Nyårsafton

Resan till Luleå igår slutade på 11 timmar i bil istället för beräknade 9. Bara det är galet långt men pga blixthalka, bilköer och krypkörning sista 10milen så blev resan ännu längre än galet lång. Då snackar vi ont i rumpan! 
 
Men fram kom vi och det var kul att få se Frida och Jens lägenhet som är väldigt fin och mysig. Min förkylning vägrar ge sig tyvärr men nu har jag lyxat till det med både hostmedicin och nässpray så att jag ska kunna njuta av nyårsmiddagen som håller på och tillagas. Älgstek med potatisgratäng och med gino till efterrätt. Mumma!
 
Ja sista dagen på 2014. Det var vart ett grymt bra år faktiskt. De största och bästa är att jag och Viktor köpt en lägenhet tillsammans och blivit sambos och allt roligt jag och Dansa gjort tillsammans.
 
Nu ser jag fram emot ett nytt år och hoppas att 2015 blir minst lika bra!
 
Det kommer troligvis komma en liten årssumé med foton sen någon dag. Det blir nog mest Dansa eftersom hennes år är mest dokumenterat på bilder, men slänger nog in lite annat smått och gott också. Eller så delar jag upp det. 
 
Nyår i Vemdalen 2013

2014 snart slut

Sista ridpassen för året gjordes idag på både Bronzac och Dansa. Bronzac red jag barbacka som vanligt och han latjade runt som en liten buse på de snöpackade vägarna. Han älskar det underlaget och ville springa hela tiden, jag satt bara och log hela ridturen! och höll i mig lite.
 
Dansa var jag ute och skrittade innan med Hanna och Winston. Inte riktigt lika kallt idag tack och lov. Dansa var rejält på tårna i början. For iväg en gång i början för något osynligt farligt och höll koll bakom varje buske även efter det. Kom en skoter som vände bara alldeles innan oss och lät sjukt mycket och två epatraktorer ute på vägen puttrade lite väl högt enligt damen idag. Men hon var snäll och höll sig i skinnet även fast jag kände att det ryckte i busnerven. 
Inte förrän efter halva rundan slappnade hon av och kunde koncentrera sig. Vi vände vid verkstaden och red sedan några varv i backen vid skolan innan vi skrittade vidare hemåt och gjorde krumelurer på 3-kanten. Jag böjde igenom henne och gjorde några skänkelvikningar. Fick till några fina tvärningar men det är svårt tycker jag. På Bronzac behöver jag bara flytta bak skänkeln och lägga över vikten. På Dansa flyttar jag bak skänkeln men glömmer lite att jag måste trycka också. När jag var övertydlig idag så fick vi som sagt till något fint steg åt gången. Berömde genom rösten och lät henne gå på rakt spår igen. 
 
Sa hejdå till mina älskade hästar igår också eftersom vi åker till Luleå idag. Känns så skönt att ha så bra människor runt dom båda två så att jag aldrig behöver vara minsta orolig att lämna dom några dagar.
 
 

Hela gänget

Igår fick alla hästarna i Lillstallet komma ut samtidigt. Hedvig red på Lukas, Frida på Noa och Hanna på Winston medan jag gick med Dansa. Det var -20 grader så jag gick för att hålla mig mer varm då Dansa bara skrittas, men när vi vart ute ett tag insåg jag att det kändes riktigt behagligt och inte alls lika kallt som här om dagen när det "bara" var -17. 
Dansa var väldigt pigg och glad och skötte sig som en prinsessa. Det var mycket hästar som rörde sig åt olika håll och en snowracer som åkte runt men Dansa tog det bra. 
 
 

Foton från julafton

 

Skrittjobb

Hanna frågade mig igår om jag inte längtade ihjäl mig efter att få trava och galoppera och "rida på riktigt". Men faktiskt så gör jag inte det. Just nu är jag nöjd som det är. 
Eftersom jag inte ens ridit Dansa under 6 veckor så är det en stor grej att få sitta på henne över huvudtaget. Och bara grejen att få göra iordning henne inför ett ridpass, planera vart vi ska rida, hur vi ska rida osv. 
 
Dessutom så tycker jag att det känns skönt att vara "beordrad" att endast skritta en period, för då tar jag mig tid till att göra det ordentligt också. Annars kan jag lätt känna mig stressad över att komma igång i trav och galopp, även om jag har minst lika mycket att förbättra i skritten också. Nu slipper jag de tankarna helt och kan fokusera på allt jag vill ska sitta i skritten innan jag går vidare. Jag lägger ner mycket övningar på det i vanliga fall med faktiskt, men då har jag alltid den där lilla inre stressen. 
 
Det jag lägger fokus på under den här perioden är min sits, att jag alltid ska vara avslappnad men stabil. Dansas följsamhet i kroppen. Att jag ska rida mycket med sätet och så lite som möjligt med händerna. Att hon ska vara mjuk för mina ledande tygeltag. Flytta sig för mina skänklar. Halter. Tempoväxlingar. Ska även vänja in henne försiktigt i lössnön så att hon får motstånd. Hoppas, hoppas, hoppas att snön ligger kvar bara! 
 
