Fiddler

I mars lastade vi Dansas lillebror i transporten som tog honom till sitt nya hem hos Josefine i Tidaholm.
Då var han en söt liten bebis. 


Nu, drygt 6 månader senare har han vuxit och blivit en riktigt snygg tonåring! 

Fina fina Fiddler, han kommer bli en riktigt snygg kille när han blir stor!
Och ett bättre ställe hade Annika nog inte kunnat hitta till honom. Fruktansvärt tråkigt
att det är så långt borta bara. Men det är tur att internet finns så att vi kan följa utvecklingen där. 
Han är tydligen fortfarande väldigt orädd, lättlärd och social. Precis som sin syster ♥

Ps. Pricken på mulen växer tydligen med honom :) 

Tredje skritten

Idag styrde vi bilen, med Dansa där bak, till Spännars igen. Hon har blivit en riktig stammis där och jag tror hon älskar stället. Man kan ju inte göra annat i och för sig. Hon är lika cool där som hemma nu, och det är precis vad min tanke var! Tänk vad förvånad hon ska bli när vi lastar ur henne på ett nytt ställe nästa gång. Nu är hon ju så van vid att komma till Spännars. 

Dansa var hur som helst såå duktig idag. Anette longerade henne först lite i båda varven innan hon lät henne trava några varv över en 3 cavaletti. Det märktes att vi tränat lite hemma, för hon förstod direkt vad som förväntades av henne och hon anpassade sina steg så himla fint. Slog i bommarna några gånger, men inga reaktioner på det. 


När hon fått sprungit av sig lite energi så satt jag upp och vi skrittade ett helt varv, för första gången, åt båda hållen idag. Anette ledde såklart. Hon var väldigt avspänd men stannade ibland för att.. ja för att hon är Dansa och måste stanna ibland helt enkelt. Super duper mega duktig var hon i alla fall, och jag blir så himla lycklig och stolt!! 

Ser du vilket fint schabrak hon har Frida? :) 

Något jag tänkte på när jag satt där uppe idag och hon stannade, var hur lätt det skulle vara att jag rent instinktivt trycker på henne med skänklarna. (som inte är introducerade) Hade jag gjort det så hade hon lika gärna kunnat skicka mig i luften, vilket hade vart lite onödigt. Man måste verkligen vara vaken och tänka på allting hela tiden så att man inte handlar på vana. 

Vi körde "ridning/sittning) två söndagar i rad nu för att Anette åker bort till helgen. Nu får hon vila ifrån det och smälta allt i någon vecka, innan det är dags igen. Så länge blir det promenader längs vägar, ängar och skogar och tömkörning i paddocken med lite bommar och styrövningar. 



Vackra flicka


Såhär kul tycker Dansa det är att stå ordentligt och bli fotad.
Och såhär gör man när man fått nog och försöker rymma. 

Fin höstdag

Vi spenderade förmiddagen hos Bronzac och avslutade sedan stalldagen i Prästgårn där Annika och Hanna red varsin häst medan jag snällt fick ta Dansa i grimma och traska efter. Men snart så! då får jag och Dansa sällskapa i ridledet :) Nåja, det är ju inte såå galet många månader tills den möjligheten finns i alla fall. 

Hanna och jag åkte sedan raka vägen och köpte med oss tacos, hem till mig. Här har vi sedan spelat mario cart och supermario hela kvällen! Jag var såklart bäst! ...?

Klickades lite höstiga bilder på Bronzac idag.


 

Dempat

Jag såg fram emot en lugn och skön långhelg. Tyvärr drog sig ett fult moln över mina planer. Lite sorgsna saker har skett och jag kommer knappt hinna träffa Viktor. Men sånt är livet ibland.
Bara att leva vidare på det positiva ♥


Vidar i stallet

Hannas 4-åriga systerson Vidar följde med till Prästgårn idag. Efter att ha åkta halvvägs från Bollnäs så säger han att han måste åka hem igen.. för han måste kräkas snart. What?! 
Tydligen var det inte värre än att han var kissnödig. Så allt slutade lyckligt. 

I stallet pysslades Dansa om först och hon var ju lite hängig som jag skrev tidigare. Vidar och jag tog en liten ridtur också med Lukas och Noa. Hanna fick gå. Vidar tyckte att det var riktigt kul i alla fall och han både travade och klättrade upp för en brant backe. 
Hanna hade visat ett foto på Hedvig och han tyckte hon var söt, så det var ju tur när han lånade hennes häst och allt :) 

Ännu en "stallfri" dag slutade i just stallet. Och jag klagar då inte!


Hängig

Min fina flicka var lite hängig idag. Ögonen lyste inte, hon var lite likgiltig och hittade inte på några hyss! 
Tror hon kände av magen lite, för efter en liten promenad var hon sitt vanliga jag igen. Tack och lov ♥
Vill inte att kvällen från i vintras ska upprepas. 

Från fegis till..?

Hela min barndom har jag varit den fegaste och mesigaste tjejen. Jag var rädd för höjder, åska, brasar (eller braser?), fyrverkerier, allt som smäller i allmänhet, åka båt, åka tåg samt de blåa blixtrarna från tåget, mörker, "fullgubbar", spöken.. jag skulle kunna hålla på i all evighet. 
När jag var 11 år fick jag hem min första egna ponny, som jag var fodervärd åt. Jag hade gått på ridskola en termin och när ponnyn, Pelle, provreds så galopperade jag även för första gången i mitt liv. Han var väldigt snäll i hantering (utanför hagen) och i ridningen otroligt seg. Det var naturligtvis bra då jag ofta var nervös. Han kunde dock stanna vid infarter och vägra gå och när man sa åt honom så sparkade han bakut, och så kunde man bli stående hur länge som helst.
Hur som helst, han var väldigt snäll i stallet men jag vågade knappt gå in i boxen. Minns fortfarande paniken jag hade då jag var själv och tvungen att gå in och ta av honom täcket. På grund av min nervositet så glömde jag knäppa upp bensnörena så Pelle blev orolig då han satt fast.. min panik då ska vi inte ens tala om!
 
På ett ställe hade jag faktiskt anledning att vara rädd, och det var i hagen. En smart liten ponnyplutt hade kommit på att skräms man tillräckligt så slipper man ridningen. Så fort man närmade sig honom i hagen så flög han i full galopp emot en med bakåtslickade öron och slog på en tvärnit bara några meter framför, för att tvärvända och sparka bakut rakt emot en. Så fort du rörde dig emot honom igen så upprepade han attacken. Ni kan ju tänka er en ovanligt rädd och försiktig flicka på 11 år utsättas för detta? Det var ju ren katastrof! Haha. Minns en vinterdag då han stod ganska nära stallet. Jag kände mig modig och gick ut för att hämta honom. Jag hann precis få tag i grimman innan han kastade sig runt, med en brodd på min fot (!), och jag ramlade omkull. Precis vad som behövdes. 
Det slutade med att jag fick anpassa ridningen efter då hästarna stod inne, eller så fick jag hjälp av låtsas mormor att få in honom. Han gjorde dock likadant mot henne ibland. Jag hade honom 1½ år innan vi insåg att det inte fungerade med hagproblemet, så han lämnades tillbaka.

