Less

Är så sjukt less på bittra och sura människor.
Snart har vi väl bara paddocken och landsvägen att rida efter. 



Spännars ridhus

Igår var vi ute på lite nya äventyr med lilla sessan. Vi är fortfarande omringade med is runt stallet så vi lastade in henne i transporten och åkte till ridhuset i Spännars. Lastningen gick på sisådär 5 sekunder både dit och hem, hon behövde bara känna linorna på rumpan så visste hon att det inte var lönt att sega sig. Hon lär sig fort. På gott och ont ska jag väl tillägga.

Nere i ridhuset var planen att tömköra. Jag var lite nervös för att vi skulle behöva sela och sätta iordning tömmar och sånt på plats då hon brukar vara väldigt på tårna när vi åker iväg. På löshoppningen är det ju bara att lasta ur och gå iväg, och i Spännars när vi ska till paddocken gör vi ju iordning henne inne i stallet. Men det gick inte idag då det var isigt påvägen ner så vi var tvungen att lasta ur precis vid ridhuset. 
Det visade sig dock att Dansa var lugn som en filbunke, så jag var som många gånger förut, nervös i oöndan! :) Inga hästar i sikte så då fanns det heller inget att visa upp sig för, så hon stod snällt stilla medan vi klädde på henne. 


Ridhuset är ju inget riktigt ridhus, utan ett gammalt garage. Så det är väldigt litet och dessutom är väggarna enbart gjorda av plåt. Detta resulterar i att lite spånstänk smattrar ganska mycket. Så det blev en del helomvändningar i 290 då och då. Annars var hon jätteduktig! 5:e gången hon är i ett ridhus och dessutom första gången hon är i ett som låter väldigt mycket, så jag tycker att hon skötte sig super bra! 
Hon var lite seg i travfattningarna men annars lyssnade hon väldigt bra på hjälperna! När jag saktade av från trav brukade hon gärna göra halt i höstas, men nu skrittade hon på istället utan att tveka. Hon tog stöd på bettet och sökte sig neråt hela tiden, men var såklart ostadigt och höjde upp det väldigt ofta också. Men det är bra att hon har rätt tänk. 
Vi fick jobba i lite undertempo i traven för att det är så pass litet, det var is på ena sidan och dessutom var jag tvungen att hinna med och parera när hon drog iväg då det stänkte på väggarna. 
Ingen galopp alltså och vi höll oss på en volt för att ena långsidan är täckt med is pga takdropp. 


Jag kom på att Dansa endast blivit tömkörd på raka vägar sedan i November eftersom det vart snö, så att hon var så duktig på böjda spår och lyssnade på ytter och inner var jätte bra! Hon nickade in huvudet mot bogen ganska mycket de första varven så jag trodde att hon kände av vargtänderna, men det berodde nog på något annat för sedan var hon jätte lugn och fin i munnen. 

Jag hade vart ner och riggat innan så att det fanns asfalt att gå på så hon slapp isen. Tror ni hon ville gå på den?? Nejje. Tur hon går att övertala för transporten stod på asfalt.


Blää

Hatar att vara på dåligt humör utan anledning!! 

Hade en perfekt förmiddag i alla fall!

Kvällstur

Mysig återhämtningsrunda med Bronzac, i sällskap av Baltazar och Hanna ikväll. 


Löshoppning 24 mars

 


Här är sista språnget från idag. Oxern ligger på ca 1,05m.
Tyvärr så blev filmen så ljus att hindret knappt syns.

Här finns tillhörande inlägg


Löshoppning + lastning

Vi har nog hittat en lösning på lastproblemet nu och en stor sten har lättats från mitt bröst. Vi kör på linorna och håller i dom tills hon helt enkelt bestämmer sig för att gå in, hon får sparka och vara hur sur hon vill för linorna stannar kvar där dom är. 
Dansa lärde sig dock att hon kunde stampa med bakbenen så att linorna gled ner och hon kunde trampa över dem. Hon trasslade in sig lite några gånger såklart och en av gångerna satte hon sig på rumpan och tippade sedan omkull på mage i snödrivan bredvid transporten. Så kan det gå! 
Inga skador och inte den minsta panik eller rädsla, vare sig av ramlingen eller då hon trasslade in sig. Vad är den där hästens psyke gjort utav?? Skönt i alla fall! 

Eftersom hon lade ner så mycket energi på att stampa mot linorna så fick Sandra ta en sop och putta mitt bakifrån på rumpan. Samma styrka som när man puttar med händerna så det var inget som gjorde ont (Viktigt för mig) utan bara ett störmoment som fick henne på andra tankar, och det funkade bra för hon gick in nästan direkt då :) Allt tog knappt 15 min. 

När vi skulle hem från Bollnäs så testade hon backa en gång, men när linorna tog emot så gick hon in. Max 2 min tog det!

Åhh ni anar inte hur lycklig jag blir! Känns så himla skönt med att vi använder en metod som jag tycker är helt okej också. Det är inget som gör ont och hon får snabbt belöning då hon går framåt eftersom att trycket släpper då. 

