov. Idag har Viktor och jag legat i sängen halva dagen, och jag sitter fortfarande i morgonrock medan mörkret börjar falla ute igen. Haha, galet! Men det kan vara skönt med en sån dag per år. Ska hämta Hanna om en halvtimme så blir det några timmar i friska luften med hästarna. -10 och ingen snö innebär stenhårda vägarna och iskalla kroppat pga att man inte kan hålla igång. Tråkigt!
 
Hanna hade tomteluva, men det var ingen vidare bra ide bland alla träd..
 
 

Vändplanen

På juldagen var det varning för stormbyar. När vi red på förmiddagen tog det i rejält emellanåt men hästarna var stencoola med det. Jag hade inte satt på Dansa något ländtäcke dels pga 8 plusgrader och dagsljus, men jag hade inte gjort det ändå med tanke på hur hon blev med betydligt mindre veckan innan. Var inte läge att ha det för vänjandets skull just den dagen.
 
Dansa gick först hela tiden och var jätteduktig med bara två stopp trots vädret. Första gången var hon rädd för vimplar som flaxade ordentligt och sedan såg vi en man inne på Landavägen med två älghundar. Dom gick upp i skogen och försvann för att slippa möta oss. Där blev vi stående i säkert 5-10 min innan hon spänd som en fiolsträng svävade fram med knäna uppe i hakan. Haha. 
 
Därefter rullade hon på så himla bra i både trav och galopp. Mest galopp! :D Hon tog äntligen i med hela kroppen i fattningarna igen och svarade bra på tempoväxlingarna. Jag kan inte sluta tjata om hur härligt det är att bara kunna ställa sig upp i stigbyglarna och glida med! 
Det blir mycket galopp i uppförsbackar och många fattningar då vägen är väldigt kuperad, så rumporna får jobba hårt. 
Dansa var så nöjd efteråt och frustade massor. 
 
Hon stannade på samma ställe i nedförsbacken som sist och tittade på utsikten. Tråkigt att det inte är någon snö men just den dagen njöt jag ändå för fullt av att vägarna var perfekt mjuka.
 
Eftermiddagen och kvällen spenderade jag med familjen hos farmor. Lagade och åt 5 rättersmiddag, så ni kan ju gissa att vi rullade därifrån. Haha. Patrik och Viktor följde med mig till Spännars för kvällsmatning och släckning. 
 
 

Dan före dopparedan

I onsdags slutade jag kl 14 så att Hanna och jag skulle hinna rida innan vi startade julfirandet med våra familjer. Det hann bli mörkt men månljuset var starkt och lyste upp så himla vackert. Hästarna var härliga och Dansa gick först hela vägen. Vi red upp till knölen vid sågen och jag tempoväxlade massor. Hon var mer med sen passet i ridhuset dagen innan. 
 
På hemvägen sköt någon precis i närheten raketer, så jag ledde Dansa en bit eftersom hon var spänd som en fiolsträng och vi visste inte från vilken gård dom sköt. Bara att det var från det håll vi var påväg emot. 
 
 
 
När stallet var klart så åkte jag och Viktor hem till Linus där även resten av familjen var. Uppesittarkväll med julskinka på smörgås, ris ala malta och bingolotto. Myspys!
 

Ridhuset

I måndags åkte vi till ridhuset i Bollnäs med Dansa. Hon var jättefin redan från början i skritten och traven. Fin bjudning och ihopsatt. Tempoväxlade mycket vilket gick jättebra. Skänkelvikningarna var däremot väldigt dåliga. Hon tappade bjudningen och flyttade sig lite motvilligt, vet inte om jag gjorde något omedvetet som fick det att bli för svårt för henne? Eftersom hon var så fin i traven annars.
 
Började sedan i höger galopp och där körde det ihop sig ganska fort. Dansa tog inte min skänkel som jag önskar, föll isär och bröt av flera gånger. Som det brukar vara. Det gjorde att jag blev väldigt frustrerad, för jag vill ha en kvick reaktion när jag lägger an skänkeln men får ibland ingenting tillbaka. Skulle vilja släppa tyglarna och bara låta henne rusa på jättefort, men då blir hon för stor och tappar balansen, byter till korsgalopp och/eller bryter av till bamsetrav. Jag fick lite panik över hela situationen och visste inte alls hur jag skulle lösa det. Provade att lägga på spöet men då fick jag bara en spark tillbaka. 
Jag provade att göra halt, men det blev ändrade inget. För att komma i bättre sinnesstämning så bytte jag till vänster varv och där är hon kvickare. Inte så som jag önskar, men en mycket bättre bit påväg. 
 