Är så ledsen för att jag inte har så mycket foton från min och Pelles tid, som faktiskt var bra bortsett från hagen. Vi gjorde mycket roligt tillsammans och om inte annat så lärde jag mig otroligt mycket av honom! 

Över sommaren hade jag en väldigt snäll, gammal ridskoleponny, som gjorde mig gott. På hösten fick jag Bronzac. Han var en väldigt pigg och tittig ponny, var ryttare nervös så var han dubbelt så nervös. Var ryttaren lugn, så var han också lugn. Men det hände ju aldrig med mig på ryggen! Haha. Vi var verkligen inte som gjorda för varandra. Han älskade fart, jag var livrädd för fart. Bronzac var rädd för att hoppa, jag var rädd för att hoppa. Jag var rädd för soptunnor, brevlådor och spår på vägen (åt Bronzac), Bronzac trodde han var rädd för dessa saker. (eftersom jag så tydligt talade om för honom att han borde vara det).
Våra hoppträningar de första åren var rena rama kallabaliken. Tänk er det här:
En ponny drar ner huvudet i backen och skenar runt i 200km/h, kastar sig handlöst över hindren (något kan ju bitas!) eller om modet svek, tvärnitar precis i avstampet, så att den snyftande ryttaren flyger handlöst över alldeles själv. 
Ungefär så såg det ut. Det hände att jag grät, trots att allt gick bra, och jag hade alltid alltid en stor nervös klump i magen dagen innan träning och såklart under träningsdagen.

En av våra få klubbtävlingar vi vart ute på. Han stannade nästan alltid en gång på varje hinder så jag gav upp. Här chockade han dock rejält med att hoppa den här farliga muren på första försöket! 

Nu undrar ni säkert varför jag utsatte mig för det här? För det gör jag nu när jag tänker tillbaka, jag hade ju ingen press från något håll. Det ända som drev mig var att jag på något konstigt sätt tyckte att det var sjukt kul. Tro det eller ej, men någonstan långt där inne hade jag kul! 

Bronzac och jag växte ihop oss genom åren. I samma takt som jag blev mer säker och lugn så blev även Bronzac det. Nu är han nästan alltid coolaste farbrorn i världen. Och jag har inte kännt ett unns nervositet i hans närhet på bra många år. 

Trots att rädslan fösvann så har jag alltid vart den där tråkiga, försiktiga hästtjejen som inte vill galoppera i nerförsbackar eller tokracea över åkrar, ifall att hästen kan snubbla och bryta benet. Medan stallkompisarna stack ut två stycken på samma häst, barbacka och busade runt så himlade jag lite med ögonen och trallade på med mitt eget. Jag var sååå tråkig ordentlig. Eller vad säger ni Magda och Maja? ;) 

Superligan! Magda/Urban, Maja/Gonzo och Jag/Bronzac.


Kan ni förstå, om ni orkat läsa den här texten, att jag i sommar har hoppat storhäst med vissa hinder på 1,20. Och att jag 1½ år tillbaka utbildat en unghäst, som jag dessutom nu håller på och rider in.
Kan ni förstå vad sjukt det är?! Vad hände liksom, blev jag också "vuxen"

Något mer jag tänkt på på senaste tiden. De rädslor jag rabblade där uppe.. utsattes jag för något av detta så var det stor, ångestfylld panik som utbröt. Jag skrek, grät och skakade. Åskade det så släppte jag allt och rusade in. Såg jag en fullgubbe vägrade jag gå i närheten.. ja ni fattar. 
Nu för tiden så har rädslorna för det första minskat avsevärt men de jag fortfarande känner stort obehag av gör mig långt ifrån hysterisk. Herregud jag kan ju till och med vara ute och rida i lite muller, och stå ute och kika på fyrverkerier ;)
Något som däremot fortfarande sitter i är Pelles hagfasoner. Jag tycker det är väldigt obehagligt att gå in till lösa hästar som jag inte litar på till 100%. Där Dansa står är det extra jobbigt, då det var de hagarna Pelle var i. Och eftersom Dansa kan latja till det ibland (i sommar har hon dock vart lugn) innan man fångat henne så tycker jag faktiskt inte om att hämta henne i hagen. 



Jag är fortfarande väldigt säkerhetsmedveten. Vilket ni kanske tycker låter konstigt då jag för några veckor sedan satt upp på en helt oinriden häst. Men det jag menar är att jag gör det jag vill/behöver, och utifrån det har största möjliga säkerhet. Låter inte det lite klokt till och med? ;) 
Jag undrar hur många som leder sina stencoola 2-åringar ut till hagen med säkerhetsväst och hjälm, IFALL att olyckan är framme. Tyvärr börjar jag dock slarva på den punkten och det gillar jag inte. Kan väl tillägga att jag blev sparkad förra våren då hon flippade ur av någon mystiskt anledning precis i öppningen till hagen. Så det finns en liten speciell anledning till skyddsvalet. 

Dom som lärt känna mig på senare år kan nog inte ens föreställa sig vilken energikrävande unge jag var som liten! Haha. 



Spöregn

Klev upp i bra tid idag, trots min lediga dag. Hade annat att göra från kl 14, så var tvungen att göra klart stallen i tid. Var i stall nr 1 halv tio och klädde på Bronzac ufotäcket (knallblått ridregntäcke som går upp till öronen), sen gav vi oss ut i det blöta. Måste ha vart en rolig syn då han såg ut som han gjorde, och jag var helt iklädd stora regnkläder med luva över hjälmen så att enabart ögon och näsa stack fram. Men vi blev inte blöta, och det är ju huvudsaken ;) 


Dansa fick göra premiär i ruskväder. Har faktiskt aldrig vart ute med henne i spöregn förut (mer än någon minut då vi inte hunnit in) och vet faktiskt inte riktigt varför? Känns inte som att vi har ställt in pga väder någon gång, så det borde var tur bara. Hur som helst så klädde jag på henne regntäcke, för träningens skull, och gick en promenad till kyrkan tillsammans med Annika och Visa. Dansa gjorde ingen som helst affär av regnet eller täcket, hennes käre mor tyckte det var desto äckligare med allt blött. Inte ens hästarna vid kyrkan var läskiga. Hon stannade till och med några gånger på hemvägen, så nu börjar hon bli riktigt kaxig ;) Förvånar mig inte om vi kommer ha en del duster där i framtiden, då Dansa hellre vill stanna där och umgås.. än fälja med mig. 

Vattenpölar plaskar hon igenom utan att bry sig, så länge dom bara råkar finnas där hon tänkt gå. Styr jag däremot henne emot en så är det tvärnit! Roliga djur. 



Fotogalen

I söndags när jag fotade på tävlingarna i stallet och det gick dåligt för en tjej kom jag på mig själv med att tänka;
- ja men du har ju minnesvärda foton i alla fall. 