Dansa var mer "nere på jorden" vid ridskolan idag också. Trots hästmöten och springande ungar. Himla trevlig var hon. Piaffade ingenting. Var såklart spänd och tittade mycket, men var som sagt väldigt trevlig att hantera. Inne i ridhuset hade dom hjälp av vita staket idag vilket var nytt. När hon fick syn på det första gången så kastade hon sig bakåt och ställde sig lite på bakbenen, men sedan gick hon förbi utan problem. 

Hon var lika pigg och lycklig idag över att få hoppa! Var dock svårt att hålla både bakben och framben uppe samtidigt idag också, så hon rev och slog i en del på oxern. Men sista språnget så var det som att poletten föll ner för då hoppade hon så himla himla fint! Enligt mig i alla fall ;) Det låg på ca 1,05m. 
Hon är ju inte ett dugg rädd om sig så när bommarna ändå ramlar då hon slår i så bryr hon sig inte så mycket. Men det kommer väl med tiden :) Och sista språnget bådade ju gott! 

Hon stod som ett ljus i transporten både till och från Bollnäs. 


Lastträning

- Tog 50-60 min att lasta idag.
- Lite nya blåmärken.
- Hal ramp då Dansa drog med snö upp på den och det bidrog till att hon halkade ner på knä en gång (tack och lov ingen skada skedd varken fysiskt eller psykiskt). Stackarn :( 
- Testade alla knep vi kunde komma på. Lastade Lukas först. Tog linorna. Bytte lastsida. Bytte ledare. Uttröttningsmetoden. Allt fungerade lika dåligt. Sista steget in på golvet sitter långt inne.
- Tillslut lurade vi in henne med havrebunken. Hon fick äta ur den medan vi flyttade den längre och längre in. Sedan slog hon huvudet två gånger i bommen fram så jag höll på att riva av mig håret av uppgivenhet. Vilken häst kastar sig inte skräckslaget bakåt och ut ur transporten då? Jo världens coolaste (weei något positivt!) Dansa såklart. Hon löste situationen och stod sedan lugn och mumsade vidare på maten.

Mina känslor? Uppgivenhet.Ville bara lägga mig ner och gråta. Vilket jag i och för sig gjorde när jag pratade med Viktor efteråt. Typiskt mig. 

Fakta får räcka för idag. Hoppas vi tar oss till löshoppningen på söndag.

Tack för mig! 

Ett stort FÖRLÅT tillägnas Hanna som tyvärr blev utsatt för humöret idag. Det var egentligen snön och Dansa som var värd det. 


Födelsedag!

Världens finaste och mest godhjärtade varelse fyller idag 22år! Det tionde året jag får äran att fira honom, och jag är så obeskrivligt tacksam över att få ha honom i mitt liv. 
Åren rinner iväg och jag vet att vi inte kommer vara tillsammans för evigt. Därför tar jag tillvara på varenda minut tillsammans med världens bästa vän! 


Lastträning

Känner mig lite nere på grund av att lastningen med Dansa inte fungerar bra. Lastade in en gång idag och stod säkert 15-20 min på rampen och försökte övertala henne. Tänkte vänta ut henne och inte göra något speciell men då börjar hon bara skrapa med hovarna på rampen. 
Väntade ca 5-10 min på att hon skulle gå på då utan att något hände. Hon stod där och såg ut som ett dumt får och var arg för att jag inte kom ut med godis till henne så att hon slapp gå in. 

Annika testade att peta på henne med en pinne bakifrån men då blir hon sur och backar direkt, så det kan vi också stryka från listan. Att jag håller i en pekpinne och irriterar henne fungerar om hon går på sidan av transporten och tills hon går upp på rampen till "sitt läge" alltså strax innan hon måste gå in på golvet i transporten. Därefter är det stopp. 
Till slut testade jag metoden dom kör i ponnyakuten, fast utan pekpinne. Ett steg i taget och även backa, så att allt sker på mitt kommando. Efter att jag hållt på ett tag ute på rampen så kände jag helt plötsligt att hon tänkte följa med in, så då hade hon tydligen bestämt sig för att gå in och mumsa i sig havren trots allt. 

Lastade ut henne med lite samma metod, backa några steg, stanna, backa några till.. hon gick på lite väl mycket någon gång men lyssnade annars bra. 

Vi tänkte att hon bara skulle behöva gå på en gång idag så att hon inte känner att det inte är någon ide att gå in eftersom hon ändå bara måste gå in igen och igen. 
Körde vidare ett tag med att gå upp och ned för luckan, ett steg i taget några gånger och det kändes som att hon ville gå in hela vägen någon gång. Fast jag tillät henne inte ifall att det var "falskt alarm" för då hade vi inte haft tid att slutföra det. 