Visa och Dansa 2013
 

-20

Vaknade upp till -20 grader i morse. Solen sken så jag ringde Hanna och kollade ifall hon kände sig taggad på ridtur. Klart hon gjorde det! 
Vi packade in oss i varma kläder och åkte till stallet. Dansa ska ju bara skrittas vilket inte är det optimala i kyligt väder. Mycket bättre att kunna hålla igång så att kroppsdelarna får röra på sig. 
 
Vi skrittade iväg och det kändes bra till en början, men efter ca 20 min så frös Hanna rejält om tårna trots frenetiskt vickande så vi fick avbryta och rida hemåt. Vi var ute i knappt 30min och pratade även med Annika några minuter, så det blev ganska lagom för Dansa trots allt. 
 
Jag ledde ut henne och vände en bit utanför gården bara för att kolla läget innan jag satt upp idag. Pigg men avslappnad var hon så jag skuttade upp i sadeln. Vi skrittade först fram till vägen där Hanna och W fick ta täten. Även idag var hon väldigt snäll men pigg och glad. Skrittade till strax innan kyrkan och sedan hemåt för ett varv vid skolan. Vände dock innan vägen vid Håkan och Sonja för Hanna klarade inte kylan längre. Tog ett varv inne på trekanten på hemvägen så att dom fick gå lite i lössnön. Jag kände att Dansa tog i lite mer och det är bra att hon får vänjas in försiktigt nu när det inte är så mycket och väldigt lätt snö. 
 
Under hela skritturen så böjde jag igenom henne, gjorde några skänkelvikningar, halter och tempoväxlingar. Hon blir lite stretig när jag ska ställa om henne och skänkelvikningarna blir väldigt ojämna så vi jobbar vidare.  I slutet var hon mycket mer följsam i kroppen i alla fall. Halterna satt lite bättre idag också än sist.
 
 

Jultider

Har spenderat de 3 senaste dagarna med min familj och delar av släkten. Uppesittarkväll hos Linus i tisdags, julafton igår hos mamma och Anders och morfar och Annika och idag har vi vart hos farmor på middag. Jag åkte dit några timmar innan och hjälpte till med förberedelserna. Lyckades koka över såsen så att hela spisen blev dränkt.. haha så himla jobbigt och typiskt!! 
Har haft det så roligt och trevligt med massor av god mat och fina klappar. 
 
Viktor är ute med några kompisar ikväll och jag ligger halvt död i soffan. Ser fram emot att sova och förhoppningsvis vara så pass oförkyld imorgon så att det blir skönt med en välbehövd sovmorgon. Viktor och jag ska ta en sväng på stan. Han ska kolla på skor och jag ska faktiskt införskaffa mig en egen filmkamera så att jag inte behöver sno Hannas hela tiden. 
 
Jag ska lägga upp foton från julen sen när jag orkat flytta över dom till Datorn. 
 
 

Vit jul

Äntligen så har vi fått snö! Som jag har längtat. Ångrade mig lite när jag skulle ta bilen till stallet bara. Men nu är första snöbilfärden klar så då känns det bra igen. 
 
Frida är nu hemma och kom till salongen och klippte sig idag. Hon följde med till hästarna och fick pussa på hennes älskade Bronzac. Han är allas älskling! 
Tyvär så vågade jag inte ta ut honom i den här nysnön och riskera styltor. Han har snösulor men ofta så hjälper det inte när det är nysnö så nära 0-sträcket. Jag är mesig och vill inte riskera hans gamla ben. Men vi fick mysa lite extra istället!
 
Här hemma gjorde vi natchochips och satt och pratade. Även Jens kom hit. 
 
Nu ska jag skriva en komihåg lista på allt som ska packas med imorgon till uppesittarkvällen hos Linus, med familjen. Nu håller vi alla tummar och tår att minusgraderna håller i sig över julhelgen i alla fall! 
 
Glada syskon julafton 2013
 

Uppsittning

Nu är första delen av Dansas vila gjord. Hon har haft total vila i 6 veckor där hon bara rört sig i sin stora hage tillsammans med resten av gänget. Nu väntar 3 veckor med skritt innan vi trappar upp till vanlig träning igen. 
 
Jag var helt sprallig och lite speedad när jag ÄNTLIGEN fick göra iordning Dansa inför ridturen idag. Hanna bara skrattade åt mig när jag for runt och oljade hovar, borstade bort stöv, jollrade med Dansa och tjottrade på om allt och glömde bort att andas lite. 
Idag satt jag upp för första gången efter vilan och hon var lika snäll som jag väntat mig. Hon har vart så tillfreds den här perioden så jag var nästan lite nervös för att jag inte var det minsta nervös. Haha. 
Men hon har aldrig vart en sån häst som kör vidriga bocksprång (bortsett från inridningen), vart het och studsat runt eller stuckit utan anledning. Så jag kände att hon säkert inte kände någon anledning till det nu heller. Visst var hon väldigt pigg! Men ändå avslappnad och jag lät henne få uppgifter att tänka på från början så att det inte skulle finnas plats för hyss. Hon blev spänd några gånger för sånt hon inte brukar bry sig om, men lugnade ner sig direkt jag bad henne. 
 
Hon får en stor guldstjärna för dagen! 
 
Jag ledde henne till Peters gamla hus för att känna av energin, men hon var stencool så det var bara att skutta upp på ryggen. Vi red mot Norrsätter och vände vid gula huset. Ledde henne hem också eftersom att jag hade lämnat longerlinan vid huset.
Bromsen satt inte superbra men annars var hon sig lik sen innan vilan. Hade glömt att hennes hals känns mycket kortare än Bronzacs. Haha.
 
 
 

Alla sätt är bra..

..utom dom dåliga! 
 
Annika pratade med vår veterinär och fick tips på att lägga omslag med alsolsprit/zinksalva under natten på Dansa eftersom jag har problem med att få greja vid såret. Då sköter det sig lite mer själv. Superbra! 
 
Så med nytt hopp tog jag ut Dansa på gången idag. Kratsade hovar och borstade henne utan problem. Jag kan ju som sagt ta upp hoven vid "sårbenet" hur jag vill och jag kan borsta benet och ta försiktigt på såret med handen hur jag vill. Dränkte en bit bandbomull med bakteriedödande vatten och tog med mig självhäftande bandage, och i samma sekund som jag lägger det mot benet så blir hon flyförbannad. 
 
Happ. Så var vi tillbaka där vi var här om dagen. Hanna var med som hjälp med nya ideér. Hon vill inte vara nära Dansa när hon blir så arg och det förstår jag. Jag känner dessutom att det blir farligare då eftersom det är svårt att ha koll på varandra precis hela tiden. 
 
Hanna gav förslag här om dagen att jag kanske kunde ta sopen och sopa på benet tills hon blev lugn. Så det tänkte jag testa ikväll innan jag kom på att ett dressyrspö är mycket smidigare att hålla på med. Och där fick vi en riktig vändpunkt! 
Dansa var flyförbannad även på det MEN skillnaden är att jag inte behöver stå i sparkzonen och därmed kan låta henne småstegra, hoppa runt och sparka bäst hon vill och ändå fortsätta pilla med spöet på benet. Hon var arg i kanske 1 min när hon insåg att det inte hjälpte och efter ytterligare några minuter stod hon med sänkt huvud och vilade. 
Jag grejade runt ett tag till innan jag tejpade fast en bomullstuss ute på änden på spöet och dränkte i rengöringen. Då jag lade emot spöet igen så blev hon återigen flyförbannad (det spelade ingen roll vart på benet jag hade spöet) och det varade i ca 1-2 min innan hon återigen insåg att det inte hjälpte. Så sen kunde jag stå där på tryckt avstånd och tvätta rent bäst jag ville och hur länge jag ville. Ibland testade hon att sparka men då det inte gjorde skillnad (eftersom jag kunde fortsätta stå helt avslappnad och lugn bredvid hennes bog och samtidigt fortsätta att pilla med spöet) så slappade hon återigen av. ÄNTLIGEN har jag en teknik som fungerar i längden.
 
Jag förstår ju att hon blir arg och tjafsar för att hon kommit på att det fungerar till viss del. Jag måste ju flytta på mig när hon kickar så det viner om jag inte vill få ett brutet ben. Jag tycker ju att hon borde ge upp eftersom hon vet att jag inte ger mig förrän jag fått smörja, men hon kanske tycker att hon själv väljer när jag ska få göra det? 
 
Men nu behöver jag bara stå och vänta ut vilket är mer min melodi. Jag behöver aldrig flytta mig för sparkar som jag annars har både huvud och ben i riskzon för, vilket också gör att hon accepterar läget. Och dessutom väldigt fort. Det känns så otroligt skönt!
Det är som med lastningsmetoden vi använder. Hon kan tjafsa och testa lite men inser fort att det inte går att komma undan (för att drar hon så drar hon i sig själv), och då gillar hon läget och går dit hon ska. 
 
Det kniviga som vart här är ju just att såret sitter på hennes bakben, och dom är väldigt svåra att kontrollera när hon blir arg och dessutom så är dom fruktansvärt starka. Speciellt med skor och brodd. 
Hade det vart ett framben så hade det vart en helt annan historia, men nu ska jag njuta av att jag kan behandla hennes rasp (som det inte är alls mycket kvar av, men det finns där) utan att behöva starta världskrig efter världskrig.
 
Imorgon har jag den här utsikten igen! 
 

Sjuk

Kampen mellan mig och Dansa i torsdags då vi puttades fram och tillbaka på gången var tydligen droppen för min kropp. Direkt efteråt började jag känna av halsen och sen blev det bara värre och värre. På fredagmorgon vaknade jag med värk i leder och muskler, halsen och huvudet. 
Att vara frisör och sjukanmäla sig några dagar innan julafton finns inte. Om det inte är magsjuka. Typ. Alla är fullbokade så tar inte jag hand om mina kunder, då gör ingen det. Och det vill jag inte ha på mitt samvete när jag vet hur viktigt håret är för många människor! 
Jag tog mig igenom dagen även fast jag bara ville ge upp och gå hem flera gånger. Var illamående och vimmelkantig bara för att det värkte så hemskt. Jag tänkte att jag ju kunde träna upp mitt psyke genom att stå ut smärta så det var det som gjorde att jag inte gav upp. Haha. 
 
