Pälsbollar på promenad

Det är stenhårt i backen nu vilket resulterar i väldigt lugna ridturer. Så istället för att skritta Bronzac så tog jag en promenad till fots så att Kurt-Sune kunde hänga med. Mysigt va? Promenad i frisk och klar luft, solsken och tillsammans med två av mina kära pälsbollar!
 
Jag kan dock tala om att det inte riiiiktigt är lika mysigt som det låter. Haha. Bronzac är nämligen en segfis att leda ,så honom fick jag dra (ungefär), medan Sune stannade varannan meter och skulle nosa. Det resulterade i att både Bronzac och jag fick tvärnita för att snällt stå och vänta. Så höll vi på tills både jag och Bronzac tröttnad. Bronzac hjälpte mig genom att nosa lite på Sunes rumpa, för då blev det fart i småbenen minsann! Efter ett tag gav han upp och traskade duktigt på framåt utan stopp.
 
Sen kom vi till pappas verkstad, vilket hela tiden var Sunes slutstation (enligt honom själv alltså, han brukar alltid ha mål. Och har han inget viktigt mål, ja då kan du räkna med omotiverad och sur vovve!). Pappa var i verkstaden och Sune såg hur nöjd som helst ut uppe i hans famn.
Efter ett tag där så startade mitt nästa projekt, nämligen att få med mig djuren hem igen. Ha! Som att Sune tänkte lämna pappa och följa med mig och min dryga hästkompis! Tsss.
Jag och Bronzac fick kämpa hårt för att få de små benen att röra sig i rätt riktning ska ni veta. Och i den stunden var vi nog väldigt billiga om vi frågar Kurt-Sune Åsberg. När han insåg att vi var närmare stallet än verkstaden fick han dock fart och trippade på. Så då behövde jag bara släpa Bronzac sista biten.
 
Ja ni hör ju. Om någon tjuvkikade på oss så fick de sig nog ett gott skratt. Haha :)
 
 

Lurven

Dansa fick komma ut på en minipromenad idag igen. Trots 3 veckors vila så var hon faktiskt lite seg. En riktig liten lurvis har hon blivit också, redo för vintern!
 
 

Julmarknad

Här om dagen när vi fick höra om julmarknaden dom har i Hårga fick vi en liten idé. Nämligen att vi skulle julpynta hästarna och rida dit och sprida lite julstämning på vårt egna sätt. Tänkte att det kanske fanns någon själ där i alla fall, som skulle uppskatta oss.
 
Sagt och gjort. Hanna, jag och en tjej som heter Desiré klädde hästarna i glitter och tomteluvor, fyllde fickan med polkagriskäppar och red iväg.
Vi hade riggat lite med Hedvig och Jonas, och Hannas systerbarn som skulle vara där så att vi fick dela ut några godisar i alla fall. Haha.
Längs grusvägen dit så mötte vi och blev omkörda utav bilar hela tiden. Alla med ett stort leende på läpparna! Och när vi väl var framme vid julmarknaden så kom alla barn och föräldrar och flockades runt hästarna. Jag delade ut polagrisar för glatta livet och hästarna njöt för fullt av uppmärksamheten och klapparna.
 
Så himla kul! Tänk att det blev så mycket mer uppskattat än vad vi kunnat hoppats på! Jag som trodde vi skulle få massor av polkisar över, men på vägen hem hade jag endast 3 st utav 24 kvar! :)
 
Hade snön fallit från himlen så hade allt vart perfekt, men det var frostigt och ganska stämningsfullt ändå.
 
 

iskall men bra dag

Vaknade på väldigt bra humör i morse, vilket jag inte gjort på den senaste tiden. Kändes så himla skönt att slippa stenen i hjärtat.
 