Vi får nöta vidare helt enkelt. Hon naffsar sjukt mycket under lastningen så jag försöker ju få ordning på det på samma gång. I stallet är hon heller ingen ängel just nu och varför jag känner mig lite dålig är nog för att dessa två saker är det enda vi kan sysselsätta oss med. Och eftersom det inte fungerar 100% något av det, så får jag aldrig känna att jag lyckas och har gjort något bra. Dansas dåliga sidor tar jag åt mig som om att dom vore mina egna. Fast jag är ganska övertygande om att naffsningen har mycket med överskotssenergi att göra. 

Min morbror kom till stallet idag när vi höll på och Annika sa till honom att Dansa och jag är minst lika envisa båda två. Hon har så rätt. Och det tror jag kommer göra oss till ett grymt team i framtiden! 
Vi båda måste bara lära oss att hantera det på rätt sätt. 

Jag hade god lust att inte skriva ner något mer om lastningen tills det fungerar bra igen. Så att jag kan glömma lite att hon vart krånglig. Men så kom jag på mig själv att jag vill kunna läsa precis allt som vart, även det dåliga. Eftersom hon inte är rädd så hoppas jag på att det är en trotsperiod hon måste gå igenom bara. 


Gnäll-varning

Var lite orolig igår när jag gick och lade mig att träningsvärken skulle vara värre idag. Brukar ju vara som värst dag 2, men den ligger stilla på gårdagens smärtgräns. Tur det! Haha. 
Ujj vad jag har gnällt om det här, men jag har allvarligt aldrig haft så ont i mina lår någon gång. Så jag tänker gnälla vidare lite! :) 

Funderar hur jag ska göra med dagen. Kanske ska ringa farmor och se om hon kommit hem från Vemdalen och vill få håret klippt? Eller om jag ska vänta någon dag då jag mer smärtfritt kan sätta mig på en stol.. haha. Dansa ska lasttränas och Bronzac måste få komma ut på en ordentlig ridtur då han tagit det lugnt hela helgen. Så kanske jag ska spara på min smärtgräns till dess! 

Jag har precis fått med mig Hanna på ett nytt boxningspass på torsdag! Så ni lär få mer skavsår i öronen i slutet av veckan igen :D Moahahaha. 


Lastträning

Jag har en sjuklig träningsvärk från boxningen igår. Mina handleder och framförallt lår gör sjukt ont! Det har vart en pina att gå i nedförsbackar, sätta sig på huk och i bilen idag. Fy satan. Tror aldrig jag haft sån träningsvärk faktiskt. Haha. 


Jag stapplade ut på en promenad med Bronzac, Hanna och Tage i alla fall. Hanna har vart hästvakt i helgen men Tage rör sig ojämt på höger fram, så vi fick hålla oss på backen. Men det är mysigt det med :)



Åkte sen till Dansa för att lastträna. Fortfarande blankis men jag ställde transporten bara någon meter från stalldörren också sandade Annika massor, så det gick faktiskt bra. Dansa är otroligt naffsig och bångstyrig i stallet just nu och jag anar att det beror på överskottsenergi, för gud vad glad hon blev idag när hon fick gå ut genom dörren som INTE leder till hagen. Var flera, flera veckor sedan sist hon fick det pga underlaget.

Lastträningen gick sådär. Tog drygt 10 min första gången, 12 sekunder andra gången och 6,½ min tredje och sista gången. Vi försöker lista ut bästa metoden och det är svårt. Men det vi har uteslutit är att använda linorna och dra för mycket i grimskaftet för det gör henne bara vrång och hon börjar backa. Det enda rätta med henne verkar vara att vänta ut henne tills hon känner för att gå in. Sista gången gick jag in och ställde mig vid bommen och ruskade på havren (hon fick äta sin middagshavre där inne idag som belöning) och lät grimskaftet vara slappt och då gick hon in nästan direkt. Så det ska jag testa imorgon igen. 
Hon har ju alltid gått in utan problem förut, så hon fjantar sig bara nu. Hon är inte det minsta rädd eller spänd på något sätt utan bara envis. Så det gäller att bara vara mer envis än henne och låta det ta den tid det tar. Hon började att skrapa med hovarna på rampen idag också när hon blev sugen på havren som hon såg, men ändå var för envis för att gå in till. 

Det hon gör när hon inte vill gå in är att hon står halvvägs upp på rampen, backar av ibland om jag tar för mycket i grimskaftet, men går upp till den positionen fort igen. Några gånger gick hon på sidan av transporten idag, men det gick fort att få henne på rätt ställe igen. Hon naffsade dock ganska mycket idag och det är svårt att hålla i pekpinne, grimskaft och korrigera naffs samtidigt, så jag har ett blåmärke på armen nu. När hon väl går in så står hon där som en ljus medan bommen och baklämmen fälls upp så det är otroligt skönt.

När vi var klara fick hon gå fram och ta ett steg upp på rampen, göra halt och backa av några gånger för att hon skulle lyssna på mig. Men det är ju inga problem, utan det är bakbenen hon envisas med att inte gå upp med..

Men övning ger färdighet, så snart kommer hon springa in ;) Säger vi..