Väl hemma slängde jag mig i soffan och sov ett tag och efter en varm dusch senare på kvällen så började värken avta. Jag har bara haft såhär en gång tidigare och det var när vi var i Tyskland förra hösten. Fast då höll det i sig flera dagar och i morse vaknade jag upp med endast hals och huvudvärk. Så jobbdagen idag gick mycket bättre. 
Är fortfarande klen och vet att jag har en monsterdag på jobbet på måndag med 10 klippningar, samt tisdag med krävande jobb så jag måste försöka bli frisk i helgen. I alla fall inte sämre igen. 
 
Hanna har vart så snäll och fixat allt i stallet både igår och idag så i eftermiddags åkte jag bara dit och tog hand om Dansas sår. 
Sen har jag kokat fudge med hallon och lakrits i till julen. Dom blev fula men goda! 
 
Vi skulle på bio igårkväll också och se sista Hobbit, men det blev såklart inställt. Carro och Martina gick själva och jag och Viktor går nog imorgonkväll istället.
 
 

Uppgivenhet

Ikväll tog det en timme att övertyga Dansa om att jag ska få smörja hennes rasp. Hon gör det av ren kaxighet och jag blir så fruktansvärt uppgiven, ledsen och arg. Sist jag smörjde fick jag hålla på hur mycket jag ville och idag var det tvärnit. Har vart det några gånger tidigare också men då har hon gett sig betydligt fortare.
Hon hoppar, kastar sig och sparkar och jag tillrättavisar som jag blivit lärd och som fungerat så bra tidigare, men ikväll var det kört. När det går för lång tid blir jag ledsen och så besviken på henne och då utstrålar jag garanterat inte det lugn och bestämdhet som jag måste för att övertyga henne. 
 
Jag VET att hon är kaxig och gör det bara för att försöka att ta över för hon har inte det minsta ont. Jag kan borsta med plastborste på och som sagt så kunde jag smörja utan problem senast. Hon blir flyförbannad precis när jag är där och grejar men däremellan står hon med sänkt huvud och gäspar?! Snacka om att håna mig. Dessutom så vägrar hon flytta sig för tryck när jag ber henne gå åt sidan, så fort hon blir arg. Bara det blir en brottningsmatch eftersom jag inte kan ge mig förrän hon flyttat sig eftersom det är en viktig grej i ledarskapet. 
 
Jag förstår ju att jag gör något fel. Dummare än så är jag inte. Men jag vet ju inte VAD? Jag gör det jag lärt mig men det fungerade inte ikväll. 
 
Jag vet också att jag vart lika uppgiven många, många gånger tidigare. Jag vet att det löste sig när jag hade en kamp att få på benskydden. När hon bara slängde av mig under inridningen. När jag inte fick henne att gå fram. När det var en kamp att kratsa hovarna. När vi aldrig visste hur lång tid lastningen skulle ta. När jag inte kunde smörja inken i örat osv. osv. osv. Som tur var har alla saker gått i perioder och inte hållit i sig så länge. 
 
Alla dessa saker har löst sig och är inga problem alls nu så det här kommer säkert också lösa sig. Men jag känner mig stressad också. Pälsen som jag klippte när hon hade lugnande efter tandläkarbesöket växer ut fort och om jag inte smörjer ordentligt så kommer det säkert växa och bli större igen. Och gör det det, då vet jag inte vad jag tar mig till. 
 
Jag önskar att jag kunde vara liten och lämna över problemet till någon annan. Haha. Såret blev smörjt innan vi var färdiga ikväll i alla fall.
 
 

Ledig dag

En fin ridtur med lite övertaggade hästar på förmiddagen, i solsken, med Hanna. 
 
Sista julklapparna inhandlades på eftermiddagen.
 
Kvällen spenderades med bror och kollegor på Höghammarhallen där vi klättrade. Och jag klarade en ny vägg! 
 
Nu Paradise final med Viktor. 
 
Bra dag hörrni! 
 
 

Nosan

På söndag sätter jag igång Dansa igen. ÄNTLIGEN! 
Det innebär dessvärre att jag kommer ha mycket mindre tid till Noa. Känns tråkigt och taskigt mot henne om hon skulle bli avställd igen. Hon är igång och tycker att det är så kul att vara ute och busa!
Jag tänker att jag borde hinna rida henne ca 2 dagar i veckan i alla fall och sen hoppas jag att bl.a. Linda och Ida har tid och lust att följa med ibland. Kul för Hanna och mig också att kunna ha sällskap även om vi inte alltid kan passa in det så att vi har sällskap av varandra. Annika får vi lura med oss också när och om hon har tid. 
 
Noa är en rolig och snäll liten pälsboll att rida! 
 
Imorgon är jag ledig så vi åker och rider i ljuset. Hanna skickade ett sms och sa att imorgon ska vi leka följa John med en hemlig ridväg. Noa och jag ska bara följa efter. Spännande!!
 
 

Bästaste bästis

På lördag kommer min älskade vän hem och som jag saknar henne! Frida flyttade ju till Luleå i våras och har inte vart hemma sedan dess (hennes riktiga "hemma" kommer alltid vara här om jag får bestämma ;)). Under de drygt 8 år vi känt varandra så har vi aldrig vart ifrån varandra så länge som nu. Förra året bodde hon och Jens i Tyskland ett halvår men då var Viktor och jag dit och hälsade på i en vecka. Nu har tyvärr inte tiden funnits för att åka ÄNDA UPP TILL LULEÅ. 
Jag gillar inte alls att dom flyttat så sjukt onödigt långt bort. Men jag älskar att dom trivs så himla bra där uppe eftersom jag vet att det inte finns en chans att dom flyttar hem än på många många år. 
 
Men snart får jag minsann pussa och krama sönder henne! Jensa ska få en bamsekram han mä såklart!! Åhhh vad jag längtar. Vi hinner säkert inte ses så mycket under juldagarna tyvärr, men vet ni vad?! 
Dagen innan nyårsafton så åker vi bil med dom tillbaka upp till Luleå och stannar i några dagar. Så då kanske vi förhoppningsvis hinner tröttna liiiite på varandra i alla fall. Fast jag är rädd att det inte blir tillräckligt länge för det.. 
 
Jag önskar såhääääär mycket att hon bodde närmare. Jag blir nästan gråtfärdig när jag började titta igenom foton nu! Världens bästa Frida!! ♥
 
Hon är fortfarande den enda jag satt upp på Dansa. Förutom en av mina tränare. 
 

Tandläkarbesök

..för Mrs. Dansa i onsdags. 
 
Hon hade några vassa kindtänder som orsakat små rispor på tungan och i kinderna. Dessa fick såklart slipas ned. Inga stora problem sa han. Jag frågade också om hon hade några sår/märken/ärr efter betten men det hade hon inte, vilket känns otroligt skönt. Då vet jag att jag hanterar hennes mun på rätt sätt. 
 
Hon hade tappat tre av sina sista mjölktänder (nyligen) som sitter fram i munnen. En ute i kanten på varje sida, uppe och nere. Den nya tanden nere till vänster växer upp lite för långt bakom så den gamla sitter fortfarande kvar. Risken är att den heller inte kommer falla bort så att den behöver dras ut. Det skulle vi dock kolla nästa gång om 10-12 månader. Det är inget som kommer påverka henne och hon har så fin tandstatus så hon behöver inte ses till med kortare intervaller. Om det inte är så att jag märker något specifikt såklart.
 
Hon får domesedan som lugnande men var ändå obekväm och ryckig förra året då han använde den eldrivna slipen. I år ryckte hon till någon gång i början bara men sen stod hon så stilla och duktigt. 
 
När hon ändå var trött så passade jag på att klippa runt raspen på bakbenet samt tvätta det ordentlgit med såpa. Det var mycket skorpor som bara satt i pälsen men det fanns lite sår kvar på vissa ställen. Jag hoppas det försvinner fort nu när jag lättare kommer åt med salvan. De senaste dagarna har hon faktiskt accepterat fortare och fortare med att låta mig smörja, så jag hoppas det fortsätter så. 
 
 

Bronzac och Sune

 
 

Bronzac

 
 

Julbord

Efter jobb, skötsel av hästarna och promenad med Kurt-Sune så hämtade jag upp Anna och åkte till Hanna där vi tillbringade kvällen. Vi hade vårt egna lilla julbord, spelade spel och hade en himla bra kväll! 
 
Nu ska jag sova gott och försöka sova ut och bli pigg igen så jag orkar jobba sista spurten innan jul. Kommer knappt upp när klockan ringer om mornarna. Eller jag vaknar knappt av larmen över hvuudtaget rättare sagt!
 
 

Foton från åkern

 
 

Puts-kväll

Var orolig att klättringen skulle göra mitt knä sämre, men när jag vaknade idag så var jag nästan helt bra och är det fortfarande. Knäet ville nog bara göra sig påmind så att jag inte glömmer att det finns. Efter någon dag visste jag ju det så då var det nöjd :) 
 
Jag slutade 17 idag och åkte då till Lillstallet. Skulle rida en liten sväng med Noa och hade bara Dansas box att mocka så jag tyckte att jag hade massor med tid. 
Jag spolade rent och smörjde in Dansas rasp vilket tar mer tid än man kan tro. Fast jag var lite smart ikväll. Jag spolade med riktigt kallt vatten så att hon skulle domna av lite (som man gör när man gjort illa sig på fingarna) och sedan var hon faktiskt väldigt duktig när jag smörjde in såret. Sparkade bara lite i luften och bakåt, men aldrig emot mig. Fast jag kan ju hoppas att det berodde på att hon börjar inse att det är fel också. 
Ryktade och smörjde hovarna med olja och envisaste inken i världen med xxterra. Jag tänker inte ge mig innan den är död!! 
 
Sen gjorde jag iordning mat till avbytaren imorgonbitti. Smörjde sista tränset och oljade in sadeln som gjordes ren här om dagen. Så nu är all läderutrustning putsad och alla skydd tvättade och redo för Dansas igångsättning. Älskar när det är rent även om det är väldigt otacksamt då det mesta är rejält skitigt efter en användning. 
 
