Lilla Nosan

Igårkväll var Noa och jag och smög runt i kolsvarta mörkret. Planerade en kort tur till karosseriet men så gömde det sig, bland alla tusen skuggor, EN speciell skugga som var LIVSFARLIG!! 
Förra hösten när vi red dit första gången så blev hon och Winston rädd för en stor isfläck på vändplanen där. Sedan dess har Noa vart tveksam att gå där men har ändå gjort det, tills igår när dödens skugga låg där helt plötsligt. 
 
Det blev en lång tjurig stund mellan två envisa bruttor. Vi varvade med att backa (och jäklar vad hon kan backa snabbt) och att gå framåt mot skuggan. Det komiska var att hon hela tiden höll sig i närheten av en stor soptunna som att den skulle skydda henne, Bronzac skulle tyckt hon var konstigast i världen om han visste att hon valde en livsfarlig soptunna framför en skugga! 
Efter drygt 20min, minst, så började jag morra som ett monster och då jäklar blev det fart minsann. Varför gjorde jag inte det tidigare??!!! Hon fick gå runt där några varv innan vi traskade hemåt igen.
 
Hon var jättefin i både traven och galoppen igår. Blev inte alls så där stressad efter avbrotten i galoppen och inte heller i halterna, som hon vart sedan hon sattes igång. Väldigt stadig och fin i formen och takten också, försökte inte smygöka något. De där konstigheterna hon hållit på med som fått mig att tro att något inte stått rätt till i munnen har hon slutat helt med, så det var nog bara något hon kom på för att försöka få springa lite till. 
 
Hösten 2013
 

Kvällspass

Slutade 15 idag och åkte till Spännars där jag hade insläppet. Alla hästar stod dock inne och mumsade på sitt middagshö när jag kom så jag borstade och pussade på Bronzac en massa innan vi skyndade oss ut på en tur innan mörkret. Läste på en blogg att en massör hade sagt att om vi ryktade våra hästar en timme, två gånger i veckan så skulle hon inte ha något jobb kvar. Det var säkert till överdrift men hon ville väl förtydliga hur bra rykt är för kroppen. Så jag ska se till att lägga ner mer tid på det. I alla fall på Bronzac som har en gamlkropp att hålla i trim. 
 
I lillstallet mockade jag lite och tog in hästarna tills Hanna kom. Vi red ut i mörkret för andra gången och även ikväll gick det superbra. Höll oss hemikring och travade och galopperade en hel del under de 40 minuter vi var ute. Dansa var så pigg och glad och traskade på först utan problem. Blev lite rädd för en illalåtande epa bara. När jag fick igenom halvhalterna så var hon mycket fin i traven. Fattningarna i galoppen var fartfyllda, haha. Men sen rullade hon på fint. Var lite svår med högerfattningen (som vanligt på uteritter) men sista svängen fick vi till den. 
 
Dansa har vilat sen i torsdags bortsett från gårdagens tömpass, så det var inte konstigt att hon var pigg. Fast hon var absolut inte jobbigt pigg, utan bara helt lagom. 
 
Hovslagaren skulle komma imorgon men meddelade ikväll att han blivit sjuk, så vi får skjuta på det en vecka. Tur att skorna sitter bra och hovarna ser ok ut, för nu har hon gått galet långt över tiden.. 
 
Hösten 2013
 

Delfiner

Viktor och jag hade en underbar helg nere i Norrköping. Sånna här helger är så viktiga både för att få riktig kvalitétstid tillsammans och för att ladda batterierna till vardagen. Vi har ätit god mat, shoppat, gått på bio (där vi var helt ensamma i biosalongen.. haha. Filmen var riktigt bra faktiskt!), haft det lugnt och skönt på hotellet och varit på kolmården med DELFINERNA, som var huvudmålet med resan. 
Viktor har vart hysteriskt snuvig och hostig och jag har glidit med bara lite lite grann tack och lov. Vi kände oss som två smittohärdar i närheten av folk. Skönt att vi vart pigga i alla fall. 
 
Men dagen med delfinerna. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska skriva och hur jag ska tacka de som gav mig den här upplevelsen i 25-års present. Jag är så lycklig att jag fått träffa dessa underbara djur, som visat sig vara ännu mer underbara individer än vad jag någonsin kunnat tro. Dom är som husdjur fast lever i vattnet. Kikade upp på oss och höll koll på allt vi gjorde med stor nyfikenhet. Hoppade upp och lade sig på vattenfyllda platån när vi satt och pratade för att få bli kelad med. Blundade och njöt när vi höll på med dom. Lät oss titta och känna på tänderna, pussades och var bara allmänt lyckliga och underbara individer allihop! 
 
Dom kändes precis som jag hade föreställt mig. Så otroligt lena och mjuka. Dom luktade inte fisk heller vilket jag var orolig för. Haha. Men nu har jag ju lärt mig att dom inte ens är en fisk! 
 
Jag tänkte att jag skulle sadla om och bli delfintränare istället. Tills jag fick veta att detta är enda stället i Sverige där dom finns och 11 st jobbar där. Tusan också!! 
 
 

Mysmorgon

Ställde in gårdagens ridpass då Hanna sa att Dansa hade ett sår bakom huvudet. Inget allvarligt sår alls men jag antog att det satt ivägen för tränset eftersom hon var osäker på om jag kunde rida. Jag hade missförstått för såret satt inte alls i vägen för någon utrustning men det var ganska skönt att bara komma dit och pyssla efter många timmar i bilen och kolsvart mörker utanför. 
 
Mitt schema har ändrats lite så jag kommer börja 11 många tisdagar, och så även idag. I morse klev jag upp kl 7 och åkte till stallet. Solsken och 15 grader varmt gav mig och hästarna en perfekt morgon tillsammans. 

Dansa och jag gick ut på 3kanten och tömkörde. Hon var sådär opåverkbar även idag till en början. Galopperna gick dock mycket bättre. Framförallt höger. I vänster var hon lite segare. 
Vi tränade övergångar mellan skritt-trav-skritt och dom gick bra. Testade sedan något nytt för oss och det var övergångar mellan halt-trav-halt och dom gjorde hon verkligen jättebra. Det tyckte hon var kul. Efter det blev hon även väldigt fin i allmänhet. Satte sig mer på rumpan, blev väldigt lätt i handen och kvickare i steget. 
 