I höger varv igen så lade jag om strategin, jag satt stadigt i sadeln med stadiga händer och bara red på framåt. (som jag alltid ska egentligen..) Bröt hon av så red jag bara på framåt med galoppskänkel så hon flöt in i det igen. På långsidorna ökade jag och var noga med att inte falla fram eller lätta i handen och korsade hon så fick hon fortsätta öka ändå. 
 
Red förvänd i en stor åtta i vänster galopp och det gjorde hon klockrent. I höger galopp så tog vi oss ut på långsidan men sedan bröt jag av för att hinna först, då hon inte klarar igen kortsidan ännu. Därefter tog jag ett sista varv i höger galopp och då var hon jättefin! Äntligen!! Våran bästa högergalopp. 
Skyndade mig att bryta av till trav och berömma. 
 
Precis efteråt var jag ganska missnöjd över passet då jag känner mig dålig för att jag inte får igång Dansas galopp och frustrerad över att Dansa inte är sammarbetsvillig där ännu. Men bara någon timme senare då jag hunnit tänka igenom så var jag jättenöjd!
Det var helt klart det bästa passet utan tränare någonsin för det första. Och jag måste akta mig för att ställa så höga krav på oss. Med tanke på att Dansas arbetsmoral är så bra i traven nu så är det garanterat så att hon inte jäklas med mig i galoppen, utan hon har helt enkelt inte styrkan ännu. Vi får rida tempoväxla vidare så ska hon nog bli kvickare för skänkeln där också!
 
 
 

Långritt

Idag hann vi rida i ljuset och vädret var perfekt! Vissa delar va vägarna var täckta med mjukare is och andra ställen var gruset framme. Det blåste lite grann och dom hade gått ut med att det skulle blåsa kraftigt, så jag tog inget ländtäcke idag, trots att jag borde passa på när det är ljust. Men samtidigt så ville jag inte riskera att krångla till den här ridturen som hade så bra förutsättningar annars.
 
Det märktes i första galoppen att Dansa blev spänd och bakrädd, så det satt i sen sist, men efter en bit insåg hon att täcket inte satt på och därefter var hon som vanligt. Vi red till vändplanen efter Landavägen och galopperade massor. Dansa gick först hela tiden och tvärnitade inget utan höll en härlig galopp med egen motor alla sträckor. Hon svarade lite dåligt på skänklarna dock, så jag tempoväxlade lite. 
 
På hemvägen så skrittade vi från timmerhuset för att Winston skulle få flåsa av sig ordentligt. Så jag passade på att jobba igenom Dansa ordentligt i skritten. Just nu är hon lätt att böja åt höger istället för vänster. Där vill hon svänga ut rumpan och tappar bjudning. Jag var på henne så fort hon bromsa in så det blev mycket bättre till slut. Förut har jag plockat och plockat men nu tar jag ett mjukt tygeltag som jag sedan håller kvar tills hon släpper efter och det känns så mycket bättre. Tog några skritt-trav övergångar också som blev riktigt fina då när hon var så ihop och framme. 
Avslutade med några skänkelvikningar och dom blev lite halvtaskiga. Men det roliga är att tänka tillbaka någon månad, för de dåliga nu har samma standard som de dåliga hade då. 
 
Dansa stannade mitt i en nedförsbacke och placerade sig lite bekvämt och kikade på utsikten. 
 
Dansa ser otroligt motiverad ut! Haha
 
Winston tog en drickpaus och Dansa låtsades göra likadant, men hon smakade på en grästuva istället.
 
Böja, böja, böja..
 
Nyss kommit ur en skänkelvikning.
 

Tomte på tur

Några plusgrader och snöpackade vägar var helt perfekt för ridturen ikväll. Vi kunde hålla igång mycket och jag red sist från start för att spara på min fot, får ont i den under ridturens gång. Lite underligt att det gör ont i hälsenan för den har jag inte haft ont i på hel tiden. Dansa var framtung till en början, men efter ett tag så blev hon mycket finare och på hemvägen var hon riktigt fin. Äntligen.
 