Vips så var klocka efter åtta så Noa fick vila och jag brummade hem och lagade matlådor. 
 
Alla utan en stod och sov medan jag putsade. Såklart. Man kan ju missa något!
 
 

Klättring

Ikväll tog jag mig äntligen iväg och klättrade igen! Hade två kollegor som var sugen att testa så dom följde med och Linus hjälpte oss. 
Mina fingar är alldeles ömma och stela nu men gud vad roligt det är! Försökte ta mig upp för den lutande väggen idag igen men jag är för svag. Blev så frustrerad när jag skulle få tag i nästa handfäste men jag ORKADE inte röra mig uppåt. Hur mycket jag än försökte så lydde inte kroppen. Nästa gång ska jag klara det!
 
Martina tyckte det var jättekul så hon vill nog dit fler gånger. Hon klättrade högst upp utan problem men Carro tyckte det mest var läskigt stackarn. Haha. 
 
Linus visade några, i våra ögon, helt omöjliga leder på friklättringsväggen. Förstår inte hur stark man kan vara.. haha.
 
 

Stigar

I går var Hanna och jag ute och red i solen med Winston och Noa. Vi red ut på Eh och fick syn på flera stigar vi inte sett tidigare. Dessvärre var det bara små snuttar som man inte kom någonstans på. Åhhh vi som så gärna vill ha lite skogsstigar att rida på!
Vi red ut till bänken och vände och tog 3 st längre galopper men skrittade annars hela vägen. 

När Noa och jag ligger i täten och ska galoppera så får vi ha ett rejält högt tempo för att Winston ska kunna hålla igång bakom oss. Noa tycker det är latjolajbans! Jag börjar dock känna risken att hon alltid vill springa så fort, så vi måste komma på en lösning på det så att Noa inte råkar bli en kapplöpningshäst. Haha. Hon får inte gå för hårda pass heller, vilket hon absolut inte gör nu med all skritt vi lägger in. Hon behöver heller aldrig sätta ihop sig på samma sätt som under ett dressyrpass även om hon får arbeta rätt med kroppen såklart. 
 
 

Aj i knäet

Mitt vänstra knä beter sig konstigt. Jag upptäckte för någon vecka sedan att jag inte kan stretcha ner det rakt när jag sitter ner och heller inte när jag står upp. Jag tänkte att det var någon slags missbildning som jag missat tidigare. Haha. Men idag började jag få en molande värk i det, så jag undrar vad som händer eller har hänt. 
Jag har inte skadat mig på något vis och jag rider just nu mycket lugnare och mindre än vad jag någonsin gjort, sedan drygt 1 månad tillbaka så någon överansträngning kan det heller inte vara.
 
Det blir säkert bra om ett tag, men så tråkigt att ha ont när man inte ställt till med något. Det är i och för sig alltid tråkigt att ha ont förstås. Knäet saknar säkert den mer ordentliga ridningen, så måste det vara! Tur det inte är så långt kvar. 
 
Känns tomt att lägga sig och sova när varken Viktor eller Sune är här. Blöö vad tråkigt! 
 
 

Fina fina

 
 
Linda var med och fotade mig och Bronzac idag så nu har jag massor av färska och fina foton på oss. Älskade bästa lillhjärta. Han är så fin! 
 

Ponnyskrutt

Har inte tagit några uppställningsfoton alls på Dansa iår förrän igår. Väldigt dåligt och konstigt att vi glömt bort det. Men nu finns det färska. Vi passade på när det var soligt och fint igår fast insåg ganska fort att skuggorna blir så tydliga och låga nu att det nästan var omöjligt att få foton utan en skuggad kroppsdel. Speciellt då Dansa inte var supersugen på att stå stilla.
 
På kvalitén i augusti var Dansa fortfarande 155cm och det betyder att hon inte vuxit någonting som 4-åring. Det känns jättekonstigt men så är det. Hon får mer än gärna växa många centimeter till men det fungerar som det är ändå. Hon bär upp mig bra ändå som tur är. 
 
Jag tycker vinterpälsen gör att hon ser mycket yngre ut än på sommaren. 
 

Tom dag blev proppfull

Vi var på julbord med Viktors jobb igår och kom hem ganska sent i natt. Vi som inte är vana att vara ute på. God mat och många skratt blev det i alla fall! När jag kom hem var jag tvungen att se idolfinalen trots att klockan var bortåt halv två. Ville inte riskera att råka se vinnaren någonstans innan. Jag har ju fölt det slaviskt i år så då kan jag ju inte falla på målsnöret liksom. 
 
Kändes skönt att ha en helt oplanerad dag idag när jag släkte lampan. Det ända jag hade var att mocka lillstallet och rida en sväng på Noa, samt hämta Sune hos farmor. 

Vaknade till strålande sol på förmiddagen och packade med systemkameran till stallet. Vi tog med Dansa och Winston ut på åkern och fotade. Nästa gång tar vi med en i taget för dom var alldeles för "hjälpsamma" mot den som höll i kameran. Jag hade ett ridspö under armen och det snodde Dansa och fäktade runt med. Haha. Hann dock inte ta kort för jag trasslade in mig i grimskaftet tyvärr. Såg ju för roligt ut! 