Tittade ut och såg att det var täckt med frost ute så förmiddagen spenderades inne. Jag pysslade på med lite allt möjligt, som att stryka kläder och lyssna på poddar.
Sune och jag gick ned på salongen och hälsade på lite också, och hämtade ett par byxor och saxarna. När vi satt och tittade på HMs hemsida för ett tag sedan så hittade jag ett par supersnygga jeans som jag själv ville ha, men kände att det var lite väl utstickande. Så jag tyckte Carro kunde köpa dom istället, vilket hon också gjorde. Men igår när hon hade dom på sig så fick jag ett enormt ha-begär. Haha. Så vi gjorde upp en deal med att jag skulle köpa dem utav henne så att hon kunde beställa ett par nya. Jag hatar att beställa och hämta ut saker, så det blev ju kanon ;)
 
Efter Lunch åkte Hanna och jag till Lillstallet där vi mötte upp Anna, Hedvig och Jonas. Vi jäklades med transporten ett bra tag, men nu är den vinterredo!
Hämtade Lukas och Winston i hagen och borstade av dem innan ridning. Hedvig och Anna provsatt på Winston barbacka och jag tror Hedvig fick lite av en ny favorithäst. Hon ville rida bara mer och mer.
Sedan gick vi på en liten promenad medan Hedvig som red Lukas. Helt själv för första gången och det gick jättebra. Lukas var lite envis och lat ibland men Hedvig kämpade på bra och fick vart på honom åt rätt håll helt själv.
 

Jonas pratar bara mer och mer och han har så himla gulliga uttal! Han själv heter Jojo. Morfar heter Oppa. Sune heter Nune osv. När jag träffade honom senast så sa han mitt namn för första gången och det var iiina. Men idag hade han lärt sig att säga Lina helt rent, och det utnyttjade han till 100%! Haha gulliga unge!
 
På eftermiddagen kom hovslagaren och skodde Winston. Det tog en jäkla tid vilket iof var bra, för då hade vi inget annat val än att putsa allt läder. Haha.
Klockan var strax efter sex när vi kom därifrån och Hanna bjöd på mat på hambogrillen. Vi dukade upp mitt i stallgången i Spännars!
Med mat i magen fick vi ny energi, så jag tog en tur barbacka med Bronzac och Hanna sprang sitt joggingpass. Kallt men härligt då Bronzac var så pigg och glad!
 
Nu är dagen slut. Två arbetsdagar väntar innan långhelg. Känns helt ok :)
 
Ja och här satt jag och hundarna, instängda i Lukas box.

Mitt hjärta och Min själ

Bronzac har inte känts bra på senaste tiden, bortsett från några få pass då han vart underbart glad och verkat bekväm. Igår testade jag att skruva ur tåbroddarna på framhovarna under ridpasset och gud vilken skillnad det blev! Jag vet att han alltid har ogillat brodd utan rikligt med snö, men det har ändå fungerat bra, men nu när det blivit nästan två månaders ridning utan snö och med brodd så har det blivit för mycket.
Imorgon ska jag åka och köpa det absolut lägsta och skruva i istället så får vi se hur han känns med det. Blir det inte bra så får jag helt enkelt skruva ur inför varje ridpass. Meckigt men värt.
 
Jag har länge legat på gränsen till att vara för stor för Bronzac. Det är något jag varit medveten om i alla högsta grad, och därför har jag också sagt till mig själv att när han blir äldre så ska jag leta upp en mindre ryttare till honom som kan ta några ridpass i veckan och slutligen alla, om det skulle behövas. Allt jag gör, gör jag för Bronzacs skull. Skulle jag vara egoistisk så skulle jag ha honom själv alla dagar i veckan, för jag hatar att lägga över ansvaret på någon annan.
Jag vet att det är fjantigt och allt det där, men det är så jag känner. Jag vill ha det på mitt sätt, för jag känner Bronzac bättre än någon annan, och han är så värd det som är absolut bäst för honom.
 
Jag är så glad att jag har världens bästa medryttare till honom redan. En småväxt vuxen som passar perfekt på honom och som jag vet att jag kan lita på. Hon följer det jag ber henne att följa i ridningen. Men hon kan ändå ta egna initiativ till oförutsägbara saker som dyker upp och hon kan ta ansvar för saker som sker. Ställer alltid upp och försöker hjälpa till att lösa saker.
 
