Mina fyrbenta favoritgrabbar


Oj vilka fina djur! och oj vad jag måste höja blicken när jag rider! 

Guldstjärna!

Dansa och jag hade ett grymt tömkörningspass igår så nu är jag på bättre humör igen. Annika vart bortrest så Hanna och jag tog med oss Lukas och Dansa till Kyrkpaddocken. Första gången vi ger oss iväg så långt ensam, men jag börjar känna mig säker på hanteringen utanför stallet nu och eftersom jag inte tappat henne under alla karuseller dessa två år, borde jag ju inte göra det nu heller (?). Om jag skulle göra det så kan ju inte Annika förhindra det på något sett ändå såklart, då det alltid är jag som hanterar Dansa.. haha. Det är bara min hjärna som fungerar lite konstigt. Fast kanske den börjar bli mer normal nu? 

Hur söt och oskyldig får man se ut?

Hur som helst. Jag testade ett nytt bett på Dansa för första gången. Hon har alltid haft ett tvådelat tränsbett, men igår fick hon ha ett tredelat. Lite konstigt tyckte hon och vågade inte riktigt ta stöd av det i början, utan krullade ihop sig istället. Men sedan när jag fått mer tryck i henne så blev hon superfin och arbetade på precis som hon ska i traven!

Lite för mycket ihopkrullad. 

Galoppen är fortfarande lite segstartad och svår att hålla. Jag sprang med lite för att hon skulle kunna få en större volt men att jag ändå kunde vara så pass nära att jag kunde mana på precis bakom henne med spöet. Jag får egentligen inte springa eller röra mig med henne för mycket. Men då jag inte vet exakt hur jag ska göra så bestämde jag mig för att det var bästa alternativet för Dansas skull. Hon kastade sig två gånger i början av galoppen i höger varv.

Vi arbetade mycket på volt och hon drog sig gärna utåt vid utgången, så jag fick vara med och styra henne där. Hon arbetade i lång och låg form nästan hela tiden :) 

Vi travade några gånger åt båda håll på 3 cavaletti också och efter några gånger så märktes det att hon tyckte att det var kul! Hon bjöd på så fort vi styrde emot :)) 

3 tåg kom det också, ett var ett godståg och det har hon aldrig träffat på så nära håll. Jag arbetade vidare som om inget hände och hon rörde inte en min. Spände till sig lite någon gång men fick tillbaka koncentrationen på någon sekund. Så himla duktig!

Det här pangpasset behövde vi verkligen! En stor guldstjärna får hon för det passet ♥




Valborg

och här sitter jag i min ensamhet.. Haha nejdå jag är inte bitter! Känns riktigt skönt faktiskt. Var ett tag sedan jag hade en kväll för mig själv.

Har vart hos hästarna och kom hem vid halv åtta. Är faktiskt lite stolt över att jag sitter här helt själv samtidigt som det smäller och brakar av raketer och bomber utanför. Det skulle vart jag för tio år sedan! Så mycket gråt och panik jag känt över dessa hemska uppfinningar. Tur man växer på sig ;) 

Var stolt nu mamma! 

Nu ska jag sätta igång en film och käka chips tills ögonen faller ihop. 


Down

Gråmulet och blåsigt. Känner mig fortfarande lite down sen i torsdags. Ena stunden så tänker jag att det är sånt som händer, medan jag i andra stunden funderar på om och i så fall vad jag gjorde för fel. Jag kan inte komma på något som avvek från det jag fått instruktioner om men det ligger ändå där och gnor. Och då har jag gått igenom händelserna i detalj miljarder gånger i huvudet. Ni känner ju mig ;)

Jag är alltså inte ledsen för själva händelserna egentligen, vi har inte bråttom och har all tid i världen att backa tillbaka lite om det är vad Dansa behöver. Det jag mår lite dåligt över är rädslan för att jag gjort något fel som förstör för Dansa. 

Det är som det är, min tränare verkar ju lita på mig eftersom att han enkelt sa att vi bara skulle backa tillbaka lite och repetera, så är hon tillbaka på banan snart igen. Om han tror att jag gör något dumt så borde han ju säga att vi ska komma upp till honom igen.. det är ju trots allt han som tyckte att jag kunde rida själv hemma nu. 

Sen får jag ju faktiskt inte glömma att hon gick bra och avslappnat med mig på ryggen innan vi avslutade. Om det så var i "fel" varv, så hängde jag ju utan några problem i det "kritiska" varvet också. 

Så himla typiskt att dom inte satt upp staketet runt ridbanan vid kyrkan än bara. Jag hoppas innerligt att det sätts upp inom några dagar. Vill helst hålla till där så att vi kan få vara ifred. I Spännars är det så mycket folk och hästar som rör sig och jag vill helst ha det lugnt nu i början. 

Nu ska Sune och jag ta en promenad till Hanna och äta lunch. 


Två steg fram ett steg bak

I torsdags gick Annika och jag med Dansa till Kyrkpaddocken för att rida ett pass innan helgens vila. Hon longerades innan och i höger varv kastade hon sig någon gång innan hon gav sig och sprang på som hon skulle. Annars trampade hon på bra i rätt tempo. Jag gjorde några uppsittningar (även idag ville hon gå iväg så jag fick vara hård och börja om någon gång innan  hon lyssnade) och korta skrittsträckor innan jag skrittade ut på en stor volt och testade några halter. Hon var precis som i onsdags lite trampig i halterna men lyssnade bra efter några stycken. 

