Glädjesprång

I morse red jag och Dansa ut med Winston och Hanna. Hanna var så nervös för att rida ut med oss bara för att dom måste vara det trygga sällskapet då. Haha. 
Jag var dock inte ett dugg nervös eftersom hon vart så lugn och snäll i ridhuset tidigare i veckan. Och hon har alltid gått bättre på uteritter.
 
Vi red bort mot Norrsäter där det var väldigt halt och knöggligt, framför allt i skogen. Vi kunde trava på någon kort sträcka men mer än så vågade vi inte trots broddar. Jag bestämde mig då att vi skulle göra en sväng uppåt mot Hårga också så att vi kunde galoppera en bit eftersom vi inte gjort det efter vilan. Det var halt där med men vägen är mycket jämnare så då känns det inte lika obehagligt.
 
Vi travade först raksträckan och tog sedan galopp uppför backarna, bort till nedförsbacken. I första fattningen började Dansa bocka direkt, först i farten och sedan stannade hon och studsade på stället. Men jag fick upp huvudet och kunde mana på henne fort så sen galopperade vi vidare efter Hanna och Winston. Winston hade dock ingen lust alls att galoppera så Dansa och jag fick ta kortare sträckor med galopp och sedan sakta av till trav för att få lite avstånd igen.
Men det gjorde inget då hon behöver träna på fattningar, och dessutom så tog hon dom helt klockrent. Kom på nu att jag helt glömde bort att kolla om hon tog rätt galopp, bara för att jag var så lycklig. Haha.
Hon ville bara galoppa och galoppa hela tiden! :)) Men lyssnade ändå jättebra på bromsen. Eftersom Winston vägrade göra det så skrittade vi tillbaka en bit och galoppera en kort sträcka till, och då drog Dansa på lite och körde en liten bockserie igen som även denna gång slutade med att hon studsade stillastående. Det var så himla kul för hon bockade enbart utav glädje och sprången var helt lagom så jag satt bara och skrattade. Det är första gången hon bockar av glädje och inte för att hon är sur på mig. Hennes galopp är helt underbar! Hennes trav med för den delen, nu när det börjar bli ordning på den.
 
Jag försökte hela tiden mana fram henne under båda bockserierna även fast hon ville bromsa. Jag lyckades ju inte att hålla henne igång eftersom hon stannade, men det var bara ett kort kort ögonblick innan vi var iväg i galopp igen.
 
En underbar uteritt blev en perfekt avslutning nu innan jag åker till Vemdalen en vecka och Dansa får vila lite igen.
 
 

Dag 2 i Hertsjö

Även idag åkte vi till ridhuset med Dansa. Lastningen gick lite bättre än igår för nu börjar vi komma på tekniken som fungerar på henne.
 
Jag longerade mycket kortare idag så att hon skulle orka mer ridning. Skillnaden idag var att hon gick fram ärligare men var lite ostadigare i formen. Kom på i slutet att det var jag som glidit tillbaka i min lilla ovana att ha för långa tyglar och ostadiga händer. Jag blir för försiktig och då har ju hon inget att ta stöd på såklart, så där måste jag skärpa mig.
Hon var seg igång i traven idag men när hon väl var igång så gick hon bra. Sedan stannade hon några gånger i ett hörn där hästarna hördes utifrån hagen precis bakom väggen. Men jag lurade henne genom att ändra ridvägarna där så hon glömde snart bort det.
Red lite serpentiner i skritt och några varv på en stor volt i trav. Hon var stel och ville inte böja sig i vänster varv, men höger gick jättebra. Jag ställde henne lite försiktigt och lät det sedan vara eftersom hon garanterat hade mycket träningsvärk sen igår. Lillskrotan. Hon kämpade på så bra. Flyttade henne i skänkelvikning några steg åt båda hållen, ut mot väggen och hon var så duktig. Red i drygt en kvart.
 