Så innan vi avslutade var hon hur fin som helst och det kändes skönt att vi kom tillbaka lite till vår tidigare tömkörnings-nivå. Tänkte skriva att jag ska hålla i det nu så länge det inte blir för hårt i backen, men så kom jag på att vi bara har två veckor kvar innan vilan. Buhu. Min plan är dock att hålla igång kanske en vecka till i alla fall om det fortsätter vara bra underlag, ifall det skulle vara stenhårt och värdelöst vid jul så är det ju bättre att rida när man "vet vad man får". Vi får se, jag tar det som det kommer. 
 
Tillbaka in i stallet tog jag ut hästarna i hagen och mockade två boxar. Solen sken och vädret var helt underbart så det kändes lite tungt att åka hem och göra mig klar till jobbet. Men jag fick ju en härlig start i alla fall, och de här mornarna kommer jag garanterat ta till vara på fler gånger! 
 
 

Kolsvart

Gårdagens uteritt med längre galoppsträckor var precis vad Dansa behövde för att ladda ur lite. Idag var hon så himla harmonisk och mjuk, men ändå pigg och glad. Precis lagom. 
Det var första gången vi var ute i totalt kolsvart mörker och jag har gruvat mig lite inför vintern med dessa uteritter. Har ju vart så bortskämd i Spännars där det finns mycket gatlampor. Men vet ju att jag överlevt en vinter med häst i Lillstallet när jag var 11 år och hade min första ponny, så jag vet ju att det går bara man vänjer sig.
 
Har vart ute med Noa två gånger också och ikväll med Dansa. Ikväll blåste det och regnade dessutom. Både Hanna och jag red med pannlampor. Dansa var inte alls tittig trots att vi red först nästan hela vägen. Hon var helt avspänd och nöjd. Pannlamporna struntar hon blint i vilket är skönt. Bronzac har fortfarande inte vant sig efter flera år. Haha. Men han är ju en liten fegis ♥ 
Det enda Dansa än så länge reagerar extra på i mörker/skymning är bilar då det bara kommer stora lysen, men det kommer hon garanterat vänja sig vid ganska snart. 
 
Travade och skrittade runt hem i kring ikväll bara under ca 30min. Nu ska hon få vila några dagar med Viktor och jag åker till Norrköping i helgen. Sen är det bara 2 veckors ridning kvar innan vilan..
 
Tillbaka i stallet så gjorde jag ren dressyrsadeln ordentligt och oljade in den då det troligtvis inte blir någon mer träning innan vilan. Den ska förhoppningsvis stoppas om inom några veckor också så att den är fit for fight i januari då vi kör igång igen. Härligt! 
 
Känns så skönt att ridturen kändes så bra ikväll trots mörkret för även om Dansa inte bryr sig så känner jag mig instängd på något vis. Men ikväll gjorde jag inte det så nu känns det inte lika hopplöst! :) Nackdelen med att rida sist med pannlampa var alla reflexer på Hanna och Winston som jag blev bländad av. Haha. 
 
Vintras. Bara rosa ridtäcket som saknas. 
 

Brunstigt sto

Nu ska jag ta tag i att skriva om söndagens hoppträning. Filmen är ihopklippt och klar men vill få ut texten först och den har jag dragit på av någon anledning. Lathet kanske. Men nuså! 
 
Dansa och jag åkte själv till Spännars men mamma var snäll och kom och filmade. Anders fick prova på att vara hästskötare och han har stor potential att bli riktigt bra. Haha. Det är så kul att han ställer tusen frågor och vill lära sig för då känns det som att han är intresserad. Mamma och pappa har hjälpt mig sjukt mycket genom åren men dom har aldrig riktigt vart intresserad av att lära sig allt från avståndsberäkning och varför hästen ser ut som den gör. Jag får lära honom hur man ska handskas med en häst men när han vet det blir det nog perfekt ;) 
 
Dansa visade sig vara sjukt brunstig när jag tog in henne i stallet där en valack stod. Hon har aldrig vart så extrem som hon var då så jag förberedde mig på att hon kanske inte gick att rida för det har jag hört kan hända med vissa ston. Dansa visade sig dock gå att rida även om hon var seg som kola! 
Hon var aldrig sur eller gick emot skänklarna men däremot så gick hon absolut inte fram för dom heller. Jag fick rida med röstkommandon och då gick det bättre. Vi hoppade och hon tvekade aldrig men bjöd heller inte på hindren. Vi hade en brytlinje med två räcken på 5 galoppstsprång men eftersom hon inte gick fram så siktade jag in mig redan från början på att rida på 6 istället och det gick superbra. Ingen ide att pressa henne när det finns en naturlig förklaring till hennes beteende och hon var som sagt aldrig dum eller sur.
VI hoppade också en linje oxer - räcke 4 galoppsprång på diagonalen och där kom vi väldigt stort in en gång så det kändes som att vi skulle störta, men Dansa är modig och hoppar av. Sträcker ut sig allt hon kan så att vi kommer över och sedan samlar vi snabbt ihop oss och kommer bra på räcket. Kändes bra att vi kunde reda upp det så fort.
 
Hade även en trekombiantion med kryss - räcke - oxer med 1 galoppsprång emellan. Några gånger kändes det som att besinen tog slut över oxern så att vi skulle bli kvar där, men det blev vi såklart inte. Sista gångerna hoppade hon den riktigt bra med tanke på dagen. 
 
Summa sumarum:
Tur att Dansa är bra på röstkommandon! Ston har ännu en lite krånglig sida att handskas med. Är dock väldigt glad att hon ändå var så pass ridbar trots extrem brunst. Hon hade ju världens chans att vägra gå och sura som hon hållt på med tidigare utan brunst. Men det gjorde hon inte :) Pratade med Patrik sen och frågade hur jag skulle göra sådanna dagar och han sa att det bästa är att hon får vila för annars finns risken att segheten sätter sig kvar. Det svåra är att hon inte visar något hemma med "sin familj" utan när hon träffar andra hästar. Men jag får försöka lära mig hennes små tecken och anpassa mig. 
 
Favvisar ♥
 

Piggelin

Dansa var pigg som en mört även igår. Väldigt lätt i baken men gör inga större grejer. Men galoppsprången är stooora, runda och kraftfulla. Hon tar i en aning mer än vad som behövs, bara för att hon kan. Haha. Sötboll. 
 