När hjälperna var avcheckade så manade jag på henne i trav i höger varv. Annika sprang före med Lukas som draghjälp men det struntade hon i så vi knöt fast honom och sedan gick hon med långpisken snett bakom istället. Dansa stannade och tjurade några gånger men sedan travade vi nästan ett helt varv innan hon bröt av. Vi manade på henne igen och då travade hon duktigt ett helt varv. 

Jag bytte då till vänster och där började hon trav jätte duktigt. Precis som i onsdags, hade hon mycket bättre framåtbjudning där. Travade ett helt varv direkt och jag var så lycklig! Allt hade verkligen gått så himla bra.
Efter att jag hade av brytit av till skritt skulle jag bara skritta halva volten innan vi var helt klara. 

Vi hann bara skritta någon meter innan jag kände att hon började spänna sig. För att avleda det så ledde jag med innerhanden för att styra in henne på en volt. Vipps så känner jag hur vi tippar båda två och slår i backen ganska rejält! 
Jag vet inte vad som hände faktiskt.. som det kändes och som Annika sa så såg det ut som att hon helt enkelt trasslade in sina ben och tappade balansen och ramlade. Hon varken bockade eller stegrade så inget av det kan ha bidragit i alla fall.

Vi reste oss båda två och borstade bort allt grus. Lite chockade men lugna. Klappade om Dansa och gjorde några uppsittningar som gick lika bra som vanligt. Hon verkade inte ha blivit rädd eller så vilket gjorde mig så fruktansvärt lättad. Vi skrittade ut på volten i höger varv och gick runt stora volten utan minsta problem. Men eftersom man ska göra allt i båda varven så ville jag styra en volt åt vänster också. Vi hann inte ta många steg åt vänster innan hon spände sig och for iväg på snedden i bocksprång. Jag hängde löst men satt kvar tills vi kom fram till staketet och Dansa kastade sig åt vänster. Då small tygeln av och jag landade på backen, på fötterna. 

Fan, var det enda jag tänkte. Lite samma som hon gjorde i höstas. Och när jag började tänka så är det i vänster varv hon gjort såhär varje gång.

Det var ju bara att knyta ihop tyglarna och försöka tänka klart. Det enda jag hade i huvudet var att jag skulle upp igen såklart. Både för min och Dansas skull. 
Jag longerade henne på en liten volt i vänster varv för att se ifall hon reagerade på sadeln i böjningen, men ingen reaktion. Sedan hängde jag på henne flera gånger men inga reaktioner då heller. Annika fick koppla fast oss i linan eftersom att tågrälsen går strax bredvid och dom hade plockat ned staketet på vissa ställen. 
Sedan hängde jag i sadeln och Annika ledde oss i krumilurer åt vänster för att se hur hon reagerade. Ville inte riskera mer utbrott eftersom att tyglarna var jättekorta efter att jag var tvungen att knyta dom. När det gick bra så skrittade jag uppsuttet ca 30m med Annika som ledare, rakt fram och en sväng åt höger vilket också gick super bra. 

Känns såklart skönt att vi slutade så bra som vi faktiskt gjorde efter allt kaos. Men jag var så himla ledsen över att känna misslyckande. Hade det inte kunnat gå bra i alla fall några gånger hemma så att jag får lite mer självförtroende? Jag hoppas att utbrottet kom för att hon blev rädd efter vurpan och inte att det är något som ligger kvar och gnor sedan i höstas. Vilket jag inte tror eftersom det gick så bra dagarna innan och dessutom hela passet innan vurpan i torsdags. Sedan att hon ramlade är helt sjukt. Jag önskar så att vi hade det på film för det låter konstigt att hon bara tappade balansen och ramlade, men vi kan samtidigt inte komma på någon annan anledning..

Jag tänker för mycket på vad andra ska tycka (vilket egentligen är helt oväsentligt). Nu har jag i alla fall samlat mig och känner mer ett jäklar anama. Klart vi ska klara det här! Vi får backa några steg och se till så att hon kommer på banan igen.

Det är bara att bryta ihop och komma igen. Ur motgång kommer framgång, eller hur säger man?
 

Stockholm

Sitter hos Frida och i Sthlm med en ond kropp. Red Dansa i torsdags och det gick riktigt riktigt bra till en början, men slutade riktigt dåligt. Ett bakslag och vi får backa några steg. Jag var så ledsen och uppgiven men har nu samlat mig igen och är taggad till att fortsätta att kämpa. Allt kan inte gå som på en dans på rosor, även fast det känns som att det gör det för alla andra ibland. 

Hon får en välförtjänt vila över helgen och sedan kör vi igång i mitten av nästa vecka igen. Idag skiner solen och vi ska starta dagen med young riders finalen på SVT play. Sedan blir det ett besök på Börjes och därefter en mysig ridtur :) Bra dag! 


Vår första ridlektion

De två gångerna i höstas som Patrik var till oss, och de två gångerna vi var till honom förra veckan, så har jag åkt dit för att få hjälp. Han har liksom skött allt från backen och även checkat av henne från ryggen innan jag suttit upp. 

Idag åkte vi dit och hade vår första träning för honom! Ridlektions-premiär liksom ;) 

Under longeringen fick jag några nya tips. Se så att hon rör alla benen lika mycket framåt, för gör hon det så arbetar hon genom kroppen som hon ska. Ta in henne på mindre volt där jag kan nå fram med mina framåtdrivande hjälper, om hon tappar bjudningen och inte lyssnar på mig. 
I vänster varv springer hon med rumpan in mot mig för att kaxa sig lite och då måste jag vara noga med att dra in nosen på henne och samtidigt driva fram henne så att hon blir tvungen att räta upp sig. 


Dansa longerades bara i trav för sedan släppte vi henne lös i ridhuset. Vi stod i varsin ända av ridhuset medan hon fick galoppera runt fyrkantspåret. Bra träning men tyvärr inget vi har möjlighet till hemma. Hon kunde inte bestämma sig vilken galopp som var mest bekväm så hon bytte säkert 3 gånger per varv. Haha. Vingligt och lite svårt tyckte hon. Efteråt flåsade hon rejält. 



Sedan var hon redo för ridning! Jag gjorde några uppsittningar innan jag skrittade direkt ut på fyrkanten. Det stormade rejält och dånade som tusan emellanåt och Dansa spände till sig och fick lite flykänsla i kroppen en gång. Jag tog försiktigt in henne på en minivolt och då slappnade hon av direkt. Checkade av att stopp, start och styrning fungerade. Sedan var det dags för trav! Hon traskade iväg första gången jag skulle sitta upp idag. Och det är förbjudet. Vi gjorde om och gjorde rätt. Sedan var hon lite trampig i halterna från ryggen i början också, men hon fick inte gå förrän hon stod blickstilla och väntade på mitt kommando. 

Hon är travad på en gång och det var i slutet av oktober. Då fick Patrik sakta av några gånger i början precis i "fattningen" just för att hon sköt upp ryggen och blev spänd. Idag smög hon in i den hur mjukt och fint som helst :) Sadeltvångskänslan finns det verkligen inte en smula kvar av! 

Travade några korta sträckor och saktade av. Sedan skulle jag hålla igång ett helt varv och då började bensinen ta slut. Fick peta med spöt på bogen och hon stannade på två ställe, samma varje varv, flera gånger. Sköt in rumpan mot mitten och vägrade gå. Lillbruttan vet vad hon vill. 
Patrik gick med en långpisk bakom och drev fram henne som i longeringen, samtidigt som jag skänklade och smackade hysteriskt vid "riskzonerna" så hon förstod grejen och travade på ett helt varv. Bytte varv och travade även där ett helt varv, med lite mer framåtbjudning faktiskt :) Fast Patrik gick fortfarande bakom. 

En unghäst föds inte med framåtbjudning i ridning har jag fått lära mig, utan den måste ridas fram. Därför ska man inte harva runt i skritt utan trava mycket i början. Går dom inte fram för röst och skänklar så ha en som går bakom och driver på från marken (eftersom det är vad hon är van vid) eller ha en "draghäst" framför dom.

Planen nu är att träna vidare på traven på hemmaplan och stöter vi inte på några problem så bokar vi en lektion igen när vi känner oss redo för galopp! 

Som ni ser på fotona så söker hon sig nedåt ganska ofta. Hon är såklart väldigt ostabil men jag försöker hålla händerna stabila och mjuka så att hon kan ta ett stöd när hon vill det. 


Onsdag

Kurtan ligger i sängen och drar sig fortfarande. Jag ska strax lura upp honom för vi ska gå på promenad med Hanna och Baltazar. Egentligen var det 1 mil som stod på schemat enligt dom, men jag tror inte det är bra för Kurtans leder att strutta på så länge. Så det är nedkortat med några km nu.

Vid halv ett ska Hanna och jag äta lunch på Lilla K innan vi åker till Lillstallet. Hundbur ska köpas först förstås! Annars kommer jag ju inte förbi Häggesta ;) 
I eftermiddag väntar ridlektion för Patrik med Dansa! :)) sedan ska jag till Bronzac och rida samt kvällsmata där.

Dags att byta ut morgonrocken! Kommer garanterat en uppdatering om Dansträningen ikväll.


Tok

Som ni sett, om ni vart vaken, så har jag planerat in 5 dagars arbete med Bronzac under mån-tors. Vilket i själva verket bara är fyra dagar! Haha jag vet inte ja.. men min idé om att planera veckorna har inte gått speciellt bra hittills. 

Bronzac ska alltså ridas 2 dagar fram till torsdag och inte 3. Så ni har koll på läget ;) 

Något mer skojjigt idag:

- Imorgon är det förbjudet för mig att åka förbi DollarStore utan att svänga in och köpa hundburen. I övermorgon fyller ju Kurt-Sune år också så då kan han ju få den i julklapp! 

Dags att säga Godnatt tror jag. 

Hanna och jag har boxats ikväll förresten. Och jag kände mig liite starkare! :) 


Planering

Igår insåg jag att en veckoplanering för hästarna är ett måste nu när Dansa ska vara igång fullt ut igen. Jag blir så stressad över att försöka pussla ihop i huvudet så att dagar och tider stämmer överens så att allt hinns med. Denna vecka blir dessutom lite speciell eftersom jag åker til Sthlm på fredag efter jobbet och inte kommer hem förrän på söndagkväll. Vilket ska bli grymt kul!! 

Veckans planering mån-tors slutade i alla fall med 3 dagars ridning med Bronzac + 1 vilodag + 1 medryttardag (han rids och sköts om av en tjej i stallet under helgen). Dansa får 2 promenader + 1 ridlektion + 1 dagars vila (dessutom vila fre-sön). Sune hämtar jag imorgonkväll då vi har ledig dag tillsammans på onsdag. Efterskotts-födelsedagslunch med Hanna på onsdag. Jag har även klämt in ett boxningspass till mig själv! 
Jobbar såklart alla dagar utom onsdagen och ska hinna pussa lite på Viktor också. Han ska tyvärr inte med i helgen.

Hur hinner man ha familj och jobba heltid??! Haha.. 


Skogspromenad

Dansa har varit trött idag efter gårdagens ridning, så vi tog bara en liten promenad ikväll tillsammans med Hanna/Visa, Annika/Smilla och Emelie. 

Hon var så himla trevlig! Pigg och glad med bra framåtbjudning, men ändå så lyhörd. Vi gick till lillskogen där hon fick traska över stock och sten. Vi svängde även mycket runt träden och hon höll fokus på mig hela tiden så jag behövde bara visa med handen vart jag ville. 

Hon gick först hela tiden och höll alla fyra hovar i backen idag. Dock blev hon en riktig suris på mig i boxen då vi hade delade meningar. Jag ville borsta hennes ansikte, men hon ville äta hö! Lättade i fram och visade verkligen hur dum jag var. Hon skärpte sig och sedan tog jag på grimman för att kunna hålla koll. 

Under promenaden övade jag mig själv på att hålla i grimskaftet en bit ifrån huvudet. Blir Dansa bråkig håller jag gärna i grimman eller så nära den som möjligt för att jag tycker att jag har bäst koll då. Men jag håller på att vänja av mig med det nu eftersom en häst ska ledas med lite frihet.

Åh jag var så lycklig ikväll när jag tänkte på att vi kunde ta mer riktiga promenader igen! Gud vad jag har saknat det i vinter. Skogen är bar och markerna kommer snart vara torra. Underbart! Vårkvällar i lillstallet med promenader och annat bus är bland det mysigaste jag vet. 

Jag var ute och gick med 3 personer och ingen kunde tala om för mig att jag hade en puckel på ryggen i klass med "ringaren i notre dame"! Inte nog med att säkerhetsvästen är ocharmig, nej jag spär på med att trycka in en luva under jackan också. Haha! 


Premiär på hemmaplan

I höstas fick Dansa lite släng av sadeltvång två av gångerna jag satt på henne, och därmed såg hon till att sadeln blev tom illa kvickt. Jag tog hjälp av en beridare som heter Patrik och som visade hur jag skulle "longera bort problemet" innan uppsittning. Det hela går bla. ut på att böja igenom hennes sidor riktigt ordentligt, ha rejält tryck i gångarterna och brassa på henne extra mycket i galoppen (där utbrotten oftast kommer). 

Jag får heller inte vara försiktig när jag sätter ner mig i sadeln eller rör mig där uppe. Hon måste känna och komma ihåg att jag finns där hela tiden. Detta stör mig rejält att jag inte tänkt på innan. Under hela hennes invänjning med utrustning och allt så har vi varit kontrollerat oförsiktiga och flängiga just för att hon ska vänja sig vid ljud och rörelse. Men vid hängning i sadeln, insittning och sedan då jag skulle börja skritta henne så har jag vart otroligt försiktig. Helkonstigt måste ju Dansa ha tyckt.. inte konstigt att hon blev skeptisk. Men man lär sig så länge man lever, och nu är vi ju på rätt körl :) 

Inför ridningarna förra veckan och gången efter sista avkastningen i höstas så är det Patrik som longerat henne innan. Han har talat om vad jag ska hålla koll på för tecken som visar att hon är avspänd och redo för att sittas upp på. Jag har ändå vart lite nervös för att ha ansvaret själv när det är dags att sitta upp hemma utan någon hjälp. Känns som ett jobbigt straff att bli kastad i backen ifall jag skulle missa några signaler :P 

Nu har jag granskat filmerna från förra veckan och känt att jag har bra koll på hur hon ska röra sig när hon är genomarbetad.

Idag bestämde jag mig för att jag var redo att rida hemma, med Annika som sällskap. Sagt och gjort. Jag tog ut Dansa och longerade på stallplanen. Skillnaden på spänd häst och avslappnad häst var löjligt lätt att se just idag. Som ni ser på fotona nedanför. Första bilden är från precis i början - spänd och springig. Andra fotot är efter ca 10 min - avslappnad och vilande på steget. Och världens finaste! ;) 


Jag longerade henne i alla gångarter i ca 20 min. Hon kastade sig någon gång men jag var snabb och hann korrigera så hon gav upp. 

Därefter gjorde jag mycket uppsittningar och skrittade sedan runt kortare och sedan lite längre sträckor varvat med att hoppa av och sedan hoppa på igen, gång på gång. Precis som vi jobbade i tisdags. Hon ska hållas sysselsatt hela tiden så att hon inte hinner tänka på något hyss. 
Hon kändes så avslappnad och lyssnade väldigt bra på mig trots att vi var utomhus med lite blåst och kuckelikuande höns. Ifrågasatte nästan inte en enda gång mina önskemål om svängningar, halter och igångsättningar. Behövde bara krama lätt med skänklarna utan röstkommando så skrittade vi. Efter 15 min var hon så trött att öronen stod rakt ut så vi avslutade där. 