Väl inne i stallet kom vi på att vi skulle klippa ena sidan av Winstons hals, men det slutade med att vi klippte allt som skulle klippas. Halsen och bogen. 
Hanna som hade en tid att passa hade verkligen inte tid med det här, men det var visst svårt att låta bli. Tiden vi skulle åka hem bytte jag häst i hagen till Noa så red vi med Hanna och Winston till Hårga. Hästarna var pigga och glada och solen började gå ner. 
Därefter gav Hanna upp och jag åkte till farmor och hämtade Sune. Har inte träffat henne på ett tag så där ville vi prata ikapp såklart! Vips så hade det gått drygt en halvtimme till. 
Åkte tillbaka till stallet och mockade, fixade hö och tog in hästarna innan jag åkte hem och kastade mig i duschen. 
Viktor hade ringt under dagen och vi bestämde att vi skulle äta hemmagjord pizza i Arbrå. Där blev vi kvar till ganska sent och nu är det hög tid att sova igen! 
 
Ska bara kolla ikapp julkalendern. Den är bra, men känns väldigt tråkigt att man inte får någon julkänsla av den. Det är ju extra viktigt nu när det inte är någon snö ute. Tur det är lite frost i alla fall.. 
 
 

Fint väder

 
 
Solen sken idag och vi har dåligt med färska bilder som är av bättre kvalité än mobilkameran. Så vi passade på att klicka lite! Dansa tyckte det var skoj att få komma utanför hagen också under sin vila. Vilken hon inte ska egentligen då det är total vila. Hon var jättesnäll men väldigt sugen på gräset. Här ovan är dagens favoritbild!
 
 

Ridande sambo

Det tog 3 år innan Viktor satte sig på en häst från det att vi blev tillsammans. Och det var mest för att Anette sa åt honom att hoppa upp på Tage och han vågade inte säga ifrån. Haha. Han tyckte det var vingligt och lite obehagligt men efter det så har han inte låtit helt omöjlig på fler "ridturer". 
Men jag har inte lyckats lura upp honom förrän för några veckor sedan. Så, efter ytterligare 3 år så har han ridit för andra gången i sitt liv. Detta blev i kolsvarta mörkret, barbacka på Bronzac. Jag lovade att han fick hoppa av efter några meter bara han provade. Men han satt kvar hela rundan som varade i säkert 15min utan att säga ett ljud om att hoppa av.
Han har bra balans och studsar upp utan hjälp som en liten kanin. Han skulle garanterat bli en bra ryttare om han ville, men det vill han ju inte.. haha. 
Jag kunde låta dom skrota runt själv medan jag gick med Sune. Jag höll i när han travade en bit och även då hade han bra balans. 
 
Svaret jag fick när jag frågade om det var roligt var "det var skönare än att gå". Och det tolkar jag som mycket positivt. Det ska nog gå att lura upp honom lite oftare i framtiden. 
 
 

Starkare kropp

Ikväll tog jag mig iväg på träning med Hanna. Det var verkligen på tiden! Jag har inte tränat på över 1år och då var det ett eller två pass efter ett uppehåll på 6 månader. Riktigt illa. 
Jag har inte haft minsta lilla motivation men den har smygit sig på nu de sista veckorna, och nu när jag tagit mig iväg en gång så hoppas jag att jag gör det fler gånger. 
Jag vill ju bli bra på att rida, och för att bli det så måste jag vara starkare i kroppen än vad jag är nu. Sen är det ju alltid skönt EFTER träningarna också. Medan musklerna sved och var nära att krampa ikväll så tänkte jag att "det här kommer göra att du i framtiden får rida ärevarv med en blå/gul rosett" Haha. Det gav mig lite extra kämparglöd faktiskt. 
 
Var till stallet en snabbis och mockade innan. Och brottades med Dansa. Den där jäkla raspen på bakbenet har fortfarande en del skorpor och jag får borsta med piggborste (?!) hur mycket jag vill, men så fort jag stryker med bara handen eller vill smörja så prejar hon in mig i väggen och blir skogstokig. Jag gör så som hovslagaren lärde mig nu med att gå fram och stirra henne i ögonen tills hon sänker huvudet, men jag får göra det ett x-antal gånger innan hon står snällt eftersom det är dåligt inarbetat. Huvudsaken är att det fungerar och går framåt! 
 
 

Bronzac mitt hjärta

Jag känner mig redo att överlåta Bronzac ytterligare lite mer i andras händer. Det känns inte optimalt att han (nästan) bara skrittas 3 dagar i veckan av mig då en mindre människa skulle kunna hålla igång honom mer normalt utan att han tog skada. Han behöver inte så många, jättelugna rundor per vecka ännu, han mår för bra för det. Jag vågar verkligen inte gå ner till ridhuset själv på kvällarna heller så jag kan inte tömköra nu när paddocken är frusen. 
 