Den enda nackdelen med henne är att hon inte har tid att rida mer än en dag i veckan. Och eftersom jag vill att Bronzac ska ha liten ryttare två dagar i veckan från och med nu, till att börja med i alla fall, så måste jag leta upp en till. Hennes 12åriga dotter är väldigt sugen fick jag höra ikväll och det vore kanske bra. Hon är tydligen väldigt försiktig och vill bara ut och rida kravlöst och det är ju precis vad jag vill att Bronzac ska få. Ingen fartgalen liten racertjej, det hade passat Bronzac för flera år sedan. Men inte nu, förutom ibland då. Jag funderar även på att testa tömköra honom, och fungerar det bra så kan jag göra det då och då nere i ridhuset i vinter. Jag får väl se det som mördarträningspass till mig själv när jag ska springa där i sågspånet så att han slipper nöta på en volt.
 
Det här kommer bli bra. Jag blir alldeles gråtfärdig bara jag tänker på att jag måste släppa liiiite på taget bara. Men gör jag det så kommer han hålla längre och fortsätta vara pigg och glad ♥ Jag kommer ju trots allt vara där 5 dagar i veckan ändå. Det är mest själva insikten, att tiderna förändras, som är jobbig.
 
 

Winston

Jag har aldrig vart med om en häst som har varit så tilldragande någon gång. Jag trodde inte att det kunde bli mer uppseendeväckande än med lille Lukas. Men ack så fel jag hade!
Lukas har kommit i skym undan (bokstavligt talat! HAHA han skulle kunna gömma sig i Winstons hovskägg. Typ.) sedan Mr Big äntrade stallet!
 
Vi får kommentarer överallt om hur cool och häftig han är. Det är för mig ganska nya hästbeskrivande ord faktiskt. Haha. Annars brukar det mer röra sig om snygg, söt, fin, ja ni vet.
Det roliga är att det till största del är karlar som imponeras utav denne store kille. Alla karlar som brukar heja lite lågmält när vi varit ute med hästarna tidigare kommer fram och beundrar, ställer tusen frågor och säger minst 5 gånger att det är en häftig häst vi har.
Ja nu är det ju Hannas häst, men råkar jag sitta på ryggen så brukar jag bara tacka och ta emot. Så går det när man lånar ut hästen!! Nej men man får ju en kommentar vid varje huspassering, så jag orkar inte längre säga att det inte är min. Haha. I Lillstallet har vi hästarna lite tillsammans tror jag, alla säger "våra" om alla. Haha.
 
Jag förstår att folk tycker att han är häftig. Det tycker jag med! Han är häftig att se på (fast han ser ut lite som en mammut) och han är häftig att rida. Jag kan inte sluta skratta när jag ser honom i rörelse, han är för härlig när han pluffsar fram. Jag hoppas innerligt att hans kropp håller och att han kan stanna hos oss så länge Hanna trivs med honom. Hon har som sagt redan gjort ett bra jobb med honom, även fast hon inte riktigt tror det själv. Han rör sig lättare och är mer uppmärksam på hjälperna. Men framförallt så har hon gett honom en livsgnista han inte hade för några veckor sedan. Det lyser i ögonen och man ser på långt håll att han har kul och att han älskar livet!
 
Tupplur

Mr Big

Hanna fick för sig att jag skulle rida Winston idag, och jag bangar ju inte såklart! Han är ju bara för härlig. Pigg och glad och hade blivit mer välriden sen sist. Hanna gör ett väldigt bra jobb med honom :)
 
 

Tidig söndagmorgon

Klev upp strax efter åtta för att tvätta. Jag älskar känslan när allt är nytvättat och garderoberna är fyllda till bredden med kläder jag kan välja mellan. Ja, jag har 3 garderober och Viktor har 1 byrålåda. Lite taskigt kanske, men han har ju minst 1 garderob hos vardera förälder så då får han banne mig inte har mer saker här en vad det finns plats för. Och jag behöver verkligen alla mina garderober för att må bra ;)
 
Medan maskinerna tvättar för fullt så sitter jag och tittar på Gran Prix 2013 sen i onsdags. Det är så mysigt att sitta nedkrupen i soffan och titta på morgonsoffan (eller hästhoppning då) "tidigt" på mornarna. Med tidigt menar jag att jag egentligen inte hade behövt gå upp förrän lite senare eftersom jag är ledig.
Henrik Jonsson intervjuar alla ryttare lite snabbt efter målgång. Han är så härlig och det är intressant att få höra ryttarnas reflektioner. Nu har jag sett nästan halva startfältet och en så länge har inte en enda skyllt på hästarna vid rivningar. Ryttare på högre nivå lägger väldigt väldigt sällan över ansvaret för felen på sin teamkamrat, alltså hästen. Underbart!
Jag börjar nästan gråta vid varje felfri. Ryttare ser så himla lycklig ut, och man kan riktigt se hur stolt hästen är!
 