Tröttmössa

Kom hem från jobbet strax före fem och råkade sätta mig i soffa. Blev totalt bedövad i hela kroppen och orkar knappt lyfta en arm. Haha. Tur att jag inte ska till stallet.

Jag hatar när man får den här känslan. Är dödligt hungrig men orkar inte gå in i köket och leta något ätbart. Ska dock tvinga mig upp och åka och handla tacos så fort Viktor kommer hem. Det ger mig nog energi ;) hihi.

Imorgon ska Frida och jag på box'n fun kl 10! Känns lagom hurtig sådär en lördagförmiddag :) Längtar! Kommer garanterat tycka att det var en väldigt dålig ide någonstans där mitt i passet.

Dags att kravla sig upp nu kanske! fick ont i min axel, vid nyckelbenet, idag också. Var bara tvungen att tala om det. Tjohej!

 

Nätmobbing

 


Den här 13 åriga tjejen valde att hoppa framför ett tåg och avsluta sitt liv förra veckan, på grund av mobbing. Hon verkar så himla klok och stark. Den här videon visar tydligt att man aldrig kan veta vad som gömmer sig inom en  människa. 

Så otroligt tragiskt att något sånt här ska kunna hända. 13 år och hennes liv har knappt hunnit börja. Att det finns så vidriga människor som lever för att trycka ner och förstöra andra människor gör mig illamående. 


Gårdagens roligaste!

Annika hade en avbytare med sig som skulle introduceras. När dom hade kikat in i stallet där Hanna och jag var så utbrast jag när dom försvunnit - oj vilken maskulin kvinna! 
Hanna kontrade med - va? oj, jag som trodde det var en femenin karl! 

Hahahaha! Efter nogare kontroll var det Hanna som hade rätt!

När vi senare var i Spännars och Anette kommer in i stallet och snörvlar så frågar Hanna om hon är förkyld.
Inget svar..
Hanna frågar igen - är du förkyld Anette?
Fortfarande inget svar..
Hanna gör ett ytterligare försök att få kontakt - Anette, hör du mig inte? 
Anette - Va, säger du nått?? Jag hör inget för jag är så jäkla förkyld!

Hahahaha!! 

Kalla mig lättroad. Men nog har jag roligt i alla fall ;) 


Skillnaden på korrigering och misshandel

Läste ett väldigt bra inlägg som jag tycker alla hästmänniskor kan ta del av :) 

Inlägget finns här




Vem påverkar vem?

Min vän Magda sa något väldigt intressant för ett tag sedan.

- Påverkas vi av hästens personlighet, eller påverkas hästen av vår? 

Jag har aldrig tänkt på det faktiskt. Men det var en väldigt intressant fundering som jag har klurat runt på och egentligen inte kommit fram till något bra svar på. Jag går till mig själv och min hästsituation då jag har en av varje "sort" tätt inpå mig. 

Bronzac - Försiktig. Lugn. Försynt. Osäker. 
Dansa - Självständig. Orädd. Tuff. Översocial (ja jag hittade på ett eget ord, social kändes inte tillräckligt. Haha)

När jag pysslar med Bronzac så är jag försiktig, ger små tillrättavisningar om han hittar på hyss. Flänger och slänger inte med grejer. För jag vet att han blir rädd för sådant och jag vet att han lyssnar på ett lågt nej och backar om jag petar lite på honom med fingret. 

När jag pysslar med Dansa så är jag mer tydlig och konsekvent. Här kan man inte lulla på reglerna då hon ändå ifrågasätter mig ibland. Lika väl som jag vet att Bronzac blir rädd och lite orolig för vissa saker så vet jag att Dansa gärna tar kommandot om det är något jag inte "tar igenom". Jag måste vara tuff och orädd då hon busar till det med luftakrobatik och jag måste vara envis som en åsna när hon inte vill låta mig hålla i hovarna. 

Nu, tillbaka till frågan: Vem påverkar vem? 

Att umgås med hästar handlar om att få förtroende och ta ledarskapet och det jag vet är att jag måste behandla dom på de här olika sätten för att få deras förtroende. Skulle jag göra tvärtom så skulle Bronzac vara livrädd för mig, och Dansa skulle köra över mig totalt. Genom det skulle jag aldrig bli en tillitsfull ledare. 

Jag tror att vi påverkar varandra till viss del åt båda håll. Jag delar med mig av mitt (för det mesta) stora tålamod, som Dansa saknar, och det väldigt starka behover av social kontakt som Dansa älskar och behöver, samtidigt som hon gör mig tuffare och i sin tur tränar upp mitt tålamod ytterligare. Haha.
Till Bronzac delar jag med mig av min lugna och försiktiga sida som han mår bäst av att ha i sin närhet. Medan han gör mig.. lugn.. och försiktig i sin tur? Ja vi är nog ganska lika åt båda håll nu när jag tänker efter. I yngre dar var vi båda väldigt rädda och hispiga så vi har väl helt enkelt växt ihop och mognat tillsammans? Fast det kanske inte är så konstigt då han funnits med i mitt liv under de år då man kanske formas som mest som människa? Vad klyschit det lät, men det måste ju nästan vara så.