Minns ni mitt problem sen tidigare med att hon bromsar och surar istället för att gå framåt när jag petar med spöet? Igår och idag var det helt borta! Hon visade inga sura miner alls utan reagera med att öka tempot istället, precis som hon ska! :)
 
Tog inge galopp idag heller då ridhuset är så litet. Hon behöver fortfarande stor yta för att orka hålla igång så galoppen tar vi utomhus på vägarna! Hoppas på att kunna rida ut en sväng redan på lördag med Hanna och Winston. Det blir i så fall sista passet innan jag åker till Vemdalen. Så då får hon vila en vecka till. Tror det blir bra att hon får kickstarta igång här nu under några dagar och sedan smälta det innan vi kör igång på riktigt efter nyår :)
 
 

Ridstart

Igår kom dagen jag längtat efter, nämligen första ridturen efter Dansas 2 månaders vila.
Jag hade bokat ridhuset i Hertsjö för att få mjukt underlag och inhägnat. Jag hade ju ingen aning om vad som väntade, även om magkänslan sa att hon skulle vara väldigt snäll. Vilket jag fick rätt med!
 
Lastningen gick jättebra hemma men var lite segare när vi skulle hem igen. Hon slet sig en gång, men jag han kasta mig ram och ta tag i tygeln så hon hann aldrig upptäcka att hon var lös. Phjuu. Sen satte jag på långa grimskaftet och sedan gick hon in nästan direkt. Det gäller bara att hålla henne kvar på luckan och ta det lugnt. För hon testar att mejja ner mig och ta sig på sidan utav transporten. Men när hon märker att det inte funkar så tröttnar hon och går in. Hon stod som ett ljus hela vägen dit och hem och var jättetrevlig att ha och göra med vid sadling och så.
 
Jag longerade ganska länge i båda varven för att kolla av så att hon inte hade gamla tendenser till kasten eller en massa överskottsenergi. Men det var lugnt på båda fronterna. Hon kastade sig två gånger och det var då hon snubblade och blev lite arg. Alltså inget att bry sig om.
 
Satt sedan upp och skrittade lite. Kände direkt att hon var sig lik sedan innan vilan i temperamentet. Alltså väldigt lugn och snäll. Vi travade några varv åt båda håll och gjorde någon snett igenom och bytte varv. Red i ca 10 min och hon var så himla duktig! Inte en enda protest och sökte sig nedåt emellanåt. Ställde inga som helst krav mer än att hon skulle bjuda framåt utan att för den skulle rusa.
Hon har hittat fram en väldigt fin trav under vilan! Symaskinstraven är ett minne blått för tillfället och hon flashar riktigt fint i mina ögon :)
 
Vilan har gjort henne gott! Hon är inte alls lika gapig heller, så munnen har nog blivit mycket bättre. Jag rider med nova-bett så att det ska bli så milt som möjligt och hon fungerar otroligt bra på det. Hon har dock tappat en del muskler, men dom jobbar vi snart upp igen :)
 
 
 

Premiärskoning runt om

Här var det dött som i graven hörni! Så går det när juldagarna rullar på i ett och man far mellan alla hem och familjer. Himla mysigt! Men lika mysigt att få sitta ner i soffan och pusta ut lite igen.
Sen i måndagskväll, alltså i förrgår, har jag kört drygt 30mil med min bil. Helt galet då det bara är resor här omkring. Men det är ju bara julhelg (och igångsättning av unghäst) en gång om år :)
 
I söndags skoddes Dansa med sulor och brodd runtom. Första gången hon får en helskoning och vi tog faktiskt beslutet att ge henne lugnande. En gele som man lägger under tungan. Hon blev riktigt trött, tröttare än vad jag trodde. Men det underlättade skoningen väldigt mycket så vi kör vidare med det några gånger till och ser om det hjälper henne att sluta tjafsa.
Jag har lagt ner så mycket tid och energi på att träna bort hennes fula spark-olater som hon har vid skoning och hovkratsning, men det verkar inte ge något vidare resultat. Hon har blivit hanterad sen föl flera dagar i veckan och hon har verkats flera år och med väldigt tålmodiga hovslagare som inte gett henne några dåliga upplevelser. De enda anledningar jag kan komma på är att hon har väldigt dåligt tålamod, allmänt trotsig, eller rent utav är kittlig (som mig) men det känns ju mest bara som bortförklaringar.
 
Hur som helst så gick skoningen superbra. Högerbakhov var lite snett sliten från när hon rest sig då hon legat, så där fick han svårt att slå i söm. Så nu hoppas vi att skon sitter kvar till nästa gång så att formen blir som den ska. Det syntes tydligt att Dansa tyckte att det var skönt att slippa oroa sig för att halka i hagen redan på kvällen. Hon var dock väldigt misstänksam när jag lurade ut henne på is direkt efter skoningen. Haha.
 
Känns så himla skönt att hon har skor runt om nu, då slipper vi anpassa oss lika mycket efter underlaget. Jag är dock lite extra försiktigt för att inte bli sparkad..
 
 

Julpynt i Lillstallet

Hanna och jag spenderade fredagkvällen i Lillstallet. Utöver de vanliga sysslorna julpyntade vi stallet. Eller faktiskt så var det mest jag som gjorde det. Fint blev det! Även fast jag inte har någon lust alls att pyssla med det i år. Känns bara onödigt och drygt eftersom att det snart ska plockas ner igen. Förstår inte alls varför jag känner så just i år eftersom julen alltid har lika många dagar.. haha. Jaja, lite mysigt blir det ju faktiskt.
 

Vet ni vad jag mer gjorde? Jo jag sadlade och tränsade Dansa bara för att få se hur hon såg ut! Haha. Det var ju så himla länge sen så jag ville bara känna känslan av att göra henne klar för en ridtur. Vi gick en runda i ladan också bara för att. Utanför är det alldeles för halt, så vi fick göra det bästa utav det inomhus. Jag snodde Hannas hjälm också så att det skulle kännas helt som på riktigt. Om jag längtar tills det är dags att rida? Nej, hur kan ni tro det?!
 
 
Jag fick snällt plocka av Dansa grejerna igen och lämna henne i boxen för att följa med Hanna och Winston ut på en liten tur. Baltazar och jag gick och försökte knäppa lite kort. Jag och kameran kommer dock inte överens på någon punkt!
Vi knackade på hos morfar och Annika så barnen fick klappa lite på Winston. Stackars dom, dom kommer nog bli trött på allt vårat knackande! Haha. Men det är så skoj att rida och hälsa på.
 

Ja det var väl allt för idag. Hemma från stallet vid nio och Hanna följde med hem och åt tacos. Var två veckor sedan jag åt det sist så jag kom knappt ihåg allt som ska vara med. Riktigt illa.
 
Nu ska jag sova för att efter några timmar på salongen imorgon sätta punkt för andra 6 dagars arbetsveckan i sträck. Ser fram emot ledigheten som väntar även om det är några få arbetsdagar utspritt kvar. Just det, mina kunder skämmer verkligen bort mig i år. Jag fick nämligen en till julklapp idag! Egentligen är det dom som borde få present utav mig.
 

Farbrorn tömkörs

Nu har jag tömkört Bronzac 3 gånger och han har kommit in i det mer och mer för varje gång. Man kan summera passen som så att första gången sprang han som en stjärnkikare då och då. När han tyckte att jag blev för jobbig och han inte alls fattade grejen.
Under pass nr 2 krullade han gärna ihop sig lite för mycket istället och vågade inte riktigt ta stöd på bettet, men tempot var jämnare och han började förstå mina röstkommandon. Han har väl kunnat dom en gång i tiden, men hunnit glömma under alla de år han bara blivit riden.
Pass nr 3 gick han klockrent! Allt hade satt sig (eller fräschats upp ifall han tömkörts under sin ungdom?) han höll ett bra och jämnt tempo. Lyssnade/förstod mina ord mycket mer och gick i en perfekt form och hade fint stöd på bettet.
Kopplade loss honom och lät han ta galoppen lös i hela ridhuset, som är väldigt litet dock. Tror han tyckte att det var skönt att få sträcka ut utan ryttare eller linor runt sig. I hagen går det ju bara att skritta runt just nu.
 
Känns väldigt bra att kunna ha tömkörningen på sidan om ridningen!
 
 

Proppat

Det är ingen vidare fart här inne just nu. Det har sina anledningar, men nästa vecka ska Dansa sättas igång så då blir det liv i luckan igen! Henne skriver jag om även om jag inte har någon skrivlust, eftersom att jag vill ha allt dokumenterat.
Allt annat som händer i livet är lättare att bli lat och strunta i, även om det också är riktigt kul att gå tillbaka och läsa om.
 
På lördag så har jag jobbat två 6 dagars-veckor i rad. Alltså måndag-lördag, måndag- lördag. Inte helt smart med tanke på hur mycket som ska ordnas dessa tider och hästar som ska skötas. Men när jag öppnar upp schemat innan denna stressperiod så tror jag alltid att jag är någon slags superwomen som klarar allt på ingen tid alls.
Nu såhär några dagar kvar till jul känner jag att stressen börjar krypa på. Imorgon är sista chansen att göra klart med sista julklapparna och sedan ska hästarna skötas och Bronzac ridas till sena kvällen. Som tidigare den här veckan och delen av den som är kvar.
 
