Hanna & Visa



Longering nr 2 i hagen

Efter stall nr 1 åkte vi, hela högen med hundar och människor, till Lillstallet. Där Dansa longerades på volten och hängdes på. Hanna red Visa medan vi gick med doggsen och Magda longerade lille Lukas. 

Dansa var duktig idag. Jag blev inte lika trött då snön sjunkit ihop lite och det redan var lite nedtrampat sen sist. Dansa brydde sig inte ett smack om svarta röret idag och det var mest bara i höger varv som hon drog ut i "hörnet" mot stallet. I det varvet fick hon även ett litet utbrott och bytte varv (hennes specialare). Med tanke på min begränsade smidighet i all snö så tog jag det väldigt lugnt och väntade ut henne innan jag rättade henne. Hon vet så väl att hon gör fel de där gångerna nu, men hon kan liksom inte riktigt låta bli ändå. Annars brukar det lösa sig väldigt snabbt med att man snabbt springer emot hennes bakdel så att hon hamnar på rätt köl igen. 

Alla komandon satt bra idag förutom galoppen. Där segade hon sig och spelade lite döv. Men vi har inte de bästa förutsättningarna där nere och det avslutades bra. 

Longerade med sadeln och inspänning som satt i grimman idag. Glömde dock dra ner stigbyglarna. Hade tränset över grimman eftersom jag planerade att hänga på henne efteråt och ville då kunna sätta på tyglarna. Har vanligtvis inspänningen i bettet men vill inte det nu när underlaget inte är det bästa. 

Dansa blev ganska varm och nästan lite svettig idag och då blir bufflingarna värre, var lite orolig att hon tänkte försöka rulla sig där ett tag men jag ledde runt henne lite och då slutade hon. Satte foten i stigbyglen och hävde mig upp i sadeln sedan. Hängde och klappade på magen, rumpan och halsen några gånger på vardera sida. Första gången sen i november men hon stod stilla som ett ljus och brydde sig ingenting som vanligt. 
Det är i skritten saker och ting händer har vi märkt ;) 

Jag klappade henne ingenting idag (berömde med röst under tiden och gav henne massor av klappar inne i stallet igen istället såklart!!) och jag tycker nog att hon gav upp bufflingen lite snabbare faktiskt om jag ska leta små förbättringar ;) 

Dansa hade inte den bästa framåtbjudningen idag, vilket kan skyllas lite på det svåra underlaget. Men Magdas första kommentar var: - hon har bra framåtbjudning ju! 
Hahaha sist hon var med när Dansa aktiverades var på våren då hon var 1 år och då stod hon mest bara med fastlåsta hovar i backen och blängde på oss!

Helt omedvetet körde vi på en snygg matchning alla tre idag! Haha
Haha snacka om fläng och släng-bild! 

Magda & Lukas


&

Magda

Magda har äntligen flyttat uppåt landet efter alldeles för många år nere i Jönköping! Hon är dock bara här för några dagar innan hon styr kosan mot Sydafrika och 6 veckors arbete med hästar på en ranch, eller vad vi ska kalla det? 
Turridningar, daglig skötsel och unghästhantering står på dagarnas agenda.

Jag älskar Magdas inställning till allt. Det finns liksom inga problem utan superbra lösningar i hennes värld. Hon tar så lätt på nya utmaningar och lever efter motot "det löser sig". Tänkte att jag skulle sno lite av den egenskapen.. haha. 

Hon har ridigt Bronzac två dagar den här veckan för att få lite "ridning i kroppen" inför resan, då hon inte spenderat så mycket tid uppe på hästryggen de senaste åren. I måndags red hon själv men idag passade jag på att låna Tage och följa med. Hade himla härligt väder och hästarna var glada! 
 

Svanstvätt

Eftersom det var nollgradigt idag så passade vi på att tvätta Dansa och Visas svansar. Dom har varit alldeles nerbajsade. Visa har varit lös i magen från och till i vinter och Dansa vet jag inte vad hon sysslat med, den har vart väldigt äcklig ett bra tag i alla fall, och det har vart på tok för kallt för att göra något åt det. 

Vi kavlade upp ärmarna och fyllde vattenhink efter vattenhink då vattnet blev alldeles bajsigt, innan det äntligen blev rent. Sprayade i en massa glansspray efteråt, så nu kanske jag kan börja borsta den ordentligen igen! 

Det var första gången Dansa fick svansen tvättad och jag var beredd på viftande bakben eftersom dom brukar tycka att det är obehgaligt med blöt svans. Men hon stod stilla som en ljus med alla fyra hovar i backen hela tiden! Duktig flicka! :) 

Visade Hanna volten vi longerade på igår och hon höll på att dö. Hon trodde att jag hade överdrivit när jag sagt att den blev lite stor. Men nu tycker hon snarade att jag underdrev! Haha. Ja, bra träning var det i alla fall. För oss båda ;) 


TACK!

Att få läsa så fina saker kan inte göra mig annat än glad! 

Kika in här om ni vill läsa :) 


Röd skönhet

Jag har länge velat köpa ett rött schabrak till Dansa för att jag tycker att hon skulle vara så himla fin i det med sin mörka färg. Jag hittade ett hon skulle få i julklapp men det var slut och sen har jag inte prioriterat det då det finns annat viktigare att lägga pengarna på.

Igår lockade Hanna mig med en överraskning för att jag skulle följa med och hämta hennes läskiga (som faktiskt inte var läskig) bil i Växbo. Och gissa vad hon gjort?? Jo hon hade köpt ett rött schabrak!! Precis det jag sett ut på Hööks :))

Gulle henne! Självklart är det Hanna och Visas, men Dansa och jag får låna det. Och dessutom inviga det idag! 

Har en väldigt dålig mobilbild, men ni kan ju ändå se hur fin hon blev! :)


Longering

Annika fick en snilleblixt här om dagen om att hon skulle skotta en volt i hagen så att vi kunde longera Dansa där. Alltså bara skotta med hög skopa så att hon ändå hade att trampa igenom så risken för halka försvinner. 