Jag sa det inte till henne då jag antar att det inte var uppskattade ord efter typ 5-6 vägringar och någon kraschlandning (ja det var träningstävling så hon fick fortsätta). Men jag kom på att denna tanke verkligen bevisar vad besatt jag är av foton! 
Jag vill fota allt. Har inga som helst krav på "hur ett foto ska se ut", utan det jag vill uppnå är att bevara ett minne, och känslan som hör till.

Tänk vad mycket detaljer man glömmer bort efter en resa eller annan händelse. Som du med bara ett foto, kan få uppleva om och om igen resten av ditt liv.

Senast i söndags, då Dansa och transport var klara efter "träningen" så satte jag mig genast ner och tittade igenom kameran. Hanna sa skrattande till mig att; - du återupplever liksom allt igen genom att titta på filmerna och fotona.
Och det är verkligen sant! 



Jag älskar att sitta och titta igenom bildmapparna på datorn och minnas tillbaka.  
 

Dressyrträning

Vaknade med en sjuk träningsvärk i låren idag, tog ett tag att lista ut hur sjutton jag fått den. Men kom på att jag satte mig på huk och reste mig sjuttioelva gånger på KM igår, då jag fotade. Lovar att jag som inte ens red, har värsta träningsverken av alla från igår. Haha. 

Ikväll var Bronzac redo för ridtur precis lagom tills dressyrträningarna i paddocken skulle börja, så jag frågade ifall vi kunde få hoppa in. Sagt och gjort, första dressyträningen på ca 1½ år och det gick riktigt bra faktiskt! Har lite att jobba på vilket känns väldigt roligt. Men hade inte tappat det jag fick jobba hårt med sist.
Han vippar huvudet något åt vänster hela tiden, och går alltså aldrig helt rakt. Detta är inget som jag känt av, eller sett uppifrån ryggen då det är så lite och inget jag tänkt på. Så det var bra att ha ett par ögon på sig hela tiden idag som kunde se när han var helt rak. I övergångarna trav/galopp slår han sig gärna fri och i trav/halt tvärnitar han, detta har jag naturligtvis lagt märke till men nu har jag bra tips och övningar att jobba med. Känns kul! 

Jag har svårt att känna av hur bogen ligger till, men enligt Hanna så är det bra att rucka (ställa in och ut) loss dom varje ridpass. Så jag kör på så, någon gång kanske jag får mer känsla för det. 

Överlag kändes han väldigt sammarbetsvillig och pigg idag. Stretade emot ibland då det blev jobbigt, men fick igenom det bra och i slutet liknade han en geleklump. Fina fina killen ♥



 

Framtiden kan se ut hur som helst!

Tänk om jag visste för 1år sedan;

- att jag skulle ha min egna transport, som jag skulle sitta och köra "min egna" 2 åring som jag rider in. 

Inget av detta fanns ens i mina tankebanor då. 

Att jag dessutom skulle ha massor utav hjälp och engagemang av Annika och hittat en Hanna, som delar mitt intresse och följer med i ur och skur, kors och tvärs. 
Det är för bra för att vara sant!


Att vi dessutom idag kunde ta en ridtur tillsammans, på en varsin häst i Prästgårn, är ju om än mer galet.

Till våren kanske Hanna/Visa, Annika/Noa och jag/Dansa är ute på vägarna ;)

Andra skritten

Idag åkte vi till Spännars med Dansa. Jag började longera redan från början idag. Alla gångarter, och i båda varven. Hon lyssnade jätte bra på mig, men tyckte det var lite jobbigt att hålla tempo hela tiden. Anette coachade mig på sidan av, och bannade mig när jag berömde Dansa mitt i uppgifterna. Vilket jag absolut inte får göra eftersom att hon tror att hon är färdig då och kommer av sig. Men hur svårt är det inte att vänja sig av en "ful ovana"?! 


Eftersom hon var så duktig så slutade vi efter några minuter i varje varv och satte igång med uppsittningen istället. Det var ju ca 3 veckor sedan sist nu, då blev det en rejäl rodeo första sträckan. Och därefter gick hon duktig 2-3 raksträckor.
Idag skötte hon sig exemplariskt! Jag satt upp och skrittade 3 sträckor sammanlagt idag, 2 st rakt fram och sedan den sista lite längre med en sväng. Första sträckan var hon lite spänd och vinglig och Anette stannade ganska ofta för att Dansa skulle få annat att tänka på än bus. Men de andra 2 gångerna var hon mer avslappnad.

Vi ändrade på lite detaljer till idag också. Jag satte en grimma under tränset som Anette kunde ha linan i, så att hon skulle kunna dona runt med den så som det behövdes utan att ta henne i munnen. Jag hade en livrem runt halsen, vilket i och försig inte hade behövts idag.
Slutligen så satte jag mig djupare i sadeln redan från då att jag satt upp, så att hon skulle få känna och vänja sig vid tyngden och dessutom grejade jag runt lite med skänklarna, knep ihop med knäna osv. Inget hon reagerade på men ändå bra att få vänja sig vid, ifall att hon skulle få ett utbrott igen, så att inget av dessa händelser skulle förvärra något.

Ett minus får bebisen idag ändå. Jag tittade bort ett ögonblick innan vi lämnade boxen och då hann hon fastna med nosgrimman och rycka sönder den. Tur jag lärt mig och köper det billigaste jag kan hitta till henne, så länge hon måste undersöka hållbarheten på allt ;) 






HoppKM

Imorgon är det KM i hoppning och vi kan inte vara med. Jag som sett fram emot det så himla mycket tillsammans med Tage. Känns så fruktansvärt tråkigt :( 




Höstrusk

Igår hade jag en trevlig lunch med Anna som var hemma från Uppsalapluggandet över helgen. Jobbade sedan vidare några timmar innan jag, Hanna, Hedvig, Anna och Jonas träffades i Prästgårn.

Hedvig red på Lukas och jag fick den stora äran, enligt Hedvig själv, att leda dom. Hon är 4 år och kan redan massor. Igår tränade vi på det senaste projektet, att rida lätt. Hennes lycka när hon lyckades är så obeskrivligt!! Hela ansiktet lystes upp av ett stort stort leende och det kittlades i magen för att det gick så fort! Igår blev det lättridning i var tredje steg ungefär, men jag förstår henne. Hur tusan ska man hinna med att sitta/stå i en minishettistakt? Haha
Kusinhjärtat blir så lyckligt av att se en liten hästtjej i släkten :) Hoppas bara att det håller i sig, för det vet man ju aldrig. 

Hanna red på Visa medans Hedvig och Lukas var ute. Efteråt tog jag ut Dansa på stallplanen och körde lite NH-övningar i repgrimman. Hon har ju varit lite olydigare på marken på senaste tiden, absolut inga stora problem, men inte vart lika lyhörd. 
Bebisen är dock inte dum. Är repgrimman på, ja då ska man backa när repet skakar och stanna när Lina stannar. Annars blir hon så jobbig. Genomskådad..