Oj vilket virrigt inlägg det här blev. Jag blev inte ett dugg klokare, snarare tvärtom. När jag försökte lista ut min egna personlighet så blandade jag ihop den med vad som kanske har förändrats under alla åren jag haft häst. Helsnurrigt! 
Det jag kan konstatera är i alla fall att under de 2år Dansa och jag kännt varandra så har hon tuffat till mig otroligt mycket som hästmänniska. Fast samtidigt så vet jag inte hur tuff jag egentligen är när det kommer till en annan "bråkig" häst? Till stor del är det kanske vår relation och att jag lärt känna henne så otroligt bra som gör att jag inte känner någon rädlsa längre tillsammans med henne?

Nej nu får jag ont i huvudet av allt virrvarr! Haha. Men jag tror att vi människor anpassar vårt sätt väldigt mycket efter hur hästen som vi hanterar är, samtidigt som vi formar hästen till viss del med vår personlighet i vår tur.

Något jag vet med säkerhet är att jag älskar att dom är som natt och dag! 

Stenhårt

Det är verkligen stenhårt ute nu. Riktig blåis och minusgrader med snålblåst. Broddarna tar knappt vissa gånger och Bronzac stapplar som en stelbent ko för att han tycker att det är obehagligt att röra sig på så hård mark. 

Så himla typiskt att det här kommer efter hans vila dessutom, magen är rejält stor nu.. Haha. 

Vid guckbacken fanns det en kort sträcka där det gick att trava och galoppera lite, men i den här konstiga kylan så höll jag på att frysa ihjäl när jag red dit i helgen. Var ju tvungen att skritta dit och hem. 
Idag trodde jag Hanna skulle följa med till stallet så att hon kunde följa med ner till ridhuset. Jag hade fel, men satte på mig pannlampan, tog mod till mig och skrittade ned dit själv! Tycker det är läskigt att vara nere helt själv på en kolsvart gammal såg. Men ikväll var jag modig! och det måste jag nog se till att vara fler gånger ett par veckor framöver. För det här verkar ju hålla i sig.

Körde lite olika trav- och galoppövningar och Bronzac njöt av att få sträcka på benen på ett fast och mjukt underlag. Så jag var såklart minst lika nöjd! :) Lycklig häst, lycklig matte! 

 

Vart ligger rädslan?

Jag läser väldigt mycket hästbloggar. Alla tycker och gör olika och jag älskar att lära mig nya saker om sånt som intresserar mig. Frågvis som få, men det är alltid i syfte att lära mig nytt nytt nytt! Jag vill veta varför andra tänker som dom tänker, och gör som dom gör. Kanske jag kan ändra mig till det bättre? Eller kanske jag kan slå bort det tankesätt/tillvägagångssätt som någon annan använder?

Något jag läst på många ställen är att alla ryttare är så otroligt rädda om hästen i alla lägen, men aldrig det minsta orolig för sig själva? och detta är alltså något dom ofta poängterar extra noga. 
En ryttare kan sitta på sin häst som stegrar och är centimetrar från att slå över, skenar i 190, bockar hysteriskt osv. vilket kan ge livsfarliga skador hos både ryttare och häst såklart - men det är endast hästen dom är rädd om. 

Jag går till mig själv och tänker på hur rädd jag är om mina hästar (även andras jag rider såklart). Jag gör allt för att förhindra skador i alla situationer, men det gäller även mig själv!
Skenar min häst så är jag lika rädd för hur min kropp kommer se ut efter ett fall om hästen snubblar, som för hur hästen kommer klara sig. Jag tror knappast att jag agerar annorlunda för det, även fast jag inte enbart är rädd om hästen.

Jag har ärligt talat aldrig sett någon skriva att dom vart rädd för att skada sig själva. Tror man att man blir en bättre människa av att säga så? Eller är det verkligen så att det finns, många, tjejer där ute som skiter fullständigt ifall dom blir förlamad eller ej? 

Vi har, precis som hästen, bara ett liv och en kropp. Bara för att jag är rädd om mig själv så betyder inte det att jag är mindre rädd om min häst. 


Visa

Visa är så himla fotogenisk! Haha!


Hahaha!

Jag sitter med lurar och lyssnar på musik och Viktor skulle säga något, så han tog ur plutten ur mitt ena öra. Sekunden efter sitter han där med plutten i handen, UTAN sladden (som att den hade lossnat). Skitkul! Haha.
Jag hann inte ens säga det innan han stoppade den i munnen och började tugga?!!!!

Jag höll på att dö av skratt samtidigt som jag funderade på vad tusan han håller på med egentligen??? Viktor stirrade på mig som om att jag var dum i huvudet medan jag försökte få fram ett; - va? vad göör du? Varför stoppade du plutten i munnen?? 

Men vet ni vad, det var en lakrits han höll i handen och stoppade i munnen! Öronpluppen låg på min axel.