Jag satte på henne selen och inspänningen som jag fäste i kapsonen. Tog inte på något träns för jag ville ändå inte spänna fast inspänningen i den ifall hon skulle snubbla och få ryck i munnen. 

Annika var rädd att hon hade gjort en för liten volt, men väl där nere så insåg vi att den var lite väl stor istället. Haha. Sen hade hon inte skottat i mitten eftersom jag ändå bara ska stå och trampa runt på i princip samma ställe. Men då volten var lite väl stor så räckte nästan inte linan så jag fick springa runt mer än planerat. Så jag var heeeelt slut efter ett tag! Haha. 

Dansa tyckte i alla fall att det var galet skojj!! hon orkade sisådär 6-7 varv åt båda hållen innan bensinen tog slut, förståeligt då det var ganska djup snö där hon sprang. Själv hade jag kurkat för länge sen! 
Hon drog ut på den sidan av volten som låg mot stallet och där det dessutom stack fram lite utav ett svart rör. Hon blir mycket starkare med bara kapsonen såklart så jag fick kämpa rejält för att "dra in" henne på volten igen och vi fick inte så bra flyt där förrän i slutet. 
Hon tyckte även att röret var lite onödigt att springa över de första varven så hon stannade och försökte smita undan. När hon sedan gick över den bra så kom en på gården bredvid och började prassla och greja med några säckar så hon tappade lite koncentrationen igen. Men vi avslutade med ett helt varv i trav och sedan ett helt varv i skritt.

Jag brydde mig inte så mycket om olika gångarter idag utan jag drev bara på henne och hon valde själv galopp, med spättsade öron och lysande ögon, tills hon blev trött. 

Kör vi någon gång till där så tror jag att det kommer bli ganska bra faktiskt :) Hoppas bara att hästarna inte traskar runt där för mycket under dagarna. Idag hade dom redan hunnit lämnat två bajshögar och grävt en grop ner till gräset. Nyfikna busar! 

Hon var lite bufflig den gången jag bytte varv och då jag fick leda henne på rätt spår igen (en av gångerna hon kastade sig utåt så orkade jag inte hålla emot så hon hamnade på fel sida av en snöhög) men efteråt, när vi var klar, var hon så trött och nöjd att hon stod som ett ljus! :) och jag kom ihåg att inte klappa henne. 

Nästa gång, på onsdag, ska jag sätta på henne sadeln istället. Skulle behövt tränat upp min kondis lite också innan dess ;) haha. 
Känns det bra så kanske jag avslutar med att hänga lite på henne också.


Danstjejen

Ibland, eller egentligen ofta, när jag får höra om hästar i Dansas ålder som är så lätthanterliga (som de flesta verkar vara av det jag läser) så får jag lite ångest. Det verkar aldrig vara några krusseduller i stallhanteringen. 

Att då tänka på att Dansa fäktar med hovar vid hovkratsning, naffsar i tid och otid och skrapar med frambenen i gången när hon får tråkigt gör att jag såklart funderar om jag "misslyckats" med uppfostringen? Hon är ändå väldigt hanterad ända från det att hon var föl.

Men när jag tänker efter så om Dansa vart en "Bronzac" så skulle även hon garanterat vara väldigt coollugn och foglig, då han är en sån häst som tar till sig tillrättavisningar väldigt fort. Dansa är tuffare och väldigt självsäker och då krävs det mer envishet och längre tid för att få igenom något. 

Jag har alltid fått min vilja igenom, på ett schysst sätt, genom envishet. Jag gick tillbaka i arkivet här om dagen och insåg faktiskt då hur många små hyss vi faktiskt lyckats få bukt på. Dock hittar hon på nya hela tiden. Hon är lite utav en periodare. 

Jag får som sagt prestationsångest av att höra om andra så fogliga unghästar, men samtidigt när jag väl är i stallet så inser jag att jag är väldigt glad över att Dansa är just Dansa. Jag måste lära mig att skita i hur andra har det och "kanske tänker" för JAG har inga problem med att hon är som hon är, utan tvärtom! Jag älskar att hon har sån energi och är så påhittig. 
Hon är ett sto ut i fingerspetsarna, riktigt personlig och så otroligt social. Skäller du på henne över ett par flaxande hovar så får du räkna med att få två illmariga ögon och ett ännu mer ihärdigt flaxande tillbaka! 

Att ignorera är kanske inte det snabbaste sättet att få bort trotsigheter, men i Dansas fall är det det mest effektiva. Man har inte tråkigt en sekund med henne i närheten. Hittar man inte själv på något så är hon snabb med att lösa det själv! 

Jag har ångest över saker vi inte hunnit göra nu när det är vinter och halt överallt. Och bättre blir det inte av människor som påpekar att vi ligger efter i ridningen. Jag vet det, och jag vet också att varken jag eller Annika vill ge oss ut i denna iskyla och på snorhala vägar flera dagar i veckan för att komma till ridhus och kunna rida. Jag har bestämt mig för att ta allt i min takt, utifrån mina förutsättningar, som jag väljer. Det är min första unghäst och inridning så jag vill ta den tid det tar så att allt blir bra gjort. Mål är alltid bra och dom kvarstår. Men det stannar vid ett mål, och inget måste som ska genomföras till varje pris.

Jag ska sluta att känna mig dålig pga hur andra ha det och istället nöja mig med att jag själv har det jag vill ha. En buse som älskar ett händelserikt liv! 
Med alla de helt underbara egenskaper hon har så får jag helt enkelt stå ut med att hon har en envishet som faktiskt kan mätas med min egen, tänk vad tråkigt vi hade haft annars ;) 

Vi ska visa alla vad vi går för. Med motgångar i bagaget så kan man glädjas och vara så mycket stoltare över de vinnande stegen framåt ♥


Busehäst

 


En liten film från tömkörningen föregående helg. Hon var lite busig och skuttade lite. Efter bajshögen som är sååå äcklig (hennes alldeles egna) så drar hon till med ett rejält bocksprång. Tyvärr syns det dåligt på filmen. Hon rör sig i undertempo men det är för att jag inte kunde tillåta något snabbare då det var för halt.