Jahapp. Så mycket nytta fick jag av det. Nästa gång tränset eller vanliga grimman är på igen, så kan man gå lite som man vill..?? 
Jag vill såklart inte rycka och flaxa i linan då bettet sitter i munnen eller kedjan runt käken. Och det har hon lärt sig. Såklart :P

Haha jag älskar den här bilden. Vi använde självutlösaren och Hanna & Visa hann inte riktigt på plats! 

Efter stallet så åkte Hanna och jag hem till mig och käkade Tacos. Fick rycka in som barnvakt också, så en söt liten 2-åring hängde här i soffan mellan oss ett tag innan hon tippade omkull och somnade. 

Idag har jag jobbat. Ruskvädret utanför var bara mysigt när jag stod inne och donade med härliga kunder. Efter stängning kom mamma och blev lite höstsnygg i håret också :) Nu sitter Sune och jag i soffan och väntar på att Viktor ska skomma hem. Måste lura med honom ner till tvättstugan nu när det blivit mörkt, kan ju finnas spöken.

Imorgon ska jag sitta på Dansa igen! Spännande och se vad hon känner för att hitta på den här gången :) 


Haft en rolig fredagkväll


Ett kvitto

Hej! Jag tog samma tur som förra gången. Det var en skithärlig ridtur för Bronzac var nästan som vax i mina händer  och under mig. Så himla mjuk och fin helt och hållet smile:)

Min kropp värker av träningsvärk lite varstans idag. Det beror på att jag gett mig tusan på att "lära mig" att sitta ner i sadeln utan att tappa ridningen. Så igårkväll slängde jag upp stigbyglarna och red ett ordentligt pass som gav otroligt mycket. Testade lite nytt och Bronzac blev riktigt ordentligt genomriden, och jag kände att jag fick lite aha-upplevelser. Lite saker som jag ska ändra på. 
Idag red Kina, som sköter Bronzac 1 dag i veckan, och meddelandet här ovanför var vad jag fick ikväll. Jag blev lite extra glad att höra det eftersom det är ett kvitto på att passet igår var väldigt givande! :)


Kärvar i bromsen

Ikväll tränade jag halterna i longering på stallplanen igen. Hon gjorde många klockrena halter till en början. Vände ut rumpan första gången men sedan gjorde hon säkert 5 perfekta blandat i båda varven. Snyggt uppställd dessutom.
Men efter lite trav så började bromsen kärva. Hon traskade glatt på trots att jag sa "haaalt". Jag blev riktigt frustrerad där ett tag för jag hade ingenting att ta till då hon inte kände för att stanna. Jag testade att flytta mig närmare hennes huvud, men hon brydde sig inte. Jag höjde handen, vilket alltid brukar funka, men hon brydde sig inte. Jag tog lite i longerlinan, men då kom hon bara in mot mitten. 
De få halter hon gjorde så vände hon ut rumpan, vilket är vad vi försöker träna bort. Men efter en del envishet och tålamod, som höll på att rinna bort, så gjorde hon en korrekt halt. Och där nöjde vi oss. 

Ännu en gång missade vi gränsen då det är dags att avbryta. Den är så jäkla hårfin och Dansa kan vara så lyhörd innan men blir så himla nonchalant då den passeras. Det är så svårt det där, för jag kan ju inte alltid nöja mig efter att hon gjort rätt 2 gånger liksom. Även fast hon bara är 2,5 år så måste jag ju försöka tänja på gränserna lite ibland för att hon ska utvecklas. Även om det bara är 2-3 min eller 2-3 gånger extra på en övning.  

Men jag är ändå väldigt nöjd med henne då hon innan gränsen var duktigare än någonsin. Och hon gjorde en bra halt innan vi avslutade. Dock råkade hon ställa sig på sig själv och hoppade till lite, men så är det när man är liten bebis. 

Jag satte på tömmarna och lät henne trava över 3 björkbommar som cavaletti efteråt. Hon har gjort det en gång förra veckan och ville gärna springa på sidan om dem då. Idag tvekade hon inte utan travade fint och rakt över dem alla 3 gångerna :) Jag hade lite oordning på tömmarna så jag var inte helt med i styrningen någon gång så det blev lite krokigt innan. Men Dansa skötte sig jätte bra. 

Jag checkade av halterna också innan vi avslutade för då hade jag ju två tömmar att ta i som förstärkning till rösten (tar jag i linan i longering så vänder hon ju bara in till mitten). Fick ta i dem de första halterna, men sedan gjorde hon några fina med enbart rösthjälp. 




Ordningen är återställd

Igår kom Hanna äntligen hem från Mallis och idag följde hon såklart med till stallet. Jag var lycklig och pratade på i 190 om allt hon missat, otroligt tråkigt att hon redan läst det mesta på bloggen bara. Haha. Hanna var dock sjuk, hon var  mest tyst som en mussla, pussade på hästarna och tittade på sin kamera. 

Jaja jag fick ju berätta allt i alla fall. Och hon sa att hon hörde allt, men det skulle inte nå tankeverksamheten än på några dagar, men när det väl var framme.. då skulle hon ställa följdfrågor! Så jag väntar spänt, framåt helgen kanske det nått fram? :)

Hur som helst är jag glad att hon är hemma! Fast jag hoppas att hon inte hann smitta mig idag, och att hon snart är sitt friska, glada och spralliga Hanna :) 

Pusskalas med Tage


Älskar paddocken kvällstid! Bronzac var så himla fin idag och jag red utan stigbyglar nästan hela passet. Så imorgon välkomnar jag träningsverken.


Jag som alltid önskat att jag kunde göra Bronzac högre. Hanna fixade det idag, bara genom att ställa in kameran. Smidigt ;) 


Bronzac ska alltid envisas med att stå på tå med ena bakhoven när jag strechar. 
Bra balansträning.

Kusinridning

Hedvig och jag hade bokat ridning tillsammans idag. Hon red såklart på sin lille Lukas medan jag sadlade Noa. Noa har stått i några månader pga skada, och har sedan hon kom hit i somras bara vart ut på en kort promenad för hand. Hon är nu triangelmärkt och tanken var att hon även skulle vara dräktig nu. Det är hon dock inte, så hon ska mest bara gå och glassa till nästa sommar då det är dags att betäcka igen. 
Vi skulle allra helst vilja hitta en liten ryttare till henne så att hon får komma ut på lugna turer och sträcka lite på sig (Det är hårdare ridning hon inte håller för). 
Men idag hoppade jag alltså upp för att se hur hon betedde sig. Hon var såklart väldigt pigg, och blev lite steppig när jag bad henne att stå stilla, men annars var hon en riktig pärla :) Synd att min tid redan är för knapp, för annars skulle jag gärna lägga ner mer tid på lilla charmören. 


Hedvig skulle träna på att rida lätt idag. Men det är minsann inte lätt då benen spretar rakt ut från en rund shettismage! Hon sitter dessutom väldigt bra i traven ändå, utan att studsa så mycket. Så behovet finns väl inte riktigt.
Som avslut, fick hon rida lite själv, utan ledare, inne på stallplanen. Och oj så stolt hon var! Lukas tyckte dock att det var lite träligt att behöva gå åt något håll där ingen människa stod, så han sparkade lite surigt med bakhoven en gång. Inget som Hedvig såg, men ack så söt han var! Han vet vad han vill, den lille banditen. 

Jonas fick också rida lite i slutet. 

Valbo

Har inte nämnt här på bloggen att jag fyllde år i måndags, men det har jag och firandet har spridits ut mer än någonsin. I söndags var min storebror och hans tjej här, i måndags firades jag av Viktor, i tisdags av släkten + mamma och pappa, svärfar i fredags och idag av Frida och Jens på morgonen, och lillebror på em. 
Inte alla som "fyller år" så länge. Haha

Idag har det varit en riktig mysdag som började med att Frida och Jens kom hit och bjöd på frukost med paketöppning, innan dom åkte tillbaka till Sthlm. Viktor och jag åkte strax efter till Gävle för att shoppa lite på IKEA och i klädaffärerna. Jag nöjde mig med en blus från JC och några andra småsaker + lite prylar från IKEA. Dansa fick ett par rosa benreflexer också. Är man tjej så är man! 
Viktor däremot som köper kläder typ 2 gånger per år (hur överlever man?!), vår och höst, hittade lite mer skojj. 

På hemvägen åkte vi in till pappa och Linus där vi blev sittandes ett bra tag. Bronzac blev bara ompysslad och fick en välförtjänt vila idag, så vi åkte vidare till morfar och Annika och lekte lite med Hedvig och Jonas innan bilarna styrde hemåt på riktigt. 


Den bästa ♥

Känslan

Uppsutten på hästryggen, barbacka med dinglande fötter på en glad bästa vän, i kvällssolen..
den känslan måste överträffa allt här i världen och jag önskar att alla skulle få uppleva den någon gång.





KOM HEM!


Kvällsprommis

Har nyss ätit en mumsig middag och gosat ner mig i soffan, efter att ha kommit hem från en lite kylig eftermiddag/kväll i stallen. Slutade fyra idag så jag hann med båda hästarna innan mörkret smög sig på. 

Bronzac fick komma ut på grusvägarna och busa lite. Dansa fick gå på en kravlös, men ack så spännande, promenad idag då hon fått jobba mycket med huvudet de två senaste gångerna. Annika red med på Visa och vi tog stigen genom lillskogen för att sedan gå över landsvägen och runt på åkrarna på andra sidan. Det är andra gången Dansa går där och det märks så väl när hon är på nya ställen, för då har hon minsann inte tid att jaga grimskaftet med munnen! 

Hon skötte sig exemplariskt och kommer nu få lite vila fram till på måndag. Då har jag bestämt ridträff med lille Hedvig och Lukas! Funderar på att testa hoppa upp på Noa då och se hur hon beter sig. Känns lite stackars då hon aldrig får följa med de andra ut på äventyr eftersom vi fått höra att hon är säkrare att sitta på än att leda. Men ändå inte helt säker uppifrån ryggen heller.. :P Jaja, allt blir mycket lättare om jag får en egen uppfattning av hur hon är, så får vi se sen ifall hon kan få följa med ut mer. 




Barnridning

Lille Selma satt där så nöjd i säkert 10 min medan vi skrittade runt runt :) 

Kyrkpaddocken

Idag har vi provat ut täckes stl till Dansa så att ett fleecetäcke och fodrat regntäcke kan införskaffas nu till hösten :)

Sedan selade jag och vi gick till kyrkpaddocken för andra gången. Sist leddes hon bara runt och fick kika lite, men idag höjde vi ribban och tömkörde. Hon skötte sig exemplariskt trots att hästarna stod och hängde vid staketet och att det blåste i en reklamplansch som fladdrade på ena långsidan. 

Hon var så söt, för en gång då hon skrittade rakt emot den tog vinden tag och den fladdrade rejält. Dansa blev rädd och kastade sig åt sidan, för att sekunden senare trava fram till den, utan att jag bad henne. Höjden av nyfikenhet, trots lite rädsla?? Haha.

Det är första gången Dansa tömkörs i en paddock, då vi tidigare bara hållit till efter vägar och någon enstaka gång på en åker. Idag styrde vi runt, gick lite serpentiner, volter och på diagonalen i skritt. Hon tog tygeltagen väldigt bra. Gjorde även några perfekta halter och travade lite i slutet. Avsaktningarna var lite sega idag, men det känns faktiskt positivt då hon äntligen hittat framåtbjudningen. Tidigare har det alltid varit tvärtom, gärna stannat och sedan har hon helst stått kvar där. 




Slutdeppat!

Ja nu är det dags att rycka upp sig! Torka tårarna och kämpa vidare istället för att gräva ner sig. Viktor och mamma har fått mig att förstå att jag inte kan ha så höga krav på mig själv med tanke på hur jag valt att leva mitt hästliv såhär långt. 

Jag får helt enkelt acceptera att jag inte tränat för tränare så mycket de senaste åren. Att jag inte har någon tävlingsvana och därför måste vara nöjd med det jag åstakommit såhär långt, efter 3 tävlingar, med Tage.

Att dressyren gick dåligt igår är kanske inte så konstigt när jag tänker efter. Det har aldrig vart en dressyrryttare av mig, jag har inte tränat på 1½ år och innan det bara några gånger. Man kan tycka att jag borde få allt gratis med Bronzac som tävlade dressyr med sin tidigare ägare, som i och för sig var för 11 år sedan. Men Bronzac gör inget gratis och det sorgliga är att så fort jag försöker sätta mig ner i sadeln så försvinner allt vad ridning heter för mig. Jag har ingen koll på någonting och min känsla flyger sin kos. Hans gångarter är inte lätta att sitta ner i heller för den delen, vilket alla som testat har påpekat. Så det är ju verkligen inget som underlättar. Det dommaren påpekade var att Bronzac var trippig i gångarterna och det vet jag ju egentligen. För jag måste hålla honom ganska kort för att ens ha en chans att sitta ner och samtidigt kunna styra. Typ. Sorgligt men sant. Att rida barbacka går alldeles utmärkt, så det måste sitta i huvudet på mig när sadeln kommer på. 

Gissa vem som kommer sitta och nöta nedsittande ett bra tag framöver?! För nu är det skärpning. Jag måste bli bättre där. I alla fall duglig. 

Jag får ta det som det är och fortsätta att ta till mig allt nytt jag får lära mig. Jag har trots allt en underbar 2-åring som jag lyckats forma och lära otroligt mycket så här långt. Så helt värdelös kan jag ju inte vara. Bronzac är också underbar, men det var han redan när jag skrev på ägarpappren för snart 10 år sedan. 

Jag är väldigt självkritisk och har lätt för att gräva ner mig i det negativa, men nu får det vara slut med det. Punkt! 




...

Och ibland känner man sig ännu sämre. 

Men det är bara att bryta ihop och komma igen! 


Mitt hjärta är i alla fall finast i hela världen ♥

...

Ibland känner man sig bara så dålig

Longeringsproffset

Idag longerade jag Dansa hemma för första gången sedan Anette fick ta över den biten. Anette har longerat henne ca 5ggr och hon har verkligen förstått vad det går ut på. Så nu är det dags att ta itu med lite mer finslip så som att hon vänder ut rumpan i halterna, och gärna sniglar sig i tempot. 