Dansa kändes så lugn och cool idag efter två pass med lite mer tempo. Men när vi galopperade upp för backen vid sågen så blev hon mer och mer spänd, började byta galopp och kändes bakskygg. Fick be Hanna att inte tjoa så mycket på Winston för det taggade henne ännu mer. När vi saktade av högst upp på kullen så gick hon bara ner till passage och lättade i framhovarna några gånger, så jag drog runt henne i en liten cirkel. Hon var fortfarande otroligt spänd och svävig så det kändes som att hon skulle kunna studsa iväg eller kasta sig rakt upp, men jag var noga med att sitta lugnt, vara otroligt mjuk i händerna och flytta henne lite åt sidled samtidigt som hon fick gå framåt. Efter en bit så slappnade hon av igen och blev sig själv. 
 
I traven kom det tillbaka svaga tendenser. När vi galopperade uppför backen vid blå/vita huset gick galoppen galant men så började hon passaga i nedsaktiningen, men lättade inget i fram och slutade väldigt fort. Då hade jag ridit sist hela tiden och tänkte att hon antingen blev väldigt pigg eller att hon reagerade på ländtäcket, fast hon inte brukar det. 
När jag sedan travade först och hon började spänna sig igen så sa Hanna att täcket fladdrade jättemycket då det blåste lite grann. Så det var garanterat det som orsakade spändheten. Vi har vart ute i mycket starkare blåst med täcket förut utan problem, men säkert satte det sina spår när vi var ute i stormen här om veckan då hon fick panik. Hon behöver nog bara lite tid på sig så blir hon van igen. 
 
 

Lös i ridhuset

 När vi var till ridhuset med Dansa under igångsättningen för några veckor sedan så provade vi släppa lös henne. Hon blir så bufflig när hon är svettig, så jag tänkte att hon kunde få rulla sig lite innan vi åkte hem. Men nejdå på bilden nedanför ser ni det roligaste hon kunde hitta! Smaka och gnussa mulen. Jag petade ut henne på spåret en gång och då gick hon till väggen och sniffade lite, innan hon lunkade tillbaka till oss. Och sockerbiten..
 
 

3 dagar

I tisdags var det stenhårt på vägarna så vi skrittade mest. Bara en kort galopp och två travsträckor. Dansa var jättesnäll men blev lite spänd stundtals. Det kändes att hon hade mycket energi i kroppen, men det går inte göra så mycket åt när underlaget är som det är. När det är så hårt så känns det hårdare än asfalt. 
 
Igår vilade hon och inatt hade det kommit lite snö. Det tinade dock under dagen men bildades ett ispackat täcke på vägarna och vips så var underlaget riktigt bra. Hanna, jag och hästarna utnyttjade det till fullo såklart! Speciellt då vi hann rida innan det blev kolsvart. Vi red in en bit efter Landavägen och lät hästarna galoppera massor. Både vi och hästarna njöt. Dansa kändes så nöjd efteråt, även om det var långt ifrån slut på energi. Haha.
 
Jag får inte riktigt bort det tunga i handen, i traven. Men det känns som att vi är på rätt väg, släppte sista biten idag. Jag blir bättre och bättre i foten även om den gör ont vid ridning fortfarande, och i takt med det så kan jag rida bättre också. Galopperna är helt underbara då hon fortfarande går för helt egen motor. Däremot så måste jag börja plocka ihop henne där också igen. Har ju lagt det lite på is här under den lite för stora explosionsrisken, då hon får bättre och lättare kraft från det utgångsläget. 
 
Hon är inte helt säker med bilar just nu, vilket jag anar beror på energinivån i lilla kroppen. Ofta går det jättebra, men ca 1 bil per ridtur har hon skuttat runt lite med nu den senaste veckan. 
 
När jag var klar hos kvigorna idag så hörde jag hur Hanna smågräla inne i stallet. Jag möttes av en heeeelt oskyldig bebis som fått låna Winstons box. Hanna sa att hon försökte äta upp allt glitter.. det kan jag då aldrig tänka mig! 
 