Tolkning

 Ikväll tog vi med oss Hannas kontaktungdom till stallet. Vi sadlade och tog på tolkningsselen och gav oss ut och busade lite i månskenet! Hanna och Emelie turades om att åka bob och jag red större delen men gick sista biten så att Emelie fick rida. 
Bronzac frustade och var lycklig :) 


Haha Hanna såg ut som en groda med sina långa ben! 

Spårhunden

Lukas har lärt sig "sök" så nu kan man kasta ut morotsbitar i boxen så söker han reda på dom!
Lyckliga lille tjockisen ♥


Knoppträning

Kina red Bronzac idag men jag följde ändå med Hanna till Lillstallet då hon skulle rida Visa. Jag testade att knoppa Dansa. Andra gången i mitt liv jag ger mig på det och det blev mer likt korvar än knoppar med Dansas tjocka ponnyman. Haha. Jag måste nog jobba endel på min teknik. 
 

Jag hann göra 4st och berätta för Hanna hur stolt jag var över att hon stod så stilla. Jag fick dock snabbt bita mig i tungan då hon drog igång och försökte sparka omkull pallen som jag stod på. Småbarn alltså.. suck. Fick ihop en till av ren vrånghet så att hon skulle sluta sparka lite. Men sedan plockade jag ut dem igen. Ska engagera mig mer någon dag då det är ljust så att vi kan fota henne riktigt. 




Jag var helt klart snyggast i stallet ikväll! 

Tiden går fort när man har roligt

Satt och tittade tillbaka i arkivet igårkväll för att jag ville se vad vi gjorde med Dansa förra vintern. Hittade då kommentaren här nedaför till inlägget jag skrev 25 januari.


Postat av: Hanna Jonsson

Gud vad jag är avundsjuk på dig! Du vill inte ha sällskap i stallet någon dag? Jag saknar hästlivet så himla mycket men har inte tiden och stallet att ta upp intresset igen. Men har skrivit upp det som ett mål detta år!


2012-01-25 @ 00:04:18

Tänk att det inte ens gått 1 år sedan Hanna började följa med mig till stallet. Då var hon bara en kompis till en kompis som jag träffat på en fest något år innan. Sedan hade hon en bra blogg som jag följde. Och hon följde tydligen min också. Haha.

 

I början av mars bestämde jag mig i alla fall för att hon skulle få följa med mig till Lillstallet en kväll och hälsa på hästarna. På den vägen är det. Vi klickade till 100% och sedan den dagen har vi umgåtts både i och utanför stallet i snitt säkert 2-3 dagar i veckan, om inte mer, och hon känner mig utan och innan.



Vi skrattar och har riktigt roligt samtidigt som vi kan diskutera allvarligare saker. Är jag lite nere så har hon alltid något vettigt att säga eller att komma med, som får mig på bättre humör! 
Det bästa med henne är att hon är lika löljligt galen i hästar som jag själv är. Vi kan prata, diskutera och analysera hästar i timmar. Och var det möjligt skulle vi kunna vara i stallet dygnet runt! Jag kan nöta på hur länge jag vill utan att hon tröttnar ;) 

Nog kan vi väl säga att hon lyckades med sitt mål att hitta ett stall (blev ju till och med två) att vara i?? Och tiden hade hon visst när allt kom till kritan. Haha. 
Från att för mindre än ett år sedan då hon knappt hade några hästar att hälsa på, så har hon nu en som hon kan rida så mycket hon vill på (utifrån Visas ålder och kondition såklart), massor av hästar och ett stall att pyssla om hur mycket hon vill. Hon har dessutom två hästar till som hon brukar sköta då ägaren är borta, och varav en som hon rider på vid dessa tillfällen.


För halt!!

Nu är snön packad på vägarna och ingen blank yta finns. Stallplanen kändes riktigt bra så jag blev lycklig och tänkte att jag kunde longera Dansa med sadeln där idag. Men tjena! Gick ju inte alls. 
Hon fick skritta och trava något varv i höger och vänster innan jag gav upp för hon halkade till ganska mycket två gånger och sen slant hovarna lite nu och då. Vill inte riskera några sträckningar, eller brytna ben om vi ska vara lite dramatisk. Och det måste vi, för jag heter Lina och jag är en dramatisk person ;) 

Satte på tömmarna och tömkörde till verkstaden och vände istället. Hon fick trava några korta sträckor, också gjorde jag två volter vid årtalshuset. Sen gick vi hem för jag gav upp lite grann. Dansa var jätteduktig och lydig, tog tygeltagen lite sämre i svängarna bara för att det blev som ledande tygeltag då stigbygeln följde med ut. Och hon är ju van vid att känna dom "rakt bakåt" genom longerselen. Tömmarna hängde dessutom ända ned på halva bakbenen just för att stigbyglarna inte gick att göra kortare. Så jag var rädd att hon skulle få över benet ifall hon började busa, vilket hon som tur var inte gjorde. Nästa gång tänker jag sno Hedvigs stigläder som är rejält mycket kortare ;) 

Märkte att hon spände baken när hon travade med sadeln så jag vill gärna tömköra med den lite oftare. Blir svårare att få henne att arbeta då, men känns viktigare att hon är 100% avslappnad med sadeln i alla lägen. Blir mindre risk för mig att smaka grus när det är dags för uppsittning då ;) Haha.
Att bli sadlad och ha flaxande kåpor och stigbyglar brydde hon sig inte ett smack om trots att det var minst  2 månader sedan sist hon hade den på sig.

Känns lite hopplöst då underlaget inte kan bli mindre halt än såhär förrän det är barmark. Vi får nöta vidare fram och tillbaka på vägen med tömkörning. Åkrarna och hagen har fortfarande alldeles för djup snö och med skare i olika skickt så där går det inte ta sig fram. 

Foton från i lördags.

Dagens Danslektion

Även om Annika inte behöver hjälpa mig så mycket nu för tiden (tidigare har hon kunnat berätta hur jag ska göra i struliga situationer, men ju mer jag har blivit van att hantera unghäst och framför allt Dansa så klarar jag mig själv egentligen) så ger hon mig ändå mycket mer självförtroende och trygghet i hanteringen av situationer om de uppstår, bara av att finnas i närheten. 
Därför har jag valt att bara ta ut Dansa utanför stallplanen de gånger Annika kan vara med. Då jag tycker att det är dumt att göra något när min mentala del inte är 100%. 

Men här om veckan kände jag en kväll att jag kunde ta en liten prommis runt 3-kanten med henne då Visa och Hanna skulle ut och rida.

Idag när jag klev upp kände jag mig säker igen. Haha. Efter all tömkörning i höstas så känner jag att jag har väldigt bra kontroll och ordning på allt nu, även om det dyker upp en situation. Så idag räckte det med att "bara" ha Hanna med mig. Framsteg ;)


Dansa fick komma in själv medan de andra stannade kvar ute i hagen, men det är inget hon bryr sig om. När jag sedan tömkörde iväg med henne från gården så var det första gången hon gick själv (utan någon mer häst) ifrån stallet med hästarna kvar ute i hagen. För Visa så var det betydligt jobbigare än när alla hästar är inne och någon lämnar dem, för hon stod och gnäggade lite medan Dansa glatt traskade iväg på sitt äventyr utan att så mycket som vinkla öronen mot mamsen i hagen. Haha hon är för go!

 
Kallsnön hade blivit polerad och hal i hjulspåren idag (så typiskt!!) så vi fick hålla oss i mittsträngen, vilket såklart var lite svårt för en sprallig bebis. Hon halkade till någon gång och vi fick tyvärr trava väldigt försiktigt så att jag skulle hinna parera henne och för att hon inte skulle halka illa om hon hamnade på det hala. Vi travade två sträckor på ca 100-150m bara pga underlaget. Blev något bocksprång men annars var hon väldigt lydig och glad. Blev lite besviken vid årtalshuset när hon var tvungen att vända hemåt bara.

I skritten testade jag på lite tempoväxling. Tänker börja lägga in det nu när hon lyssnar så bra i allmänhet. Det är helt nytt för henne men hon ökar fint med någon smackning, fast glider lätt över till trav. Korta steget gick bra.


Avslutade med många halter och igångsättningar. Vill att hon lyssnar på första ordet så att det inte blir något tjat. Efter någon gång så gick det bra :) I vanliga fall så säger jag "framåt" flera gånger tills hon går och lägger till med smackning. Men idag sa jag det bara en gång och lyssnade hon inte då så klatchade jag rejält med piskan i luften så att hon skulle gå framåt. Sen massvis med beröm då hon gick på en gång. 
Kul att tänka tillbaka ett år och minnas att hon kunde stå och filosofera bra länge innan hon behagade att gå fram över huvudtaget. Nu tycker man att hon är seg om det tar mer än 3 sekunder. 


Eftersom att detta väder är otroligt opraktiskt med en oskodd häst så får vi trösta oss med att det är otroligt vackert i alla fall!

Nollställd

Känner mig nollställd och lite låg, det har vart mycket känslor sen i onsdags och hänt grejer som känns mer opassande än någonsin.
Tror rädslan fortfarande sitter i trots att allt gick bra, och det är så jobbigt att se någon må dåligt när man inte kan göra så mycket åt det. 

Hanna är så snäll som kommer hit och bygger pussel med mig ikväll fast jag inte ens bad om det, trots att hon egentligen skulle vara i Växbo. 

När vi var i stallet idag fick hon ett samtal om att hennes trasiga, nyköpta bil inte var trasig. Vilken glädje! Sen var Dansa så lyhörd och lydig under tömkörningen. Typiskt att det var halt bara.. 
Och Bronzac var pigg och glad. Så dagen har haft sina ljuspunkter ändå! :) 


Buttert

Skitkväll!
Hoppas att resten av helgen blir bättre. 


Snöslungepremiär

Igår när jag var ute och tömkörde Dansa snöade det ganska mycket och vägarna närmast stallet hade blivit tillräckligt ohala för att kunna skritta och faktiskt även trava där. Lycka! 

Annika gick bakom oss för att Dansa skulle få gå först och bygga på självförtroendet. I tömkörning hamnar hon ju ändå ca 3m framför mig. Vid årtalshuset stannade hon och spände upp sig. Gick inte fram när jag smacka och tvärvände mot oss efter ett litet tag. Huuuua det var ju något jätteläskigt där borta!
Vi såg/hörde inte det hon gjorde, men jag kör vidare på min inte-göra-så-stor-sak-av-saker-hon-blir-rädd-för-metod så jag gick fram till hennes huvud och ledde henne förbi och då gick hon utan att tveka. Något spänd, men inga tvivel på att följa med (det värmer mycket i mitt lilla hjärta att hon litar till fullo på mig så fort jag är nära henne)

Det var en snöslunga på en gård som hon reagerade på. Hon har aldrig sett en så jag förstår att hon inte var tuff nog att anta utmaningen helt själv. När vi gått till verkstaden (förbi snöslungan) och vänt så travade vi tillbaka och runt trekanten, för att sedan trava vidare till Annika igen som stod och väntade på oss nära snöslungan. Hon stod där som stöd men Dansa var tuff nog att gå själv nu. Hon gjorde det dessutom utan minsta lilla misstanke mot slungan. Hon såg en traktor med snökedjor på inte så långt håll också men det gjorde hon ingen affär av.

Vi gjorde om detta två gånger till och sedan var jag helt slut efter att springa och även Dansa var nöjd och harmonisk. Gjorde snabba halter och stod blickstilla tills hon fick gå fram. Hon var allmänt lyhörd idag både framåt och bakåt men dock lite otåligare i början vilket jag har stor försåelse för. Hon drog till med ett bocksprång i en av travsträckorna men gick på framåt direkt efteråt när jag smackade. Precis som jag vill ha det! 


Änglavakt

21.33 igårkväll skickade jag ett sms till Viktor som jag inte fick svar på. När telefonen ringer 22.00 och det står Emma Roos på displayen så vet jag på en gång att något hemskt har hänt. När hon dessutom svarar och låter så otäckt lugn och behärskad, frågar vad jag gör, hur det är.. så ropar jag rakt ut: - vad vill du?? 

Samtidigt som jag säger det så hinner jag tänka att jag är himla löjlig och överreagerar. Men jag hör ju också att hon samlar sig och tar sats för att berätta på ett så lugnt och ändå så snabbt sätt som möjligt att Viktor vart med om en trafikolycka. 
Det tog säkert inte mer än  någon tiondels sekund innan hon sa att han var oskadd. Men mitt hjärta hann ändå stanna, ögonen spärrades upp och tårarna forsade. Det är läskigt hur mycket man hinner tänka på så otroligt kort tid sånna gånger. 
Emma kunde inte tala om mer än att de hade glidigt ut i vägen i en korsning och in i en förbipasserande långtradare, att Viktor och killen han hade med sig var oskadda men rejält chockade. Kjell var påväg dit men vi visste inget om dom skulle få komma hem eller följa med ambulanserna till sjukhuset. 

När jag lagt på hyperventilerade jag och sprang runt som en yr höna i lägenheten, slängde mig på sänge några minuter och yrade sedan runt lite till, tills jag beslutade mig för att ringa och väcka mamma. När hon var väckt och lite uppskärrad ringde jag till Hanna för hon var den enda jag kände som jag visste var vaken. 
Blev lite lugnare men yrade sen runt här och städade och diskade med en rasande fart. Där är jag lik min mamma. Får städmani när något hemskt händer. Det handlar nog egentligen om att sysselsätta sig och skingra tankarna lite. 

Efter ett tag fick jag veta att killarna fick följa med Kjell hem. Chia kom och hämtade mig så att vi kunde vara i Arbrå när dom kom hem, så hon räddade mitt stackars lägenhetsgolv från att bli utnött av allt mitt springande. 

När jag äntligen fick höra Viktors röst lugnade jag faktiskt ner mig. Det är stor skillnad på att få höra med egna öron att han mår bra. Än att få höra det från andra.

När han äntligen kom hem fick jag den mest underbara kramen jag någonsin fått. Jag ville bara klämma sönder honom! Mitt i alla mina tårar så hör jag att han fnissar (?!!). Viktor var rejält uppskruvad, skämtade och skrattade mest hela tiden. Chocken gjorde att han inte riktigt kunde begripa vad som hänt. Idag har han landat och kommit ner mer på jorden. 

Vill ni gissa vart han är nu? Jo i Hudik, på fotbollsträning! Jajjemen. 
Han ville rensa huvudet och få annat att tänka på istället för att gå och älta. Lite dumt tycker jag. Att åka ända dit då det fortfarande är väldigt halt idag alltså. Men samtidigt förstår jag honom för jag vet att jag själv skulle resonerat exakt likadant med stallet. Kjell skjutsar honom så han åker inte själv i alla fall. 

Läskigt att jag skrev inlägget som jag ändå skrev igår. Läskigt att Kjell skickade ett sms till Viktor ca 5 min efter olyckan och frågade om det gick bra att köra hem. Läskigt att jag tänkte skicka ett sms till honom tidigare på dagen igår för att be honom att stanna hemma då det vart så mycket olyckor (och framförallt en i Iggesund i närheten av dit han skulle). Dock gjorde jag inte det då jag vet att det aldrig skulle hindra honom från att missa en träning. 

Man tänker på så mycket om. Tänk om han hade åkt lite för fort, då hade dom hamnat framme i fronten av lastbilen och blivit mos hela dom. Tänk om dom hade haft Viktors bil som är lägre och kanske glidigt in under lastbilen. Tänk om dom hade hamnat i skarven mellan lastbilen och släpet. 
Men man måste sluta med det och vara glad för att dom gled så pass sakta som dom gjorde. Att "bara" fronten" framför däcken blev avkapad. Att det trots allt var halt så att dom gled runt ganska lätt i smällen så att inte fonten tröcks in i bilen. Att dom faktiskt hade en ny relativt stor och väldigt säker bil över huvudtaget med fyrhjulsdrift som garanterat hjälpte till en del och att det fanns krockkuddar på sidan av förardörren som tog hand om Viktors huvud. 

Man blir rejält omskakad efter något sånt här. Även fast det nu tack och lov gick bra så tänker man om lite grann. Blir påmind om hur fort det kan gå. Att min andra hälft var några dm från döden igår gör mig bara yr. Men ändå så otroligt lycklig och tacksam för att han fick komma därifrån med enbart ett rivmärke på armen. Tack Tack Tack! 

Föralltid ♥

Ta vara på tiden

Ibland händer saker som gör att man inser hur fort saker och ting kan förändras. Livet är otroligt skört och kan vara slut när man minst anar det.

Min älskade väns medryttarhäst fick tas bort i lördags pga en olycka i hagen. Det är svårt att sätta sig in i hur det känns för Frida och hästens ägare då jag, tack och lov, aldrig vart med om något liknande. Men trots det så får jag en stor klump i magen, och måste inse att även det mest otänkbara faktiskt kan hända. 

Idag åker jag till stallet och lever extra mycket i nu:et, är extra tacksam för det jag har, och ger dom den där sista pussen en extra gång innan jag lämnar stallet.


Snart

Om några veckor lastar jag min lilla pärla och kör henne till Patriks ridhus för att påbörja fortsättningen av inridningen! Behöver nog inte ens förklara hur spännande och roligt det ska bli :)

Hoppas bara på att väder och underlag tillåter att vi åker när det är dags. 


Vi turas om

Här om dagen var det Hanna som följde med mig på promenad medan jag red Bronzac. Idag var det min och Sunes tur att följa med henne och Visa :) En lagom kall sväng med snön fallande från himlen. 

Innan var vi hos Bronzacs om jag red ut tillsammans med Sandra och Fille. Hästarna var på hugget idag och skuttade och rusade iväg för allt möjligt. Den fånigaste saken var nog då Bronzac blev "rädd" för att Fille slog ihop sina hovar. Haha. Blir alltid lika lycklig då jag märker hur pigg och glad han är trots sina snart 22 år! :) 

Imorgon är jag ledig så Sune sover här i natt och vi ska mysa massor! Vägarna runt lillstallet har blivit snötäckta igen så isen är borta så Dansa ska tömköras och äntligen få trava av sig lite energi! Så mycket som jag orkar springa i alla fall :P haha


Kyligt ute

Nu är det kyligt hörrni! och jag gillar det inte.

Igår var Hanna och jag i stallet mellan 14-19 men klarade oss ganska bra ändå tycker jag. Jag red Bronzac barbacka så fick värme från honom, och dessutom var han lite tittig och skuttig så jag höll mig varm genom det också ;) Hanna gick med oss i kolsvarta mörkret och fick välja väg. Vilken lycka! 

Idag hade kylan förvärrats ytterligare ett snäpp så jag ställde faktiskt in ridningen idag. Kände inte att det ger speciellt mycket att ge sig ut i -19 så pållen fick sin vilodag idag. Det tror jag han blev glad över. 

Själv blev jag billös och fick ta bussen hem. Min bil ska in på service imorgon i Kilafors så brorsan och jag skulle byta bil ikväll då jag jobbar imorgon. Det gör i och för sig han också, men han jobbar ju "bara" hos pappa ;) och dessutom är han världens snällaste bror som alltid ställer upp! Men eftersom att bilar beter sig skumt enbart av min blotta närvaro så började motorlampan lysa på Linus bil så fort vi startade den. Kanon! eller inte.. 

Jag letade helt enkelt upp en buss som tog mig hem, så får åka buss dit imorgon också för att hämta upp min bil. Som förhoppningsvis är körduglig. Den ska nämligen in och ses över då Subaru upptäckt ett fel på min modell som kan äventyra trafiksäkerheten, så dom ska titta igenom  Men det är liten risk då dom än så länge inte hittat något fel på någon bil här i Svergie. Fast man vet ju aldrig med min tur :P haha. 


Action

 
Idag blev det lite action på vår lille tur! Hanna red Visa, jag tömkörde Dansa och Annika gick, i skoterspåren ut på holmen. 

Dansa var piggelin (förståligt nog då hon varken kan göra av med energi i hagen eller ute på våra rundor pga dåligt underlag) men lydig. Väl ute på holmen så gick vi upp för backen och vände. Dansa blev som alltid busig där och drog till med ett rejält bocksprång innan hon trippade uppåt. När vi gått ner igen så vände vi och tänkte gå uppför igen för lite backträning. Men Visa råkade hamna utanför skoterspåret och ramlade på mage i den djupa snön. Hanna hoppade såklart av men tappade henne. Visa travade förbi oss och hemåt, det blev lite halvt kaosartat då lillan också ville följa med såklart!!

Trots att hon exploderade i bocksprång och försökte springa efter så lyckades jag få kontakt med henne så pass att hon kunde ta det någorlunda i min takt. Annika tog ett sidospår och halvsprang ikapp Visa medan jag försökte skritta en något sprallig bebis. 
När lösa hästen var infångad och Dansa upptäckt det perfekta underlaget (tillpackat skoterspår) så fanns inget annat än bus och spring i hennes huvud så jag tänkte vända och låta henne få trava lite. Dock så missförstod hon mig och snurrade runt ett helt varv så att hon fick tömmarna runt kroppen. Hon lugnade sig snabbt så att jag kunde hjälpa henne loss i alla fall. 

Vi tog en sträcka i trav innan vi fortsatte framåt. Kände att det var lite väl knixigt att vända en unghäst, helt om, under tömkörning på ett smalt skoterspår. Tog en extra sväng sedan och då fick Dansa syn på grannarnas häst, så då blev hon såklart ännu busigare eftersom hon var tvungen att visa upp sig också! 

Efter en del om och men var vi tillbaka i stallet med en någorlunda lugn bebis och en mamma med enbart små stroppar kvar av tyglarna. 

Med tanke på omständigheterna så var Dansa riktigt duktig idag! Hon var i luften en stor del, och det kröp i varenda liten cell i kroppen på henne. Men trots det så lyssnade hon väldigt bra på mig. Jag ställde dock inga fler krav än att hon skulle lyssna på styrningen och tänka framåt. Om det sedan var i passage, luftssprång, eller bocksprång lade jag inte så stor vikt på. Bebisar måste få hållas om dom inte kunnat springa av sig ordentligt på flera flera veckor. 

Ett foto taget från holmen. Det ni ser är hagar, och röda byggnaden är stallet. 

Visa är precis infångad och Dansa har för närvarande markkänning :)







Barmarken ger möjligheter

Tänk när det är vår och bar mark igen! Tänk vilka möjligheter med mjuka och ohala vägar, upptinad paddockar och ljusa kvällar! 

Jag har aldrig reflekterat över hur begränsat allt kan bli på vintern, inom hästvärlden. (Begränsad om man är mesig för att åka ut med transporten i minsta lilla dåliga väder i alla fall) Jag har ju aldrig haft en tävlingshäst som ska iväg på träningar (åkte lite för många års sedan, men då var jag för liten för att tänka på riskerna i trafiken). Jag har alltid haft en häst med skor och brodd, han har aldrig påverkats negativt om det bara gått att rida längs grusvägar i någon månad, och har heller inte fått jobbigt mycket överskottsenergi av att behöva ta det lugnt en vecka här och var pga dåligt väder/underlag.

Nu när jag har en oskodd unghäst som snart behöver fortsätta sin inridning så känner jag mig totalt instängd då det är för mycket snö och skare på alla öppna ytor så som åkrar och paddockar. Grusvägarna är hala, men där går det i bästa fall tömköra i skritt och lite lite trav på någon enstaka sträcka. Och då kan hon inte ens slappna av och skjuta ifrån i steget pga risken för att halka. Att åka till vårt lilla ridhus i Spännars går inte ens (där kan jag inte rida henne men åtminstone tömköra och longera lite på mjukt underlag) för utanför är det blankis, och vem vet hur länge den ligger kvar?! 

Åhhhh behöver jag ens nämna hur mycket jag vill ha vår?! i alla fall bara vägar och paddockar. Ikväll har jag skickat iväg ett mejl till Patrik som hjälpte mig med inridningen i höstas. Förhoppningsvis har han tid att hjälpa oss vidare om några veckor då det är dags att fortsätta det vi påbörjade innan vintern! :) Men då ska jag ha mod till mig att köra henne till hans gård strax utanför Bollnäs också på avtalad tid. 

Bronzac's och min favoritårstid är fortfarande vinter!

 

Ridhus

Vi har ju faktiskt ett litet ridhus i Spännars och det duger helt ok om det är dagar med dåligt underlag! Tyvärr ligger den nere på en gammal såg så jag tycker att det är läskigt att rida ner dit själv om det är mörkt. Haha. 
Dessutom är det som sagt litet och inget jag vill rida en ostabil häst i (läs: Dansa) för att jag inte litar på underlaget till 100% och dels för att det är ett gammalt plåtgarage vi har lagt underlag i och där det är stålstolpar på sidorna. Väldigt mycket AJ att flyga in i om en viss pållehäst blir busig! 

Däremot så duger det utmärkt till att tömköra i så jag hoppas att blankisen som är utanför försvinner snart så att vi kan köra dit henne och få något vettigt gjort! 

Hanna har vart med två gånger ner dit på senaste tiden och klickat lite foton. En kväll red jag barbacka och hon hade Blixten med som stödhäst då det var blankis hela vägen ner. En annan dag var vi där nere och skuttade småhinder och bara busade runt lite. Bronzac var så himla mjuk och fin då! 

Vi hittade en söt liten mus i stallet! Dom är söta IBLAND.

Hanna hittade en guldbrunn!!

Obligatoriska hejdå-pussen


Söndagsträningen

Det har kommit lite snö som frusigt fast i isen på vägarna runt stallet, och det gjorde att Dansa kunde skritta på dom utan att riskera något. Tömkörde henne där fram och tillbaka lite i söndags så att hon fick lite att tänka på. Hon var lite ivrig i halterna i början, men i slutet när hon fått göra av med lite energi så satt dom som ett smäck!

Vi hittade en liten bit på en väg där hon även kunde få trava några gånger fram och tillbaka. Hon spände sig såklart lite i steget då det var lite halt på vissa ställen, men hon lyssnade prickfritt på mig. Kunde dock vart lite snabbare igång i traven, men som sagt så var hon lite försiktig idag vilket var bra. När hon väl fått upp farten en av svängarna höll jag inte på att kunna sakta av henne heller eftersom att jag hade svårt att hålla balansen utan att halka och samtidigt försöka bromsa in en liten piggis. Haha. 

Vi hittade ett välanvänt skoterspår som var tillräckligt hårt, så vi kunde gå på det genom hagarna hem. Perfekt :) Viktigt bara att jag lyckas hålla henne på spåret för utanför sjunker man djupt.. hon själv hade ganska svårt att urskilja vart spåren gick tror jag så jag fick parera lite. 

Gofian var så duktig! Hon var ute helt själv idag med bara oss människor, men fick ha täten hela tiden, och det rör henne inte ryggen. Förutom när hon måste vända hemåt. Det är ju inge kul! 
Hon fick se skotrar åka på ca 50m avstånd också idag och det brydde henne inte det minsta. 

Vi blev lite oense ett litet tag för Dansa ville gå in på en gård och hälsa på. Men det ville inte jag. Dom höll på med något som lät där så hon tyckte väl att det verkade intressant (?). Hon klättrade upp på snödrivan och sparkade ilsket med framhoven medan jag tappert försökte övertala henne om att dom nog inte vill ha hästbebisbesök. Hon lyssnade på mig tillslut så att vi kunde springa vidare. Duktig pålle! 

Vi bjuder på en riktig failbild. Haha. Dansa har precis trampat ner lite med ena bakhoven och kommit lite ur balans, samtigt som hon försöker klia sig på benet. Jag försöker bara hålla undan tömmarna och få upp huvudet på henne så piskan som ser ut att vara i full action är inte involverad på något sätt! 
En Dansnos i backen är inget som ligger på plussidan i vårt stall. Med tanke på de gånger hon försökte rulla sig förra våren. Varav 1 gång hon lyckades i tömkörning och en gång under longering. 
Dessutom använde hon ju mulen som en hund för ca 1 år sedan, då hon fick tråkigt. Det vill säga ca 5 minuter efter påbörjad tömkörning. Nosade runt i backen som en riktig spårhund, allt för att komma undan! 


Vackert


Mysmamma

Tog en liten tur på Dansas mamma, Visa idag. Hanna köpte ju en barbackapad i höstas så jag ville testa den på henne. Red bara en liten sväng då hon bara har skor fram och vägarna är ganska hala. Hanna och Sune gick med.

Hittade en liten sträcka där det gick att trava och hon är så himla trygg och mysig att sitta på så vi red fram och tillbaka där några gånger. Kom att tänka på att jag aldrig ridit barbacka på en storhäst, och nog är det lite skillnad mot för små ponnisar då fötterna hänger nedanför magen och traven var ju inte riktigt lika trippig ;)


Prassel är kul!