Idag tog vi alltså tag i "läxan", halterna. För att korrigera den utåt pekande rumpan så manade jag på henne framåt i skritt direkt det blev fel, för att sedan göra halt igen. Ca 3ggr gjorde hon likadant tills hon testade att stanna helt rakt och såklart fick massor av beröm. Hon fick något enstaka bakslag under de ca 10 min vi höll på, men annars skötte hon sig exemplariskt. Lyssnade bra på framåt och var något seg in i halterna ibland.
Tog några övergångar mellan trav och skritt också vilket hon gjorde prickfritt. Lyssnade super på travkommandot, travade på friskt och saktade av till skritt utan att göra halt, vilket hon gärna gjort tidigare. Hon testade bara lite  första gången, men jag var snabb med att mana på och sedan förstod hon. Hon tyckte dock att det var obehagligt att trava på den hårda stallplanen, trots att hon bara sprang ett halvt varv i taget. Så vi får gå till paddocken nästa gång! eller hitta något bra ställe i hagen eller på en åker. 

Efter longeringen satte jag på henne tömmar också fick hon skritta och sedan trava över tre björkbommar som låg som cavaletti över vägen. Hon vinglade en hel del och ville springa runt dem, men jag lyckades få henne över dem varje gång. Lite snett och krokigt men hon tänkte framåt och rättade sig för att ta sig igenom dem utan att nudda ändå. Sista gången travade hon rakt igenom så vi slutade där :) 




Gästrike sportryttare

Dagen har spenderats i Ovansjö på lokala hopptävlingar. Jag har insett att det bor en ganska rejäl tävlingsmänniska i mig trots allt. Dagen har gått jättebra, men jag kan ändå inte vara 100% nöjd då vi inte fick en placering. 

90cm
Den klassen känns bara som utfyllnad. Tage tycker att hindren är jätte fjantiga och jag börjar hålla med honom faktiskt, i alla fall då jag sitter på honom :P Men eftersom det tråkigt nog inte finns några tävlingar med 2 st 1m klasser här omkring så får det vara en bra uppvärmning. 
Idag blev det dock lite tokigt då dom hade små träd på var sida om många hinder, och precis innan start så blåste det till rejält i ett sådant då vi var jämnsmed. Tage hoppade till och blev sedan spänd och skyggade för något strax innan första hindret. Jag som är så bortskämd med att han aldrig är tittig under pågående hoppning (annars är det mycket som är farligt) reagerade inte tillräckligt snabbt och fick honom inte på rätt spår innan hindret stod precis framför. Tage fattade aldrig att det stod ett hinder där då han bara stirrade på huset, trädet eller vad det nu var. Hade han hamnat rakt framför så hade han hoppat ändå, men nu stod han jämnsmed då han fick syn på det. Fick lägga en volt och hoppade galopperade sedan genom hela banan.


1m
Här fick vi vår första dubbelnolla! 
Red ordentliga vägar och var noga med att ta upp honom ordentligt innan räcken och få med yttersidan i, framförallt, högersvängarna. Försökte vara så noga jag kunde och det resulterade i en felfri grund. Omhoppningen bestod av långa galoppsträckor och egentligen bara en sväng där man hade möjligthet att ta en kortare väg, vilket jag planerade. Skulle då få hoppa ett räcke lite snett för att sedan ta vägen genom en kombination, istället för runt, till en oxer. När jag rider emot räcket så skrittar nästa ryttare (som är på banan för att förbereda sig) in där jag skulle rida. Dumbom! banan var hur stor som helst, så varför ens vara i närheten av de vägar som kan tänkas användas i omhoppningen?! Jag blev förvirrad men skrek till henne att - Jag ska rida där!!! Så hon hann flytta sig och jag fick rida min planerade väg. Haha. 
Vi galopperade på fort på alla galoppsträckor och hade bra flyt över hindren, men det som måste tagit tiden som de före mig inte behövde måste ha vart att jag måste samla upp Tage inför alla hinder, framförallt räcken, för att han inte ska riva. Medan vissa hästar har mycket större galopp och kan rida på i full fart framåt hela tiden utan att hästarna blir för flack.
Hade tyvärr ingen som filmade idag, men hade vart kul att se ifall det var någonstans jag kunnat plockat in tid. 

Men hur som helst så ska, och är, jag supernöjd över vår första dubbelnolla! Det tog tre tävlingar innan vi satte den, men nu har jag förhoppningsvis fått in snittsen! 

Om två veckor har vi KM i stallet så vi siktar in oss på det :) 

Foton från Söderhamn för två veckor sedan. 


Kvällspromenad

Ikväll fick jag äntligen pussa på min lilla prinsesshäst igen! Man får ju abstinens efter den där mulen som egentligen är ganska jobbig, men ack så charmig, då den konstant letar efter något att mumsa på.

Vi tog i alla fall en ny promenad på kvällskvisten. Reflexerna åkte på för första gången denna sensommar/höst. Kändes inte det minsta kul! Egentligen var det bara skymning när vi kom tillbaka, men då jag har Dansa i andra sidan av repet brukar jag alltid räkna med att vad som helst kan hända = att hon skulle komma lös och vara svår att få tag på. Så att det hinner bli riktigt mörkt.
Jag vet att det aldrig ens varit i närheten av att hända. Men man ska aldrig säga aldrig ;) 

Annika hade tagit ner lite sly i lillskogen bakom deras hus, så att vi kunde skogsträna! Perfekt skog med kraftiga uppför- och nedförsbackar, krokigt och mycket att lyfta fötterna över då slyn och annat låg på backen. Skönt att äntligen ha en liten skog att gå i, i alla fall. 
Vi gick även över stora landsvägen för första gången för att komma över till kohagarna på andra sidan, där vi traskade på en bit. Dansa skötte sig jättebra och lite extra stolt blev jag då hon stod stilla som en ljus nära vägen då personbilar och en lastbil körde förbi bakifrån. 

Står snällt och väntar på att vägen är fri.


Bygger rumpmuskler på både människa och häst!

Mamma Visa är bra vis hon.



Dressyr

På måndagkväll är det dressyrKM i stallet fick jag veta idag, och självklart måste Bronzac och jag vara med. Har inte ridit ordentlig dressyr sen i höstas då KM var senast, så vi får nöta lite de dagar som är kvar. Jag kan ju inte ens sitta ner som folk i traven, så det får bli som det blir! Undra vad som ger sämst poäng - studsa runt som en boll i sadeln, eller att rida i kort trav genom hela programmet? ;) Haha. 








Mystiskt

Mitt humör har vart helskumt de senaste dagarna. Jag har blivit så himla tjurig och nere en kort period varje dag den senaste veckan, ni vet då allt känns världelöst och man inte har lust med någonting. 
Som tur är så har det gått över på någon timme och jag tror jag lyckats lägga band på mig ganska bra bland annat folk. Kanske Viktor blivit lite drabbad förstås.. Men jag lagade kycklinggryta (hans stooora favorit) åt honom i förrgår, så jag är nog förlåten? 

Hanna levde farligt i kväll också faktiskt. När jag red Bronzac så fick jag först höra henne jämföra honom med en travare! Jag har inget emot dom egentligen, så länge inte min lille arab blir förknippad med dom! haha.
Sedan utbrast hon efter att ha tagit ett foto; -men guuud vad stor du ser ut!! 
Ska man skratta eller gråta?! Haha. Ja, jag skrattade medan hon förtvivlat försökte rädda situationen genom att prata på om att ögonblicksbilder kan förvilla en hel del. Haha. 

Det som sänkt mitt humör mest har nog vart att Sune fortfarande får kramper emellanåt, att min något i min bil fortfarande låter trots att dom bytt grejen som dom sa att de berodde på, och att jag inte hunnit vara till Dansa sen i söndags. Var tvungen att klämma in en sista genomhoppning ikväll innan lördagens tävling. Hur kul som helst, som vanligt! Imorgon slutar jag i alla fall fyra och blir då klar i skaplig tid hos Bronzac, så då ska jag hinna till Dansa! 




Onsdagkväll i stallet






Analytikern talar

Jag är en analyserare av högsta grad och vill rota reda på grunden till alla händelser och förlopp. Utan att lämna något åt slumpen.

Jag kan inte acceptera att något "bara" händer, utan jag måste veta varför! Så ni kan ju gissa att min hjärna har gått på högvarv det senaste 1½ åren då jag hållt på med Dansa. Med tanke på alla tusen händelser jag måste ha rett ut, stora som små. Haha. 

Jag har nu hittat ett mönster i hennes betende vad gäller sadel, hängning och uppsittning.

Första gången vi lade en sadel på Dansa så brydde hon sig inte ett smack, förrän hon tog ett varv i boxen med den. I svängen blev hon lite rädd och stirrade på mig och Annika med lite panik i blicken (som sa; ska det vara såhär?!) samtidigt som hon sköt lite rygg och skuttade framåt. När vi sa att det var ok så blev hon lugn, men blev lite stressade ändå de närmsta gångerna hon tog ett varv i boxen. 


Första gången jag hängde på Dansa i skritt så gick vi enbart rakt fram och hon brydde sig inte ett smack då heller. Lite vingligt såklart men ingen oro. 3:dje el 4:de gången jag hängde på henne så gjorde vi en liten kurva och mitt i den så sköt hon rygg och började bocka. Jag lyckades hänga mig kvar i bra många språng men i samma sekund som jag gled av och landade på backen så blev hon stencool. 
Därefter hängde jag mig på henne igen och vi gick exakt samma sträcka, med svängen, igen och hon reagerade inte det minsta.

I söndags var det dags för att sitta på henne för andra gången och dessutom skritta för första gång. Även denna gång brydde hon sig inte ett smack över att ha mig på ryggen, med benen på båda sidor om magen. Vi skrittade först rakt fram (eller på en väldigt väldigt svag båge för att vara exakt) och hon gjorde ingen som helst affär av att ha en passagerare däruppe. Tills vi skulle göra en lite skarpare sväng. Då flippade hon ur. Och även här, samma sekund som jag nuddade backen med mina fötter, så stannade hon from som ett lamm. Och därefter fick jag hoppa upp och skritta på henne två gånger utan några tendenser till utbrott. 
Dessa gånger skippade vi dock att svänga, ifall att det nu var den utlösande faktorn (vilket jag tror) så är det bra om hon får vänja sig mer vid att ha mig på ryggen. 


Visst låter mitt resonemang ganska troligt? Hon har ju ändå reagerat i precis samma situation och på samma sätt då det är något nytt som ska introduceras på ryggen. Jag kan ju hoppas att hon fortsätter med att följa sitt mönster (att bara ha ett utbrott per ny händelse). Haha. Min lilla gohöna ♥

Andra sträckan uppsutten skritt

 


Efter att jag gled av under Dansas rodeo så satt jag upp direkt och klappade bara om henne innan jag satt av igen. Då var hon precis som vanligt igen (om man kan vara som vanligt efter att ha varit sutten på två gånger innan? Haha) 
Därefter fick hon springa av sig lite till runt Anette innan jag satt upp igen och gick den sträckan ni ser här på filmen. Som ni också ser så är hon totalt obrydd av att ha mig där uppe. Vi gick en till, lite längre sträcka, efter det här och även det gick superbra! Men då går vi bortåt, och så roligt är det nog inte att titta på våra vackra rumpor? Ni tycker säkert inte att det här är speciellt spännande heller. Men det gör jag! 

Jag har redan hunnit nöta de här filmerna miljoner gånger på två dagar. Framför allt rodeo-filmen. Har tittat igenom den i slowmotion flera gånger för att försöka se vad som egentligen utlöser, men jag kan inte hitta något. Kanske allt känns konstigt då vi svänger? kanske jag sätter mig lite tyngre i sadeln eller håller om minimalt med benen? Däremot tror jag att hon reagerar lite extra efter att hon känner att longerlinan tar emot i bettet, så nästa gång kör vi kanske på grimma över tränset där linan kan sitta fast? 

Jag hatar förrästen att höra min röst. Men eftersom jag inte kan redigera och musiken som erbjuds på youtube är totalt vedervärdig, så får ni stå ut. Tycker det i allmänhet är mycket roligare att se filmer med orginalljud. 

Stillbilder från filmen

Tar sats för ett tigersprång framåt som sedan övergår till det som bilden under visar. Och jag sitter utan stigbyglar.. 






Efter några sådanna här nedslag är det inte konstigt att jag knappt kom ur sängen i morse pga öm bröstkorg.


No hands hooves!



Höga kombinationer

 


Ni kan ha i åtanke när ni ser filmen, att det är andra gången i mitt liv som jag hoppar så höga hinder som 120. Vilket de båda räckerna ut är. De innan ligger på 110 och något strax under. Tage däremot är ju rutinerad! :) Men för att han ska gå bra är det ändå tusen miljarder saker att hålla reda på, jag glömmer ofta någon detalj tyvärr. Men det är bara att jobba vidare! 


Rakriktning

Igår var det rakriktning som stod på schemat. Det är något jag verkligen måste träna på då Tage ofta drar åt vänster i kombinationer som ni vet. 
Anette höjde upp hindren ganska rejält idag så i slutet låg många hinder på 110-120. Kul! Fick ett nytt knep idag då Tage gärna blir flack och gör det lätt för sig, istället för att ta i och hoppa upp sig över hindren. Knepet var att lyfta upp händerna rakt upp över ett hinder och han lyssnade jättebra på det och hoppade därefter mycket mer ordentligt. 
Jag måste även jobba vidare med mitt överliv och hålla det mer upprätt över hindren i framförallt kombinationer så att jag hinner räta upp mig emellan. 

Läskigt hus!!