Resten utav dagen ser ut som så att jag ska tvätta vidare ett tag, sen åka och se ifall jag kan hitta en Whiteboard-tavla och därefter mocka i Lillstallet, ha insläppet i Spännars samt rida Bronzac, städa och kvällsmata. Ikväll blir det såklart Johan Falk med Viktor. Jag älskar söndagkvällar, fast bäst är det när jag är ledig på måndagen efter också förstås.
 
Viktor och jag för fem år sedan. Vilka småbarn! Haha

Bråkstaken

Dansa var ett troll igår när Hanna var ute i hagen och ledde henne. Lukas och Noa hade sprungit ikapp och Dansa ville vara med och leka, så hon hade stegrat 3 gånger mot Hanna som hade alldeles för kort grimskaft för att kunna hålla kvar henne.
Stackars Hanna som aldrig hållit i henne under utbrott, fick en liten chock tror jag men allt gick bra. Grimskaftet dog bara. Hon kunde lugnt gå och hämta henne igen och leda vidare i alla fall så det var jättebra!
 
Hon har inte stegrat med mig (eller någon annan, förutom när jag ridit) sen i våras och jag hoppas det tar lång tid innan det händer igen. Det är väldigt farligt och väldigt dumt utav henne. Jag har kämpat i 3 år och hållit i henne i alla utbrott av olika slag så hon har aldrig kommit lös, men då har jag haft henne i longerlina och därför kunnat ha henne på lite avstånd då hovarna flyger.
 
Känns viktigt för mig att hon inte lär sig att det på något vis kan vara lönsamt att bete sig sådär. Men säkerheten för de inblandade måste såklart gå före.
Känns surt att hon kom lös, men jag klandrar inte Hanna då hon gjorde rätt. Fast hon skulle ju såklart haft en lång lina.. ;)
 
 
Hon har nu vilat i några veckor. I stallet är hon väldigt energikrävande som de tidigare vintrarna vi haft tillsammans. Hon är naffsig, bångstyrig och allmänt sur. Inte alltid, ibland är hon världens goaste, men stor del utav tiden. Det gör att det känns som att allt jag kämpat med är försvunnet, som att hon inte skulle gå att rida eller ens leda ut på en promenad. (haha så har jag känt varje vinter, så jag borde ju lära mig att det inte stämmer)
Men idag kände jag att jag behövde få gå ut en sväng med henne för att känna om hon var så olydig som det känns som inne i stallet. Eller om det bara är hennes otåliga unghästsida som spelar ett spratt. Vilket det mycket väl var. Jag vågade inte gå för långt då jag inte kan sätta kedjan under hakan eller ha träns eftersom hon är öm av tandbyte (det är ju anledningen till vilan). Det gör att jag blir klen som en fis och inte har någon chans ifall hon börjar bråka.
Vi gick en liten runda utanför prästgården och Dansa var så glad och nyfiken, men lyssnade på min minsta vink! Ska nog överleva hennes dåliga stallhumör denna vinter också :)
 
 

Kanonkulor

Hanna och jag var ute och red i eftermiddag på Noa och Winston. Dom fick klättra vid skolan idag och Winston fick verkligen kämpa sig upp 4:de gången så då fick det räcka. Noa som även hon är väldigt otränad löser allt med fart. Tror hon är lagt åt det hållet att hon bara blir hetare, ju tröttare hon blir.
 
Vi travade en kortare sträcka efteråt och skulle bara fatta en liten galopp också. Kanonkulan jag satt på sköt iväg som vanligt medan jag hör hur Hanna grälar på Winston. Han hade tydligen bockat igen. Haha vilken buse han är, stora klumpen. Så himla kul att Hanna mest lät road! Även fast hon blev lite rädd, sa hon. Men det tror jag hon bara inbillade sig ;) För jag sa direkt att vi var tvungen att galoppera en liten sträcka till så att det fick gå helt bra en sista gång. Gissa min förvåning när hon lugnt säger att hon bara måste fixa stigbygeln?!
Jag som förväntat mig ett stort NEJ.
 