 

IKEAkasse

Här om kvällen när jag stod och höll i en IKEAkasse så kom jag på att det kanske var dags för lite prasselträning igen. Var ett tag sedan hon utsattes för något sådant. 

Jag prasslade på med den allt jag kunde och Dansa försökte bara fånga den. Jag testade även att hänga den över hennes huvud och det tyckte hon var väldigt spännande! 

Vi hade även en liten hjälpreda med oss :) 

Finbesök

I torsdags snodde jag med mig Hedvig till Bronzac och hon tyckte att det var så kul! 

Hon hjälpte till med mockning, hö- och havrehämtning och var väldigt engagerad och intresserad. Sen fick hon låna en pall så att hon kunde borsta stora Bronzac. När vi pysslat på och klätt honom så var det dags för premiärturen!! 

Det var en spänd och förväntasfull liten flicka som jag bar upp i sadeln. När hon satt sig till rätta sken hela ansiktet upp och hon utbrast; Lina, jag kan rida en stor häst!
Hedvig fick styra och bestämma vart vi skulle rida och vi var säkert ute i 20 min. Vi stötte på en hund och Hedvig berämde mig så himla mycket för att jag hade lärt min häst att inte vara rädd för dom (Lukas blev nämligen rädd för några hundar i våras så att hon ramlade av/blev avplockad från honom och han rymde hem) 

Tillbaka i stallet fick Bronzac massor med morötter och Hedvig lika många pussar! 


Nyårsafton


Förrätten



Bronzac var väldigt generös med nyårspussar när vi var där och kvällsmatade.

Som ni ser så är han inte allt för flitig med tandborstningen ;)
Glad pålle





Äntligen ett år med gott att dricka i skål-vid-tolvslaget-glasen! Blåbärs soda ;) 

Kurtan har hört smällare och är rädd.

Hade tänkt att fotona skulle få beskriva kvällen, men tydligen är det någon (!) som har raderat bilderna på sällskapsspelen.


Tunnat ur

29 september

Som ni ser på fotona så har Dansa tunnat ur en del nu under senaste veckorna, men hon är även lite överbyggd så det tyder på att hon är inne i en växtperiod. Hon hade samma typ av kropp den här tiden förra året så när hon växt klart för stunden så rundar hon nog på sig igen :) Hon har ju tappat lite tänder också så säkert har det varit lite krångligare att få i sig maten. 

Vårterminen

Idag startade vi igång Dansa efter vilan och hon gjorde det med bravur! 

Underlaget är verkligen helt värdelöst! blankis på småvägarna och hård skare med snö upp till knäna på åkrarna (förutom stigarna där hästarna gått någon gång, men där var det så knöggligt att jag knappt kunde gå istället.) Det enda stället jag kunde hålla till på var lilla området nedanför stallet, i hagen där hästarna fått upplogat tidigare i vinter. Men även där var det halt, hårt och knöggligt. 
Jag kunde i alla fall skritta runt henne där och checka av röstkommandon och styrningen, vilket hon gjorde utan tvekan! Jag är riktigt imponerad faktiskt. 5,5 veckors vila och hon gör allt utan att blinka. Dessutom hade hon bra famåtbjudning (så bra som hon kunde ha samtidigt som hon var tvungen att gå försiktigt pga underlaget.) trots att vi var i hagen. För ett år sedan skulle det aldrig gå mer än 2 minuter innan hon gick som en sengångare och hade huvudet nere i backen som en myrslok.
Enda gångerna hon tvekade var då jag bad henne att gå ut i djupsnön några gånger. Men det hade hon all rätt till då hon hade svårt att gå där men ändå gick efter lite övertalning. 

Eftersom att vi inte kunde trava eller galoppera något så känns det skönt att hon inte hade en massa överskottsenergi vi var tvungen att göra av med. Utan hon var väldigt nöjd och koncentrerad på sina uppgifter. Och verkade tycka att det var kul med lite "arbete" igen! :) Det tyckte jag också! 

På söndag har dom löshoppning i Bollnäs och jag vill så himla gärna åka! Men självklart är det inte värt det om vägarna är som isbanor. Dessutom är det sent på eftermiddagen och jag gillar inte att vara ute med unghäst och transport då det är mörkt. Men vi avvaktar och ser hur det blir. 




Slut på lovet

Nu har Dansa vilat sedan 26 nov, alltså 5,5 vecka. Hon har inte haft någon utrustning på sig förutom grimman och hon har inte lämnat stallet/hagen bortsett från den kvällen hon hade kolik. Hon har alltså inte ens så mycket som blivit ledd i grimma bortsett från kolikkvällen och lite i hagen idag.

Dansa har alltså fått total vila i både kropp och huvud vilket jag tror hon behövde för att smälta allt hon lärt sig och vart med om sedan den lite längre vilan i början på sommaren. Hon har dessutom passat på att byta ut några mjölktänder och växt på sig lite i höjd.
Men nu senaste veckorna har hon varit lite "störig" i stallet så jag tror att hon vill och behöver sysselsättas nu igen! 

Imorgon drar vi igång vårterminen med lite tömkörning tror jag. Tyvärr fick vi tö och därmed blankis på vägarna lagom till igångsättningen, så vi kanske får hålla oss till hagen. Där är det nästan helt orört då hästarna hållit sig nära stallet när det vart så hemskt mycket snö. Nu den senaste veckan har den dock sjunkigt ihop så det blir nog perfekt för att rasta av en sprallig unghäst efter vintervilan! 

Ska bli väldigt spännande att se hur hon känns imorgon. Jag är beredd på allt. Haha. Hon kan vara sjövild likväl som hon kan vara stencool. Det är något man aldrig vet med lilla donnan. Hon har heller aldrig fått en så lång vila som hon haft nu så det ska bli kul att se om vi behöver backa bak några steg i utbildningen eller bara repetera det vi gjort tidigare.