Första skritten uppsuttet

Ja idag satt jag alltså på Dansa för andra gången, och eftersom det gått/gick så bra så ökade vi på med lite skritt idag. Även det gick superbra.. de första ca 10 metrarna i alla fall. Jag satt väldigt lätt i sadeln först men då hon kändes så cool så lade jag mer tyngd i rumpan (haha ja, jag hade mest vikt i stigbyglarna först) och rätade upp mig lite. Detta reagerade hon ganska rejält på och bjöd på en ordentlig stegrings-/bocksprångs-/hysterisk drakdans! 
Jag flög som en pingisboll där uppe på ryggen medan mina två enda tankar var, sitt kvar (!!) och ta inte i tyglarna (!!!) och eftersom att jag glömt (helt oförlåtligt, jag vet) halsremmen så var mitt enda alternativ att hålla om runt halsen. Funkade såklart super i stegringsmonenten, men lite sämre då hon bockade och min rumpa pekade upp i himlen! 

Hur som helst så höll jag mig kvar ett bra tag, men i sista krumbukten så låg jag i princip på hennes rygg och gled då ner på backen, ståendes på fötterna. I samma sekund som jag landade så slutade hon. Och sedan var allt som vanligt igen de resterande tre gångerna jag satt upp, varav två av dom så skrittade vi en bit igen. Så typiskt Dansa! Men också en egenskap jag älskar hos henne. 

Allt detta finns på film. Men jag har inte bestämt mig för om jag ska våga visa den eller inte. Två gånger då hon ställer sig på bakbenen och hoppar framåt tar jag instiktivt tag i tyglarna och jag mår dåligt över det. Men samtidigt så är hon tömkörd och promenerad väldigt mycket det senaste året med bett, och hon har ju många gånger kört igång med brakedance och fått ryck i munnen då jag omöjligt hade hunnit med. Så snälla, säg att det inte är hela världen? Alla ryttare råkar ju dra hästen i munnen ibland då dom får fnatt. Och Dansa fick ett ordentligt fnatt idag. Jag tror mitt lillfinger hoppade lite ur led för det ser lite krokigt ut och gör rejält ont. Jag har också skaffat ett nytt stort blåmärke på armen, fast som omväxling så fick det bli vänstra idag. Slog nog i huvudet rejält i hennes hals också för jag var yr direkt efteråt. 

För att gå till roligare grejer så är jag otroligt nöjd med henne i övrigt idag! Anette longerade henne före och efter ridningen och hon har verkligen förstått vad det innebär nu och lyssnar jättebra på kommandona. Hon kan till och med galopp-kommandot prickfritt trots att Anette började med det riktigt förra gången. Det var dessvärre lite svårt att ha rätt galopp både fram och bak. Men ibland så! 
Hon drar sig gärna mot oss människor som står runt om men annars så försöker hon inte sakta ner hela tiden längre. Hon kaxade sig dock lite och vände rumpan in mot Anette och kickade några gånger. Lilla divan! Det hade hon inte mycket för. 

Resten av de uppsuttna skrittrundorna gick som sagt hur bra som helst. Vi testade inga fler svängar, men gick rakt fram och gjorde halt några gånger. Hon var superduktig och inte alls speciellt vinglig. Häftig känsla! 

Jag bjuder på lite foton så länge i alla fall. 




Haha jag älskar den här bilden. Den är tagen hundradelarna innan Dansa drar åt vänster och jag glider av.. 



På't igen bah










Premiäråk

Premiäråkte med min transport idag. Jag var nervös innan ifall den skulle gå sönder eller så.. Vad förvånade ni blir va? Haha. 

Men den höll och allt gick superbra! Förvånade igen va? ;) Dansa gick in med repen bakom rumpan och stod sedan lugnt och fint hela vägen. När hon skulle lastas ur i Spännars så blev hon återigen rädd då hon kom ut på luckan, men den här gången hann jag se vad det var som skrämde henne. Hon kommer nämligen åt bakbommen som hänger längs sidan och den börjar skrammla. Så när hon lastades ut hemma sedan, så tog vi bort den och breddade, innan hon som vanligt snällt väntade på ordet "backa" innan hon gick ut.. hur lugnt som helst. 

Skönt. Då har vi löst det också :) 

Ni anar inte vilken befrielse och lycka jag känner över att ha en egen bil (som får dra), egen transport och att jag kan köra själv! 

Här hade det ju passat utmärkt med ett foto på det otroligt snygga ekipaget; Blå bil och vit transport. Men mitt minne är som det är vettni. 

<3


Hantverksfredag

(Min tanke var att det här inlägget skulle publiceras igårkväll. Så ni får tänka er bakåt i tiden när ni läser.)

Hanna och jag är riktiga karlar ska ni veta! Vi är dessutom väldigt, omedvetet, ekonomiska då vi ska handla virke!

Min transport gick igenom besiktningen efter att min käre far och lillebror gjort ren en broms och bytt golvet. Sistnämnda på mina order, lite kul att pappa höll med mig efter att ha dragit slutsatsen; ja jo.. det är ju billigare att byta golv än att laga ett brytet ben på en häst. Han är kul min pappa! 

Linus har även fixat lite andra små finesser så som dörrstopp, smidiga öppningsannordningar osv. Men något vi upptäckte saknades då Dansa fick testa den igår var att ribbor behövdes på rampen för att minska halkrisken, övre luckan behövde en annan fästanordning för att inte skrammla då Dansa gick ut, och lampan behövde lagas. 

Dessa saker tog vi itu med ikväll. 
Vi började med att åka till byggmax för att köpa virke. Vi fick beskrivet för oss hur vi skulle gå i garaget för att hitta den "bräda" som dom föreslog. Väl där tyckte vi att den var alldeles för tjock, så vi kikade runt lite efter annat. Men vi hittade inget som kändes rätt, förrän vi råkade hitta en träbit på golvet. Vi plockade upp den fort som attan och frågade vart dom fanns, för det var precis det här vi ville ha!
Till svar fick vi att; det där får ni ta gratis, gå till vänster längst ner så har ni en skräplåda där ni kan ta hur mycket ni vill. 

Haha what??? 
Så vi åkte därifrån med precis de pinnar vi tänkt oss, och en skruvlåda för 24 kr. Billigt och bra ;)

I stallet mätte, sågade och skruvade vi i ösregnet! När ett gammalt spänne skulle flyttas skruvade jag av hela skruven då den var så rostig. Så vi blev lite nervös där ett tag. Haha. 


Vi donade vidare, funderade, testade, letade grejer och funderade lite till. Fick skruva bort och skruva dit.. testa igen.. och till slut fick vi allt som vi ville ha det! Blöta men nöjda. 

Det ända jag saknar nu är lampan, det var visst en väldigt konstig modell, så måste ta hjälp av min elektriker till bror. Han har tjatat länge på att jag måste ta hjälp av hans kunskaper eftersom att jag klipper honom. Så nu kommer han nog rusande innan jag ens hunnit prata klart! ..eller? ;) 



Världens bästa Hanna var så snäll och skippade tacomiddagen för att göra mig sällskap. Tusen tack för att du gjorde en kväll med snickring och skruvning (hoppas man kan böja orden så. Annars har jag uppfunnit något nytt!) ute i regnet rolig!