Haha känns som helt rätt beslut att inte pynta hennes box. Hon försöker norpa åt sig så fort hon kommer inom räckhåll ändå. 
 
 

stenhårt

Jobbade nästan 10 timmar idag men dagen bara flög iväg, kände mig inte ens trött när sista kunden var klar. Jag slutade kvart i sex och sedan körde Hanna och jag ett senare kvällspass i stallet, och kom hem vid halv tio. Inget som kändes jobbigt det heller. Skönt! Annars brukar jag kunna bli stressad av att veta att klockan tickar iväg, men just nu finns inget som stressar mig och då går det bra. 
 
Vi red iväg efter halv åtta någon gång och om vi ändå ska rida i mörker så är det skönt att rida sent när det är lite folk ute på vägarna. Vi red till Renarna och det var stenhårt i backen med ca 12 minusgrader. Vi skrittade mest men tog någon sträcka med trav och galopp. Dansa var pigg efter två vilodagar, men skötte sig bra i trav och galopp. I skritten på hemvägen var och dock bitvis spänd, men hon höll sig på backen. Hon blev rädd en gång så jag hoppade av och ledde henne en bit, men annars var hon bara allmänt tittig.
 
 
Jag kan gå helt vanligt med min fot nu men det gjorde ändå ont i ridningen tyvärr. Dansa hänger sig lite som tidigare i handen nu, men jag upplevde henne vinglig idag ikväll istället. Insåg efter ett tag att det är jag som inte är stabil och det är extra viktigt att jag är det nu när Dansa inte är ihop av sig själv efter vilan. 
 
 
Trafiken:
Trampade runt när den enda bilen vi mötte åkte förbi oss efter grusvägen. 
 
 

Kvällsridning

Fredagen började i ladugården och stallet, åkte sedan och jobbade till 18.30 och sedan styrde jag kosan tillbaka till stallet och red med Hanna och Winston. Det blev en rejäl revansch mot kvällen innan då vädret var helt underbart. Krispig luft med några minusgrader och vindstilla. Enda nackdelen var att vägarna var frusna så vi fick anpassa oss lite. Det var kolsvart också, men det är inga problem så länge man är två och har pannlampa. Jag provade rida utan men det var så fruktansvärt svart så jag vinglade bara i lättridningen. Haha.
 
Dansa är lite svårflörtad först i ledet i mörkret trots att vi red till hembygdsgården. Men vi red först sista biten och det gick rätt ok. Vi kunde trava och galoppera utan tvärnitar i alla fall. Blev bara någon väjning. På hemvägen red vi först nästan hela vägen. Då finns det tydligen inte lika många hästätande monster ;)
 
Dansa var jättefin i galopperna. Traven var finare än vad det vart tidigare, innan träningen, jag hade dock lite ondare i foten igen så det funkade inte så bra. Jag var noga med att inte låta henne bli för stor.
 
 
Igår och idag har hon vilat. Igår för att vi inte hade något sällskap och idag för att jag vart i Uppsala och tittat på Hedvigs luciakör.
Här är en bild från igår när jag lade våtomslag. Det är inte mycket skorpor kvar nu, men jag är lite stressad då pälsen växer så fort och det blir svårare och svårare att hålla koll på vart skorporna är eftersom dom är så tunna nu. 
 

Oväder

I torsdags var olyckan i släkten framme igen då Annika råkade få en högaffel genom benet, bokstavligt talat. Det har vart strul från början på det här året men nu under hösten/vintern har det eskalerat och jag hoppas att det får ett slut snart! Hon klarade sig tack och lov relativt bra. 
 
Hanna och jag skulle ut och rida i kolsvarta mörkret och medan vi gjorde iordning hästarna så kvittrade Hanna om att vädret var så bra. Torrt, vindstilla och mjuka vägar. Jag hyssjade henne och sa att hon inte får säga så för då brukar det aldrig sluta bra. Lite på skoj då jag inte riktigt tror på sånt, men med allt på senaste tiden så vet man aldrig. 
 
