Uppfinningsjocke

Igår kom jag och tänka på att Dansa inte gett mig blåmärken på väldigt länge. Det var dumt, för idag gav hon mig ett bara för det. Såklart.
 
Det har gått riktigt bra med hovhanteringen sedan hovslagaren var här senast och gav mig tips. Muggsåret på hennes vänster bak har läkt men i takt med att det läkte så fick hon rasp strax ovanför kotan på samma ben istället och där är hon inte lika sammarbetsvillig. Jag smörjer väldigt väldigt försiktigt med fet salva och hon blir jättearg ändå. Tror att det mest är vrånghet då hon inte är halt och reagerar likadant trots att jag petar en bra bit ifrån såret. 
Jag hoppas verkligen att det läker snart så att vi slipper de här brottningsmatcherna snart. 
 
I alla fall så har jag vart dum nog och daskat till henne på rumpan när hon sparkat mot mig och sedan nollställt mig och börja om på ny kula. Det har fungerat riktigt bra! 
Tills hon en dag provade att typ sätta sig på mig, i alla fall lägga all sin tyngd på mig och pressa ner hoven i backen. Orkar någon i världen hålla upp benet då? 
Jag fick brottas med det problemet några dagar innan hon gav upp den grejen. Minns inte riktigt hur, men jag fick bort det.
Efter ett kort tag så lade hon till en extra finess förstår ni. Nu lade hon inte bara tyngden på mig utan hoppade samtidigt framåt så långt linorna räckte. Och här körde jag fast ett tag, det har ändå gått efter några tillsägelser. 
 
Ikväll var hon dock ganska vidrig. Hon kastade sig framåt och mot mig samtidigt så jag har inte en chans att ens få tag på hoven (det här hände efter att jag hunnit smörja en del, för hon startar alltid på bra humör nu för tiden vilket är väldigt skönt). 
Efter några djupa suckar och betänketid så kom jag på ännu en idé. Att hålla henne i grimskaft samtidigt som jag lyfter hoven och så fort hon försöker gå framåt så drar jag i det så att hon blir tvungen att stå kvar på samma plats. Det fungerade alldeles utmärkt! Så nu hoppas jag att det där helvetes såret läker innan hon kommer på en ny grej. Jag måste vara värsta uppfinningsmakaren. Haha.
 
Dansa var som en liten huggorm rent allmänt ikväll när vi var dit och släckte, så hon hade nog helt enkelt en dålig kväll också. Mitt lilla monster. 
 
Så otroligt skönt att hovkratsning och påsättning av skydd går totalt smärtfritt nu och har gjort en lång period. Man ska alltid se det positiva i allt ;) 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback