Fin mun

Åhh vad lycklig jag blev ikväll när jag tömkörde Dansa och fick se att hon grejade mycket mindre med munnen!
Hon såg så nöjd och bekväm ut.
 
Höll till ute på stallplanen eftersom underlaget var kanon där idag efter att det hade snöat lite. Tanken var att låta henne rasta av sig efter några dagars vila och träna övergångar skritt-trav och tvärtom. Hon var väldigt lyhörd och travar direkt på mitt kommando, men jag vill ha reaktionen ännu snabbare. Så hon blir mer alert!

Jag fick även jobba mycket med att få ut henne på yttertömmen. Jag visste inte riktigt hur jag skulle gå till väga när jag inte sitter på och kan använda skänklar och vikt, men jag såg till att hålla ett stadigt stöd på ytter och ledde sedan med inner. Och i slutet så tog hon fint stöd på ytter i båda varven, så jag blev så glad att jag löste problemet.
 
Hon fick arbeta nästan bara i höger eftersom jag aldrig brukar glömma bort mig och ta det sist, vilket är jättedumt då hon är svagast där. Måste komma ihåg att börja i det varvet för hon blir trött i andra och slarvar mer. I vänster varv idag så gick hon mycket bakom lod och blev alldeles för låg. Så som hon gör när hon blir trött. Men innan vi slutade så fick jag fram nosen på henne genom att några gånger ta en förhållning på yttertömmen och mana på henne.
 
Tog några galoppfattningar i höger varv också och dom var lite svåra, men det gick!
 
Jag är väldigt nöjd med henne ikväll! Duktiga flicka. Gjorde några justeringar innan passet och det var att byta ut novabettet mot det tredelade och höja remonten 1-2 hål.
 
Tröttis.
 

Tandläkare och kiropraktor

I tisdags var tandläkaren och hälsade på Dansa. Jag är väldigt glad över att följa min magkänsla som sa att det inte bara var tandbyte som krånglade i munnen.
För mycket riktigt så hade hon vassa kanter på tänderna på båda yttersidorna plus någon enstaka på insidan. Dom filades ned och blev mjuka och fina och sedan drog han även ut en kindtand som redan satt löst och skulle tappas när som helst. Det var den sista kindtanden, så nu behöver jag inte oroa mig för tandbyten förrän till hösten och då är det bara framtänderna som byts. Så himla skönt!
Någon dags vila och inga speciella bett att tänka på.
 
Dansa hade fått lite lugnande men var tillräckligt pigg för att tycka att den elektroniska filen var lite läskig. Hon skötte sig dock väldigt bra!
Jag hade inte ens vart i närheten så duktig som hon var om någon filade på mina tänder utan bedövning..
 
Igår kom kiropraktorn på besök också. Dansa hade en låsning i höger bog och upp i nacken. De två föregående gångerna då han tittat igenom henne så var hon låst i hela högersidan. Så nog har hon/vi gjort framsteg i alla fall. Ska vara noga med att stretcha höger framben nu så kanske vi kan hålla det i schack. Höger är ju hennes svåra varv och därav är sämre musklad.
Satt en liten låsning i vänster bak också.
 
Nu är hon helrenoverad kan man säga, så det är bara att köra vidare :) Känns så skönt att jag slipper fundera på den där munnen något mer för den har oroat mig trots att mina tränare sagt att det är lugnt.
 
Äntligen fick jag en tand också! Som jag hoppats på att hitta i krubban de senaste åren. Haha. Men nu har jag en, och den luktar apa, så jag funderar på att kasta den ändå..

Bomben

Igår visade Dansa direkt på gången att hon hade myror i brallan. Istället för att stå och sova som hon gjort senaste tiden så försökte hon fånga borsten medan jag borstade. Hon tuggade på uppbindningsrepen och slog med frambenen så senskydden flög när jag försökte få på dom. När inte det fungerade så gnagde hon på min hjälm, som jag som tur var hade satt på mig, när jag satte på skydden. Allt för att reta gallfeber på mig. Hon hade börjat dagen med att nocka mig också, så min kind fortfarande är alldeles öm.
Jag tänkte att den här ridturen kan sluta precis hur som helst.. haha. Och Hanna klagade lite förargat på henne i bakgrunden. Bråkig Dansa = Bråkig Winston. Tror hon.
 
Vi gick till Hårga och när vi väl suttit upp kände jag att det var läge att trava nästan på stört. Vi kom inte många meter innan traven innan hon inte kunde hålla sig längre. Efter lite bocksprång så fortsatte hon vidare snällt, men laddad. Vi travade och skrittade fram till Hårgabergets infart och innan dess stannade hon och tjurade lite vid två infarter, även fast Winston gick före. Ston alltså..
Upp längs grusvägen sedan så galopperade vi en längre sträcka. Hon fattade rätt galopp alla gånger förutom en och då bröt jag av och hon tog rätt. Hon kändes mycket starkare i galoppen idag än vad hon någonsin gjort tidigare. Superkul! Så jag pressade henne lite mer än vanligt och lade på skänkeln för att öka då och då. Första gången surade hon, men sedan tog hon den som ökning varje gång. Superbra! Galopperade 3 st längre galopper och kunde som sagt var minska och öka lite. Håller till största del ett högt grundtempo men när vi kommer för nära Winston kan vi minska lite och släppa iväg dom lite och sedan öka efter dom.
Hade velat öka riktigt rejält igår när hon hade så bra framåttänk, men Winston var inte på humör.
 
På hemvägen red vi först en del i skritt och trav. I traven blev Winston lite ångvält bakom och flåsade som en galning, så Dansa blev stressade efter ett tag och körde ner huvudet i backen och studsade. Men sen gick det bra igen. Förstår att hon tyckte det var lite läskigt med storklunsen bakom :P
 
Hon kändes som en tickande bomb och spänd under hela ridturen så känslan var inte speciellt bra, förutom i galoppen (där är hon faktiskt snällast just nu). Ska bli skönt att tandläkaren ska kika ordentligt på tänderna imorgon. Känns inte som att hon störs speciellt av något men hon tuggar ju en hel del. Dessutom känns inte novabettet helt ultimat, så jag hoppas att vi får rida på vanligt tränsbett igen. I alla fall att varva med.
 
Våra ridvänner!

Storstädar

Vaknade halv åtta i morse, alldeles för tidigt då jag planerat sovmorgon till nio. Men bra för då kunde jag sätta igång med tvätten tidigare. Så förutom att springa fram och tillbaka till tvättstugan hela morgonen så har jag rensat och städat lådor, toalettskåpet och medicinskåpet. Diskat och dammat och snart ska dammsugaren fram. Här om kvällen rensade jag och satte in viktiga papper i pärmar som jag halkat efter med. Är inne i en stor rensa, städa och KASTA period. Älskar att kasta eller i alla fall rensa bort saker som är överflödiga.
 
En riktig städarförmiddag! Gårdagens tärnor gick jättebra och var så okomplicerade. Fruktansvärt onödigt att ha vart nervös i en vecka för de där få timmarna. Suck. Jag ska verkligen försöka ännu mer än vanligt att inte vara nervös för dumheter. Jag har viktigare saker att lägga energi på.
 
Nu ska jag fortsätta här hemma innan Hanna och jag ska åka och rida! Dansa och Winston ska få komma ut på en runda till Hårgaberget idag. Galopp står som vanligt på schemat! Är galet sugen på träning också så jag ska ringa P och hoppas på att han har någon tid över på söndag nästa vecka. Känns inte alls kul att ge sig ut efter vägarna när det är snö och halt, men jag får väl köra ännu mer försiktigt än vad jag brukar. Alla andra åker ju hej vilt med transporter.
 
Eftermiddagen och halva kvällen spenderas i Spännars med Bronzac eftersom jag har insläpp och kvällsmatning. Hoppas på att han är lika pigg och glad ikväll som han var på gårdagens ridtur. Lilla bollen ♥ Han älskar verkligen vädret och underlaget som är nu.
 
 

Vinterritt

 
 
Här kommer en liten video sen vi red hemma längs vägarna i måndags. Det hände ju både det ena och det andra på den här turen men på filmerna fastnade bara jordnära saker. Haha. På vissa ställen så skymtar ni surigheten Dansa höll på med vid trekanten och i slutet får ni se lite när hon inte ville trava först. Blir lite hackigt eftersom Frida gick samtidigt som hon filmade, men man ser lite ändå.
 
Tillhörande inlägg hittar ni här och här.
 

Skärpning Paulina Åsberg!

Nu är det skärpning med stort S som gäller. Jag går/har gått länge med konstant oro i magen för olika saker och det fungerar inte längre. Det är dessutom fruktansvärt onödigt eftersom att 95% av allt som oroar mig löser sig på ett väldigt bra sätt i slutändan.
Min mage har börjat strejka, eller okej det var typ ett halv år sedan, men det har blivit värre på slutet och jag känner att det finns ett visst samband med oron. Jag hoppas det i alla fall, så att det inte är något annat som spökar.
Jag känner att det faktiskt har börjat gå rejält över styr. Det finns en gräns för vad som är tillåtet att oroa sig för. Faktiskt.
Att vara nervös inför kunder på jobbet som jag haft i flera år, att vara stressad över att hitta en tvättid (vilket inte skulle vara något problem om jag bara tog tag i det), eller att jag kan vara nervös för en färgning som en elev ska göra på salongen. Det är inte sunt utan bara löjligt. Jag hatar den där ilande känslan i magen. Jag kan känna mig stressad en hel dag för att jag ska komma ihåg att ringa ett samtal efter jobbet (?!). Sjukt.
 
Jag har mycket att göra om dagarna men det är så jag mår bra, trivs och vill ha det. Jag hinner med i princip allt jag vill (förutom att träffa familjen, men jag träffar dom ju mer än om jag hade bott någon annanstans) Så de saker jag stressar över är totalt onödigt. Tiden finns och jag har faktiskt blivit mycket bättre på att inte stressa praktiskt, men inombords stressar jag mer än någonsin, TOTALT i onödan.
 
Jag har i alla fall insett att jag måste ändra mitt tankesätt och ta allt som det kommer. Så det är väl ändå en bra början? Att jag är nervös/stressad över en kund som jag har på måndag kl 14, hjälper mig inte ett dugg ifall jag går och tänker på det hela dagarna innan (som det dessutom sedan går hur bra som helst med). Jag ska bara få in det i min lilla hjärna!
 
Tack och hej, var bara tvungen att skriva av mig för på något konstigt sett så kan jag släppa det på ett annat sätt då. Om det syns att jag är orolig/stressad/nervös över något totalt onödigt så slå mig hårt tack.
 
 

Lös sko

Dansa har haft en skramlande sko ett tag nu på grund utav att en söm krupit ur. Hovslagaren kom och slog i en  igårkväll och Dansa skötte sig exemplariskt. Jag stod och borstade henne i pannan under tiden och lät henne få greja med grimskaftet. Då var hon nöjd och snäll precis hela tiden :) Jaja, det gick ju väldigt fort, men ändå. Haha. Han fick till och med ställa hoven på stödet utan att hon ens funderade på att rycka undan.
 
Charmig vinkel.. haha
 

Perfekt ridtur!

Idag red vi ut på E, Sune och Frida gick med. Var ute i lite drygt 1 timme men red ca 20 min. Eftersom att det är en lite längre transportsträcka dit så ville jag inte rida hela vägen utan hoppade istället upp när det fanns bättre möjlighet att hålla igång. Hon blev lite rädd för en traktor som skottade och en bil som åkte förbi bakifrån innan jag suttit upp.
 
Från det att jag suttit upp så skötte hon sig otroligt bra! Två bilar körde förbi framifrån vilket hon inte brydde sig om (i vanliga fall bryr hon sig aldrig om bilar). Däremot skulle vi gå över en mindre bro, och den var lite läskig. Hon har bara gått över broar 2 gånger förut och då har hon också vart väldigt tveksam. Hon vågade inte riktigt gå med Winston över först, men när han vände tillbaka och "hämtade" henne så smög hon efter. På hemvägen följde hon med på en gång. Duktiga flicka!
 
Galoppen var huvudgångarten även idag, med skrittsträckor och lite trav. Vi höll igång längre sträckor idag och hon stannade aldrig och studsade utan tänkte framåt hela tiden. Tog båda galopperna, dock inte alltid rätt, och ibland byter hon under tiden.
Hon var pigg och glad men sammarbetade ändå väldigt duktigt! På hemvägen fick hon gå först en bit och sedan vände jag bortåt igen och lät henne trava först. Utan att sura någonting :) Hon blev bara lite lite sur när jag vände hemåt igen och bad henne trava. Vilken häst vill inte hemåt liksom.. hon har lite annorlunda syn på saker och ting ibland. Haha.
 
Hon var väldigt trött när jag satt av. Det är stor skillnad på henne när hon kommer på nya/mer ovana ställen (idag var det helt nytt), för då krävs det inte så lång stund innan hon är helt slut. Hemma däremot, där vi ridit längre, där har hon nästan bara blivit piggare och piggare. Tydligt att det är hjärnan som fortast blir trött. Lillskrotan, jag är så himla stolt över henne idag!
 
Kolla in storleks-skillnaderna mellan Dansa och Winstons hovar.

Mini och Big

Haha!

Lössnö

Lössnö är mysigt!
 
 

Rolig bildserie

Man ser att jag säger ooo jävlar.. Haha.
 
 

Håll i hatten!

Frida var med och fotade igår när vi red hemma längs vägarna. Stundtals blev det en del rajtan-tajtan då hästarna blev rädd för en väldigt illalåtande epa-traktor (den smattrade jättehögt och ibland small den som ett pistolskott) Det var även någon som svetsade. När hon blev rädd så skuttade hon framåt och in i Winston, så att han i sin tur blev rädd för Dansa.. haha. Tur vi hade dom att bromsa in i. Han fick nog en gång och kickade lite så jag hoppas Dansa fattade vinken och håller sig mer på avstånd nästa gång, även om något är jättefarligt.
 
Vi travade och galopperade om vartannat med skrittpauser och Dansa var riktigt pigg stundtals. Galopperna gick superbra med knappt något studs, och det lilla som var, var i farten (stor tumme upp!). Hon drog till med en karatespark en gång också. Jag brydde mig inte så mycket om vilken galopp vi tog.
När vi travade i godan ro en gång så exploderade hon i två stora bocksprång. Jag höll balansen och satt kvar och sedan var det över innan jag ens fattade vad som hände. Det känns skönt att jag satt kvar vilket ger lite självförtroende och det känns otroligt skönt att jag inte blir rädd. Även om det inte är roligt såklart. Frida som stod på backen hade haft en tanke i huvudet, och det var att hon måste få bra kort.. och det fick hon! Haha. Det var en utav Dansas specialare, explosion från ingenstans och sedan bara fortsätta som om inget har hänt. Verkade inte som att hon blev rädd för något.
 
Hon var inte alls lika avslappnad och sökte sig till låg form idag, som sist. Tror det berodde på att hon var så pigg och dessutom för att hon blev rejält rädd för epan två gånger vid olika tillfällen och efter det var hon spänd ett tag.
Hon surade också mer än sist vid trekanten och stigen. Så nu ska vi överge vägarna hemma och ge oss ut på nya vägar så att hon inte sätter det här i system. Avslutade med att hon fick skritta först, vilket hon också gjorde precis i början, och sedan trava en bit. Hon var nöjd så länge hon fick skritta men så fort jag lade på skänklarna så surade hon ihop och bromsade. Fick kämpa en bra bit innan hon travade på och jag lät henne trava ca 15m innan jag saktade av till skritt och sedan gjorde halt och hoppade av. Det fick hon som belöning. Red i ca 30min.
 
Suris!
 

Efterlysning

Jag efterlyster bra drömmar!
Som att dagarna inte är nog jobbiga så måste tydligen nätterna krydda det lite extra. Kanske inte så konstigt att drömmarna inte är på topp, eftersom jag själv heller inte är det. Men samtidigt så är det alltid såhär. Det spelar ingen roll hur bra jag mår, så är drömmarna ändå negativa och alla handlar om mina närmsta människor och djur. Hatar att vakna med en klump i magen och att behöva jobba sig uppåt under förmiddagen tills den dåliga känslan är borta, för dagen.
 
I natt vill jag drömma om sommar och glada människor!
Tack på förhand.
 
 

Duktig flicka

Idag var det uteritt på bebisschemat igen! Jag var beredd på det mesta eftersom hon var lite vild i torsdags när jag tömkörde. Lät henne springa på lina innan för att kolla läget, men hon var stencool så det blev bara något varv i trav.
 
Hanna och Winston var med såklart och vi red omkring hemma även idag. Det är så halt på vägarna så jag är rädd att vi ska bli påkörda, speciellt om jag skulle flyga av och Dansa springa hem själv. Usch hemska tanke.
 
Dansa var avslappnad från början idag och vi skrittade och travade lite innan vi körde en hel del galopp. Hon tar helst vänster så vi kämpade lite med höger efter några vändor idag, men det gick inge vidare. En gång fick vi till den och sen blev hon för trött så då fattade jag en vänster som hon rullade på fint i, sen satte vi punkt. Var ute ca 45 min, med mycket skritt och mycket galopp.
 
Hon blir mer och mer ridbar för varje pass. Mer och mer lik som hon var i höstas. Idag var hon lättare att hålla rak, vilket jag försöker vara jättenoga med. Tidigare har hon gärna skjutit ut högerbogen. Hon var finare i munnen och sökte sig neråt mer (blir dock lätt för djup då hon inte orkar). Tog mina halvhalter bättre. Vi tränar på att inte rida i rumpan på Winston, vilket vi gjort tidigare. Nu kan vi för det mesta hålla oss några meter bakom.
Hon gick emot skänkeln lite idag då hon ville vända hemåt. Lite konstigt eftersom hon alltid brukar vara tvärtom. Det blev dock aldrig några större problem, jag morrade lite och rätade upp henne och skänklade till så var vi på rätt spår igen.
Blev några studs-stopp i galopperna också. Varför jag inte lyckas hålla igång henne då är för att hon går emot skänkel och spöet (alltså bromsar för dom istället för ökar, så som hon höll på nästan konstant förut). Men vi jobbar vidare! Händer inte så ofta i alla fall.
Hon var inte alls lika stressad i svängarna eller bakskygg idag. I och för sig var det väldigt lite att reagera på just idag, men samtidigt så var det mest spöken hon reagerade på sist också.
 
Vi skrittade förbi och tog täten ibland idag och travade även en sträcka först. Hon gick emot skänkeln lite då också men när vi väl fått fart så gick det bra. Det var vid 3kanten hon surade och det gjorde hon även när vi gick bakom, så det hade nog inget samband med att vi var först.
 
Hon blev till och med lite varm idag och det har inte hänt sen innan vilan. Jag känner mig väldigt nöjd med henne, hon var riktigt duktig idag! Ena bakskon sitter löst så jag hoppas hovslagaren hinner komma förbi och slå i extra söm, innan den lossnar..
 
Hanna och Winston skötte sig grymt idag. Det blev lite hattigt då vi ena sekunden stod stilla och studsade och andra var iväg i full galopp, och dom fick bara haka på. Haha.
 
 

Botulism

Dansa fick en spruta idag mot botulism. Hon är inte vaccinerad mot det så nu kör vi grundvaccinationen som innebär 3 spruta med fyra veckors mellanrum.
 
Vintras.

Töm på snöåker

Ikväll tömkörde jag Dansa på trekanten. Hon var riktigt riktigt pigg. Känns som att jag säger det varje dag nu, men det ökar från dag till dag känns det som. Dansa har ju aldrig vart känd för att vara pigg, så det här är ovanligt för mig. Haha.
 
Det var endel snö på åkern så jag tänkte bara hålla på ca 10 min, det slutade dock på det dubbla för hon fick inte nog. Hon hade lätt kunnat kutat runt länge till också, men jag satte stopp eftersom det är jobbigt för kroppen att springa i snö. Den var dock väldigt lätt och inte alls djup så hon märkte nog inte va den så mycket. Jag är bara lite hönsmamma.
 
Hon blev ganska stark och drog sig utåt från volten vilket jag fick jobba en del med. Hålla henne kvar på yttertygeln och leda med inner. Hon trampade på väldigt bra med höga knälyft så jag fokuserade mest på att rasta av henne eftersom jag inte ser speciellt bra med bara en pannlampa.
Hon fick trava på ett tag i varje varv och även galoppera vilket hon imponerade med att göra lätt. Höll igång enkelt i många varv. Mycket korsgalopp men hon byter fram och tillbaka och testar vad som är enklast hela tiden. Hon tjuvfattade galopp i traven ibland också så jag fick korrigera.
Bromsen var det som fungerade sämst idag. Tog ibland ett helt varv innan hon saktade av från trav till skritt, och när hon väl skrittade försökte hon tjuvstarta i traven igen.
 
Hon stannade och tänkte vända två, tre gånger, men alla gångerna stoppade jag henne på ytter och då kom hon på bättre tankar och fortsatte framåt igen istället.
Annars så var hon en hel del i luften faktiskt. Riktigt ordentliga bocksprång med sparkar bjöd hon på i serie. Förut har hon bara bockat/sparkat när hon blivit arg för att hon fått en tillsägelse. En gång kastade hon sig utåt och stegrade rakt upp också. Det gjorde mig lite besviken faktiskt, hon har inte stegrat sen tidigt i somras när vi höll på att slå över, så jag hoppades på att det var slut med det. Men jag får väl hoppas att hon hade en väldigt bra förklaring till det, som jag inte förstod, och att hon sparar dom till när jag står på backen.
 
Jag har en del anledningar som skulle kunna vara förklaringar till varför hon gjorde som hon gjorde idag. Bockningarna tror jag berodde på att ländtäcket gled snett, hon är inte riktigt bekväm med det ännu. Hanna tömkörde Lukas och smackade och proade hejvilt i närheten utan att hon såg dom vidare bra vilket hon också verkade bli förvirrad av, för ibland tog hon Hannas kommando. Stegringen vet jag inte, men jag hoppas att det var att hon blev rejält rädd för något, det var i alla fall i höger varv. Tidigare har det alltid varit vänster.
 
Summa summarum är att det var kul att hon hade rejält framåttänk och tog framåthjälperna (trav och galopp) på en sekund. Bra också att hon var lika lätt att kontrollera trots att inspänningen inte satt på. Fast kanske den hade hindrat stegringen? Samtidigt så är det kanske bra att hon tränar på att hålla balansen om hon tänker fortsätta göra det när jag sitter på..  Mindre bra var bromsen, och stegringen var ett stort MINUS.
 
Foto från i vintras.

Studsar fram

Idag studsade vi fram, Dansa och jag. Det snöade och vägen var snorhal, och efter att ha fått höra om en olycka några km bort längs vägen vi behöver för att ta oss till Hårga så var valet enkelt att stanna hemma längs vägarna idag.
 
Vi red med Hanna och Winston och planen var att skritta lite och sedan satsa mest på galoppen. Vill som sagt ge henne massor av galopp nu så att hon får sprutt på småbenen. Och idag måste jag säga att vi tog ett stort kliv framåt!
 
Jag hann bara hoppa upp och trampa ner i ena stigbygeln då den glider ur (hade fullt med snö under tydligen) och stigbygeln slår lite mot hennes armbåge. Det fick henne att börja studsa. Hon slutade fort men sedan var hon väldigt spänd. Som under inridningen då det är bäst att låta henne "vara" tills hon slappnar av igen, om man inte vill flyga till månen. Var väldigt länge sedan hon kändes så men vi löste genom att skritta en bit innan hon fick tava tills hon slappnade av. Vi hann med några fler studs och hopp hit och dit, då hon blev rädd för saker eller bara var allmänt spänd.
Så det blev mer trav än vad jag tänkt, men det gjorde inte så mycket för hon hade mycket energi kvar till galoppen ändå.
Vi galopperade 4 gånger mellan trekanten och verkstaden, en väldigt bra raksträcka på ca 200m. Dansa började lite segt i första galoppen men rätt vad det var så tog hon min skänkel som framåtdrivande, istället för bromsande, och det var så härligt!
Efter första sträckan när hon testade på lite fart så verkade hon komma på hur kul det var så resten av sträckorna gick med en himla bra fart :) Någon gång stannade hon och studsade men annars skötte hon sig super!
Hon tog rätt galopp de flesta gångerna och en gång bröt jag av och bytte så att det blev rätt, till höger. Någon gång brydde jag mig inte om att ändra heller för prio ett var att hon skulle tänka framåt och få upp tempo vilket jag inte ville störa genom att bryta av.
 
När vi travade lite efter galoppen slappnade hon av riktigt ordentligt ibland och arbetade i form. Kändes väldigt bra! Sen flög vi i luften lite igenom också.. haha. Ganska högt. Känns väldigt skönt att jag inte ens tappat balansen en enda gång idag ialla fall. Hon har iof inte gjort några större grejer, men ändå! Haha.
 
Är supernöjd med dagens pass! Hon var även idag lite bakskygg och allt hon blir rädd för finns bakom henne. Lite konstigt att hon reagerar på lastbilar och sånt på avstånd (som ändå låter rätt mycket) som hon aldrig gjort förut. Men kanske att det är överskottsenergi som spökar, eller så är det för att hon är i en ovan situation? Det är inga stora problem utan jag blir bara lite klurig och vill hitta en anledning som vanligt ;)
 
Vi var ute i va 40 min och hon blev knappt varm. Det var kallt och snöade.
 
 

Piggelin

Jag tömkörde Dansa ikväll och Hanna red med på Winston. Vi gick mot kyrkan och vände när vi nästan var framme vid järnvägsövergången. Dansa var superduktig men väldigt pigg!
Jag trodde hon skulle vara trött efter gårdagen, men ack så jag bedrog mig. Haha. Tänker att hon kanske inte visar lika mycket pigghet vid ridning, än, för att hon får koncentrera sig mer då?
 
Vi pendlade mellan att gå först och sist och vi fortsatte även en bit när Hanna och Winston vände hemåt framför oss. Dansa brydde sig inte ett smack om att dom försvann bakom oss. Hon är glad så länge hon får hitta på skoj! Haha så himla skön inställning.
Hon var lite tittig ikväll också, som när jag red i torsdagskväll. Hon är alltså tittig för att vara Dansa, inte jämfört med en tittig häst.
 
Skritten och traven var väldigt frisk och härlig. Vi tränade mycket halter och i början var det inte alls kul om man frågar donnan, hon fick stå i typ 1 sek innan jag bad henne att gå så att vi inte skulle bli oense. Kan ju inte begära för mycket av en energifylld bebis. Men när hon fått gjort av med lite energi så gick tränade vi lite mer uthållighet så då stod hon stilla i 3 sekunder ;) Jag är benhård med att hon inte får gå förrän jag ber henne. Vi tränade även på att sakta av till skritt trots att Hanna och Winston fortsatte trava. Det gjorde hon jätteduktigt.
 
Lade på ländtäcket idag för andra gången och hon tycker att det är läskigt att ha på sig precis när jag lägger på det och när hon ska gå ut ur stallet. Så var det sist också. Men när hon gått en liten bit så brydde hon sig inte sen, jag kunde greja med tömmarna och prassla med snöret på långpisken utan att hon brydde sig. Bra att vi kan använda det eftersom täcket är fullt med reflexer. Benreflexerna gör inte mycket när jag tömkör. Stor nackdel att ha en mörkhäst, hon syns verkligen nada. Speciellt i jämförelse med Winston som lyser upp hur mycket som helst!
 
Hahahaha älskar den här bilden!
 

Foton

Klyftvallen!
Gick inge bra för Frida.

Man kan tro att Viktor vann, men ack så fel. Jens lekte ut oss hela högen!
 
Vi vallade och vallade.. och fick bakhalt.
 
Undra vem som vann?
Någon mil blev det under veckan trots min usla teknik.
Mysis Asta
 
Reklam för kattmat!
Tröttisar.
Mm min specialare kan jag varmt rekommendera!
 
På nyårsafton bytte vi ut underställen mot finkläder någon timma.
Viktor hittade en sax. Jag blev nervös. Men ser mest fascinerad ut.
Vi åt och åt och åt och åt massor av mumma!
Viktor var lite sjukling.
Skoterdag!
 
 

Underbart!

Jag får nästan nypa mig i armen för att förstå att Dansa faktiskt är en riktig ridhäst nu och vi kan ge oss ut på en tur utan att behöva vara beroende av så himla mycket.
 
Idag vaknade jag till fallande snö, -11 och blåst. Hanna och jag hade planerat en uteritt med Dansa och Winston så vi åkte till stallet och gjorde iordning hästarna. Jag var faktiskt nervös, vilket jag inte minns sist jag var. Det berodde till viss del på vädret och till största del att jag skulle bli tvungen att rida med täckbyxor och tjocka vantar vilka jag var rädd att ha dåligt grepp i. Och det kändes inte som en bra kombination då hon var väldigt pigg och lite spattig i torsdagskväll.
Hanna sa till mig på skarpen att hålla tyst när jag nämnde att jag var lite nervös, för det var minsann hon också, och det blev ju inge bättre av att jag också var det. Haha.
 
