Mörkret är här

Jag är inget fan av mörker och har hittills under Dansas och min tid hållit mig undan det så mycket som möjligt. Jag får sämre reaktionsförmåga när översikten är sämre och det känns inte som en bra kombination med en unghäst. Visst har vi vart ute och longerat, tömkört, promenerat och till och med ridit någon enstaka gång i närheten av stallet. Men eftersom hon förra året bara gick 3 dagar i veckan och vilade 2,5 månad under vinterhalvåret så var det relativt lätt att undvika mörkret. Nu är det dock andra bullar. Hon går nu 4 dagar i veckan och efter vintervilan någon gång ska hon trappa upp till 5 dagar. Så nu får vi snällt vara ute och härja i kolsvarta mörkret. Finns inga gatulampor någonstans heller, så det är verkligen svart. 
 
Vi red iväg med Hanna och Winston mot Eh idag när det fortfarande bara var skymning, men innan vi var hemma så vart det nästan helt svart. Skönt nog så kändes det riktigt bra och inte alls hopplöst! Även fast vi idag inte hade några pannlampor på oss. 
Dansa var lugn som en filbunke idag trots att hästarna vid kyrkan rejsade i mörkret. Några rådjur ute på en åker var spännande och en lång lastbil körde förbi oss på hemvägen när vi gick vid kyrkan, utan problem. Hon var heller inte tittig, vilket Bronzac alltid blir såhär i början när det är mörkt. Vi gick dock sist hela vägen. 
 
Vi travade och tog en kort galopp innan vi vände vid järnvägsövergången ute på Eh. Winston ville inte gå över bron först, då den såg annorlunda ut i mörkret. Dansa traskade modigt fram och ut på den, men samtidigt som hon tog första steget så insåg hon att den var läskig och skyndade sig av igen. Typiskt. Winston gick över efter ett tag i alla fall. 
 
Jag har känt på slutet att jag tappat något i ridningen men inte kunnat sätta fingret på vad. Men nu har jag kommit på det! Jag har blivit alldeles för ostadig med händer och skänklar. Jag måste vara noga med en stadig "yttertygel" hela tiden så att Dansa har något att ta stöd på och inte bli så ostadig i formen. Dessutom så måste jag vara noga med att hålla om hela tiden och på så vis också ge stöd. Var noga med det idag och vilken skillnad!! 
Skönt att komma på problemet. 
 
Det är tur att Winston är vit och synlig trots mörker. För oss som rider bakom.. Dansa däremot, hon ser ut som en vålnad som traskar runt med rosa reflexer och en ryttare. Haha. Och ett par ögon! 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback