Eget äventyr

Idag har Dansa och jag vart iväg på äventyr lite själv. Eller vi åkte bil och transport 1mil enkel resa helt själv i alla fall, plus att vi lastade ur helt ensam hemma efteråt. Vi börjar bli stora flickor! ;)
 
I alla fall. Jag hade en plan att rida hemma (ifall ni inte märkt det så kallar jag allt för "hemma", lite förvirrande ibland kanske. Men det spelar ingen roll om jag är i Spännars, Lillstallet, hos mamma, hos pappa, hos Viktors föräldrar, hos en kompis.. så säger jag alltid "hem"), i detta fall är hemma Lillstallet. Rida där några gånger till, på för Dansa kända vägar, och sedan köra henne till Spännars för att rida ut tillsammans med Kina och Bronzac när Hanna eller Annika går med och kan hjälpa mig ifall Dansa skulle bli rädd.
 
Men igår fick jag för mig att rida ut med Kina och Bronzac redan idag, då jag inte hade något som kunde följa. Det kan ju inte gå annat än dåligt tänkte jag, och ramla av har jag inte gjort på länge så lite blåmärken skulle inte vara hela världen. Dessutom så hade jag en stark magkänsla av att det skulle gå hur bra som helst! Vilket det också gjorde :))
Bronzac fick ta täten och vi red in i skogen vid Börjes. Var ute ca 30 min. Vi travade ganska mycket och tog 3 st galopper i uppförsbackarna. Dansa gillar inte galopp alltså.. kanske hon tycker att det är krångligt eller tråkigt då hon inte fått något riktigt flyt under ryttare? En av sträckorna flöt det på bra i alla fall. Ska ut och galoppera så mycket som möjligt nu så hon får komma in i det och känna att det är lätt och kul! Gissar dock att jag behöver draghjälp, så måste ha ridsällskap.
 
Dansa var en piggelin på bortåt vägen så jag fick göra lite förhållningar som hon lyssnade väldigt bra på trots att hon hade huvudet i vädret. I skritten söker hon sig nedåt men i traven är det annat. Även idag kunde jag sakta av och göra allt trots att Bronzac fortsatte framåt. Under piggaste perioden lyssnade hon inte riktigt lika bra dock.
 
Efter att ha ridit halva hemvägen så kurkade hon. Märkte det då hon bromsade i galoppfattningen och sedan då vi skulle trava lite senare. Så hon fick trava en liten sträcka bara för att, och sedan skrittade vi hela vägen hem. Då fick hon även ta täten. Bronzac var perfekt som sällskapshäst men har ganska seg skritt och jag kämpar mycket med att Dansa ska ha bra tempo i skritten så därför vill jag inte att hon går bakom någon som bromsar upp henne. Men Dansa är så pass otittig så hon kunde lika gärna gå först. Bara det att jag blir utan min bromskloss (Bronzacs rumpa) ifall hon skulle bli riktigt rädd för något ;)
 
Är väldigt nöjd och tycker att hon skötte sig exemplariskt på sin tredje uteritt! Stötte inte på så mycket läskiga saker men vi gick ju helt nya vägar för Dansa. Och hon gick förbi farthinder i form av stora blomlådor mitt i vägen, självgående gräsklippare, en bil åkte förbi, vi gick förbi två lantbruk med traktorer som dock stod stilla, och kohagar. Allt detta är hon van vid hemifrån men det kan ju bli helt annat när hon är på nytt ställe.
 
Har inte känt mig helt bekväm i sadeln men idag höjde jag upp ett hål på lädren, och det var precis vad som saknades. Nu sitter jag som en kung!
 
Jag var såklart tvungen att tvinga Kina att fota oss när vi kom tillbaka! Måste ju ha minne från första uteritten i Spännars. Dansa tyckte det var väldigt onödigt så hon headbangade lite, men vi lyckades ju pricka in så det ser ut som att hon är värsta dressyrhästen. Nästan.

Funderar

Dansa har i princip alltid öronen framåt vid ridning och tömkörning, bortsett från de gånger hon vinklar bak ena örat för att lyssna på vad jag vill.
Men något jag lagt märke till under de två uteritter vi hunnit med så går hon med båda två utåtfällda. Jag undrar vad det beror på? Om hon tycker att det är en underlig situation eller att hon kanske måste koncentrera sig mer för att hålla koll på underlag osv, eftersom hon tycker att det är lite oskönt just nu på grusväg. Fast samtidigt så har hon bra bjudning.
 
Ja jag vet inte, hon är 100% avslappnad och verkar tycka att det är lite kul i alla fall, fast hon inte riktigt förstått vad det går ut på än. Men vänta bara tills vi galopprejsar på en åker!
 
Fast nu när jag skrev att hon är helt avslappnad kom jag på att det kanske är precis därför som hon vinklar öronen som hon gör, för en sovande/avslappnande häst har ju faktiskt så. Så kanske att det är när hon går i paddock som hon inte är lika avslappnad och förför har öronen framåt? Även om hon är avslappnad i kroppen då, så kanske hon är mer på G i huvudet? Dansa är ju otroligt van att röra sig ute i naturen och vi har aldrig gjort något jobbigt av dessa turer, medan hon vet att i en paddock ska man arbeta. Där satte jag nog huvudet på spiken (om det betyder vad jag tror? Haha), så är nog fallet!
 
Såg på foton nu att Dansa ofta har öronen vinklade såhär under tömkörning också, om den sker längs vägarna.

Miljöträning

Kom att tänka på för några veckor sedan att Dansa är riden på hela 7 olika ställen under de sammanlagt ca 3 månader hon är riden. Inte illa faktiskt. Inte konstigt att hon är så lätt att ha med sig.
Dansa är riden i 2st ridhus varav ett hade läktare som var lite läskigt. Hon är riden i paddocken i Spännars, hos min tränare, i kyrkpaddocken, på en åker i närheten av stallet och på stallplanen. Nu har hon även hunnit med två uteritter dessutom.
Det har heller aldrig varit några problem att rida henne på något utav ställen, just pga att vi var på ett visst ställe. Utan då det blivit incidenter så har det berott på dagsformen.
 
Utöver ridställena har hon ju vart på löshoppning på ridskolan några gånger och dessutom bott några dagar hos en bekant i Bollnäs.
Det första halvåret var hon iväg med sin mamma på lite olika äventyr också, så som betäckning i någon vecka samt fölvisning.
 
Känns skönt att vi varit duktiga med att åka iväg med henne då vi får tillbaka det så himla mycket nu. Då hon är så trygg i sig själv och van vid miljöombyten.
 
 

Andra uteritten


DEN känslan

Ikväll gjorde jag något jag längtat efter länge. Eller jag har i alla fall tänkt på just den här stunden många många gånger.
 
Jag sadlade min häst, ledde ut henne från stallet och satt upp direkt på stallplanen för att sedan rida ut. HUR häftigt det var? Jag kan inte ens förklara!
 

Hanna gick med Noa framför då jag känner mig trygg med att ha en häst att styra in i om det skulle behövas. Det sjuka är att jag inte ens är nervös :) Bara väldigt säkerhetsmedveten då, men det är jag ju nästan alltid :P Så stackars Hanna fick springa idag igen.
Vi skrittade runt trekanten, bort till verkstaden och sedan travade vi några gånger fram och tillbaka mellan trekanten och årtalshuset. För att sedan skritta runt trekanten och hem igen. Dansa skötte sig exemplariskt hela tiden! Hon blev lite spänd då några hundar kom springandes och skällde också kändes hon lite spänd och tveksam i traven förutom sista gången. Tror att det var en blandning av att det ömmar lite i hovarna och för att hon tyckte att situationen var lite annorlunda.
 
Hon lyssnade jättebra. Jag kunde göra halt och sakta av när jag ville, oberoende utav vad Noa och Hanna gjorde. Var så lycklig att jag inte riktigt visste hur jag skulle uttrycka det när jag satt av. Men så kom ju 3 små grisar traskandes så ridturen försvann ut i intet! Hahaha!
 
 

Grisjakt!

Alltså jag skrattet bubblar i mig fortfarande! Vet inte när jag skrattade så mycket sist som jag gjort ikväll, av skräckblandad förtjusning!
Det är ganska hemskt egentligen för grisarna hade kunnat rymma långt eller blivit påkörda, men nu hände inte det och både Hanna och jag blir väldigt fnissiga i lite stressiga situationer! Haha
 
Hanna tog kort precis när jag fick syn på grisarna!
 
Vi stod i alla fall med hästarna ute på stallplanen ikväll efter en ridtur när jag fick syn på 3 grisar komma gåendes från kohagen. Jag bara ropade till Hanna att ta Dansa och kastade åt henne tyglarna, så att jag skulle kunna springa och stänga grindarna till gårdsplanen. Då kunde dom i alla fall inte rymma ut därifrånl. Stackars Hanna stod där med Dansa och Noa i varsin hand och skulle försöka få in dom genom två smala dörrar och sedan in i varsin box i stallet. Dansa ville mycket hellre stanna ute och leka med grisarna så det tog sin lilla tid att få in henne. Spännande ju!
Samtidigt så hittade två av grisarna en äppelhög och jag lurade in en gris i stallet. Sen kom Annika och hjälpte oss så då blev det ordning och reda!
 
Fast jag fick vakta grisarna inne i deras bås ett tag och en av grisarna tog sats och hoppade upp på bakbenen mot båsväggen precis där Hanna stod. Så hon höll på att få en hjärtattack. Därefter gick den direkt till mig och bufflade på mina ben så jag fick panik!
 
Hjälp alltså, tänk er Hanna och mig driva en bondgård? Vi skulle skratta ihjäl oss av rädsla och dålig kunskap!! Fast ikväll var vi ganska kreativa tycker jag nog.
 
Här har ni en film på grisen som gick in i stallet. Jag skrattar så jag nästan kvävs när jag ser den!
"jävla gris" kommer från en smått besviken Hanna. Också traskar grisen rakt in i skottkärran, så efter filmen ropar hon till mig att den är blind. Haha alltså ni förstår nog inte hur kul och nervöst det här var!
 

Första uteritten!

I lördags gick Hanna och jag en promenad med Dansa och Noa till Norrsäter (förlåt Magnus, jag minns inte hur det stavas..) och in i skogen bakom Arvidssons. Vi bestämde att vi skulle gå samma väg dagen efter och på kvällen började jag fundera på om jag kanske skulle rida istället. Ta uterittspremiären då Dansa kändes så lugn och trevlig när vi gick där.
 
Sagt och gjort. Jag ledde henne längs asfalts- och grusvägen och hoppade sedan upp när vi kom till stigen. Jag var lite nervös precis innan jag skulle sitta upp men då jag satte mig i sadeln och kände att Dansa var helt avslappnad så blev jag helt lugn. Hanna och Noa gick före oss och fick traska på med ordentligt då Dansa hade bra fart, och den vill vi verkligen inte bromsa in. Stigen vi gick längs är väldigt kuperad och knölig med gropar, stenar, kvistar och allt vad det nu var, då det bara är traktorspår. Men Dansa snubblade nästan inte en enda gång (fascinerar mig då Bronzac knappt skulle kunna gå där) och verkade tycka att det var kul att bära mig på ryggen. Vi gick i två stycken ordentligt branta backar både uppåt och nedåt också.
 
 
Stigen slutar vid en åker så jag gick ut där och vände, och passade på att göra någon liten runda där för att känna att åkrar går bra. Jag gillar inte känslan av att hon skulle kunna sticka och springa långt obehindrat, så jag väljer hellre smala och steniga stigar. Väldigt logiskt..? Haha.
Hur som helst så lyssnade hon så himla bra på mina hjälper, både framåt och bakåt. Jag kunde göra halt utan problem trots att Hanna och Noa gick vidare. Precis i slutet av stigen skulle vi trava men det blev lite halvdant så jag i princip fick lägga mig på hennes hals då det stack ut så mycket kvistar, och Hanna höll på att bli nermejjad av Noa så dom fick bromsa hela tiden.
 
Hanna gick och tittade bakåt på oss och gick rakt in i soptunnan som höll på att ramla, men sedan tippade tillbaka och Dansa rörde inte en min.
När vi var ute vid grusvägen kände jag mig så trygg att jag satt kvar, så vi kunde trava en ordentlig sträcka där istället vilket gick jättebra. Dock så ömmar hon en del så nästa vecka åker det på skor på framhovarna. Red vidare och stannade till hos mina kusiner där vi stod och prata minst 5min och Dansa stod så himla tålmodigt. Hon var trött stackarn för när vi skulle gå därifrån så gick hon väldigt sakta så jag hoppade av strax efter det. Med en sjuk känsla i kroppen av glädje och stolthet!
 
Jag och min lilla bebis var ute och red i skogen! Jag kan inte riktigt förstå det!! :) Satt med ett stort leende hela tiden!
 

Trotsig 3-åring

Dansa och jag var lite osams på HÅ-träningen ikväll. Jag red utan inspänningstyglar från början och det gjorde att vi fick tillbaka gamla problem. Såklart då hjälptyglar döljer problemen utan att lösa dom, för det mesta. Men nu är både Dansa och jag mer redo att ta tag i dom så det var en väldigt bra idé ändå.
Då hon kände att hon inte var lika instängd så började hon vända ut rumpan, tvärnita och backa runt igen. Precis så som hon höll på i början utav inridningen. Hon tycker det är jobbigt att gå på volt också nu när hon vet hur lätt det är att springa rakt fram. Trav på volt har vi gjort några gånger nu så det har hon accepterat, men idag skulle vi galoppera något varv och där gick gränsen, som vanligt när det är något nytt.
 
Det är för mig bara att traggla igenom det i alla fall. Säga åt henne i rätt tillfällen men ändå ha tålamod och vänta ut henne ibland, för hon kommer alltid på bättre tankar förr eller senare och rör sig framåt igen. Men som idag så var det samma visa på samma ställe på volten. Ett ställe i höger varv och ett i vänster varv. Jag försökte att hålla kvar henne på ytter men det fungerar inte då hon kastar sig ändå.
Kan inte låta bli att bli lite besviken på henne då jag inte vill bråka utan att vi ska ha roligt ihop. Men samtidigt så får jag inte glömma bort att hon är 3-år och har ett jäkla humör så det här är sånt som vi måste gå igenom. Man kan inte alltid vara sams med sina barn heller då vår uppgift är den samma, att uppfostra.
 
Jag vet ju dessutom att det går över bara hon har fått vara lite arg några gånger. Något jag mer tycker är jobbigt är att hon fortfarande inte har släppt efter i galoppen. Utan någon från marken så är hon seg som sirap, men då någon står i longeringsposition så kan hon galoppera på bra en långsida, men sen är det kört. Jag hoppas att vi snart kan ge oss ut och galoppera massor så att spärren kanske släpper. Även inne på banan. Bara det inte får motsatt effekt då hon inser hur kul det är ute efter vägarna, och strejkar mer på banan. Det skulle inte förvåna mig. Haha. Nästa fredag ska hon få skor fram så sen kan vi nog kunna röra oss bättre på grusväg då hon ömmar endel nu.
 
Summan av kardemumman är att dagens pass var väldigt nyttigt och välbehövligt. Känns lite tråkigt men så är det. Bara att komma igen! Känner mig faktiskt nöjd med min egen insatts i alla fall så det är skönt. Det är ju inte världens egoboost att rida lektioner tillsammans med en 3-åring som aldrig ifrågasätter någonting utan bara rullar på och gör det den blir bedd om. Men bara vi tar oss över galopp- och volt- tröskeln så är vi på G också! Kanske jag slipper 4-års trotset istället? ;)
 
Dansa var sjukt svettig trots att vi red knappt 30 min. Det är jobbigt att bråka. Hon fick duscha och bli schamponerad efteråt och hon var så duktig så! Hon är då min favoritbebis!
 
 
 
  

Cavaletti 2 gången uppsuttet

 
Passet från i torsdags då vi var i kyrkpaddocken och travade över cavaletti för andra gången uppsuttet. Det syns ganska tydligt ibland här på filmen vad jag menar när hon blir ojämn i bjudningen.
 
Som Hanna säger på filmen så är det kul att tänka tillbaka på att för inte alls länge sedan kunde vi varken göra volter eller "bryta vägen" som i att byta varv, utan att hon stannade. Än mindre byta spöhand. Men allt detta flyter på väldigt bra nu för tiden :)
 
I slutet ser ni också väldigt stor skillnad på första galoppen som är seg som sirap, och sedan de andra två där hon galopperar på bra.
 
Tillhörande inlägg hittar ni här

I torsdags

Red i kyrkpaddocken i torsdags och hon var mycket jämnare i framåtbjudningen än de två föregående gångerna. Den var dock inte helt ok utan hon tappar rytmen/bjudningen (?) i svängarna och sedan i slutet då hon blivit trött.
 
Hon stannade lite några få gånger men gick fram när jag sa ifrån. Lade mest fokus på att flyta på i en jämn trav och var noga med stödet i tyglarna. Jag lyckades ganska bra så Dansa tog emot stödet och sänkte huvudet i perioder.
Vänster varv var bättre än höger varv där hon hade sämre bjudning men jag ville inte jobba så mycket där då hon har fått ett sår precis ovanför mungipan på högra sidan. Hon verkar inte störas utav bettet, men jag vill inte styra för mycket däråt ifall att.
 
Travade några gånger över 3 cavaletti igen åt båda hållen. Hon trampar på så duktigt så, inte speciellt flashigt, men huvudsaken är att hon skruttar på utan att bli tittig eller så. Hon råkade snubbla en gång i skritt i ena varvet men traskade bara vidare och nästa gång så gick hon på som om det inte hade hänt.
 
Tog några galoppsträckor i vänster varv innan vi avslutade och hon var seg som sirap tills jag bad Hanna ställa sig med långpisken en bit ned i paddocken. Hanna behövde inte ens röra sig utan Dansa gasade på av egen vilja då. Duktigt!
 
Passet var som sagt bättre än de två innan vilket jag tror har mycket att göra med att jag håller händerna mer stilla och stadiga istället för att hålla så himla lätt att dom glappar. Dansa vågar kliva på mer då, men samtidigt så tryter ju bjudningen ibland ändå då jag inte lyckas picka hål på bubblan hela tiden. Ska ridas ut mycket nu fram över om jag får till det med sällskap, så då tror och hoppas jag att bjudningen kommer av sig själv.
 
Tog av inspänningen efter ett litet tag och idag sökte hon sig nedåt emellanåt även då hon var utan, vilket kändes kul.
Unghästar ska ju gå i lång och låg form men då Dansa lätt blir framtung så får jag vara lite försiktig så att jag inte "släpper ned" henne utan rätt tryck bakifrån.
 
 
 

Ställning + galoppfattningar

 
 
Gud vad svårt det är att klippa ihop filmer från ett ridpass. Jag vill ha med både bra och dåliga saker så att man verkligen får en helhetsbild utav passet. Det är så tråkigt att se på filmer då hästarna rullar på i samma gångart varv efter varv och jag vill verkligen försöka få en ärlig bild utav passet. Tyvärr så hamnar lätt mina filmer åt andra hållet istället, alltså att passet ser ut att ha gått sämre än det gjort bara för att jag tar med mycket av alla små saker som krånglar, och bara någon snutt här och var när det går bra. För att jag tycker att det är tråkigt att se när det går bra (alltså inte för att det går bra, utan för att det blir enformigt att titta på).
 
Här har jag i alla fall klippt ihop en film från i måndags på träning för HÅ. Minns inte när jag senast lade ut en film, men jag tror ni ser vilken skillnad det är på framåtbjudningen? Ändå sitter den inte riktigt än såklart, men framåt går det!
Inspänningen ryker precis i dagarna, jag vet faktiskt inte varför vi inte tog av den? Jag tänkte bara ha den något varv för att se hur hon kändes (så som jag gjort senaste gångerna jag ridit själv, förutom när jag varit på nytt ställe för första gången), men då HÅ inte sa att vi skulle ta av den så glömde jag faktiskt helt bort det.
 
Tillhörande inlägg hittar ni här.
 

Update

Har lämnat bloggen med en väldigt dystert inlägg och det var ju inte riktigt meningen, men det har varit fullt upp några dagar. Var begravning för Viktors farbror i fredags så all tid som inte spenderats med Viktors familj har jag lagt på hästarna.
 
Jag har landat lite efter beskedet om Visa och jag kan inte känna annat än det här är det enda rätta, vilket också veterinären sa. Det enda hon kunde göra var att spruta lederna och egentligen bara dra ut på det hela då hältan och smärtan aldrig går att få bort, vilket varken hon eller vi tyckte var något alternativ egentligen såklart. Så egoistisk kan vi inte vara. Visa är 21 år och det här beror på en gammal senskada. Hon ska få somna in och slippa ha ont.
Hon kommer lämna ett stort hål bakom sig, då det är hon som håller ordning och tar hand om de andra i hagen. Hon har hjälpt mig väldigt mycket med Dansas uppfostran vilket också känns såklart. Det finns ingen häst som Dansa har sån respekt för och sköter sig så bra, som i närheten utav än sin mamma.  
 
Vi ska ta vara på den sista tiden och proppa i henne massor med morötter. För det är hon värd!
 
 
Nu bränner det i halsen så det är bäst att byta samtalsämne.
 
Viktor och jag hade vår 5 årsdag i fredags och tänkte åka till Orsa och sova på hotell, för att på lördagen gå på Orsa Björnpark. Men då det blev begravning istället så skjuter vi upp det till framtiden. Vi vet att vi älskar vandra lika mycket ändå ♥
 
Imorgon är min sista semesterdag och tyvärr har vi inte hunnit med någon kräftskiva hos pappa. Måste se till att klämma in det snart ändå!
 
Vi ska även ta tag i att boka biljetter till Frida och Jens i Tyskland! Gud vad jag längtar, så bli så kul att träffa dom och ha något att se fram emot. Tyvärr har jag såklart ångest inför flygresan då vi dessutom måste mellanlanda och byta flyg på vägen ner, men det får det vara värt. I oktober åker vi dit, så det blir perfekt med en liten upplysning i höstmörkret :)
 
Något annat skoj sedan sist är att Dansa och jag tar bamsekliv framåt. Vi har hunnit rida två gånger, en gång i Kyrkpaddocken och en gång ute i skogen (!!!!). Det var idag och alltså vår uteritts-premiär som inte kunnat gå bättre. Älskade älskade hästbebis!!
 
 

Tung dag

Har varit en lång dag idag. Veterinärbesöket med Visa på förmiddagen gav oss ett otroligt jobbigt besked. Även fast jag var förberedd så blir allt så fruktansvärt hemskt när man får det bekräftat.
 
Hur ska vi klara oss utan vår kloka hästmamma som håller ordning och reda på de andra busarna?
 
 

Lär oss nytt

Kändes som att komma hem när jag satt upp i Spännars paddock idag. Har ju vart ute på lite nya ställen sedan sist, och det kändes skönt att få komma dit jag känner mig som tryggast och där det är stort och bra underlag.
 
Idag lärde jag mig, och Dansa med, massor av nya saker! Sa det till HÅ; hur har du tålamod att lära både ryttare och häst samtidigt.. Haha.
 
Satt upp utan longering för andra gången idag, och hon var inte alls spänd som hon var i början sist.
Vi började med att trava igång dom några varv och Dansa var väldigt duktig på att räta upp sig. Tryckte knappt in bogen idag! Så veckans träning har verkligen gett resultat. Hon var ojämn i bjudningen till en början som vanligt, men jag lyckades picka hål på bubblan, som HÅ kallade det, efter ett tag. Hon har en spänning i början som jag måste släppa på och då får hon gärna gå på lite för fort. Men sedan är mitt problem att jag måste vara kvick med skänkeln och fånga upp energin i handen istället för att släppa iväg henne vilket jag gärna gör. Mer tryck men inte mer tempo!
 
Jobbade sedan endel med galoppfattningen i båda varven. Det viktiga var att hon fattade när jag bad henne och att hon gjorde det ur en trav med bra tryck och fart, ja där vill vi ha fart. Hon gjorde bra fattningar och rullade på med helt OK framåtbjudning i höger, och i vänster varv ökade vi på rejält några gånger längs långsidan. Blev lite korsgalopp när jag bröt av bara för att jag inte håller ihop henne tillräckligt stadigt.
 
Som avslut så höll vi oss på en volt där HÅ höll igång från marken, som om att hon Longerade. Medan jag koncentrerade mig på att ställa Dansa inåt, och trycka ut henne på volten. En riktigt härligt känsla när hon tog min innerskänkel och flyttade ut sig på volten!
Som HÅ sa så har Dansa nu lärt sig att skänkel och smackningar betyder ökningar rakt framåt. Nu är vi på nästa nivå och hon ska lära sig att det även kan betyda att man ska flytta sig åt något håll, att hon ska samla ihop sig osv.
Dansa blev lite arg ibland och ville bryta ut från volten (hon valde ut en plats i varje varv där det var kritiskt) just för att jag skulle träna på att hålla ihop mina händer och hålla ett stadigt stöd i tyglarna. Absolut inte hårt utan bara ett vanligt stöd. Tidigare har jag vart så försiktig och gett efter så fort hon sagt ifrån för att jag är så rädd att hon ska bli hård i munnen. Men idag fick jag lära mig att en häst blir inte hård i munnen utav ett stöd, snarare tvärtom ifall dom bara får sporadisk kontakt och inget att lita på. Och nu när jag tänker efter så skulle jag gärna välja ett jämnt stadigt stöd, än ett glappande.
Men Dansa blir ju som tidigare arg när hon inte får den där rejäla eftergiften hon vill ha (den röda tråden genom hela hennes utbildning) och börjar då backa och dona. Men idag släppte jag aldrig efter, försökte i alla fall, utan höll kontakten med munnen hela tiden och med händerna tätt ihop (för att inte ge henne utrymme till att kasta sig) tills hon valde att ändå gå fram. Detta hände några gånger men i samband med att hon förstod att det är såhär det ska vara, och att jag blev tillräckligt snabb i korrigeringen med skänklarna så gick hon riktigt bra och var nöjd :)
 
Satt ner några få travsteg ibland idag också bara för att hon ska lära sig att den förändringen (mellan att sitta ner och börja rida lätt) kan ske på ryggen. Förändring är ju inte något Dansa gillar, men hon tog det faktiskt riktigt bra.
 
Körde några till galoppfattningar i just samma tankebana och hon blev argoch hoppade fram som en hare. Eftersom vi fick fram bjudningen i galoppen idag i vänster varv så testade vi samma koncept där och efter några försök så accepterade hon mig även då och galopperade på framåt utan att stanna och bli arg. Så himla duktig!
 
Vi är två stycken med 3-åringar som rider samtidigt nu, så vi kör lite omlott så den ena skrittar och vilar mellan varje varv och uppgift, medan den andra jobbar. Funkar kanonbra!
 
Även fast det var dag 2 hon reds idag så var hon inte alls lika trött som hon vart tidigare vid dubbel-dagars-pass :) Nu ska hon få vila två välförtjänta dagar!
 
Ett skrittpaus-foto. Hon fick skritta på med långa tyglar i pauserna. Hon blir väldigt låg (syns inte på bilden) när hon skrittar på lång tygel med inspänningen. Skönt att den ryker snart!

Cavaletti-premiär

Red i kyrkpaddocken idag igen. Hon var mer avslappnad från början idag men skjöt in bogen som igår. Hon tog dock mina hjälper för att räta upp henne, fortare idag.
På kortsidorna tappar hon hela tiden takten och det tror jag beror på att hon inte riktigt orkar då det är en liten paddock, så kortsidan är verkligen kort och dessutom är underlaget ganska djupt där. Ska bli kul att känna hur hon går i Spännars paddock imorgon. Hon stannade två gånger i hörnet vid utgången, samma som sist, i början av passet men sedan fanns det inget tendens till några stopp.
 
Skrittade och sedan travade några gånger över 3 cavaletti i varje varv också. Det var premiär uppifrån ryggen och hon sprang på utan att bry sig. Vi skrittade ju över typ 6 cavaletti för ett bra tag sedan förresten, men det var inte riktigt meningen. Första gången planerat och i trav i dag. Haha.
 
I slutet tog jag av inspänningen och hon kör upp huvudet som en giraff direkt då. Bara för att hon kan, känns det som, eftersom hon egentligen kan springa så när jag har inspänning också, men då vill hon inte. Jaja, spelar ingen roll och jag har ju bara inspänningen pga att få hjälp ifall hon börjar bråka, vilket hon inte gjort på länge så snart slipper hon nog den helt! :) Har haft den nu eftersom det vart nya ridställen och hon har varit ganska spänd. Prio ett nu är att hon ska ha bra tempo och påskjut.
 
Är väldigt nöjd med passet. Målet var att det skulle gå fortare att få bort den inskjutande bogen, att trava över cavaletti och att jag skulle känna att jag kunde ta av inspänningen. Detta uppnådde vi. Resten får vi jobba på nästa gång :)
Satt upp utanför Prästgården idag också och skrittade in till stallet. Börjar känna mig redo för att rida ut i skogen med Bronzac som sällskap, så ska se om vi kan få till det till veckan kanske!
 
 
 

Ridpass

Annika och jag gick till kyrkpaddocken idag för att rida. Jag var lite nervös faktiskt, tror det senaste och enda ridpasset vi gjort där satt kvar. Det var då i våras när vi först gick omkull, och hon därefter slängde av mig.
 
Longerade henne i max tio min innan jag satt upp. Hon var ganska spänd i början, trots att jag var lugn då så hon påverkades inte utav mig. Skrittade runt lite innan jag satte henne i trav, fortfarande ganska spänd så lät henne bara trava på tills hon slappnad av.

Planen idag var att ta itu med bogen som hon skjuter in och genar som satan. Tänkte hålla mig till trav tills det fungerade som jag ville.
Hon tappade takten då hon inte springer rakt så traven blir väldigt ojämn och svår att hålla sig stabil i. Jag får kämpa hårt för att inte tyglarna ska glappa då hon springer så. Jag jobbade på med innertygeln och innerskänkel som hon ännu inte lärt sig och förstärkte lite med spöet på bogen ibland. Varvade även med att ta in henne på en stor volt och att låta henne trava längs fyrkanten. Jag red i 20 minuter och inte förrän på slutet fick vi till det.
Hon stannade och blev sur en gång och backade lite och efter det så sa det liksom klick, också funkade allt hur bra som helst!
Fortfarande lite lite ojämn på kortsidorna men jag kunde lätt räta upp henne och trava rakt på långsidorna. Fick trava så två varv åt båda hållen, då paddocken är liten, med massor av klappar och beröm. Sedan slutade vi så att hon fick känna att det var kul och enkelt att göra rätt :)
 
Skrittade lite på långa tyglar innan jag satt av. Red med inspänningen hela tiden idag då hon var så spänd i början och sedan var vi ju i princip klar när hon väl slappnade av.
 
Red med bakbensskydd för första gången idag och det gick jättebra. Hon sparkade lite precis när hon fick på sig dom, men sen glömde hon bort dom :)
 
 
Spänd brutta.
 
Hemma, vid Prästgården satt jag upp igen och skrittade sista lilla vägen in till stallet. Känns bättre att ta ett litet steg i taget, än att hoppa upp och rida ut på en uteritt på en gång. Vi har inte bråttom någonstans :)



På egna ben

Ikväll när jag var till Lillstallet med lite grejer så fick jag för mig att ta Dansa till Hebre och tömköra lite. Varken Hanna eller Annika kunde vara med mig men jag såg att grannarna var hemma och likaså familjen som bor precis vid Hebre, så skulle jag få stora problem tänkte jag att jag kunde ropa på dom. Haha.
Skickade även iväg ett sms till mamma där jag skrev att hon skulle kolla läget ifall jag inte hört av mig om 40 minuter.
Ja jag gillar inte att vara själv.. :P
 
Dansa började med att sparka mig på smalbenet då jag skulle kratsa ena bakhoven. Jag förstår inte varför hon aldrig ger sig med sina galna ninjasparkar!! Nu har hon blivit så stark att jag inte orkar hålla kvar dom heller. Inte för att det hjälpte under de 2 år jag orkade.. Vet inte vad jag ska göra?? Ibland är hon hur snäll som helst och ibland är hon vidrig, för att stunden senare vara duktig igen. Precis som att hon bara gör det hon känner för. Monsterunge! Kommer nog få ett fint blåmärke.
 
Väl inne i "paddocken" så plockade jag iordning de två bommar som jag har där och lade dom på en volt. Smalt inners och bredare där ute. Dansa var väldigt pigg och började med att pipa och göra ett litet bocksprång. Haha så himla sött!
Efter att ha sprungit av sig värsta energin så jobbade hon på riktigt riktigt bra i både traven och galoppen i vänster varv. Måttade in avståndet på bommarna väldigt duktig i princip hela tiden, trots att hon hamnade på olika ställen, och därför med olika avstånd då dom låg i halvcirkel. Jag blev riktigt imponerad faktiskt, vilken koll hon har :) Hon rullade på i galopp flera varv och lyssnade väldigt bra på min röst. Då fick hon dock gå utanför bommarna.
 
I höger varv gick hon väldigt bra i traven, men då det var galoppdags så åkte en väldigt illalåtande moped en bit bort i hög fart så hon blev rädd och gjorde några tjurrusningar. Jag har sämre koll på tömmarna så volten blir inte riktigt lika jämn. Galoppen hade hon svårare att hålla, dels pga att hon blev lite okoncentrerad (mopeden lät och Visa gnäggade hemifrån stallet), dels för att det är hennes svårare varv. Blev lite stressad då också eftersom jag hade sagt en tid till mamma och inte ville ta upp klockan och titta (kom tillbaka till stallet 1 min efter att jag sagt, så jag hade bra känsla ändå ;)). Glömde som vanligt att börja med höger varv! Suck.
 
Varvade i båda varven med att ha henne på volt och styra ut henne på en fyrkant, så att hon fick träna på att rakrikta sig.
 
Summa summarum så var hon riktigt duktig idag! Pigg och latjade till det ibland men var samtidigt väldigt lyhörd och lycklig över att få arbeta och tänka. Hennes öron är nästan alltid riktade rakt fram (förutom när hon lyssnar inåt på mig med ena eller då hon är lite fundersam är något som är krångligt) vid tömkörning och det känns så himla kul då man vet att hon gillar det :)
 
Foton från Hebre tidigare i somras.
 
 

Löshoppning utveckling



Första uppsittningen efter vilan

Gårdagens träning gick superbra!
 
Vi red på ett nytt ställe, i ett tältridhus med läktare. I det ridhus jag ridit i 3ggr förut var utan läktare och den var faktiskt lite läskig. Det enda Dansa har vart riktigt rädd för när hon var yngre är rörelse i höjd, eller ovanför henne. När hon var 1,5 så kastade hon sig hejdlöst bakåt bara Annika satt upp på Visa bredvid. Den vintern spenderade jag med att hoppa upp och ned vid hennes sida och på hennes boxvägg. Haha.
Nu är hon mycket mycket bättre, men när dom rörde sig på läktaren igår så var det läskigt. Longerade nedanför medan dom där uppe rörde en massa på sig, så hon vande sig lite. Sen när vi red fick dom sitta stilla så det gick faktiskt riktigt bra, trots att hon blev spänd där nere.
 
Lill Marie red sin 3-åring samtidigt så det var också väldigt bra träning. Dansa skötte sig superduktigt! Reagerade lite ibland om han kom upp bakifrån eller när långpisken small utan att den var menad till henne.
 
Vi började rida på en stor volt längst ned i ridhuset och rörde oss sedan uppåt sakta men säkert mot läktaren. Dansa var ganska spänd, ojämn i bjudningen och lade sig väldigt mycket inåt i höger varv. Blandning av stelhet och spändhet. Jobbade bort det imellanåt men satt i till och från genom hela passet. Vi travade på säkert 10 min utan någon paus och utan att Dansa stannade och tjurade. Vet inte om det berodde lite på att hon ville visa sig duktig för Baronen eller om hon inte tänkte på det.
 
Efter en skrittpaus så skulle vi trava längs fyrkanten och fatta galopp på kortsidan och galoppera vägen ner. Dansa var seg som kola och började stanna eller bryta av. Hon hittade några klossas uppe på väggen som hon kunde skygga för också. Vi fick ta hjälp an HÅ från marken som satte fart på henne. Blir så svårt i de där lägena då hon bara bromsar mer eller stannar helt när jag lägger på spöet. Det slutade med att vi rejsade runt i en jäkla fart i båda varven i alla fall.

Efter det så fick hon väldigt bra tramp och bjudning i traven också när jag travade något varv på fyrkanten.
 
Jag hoppas verkligen att hon släpper haken i galoppen snart. Vet inte riktigt varför hon inte släpper efter och rör sig framåt istället för att bara vänta på att kunna stanna och gå uppåt. Men det är bara att kämpa på så kommer hon nog få en aha-upplevelse snart :) Det blev mycket fulridning idag men det enda jag fokuserade på var att få fram henne. Det snygga får vi satsa på någon gång i framtiden :P
 
Det var himla skönt att känna att hon inte backat bakåt efter vilan, utan att det bara var att hoppa upp som sist :)
 

Inställt

Träningen blev, precis som jag trodde inställd idag. Åker till Söderhamns ridhus imorgon och har träning där istället. Då kan inte vädret stoppa oss i alla fall! Och dessutom ännu ett nytt ställe att miljöträna på. Det är aldrig fel.
Tråkigt att vänta ett dygn till bara. Haha.
 
Dagen blev väldigt bra ändå, tillsammans med Hanna och hundarna. Vi donade på i Lillstallet ganska länge med att sätta upp nya krokar. Sånna får man aldrig för mycket utav! Tyvärr så fyllde vi upp alla direkt idag.. haha. Finns några till ställen där vi kan skruva upp så det blir nog lagom tillslut.
På granngården var det 3 grimmor för 100kr så Dansa fick en blå och en brun, och Visa fick en lila. Billiga och inte superbra kvalité men dom var fina och duger bra på hemmaplan. Dansa har gömt ett x-antal i hagen och några har hon rykt sönder, så det är bra att ha lite extra.
 
Vi tog en promenad med Visa och Dansa medan Lukas och hundarna fick göra sällskap i stallet. När vi åkte därifrån så sken nästan solen och det var uppehåll, så jag var så frustrerad över att träningen var inställd. Men vi hann bara hämta hästarna i hagen i Spännars innan världens åskknall kom. Sedan fortsatte det med rejäla smällar och regnet började ösa ner, så jag kunde vara glad att slippa rida ändå. Bronzac blev bara ompysslad i boxen innan vi rullade hemåt. Sune skakade och var rädd.
Blev tacokväll här hemma och det är så skönt att Sune och Baltazar är vänner nu!
 
 

Instagram

8km pw i kvav luft.
Väntar på godis!
Chillar lite.
Kvällsmys i hagen.
Fina <3
Vackert.
Bronzac har vart på barnridning.
Coolingarna ;)
 
Irma Li kom och överröste Bronzac med pussar.
Vi har haft regnmys!
<3
Sadel på blöt rygg var ju inget att bry sig om.
 

Suck

Idag är enda viktiga dagen på den här semestern som jag verkligen inte vill ha hällande regn. Fortsätter det såhär kommer träningen ikväll garanterat ställas in och det vore himla dumt!
Eftersom det är första uppsittningen efter vilan så vill jag ha hjälp utav HÅ. För sen tänkte jag, om Dansa är i bra sinnesstämning att jag skulle rida själv ganska mycket de här två veckorna. Men som sagt så vill jag ha hjälp första gången ifall att hon backat tillbaka och är spänd och i explosionsfara igen.
Blir det inställd idag så skjuts ju allt fram och det är ju egentligen ingen fara då vi inte har bråttom, men det blir väldigt tråkigt! Framförallt om jag inte kan träna för HÅ förrän nästa måndag istället. Då går vi miste om en hel semestervecka!
 
Så snälla vädret det får regna fram till kl ett. Men sen får du faktiskt se till att sluta! I alla fall tills halv åtta ikväll då jag ridit klart. Tack på förhand!
 
 

Att tänka på

Låg och lusläste i mina unghästböcker här om veckan och skrev ner lite saker att tänka på. Det jag ska lägga mest fokus på nu och som jag måste påminna mig själv om hela tiden är bl.a. att ta upprepande, ledande tygeltag varje gång jag ska svänga. Jag får absolut inte bli "hängande" och hålla ett fast grepp!


Framåtbjudningen. Den satt bra i skritt och trav innan vilan, men galoppen är seg som kola för det mesta. Vad som hänt nu eller om något hänt får vi snart veta. Kanske hon är snigel rakt igenom igen? kanske hon har fått en raket i rumpan och racear järnet i galoppen och segar sig i traven? kanske vi inte ens tar oss ett varv i paddocken innan hon kastat av mig i gruset? ... haha nej men hon kan verkligen vara hur som helst. Charmen med Dansa är att hon skiftar humör på nolltid.


Framåtbjudningen är i alla fall alltid prio 1. Hon ska inte rusa fram och springa så fort som möjligt längre (förutom i galoppen, där är det nästan så att hon får skena), som hon fick göra precis i början då hon hade noll bjudning, utan hon ska ha framåttänk men ändå vila på steget och vara balanserad. Ska vara noga med att så mycket som möjligt av skritten ska vara på lång tygel då det uppmuntrar dom till att ta ut stegen.


I takt som framåtbjudningen sitter ska lydnaden sättas hårdare. Det är mitt tempo om mitt val av gångart och väg som gäller.


Dessa saker är vad jag jobbat med hela tiden, HÅ är noga med det vilket är bra. Dock är det svårt att komma ihåg precis allt samtidigt när så mycket är nytt, så jag måste upprepa i huvudet hela tiden för att inte glömma något.


Det jag inte tänkt så jättemycket på är vikthjälperna, det ska jag bli mycket mer noggrann med! Till viss del har jag ju jobbat med det då jag inte får komma i ett uns framvikt då Dansa stannar, bockar eller kastar sig då. Men jag ska bli mer noggrann att trampa ner mer i ena stigbygeln i svängar och så. Att väga upp i volter och sätta mig tyngre i sadeln vid halter har jag gjort, men just de där med svängarna har jag faktiskt glömt.


Jag vill att Dansa ska bli så känslig och lättriden som möjligt, så jag vill verkligen vara så noga jag kan med allting.

 

 

Regn i stora lass

Regnet har öst ner i stort sett hela dagen och åskan har mullrat runt större delen. Den har aldrig kommit riktigt nära där jag befunnit mig dock.
 
Vi avstod från att gå till kyrkpaddocken och longera idag då det mullrade och var svart på himlen. Ville inte riskera att åskan skulle komma nära, då det tar minst 10min att gå hem. Därför gick jag en kort promenad i närheten av stallet så att hon fick känna på sadeln inför morgondagen. Första gången jag lade på den då hon var blöt på ryggen, men hon reagerade inte något alls på det. Hon fick trava några varv utanför årtalshuset där det är grus och tillräcklig yta för en mindre volt. Ville försäkra mig om att hon inte gjorde någon affär av sadeln nu när hon inte haft den på några veckor. Men hon brydde sig inte ett smack. Hon hade fullt upp med att hoppa över en stor vattenpöl varje varv istället :) Kul att hon väljer vägen rakt fram springer igenom eller hoppar, trots att hon tycker det är lite äckligt. Kommer hon nära utkanterna springer hon dock runt.
 
Blev en oplanerad kortis idag, så det var tur att jag fick möjlighet att jobba igenom henne mer ordentligt igår. Känns bra inför ridningen imorgon! Magkänslan säger att det kommer gå bra och att Dansa kommer vara glad och tycka att det är kul. Spännande att se om jag har rätt!
 
Målade klart insidan av boxarna efteråt och skurade rent krubborna och vattenkopparna. Så himla mysigt att pyssla på där inne när det regnar och mullrar utanför. Måste köpa lite nya krokar eftersom Dansa har massakerat några på den fina hängaren som Hanna köpte förut. Någon lossnade själv också så kvalitén var väl inte den bästa. Bronzac fick vila då han redan vart ute i sitt icke favoritväder i två dagar. Åkte till mamma och Anders och åt pizza istället.
 
Nu ska jag göra klar löshoppningsfilmen som jag donar med och längta vidare till morgondagens bebisridning!
 
 

Hösttermin

Igår startade Dansas hösttermin efter ett kort sommarlov. Hon kändes riktigt taggad och sugen på att jobba så det här ska bli grymt kul!
 
Tömkörde i kyrkpaddocken idag då det var blött och halt vid Hebre. Tog henne mycket på volt och till en början krullade hon ihop sig, men efter ett tag så hittade hon takt och tempo så näsan kom ut. Hon orkade dock inte bära upp sig riktigt så mycket som hon brukar, så formen var inte ofta där den skulle idag. Galoppfattningarna tog hon prickfritt, men orkade inte hålla den så länge vilket jag inte lade någon vikt på.
 
 
I höger varv drog hon sig lite inåt volten och jag var lite ringrostig då det är mitt svåra varv också, så där var volten allt annat än runt.. haha. Jag fick ha henne utåtställd för att ha henne kvar där ute. Det fanns dessutom en stor vattenpöl på ett ställe som hon fick springa i hela tiden, vilket hon tyckte var lite äckligt, men gjorde ändå eftersom jag bad henne. Duktiga tjejen!
 
Hon tog vänstertömmen väldigt dåligt på rakt spår så fick ta in henne på volt och jobba igenom det några gånger. Det är ju hennes vanliga grej. Dock så protesterade hon bara genom att skutta och hytta lite med hovarna. Inga kast eller tvärnitar faktiskt. Ska bli spännande och se hur hon är i longeringen idag, om det märks tydligare där.
 
 
Lät henne trava några gånger i varje varv över fyra cavaletti. Första gången så vek hon av så som hon gjorde förut då hon inte riktigt förstod vad de var till för. Jag hade inte en tanke på att hon skulle hinna glömma bort det på några få veckor? Kan ju ha berott på något annat också. Lät henne i alla fall skritta några gånger innan vi travade igen och då gick det bra.
 
Avslutade med att låta henne sträcka ut i skritt som jag uppmanade henne att länga. Blev lite travinslag men tycker att hon sträckte ut sig ganska bra annars faktiskt. Hon har svårt att skritta under tömkörning och longering.
 
Är väldigt imponerad över hur bra hon skötte sig idag faktiskt! Trots 3 veckors arbetsvila. Nästan inga protester, utan snarare motiverad och glad. Framåtbjudningen sitter som ett smäck så arbetet vi lagt ner på det har verkligen satt sig. Kul för då kan man börja smaka på annat. Nu ska den bara sättas uppifrån ryggen också, med lite tur kanske den gjort det under vilan ;)
Det jag märkt är att hon blivit ganska tittig under vilan och även idag. Skyggar för grästuvor, klossar utanför paddocken och allt vad det nu kan vara. Tror det kan ha med överskottsenergi att göra men det vet man ju aldrig. Hon kanske tänker bli en fessig häst nu :P Gick jättebra med tågen som kom förutom en gång då vi gick rakt emot ett godståg ganska nära. Då blev det läskigt så hon började racea runt lite, men det känns bara mänskligt hästigt.
 
Hon är väldigt vinglig vid tömkörning efter väg nu, vilket hon vart det 3 sista gångerna ungefär. Hon tappar koncentrationen och bara letar saker att skygga för. Jag måste komma ihåg att aktivera och hålla henne vaken så att hon får annat att tänka på då går hon bättre.
 
Blev endel korsgalopp idag.
Och lite dans.
Dansa bjöd in till öppna så vi testade svagt några meter.
En liten suris.
 

Gofian

 

Tung bekännelse

Något jag känt ett tag nu, men inte velat prata högt om då jag fungerar så att "det som inte sägs högt, finns inte". Ungefär. Jag vet att det är dåligt i många fall, men det är också min räddning i svåra/jobbiga situationer.
 
Jag grubblar och tänker.. vrider och vänder på allt i mitt huvud, men så länge det stannar där så kan jag hålla mig ovanför ytan.
Det jag nu tagit tag i och pratat högt om är att Bronzacs ålder börjar kännas av. Det är otroligt jobbigt och känsligt för mig. Men jag måste inse fakta, och tårarna rinner såklart redan, bara för att jag sätter ord på det. Trots att det funnits i mitt huvud ett bra tag nu.
 
Bronzac känns stel i bogen och stuttig i början av ridpassen, jag får lite panik och manar på honom men då svarar han bara genom att gå mer på bogarna. Jag måste låta honom lunka på i sin takt ett tag men jag vet också att i det läget så snubblar han väldigt lätt (på det sätt vi gått ner på knä flera gånger genom åren, dock inget sen förra sommaren) och jag känner mig så himla stor och klumpig på honom då.
Han är alltid jättemjuk och rörlig att böja och bara han fått lunka igång så är han pigg och glad som vanligt. Men det är den där känslan i början som gör det så jobbigt. Jag hinner få ångest nästan varje gång innan han kommit igång.
 
Och vad ska jag göra åt det?
- Jag kan ju inte gärna åka till veterinären med en 22-årig ponny som är ohalt, med förklaringen att han inte är som förr i början av ridpassen, när han var yngre. Dom kommer garanterat himla med ögonen och fråga vad jag räknar med, från en gammelfarbror.
- Jag har haft funderingar på att dra ner på ridningen och ge honom mer vilodagar i veckan. Men då kommer han bara bli mer stel och dessutom tappa muskler. Även fast han går 6 dagar i veckan så rids han såklart väldigt mycket efter dagsformen och tar det lugnt många av dagarna.
- Jag har tänkt att jag kanske kan hitta en liten flicka som kan skrutta runt på honom någon dag i veckan så att han får bära lätt och bara såsa runt. Men det kommer ju också resultera i att han går ner sig då musklerna inte får arbeta riktigt.
 
Trots allt känns det som att det blir bäst att vi fortsätter som vi gör ändå. Alla jag rådfrågat nu i slutet har sagt det till mig också. Jag får hitta ett upplägg som fungerar bra för honom och jag känner mig tryggast med att rida själv då jag känner direkt om han behöver ta det lugnare eller om något skulle vara fel. Min medryttare som rider en dag i veckan litar jag också fullständigt på. Hon följer min regelbok :P
 
För att ni inte ska tro att jag tvingar runt en gammal skrutt på ridturer så vill jag bara förtydliga att det enbart är jag som upplever denna förändring. Han är egentligen pigg och glad 98% av alla dagar, men vad jag tycker är fruktansvärt jobbigt är att han inte är som förr. Det påminner mig om att tiden rinner iväg och att jag älskar honom så fruktansvärt mycket.
 
 

Lycklig!

När jag kom ut i hagen idag och fick en skymt utav Dansas ben så såg jag direkt att svullnaden gått ner och lyckan var totalt när jag kände på det och benet var helt torrt och svalt! Jag kunde inte sluta le!
 
Bara för att jag ringde veterinären i morse. Haha. Hon trodde som mig att det var något litet sår el bett som överreagerat nu under rötmånaden och så länge läget inte blev värre eller hälta uppstod så skulle vi avvakta.
 
Men nu kan vi sätta igång som planerat efter hennes lilla sommarlov och ingen är lyckligare än mig! Fast jag tror Dansa kommer bli ganska lycklig också, för när jag lät henne trava några varv på volt i förrgår då jag skulle se hur hon rörde sig så var hon jätteengagerad. Försökte springa det finaste hon kunde när jag bad henne att sakta av, bara för att jag skulle ändra mig.
 
Idag gick vi en promenad som var planerad med det svullna benet. Höll kvar planen och Annika tog med Visa också. Gick med både vanligt grimskaft i grimman, och även kedjegrimskaft. Vill kunna ha bara vanligt när jag promenerar med henne men litar inte på att jag orkar hålla henne ifall att någon situation skulle uppstå. Därför kör jag på det här sättet ett tag så att det finns en plan B att enkelt ta till. Jag måste alltid ha reservplaner till allt! framförallt när det gäller säkerhet.
Dansa var i alla fall en ängel att gå med, var knappt några flugor då det nyss regnat en hel del. Inga flugor, inga brottningsmatcher!
 
Dansa kommer nu vila vidare torsdag och fredag. På lördag ska hon gå ett lättare tömkörningspass vid Hebre. På söndag ska hon longeras med sadel i kyrkpaddocken för att känna på den efter 3 veckors vila och för att se om det finns överskottsenergi som måste busas bort. Måndag eftermiddag är det träning i Spännars och dags för uppsittning igen!! :))
 
 
 

Svullen

Har hänt en del tråkiga saker så stämningen är inte på topp här hemma. Därav inget ork till bloggen. En utav sakerna, som faktiskt är långt ifrån värst (även fast jag har en klump i magen) är att igårkväll när jag kom till Dansa så var hon tjock i höger framben. Från kotan och uppåt en bit mot knäet. Mest på utsidan, men även insidan. Ingen jättesvullnad då konturerna från senor och ben fortfarande syns. Men det är dock en tydlig svullnad och värme.
Hon haltar inte, varken på rakt eller böjt spår i trav eller skritt. Hon ömmar heller inte på senorna vilket borde betyda att dom är oskadda. Hon sprang och busade en hel del dagen innan i hagen så jag tänkte att hon kanske vrickade sig då, men tänker att hon borde vara lite halt i så fall?
 
Vad jag nu frågar mig är vad som kan ha skett? jag blev ju inte mindre förbryllad idag när jag kom dit och även vänster framben var aningen tjockt och varmt, dock inte lika tydligt. Hittade några små, små sårskorpor idag, vilket jag inte kunde göra igår. Så det kan ju betyda att hon fått någon reaktion på ett bett eller litet sticksår. Ska ringa och höra med veterinären imorgon och se vad hon säger bara. Ska ändå fråga om en inksalva.
 
Om det nu är en reaktion på ett bett så hade det väl kunnat blivit på magen.. eller var som helst förutom på ett ben så jag slipper vara orolig i onödan!
 
Jaja, hon är ju allt annat än döende så jag får väl lugna ner mig. Hoppas bara inte att den planerade ridstarten på måndag måste skjutas på!
 
 

Nästan tuggat grus..

Ja när jag är en hårsmån från att tugga grus trots att jag inte sitter på hästen, då börjar det gå lite för långt va? Haha. Vi skyller på baggen!!
 
Var ute och tömkörde Dansa ikväll och vet inte om jag skrivit det men i hagen bredvid deras så går det tre hästar plus en bagge. Alltså en får-hane.
När vi kom och gick i godan ro där efter vägen så dyker den helt plötsligt upp bakom en buske. Jag vet inte vem som blev räddast. Baggen eller Dansa?
Dansa tvärvände i alla fall, så Annika och Smilla fick kasta sig diket, och drog iväg i galopp. Jag hamnade i framvikt, ni vet när man springer på tårna och bara stapplar fram? Var såå nära att ramla och dessutom tappa henne, men på något vänster så lyckades jag räta upp mig och få stopp på lille damen. Phjuu.
När vi går tillbaka så står baggen och ser livrädd ut, även Dansa blåste upp sig och piaffade förbi. Funderade på några vändningar till men lyssnade duktig och tog vägen rakt fram istället.
 
Är lite sur på henne idag faktiskt. För några gånger där vid hagen, och vid hagen där hästarna med flugluvorna så krullade hon ihop sig jättemycket och bockade och ställde sig halvt på bakbenen och skjöt framåt,uppåt flera gånger, istället för att tänka framåt. Hon har aldrig gjort så förut i tömkörning och jag hoppas verkligen att det var en engångsföreteelse. Hatar när hästar krullar ihop sig och skjuter iväg på bakbenen så det är inget jag vill att hon använder sig av vid ridning då något inte passar. Antar att det här kan ha att göra med överskottsenergi också.
 
Annars var hon väldigt duktig. Bara att hon gick förbi bagge-hagen utan någon vidare övertalning tycker jag är väldigt starkt av henne, likaså vid flughuvorna. Där blev hon dock lite vrång men då jag bestämt sa att vi skulle gå så gick hon. Finns mycket att titta på efter den där vägen men inget hon gör en grej utav, inte ens en självgående gräsklippare som hon aldrig sett. Gjorde lite halter, gjorde svaga serpentiner på vägen och travade en kortare sträcka. Gick lite längre idag än vad vi gjorde sist.