En galopp till blev det och då var det Noa som flög i luften lite istället. Haha. Jag ska nog döpa om henne till studsbollen. En galopp, sen är det kört. Lite komiskt hur lugn och sansad hon kan vara i skritt och trav innan. Hon förvandlades till en drake ett tag också, ålade och kastade sig hej vilt. Sen blev hon lugn igen. Nästan.
 
Det är bra träning det här, för både Hanna och mig. Jag får bra balansträning och Hanna får bra mentalträning då hon tycker det känns skönt att rida med en "bråkig" häst så att hon får lära sig hur Winston reagerar på det, innan dom ska ut och rida med mig och Dansa. Varför förstår jag inte, för hon kommer alltid vara så snäll som hon var veckorna innan vilan :)  
 
Hanna var otroligt stolt över att ha galopperat i nästan mörker idag också. Det var tydligen en känsla av att riskera livet :)
 
Jag gillar att Hanna har bestämt sig för en ny inställning som innebär att hon inte säger nej till något när vi rider.
Förut kunde vi knappt trava utan att jag var tvungen att övertala i flera minuter. Det går väldigt mycket framåt, i takt med hennes självförtroende.
 
 

Teaterapan

 
Jag hittade en film här om dagen från gymnasietiden. Vi hade julshow och jag var bla gorillan i King Kong! Teatern spelades upp inför hela Polhemskolan, vilket sammanlagt var ca 600 elever om jag minns rätt. Vi hade temat "film och musik" under 1900-talet tror jag.
Vi gjorde sketcher utav filmsnuttar från varje årtionde. Jag var även snuten i Hollywood och sprang runt och jagade tjuvar. Haha.
 
Filmen är filmad med en gammal mobilkamera och ljudet fungerade inte på min dator så jag fick lägga till nytt. Här kommer jag först fram och skrämmer flickan i "lilla huset på prärien", sedan dansar jag med en liten barbiedocka som ska föreställa kvinnan i King Kong-filmen. Slutet är bäst! Haha
Jag älskar att stå på scen och göra mig till så länge jag får ha huvudet täckt ;)
 
 

Tokslut

Gårdagen bestod utav en förmiddagsvända till S-hamn med Hanna och Johanna. Vi skulle till HM där dom inte hade det jag ville ha, hittade dock lite julklappar. Traskade sedan runt med hundarna vid E-center medan de andra var inne i några butiker där.
 
Väl hemma stekte jag pannkakor och bakade en kladdkaka. På eftermiddagen innan stallet kallade så åkte jag med Bronzacs sadel till en sadelmakare. Han kan tyvärr inte laga de sömmar som spruckit i sitsen, så jag får överleva ändå. Eller jo han kan laga, men till ett pris som är mycket högre än sadelns värde, så det är såklart inte värt det. Speciellt inte då det bara är ett utseendemässigt fel, alltså bara något jag själv lider utav ;)
 
Därefter åkte vi till Lillstallet för att mocka, till mamma för att lämna Sune, till pappa och Linus för farsdagsfika, till Bronzac för att rida (och Hanna intervallträna) och sedan avslutade vi till sist med att åka till Lillstallet igen. Där hästarna borstades och matades.
 
Phuu vilken fullspäckad dag. Värmde pannkakor när jag kom hem, men råkade få syn på nachochipsen under tiden och gav mig ett stort tacos-begär (!!), så pannkakorna fick snällt svalna igen och vänta till en annan dag. Tacosen blev ett måste!! Som idag, och som några dagar innan igår..
 
idag fick jag för mig att följa med Hanna och Linda på ett kettelbellspass. Hanna mockade åt Bronzac så jag hann i lugn och ro rida honom och dessutom pyssla lite med Dansa innan träningen satte igång. Det är ett krav jag har hos mig själv, att inte stressa eller välja bort djuren för att träna själv (även fast jag vet att dom får nytta utav en starkare ryttare också) Men jag får dåligt samvete då.
Ridningen blev en bra uppvärmning för ett hårt kettelbellspass sen i alla fall. Hade krampkänning i låren under typ hela passet bara. Skitläskigt! Fick ju kramp i tungan i Tyskland och då fick jag panik, så att få kramp i båda låren vill jag inte ens tänka på. Haha. Men underbart skönt att sköra slut på sig rejält. Har slarvat med det sen i våras pga tidsbrist och lathet. Dumt.
 