Hahahahahaha! 


Gullegris!



1 år

Dessa foton är från 10 mars förra året. Alltså 1 år sedan om två dagar. Otroligt mycket har hänt sedan dess. Behövde en täthäst som Dansa kunde följa eftersom styrningen inte fungerade helt. Jag hade precis börjat trava med henne korta sträckor under tömkörning och hon var alltid tvungen att stanna och göra en liten bockning eller två, innan hon kunde börja trava. Vi hade utökat vidderna med att hålla till på åkrarna kring skolan, men längre än så gick vi inte. Varken under promenad eller tömkörning. 

Det här är även precis i början då Hanna var med i stallet och vi lärde känna varandra. Jag minns att hon efter bra många gånger i stallet var helt imponerad en dag för att Dansa inte gjort en enda bockning eller annat bus på en "hel" tur. Som då varade ca 15-20min. 
Jag tror inte Dansa stod så högt upp på Hannas lista över favorithästar under den tiden ;) Haha.

Den här dagen var hon riktigt pigg och sparkade bakut mot en bil som körde förbi. Som tur är det enda gången hon gjort något sådant dumt. Hon hade även kommit på idén med att lägga sig och rulla. Dock lyckades hon bara första gången då jag inte hann fatta vad hon höll på med innan hon kastat sig omkull i en liten kvarglömd snöhög. Hon gjorde ganska många försök efter det under våren men jag lyckades stoppa henne i tid resten av gångerna, förutom under en longering i Spännars. Då var hon helt crazy hela tiden så en rullning bland alla stegnringar, bockningar och karatesparkar spelade nästan ingen roll.. 

Det här var alltså, om två dagar, ett år sedan och ni ser ju marken! Nu är det hur mycket snö som helst kvar och ett tjockt lager is på vägarna som knappast kommer smälta när det envisas att vara -10 grader. 


Jag ledde hellre Dansa när hon var pigg och bråkig. Nu tömkör jag hellre vilket måste betyda att jag fått bra kontroll på de sju mil långa tömmarna trots allt :) 

Häng-träningen hade börjat. 

Och Hanna testade att tömköra Lukas. 


Oplanerad vila

Det har inte stått så mycket om Dansa i träningsväg här på ett tag nu och det beror på att vi helt enkelt är "inlåst" i stallet med blankis utanför. Dansa har inga skor och därmed inga brodd heller, så hon stapplar fram i hagen men mer än så blir det tyvärr inte nu. 

Jag vill inte sko henne utav den enkla anledningen att jag inte vill rida en häst som är sutten på 6 ggr, och dessutom visat diverse akrobatikkonster, med järnkuber under hovarna. Flyger jag av och skulle råka bli trampad (ja ni har väl lärt er hur min tankeverksamhet fungerar nu. Haha), eller blir sparkad så blir jag det hellre utav en barfota hov, än en med skor och brodd. 
Jag tror att vi kommer behöva sko henne framåt sommaren ändå för hennes hovar nöts ner väldigt fort. Men vi avvaktar i alla fall tills broddunderlaget försvinner. 

Foton från andra skritten. Gud vad jag längtar tills vi är igång igen! nu känns det bara overkligt att jag faktiskt suttit där uppe. 

Detta här också anledningen till att jag tyckte att det kändes "onödigt" att dra igång med ridningen i februari. Som det är nu kan vi inte ens ta ut henne för att lasta och köra iväg till ett ridhus. En vila nu hade inte gjort något men jag vill gärna kunna planera vilan lite mer så att det slutar på ett bra sätt, och inte vakna en dag och hux flux inte kunna ta ut henne ur stallet. 

Det känns tråkigt, men samtidigt så har vi all tid i världen. 3-års är inget måste på något sätt. Det viktiga är att vi får en bra fortsatt inridning med de bästa förutsättningarna. Det är trots allt min första unghäst. Dansa ligger mycket i boxen på kvällarna nu så hon kanske tänker växa lite till igen? Inte mig emot i så fall! Anette mätte henne förr, förra lördagen och då var hon 1,55cm. Alltså har hon bara växt 1cm sedan i höstas. 


Så länge isen behagar att ligga kvar så borstar vi bort vinterpäls och lyfter hovar så det står härliga till! Och känner på tänder.. Haha! Fast nej, det har jag gjort för sista gången i mitt liv. Mitt finger har i allafall återhämtat sig nu ;) 



Zumba

Ikväll har jag testat Zumba med några kollegor. Två av dem har kört det många gånger och var bla med på Vasa-zumban i söndags och dansade i 4 timmar. 

Trots min stora brist på koordnation så var det riktigt roligt! Jag behöver nog bara lära mig rörelserna lite mycket bättre för att känna att det ger tillräckligt med träning för att försöka avsetta lite tid till det ibland (HA HA HA som att det skulle gå att klämma in??) 
Jag hängde väl med på sisådär häften av stegen/rörelserna men det var i alla fall mycket mer än vad jag trodde! Haha. 