Mycket riktigt så hann vi bara lämna gården innan det började falla små regndroppar. Ingen skada skedd. Men vi hann bara ner en bit på åkern mot Hårga innan det bröt ut världens oväder med riktiga stormbyar och piskande iskulor som forsade ner från himlen. Vi hoppade av båda två och tänkte gå hemåt men hästarna greps halvt av panik då ländtäckena flög hejvilt på deras rumpor och iskulorna gjorde rejält ont. Dansa hoppade och sprang runt mig och vi fick vänta några minuter med att vända tills dom lugnat sig lite. Jag har ganska lätt för att hålla mig lugn mitt i sådanna situationer när jag inte har något annat val, och det enda som flög i mitt huvud var att jag inte får tappa Dansa. Jag fick av henne täcket så att hon inte skulle Dansa lika mycket uppe på den trafikerade vägen vi var tungen att gå efter en bit. Därmed försvann också en stor del av hennes reflex (endast benreflexerna kvar) så det var tur att hon höll sig på mattan och att ingen bil kom. Jag har aldrig vart ute i något liknande väder. Vi var ute i 15min och kom 700m. Haha.
Väl tillbaka i stallet så avtog det men vi var totalt genomblöta och jag var helt grinfärdig för att det kändes som att allt bara är emot oss. Vanligtvis hade jag skrattat åt det här för att det var så sjukt, men just nu orkar jag inga fler motgångar mot mig själv eller någon i min omgivning. Det räcker nu. 
 
Hur som helst så var ju ingen skada skedd mer än att vi miste ett ridpass på en vecka som redan låg ett pass back. Men som tur var så var Hanna snäll och hängde med mig på fredagkvällen och red istället trots att jag slutade 18.30.
 
 

Träningsstart

Den här veckan blir lite halvtaskig i ridväg med endast 3 pass. Sånt som händer när jag inte vågar rida ut själv i mörkret och tiderna inte går att få ihop med Hanna. Men tre är bättre än inga och det har väl hänt sisådär två gånger tidigare i Dansas ridliv att hon får färre pass än planerat en vecka. 
 
I onsdags var det äntligen dags för dressyrträning igen! 6 veckor sedan sist och det räcker för att jag ska sväva iväg lite i min ridning tydligen. Haha.
Dansa har ju legat på lite i bettet och svarat lite dåligt framåt. Fast egentligen har hon svarat bra, men ändå känts lite seg, fast inte seg som i seg. Ja, jag har inte riktigt kunnat sätta fingret på det. Men löjligt nog så var det "bara" det gamla vanliga. Haha. Jag hade fastnat i mitt berömda för-stora-gångarter-träsket. Att det ska vara så lurigt att rida en häst med lite gång! 
 
Rider jag i för stora gångarter, så håller jag inte ihop henne = hon faller fram på bogarna och blir långsam i stegen = jag tycker att hon känns seg = jag skänklar på mer = hon faller isär mer och blir tyngre fram. Nu menar jag alltså att jag inte kan rida i de där gångarterna ännu, inte att det är fel att göra det. 
 
Rider jag istället ihop henne genom kvicka skänklar med stadig sits och hand så tar hon kvickare steg, flyttar vikten bakåt och jag får en häst framför mig. Enkelt va??
 
Eftersom att Dansa är i igångsättningsfas efter några veckors vila och jag inte fått riktigt ordning så låg träningens fokus på att få ihop och fram henne. Höll till runt fyrkantspåret mest och red så som jag ovan beskrev och böjde henne mycket i sidorna. Efter halva tiden fick vi en skrittpaus och efter den så var hon tillbaka på banan som innan vilan i princip. Vad lätt det kan vara med rätt ridning ;) Tur jag har Patrik!
 
I vänster galoppen rullade vi på och hon var riktigt fin bara jag fick igång bakbenen. Jag kunde släppa benen helt vissa partier utan att få känslan av att hon ska bryta av och det släppte ju strax innan vilan. I höger galopp så var känslan inte alls lika bra och hon sprang med rumpan innanför spåret, vilket vi hade problem med innan också. Patrik hittade dock anledningen och det var att jag höll för mycket på innertygeln. Släppte den och fick fram henne ordentligt för ytterskänkeln och vips så red vi i bästa högergaloppen någonsin tror jag faktiskt!
 