 

Fullspäckat

Det är precis vad min dag varit! Fullspäckad men rolig. Fått en massa nytta gjort och myst med Kurt-Sune.
Avslutade med stallen och världens bästa hästar ♥
 
 

Lillskrot

Dansa vilar ju så hon får bara komma in och bli genomborstad om dagarna nu. En kvinna som var i stallet igår såg att hon var svullen vid käken och sa direkt att den här, hon byter tänder nu ser jag. Hon hade också frågat om hon är väldigt öm, just för att det såg så ut. Jag var alltså inte där.
 
Eftersom att jag fortfarande tycker att det känns lite jobbigt med vilan så kändes det skönt att bli riktigt påmind igen om att hon faktiskt behöver vila.
Hon är som en känslostorm hela hon. Ibland är hon arg som ett bi och hytter med både hovar och tänder. Medan hon ibland är så go och snäll. Tror hon är lite öm i pälsen då hon inte verkar njuta speciellt utav borstningen så jag gör bara det som behövs. Sen myser vi istället. Om hon är på humör för det då förstås.. men det märker man ganska fort. Dansa är inte känd för att vara otydlig med vad hon tycker och tänker om saker här i världen. Haha.
 
Vad jag ville komma fram till med hela det här inlägget var att idag var hon så himla go! Efter att ha blottat tänderna då jag borstade magen såklart. Men man får inte vara så petig vad gäller pälssättande och understimulerande ston ;)
När vi hade borstat av det värsta så lade hon huvudet i min famn och ville kramas jättelänge. Hon somnade nästan där och försökte inte ens nafsa en enda gång. Så himla mysigt. Gobebis ♥
 
Foto från i vintras.

Förena nytta med nöje

Idag red Bronzac och jag med Hanna under hennes jogging-intervaller för andra gången den här veckan. Bronzac tycker tydligen att det är lika kul att ha en springande människa bredvid sig, som en häst. Jag tycker också att det är kul, travar bredvid och peppar! När Hanna vände fortsatte vi dock runt Gusbo och Bronzac fortsatte vara pigg och glad! Även om han tappade gnistan en liten bit då vi lämnade Hanna. Haha.
 
Hanna fick stå för nyttan medan jag stod för nöjet idag. Helt ok fördelning!
 
 

Det ser ljust ut!


Hööks

Har tagit tag i en viktig sak ikväll. Nämligen beställt en ny ridhjälm! Min nuvarande har vart med om minst 2 rejäla avramlingar där huvudet slagits i ordentligt, så jag har tänkt köpa en ny länge nu. Har dock bara kommit ihåg det när jag tagit på mig hjälmen i stallet, då det såklart inte finns någon möjlighet att köpa/beställa en. Men ikväll påminde Hanna mig då det var gratis frakt och allt på Hööks. Skönt att ha det gjort!
Har ju vart typiskt om jag slagit i huvudet och hjälmen visat sig ha en spricka nu under tiden jag bara glömt att beställa en ny. Tråkigt att lägga pengar på, men en droppe i havet om det gör att mitt huvud håller!
 
Beställde även en julklapp, så nu kan jag bocka av en till på listan.
 
 

Skit-dag blev bra-dag

Jag hade kunnat ge mycket för att slippa 80% av den här dagen. Från förmiddagen har det bara vart skit. En dag då jag inte borde ha gått till jobbet. Helt klart. Ibland undrar jag varför människor tar hjälp utav kunnigt folk när de redan bestämt sig för något, som dessutom grundar sig på något som inte funkar. Jag kan tyvärr inte trolla.
 
Till råga på allt så fick vi väldigt dålig information om Winston. Jag som försvarat honom genom eld och vatten från dag ett, har fått inse nu att det här troligtvis inte fungerar. Helvete, rent ut sagt.
 