Vi red med Hanna och Winston igår eftermiddag, till sågen i Hårga. Sista biten innan vi vände har Dansa aldrig gått och det är två hus i rad med skällande hundar ute i hundgårdar. Det tycker hon är obehagligt, dessutom var det massor av saker att titta på. Det är en lång ganska svag backe och perfekt att galoppera längs så det blev ett och annat byte när Dansa tittade till på diverse grejer, men hon stannade aldrig upp utan fortsatte framåt när jag bad henne. 
Vi red först hela vägen fram till renarna då Winston fick ta täten. Gud vad dom skuttar och hoppar. Renarna alltså. Men Dansa har faktiskt aldrig blivit riktigt rädd för dom utan blir bara spänd och trippig men håller sig ändå rätt lugn så länge hon får titta på dom. 
På hemvägen fick Hanna ta tätet för Winston var så stark och det är inget Dansa och jag behöver träna på. 
 
Sista travsträckan var hon riktigt fin och tillräckligt avspänd och nöjd för att jobba lite. Vid det laget var det riktigt mörkt och när vi kom hem så insåg jag att jag hade glömt reflexvästen!! 
Jag tog på mig den innan men kom på att jag glömt säkerhetsvästen och sen glömde jag tydligen ta på mig den igen. Är glad att jag inte märkte det förrän vi var hemma för annars hade jag nog fått panik. Dansa är ju så mörk så hon syns inte alls i mörker. Hade 4 benreflexer förstås, men det hjälper ju inte mycket. Vi som pratade under ridturen hur viktigt det är nu att vi verkligen tar på oss massor så att vi syns, speciellt efter de trånga grusvägarna.
 
Våras. 
 

Blogg blogg blogg

Jag känner mig nere idag. Får inte tag på en person som jag måste få tag på. Mörkret gör mig stressad med Dansa då jag känner mig instängd. Jag vet att det är en vanesak, men jag har inte hunnit vänja mig och därför känns det som ett stort hinder nu. 
Jag vill att vi ska kunna rida ut själva och inte vara så beroende utav andra. Det kan vi säkert i och för sig, det har vi garanterat kunnat väldigt länge om jag bara känt mig redo. Vilket jag hade gjort för länge sen om inte det var så att vi är omringad av trafikerade vägar och diverse leksaker med illalåtande motorer. 
 
Skönt att komma till hästisarna och rensa tankarna lite. Dom vilade båda två idag så det blev bara pyssel. Nu ska jag krypa ner i sängen och somna i Viktors famn. Ny dag imorgon. Färgkurs och Linda ska sitta som modell så det blir kul. 
 
 

Racerkulor

Dansa och jag var ute och red med Hanna och Winston i eftermiddag. Dansa var pigg som en mört och väldigt trippig i början. När vi red förbi hästarna vid kyrkan så var dom galna och rejsade runt som galningar. Dansa höll sig på mattan vilket jag blir väldigt imponerad av. Dock så blev hon brunstig igen (hon är väl det hela tiden egentligen men det triggas igång när hon ser hästar som inte tillhör hennes flock) och stum som hon var på hoppträningen igår (förklarar i inlägget om gårdagen). Idag hade hon dock framåtbjudningen gratis eftersom vi var på uteritt så vi fortsatte och jag red med mest rösthjälper. 
 
Vi red ut till fågelladan och sedan Raskens innan vi vände hemåt. Någon kortare travsträcka och en kort galopp. Dansa satsade på hööööga och väldigt flamsiga galoppsprång istället för att röra sig framåt. Men jag tog det för vad det var och bara manade fram henne eftersom hon inte är på topp just nu med tanke på brunsten. En lugn ridtur eftersom vi hoppade igår. 
 
Sommar 2014
 

Förvända galopp och skänkelvikning

 
 
Jag stör ihjäl mig på folk som rider på fel sittben, speciellt när det gäller unghästar. Jag har vart lite besatt av det sen jag själv lärde mig, men i måndags hade jag fel flera gånger tydligen! Störande. Haha.
 
Tillhörande inlägg hittar ni här
 

Tjejkväll

Linda, jag och Sune var hos Anna ikväll. Vi köpte hem en massa godsaker. Bland annat räkor och musslor och vi alla älskade musslorna. Så galet goda! 
Sune fick prova sina nya skor och vi fick såklart ett gott skratt när han sprattlade runt i dom. Lite taskigt, men faktiskt så tror jag han gillade dom lite när han insåg vilket bra grepp han fick på golvet. Han är då i alla fall världens sötaste. 
Anna och Peter har skaffat en väldigt fin och fräsch lägenhet.
 
Har haft en superkväll och måste nu sova. Imorgon är det hoppträning så jag hoppas renget slutar falla snart så att inte banan blir för tung. 
 
 

Fredagsmys

Viktor är borta i helgen på lagavslutning med fotbollen och självklart är Hanna också borta. Dom lyckas alltid åka bort samma helger. Hmm.. ;) haha. 
 
Jag roar mig bäst jag kan ändå och det går ju riktigt bra. Har jobbat hela dagen idag och hade sedan fredagsmys tillsammans med hästarna i Lillstallet. Lyssnade på poddar och borstade bort leran samtidigt som jag pussade goa mular. Noa och Winston såg gräsliga ut medan Dansa och Lukas, nästan, hållt sig borta. 
 
Noa och jag var ute och red också. Hon har fått en ny sadelgjort som passar lite bättre nu istället för att låna Winstons. Ganska imponerande att det ens gick att ha hans. Haha. 
Det var rejäl skymning när vi red iväg och mörkt när vi kom tillbaka men det var inget Noa brydde sig om. Vi red till Karosseriet och vände och hon var så lugn och behaglig i trav och galopp när vi red själva, inte ens tittigare än vanligt var hon så jag blev lite imponerad. Hon är dock van att ridas ut själv på sedan tidigare. Vi tog någon busig galopp på lite krokiga ställen och travade lite, men annars var det mest skritt. Red hem till Morfar och Annika också och talade om att jag kunde släcka stallet. 
Det var så himla mysigt att vara ute och rida helt själv där omkring och inte behöva säga högt i förväg när man tänker byta gångart, utan bara sitta tyst och filosofera. Jag har ju alltid haft sällskap tidigare förutom två gånger med Winston men då har jag ändå haft Hanna i stallet. 
Jag ÄLSKAR att ha sällskap ännu mer, men det är skönt att vara själv som ombyte ibland. OBS, bara ibland!
 