Hade en tanke om att jag skulle ta Bronzacs vilodag och hans medryttare ta en av mina riddagar istället, men dom har inte möjlighet till det. Tyvärr. Så jag klurar på en annan lösning. Tills jag hittar på en lösning så tar jag det vecka för vecka och ser ifall någon av de mindre tjejerna i stallet vill rida ibland. Tar dock emot i mitt hjärta att så många olika sköter honom, även om han garanterat inte bryr sig. Jag åker mer än gärna dit och mockar och pysslar med honom bara någon kan hjälpa mig med motioneringen utav honom. 
Jag kommer nog på något bra snart. 
 
 

Stenhård värld

Några minusgrader, världen är täckt med frost och solen skiner från en nästan klarblå himmel. Så himla vackert! Det hade vart ännu bättre om underlaget hade vart mer lämpligt för hästarnas ben så att man kunde hålla igång ordentligt. Men man kan ju inte få allt här i världen. 
 
Jag önskar mig i alla fall hellre välpackade, snötäckta vägar som utgör ett perfekt underlag. Med snö som faller ned från himlen och man kan rulla på i galopp hur länge som helst och bara njuta av att man har lyckan att uppleva detta. 
 
Det blev med förutsättningarna en skön ridtur med Noa och i sällskap av Hanna och Winston, ut på Eh idag. Fint väder, fina hästar och.. ja.. ett fint liv helt enkelt! 
 
 

Julmarknad foton

  
 

Tå tycken

Igårkväll efter jobbet så följde Hanna med till Bronzac och tog en promenad medan vi skrittade. Det är ju stenhårt i backen nu så våra vanligt lugna ridturer är det enda man kan syssla med nu. Massor av skritt och någon enstaka kort trav och galopp. 
Tillbaka i lillstallet någon timme senare, där vi började för att mocka och släppa in tidigare, så visade det sig att Hanna och jag hade missförstått varandra. Jag tänkte bara borsta medan hon tänkte att vi skulle rida. Jag bestämde mig för att stanna och smörja Dansas träns, men kunde inte låta bli att sadla Noa och hänga med ändå. 
Vi red till karosseriet. Hanna har bestämt sig för att försöka få samma myskänsla där som jag får. Haha. Vet dock inte riktigt hur det går. Jag råkade skrämma henne med den bottenlösa Michen igår! När jag tänker efter så vet jag inte om det kanske var något vi barn blev avskräckta med när vi var liten bara? För att vi inte skulle ramla i ån. 
 
Det var frost ute igår och vilken skillnad det blir på ljuset. Bara det lilla. Tänk då vad härligt det blir när snön kommer! 
 
2013
 

Julmarknad

Vid lunch så julpyntade vi oss själva och hästarna. Noa och Winston, och red till hembygdsgården i Hårga för att dela ut polkagrisar till barnen. Det var frostigt och väldigt vackert ute och vi hade klätt på oss varmt så det blev en härlig tur. 
Det var färre barn i år än vad det var förra året men det gjorde inte alls något. Det är själva grejen som är rolig och mysig. Noa blev lite rastlös och ville inte stå stilla så länge. Hon hatade sin tomteluva och headbangade så dreglet. Haha. 
Tomten och hans renar var också där. Även han kom och hälsade på hästarna vilket inte uppskattades alls. Dom var livrädda för honom! Haha. Noa vågade sig nära honom en gång och sträckte på halsen det längsta hon kunde för att nosa lite, innan hon skyndade sig därifrån igen. Han bestod mest av en gigantisk päls och luva, så jag skulle tro att hästarna inte riktigt kunde koppla vad det var för varelse. 
 
Kom hem på eftermiddagen och åkte då direkt till svärmor och hjälpte henne med lite julpynt som hon inte nådde att hänga upp. Därefter åt vi en delikat första-advent-middag hemma med hamburgare från sibylla. 
Har pyntat vidare lite här hemma och sedan myst i soffan resten av kvällen. 
 
Bra dag. Men som sagt så är jag en rastlös själ nu som ska hoppa i säng. Imorgon är jag taggad till tusen igen!
 
 

Söndagar

Söndagar är både en av mina favoritdagar och en av mina sämsta dagar. 
 
Jag har ofta hoppträning på dagen när det är säsong för det och kommer sedan hem tidigare än vanligt. Viktor och jag brukar ha mer tid tillsammans än andra dagar och avslutar sedan med att titta på film efter att ha sett de andra bra söndagsprogrammen. Jag som älskar planering planerar in vilka dagar hästarna ska gå och om ohästiga saker ska hinnas med. Varannan söndag är jag dessutom ledig på måndagen. 
 
Men! Såhär vid läggdags så känner jag mig rastlös i kroppen utan att ha lust eller ork att göra något åt det. Såklart eftersom att klockan är mycket. Det känns jobbigt att behöva jobba och jag känner mig stressad över allt som finns på to do-listan.
 
Söndagkvällar, innan sovdags,  förstoras allt upp från små ärtor till stora planeter. HELT i onödan! 
 
Jag vet ju att imorgon kommer jag vakna upp. Känna mig peppad på jobbet. Tycka att min strukturering (som jag ju faktiskt redan har såhär dags) av veckan fungerar bra och alla nödvändiga livsuppgifter löser sig relativt lätt. 
 
Suck på mig själv! Fast det är rätt nice att bara ha sisådär en timme i veckan att vara stressad och rastlös nu för tiden, jämfört med förut då jag kände så konstant.