En hel dag med gråten i halsen, och tårar rinnande nedför kinderna. Underbart skönt att den snart är slut! Och tack och lov så fick jag spendera några skrattfyllda timmar hos pappa med farmor och bröderna. Det behövdes! Pappa hade till och med slagit till med att baka två sorters kakor.. chokladbollar med pärlsocker och chokladbollar med kokos!
 
Nu försöker jag dra ett sträck över det här och ladda för morgondagen istället. Hel dags jobb, stallet och sedan köttfix hos mamma och Anders på kvällen.
 
What doesn't kill you makes you stronger.
 
 

Vinter

Satt och tittade igenom vinterfoton för att det behövdes till en artikel. Och då kände jag att jag faktiskt längtar lite efter snön. Det är mycket som blir krångligare, men att rida i snö är bland det mysigaste jag vet! Får en riktig mys-känsla i hela kroppen.
 
Ska bli så kul att hinna rida Dansa i snön i år. Om det kommer någon förstås, det vet man ju aldrig. För min egen skull hoppas jag att det fungerar att longera någonstans också innan uppsittning.. haha. Ska också bli skönt att ha sulor, skor och brodd på henne så att vi inte blir lika beroende utav underlaget. Dock så kommer bakhovarna troligtvis vara bar, så lite får vi anpassa oss.
Nu under vilan så kommer vi ta av framskorna också och låta hovarna vara fria. Annars vill jag ha både sulor och brodd på och det känns dumt att stänga in hovarna så när hon bara ska gå i hagen.
 
Nej några veckor till med mjukt i backen och ett gäng plusgrader tackar vi inte nej till. Men sen vill jag ha ett rikligt lass med snö! Fast bara så pass att vägarna, viktigast med asfaltsvägarna, får ett lager med packad snö. Bästa underlaget ever!!
Jag vill dock inte ha för mycket snö då jag gärna ska kunna rida på åkrar och i skogen också. Tack, sen är jag nöjd :) Sisådär -5 till -10 grader blir lagom.
 
Jag har förresten inte haft någon värk i handlederna idag! :D
 
 

Hur mysigt ser inte det här ut?

 

Mitt hjärta

Ibland är ridpassen med Bronzac ganska ångestladdade. Han känns gammal i kroppen och lite omotiverad, vilket gör att jag känner mig som en stor klump på honom.
Dessa dagar sänker jag alla krav och bara stöttar honom i den takt han själv väljer. Detta är något som inte syns för de som står på sidan, utan bara känslan man får uppifrån ryggen. Jag jämför honom alldeles för mycket med den yngre Bronzac, och självklart är det stor skillnad sedan dess. Han är ändå 22år men otroligt fräsch och fin i kroppen för att vara just så gammal.
 
Även om vissa dagar känns jobbiga så finns det dagar som idag, då han är mjuk som ett gummiband i kroppen, känns glad och lycklig över att få röra på sig, jag kan rida med små små hjälper och han bär upp mig så himla bra. Jag njuter av varje sekund och känner mig lyckligast i världen för att Bronzac känns så lycklig!
Trots regn och mörker så fick jag tvinga mig själv att sluta rida ikväll. Jag hade kunnat suttit på hans rygg hela natten. Det är nackdelen med ridning, att man får rida som minst när det går som bäst ;)
 
Jag försöker finurla ut olika kombinationer av allt för att komma på vad som Bronzac mår bäst utav, så att jag kan hålla mig till det. Men det är svårt, jag tror dagsformen är det enda viktiga att lyssna på. Man får känna av honom varje dag. Vissa dagar är han redo för att arbeta, underhålla muskler och busa, medan vissa dagar bara är mysdagar då vi lunkar runt i sakta mak. Jag har en stor rädsla som stressar mig och det är att Bronzac ska fall ur i kroppen och tappa muskler. Jag tror äldre hästar mår bättre av att röra på sig, utifrån dagsformen såklart, än att de ska tas ner och ridas mindre och mindre eller ännu värre ställas av helt.
 