Åhh jag känner mig så himla lycklig! Har svårt att förstå att jag ridit henne hemma på gården och att jag inte ens var nervös. Känner mig så hemma där uppe på hennes rygg. Mitt älskade lilla bebistroll! 


Om ni tittar på ridbilderna så har hon minst ett öra bakåt mot mig hela tiden för att vara uppmärksam på vad jag vill :) 

Pladder

Bronzac hade ett litet sår på utsidan av sitt högra framben igår när han kom in från hagen. Blir alltid nervös när det är något vid senorna. Han ömmade precis på såret men visade ingen orenhet och var varken varm eller svullen, så vi gav oss ut på en liten ridtur. 
Idag var han något varm och en pytteaning svullen. En vanlig reaktion vid sår så hoppas att det är bra imorgon. Gullehjärtat.

Imorgon hade jag velat aktivera Dansa på något sätt men kom på att jag är bjuden till en kollega på kvällen och eftersom att jag jobbar på dagen så hinner jag bara med Bronzac. Tusan också. Men jag blir nog inte allt för populär om jag säger att jag kommer senare pga hästarna, då jag redan ställt till det så att vi fått ändra datum en gång. Haha.
På söndag ska hon få röra på fossingarna och använda hjärnan i alla fall! Det behöver hon, igår var hon på riktigt rethumör igen. Bushönan. 

I måndagskväll så följde Lukas och jag med Hanna och Visa till kyrkpaddocken. Den är nu äntligen användbar! En liten tjej fick klappa lite på Lukas medan Hanna testade på och känna lite mer riktigt på Visa. Riktigt fint gick hon. 

Annars i veckan, bortsett från jobb och hästar så har Annika firats på sin födelsedag och igår var Hanna och jag på ett boxningspass. Lika kul och jobbigt som vanligt! 


Dags att titta på ett avsnitt utav Vampires Diaries (Vampyrerna som jag kallar det då Viktor retar mig för att jag hela tiden utalar det fel :P) 
Imorgon väntar alltså jobb för min del och seriepremiär för Viktors. Ska skicka med ett stort lager med lycka till! ♥


Pass 2 hos Patrik

Dansa var mycket coolare att lasta ur idag så vi kunde sadla redan vid transporten efter att hon fått gått och kika runt lite. Hästarna där är så van att det kommer och går nya hästar, så dom skiter ju fullständigt i henne. Stackarn. Haha.


Patrik longerade även idag och gjorde några uppsittningar innan jag tog över ganska snabbt. Vi pratade mycket om hur viktigt det är att hon går fram ordentligt innan ridning för att hon ska ha framåttänket även då. Dessutom ska jag vara väldigt noga med att aldrig komma framför bogen när jag leder henne, för det ger henne status då jag måste dra i henne och det blir dragkamp. Eget tempo framåt är vad som gäller! och noll tollerans mot bufflandet. Det har jag haft länge, men jag måste bli ännu hårdare! Alla klagar på att jag är för snäll. 

Hård men rättvis är vad som gäller. 

Ridningen gick superbra i alla fall. Vi höll oss bara till skritten ändå, och tränade på mycket ledarskap även där. Dansa är som jag tidigare sagt en tuff brud som gärna bestämmer själv. Och som Patrik sa så vet vi redan att hon kan trava med ryttare, så för Dansas del så är det bättre att lägga fokus på uppsittning, samt att hon ska lyda mina halter, framåtdrivande och styrningar i skritten nu först. Detta gjorde hon väldigt bra. Ifrågasatte lite grann ibland men det var bara att ta lite extra i tygeln eller trycka på med benen och smacka lite mer så lyssnade hon fint. Eftersom att Dansa hade sadeltvångskänningar då i höstas när hon kastade av mig så är det väldigt viktigt att göra många uppsittningar och att jag inte är för försiktig utan sätter mig tungt i sadeln och då också gungar runt lite innan jag börjar rida, så att hon är helt avslappnad i kroppen. 

Jag är helt facinerad över hur känslig hon är för skänklarna. I oktober fick vi köra ponnysparkar tills svetten rann, och nu (redan igår) så behövs bara en lätt, lätt kramning med benen så går hon. Ibland även utan smackning. 

Om vädret är bra kör jag uppsittningar på söndag hemma vid stallet. Annars så ska vi till Patrik även nästa vecka för att fortsätta. Åhh allt känns så himla kul!! 

Tur vi hade mamma med oss idag så Hanna och jag inte var själv för Dansa testade gränsen vid lastningen när vi skulle åka hem. Mamma ville inte göra något nära hästen, men som tur var kunde hon tänka sig att hålla i en lina för Dansa gick inte på förrän dom drog lite i dom idag. 

Väl hemma vid stallet lastade jag ur henne själv med bara lite hjälp från Hanna som stod fram vid Dansa för att rycka in och lugna henne om det behövdes (vilket det inte gjorde, mer än att hon fick smacka fram henne ett steg en gång). Hon backade bak lite tidigt en gång men det var bara bra att hon fick påminnas om att bommen satt där. Sedan drog jag i svansen som vi tränat på och hon backade så lugnt och försiktigt ut till mig, medan Hanna inte gjorde någonting. Ju mer jag kan klara mig själv, desto mindre låst blir vi. 

 

Uppsittnings-premiär 2013

Idag har vi vart till Patrik G med Dansa för fortsättning av inridningen som påbörjades i höstas. Hanna, jag och min lillebror Linus var det som åkte då Annika var tvungen att vara i ladugården. 

På ridfronten har det inte hänt någonting sedan slutet av oktober (bortsett från en gång i vintras då jag hängde lite på henne) då Patrik kom till Spännars och hjälpte mig. Andra passet travades hon uppsuttet av först Patrik och sedan mig. Allt gick då väldigt bra och hon hittade framåtbjudningen något sånär under traven. Men det var mycket ben och smackningar som gällde.

När hon lastades ur idag var hon spänd som en fiolsträng och svävade fram med svansen upp i vädret. Nytt ställe och massor av snygga hästar! 
Väl i ridhuset var hon skvattig och lyckades kliva på mig en gång och sedan nästan putta omkull mig strax efter det.. suck! 

Vi fick på sadeln och Patrik kunde börja longera då hon lugnat ner sig lite. Han körde mycket varierade storlekar på volten, tempoväxlingar och jagade på henne rejält i galopp några gånger för att hon skulle spralla av sig. Han tyckte att hon hade fått lite humör sedan sist, att det börjar bli en riktig liten brud utav henne. Haha nog har jag märkt det allt! 

Det började med en rejäl dust då jag gav henne till honom. Dansa började buffla och när Patrik sa ifrån så lättade hon i fram och bet mot honom. Lilla monster. Men sedan var hon trevlig bortsett från några inåtvända hyttningar med rumpan under longeringen. 
När hon gjort av med överflödig energi och slappnade av helt med sadeln så började han sitta upp och av några gånger innan dom skrittade några kortare sträckor.

Därefter gjorde jag samma sak! :) Jag var faktiskt ganska nervös för att sitta upp på henne igen, har lyckats grotta ner mig i höstens händelser lite för mycket de senaste dagarna. Jag som inte alls vart nervös varken före eller efter "ridningen" i höstas. Men så fort jag satt där uppe så kändes det genast mycket bättre! Jag trivs bra där uppe. 

Nu skrittade vi bara några meter åt gången idag men det var stor skillnad mot för i oktober. Vissa gånger tog hon skänklarna direkt utan att man ens behövde smacka. Och sedan höll hon igång tills man gjorde halt 90% av gångerna. I oktober så tog hon typ ett halvt steg i taget i skritten innan hon stannade, och då krävdes väldigt mycket smackningar och snäva svängar för att få henne ur balans, innan hon gick framåt igen.  

Imorgon ska vi dit igen och då blir det även trav! 


Spännande vecka

Välkomnar den här veckan med stor förväntan, spänning och lite nervositet faktiskt! 

Let's go!




Promenix

Idag kunde vi leda Dansa ut på vägarna runt stallet igen. Äntligen är isen så pass porös att hon kan gå där! Vi är inte instängda längre :) 

Dansa har nog inte vart utanför gården på dryg två månader. Bortsett från de gånger vi åkt iväg med transporten till andra ställen såklart. Idag tog vi i alla fall en liten promenad. Dansa kändes sprallig redan från början så jag var beredd på ett utbrott. Och mycket riktigt så började hon helt plötsligt stegra 3-4ggr efter en liten bit. Otroligt otillåtet!! 
Gissar att det var överskottsenergi som spökade för sedan var hon jätteduktig. Gick till morfar och Annika och vände två gånger.

Hon kändes stor idag. Vet inte om det beror på att jag bytt ut mina vinterkängor till stallskorna, dom har nog lite tunnare sula så jag blir ju lite lägre.. Haha. 

Jag och Hanna var ute och gick på förmiddagen och jag höll bokstavligen på att frysa ihjäl när jag kom hem. Trodde aldrig att jag skulle överleva två stall. Men med långkallingar, två tröjor och två jackor (!!) + en säkerhetsväst hos Dansa så gick det. När jag red Bronzac kunde jag till och med ta av mig ena jackan och blev ändå lite svettig! ;) 


Spännars

Idag körde vi Dansa till Spännars igen. Den här gången för tömkörning och Dansa skötte sig exemplariskt både innan, under och efter! :) 

Jobbade henne mest på volt och i alla gångarterna. Hon lyssnade super och hade väldigt bra bjudning! Kastade sig två gånger men det löste vi snabbt och sedan busade hon till det några gånger i galoppen också men jag manade bara på så kom hon av sig. 

På första platsen jag hade en volt så var det vatten på ena halvan och hon vägrade galoppera igenom det. Bröt av till trav före och fattade sedan galopp igen efter. Kände att det ändå var bra att hon höll igång traven så nöjde mig och gick till ett torrt ställe. Där höll hon galoppen bra genom hela varven. Lät henne bara rulla på ett varv åt gången för att träna fattning och avsaktning. Ville inte riskera att hon bröt av själv. Vi har ju inte tränat så mycket i galopp, och framförallt inte i vinter. 

Avslutade med att hon fick trava över en 3-cavaletti. Sprang på sidan första gången för att jag inte parera ordentligt. Hon blir väldigt vinglig framför en bom i trav även om hon inte "tittar till" på den. Vi lade upp en bom som infångare på ena sidan för att underlätta och då gick det bra, trots lite vingel framför.

Jag är så lycklig efter det här passet! Känns så skönt att det verkligen fick gå superbra en gång, rakt igenom :) Jag gillar verkligen tömkörning och jag känner att jag kan påverka på ett helt annat sätt än vid longering, som jag istället inte alls gillar. Snart kommer vår dressyrtränare till stallet och hon ska hålla lite tömkörningsträningar med mig och Dansa och det ska bli sååå kul! 

Jag tappade fokus en halv sekund och Dansa klättar upp på snön (?!). Hon slutar aldrig att förvåna. Haha! 


Longering

Som jag sagt tidigare så är longering min stora svaghet i unghästhanteringen. Dagens pass kan summeras såhär: Skitbra! - Värdelöst - Bra.

Dansa har sedan början av longeringen haft en tendens att kasta sig rakt bakåt och antingen byta varv eller helt enkelt bara tjaffsa. Hon är en riktig buse som hela tiden måste testa gränserna. Men det har ni väl inte missat ;) 

Idag började jag i vänster varv och hon gick som en klocka i skritt och trav. Bytena var bra och hon funderade inte ens på något hyss. Galoppen ville hon inte riktigt fatta, men gjorde det efter lite tjat. Bytte till höger varv och hon travade och galopperade på bra tills hon fick syn på Anette i hagen då hon hämtade Tage och sedan var det kört. Hon tappade koncentrationen på mig och kastade sig bakåt. Problemet kom sedan då jag inte fick fram henne igen på volten. Utan så fort jag rörde mig mot rumpan för att mana fram henne så vände hon bara runt, efter mig som i en bakdels- (eller blir det framdels-?) vändning. Jag blev mer och mer frustrerad och istället för att andas och ta mig igenom problemet så bad jag Anette om hjälp. 
Innan hon kom ned så hade jag lyckats få ut henne på en volt i skritt genom att springa mot hennes rumpa varv efter varv då hon följde efter mig. Hon tröttnade och gick då ut på en volt. 

Men Anette fick hjälpa mig ändå. Hon travade på helt ok (hade mycket planer, men fullföljde inget) men när det var dags att byta varv så börjades det igen. Jag fick inte ut henne på volten och jag vet inte exakt hur jag ska hantera den situationen och vill heller inte göra något som förvärrar, för det är enbart test hon håller på med. 

Vi började med att Anette manade fram henne åt rätt håll då hon kastade sig medan jag höll i lina. Sedan tog hon över helt och lät henne springa i båda varven sjuttioelva gånger tills hon gav sig och lyssnade bra. 

Innan vi avslutade så longerade jag några varv åt båda hållen igen också och självklart började hon busa på en gång. Men jag var tillräckligt snabb och korrigerade det så sen gick det bra. 

Känns i alla fall riktigt bra idag trots endel tjaffs. Hon kommer alltid testa mer eller mindre och jag är medveten om att min longeringsteknik inte är fulländad. För ett år sedan var den lika med noll så jag har lärt mig massor sedan dess, och jag har löst hennes kast/tvärvändningar tidigare under året så jag är inte ett dugg orolig för framtiden. Jag var bara lite för mesig idag, jag måste bli lite tuffare mot henne, ge henne order och inte be om lov hela tiden. Inte när hon bara är ute efter att slippa undan och bestämma själv. Största problemet idag var att jag blev så frustrerad och blockerad.. jag skyller på snön som kom i natt! Haha. 

Annars så hann Annika och Hanna inte ens ta upp linorna idag innan Dansa gick in i transporten när vi skulle åka. På vägen hem backade hon av en gång men gick sedan direkt in då hon kände linorna. Måste ju testa.
Hon var dessutom väldigt lugn stabil i Bronzacs box och påväg ner till ridbanan trots att hon inte vart där sedan i oktober. Fille stod precis utanför också utan att hon gjorde någon större affär. Efteråt var hon dock lite gnäggig och skrek lite åt Silver som ville hälsa. 

Tror minsann att hon mognat lite, och kanske insett att nya hästar inte är världens coolaste grej. 


Anna och Hedvig följde med och tittade idag :) 
 

Smidigt!

Ni anar inte hur skönt det känns att ha en alldeles egen transport hemma vid stallet, och en egen bil som får dra den! Jag som stressar upp mig för allt behöver verkligen inte något extra att stressa över när en häst ska ut och åka. 

Att hålla på och låna transport som ska hämtas och lämnas tillbaka, och dessutom samma historia med bil som finns på ett annat ställe är absolut ingenting jag saknar! Vi åkte ju inte överdrivet ofta då under den tiden, men det berodde ju dels på krånglet. 

Nu behöver jag aldrig fundera på dessa två saker och det är så sjukt skönt! Sen att jag kör själv är ju också otroligt smidigt! 

Så nu för tiden "behöver jag bara" vara stressad över att hitta två st som kan följa med och bla. lasta. Att hästen ska gå in i transporten. Att den snällt står där och inte får panik el skadar sig under resan. Att det är stormigt (ja tänk om transporten tippar..), snöigt eller halt på vägarna.. osv. osv. 

För inte allt för länge sedan var jag också väldigt nervös/stressad för hur Dansa skulle vara att hantera på plats (är fortfarande det när vi ska på något nytt ställe), hur longering/tömkörning (eller vad det nu är som ska göras) ska gå. Så stressmomenten minimeras med tiden och det är ju en fördel, för annars skulle jag nog stressa sönder snart! Haha.

Om vi ska se något positivt i det hela så är väl det att när jag väl ska göra sakerna så försvinner nervositeten. Det är alltså innan som jag är alldeles klen i kroppen och har pirr i magen. Det jobbiga är att det kan vara i flera dagar innan själva momentet ska utföras. 
Tack och lov så blir jag bättre på att hantera det också! För i de flesta fall visar det sig att jag vart nervös/stressad helt i onödan. 


Taggar

Fortsättningen av inridningen närmar sig med stormsteg. Äntligen. Allt har dragit ut väldigt mycket på tiden, men jag har gjort det medvetet eftersom att förutsättningarna inte vart så bra som jag velat ha dom. Jag har kännt mig stressad över det tidigare, men för ett tag sedan insåg jag att vi faktiskt har all tid i världen. 3-års har jag lagt på hyllan (i alla fall ridmomentet) så vi har inga datum att hålla oss till. Prio ett är en säker (ja ja, så säker den kan bli.. haha) och bra inridning. 

Idag var planen att åka till ridhuset och tömköra igen, men då vår paddock blev skottad förra helgen och därmed är användbar så har jag planerat om. Idag blir det alltså longering med sadel och träns på, för första gången på minst 2 månader. Ska bli underbart att få hålla till på grus och slippa anpassa mig efter halkrisk eller plumsa runt i en halv meter snö. Första prioritet är att förbereda inför ridning nu! :) 

Avslutar troligtvis med en del upp- och avsittningar också. Tänker ringa Patrik imorgon och hoppas på att han har tid att hjälpa mig nästa vecka. Vill gärna att han ska rida första gångerna och sedan att jag kan få rida för honom någon gång innan jag ska klara mig mer eller mindre själv. Behöver få upp självförtroendet och det får jag genom en grym tränare från backen. Så jag hoppas verkligen att han har tid! Är lite orolig för att han inte ska ha det, då han är väldigt efterfrågad här omkring. 

Har suttit nu på morgonen och tittat igenom alla klippen från i oktober när han var här och hjäpte mig. Försökt granskat alla små detaljer han säger och gör. Suger åt mig allt och går ofta igenom i huvudet hur jag ska gå till väga med allt, moment för moment. 

Jag har satt totalförbud för mig själv att titta på de två filmklippen då Dansa flippar ur. Finns ingen anledning att mata in negativa situationer i huvudet nu som sänker mitt självfötroende.


Gym

I tisdags var Hanna och jag på boxning igen och det var riktigt jobbigt, men grymt kul! Idag har vi suttit i ridhuset någon timme och tittat på träningar med Lotta Björe. Synd att jag kommer glömma tipsen jag lärde mig innan jag kan praktisera dom själv! 

Sen lurade Hanna med mig på gymmet och det är inte min grej alltså! Jag har alldeles för dålig disciplin och jävlar anama för att lyckas ta ut mig helt där. Jag duttar lite här och var liksom, kör några reps här och några reps där inna jag tröttnar och traskar vidare till nästa grej som ser rolig ut. Fast maskinerna luras bara, för alla är lika tråkiga! 

Tur att ridning och boxningen finns! Där kan jag ge gärnet och ha kul samtidigt. Är det roligt så kan jag pressa mig själv tusen gånger mer också. 

Hannas kommentar innan vi sa hejdå ikväll: Ikväll har jag sett en annan sida av dig Lina. En väldigt gnällig sådan! 

Haha ja jag gnällde nog en del, men jag svettades massor kortare stunder och jag tränade bort 2½ banan enligt de där jäkla maskinerna. Kul.

Jag blev riktigt impad av Hanna förresten. Jag stod på crosstrainern i 13 min och höll på att dö. Hanna har stått på den 59min ca 3-4 ggr för att hon har haft det som straff mot sig själv när hon fuskätit en, max tre godisar! Och dessutom så hade jag ca 2-3 levels lättare än vad hon har. Hon är så grymt duktig och stark! Önskar jag hade hennes psyke.

 

Påskhelgen

Lite bilder från påsken som tillbringats i stallet, Växbo, Kilafors och hemma!




En mini-Dansa

Hihihi, igår var det 1 april och jag är värdelös på att ljuga. Men blir alltid lurad själv! Är alldeles för godtrogen..

Igår kom jag dock på att jag kunde luras lite på facebook för då behöver jag inte se någon i ögonen samtidigt. Blir så mycket lättare att inte avslöja sig då! 
Jag drog till med att vi skulle betäcka Dansa i alla fall, och det var ca 25st som gillade statusen och mamma ringde och frågade varför jag inte berättat något. Haha! Yes! Jag fick några på kroken. 
Kändes lite nervöst, men lyckades hålla mig till på kvällen innan jag avslöjade bluffen. Så nu hoppas jag att alla ser det. 

Var ju inget jättestort lurendrejeri, men kändes busigt i alla fall! 

Tänk vad liten och söt hon varit! Och nu är hon så stor och fin :)