När vi väl kom ut ur stallet kände jag mig lugn, och ännu lugnare blev jag när jag suttit upp i Hårga och kände att jag hade bra grepp med handskarna. Kanon! Dessutom kändes Dansa väldigt lugn och tillfreds.
 
Planen var att rida upp en bit bakom Hårgaberget, vilket vi också gjorde. Blev två längre travsträckor till vägen in till berget. Dansa kändes mer som vanligt i munnen vilket kändes otroligt skönt, hon kanske bara hade en svacka i torsdags. En tandläkartid är dock bokad.
Vid vägen upp så galopperade vi en längre bit och sedan någon kortare. Skrittade och travade lite också innan vi vände hem igen. Tog en extra galopp uppåt igen för att Hanna inte visste om hon orkade hålla Winston på hemvägen och jag tyckte det var dumt att riskera något. Hon stannade och studsade lite en gång och vi var ner och vände i ett dike en annan gång, annars så skötte hon sig bra. Galoppen var dock inte alls lika bra som sist (innan fjällen), hon gick mer uppåt än framåt och hade inte alls samma bjudning. Bröt av några gånger också. Men vi jobbar vidare, om några till uteritter så kommer det nog sitta som ett smäck tror jag. Hon fick bra tryck och tog tag i galoppen (bättre än någonsin) precis som hon ska några sträckor idag, så det kändes jättebra. Hon måste ta mina skänklar på rätt sätt. Men det är inte långt dit. Vi tog täten i skritten ibland så att Dansa kunde ha sitt eget tempo, men just nu vill jag gärna ha en stoppkloss framför i resten av gångartern.
Hanna måste få lite fart på Winston bara så att dom kan dra iväg oss på lite race :) Han tycker just nu att det är skittråkigt att ha Dansa bakom sig och segar sig lite som en snigel ibland. Idag hade han dock bättrat sig massor, så det löser sig nog snart :)
 
Vi skrittade nästan hela vägen hem och Dansa var så trött! Knappt varm och blev aldrig speciellt flåsig, men hon blev bebistrött. Vi var ute i drygt 1 timme, men då skrittade vi mest och jag ledde henne en längre bit längs landavägen. Det tar också lite tid innan vi båda suttit upp och kommit av hästarna, samt att vi pratade ett tag med Peter. Så ridtiden blev väl ca 40min vilket är i längsta laget nu i början, men det är så svårt att hålla sig runt en halvtimme. Måste jobba på det.
Vi tvingade Peter att fota oss också! Stackarn, han kommer ångra bittert att han flyttat till vår ridväg ;)
 
Superduperkul var det och jag älskar varenda liten millimeter på den här hästbebisen!
 

Skoningen

Tror jag har glömt att skriva om skoningen helgen innan jul? Gav henne i alla fall lugnande gel under tungan som vi fått utskrivet. Jag trodde hon skulle bli lite dåsig bara, men hon blev riktigt trött!
När jag tog ut henne ur boxen för att ställa i gången så kunde man tro att hon svept ett x antal groggar. Stackarn. När hon stod på plats och skulle hålla upp en hov var hon dock stadig.
 
Jag tycker det är obehagligt att droga djur och se dem helt orkeslösa med svetten droppandes i ansiktet. Men hela skoningen gick väldigt bra, då hovslagaren kunde arbeta lugnt och ordentligt utan att Dansa skulle flaxa och rycka i benen gång på gång på gång. Kanske det är bäst för både henne, hovslagaren och oss att vi kör såhär några gånger nu. Måste ju vara skönt för henne att slippa bråka och få skäll gång på gång också.
Det blev lite strul med v. bakhov för att hon slitit den snett, vilket jag sett alla år och funderat över men alltid glömt att fråga. Det beror tydligen på att hon sliter på den när hon reser sig från liggande. Det var dåligt med plats för att slå på en sko men han lyckades lösa det med mindre och färre söm. Nu har den suttit nästan halva tiden så jag hoppas att skon stannar kvar till nästa skoning, så att hoven har chans att växa ikapp och kunna få rätt form. Typiskt att det blev nu när hon behövde sulor eftersom att dom gör att skon sitter lite sämre. Hon verkar dock ha bra koll på fossingarna, peppar peppar.. så jag hoppas hon inte trampar på sig.
 
Hovslagaren var lite sen utan att vi visste det så Dansa började vakna till på sista hoven. Och hon började rycka och tjafsa lite så det kändes ändå som att vi tagit rätt beslut att använda medlet. Jag hoppas det bara behövs några gånger så att hon inser att man kan stå och sova självmant. Eller nått.
 
 

Tömkörnings-fredag

Idag körde vi tömkörning x2.
 
Först ut var Dansa som jag testade att tömköra med kapson. Hon var väldigt svårstyrd och förstod inte riktigt vad jag ville till en början. Men ju längre vi gick och övade på att svänga desto bättre gick det. Jag hoppas att det är en vanesak så att hon blir känsligare om någon gång, så att det inte bara är att hon ignorerar den. Tror inte att jag kan ge mig ut på några svårare upptåg för blir det något så orkar jag inte hålla emot. Men att arbeta lite på volt och så fungerar fint vilket är bra så att hon kan arbeta men ändå vila tänderna ibland. Hade inspänningen på som hjälp ifall hon skulle bli stark.
 
Hon fick jogga på några minuter i varje varv utanför årtalshuset och hon hade fint och jämnt tempo. I höger varv var hon lite stel och tog inte ledningen lika bra som i vänster. Resten av tiden skrittade vi lite hit och dit. Var noga med att hon höll ett friskt tempo och tänkte framåt vilket hon gjorde nästan av sig själv. Vid ladugården var något läskigt så där stod vi och snurrade ett tag innan hon vågade gå förbi. Jag fick kämpa ihjäl mig för att hon inte skulle vända, då styrningen som sagt var kärvade endel. Intressant och se hur hon beter sig i sådana situationer eftersom hon väldigt sällan är rädd att gå förbi något. Det få gånger det hänt än så länge så är hon väldigt lättövertalad så det känns bra.
 
Näste på tur var Bronzac. Jag hade lite lektion för Hanna som fick tömköra för första gången, förutom en gång när hon skrittat honom lite.
Öka och minska traven blev största fokus och dom gjorde det superbra! Hanna frös så fruktansvärt om händerna efter första varvet så jag fick ta över och köra höger varv istället. Jag lånade vantarna hon hade haft och satan, det var som att dom sög åt sig kylan så mina fingrar fungerade inte så länge dom heller. Haha. Hann med lite galopp och trav. Han var ganska stel men det blev bättre innan vi slutade. Lilla gullefisen ♥
 
Var hemma i ganska bra tid för första gången den här veckan. Runt halv nio. Bakade lite nougatrutor, stekte fiskpinnar till morgondagens matlåda och skar upp tacos till kvällsmat. Så nu är jag mätt som en plätt och redo för några timmars sömn. Imorgon ska det jobbas och därefter Bronzac motioneras och stallen fixas. På kvällen har Viktor och jag bokat bord på Spicy Cow vilket var en utav mina födelsedagspresenter till honom.
Blir nog en bra lördag. Puss hej!
 
Hanna och Bronzac precis i början av passet.
 

Mörkerpremiär

Efter 1½ veckas vila (räknar inte tömpasset tidigare i veckan då hon mest skrittade och bara en kort stund) tyckte jag att det var dags för en ridtur. Så trots mörker, hård backe och snöfall så hängde vi på Hanna och Winston ikväll.
 
Det var alltså första gången Dansa reds i snöfall och mörker, dessutom hade jag pannlampa på mig. Vi har inte varit ute alls mycket i mörker över huvudtaget så hon gjorde det riktigt bra som var så snäll!
Red på vägarna mellan verkstaden och hemma. Hon var väldigt pigg till en början så vi satte igång och travade nästan direkt så att hon skulle få något att tänka på. I tvära svängar så blev hon lite bakskygg och ökade takten lite, en gång hoppade hon iväg i galopp också och tyckte det var lite läskigt att gå tillbaka när hon lugnat sig. Hon har visat tendenser till det här förut då jag tömkört, men jag förstår inte riktigt vad det är som stressar henne. Är säkert bara en vanesak. Hon blev lite rädd för Annika och Smilla en gång också då de stod med ficklampa längs vägen, vilket inte är så konstigt. Superbra miljlöträning!
Hon var inte lika uppmärksam på mig som hon brukar vara, men det är ganska förståeligt då hon satt inne med lite extra energi. Vi fick träna på halvhalter, och i slutet så lyssnade hon mycket bättre.
 
Red i ca 20 min och travade en hel del eftersom hon var så på hugget. Hon var knappt varm efteråt. Tyvärr så var hon ganska tjafsig med munnen och lite stretig, så jag är rädd att tänderna fortfarande spökar. Det märks att hon får krångla lite när hon äter morot också. Jag ska ringa tandläkaren imorgon och boka en tid. Kan vara så att hon var lite ostyrig pga snön också för det föll ganska tätt. Jag hoppas det, men tror mer på att det är tänderna som spökar.
 
Summan av kardemumman är i alla fall att hon var superduktig, speciellt med tanke på förutsättningarna vi hade.
 
 

Galen människa

Hanna ringde för ett tag sedan, strax före elva, och lät helt uppskruvad.
Frågar stressat vad jag gör, och sedan Viktors olycka så blir jag direkt på min vakt när någon ringer lite konstig tid, låter annorlunda och på direkt på sånna frågor.
 
HUR mycket bättre tror ni att det kändes när hon svarar på min fråga om vad som hänt, säger att hon bara skulle vilja sätta sig i bilen och (...köra ihjäl sig??? var min tanke som hann flyga förbi hjärnan.) Hennes var dock att KÖPA GODIS!!!!!?
 
Alltså galna människa och skrämmas sådär!! Hahaha. Hon var dock så speedad att jag hade kunnat tro att hon redan fått en sockerchock. Men icke. Varför hon ringde var för att jag skulle säga något som skulle stoppa henne. Jag sa blogga, och hon bloggade. Jag sa också att hon kunde be Ballen att gömma bilnyckeln. Hoppas att det hjälpte ;)
Dessutom så lyckades jag smöra till mig en ridtur imorgon kväll, så att Dansa och jag får sällskap ute i mörkret. Winston och Hanna har varit lite osams några dagar så Dansa och jag har vart portad från deras ridturer. Jag tror hon är rädd att vi ska göra dom värre nämligen ;) Haha. Men nu får vi vara med och leka igen!
 
Det har varit fullt ös medvetslös de dagar jag varit hemma och därav en tom blogg. Måste hinna ikapp med hästarna och allt annat. De närmaste kvällsbitarna som blir över ska läggas på bakning eftersom våra familjer kommer och firar Viktor på Söndag. Kvällens verk blev himla god ;) Fast jag fick göra om toppingen en gång för att jag brände den första satsen..
 
Jag har en ny mobil förresten! En blå Samsung Galaxy S3 och än så länge verkar den superbra. Hanna var in till salongen idag och gav mig hennes stötskydd. Hon tyckte att jag skulle ha den tills mitt egna kom hem eftersom att jag hade en ny mobil och hon en gammal (fast likadan). En timme senare får jag ett sms om att hon tappat sin mobil i backen så att skärmen sprack.. Stackarn det lönar sig inte alltid att vara snäll.
 
 

Årsresumé 2013

Här kommer en liten summering utav året som gått tillsammans med Dansa. Det började på botten men innan året var slut så hade vi jobbat oss uppåt och slutade på topp!
 
Januari
Vi startade igång med tömkörning efter 5,5 veckas total vintervila. Det var helt galet mycket snö och vägarna var polerade och hala. Utanför vägarna var snön alldeles för djup för att röra sig i så vi var fast. Dansa var oskodd så vi fick traska runt på vägarna hemma och göra det bästa av saken. Tränade mycket halter och trav-skritt-trav övergångar. I slutet körde Annika upp en volt i hagen där jag kunde longera vilket gick ganska bra. Hängde på henne några gånger.
 
 
Februari
Sköt upp ridstarten pga dåligt väglag och inte de ridförutsättningar hemma som jag ville ha. Tömkörde vidare hemma längs vägarna och longerade mycket. Dansa kom på att jag var väldigt orörlig bland all snö så hon började krångla mycket och jag blev frustrerad. lasttränade lite med helt ok resultat. Vi pysslade mycket inne i stallet och var även iväg på en löshoppning i slutet av månaden.
 
 
Mars
Inleddes med mycket vila då det blev blankis utanför stallet så vi var fast. Tränade mycket hantering. Efter några veckor sandade vi och placerade transporten utanför dörren för lastträning som bara gick sämre och sämre. Testade massor av olika metoder. Jag var lite nere och uppgiven då hon bara var trotsig och inte minsta rädd. I slutet av månaden åkte vi på löshoppning igen och vi tog linorna och bara höll bakom och väntade ut henne, samtidigt som en stod med sopen och puttade på rumpan rakt bakifrån. Hon tjafsade, försökte ta sig loss och ramlade även omkull en gång men gick sedan snällt in och efter det så var hon lättlastad bara vi använde linor. Löshoppningen började hon förstå och tycka var riktigt kul. Åkte till ridhuset i Spännars och tömkörde en gång.
 
 
April
Spännars paddock blev användbar så åkte dit och longerade. Blev en hel del tjafs eftersom jag var tvungen att ta igenom olaterna hon kommit på då jag longerade hemma i hagen. Anette fick hjälpa mig då jag glömt bort hur jag skulle lösa det. Var även där och tömkörde en gång och tog promenader hemma med en något vårkänslofylld bebis. 15 April åkte vi till Patrik och fortsatte med inridningen. Jag skrittade uppsuttet utan lina två ggr och skrittade sedan hemma på stallplanen en gång. Tredje gången så travade vi själva. Väldigt dålig framåtbjudning men inga tendenser till luftakrobatik. Patrik tyckte att vi var stabila och kunde jobba vidare hemma själv. Dagen efter red jag ett pass i Kyrkpaddocken och efter traven så spände Dansa sig så jag ledde in henne på en volt, vilket gör att hon trasslar ihop benen och ramlar. Sjuk otur då hon aldrig haft balansproblem tidigare. Vi blev lite chockade båda två men borstade av oss och körde vidare. Upp igen och allt gick bra tills vi svängde åt samma håll igen. Då hon far iväg i rodeo tvärs över paddocken och avslutade med en tvärnit och ett kast rakt åt vänster så att jag tappade greppet och landade på fötterna på backen. Tyglarna gick av så vi knöt ihop dom och Annika ledde oss lite i skritt innan vi gick hem med gråten i halsen. Tillbaka på noll.
 
 
Maj
Dansa fyllde 3 år. Satt upp i sadeln igen efter några dagar. I en inhägnad i kohagen för paddocken var utan staket. Red där två ggr och allt gick OK men vi skrittade bara. Jag hade hamnat i en dålig cirkel och kunde inte slappna av helt och Dansa var spänd pga det såklart. Jag var väldigt yr och fick konstaterat att jag fått kristallsjukan efter vurpan. Fick ridförbud på hästar som kunde skaka om mig och det passade bra då Dansa fick sina vargtänder borttagna. Skar även bort två inkar i öronen. Var iväg på löshoppning och Dansa hoppade 1,30. Hon var rejält trött, men kämparglöd har hon och några tankar på att stanna finns inte. Gabbi berömde henne för sitt mod och kloka tänk. Bra ben men mindre bra ryggteknik.
Åkte på tömkörningsträning i Spännars för HÅ där jag fick höra att jag gjort ett bra jobb med grunderna, vilket gjorde mig väldigt glad såklart. Vi bestämde också att hon skulle hjälpa mig vidare med inridningen. Tömkörde en hel del och gick promenader.
Slutet av månaden red vi vårt första pass för HÅ. Blev mycket nytt att lära in efter att Patrik velat ha saker och ting på annat sätt. Hon hade oss på lina och Dansa var spänd fast jag var riktigt lugn. I vänster varv kastade Dansa sig helt oförberett utåt höger och stegrade sig rakt upp. Samma tendenser som i höstas. Därefter höll HÅ med mig om att jag endast skulle rida då hon var med nu i början. Vi skrittade lite till uppsuttet innan vi var klar för dagen. Blir det farligt så ska man inte vara dumdristig och fortsätta sa hon.
Fick instruktioner om att longera mycket i vänster varv då problemet fanns där. Vi hann med en träning till och där var hon mer i luften än på backen, men ingen rodeo eller höga stegringar. Dansa fick duscha för första gången. Vilken händelserik månad!
 
 
Juni
 Vi fortsatte med inridningen med hjälp av HÅ. En dag i veckan och resten longerade jag en hel del vilket gav bra resultat. Vi tog stormsteg framåt. Började rida utan lina vilket gjorde stor skillnad då mycket av de tjafs Dansa höll på med tydligen hade berott på att hon hatade att vara inramad på lina från backen och samtidigt ha ryttare. Framåtbjudningen var obefintligt så jag fick kämpa ihjäl mig för att få fram henne. Hon stannade och tjurade väldigt ofta och vi testade att ta Bronzac som draghjälp. Men hon brydde sig inte ett smack, inte ens när han galopperade förbi i världens fart. Vi galopperade för första gången vilket gick väldigt bra förutom att vi behövde hjälp med driv från backen. Började tömköra mer igen eftersom hon gick bättre i ridningen så behövdes inte lika mycket longering. Flög av två gånger samma vecka. Först stegrade hon och började tippa över, men hon återfick balansen i samma stund som jag gled av på magen över hennes rumpa. Andra gången tvärnitade hon i traven och kastade sig åt vänster, jag satt i andra tankar och flög som en vante. Haha. Laura från Finland som valde ut Dansas pappa kom och hälsade på.
 
 
Juli
Red vidare en dag i veckan för HÅ och första passet i Juli tog vi bort inspänningen efter ett tag. Blev vingligare såklart med Dansa höll sig på mattan. Lät Hanna och Frida testa tömköra lite vilket Dansa märkte och testade gränserna lite, så jag insåg att jag måste låna ut henne oftare. Vilket har gått dåligt.. Jag red "själv" (utan tränare) i Spännars för första gången. Gick kanonbra så sen var den spärren släppt. Var hem till HÅ och tränade där en gång och tog även uterittspremiären där efter passet. Skrittade runt lite på hennes gård. Månaden fortsatte med lite tömkörning och mer ridning på "egen hand" i Spännars paddock blandat med träningar .Var lite för försiktigt så jag fortsatte början på passen med inspänning. Åkte väldigt mycket transport och lastningen bara flöt på. Det kändes att hon var stimulerad och nöjd. Planerade in 3 veckors vila eftersom att hon jobbat hårt både fysiskt och psykiskt. Tömkörde något lugnt pass vid semesterhagen bara för att hon skulle få röra på gräsmagen.
 
 
Augusti
Dansa var tjock i höger framben och jag var så orolig att det var allvarligt. Två dagar senare var det helt svalt, smalt och torrt igen så det var troligtvis bara ett insektsbett som hon reagerat på. När vilan var slut varvade jag ridningen med tömkörning. Åkte till ridhus i Söderhamn och tränade en gång. Det var läskigt med läktare men hon vande sig. Tränade Dansa helt själv för första gången, tömkörning vid Hebre. Gick jättebra men inget jag helst gör ifall något händer. Började rida i kyrkpaddocken och började sitta upp utan att longera innan. Jag fick då vänta ut henne ett tag i början av passen tills hon slappnade av. Tvärnitarna och tjuriga stoppen började försvinna men galoppen gick fortfarande väldigt dåligt och hon var spänd och springit i traven. Red cavaletti för första gången. Slutade med inspänningen helt i slutet av månaden och 27 augusti red vi ut för första gången på en riktigt uteritt. Det gick kanonbra så vi fortsatte med att rida ut lite hemma vid stallet och även åka till Spännars för att rida ut med Bronzac och Kina.
 
 
September
Lade upp schema med ridning 2 dagar i veckan och tömkörning 1 dag. Red ut mycket på åkrar och längs vägar. Hade brist på galoppsällskap så hade ingen draghjälp där. Men vi kom i alla fall ut mycket och framåtbjudningen blev mycket bättre och likaså försvann tjurigheten i paddocken helt med tiden. Var iväg på en löshoppning också och Dansa var trött och lite avslagen men tvekade aldrig. Det blev kaos med tränaren och tilliten försvann till stor del tyvärr. Men det är bara att bryta ihop och komma igen. Var ute på ett "galoppass" med Kina och Bronzac där Dansa fick en aha-upplevelse gällande galoppen. Spärren släppte och efter det är den väldigt mycket bättre, om än långt i från bra. Vi påbörjade inhoppningen som gick otroligt bra och vi testade på skänkelvikning som också gick super. Hon blev skodd fram eftersom att hon ömmade vid hårdare underlag.
 
 
Oktober
Inkarna fortsätter att krångla men smörjs med en salva som ska utplåna dem. Vi red vidare på uteritter och hoppade några gånger till. Sammanlagt 5 gånger och vi har hunnit med titthinder, oxer och liten bana på ca 70-75cm. Framåtbjudningen och galoppen kom mer och mer. Tjurigheten var helt borta. Hon fick en veckas vila då jag var i Tyskland och när jag kom hem igen kollade vi hennes tänder. I munnen var det uppror då hon bytte mycket tänder och var rejält öm. Blev rekommenderad att rida med hackamore men då jag testat ett pass så tyckte jag inte att hon lyssnade som hon skulle på det och dessutom var jag rädd att det störde henne om hon var öm i käken. Så istället för att riskera något så valde jag att ställa av henne på sin längre vintervila som varade två månader. Total vila med barfota hovar.
 
 
November
Bara någon enstaka liten minipromenad med grimma och grimskaft. Mest för att jag ska få känna att hon fortfarande är trevlig att ha och göra med då hon lätt blir "för mycket" i stallet under längre vilor.
 
 
December
Lika som november, fram till 25 december då hon vilat i 8 veckor. Skor och brodd åkte på runtom. Åkte då till ridhuset i Hertsjö och red två dagar i rad. Longerade innan och sen var hon stencool att rida. Red i skritt och trav då ridhuset är för litet för att hon ska orka galoppera, speciellt med en bristande framåtbjudning.
Avslutade året med att följa med Hanna och Winston på en uteritt där vi även galopperade. Hon bjöd på underbar och luftig galopp och en del bocksprång. Första gången hon bockade av glädje så jag kunde inte annat än le. Det bådar gott inför 2014!
 
 
Vi tackar ett väldigt händelse- och lärorikt Dansår med alla dessa berg och dalar. Jag har många gånger känt mig sämst i världen, men lika många gånger lyckligast i världen! Den här resan hade jag aldrig velat vara utan. Jag vill tacka Hanna och Annika, för utan all tid och energi dom lägger ner på oss så hade det här aldrig vart möjligt.
 
 

Uppvaknande

På julafton blev en ridkompis sparkad i ansiktet utav en häst då hon befann sig i hagen. Hon slogs medvetslös och flögs till akademiska i Uppsala för vård och operation då hon fick flera brott i ansiktet.
Jag har inte fått höra exakt hur det hade gått till men vad jag har förstått så skulle hon bara hämta hästen i hagen och då uppstod en situation när hon halkade.
Läget är nu stabilt och hon ska få lämna Uppsala om någon dag. Tack och lov! Det vänder sig i magen bara av tanken.
 
Men det här känns fruktansvärt otäckt, dels för att det händer så nära en, dels för att det händer i en så vardaglig och "simpel" situation, och dels för att det får mig att vakna upp och inse hur lätt olyckan är framme. Alla sporter är farliga, självklart. Det är farligt att kliva upp ur sängen på morgonen om man ska tänka så. Men jag blir alltid lite extra skärrad när det handlar om något jag gör till vardags. Speciellt nu för tiden när jag hanterar en unghäst.
 
Jag har hela tiden vart noga med att inte vara ensam och att alltid ha skyddsutrustning på mig, även i hagen. Men ju mer tiden går och ju mer van jag blir, så har jag släppt på kraven. Säkerhetsvästen åkte av för länge sen och de sista månaderna har jag slarvat med hjälmen också. I hagen alltså. Men när sånt här händer så vaknar jag upp igen. Hemskt att det ska behövas men så är det ofta tyvärr.
Men nu är det noll tolerans på att vara utan hjälm i hagen igen! Jag är oftast väldigt säkerhetsmedveten när jag är i närheten utav Dansa. Men med tiden blir även jag hemmablind och tror att hon slutat hitta på hyss. Även fast dom dyker upp lite nu och då. Och dessutom så behövs det inte en busig unghäst för att olyckan ska vara framme, utan det kan hända precis när som helst.
 
Hästar är djur. Djur som väger flera hundra kilo, är hundra gånger starkare än oss. De är flyktdjur med egna känslor och ideér. Och de bär järnskor på hovarna som dessutom har fyra järnbrodd på varje hov just nu och det knäcker våra sköra ben på en grisblink.
 
Jag mådde ärligt talat lite illa då i början när jag fick höra om olyckan. Det var så precis att det hände precis under tiden då jag skulle sätta igång Dansa efter 2 månaders vila och med nyskodda hovar med brodd, vilket hon hade för första gången. Det gjorde det lite extra obehagligt och kändes inte alls bra. Men jag fick intala mig själv att bara för att en olycka sker med samma sorts djur så betyder inte det att alla har lika otur. Jag slutar ju inte köra bil för att folk skadas i bilolyckor.
 
Mina tankar går till L. Jag hoppas att hon blir helt återställd och inte lider av allt för mycket smärta.
 
 

Vi har det bra

Vi sover, äter massor av mat och chips!
Spelar spel som jag vinner om och om igen ;) Nästan i alla fall.. Vi vallar och åker längdskidor utan fäste, pussar (kanske inte Frida och Jens då..) på stackars Viktor som är sjuk. Lagar sängben och en tavelram som envist ska ner i golvet. (lugn farmor, det är bara småsaker och allt är lagat och i bättre skick än vad det var när vi kom hit)
 
Det är lite snö men ändå vinterlandskap så jag är nöjd. Imorgon ska vi åka upp på Klyftvallen med skotrarna och åka madrass i pulkabacken! Jag har inte vart där på drygt 10 år så ni kan ju bara gissa vad jag längtar!!
 

2014 med Dansa

Nu är 2014 igång och det ska bli ännu ett händelserikt år!
De stora målen med året är att Dansa och jag ska ur på våra första tävlingar tillsammans, både i hoppning och dressyr. Till en början bara klubbtävlingar.
 
I hoppningen tänker jag rulla på i 60, 70 och 80 klasser tills hon känns stensäker (så stensäker hon kan kännas såklart). Varför jag vill hålla mig till de höjderna är för att där är jag som tryggast och inte riskerar att påverka henne negativt, och för att hon ska kunna gå över/hoppa stillastående ifall hon stannar. Så att jag inte ska behöva lägga en volt och ta om, för det får hon inte lära sig. Hon ska ha i huvudet - att enda vägen är över hindret.
 
Dressyr är verkligen inte min starka sida, men det är nödvändigt och roligt ju mer man lär sig. De få gånger jag suttit ned lite på henne så har jag känt att jag kanske kan lära mig att rida så ändå, vilket jag inte lyckats med på Bronzac som är studsigast i världen. Men vi ska träna mycket för tränare och ställa upp i klubbens tävlingar i alla fall. Sen får vi se vad som händer, men jag tror jag kommer gilla dressyr mer och mer i takt med att jag lär mig. Dansa har fina gångarter bara jag lyckas rida fram dem så vi vill såklart visa upp dom!
 
Det som sker här närmast är att rida ut mycket ett tag, nästan enbart faktiskt. Vi ska hitta framåtbjudningen till 100% och vi ska galoppera massor! Dansa måste bli starkare i galoppen så att hon orkar använda den på mindre ytor i paddock och ridhus.
Så närmaste fokus nu när vi kommer hem är att rulla på i mycket galopp och även trav så att hon får hitta sin takt och känna att det är enkelt. Det har vart dåligt med längre sammanhängande trav och galoppstäckor pga olika omständigheter tidigare uteritter, så det ska prioriteras högst.
Hon ska såklart sättas igång ordentligt efter vilan först och med längre sträckor menar jag självklart det som är anpassat åt en 3,5 åring. Kortare vilor kommer läggas in när hon är i behov utav det.
 
Om någon vecka ska jag kontakta dressyrtränaren också om väglaget inte blir för dåligt, för då känns det inte värt att åka. Men i så fall lägger jag troligvis in en dessyrträning varje eller varannan vecka.
Jag kommer även fortsätta med tömkörningen hela året då underlaget tillåter. Jag tycker att det är viktigt att hon får arbeta utan ryttarens tyngd ibland och dessutom är det väldigt roligt!
 
Framåt våren när paddocken är ridbar igen så kör hoppträningarna igång. Och dom längtar jag sjukt mycket efter! Jag blir helt pirrig i magen av tanken på att jag har en egen liten hopphäst igen. Jag hoppas vi kan åka iväg på några löshoppningar på ridhuset nu under våren, så att hon får testa lite själv utan ryttare och så att hon får känna på lite höjder.
 
Dansa och jag har mycket att se fram emot! Av vad hon visade på senaste ridturen så är hon minst lika taggad som mig så det är bara att köra. 2014, här kommer vi! :)
 
 Foto från i vintras.