Jag vet att jag är på gränsen till för stor för honom, det har jag varit i många år. Det är dock inget som påverkat honom då vi inte hoppar något och jag har god kroppskontroll. Jag vet inte om det beror på att jag oftare rider storhäst nu (nog för att Dansa är liten, men hon har ändå mycket större gångarter) men under Bronzacs sämre dagar så känner jag mig så himla stor och klumpig, som att jag försvårar det för honom. Och jag vet som sagt inte om det beror på att det är så, eller om det är för att jag fått in större gångarter i kroppen?
Jag håller i alla fall på (har gjort ett bra tag) att mentalt förbereda mig på att låta någon rida Bronzac ännu en dag i veckan framåt våren. Helst något lätt och icke krävande barn som jag vet gör det jag ber om om inte min nuvarande medryttare kan ta en extra dag, vilket vore det skönaste. Så att jag har medryttare 2 dagar/veckan. Fjuttigt steg för vissa, men ett gigantiskt kliv för mig!
 
Jag funderar vidare och gör det som känns bäst för Bronzac. Jag gör vad som krävs för att han ska vara hel, pigg och glad länge till!
Nu går vi mot kallare årstider och snöpackade vägar vilket är Bronzacs favoritdel utav året ridmässigt. Ätmässigt är ju sommaren helt klart bäst ;)
 
 
 

Så himla kul!

Hanna och jag var ute på en galet rolig ridtur idag. Solen sken, de fuktiga grusvägarna var perfekta och hästarna var så glada och lyckliga! Att rida på vägar som jag inte ridit på, på 12 år (ja jag vet att jag tjatar. Haha)  är också galet kul!
 
Jag gillar Noa mer och mer. Hon påminner mycket om Bronzac så som han var när han var yngre. Hon är så himla positiv, känslig, välriden och lydig (förutom när hon blir lite för pigg, för då är det svårt att tänka på annat än galopp). Dessutom vill hon inte gå ner i diken, men det har vi tränat på idag. Hon kanske aldrig gått i diken och då är det inte så konstigt att hon tycker det är läskigt.
 
Vi red ut på E och längst in där hittade vi en stig. Den får vi testa längre fram och hoppas på att den är ganska lång. Är dåligt med skogsstigar så det vore bra om vi hittade en i alla fall.
Annars galopperade vi en del idag, Noa och Winston var överlyckliga! Hanna var så himla duktig som aldrig blev rädd och lät Winston dundra på i bra tempo, tror dom tyckte det var härligt att sträcka ut en längre sträcka och verkligen få känna på galoppen :)
På hemvägen under en galopp så small det till i en sten bakom mig och jag förstod direkt att det var en utav Winstons skor. Och mycket riktigt så hojtade Hanna till sekunden efter att vi måste sakta av. Så himla typiskt! Han blev inte halt tack och lov, men vi fick ju ta det lugnt hela vägen hem.
 
Vi travade någon kortare sträcka och jag höll på att skratta ihjäl mig åt Noa som galopperade det kortaste hon kunde, allt för att slippa trava och få galoppera istället. Mycket roligare ju!!
Precis så gjorde Bronzac förut också när han var pigg. Älskar att känna hur lyckliga hästarna är! :)
 
 

Lugn lördag

Igår var Frida och Jens här och åt skaldjur och ost & kex. Frida och Jag gjorde musslor för första gången och vi lyckades faktiskt! Stora gröna musslor med vitlökssmör, galet gott! Även räkor med guacamole. Mums!
Viktor var på bandy och kom hem någon timme senare så han missade allt gott nästan. Vi hade ätit upp nästan allt! Haha.
 
Nu ska jag snart kicka igång den här lördagen med en ridtur på Noa tillsammans med Hanna och Winston. Vi ska rida ut på E idag, ännu ett ställe där Pelle och jag brukade hålla till, så det blir en liten nostalgitripp idag igen. Mysigt!
Känner mig så himla dum när jag hämtar Noa i hagen och lämnar Dansa. Det händer ju i princip aldrig att jag hämtar någon annan häst än henne, så hon tycker att det är jättekonstigt. Sist fick jag putta undan hennes mule som hon stack in i dörrspringan, för att kunna stänga dörren som går ut till hagen. Hon vill så gärna följa med! Så det skär lite i hjärtat, men vilan är för hennes skull. Jag får påminna mig om det gång på gång.
 
Nu ska jag dona på lite här hemma innan det är dags att åka. Jag ska även rida Bronzac såklart och i eftermiddag är vi bjuden på middag hos farmor.