Resten av dagarna fram till julafton proppas med jobb och hästar, samt mathelg i Spännars. På lördag ska jag och Viktor till mamma och Anders på spelkväll vilket jag ser fram emot. Och på fredagkväll ska Hanna och jag pynta Lillstallet.
Söndag är proppfull med hästarna. Dansa ska få skor vid tolv och sen hade jag en vision om att tömköra henne efteråt, men så kom jag på att hon ska få lugnande, så det kändes lite taskigt. Hon ska ju inte behöva såsa runt halvgroggy. Klockan två ska Spännars stall pyntas och sedan blir det fika med gänget. Därefter ska Bronzac ridas.
På måndag är det jobb igen och sen uppesittarkväll hos mamma och Anders med familjen. Då är julhelgen igång! Mysigt :)
 
Jag visste att jag skulle få problem när Dansas vila planerades om och igångsättningen skulle bli i mellandagarna innan jag åker till Vemdalen. Men superwomen-kraften fanns där som sa att det löser sig! Nu håller jag på och försöker att just, lösa det. Eftersom min älskade snö försvann och backen är stenhård överallt så vill jag rida i ridhus i alla fall första gången, ifall hon ballar ur. Och för det krävs mycket mer tid och planering. Eftersom Annika är enarmad för tillfället så måste vi bland annat lura med oss någon stresstålig människa som kan hjälpa till med lastningen eftersom hon krånglade på slutet innan vilan (förutom sista gången dock, så hoppas hon håller i det!)
Vi har två,tre dagar på oss ungefär och de är fyllda med middagar (för mig och min kompanjon på olika håll) och stalltjänst som jag måste få in där eftersom jag är borta sen.
Men det löser sig nog, skulle det vara så att jag inte får till något ridpass utan bara tömkörning så är det inte hela världen. Även fast det skulle kännas väldigt tråkigt. Är väl kanske dumt att riskera skador innan en vecka i fjällen också? ;) Haha nä, min magkänsla säger att hon kommer vara väldigt lugn och snäll faktiskt. Jag hoppas den stämmer!
 
Ett av mina större problem just nu är hur jag ska hinna tvätta i mellandagarna innan Vemdalen?! Har bokat en tid som jag redan måste ändra, problemet är bara det att jag inte har en aning om det ens finns någon annan tid jag kan ändra till..
Jaja, jag får flörta lite med mamma i värsta fall.
 
Jag har slagit in alla julklappar och presenter ikväll i alla fall. Saknas bara några som jag hoppas kunna göra klart med imorgon. Annars blir det väldigt knapert med tid.
 
 
 Foto från förra vintern.

Instagram

För stunden känns allt ok. Jag känner mig lugn i situationen som den är precis nu så jag hoppas att den inte rasar sönder.
Winston är min stora favoritbjörn! Jag gillar när Hanna får för sig att låna ut honom till mig ;) Igårkväll lufsade vi runt på vägarna med Hanna och Baltazar som sällskap. Han kommer bli riktigt snygg med mer styrka, det kan jag slå mig i backen på! Trots sin storlek så har han väldigt lätt för sig och han går naturligt i en bra arbetsform. Vi galoppa också, och det var bara att hålla i sig! Haha. Idag har jag ont i rumpan, skönare barbackahäst har jag suttit på.
Bronzac tömkördes för andra gången i sitt liv (vårt gemensamma 11åriga liv i alla fall). Sist var han lite stretig och tyckte jag mest var jobbig som trodde att jag kunde styra och ställa med honom där jag stod flera meter ifrån honom. Sen dess verkar han ha funderat för igår arbetade han på så himla fint och lugnt! Kunde ställa honom inåt och utåt, och växla tempo som jag ville. Han blev lite sur och kickade mot mig en gång när jag petade på honom bara. Som att jag ska komma här och bestämma liksom! Haha sötnosen.
Galoppen måste vi jobba mer på också, där är det fullt ös medvetslös. Spånet smattrar i väggarna så att han skrämmer upp sig själv, och kutar på så att han ligger ner i svängarna.
 

Livet rullar vidare

Jag lever och har hunnit smälta och acceptera situationen som är just nu. Det är fruktansvärt jobbigt, men jag tar en dag i taget så det fungerar.
Det som skrämmer mig lite är att vissa dagar så orkar jag bara göra det nödvändigaste i stallen. Och det är inte likt mig. Jag älskar att åka dit och att vara där, men jag har samtidigt bara lust att sitta inne i boxen och andas vissa dagar.
Jag tillåter mig dock att göra det de få gångerna. Jag brukar alltid vara så principfast med ridning och aktivering men vissa perioder får jag faktiskt släppa på kraven.
 
Dansa har bara två veckor kvar av sin viloperiod så nästa helg ska skorna slås på med sulor och brodd. Sen är vi redo att äntra vägarna! Även det har jag ärligt talat inte haft något sug till, eller egentligen är det inte sant. Men jag har inte orkat anstränga mig med något, inte velat behöva planera och klura ut saker. Sånt som jag älskar i vanliga fall.
Men nu när skoning är inbokat och jag har kollat på våra ridfilmer sen i somras så längtar jag som en galning!
Jag har beslutat mig för att Dansa ska skos runtom för första gången också. Jag har tidigare velat ha oskott bak speciellt då hon behöver broddar nu, just pga sparkrisk på oss människor. Men nu har jag  runt kommit fram till att skor, är bästa alternativet på flera sätt. Dels så kan det snabbt bli farligt för oss båda om hon skulle stegra eller hoppa runt för mycket med mig på ryggen, tappa fästet och falla omkull.
Jag vill heller inte vara beroende utav underlaget på samma sätt som vi var förra året då hon var helt oskodd. Då gick stor del av våren åt till att vi var fast inne i stallet för att det var för halt utanför.
Dessutom så är det faktiskt med frambenen hon sparkat mig flest gånger. Peppar peppar. Nu lät det som att hon sparkas hejvilt hela tiden och det är inte sant, det är mest då hon ballat ur och stegrat när vi promenerat eller när hon tjafsat vid kratsning.
 
I helgen kommer Magda hem så det ska bli kul att få visa upp Dansa för hon har inte träffat henne sen i somras.
 
Ikväll testade vi tränset med novabett.

Instagram

Blev så glad för att någon ansträngt sig så!
Stor och liten.
Första advent.
Lukas syntes inte till vid insläppet. Såklart att jag hittade honom vid hagens stora hötunna!
Anna följde med och hälsade på Bronzac. Tror han lyckades charma henne rätt bra :)
Har tänkt att ha tömkörning som ett kompliment till ridningen även med Bronzac så att han får vila sin kropp från ryttarens tyngd, men ändå arbeta. Han tyckte att det var kul! Förutom när han galopperade och stänkte spån på plåtväggen, då var matte billig!! Han sprattlade till, tvärnitade och stirrade på mig som att jag var dummast i hela världen som lurade honom att göra så.
Hedvig var ute och provred med tomteluvan i nysnön här om dagen. Nu är dom redo för dagens luciakortege i Kilafors på julskyltningen. Dom kommer utan tvekan vara sötast av alla!
Bebishjärtat var ute på snöpromenad igår. Här hittade hon en snöslunga och ser nästan stor ut. Hoppas hon växer lite till i vinter. Det börjar dra ihop sig för ridstart också så jag hoppas att det är lagom mycket snö att rida i då, så att den inte blir för djup.
Mamma, jag och Hedvig julbakade igår. Underbara unge!
Vacker utsikt!

Mardröm

Jag lever just nu i en mardröm och orkar inte ta mig för något annat än hästarna. Jobbet måste jag sköta och mina dagar går ut på att få tiden att gå.
Tack och lov så har jag underbara människor runt mig. Framförallt Hanna som står ut med mig flera timmar om dagen. Jag tycker dock synd om alla för jag är inte lätt att ha och göra med då jag inte har lust med någonting.
 
Hela min kropp värker och jag vet snart inte vad jag ska ta mig till. Jag måste bita ihop och låta tiden visa, men det är så svårt.
Människor runt mig har också det svårt just nu och det känns också jobbigt.
 
Min räddning nu, som alltid, är hästarna. Det är den enda platsen som allt känns som vanligt. Dom behöver mig och jag behöver dom. Mer än någonsin.