Summa summarum: Kändes inte så mycket i träningsväg (men det tror jag ändras lite om man lär sig hänga med bättre och kan göra stora rörelser i allt), men var grymt kul! 

Gud vad jag saknar Fridas och min period då vi hängde där en dag i veckan och boxades. Det är så himla kul och motiverande med gruppass! Det är liksom som en egen liten värld där nere på Sporthallen, där det verkligen kryllar av svettiga och glada människor i olika träningnivåer. 

Nej nu ska jag sova snart! Viktor är bortrest och kommer hem på lördag, så jag får somna utan honom. Hur tråkigt är inte det?? 


Lite klokare

Ikväll har jag lärt mig något nytt! Tänkte dela med mig här så att inte fler behöver göra samma misstag. Ifall det mot förmodan är någon som är lika korkad som mig och inte redan listat ut det, utan att prova. 

Jag brukar kika på Dansas tänder ganska ofta. Se om någon är lös eller tappad och känna på vargtänderna ifall dom är vassa. Vargtänder sitter endast (i vanliga fall, och på Dansa) i överkäken, så känner jag på en sådan och hon stänger munnen så känns det inte så mycket eftersom det bara är tandkött nedanför. 

Ikväll när jag öppnade munnen så såg jag en tand innanför som såg ut att kunna vara vass (den har en motsvarande tand i överkäken såklart.) Självklart petade jag in fingret och kände på den där jäkla tanden, och dessutom på tugg-ytan. Dansa kom på att hon behövde tugga och mitt finger klämdes såklart mellan hennes tänder!! Det gjorde satans ont och jag fattar inte hur jag tänkte?!! 
Dansa förstod nog inte ens vad det var hon tuggade på och jag lyckades bita ihop och snällt ställa in henne i boxen utan ett ljud.
Fingret förlorade en skinflisa och blödde lite, men annars var det ingen fara. Jag började dock må illa och gick därför ut för att ta luft och fylla vattnet i hagen för att få annat att tänka på. Det hjälpte inte för efter ett tag så började det svartna för ögonen och jag blev rädd att jag skulle svimma. Ensam i stallet och dessutom ingen som ens visste att jag var där.
Jag blev vinglig och såg nästan ingenting så jag slog mig på huvudet för att "hålla mig vaken" och sprang till bilen för att ringa till någon och tala om vart jag var. Pappa svarade nästan direkt tack och lov och efter några minuter med honom i telefonen så mådde jag bra igen. 

Förstår inte varför det blev sån reaktion? Jag brukar aldrig bli svimfärdig och även om det gjorde ont, så gjorde det ju inte SÅ ont. 

Jaja, fingret mår bra och jag har lärt mig varför tandläkaren använder tandstege när dom kollar tänderna! ;) Haha. 


Guldklimpen

Igår var det en vecka sedan Bronzac reds sist. Sedan dess har jag promenerat med honom ca 30 min om dagen, förutom två dagar då han vilat helt. Tänkte ge honom en skritt-vecka men kom på mig själv med att vara lat i så fall, när jag lika gärna kan gå själv så att han får vila ryggen också. Så, så blev det!
Skavet som var ömt har läkt men jag tänker ändå vara försiktig och rida barbacka eller ha väldigt långa stigbyglar så att enbart mina vader kommer åt där, tills sommarpälsen kommer fram lite mer. Nu är det ändå asfalt överallt, eller stenhård is. Utanför vägarna är det alldeles för mycket snö så vi är ganska instängda.

Hanna och hennes syskonbarn Vidar var med i stallet idag. Vidar fick rida barbacka ner till ridhuset så travade jag Bronzac lite där nere. Han var så himla fin! Kändes att han var fräsch och taggad på att arbeta. Jobbade lång och låg utan att hänga sig i handen trots att jag hade hacket. Tänk vad en veckas semester kan göra :) 
Vidar fick sedan rida upp till stallet igen där vi lämnade Bronzac med hovslagaren och själva åkte till Lillstallet för att natta hästarna där. 
Det blev en snabb visit för Hanna mådde illa hela kvällen och kräktes till och med en gång. Jag som är livrädd för magsjuka bestämde mig för att bara gilla läget och snällt sätta mig i samma bil som henne och åka hemåt. Nu ber jag till gud att det är något dåligt hon ätit! Om inte så är fallet, så lär jag ju märka det.. 
 

Lugn dag

Viktor, Sune och jag startade dagen med en skön sovmorgon. Sune, tonåringen i familjen sov som vanligt längst. När vi väl tjatat upp honom så tog vi en promenad i solen. Varje sekund solen är framme, och varje milliliter snö/is som försvinner gör mig lycklig i själen!