Den där innertygeln.. jag lyckas alltid ta instruktioner jag får, till en smått överdriven nivå. Haha. Patrik och Jenni har sagt vid flera tillfällen att jag ska leda med innertygeln för att få in framdelen när hon smiter in med bakdelen. Det har, insåg jag då på träningen, resulterat i att jag börjat smyghålla för mycket i den där lilla jäkeln. När hon inte spårat så har jag tagit lite mer och lite mer i inner vilket bara resulterat i att hon flyttat in rumpan mer. Så fort jag släppte den så fick jag en nästan helt rak häst. Så enkelt det kan vara som sagt ;) 
 
Dansa vill gärna lägga sig lite inåt i svängarna i vänster varv så jag fick lägga emot hela innerbenet emot då och då rätade hon upp sig.
 
 

Blåsigt

Igår var jag ledig och fick massor av småsaker som hängt över mig gjort. Älskar mina lediga dagar. 
 
Hanna slutade tidigt så vi hann rida innan det blev riktigt mörkt. En del blåst stundtals och Dansa var lite spänd men skötte sig bra. Galopperna är hon så härlig i nu när hon tar för sig framåt. Jag tjatar vidare om det för det är så härligt! Just nu håller jag dock henne lite under uppsikt med lite höjda händer ifall det kommer bocksprång. 
Hon var mjukare att böja i skritten och traven igår. 
 
Idag har hon haft vilodag och imorgon är det ÄNTLIGEN dressyrträning igen. Åh vad jag längtar! Min fot är mycket bättre idag också så förhoppningsvis så stör den inte för mycket imorgon. Fast den är bra att skylla på om det blir för jobbigt kanske ;) Haha
 
 

Gävle

Jag fick en dag i Gävle med middag och bio i födelsedagspresent av Viktor när jag fyllde år. Igår efter lunch åkte vi dit och tillbringade några timmar på stan innan vi åt middag på Tennsdopet. Kollade sedan på bion "En underbar Jävla jul" och jag rekomenderar den starkt! 
 
Det var så skönt att komma iväg och göra något annat en eftermiddag/kväll och bara umgås med Viktor. Älskar när vi kommer iväg och bryter vardagen lite.
 
 

Uteritter för hela slanten

Vi har vart ute och ridit tre dagar sedan sist. Dansa har vart jättesnäll och blir mer och mer ridbar igen. 
 
I Fredags blev det en repris på vädret från torsdagen. Kolsvart, spöregn och ännu mer glashalt. Jag valde att leda Dansa ut till Eh där jag hoppade upp och började trava direkt. Kanske inte det ultimata att gå med min skadade fot i ca 2km och när vi kom in på grusvägen vid tåget så höll jag på att glida ner i diket för att det var så halt. På Asfalten gick det ändå bra. 
Hanna och W red först hela tiden och vi travade till bron och vände sedan vid nya rälsen. Då kände vi att vi nog får ge oss. Bilarna som vi mötte kröp fram pga halkan och jag kände att vi kanske var lite väl dumdristiga som gav oss ut. Dansa var lite spänd stundtals och blev rädd för ett antal bilar, men annars gick det bra.
 
 
På lördagen var vi ute i dagsljus vilket kändes så lyxigt! Det regnade inte men blåste lite. Vi red på en längre tur efter Landavägen med mycket galopp. Det var ett tunt istäcke på vägarna men med nästan 10 grader varmt så var det ändå rätt mjukt. Första galopperna ute efter vilan och hon var så härlig. Tog tag framåt helt själv, förutom i första. Gjorde mycket men små tempoväxslingar för att checka hur hon svarade och det var helt ok med tanke på min onda fot och efter vila. Vi red nästan 1 mil och vände vid en vändplan som vi aldrig ridit till. Efter lite galopp upp för backar ute så släppte mycket i handen. Nu hänger hon inte mycket, men jag är inte van att hon är "tung" alls. 
 
 
Igår var all is borta, vi red i dagsljus och det var nästan vindstilla (trodde jag, men tydligen blåste det enligt Hanna. Haha) Grusvägarna var mjuka och underbara! Vilken lyx det kändes som såhär i December. Dansa gick först hela tiden även idag och blev rädd för något på åkern längs vägen. Efter några minuter smög hon sig förbi och vi kunde fortsätta. Winston förstod inte alls vad som var farligt, men stod tålmodigt och väntade. Vi red ut på Udden vid renarna och höll igång bra. Ute på gräsvägen vid Udden blev Dansa en riktig segis, svarade inte alls på skänklarna även på hemvägen. Vet inte varför.. Väl ute därifrån så var hon som vanligt igen. Red mycket tempoväxlingar även idag och böjde henne mycket i sidorna. Det tar nog ett tag innan vi är tillbaka där vi var innan vilan. 
 
 
Hon känns mer framåttänkande än vad hon varit efter tidigare långvilor så det vi jobbat med har verkligen satt spår. Hon tar inte skänklarna riktigt lika bra som innan men jag kan ju heller inte använda dom som vanligt eftersom foten gör ont. 
Så kul att vara igång igen!!
 

Uteritt igen

Planen var att åka till ridhus idag också men jag orkade helt ärligt inte en sen kväll till och känner ändå att Dansa vart så pass cool i ridhuset båda dagarna, så en uteritt är nog ingen fara. 
 
Det snöade och var jättemysigt när jag cyklade hem från jobbet. Men innan vi kom ut med hästarna så var det kolsvart och spöregn, som dessutom lämnade ett halt istäcke på vägarna. Inte riktigt lika mysigt. Haha. Men det blåste inte och det är viktigast. 
 
Jag hoppade inte upp förrän vi skrittat fram dom så att vi kunde hålla igång direkt. Travade i ca 15 min fram och tillbaka på grusvägarna hemma. Dansa gick först hela tiden och var jätteduktig och visade inte minsta tendens till att bli sur trots att vi vände ifrån "hemma" hur många gånger som helst. Hon hade öronen spetsade rakt fram hela tiden däremot. Nöjd brud! 
Hon var även idag lite tung i handen och jag fick inte riktigt bort det som i måndags, men hon flyttade sig jättefint i skänkelvikning åt båda håll, utan att tappa bjudning. 
 
Vi var blöta men glada när vi kom in i stallet igen. Min fot gjorde lite ondare än vanligt första stunden men sen blev det bättre. Det har gått 1½ vecka nu och den gör fortfarande lika ont som dag 2. Så himla tradigt!
 
Imorgon är jag ledig men Sune och jag ska vara i stallet vid halv nio, nio för det är skoningsdags. Jag hoppas Dansa inte är så svullen i sitt bakben efter natten, så att hon inte krånglar så mycket.
 
 

Ridhus

Igår hade Hanna och jag en helkväll i stallet kan man säga. Vi kom dit vid kvart i sju och åkte därifrån efter kl elva. Helt galet att komma hem halv tolv från stallet, Haha. Vi var till ridhuset på BRS med Dansa och red.
 
Jag longerade inget innan eftersom hon var så snäll dagen innan. Jag hade gärna sett om hon haltade på böjt spår innan men det var fler ekipage där inne och då får man inte ta dom på lina. Hon kändes mycket bättre i alla fall och Hanna såg inget konstigt. Jag tycker mig kunna ana en svag orenhet i vänster varv, på volt när jag ser filmerna i efterhand. Garanterat såren i karleden som stramar lite, tusan att det skulle sprida sig ner dit.
 
Annars var hon jättepigg, stark och lite stretig i halsen men det släppte mycket i slutet då jag böjt igenom henne och gjort många övergångar. I galopperna har hon tappat de där sista som släppte precis veckorna innan vilan, nu känns det som att hon ska bryta av hela tiden igen. Kunde inte korta ihop henne något heller för då måste jag vara kvick med skänkeln och det gjorde för ont i foten. Skulle haft sporrar så att jag fick lite hjälp. Hon var dock jättepigg i galopperna och vi rullade på flera minuter i varje varv. Hon korsade någon gång bak i vänster och föll i sär och bröt av i höger när jag försökte att flytta i framdelen lite. Men var himla pigg och framåt ändå! Det är en så skön känsla, speciellt då den inte är självklar på lilla donnan. Om några veckor är vi säkert där vi var tidigare och jag tycker inte vi halkat tillbaka allt för mycket. Vår lägsta nivå har höjts. UNDERBART att vara igång igen!
 
Hon får en guldstjärna! Lastningen var inga problem.
 
Det var så roligt för en ridlärare gick förbi och tyckte att Dansa var en så fin häst! Jag blev såklart jättelycklig och mallig!