Det dröjer inte länge innan Dansa och jag ger oss ut själva heller känner jag. Sånt himla strul att få ihop allt med tider och dagar, jobb, Bronzac och Hanna har mindre och mindre med tid. Vi får se om det blir nu innan vilan eller nästa år, är ju ofta mörkt nu också. Men jag känner att jag börjar bli mentalt redo i alla fall. 
 
Nu ska jag hoppa i säng för en arbetsdag imorgon som råkade bli 2 timmar längre än vanligt. Ska sedan fixa hästarna innan Linda och jag ska till Anna på kvällen och äta. Myspys! 
På söndag är det hoppträning igen och mamma är snäll och filmar. Guld värt! Wooopwoop! 
 
 

Tömkörning

Gick till kyrkpaddocken och tömkörde igår. Dansa var pigg som en mört och gjorde lite som hon ville. Hanna tyckte hon såg jättefin ut, och det gjorde hon också, men hon lyssnade inte när jag bad henne om att göra annat än flasha sin fina trav.
Tog inte mina halvhalter och var bara nöjd när hon fick trava. Galoppfattningarna var riktigt dålig då hon blev stark och som sagt inte tog mina halvhalter utan slängtravade in i galoppen. Men väl i galopp så arbetade hon på jättefint med låg form och rund rygg, detta resulterade dock i att hon inte orkade hålla igång så länge på volt och eftersom fattningarna krånglade och tog flera varv så blev det aldrig något flyt.
Hästarna i hagarna runtom var spända då de skulle få komma in och Dansa blev brunstig och var spänd och tittig i mellanåt.
 
Inte något speciellt bra pass med andra ord förutom att hon är så stadig och fin i formen under töm, hon måste dock ta halvhalterna så att jag kan korta steget lite som lätt blir lite för stort. Men jag har knappt tömkört något på hela sommaren så jag kan inte ha för höga krav egentligen. Klar hon är ringrostig.
 
2013
 
 

Uteritt onsdag

Det var isigt i luften och blåste lite så jag passade på att använda reflexridtäcket på uteritt för första gången och även då var hon helt obrydd.
Hon var inte galet pigg men lite spänd och kunde inte stå stilla i början att ridturen utan då trampade hon runt och lättade lite fram. Vi red först nästan hela tiden och hon blev livrädd för en skottkärra och tvärvände, vilket hon sällan gör. Vågade sig förbi fort efteråt och det uppskattar jag så himla mycket.
Vi red med Hanna och Winston och när vi var alldeles med järnvägen kom ett godståg så jag sjöng för att vara säker på att inte spänna mig. Haha mitt hemliga knep. Dansa är ju bara rädd för bommarna som går ner så för henne är det inga problem.
 
Ute på E travade vi till fågelladan innan vi travade hemåt igen och det var sån skön känsla att kunna arbeta henne stadigare i traven igen. Skönt att jag fick lära mig att rida igen på måndagens träning ;) Vi är inte där vi vart tidigare men nu känner jag att vi är påväg upp rejält ur svackan i alla fall.
 
När vi kommit hemåt igen så red vi runt ett varv i Lillskogen och ett varv i backen vid skolan innan vi var nöjda för dagen. Eller nöjda och nöjda.. Hanna och jag hade gärna fortsatt länge till även fast jag frös lite om tårna. Men hästarna var färdigarbetade för dagen.
 
Foton från förra hösten.

Arbetsmoral

Ända från start under inridningen så har Dansa inte visat någon vidare arbetsmoral. Allt som var jobbigt var tråkigt och onödigt att göra. Istället protesterade hon och stod emot hej vilt, vilket såklart var tusen gånger jobbigare. Detta har suttit i hela året som 3-åring och även under våren som 4-åring, vi har hållt oss till uteritter så mycket som möjligt mellan träningarna och det har gett underverk.
 
Det började med att jag kunde börja trava utan protest, sen kunde jag ge galoppskänkel utan handbroms istället för att behöva smacka igång henne. Därefter började jag be henne att öka i galoppen och efter en hel del tvärnitar, studsningar och motstånd så insåg hon hur kul det faktiskt var och handbromsen har försvunnit mer och mer. Vi har tagit det i hennes takt och jag är så sjukt glad för Patrik som lagt upp våra träningar genom att inte pressa henne för hårt men ändå tänja på gränserna i smyg, så att hon knappt har märkt det. 
 
Fokuset har legat på att få henne att vilja sammarbeta, tycka att träning och arbete är kul. Vi har fått uppgifter på träningarna som vi sedan övat in på uteritterna för att nöta så lite som det bara är möjligt inom fyra väggar/staket. Vi har tagit elefantkliv framåt, och vi har fått bakslag. Den lille damen vet vad hon vill och det gäller att kompromissa med henne samtidigt som hon inte får ta över komandot, och det är en väldigt svår balansgång. Jag har lärt mig läsa henne mer och mer med tiden och allt detta slit har gett resultat. 
 
Nu sedan någon månad tillbaka kan jag stolt säga att jag har, kanske inte en arbetsmyra, men en häst med stor arbetsmoral som gillar att arbeta och SAMMarbeta och som i nästan 100% av fallen gör rätt bara jag själv gör det. Framåtbjudningen sitter inte som ett smäck alla dagar i veckan, men med styrkan hon får så kommer också den ärliga energin som ett brev på posten. 
Jag jobbar hårt med att få henne känslig för skänklarna då jag så gärna vill att hon ska vara det. Men jag får inte glömma att se hur långt på vägen jag kommit. I början var hon totalt obrydd om dem så jag kunde rent ut sagt banka ihjäl mig utan reaktion, så nog har vi kommit sjumilakliv därifrån. 
 
I både hoppningen och dressyren så visar hon glädje och arbetsvilja och det gör mig så otroligt glad då det är prio ett för mig. Jag är faktiskt också stolt över att ha lyckats jobba upp den när jag tänker tillbaka på hur hennes inställning varit. 
 
 
Dansa som 3-åring när vi lockade med en stor stubbåker. 
 

Måndagens dressyrträning

En uppvärmning med Patrik så var känslan löst! 
Jag hade som sagt glidit tillbaka i gamla vanor med ostadiga händer och skänklar. Klart Dansa inte kommer till ro och blir balanserad mellan hand och skänkel då. 
 
Måste komma ihåg massor av halvhalter, även när hon går "rätt". Jag måste komma ihåg att planera vägen hela tiden. Jag måste komma ihåg att inte släppa iväg henne så att hon rinner iväg och tappar bakdelen. 
 
Fick hela tiden jobba innerskänkel ut mot yttertygel. I vänster varv lade hon sig lite innåt så jag fick kicka till med innerskänkeln för att räta påminna henne om att lyfta upp sig själv. Känslan av att kunna rida igen och ha henne mjuk och följsam, på den nivå vi ligger, var otroligt skön. Halvhalter måste jag verkligen skärpa mig med, jag slarvar och glömmer bort dem. Ibland struntar jag i dom medvetet också för att jag inte vill störa henne, men det är fel. Jag måste visa henne att jag kan göra saker uppifrån och hon ska lyssna alla lägen och ändå vara avspänd. Så jag måste "störa" för att komma vidare helt enkelt. 
 
Hon gick absolut inte bra och stadigt hela tiden, men känslan var otroligt skön då hon gjorde det vissa perioder. Och att veta att vi är på rätt väg igen är skönt. 
Vänster galoppen var galet stadig och fin! Höger var också helt ok men där får jag inte samma känsla sedan vänster började gå så bra. Det är ju även mitt svåra varv där allt känns lite bakåvänt. 
 
Vi red upp på medellinjen och skänkelvikningar ut mot spåren i trav. Vänster gick bäst men högern gick bättre än sist i alla fall. Jag måste våga tvära henne mer och samtidigt bli bättre på att tydligare leda med ytterhanden så att hon förstår precis vad jag vill. 
 
Vi tränade även vidare på förvända galoppen. Patrik började prata om bokstäverna då, och jag som inte alls kan dom mer än att X är i mitten och A högst upp blev lite förvirrad där ett tag. Haha. Mitt bland allt i ridningen att tänka på så var jag tvungen att leta bokstäverna. Dessutom undrar jag hur tusan man ska kunna höra skillnad på B och E??? 
Ja jag råkade göra lite egna vägar innan jag förstod helt.. 
Nu har jag dock lärt mig några platser, så vi tog vänster galopp först där vi gjort en volt tillbaka längst ned, red ut vid B och följde spåret till F där vi bröt av till trav. Det gick galant!
Vi gjorde även likadant i höger galopp och alltså på andra sidan (med andra bokstäver) men där bytte hon som vanligt när jag kom ut på spåret. Tusan också. 
Fick förklarat att jag måste ha vä. skänkeln rejält långt bak och hålla bra stöd på ytter tygel. Minsta lilla jag tjuvar i vä. tygel så öppnar jag upp bogen och ber henne byta omedvetet (och hon kan inte rena byten så hon gör det bara fram). När jag fick den förståelsen så gick det riktigt bra på den sidan också. Wiho! 
 
Fick även rida mellantrav genom hela ridhuset några gånger. Fick till några bra steg ibland men satan vad svårt det är att skänkla helt jämnt och hålla formen i den där traven alltså.
 
Som sagt en sjukt bra träning där jag äntligen hittade tillbaka till ridningen. Jag har världens bästa häst! 
 
Påväg in i förvända galoppen. Tränade på linjen som är med i LA:n vilket känns sjukt kul!
 

Hoppträning 11 oktober

 
 
Tillhörande inlägg hittar ni här

Noaboa

Noa håller på och sättas igång nu efter ett långt riduppehåll sen november förra året. Linda har ridit henne någon gång och idag satt jag upp för första gången i år. Vi hade skoj förra året några veckor innan det blev för halt då hon inte hade skor runtom. Jag har gett henne smeknamnet studsbollen då hon väldigt fylld med energi som ibland bubblar över i något som liknar en studsbolls rörelser. 
Jag brukar säga att hon aldrig stegrar eller bockar, men gör allt därimellan. Idag får jag dock äta upp det. Haha.
 
Vi red med Hanna och Winston runt gräsvägen. Vi skrittade mesta dels eftersom hon inte är riden nästan någonting men vi tog någon kortare travsträcka och en galopp där hon var stencool. När Linda ridit har hon också vart så himla lugn större delen av tiden vilket har förvånat mig lite. Men eftersom hon var likadan idag så tänkte jag att hon kanske fått en ny personlighet eller nått ;) 
Men så ville Hanna vända tillbaka en bit för att galoppera hemåt och sedan svänga in på en väg åt vänster som leder bortåt igen. Sagt och gjort så jag och Noa tog tätet. När vägen väl kom vägrade Noa svänga in där och sprang på snedden hemåt istället. Jag sa till Hanna att fortsätta eftersom jag trodde Noa skulle haka på då. Det gjorde hon dock inte. 
Hon snurrade runt i studspiruetter samtidigt som hon galopperade åt alla håll samtidigt ungefär. Jag ropade på Hanna så hon stannade och när jag väl fått Noa på rätt körl så studsade vi vidare mot dom. Fast nu var hon ju upprörd över att Winston hade försprång, så hon drog till med ett bocksprång följt av en bakutspark så jag lättade från sadeln. Sen studsade vi vidare ett tag innan damen kunde slappna av så pass att hon kunde trava. 
 
 Efter ett tag var hon nästan lika lugn som vanligt igen och kunde trava som andra hästar gör. Det var kul att få rida mer ordentligt på en annan häst än Dansa en gång, även fast jag längtar tillbaka till henne ganska direkt. Bronzac åker jag mest runt på nu för tiden så egentligen har jag inte ridit så lite som jag gör nu på 13 år. Och tänk då när Dansa går på sin vila..
 
Dansa körde ett mycket lösgörande pass i hagen medan vi red längs den. Mycket galopp, mycket ökningar och bocksprång så hon motionerade nästan mer än vad hästarna vi red gjorde idag.
 
Nördar som vi är så satt vi även idag och bara kände lyckliga pirret i magen av att få vara ute i det friska vädret med härliga hästar. 
 
 

Hoppträning 11 oktober

Igår var Dansa och jag på hoppträning i Spännars. Förhoppningsvis så kommer vi hinna med åtminstone 1 till innan vintern. 

Det är så himla häftigt att rida henne i galoppen nu när hon är så pass mycket starkare i den. Hon kan samla lite och jag kan rida ihop energi bakifrån på ett helt annat sätt. Och att rida emot hinder utan att ha korsgalopp hela tiden är ju bara för lyxigt! Sommarens galoppjobb har gett resultat minsann. 
 
Hon var även idag väldigt ostabil i formen i traven och jag börjar tro att det kanske inte bara är hos mig "felet" sitter utan att hon har en dålig period med kroppen som märks i traven, för hon var finare än någonsin i galoppen. Känns fortfarande komiskt att högergaloppen är den svåraste nu. Fattningarna i höger är riktigt fula då Dansa skjuter in bogen och ut med huvudet, nästan lägger sig inåt. Lyckas jag forma henne runt innerskänkeln så tar hon fel galopp istället, så vi har en del att jobba på där. Men det är ingen brådska med tanke på alla andra gigantiska steg vi tagit i år. 
 
Även idag var det teknikträning och vi galopperade över fyra låga hindrer på en fyrkant, ett hinder på varje raksträcka. Där hästarna skulle vara samlade, komma intill hindren (vilket var dagens röda tråd på alla hinder), vända för ytterhjälperna och forma runt inner skänkel. I början lät jag Dansa flyga iväg alldeles för mycket som vanligt men när jag sedan satt tillbaka och höll ihop henne så var hon riktigt riktigt duktig! jag behövde inte göra så mycket mer än ge lätta hjälper bara hon förstått vad det handlade om. Lade till en 3studs efter ett tag som stod längs staketet och vid en stor vattenpöl, så Dansa stod emot där varje gång. Första gången stannade hon för att hon inte ville bli blöt men hon fick ta sig igenom utan fart då istället. Mittenhindret som var en planka struntade hon att lyfta hovarna över nästan varje gång. Hon river inte så ofta, men ibland är hon verkligen som en liten bulldoser. 
 
Hade även en oxer-oxer kombination på ena diagonalen och sedan en räcke-räcke kombiantion på andra diagonalen och även där skulle vi komma intill och låta dom styrketräna. Jag missförstod första gången och red iväg Dansa rejält för att jag trodde hon skulle få svårt att räcka till annars då vi kom från så samlad galopp. Lite roligt när man hör på filmen att Anette säger att hon ska komma intill, samtidigt som man ser mig rida iväg henne på en alldeles förtidig avsprångspunkt. 
 
Jag är sjukt nöjd över både mitt och Dansas arbete faktiskt! Vi lär oss hela tiden och jag älskar sånna här övningar. Låga hinder och mycket teknik, precis vad jag behöver lära mig. 
För lär jag mig ridningen kring hoppning så tror jag att lite av min höjdrädsla kommer försvinna. Att känna sig mer säker på sin uppgift på en banan, istället för att köra rysk roulette inför varje hinder vad gäller avstånd måste ju hjälpa sjukt mycket! 
 
Dansa var så söt när jag skulle trava av. Senaste månaderna har hon fått trava av i lång och låg form (så pass som hon klarar av och fortfarande bär sig själv) efter dressyrträningarna och igår smådrog hon lite lite i tyglarna som för att tala om att nu mamma, nu är vi klara så jag kan få stretcha. 
 
 Åh jag älskar den här hästen så himla mycket, och lika mycket älskar jag allt jag får lära mig och vara med om med henne! 
 
 
 

Reflextäcke

Förra året införskffade jag ett ridtäcke i reflex så att vi skulle synas ordentligt i mörkret. Dansa var dock till min stora förvåning väldigt rädd för det och vande sig inte ens efter flera tömkörningspass. Bara att lägga på täcket tyckte hon var obehagligt och var sedan spänd hela tiden och skuttade runt ibland. lite komiskt då hon aldrig någonsin vart rädd för andra täcken. Det här prasslade dock lite mer men när hon ändå vart så stencool med de andra från start.
Det blev aldrig av att jag red med det då vi för det första inte var ute i mörkret så många gånger och dels för att jag ville prova det på inhägnat område första gången.
 
Denna vinter blir det betydligt mer kvällsridningar i mörker så igår red jag med täcket på uppvärmningen när vi hopptränade. Jag var beredd på det mesta, men tror hon brydde sig? Nej inte ens pyttelite! 
Skönt men ändå lite komiskt. Under sommaren har hon visst kommit på att ridtäcken inte äter små flickhästar :) 
 
 

Höstrusk

Den här veckan har vart riktigt regnig och allmänt höstig. I onsdags ställde vi till och med in en ridtur pga vädret och det händer inte ofta. Regnet öste ner hela dagen och när vi väl tagit beslutet att ställa in ridningen och åkte till hästarna för att mocka. Tror ni inte att solen börjar skina?? Jopp, och vi hade ingen tid till aktivering då. Så kan det gå. Det regnade dock när vi åkte hem igen. Vet inte när jag ställde in ett pass med Dansa pga vädret eller något annat senast, så det gjorde inget. Vi omplanerar bara lite ibland, men ställer väldigt sällan in. 
 
Det resulterade i endast 3 dagars vecka för Dansa då jag inte fick ihop planeringen annars, men det skadar henne inte. Idag slutade jag tidigt och vi hann ut på en ridtur upp på berget med Hanna och Winston innan det blev mörkt. Skymning har det vart hela dagen pga det tjocka molntäcket, men det är en annan sak. Det började regna när vi var ute och båda lämnade regnkläderna hemma. Men vi satt lyckliga där uppe på hästryggarna ändå och konstaterade högt att - tusan vad härligt det är att rida, trots dåligt väder! Man mår liksom bra i hela kroppen. Vi hann bara in med hästarna hemma innan det kom ett sjukligt skyfall och då kunde vi på nytt konstatera att - det där hade vart lite väl att vara ute i. 
Stackars Noa och Lukas som var kvar ute i hagen ville knappt röra sig för att det regnade så sjukt mycket, så vi fick tjata in dom. Sen var alla glada och nöjda. Mest Hanna och jag, vi blir alltid så hög på livet efter våra ridturer. Haha.
 