Har även vart iväg på lite ärenden och donat lite här hemma innan jag och Sune lämnade Viktor hemma och åkte till Lillstallet vid 15. Sune jagade kråkor och jag mockade. Annika dök upp och vi kom på den utsökta idén att lämna kvar Dansa själv ute i hagen för att se hennes reaktion. Jag fick lite dåligt samvete och kände mig taskig när jag stängde dörren framför mulen på henne, hon som alltid vill komma in först fick stanna kvar helt ensam ute nu. Lilla bebis. 
Jag gick raka vägen till ett fönster och tjuvkikade på henne. Hon hade fått syn på en människa med två hundar en bit bort så hon fattade inte ens att hon var ensam innan vi öppnade dörren åt henne. Vi skulle haft mer is i magen kanske. Haha. Jaja vi får testa en annan gång. 
Borstade och lyfta hov-tränade innan dom fick middag. Vi har ett hål i taket i stallet där vi har ned hö från höskullen. Kan tänkas vara läskigt när det helt plötsligt rasar grejer från taket. 
Hur Dansa reagerar? Jo hon går fram så långt linorna tillåter och försökter fånga maten i farten :)

Lämnade Sune hos mamma och hälsade på farmor en stund innan jag åkte vidare till Bronzac. Fixade allt och pysslade om brun-saken (ja jag vet att jag är grym på smeknamn!) Fixade även iordning lite annat så vi hann tyvärr inte med någon promenad idag. Imorgon ska han i alla fall börja ridas igen! :)

Stannade hos mamma på hemvägen där jag blivit bjuden på middag. Mumma! 

Nu ikväll satt jag och tittade på Familjen Annorlunda. En kille i en av familjerna fick en moped, och han blev så himla glad att jag började gråta. Blev så himla rörd. Haha! 
Förstår inte hur jag orkar vara så blödig.. 




Visa

Vasaloppet idag och Oskar Svärd var inte med i slutstriden i år heller. Booooring! Vädret var i alla fall väldigt soligt här idag, dock en del blåst som sänkte standarden lite. 

Tog en promenad med Bronzac och åkte sedan och hämtade upp Sune innan jag åkte till Lillstallet. Mötte upp Hanna där och vi tog ut Sune och Visa. 
Vi upptäckte dock att stackars Visa var halt. Trodde först att jag inbillade mig som den lille hästhypokontrikern jag är, men nog var hon varm i v. bak allt. Så det var bara att skritta hem. Troligtvis har hon vrickat sig i hagen och är bra snart. 


Taggad ryttarinna!

Igår var Hedvig med till Bronzac och red! Hon provade att trava på honom för första gången och det kändes som att sitta på en studsmatta sa hon! 
Jag kallade även Bronzac för latmask, då han gick sakta (han blir alltid så försiktig när ett litet barn sitter på ryggen. Duktiga killen). Då berättade Hedvig för mig att när Lukas är busig, då brukar hon minsann kalla honom för latlampa! 
Haha dom är för härliga de små barnen ♥


I torsdags firade vi Jonas kommande 2-årsdag med tårta och cupcakes. Som ni ser så var dom uppskattade! Han hade ramlat och gjort illa armen strax innan vi kom så han satt i mitt knä och myste väldigt länge. Har nog aldrig träffat en 2-åring som så ofta vill komma upp i famnen och mysa ♥


Lördag

Jobbade Maries lördag idag eftersom hon tog min förra helgen då jag var iväg på löshoppning. När salongen stängdes kl 14 så kom mamma och Anders med lunch. Mammas hår klippte och färgade vi och Anders lilla fjun rakades av ;) Kletade i lite nya blandningar i mammas krull och jag tror hon gillade det :) 

Kom inte iväg till stallet förrän vid fem tror jag så kvällen blev ganska sen. Mockade och fixade stallet hos Bronzac innan vi tog en 30 min promenad i blåsten och halkan. Tur att jag kunde hålla mig i Bronzac när jag gled runt lite väl mycket! Han ömmar inte längre på skavet, men jag tänker promenera honom några dagar till innan jag sitter upp igen. 


Var bjuden på inflyttningsfest hos en kollega ikväll, och Hanna bjöd med mig på Palladium. Jag var för ovanlighetensskull sugen på att gå ut ett tag! Men eftersom att jag kom iväg sent till stallet, vill upp och kolla på Vasaloppet i skaplig tid imorgon och lite så, så skippade jag utgången ändå.

Kunde heller inte låta bli att svänga in till Dansa på hemvägen fast klockan nästan var sju, så ni hör ju vad stressigt det hade blivit ;) Borstade och pysslade på med diverse saker där. Klippte bla manen och hovskägget på lilla donnan. Hon sparkade bara med ena bakbenet idag och då testade jag en lite annorlunda metod. När den var kratsad så lyfte jag den väldigt korta stunder och gick ifrån och klappade henne mellan varje gång, tills hon lyfte helt utan att tänka - spark. Tog ca 3 ggr. 

Kom hem vid åtta och sedan dess har jag legat utslagen i soffan. Känner mig väldigt trött så ska nog gå och lägga mig snart. Får se om det går att sova med stormen utanför fönstret. Kan bara tänka mig hur det dånar i "min" lilla stuga hemma i Norrlandsporten.