Dansa var pigg och glad. Lite bockig för dagen till och med, det var länge sen! Inga fula saker dock så det var bara kul! :) Vi red som sagt upp på berget och Hanna blev trött för Winston ville inte gå först så Dansa och jag tog täten och hon skötte sig exemplariskt. Var lika pigg och glad där framme utan draghjälp och det älskar jag. Vi galopperade två lite längre sträckor och travade och skrittade lite däremellan. Det började regna och Dansa blir lite spattig av det då vi är ganska skonade från regniga ridturer och behöver mer sånt på runtinkontot. På åkern längs vägen på hemvägen bockade hon iväg en gång då det kom 4-5 bilar på vägen som det smashade rejält ifrån. Men annars brydde hon sig inte om att det var blöt väg. 
 
Jag har ett litet störningsmoment just nu och det är att jag inte kan jobba henne så bra i formen i traven ute. Men jag känner att det beror på min ridning som vart okonsekvent ett tag och nu tar det såklart ett tag att komma tillbaka.
 
2013

Uppfinningsjocke

Igår kom jag och tänka på att Dansa inte gett mig blåmärken på väldigt länge. Det var dumt, för idag gav hon mig ett bara för det. Såklart.
 
Det har gått riktigt bra med hovhanteringen sedan hovslagaren var här senast och gav mig tips. Muggsåret på hennes vänster bak har läkt men i takt med att det läkte så fick hon rasp strax ovanför kotan på samma ben istället och där är hon inte lika sammarbetsvillig. Jag smörjer väldigt väldigt försiktigt med fet salva och hon blir jättearg ändå. Tror att det mest är vrånghet då hon inte är halt och reagerar likadant trots att jag petar en bra bit ifrån såret. 
Jag hoppas verkligen att det läker snart så att vi slipper de här brottningsmatcherna snart. 
 
I alla fall så har jag vart dum nog och daskat till henne på rumpan när hon sparkat mot mig och sedan nollställt mig och börja om på ny kula. Det har fungerat riktigt bra! 
Tills hon en dag provade att typ sätta sig på mig, i alla fall lägga all sin tyngd på mig och pressa ner hoven i backen. Orkar någon i världen hålla upp benet då? 
Jag fick brottas med det problemet några dagar innan hon gav upp den grejen. Minns inte riktigt hur, men jag fick bort det.
Efter ett kort tag så lade hon till en extra finess förstår ni. Nu lade hon inte bara tyngden på mig utan hoppade samtidigt framåt så långt linorna räckte. Och här körde jag fast ett tag, det har ändå gått efter några tillsägelser. 
 
Ikväll var hon dock ganska vidrig. Hon kastade sig framåt och mot mig samtidigt så jag har inte en chans att ens få tag på hoven (det här hände efter att jag hunnit smörja en del, för hon startar alltid på bra humör nu för tiden vilket är väldigt skönt). 
Efter några djupa suckar och betänketid så kom jag på ännu en idé. Att hålla henne i grimskaft samtidigt som jag lyfter hoven och så fort hon försöker gå framåt så drar jag i det så att hon blir tvungen att stå kvar på samma plats. Det fungerade alldeles utmärkt! Så nu hoppas jag att det där helvetes såret läker innan hon kommer på en ny grej. Jag måste vara värsta uppfinningsmakaren. Haha.
 
Dansa var som en liten huggorm rent allmänt ikväll när vi var dit och släckte, så hon hade nog helt enkelt en dålig kväll också. Mitt lilla monster. 
 
Så otroligt skönt att hovkratsning och påsättning av skydd går totalt smärtfritt nu och har gjort en lång period. Man ska alltid se det positiva i allt ;) 
 
 

Mörkret är här

Jag är inget fan av mörker och har hittills under Dansas och min tid hållit mig undan det så mycket som möjligt. Jag får sämre reaktionsförmåga när översikten är sämre och det känns inte som en bra kombination med en unghäst. Visst har vi vart ute och longerat, tömkört, promenerat och till och med ridit någon enstaka gång i närheten av stallet. Men eftersom hon förra året bara gick 3 dagar i veckan och vilade 2,5 månad under vinterhalvåret så var det relativt lätt att undvika mörkret. Nu är det dock andra bullar. Hon går nu 4 dagar i veckan och efter vintervilan någon gång ska hon trappa upp till 5 dagar. Så nu får vi snällt vara ute och härja i kolsvarta mörkret. Finns inga gatulampor någonstans heller, så det är verkligen svart. 
 
Vi red iväg med Hanna och Winston mot Eh idag när det fortfarande bara var skymning, men innan vi var hemma så vart det nästan helt svart. Skönt nog så kändes det riktigt bra och inte alls hopplöst! Även fast vi idag inte hade några pannlampor på oss. 
Dansa var lugn som en filbunke idag trots att hästarna vid kyrkan rejsade i mörkret. Några rådjur ute på en åker var spännande och en lång lastbil körde förbi oss på hemvägen när vi gick vid kyrkan, utan problem. Hon var heller inte tittig, vilket Bronzac alltid blir såhär i början när det är mörkt. Vi gick dock sist hela vägen. 
 
Vi travade och tog en kort galopp innan vi vände vid järnvägsövergången ute på Eh. Winston ville inte gå över bron först, då den såg annorlunda ut i mörkret. Dansa traskade modigt fram och ut på den, men samtidigt som hon tog första steget så insåg hon att den var läskig och skyndade sig av igen. Typiskt. Winston gick över efter ett tag i alla fall. 
 
Jag har känt på slutet att jag tappat något i ridningen men inte kunnat sätta fingret på vad. Men nu har jag kommit på det! Jag har blivit alldeles för ostadig med händer och skänklar. Jag måste vara noga med en stadig "yttertygel" hela tiden så att Dansa har något att ta stöd på och inte bli så ostadig i formen. Dessutom så måste jag vara noga med att hålla om hela tiden och på så vis också ge stöd. Var noga med det idag och vilken skillnad!! 
Skönt att komma på problemet. 
 
Det är tur att Winston är vit och synlig trots mörker. För oss som rider bakom.. Dansa däremot, hon ser ut som en vålnad som traskar runt med rosa reflexer och en ryttare. Haha. Och ett par ögon! 
 

Ordningen återställd + kiropraktor

Hanna har kommit hem så nu är allt i sin ordning igen! :) Det har gått bra i veckan men jag är glad att hon inte var borta mer än en vecka. Mycket roligare att ha någon att prata halvt ihjäl!
 
Hanna hade bestämt sig för att prova rida med sin onda fot och det gick bra, tack och lov. Vi skrittade mest men hon kunde trava också så det bådar gott. Det gjorde ont att skänkla men Winston var så himla pigg så det löste sig självt. Haha.
Vi red till Norrsätter och sedan in till Iris och Björn och vände. Hanna och Winston gick först längs vägen men sen tog Dansa och jag täten hela tiden. Hon är jätteduktig och traskar på nu utan att sura. Till och med när vi red förbi "hemåt-vägen" in till Iris och Björn så lät hon bli att protestera minsta lilla. Det förvånade mig faktiskt. Positivt såklart!
Vi gick förbi en brinnande brasa också och Dansa tyckte den var läskig. Röken gick bortåt men man kände svag lukt och hon såg lågorna och hörde att det knastrade. Jag tycker det är helt förståeligt att dom blir rädd för eld men jag peppade henne med rösten och hon skyndade sig förbi ganska fort. På hemvägen var det nästan lite läskigare men även då tog hon sats och skyndade sig förbi efter bara lite tvekan. Riktigt duktigt av henne! 
Winston var mest sympatirädd. 

Kiropraktorn kom och kikade igenom hästarna idag och Dansa hade som jag trodde en låsning i högra bogen. Hon har blivit irriterad när jag borstat där och vart svår att ställa höger i ridningen. Idag märktes stor skillnad! Ska dock byta ut nova till tredelat igen för jag tror hon trivs bättre på ledade bett. Hon blir lätt lite stum på nova.
 
Lukas fick vara ute själv med kalvarna medan resten av familjen var inne och blev kollad av kiropraktorn. Känns nästan lite som mobbing att han inte fick behandling, såhär i efterhand. Haha. Han kanske får en genomkoll nästa gång.. ;) 
 

Litet sällskap

Igår kom Kina och hennes dotter till Lillstallet för att rida på Lukas. Jag och Dansa hängde på eftersom vi ändå ska ta det lugnt, så passade det helt perfekt. 
Vi red i Lillskogen och upp runt skolan. Travade lite men skrittade mest och Dansa gick först hela tiden trots mycket oväsen på vissa gårdar. Hon är så duktig när något är läskigt. Hon stannar och kollar läget några gånger men går sedan utan problem. 
 
Alva tyckte Lukas var jätterolig och ska komma och rida fler gånger. Känns så bra om han får komma ut och röra på sig oftare för han tycker att det är riktigt kul. Kul för Hedvig om någon rider honom lite också så att han är mer allert när hon kommer hem till honom. 
 
Var ute och red en sväng på Winston också för att känna pulsen inför idag när Hanna kom hem och skulle rida med sin onda fot. Han var pigg och glad men väldigt snäll och lyssnade bra. Mysiga storkillen! 
 
Han hårar sjukt mycket!
 

Bättre sent än aldrig

 
 
Film från förra dressyrträningen, inte den i måndags.
 
Tillhörande inlägg hittar ni här.

Tokig gamling

I lördags efter hoppträningen så red jag, Anette och Engla ut på våra gamla farbröder. 21, 23 och 28 år. Vi red upp vid Engmans och under en 500m radie så såg vi 3 (!!!!) stycken björnbajsar. Konstigt nog så blev jag inte det minsta rädd, men det berodde på att jag inte var ensam. Hade jag varit det (Bronzac räcker inte som sällskap i sånna lägen) så hade vi vänt fortare än vinden kan jag lova!
 
Blir inte mycket skrivet om Bronzac här i bloggen av den anledningen att vi inte gör så mycket intressant. För oss, mig i alla fall, så har vi mysigast i världen på våra lugna kvalitétsturer. Men jag förstår ju att det är ännu mindre intressant att läsa om än vad mina milslånga analyseringsinlägg om Dansas träningar är. 
Har har blivit lurvig som en björn nu medan Dansa knappt börjat släppa sin sommarpäls. Men det var inte det jag skulle berätta om..
 
Det har nämligen hänt något utstickande med Bronzac nu och då vill jag såklart dela med mig. Han har gått och blivit en gnäggande och galet pigg ungdom! Nog för att han älskar hösten och vintern i ridväg och alltid blir piggare då. Men nu är det något annat som spelar in också. 
Nämligen en ny häst i stallet! En valack som förvandlat alla våra gamla hästar till hingstar?? Tage, Elis, Bronzac och Burr har blivit helt besatt av den nya killen och springer efter honom vart han än går. Det smittar av sig. Elis började, han smittade Tage, som smittade Burr och som nu smittat Bronzac. Idag hade Bronzac till och med sprungit förbi sin egen box vid insläppet och skyndat sig in i nya hästens box där han redan stod. Så nu får Bronzac flytta in i skämshagen också tillsammans med de andra grabbarna som inte kan sköta sig. 
 
När Bronzac tas in från hagen under dagen så står han och skriker och i måndags när jag red så taktade han halva vägen, gnäggade så han höll på att snubbla och stack med mig i galoppen. Haha det är så himla kul med energin i ridningen! Ikväll skrittade han i 790 och ville springa hela tiden. Men jag hoppas att dom skärper sig i hagen illa fort för det blir farligt när alla är rivaler och så uppspelta. 
 
 

Min lilla bebis

Ikväll fick vi sällskap av Linda och Noa igen! :) Så himla kul! 
 
Vi red in i skogen vid Norrsätter och lät dom skritta på den kuperade stigen vilket är superbra för Dansa. Hon fick gå först stor del av turen och var ganska pigg i början. Vi travade lite till skogen och endel utanför på hemvägen också. Vi tog en avstickare mot Hårga också för att ta en galopp upp för backarna och sedan vända vid George. Noa tyckte det var superskoj att få galoppera men hon var stencool, inte en enda studs. Det är bra att veta att hon håller sig så lugn nu bara hon får gå först. Om det håller i sig ;) 
 
Dansa var trött efter den här 45min långa men ändå lugna ridturen. Hon känns nästan lite som 3 år igen då hon var superpigg i början men kroknade ganska fort. Förutom att hon nu inte blir trött i kroppen på samma sätt. Hon tycker dock att det är kul att vara ute så jag tror det passar ypperligt bra att bara vara ute och busa runt på lite kortare och mer kravlösa uteritter nu innan vilan. Vi har sänkt kraven både fysiskt och psykiskt nu sista veckan och så fortsätter vi bortsett från någon enstaka träning. 
 
Mitt älskade lilla hjärtegull ♥