Transportägare

Det har jag i och för sig varit sen i mitten av maj, men först idag blev det användbar! Pappa och brorsan har fixat en broms och bytt golv i den, så nu är den fit for fight! 

Självklart var jag tvungen att se vad Dansa tyckte om den redan ikväll. Lite dåliga förutsättningar dock, då det smattrade på taket av regn och lampan i transporten var ur funktion så det var ganska mörk då klockan hann bli mycket. 

Vi lastade henne dock 3 gånger och hon var seg som en snigel att gå in. Stod och filosoferade länge på rampen innan hon bestämde sig. Så har hon vart de senaste gångerna vi åkt med henne. Annika tog linan bakom rumpan de två sista gångerna och den lyssnade hon ok på.

Hon fick mumsa morötter ett tag inne i transporten innan jag lät henne backa ut på mitt kommando. Vilket hon gjorde jätte duktigt. Hon testade inte att backa en enda gång trots att vi bara satte fast bommen och lät luckan vara nedfälld. Dessvärre så blev hon rädd alla tre gångerna hon backade ut och gick på rampen, så det blev något kast-/springa baklänges liknande. Vi upptäckte att det var övre luckan, som ligger under, som skrammlade lite så vi måste försöka få fast den på något vis. Jag är jätte rädd att hon ska bli skrämd för något som gör att hon inte vill gå in igen. 
Dock var det ingen fara för det idag, då hon frivilligt traska upp på rampen och gick runt lite medan vi stod och pratade efteråt. 

På söndag ska vi kanske åka till Spännars så då får vi testa hela ekipaget med häst,vagn och bil! 

Gammalt foto med transporten vi har lånat hittills. 


Kräftskiva nr 2


I fredags var Viktor och jag bjuden på kräftor hos hans pappa och sambo. Dom hade slagit på stort och skaffat hattar och haklappar! Haha 
Andra gången i sommar som vi äter kräftor och gudars vad gott det är! Jag råkade äta en som var lite dålig och smakade illa, så där försvann faktiskt suget litegrann. Så nu klarar jag mig till nästa sommar i alla fall. 
I och för sig så äter jag ofta kräftstjärtar i sallad.. men det räknas inte riktigt då man inte skalar! 


Ny paddock

Dansa o Co. går ute dygnet runt under sommarhalvåret och brukar därför få komma in någon timme på dagarna för att vila från alla flygfän. 
Idag när jag kikade in i stallet så låg Lukas och Dansa ner. Dansa snarkade så gott och jag fick till och med komma in och gosa med henne utan att hon reste sig. Annars brukar hon vara så nyfiken att man knappt hinner se att hon ligger, innan hon är uppe på alla fyra. Början hon mogna lite och kunna ta saker och ting lite mer med ro kanske?


Idag styrde vi kosan mot paddocken som vi fått tillåtelse att använda. Ca 10 min promenad dit och Lukas fick följa med som stöd ifall hon skulle behöva det. Paddocken ligger vid kyrkan och ägs av samma människa som äger de hästar vi brukar ha som social träning (genom att gå förbi hagarna). Där bland de fyra hästarna finns ju den "läskiga".

Dansa fick gå först upp på gården och det gjorde hon med stor nyfikenhet, men ingen tvekan! Annika och Lukas fick ta befälet vid paddocken så att dom kunde öppna, men annars traska Dansa runt med mig därinne kors och tvärs, hur duktig som helst. X-tåget som susade förbi ca 3m från paddocken (dock var vi kanske 50m ifrån) tittade hon inte ens på, och hästarna (bla den stora mörka, läskiga) som stod och hängde vid staketet tittade hon bara lite nyfiket på. 
Hon fick gå runt och kika lite, göra halt och gå över en bom några gånger. Jag sprang även med henne några långsidor och det gick också bra. Blev lite busig vid första starten bara och var lite spänd till en början. 

Tycker att hon skötte alla nya intryck och upplevelser superbra! 

På hemvägen, när vi hade ca 200m kvar till stallet, så sjönk huvudet till backen igen. På samma ställe som de senaste gångerna. Där tar visst bensinen slut och säkert känner hon sig så trygg där att hon inte känner att hon måste hålla koll. Vi sa det idag; att när vi var så långt från stallet i vintras så hade vi gått en lång promenad. Medan det idag bara är sista biten till stallet liksom. Det har hänt fruktansvärt mycket på bara dryga halvåret! :) 




Notis

Som ni ser på fotona från tävlingen så bär jag enbart kavaj på vissa bilder medan jag har en svart baströja med säkerhetsväst på vissa bilder. 

Anledningen till detta är att jag kände mig/och såg ut som en sköldpadda sist jag tävlade med kavaj och säkerhetsväst. Västen tryckte liksom ihop och upp kavajen så att jag blev utan hals.. :P Innan tävlingen valde jag därför mellan säkerhetsväst eller kavaj. Kavaj för att det egentligen känns som enda rätta på tävling, säkerhetsväst pga säkerheten. Anette var den enda som röstade på kavaj, medan mamma, Viktor och Hanna tyckte att säkerhetsvästen var enda alternativet såklart. Haha.

Jag tog dock beslutet, att riskera min kära rygg (lite överdrivet egentligen eftersom allvarliga skador lika gärna kan uppkomma med västen, beroende på hur fallet ser ut.) i 90cm klassen, då den höjden känns lite fjuttig. (Också ett väldigt dåligt argument då olyckor lika lätt kan uppstå där). 

Men då hindrena höjs och framförallt breddas till 1m klassen så blir jag genast lite pirrigare i magen. Dom känns inte stora att hoppa, men däremot att rida emot. Och säkerhetsvästen ger mig alltid bättre självförtroende så den var ett självklart alternativ. 

Så nu har ni fått ta del av mina ganska dåliga argument till att inte rida med säkerhetsvästen! Speciellt då jag i allmänhet är extremt säkerhetsmedveten. 




Hanna & Tage

Anette frågade Hanna förra veckan ifall hon ville ta en skrittur på Tage idag, för hon skulle iväg på kurs. Hanna som bara ridit Visa 3-4 gånger sedan uppehållet på 10år var väldigt skeptisk, men ändå väldigt glad för erbjudandet.

Efter en vecka av nervositet och ångest så bestämde hon sig idag, eller jag bestämde åt henne..haha, att hon skulle ta chansen och hoppa upp! 
Vi skrittade ett varv runt sågen, jag höll mig på backen för att kunna rycka in ifall att något spöke skulle dyka upp, och Tage och Hanna skulle skrämma upp varandra. Men allt gick strålande! :) 




Foton












Söderhamnshoppet 1m

 



Söderhamnshoppet

Gick riktigt bra på tävlingen idag bortsett från ett riktigt fjuttigt pet i varje klass. Tråkigt eftersom att resten av banorna gick riktigt bra, framförallt 1m klassen. Han var lite loj i början av 90cm klassen så jag blev lite ställd och glömde bort att hålla ihop honom då jag fick driva mer än vanligt, vilket nog var en liten anledning ändå till rivningen på första hindret där. Men han snuddade bara så bommen hade kunnat vara lite snäll att ligga kvar tycker jag.

Rivningen i 1m klassen var faktiskt riktig otur. Vi kom bra på den men ändå så drog han i ena bakhoven liiite på uppvägen så att bommen rullade av. Det var en oxer på samma plats, ur samma sväng, som vi rev sist vi var i Söderhamn. Så något dumt gör jag väl i just en sådan högersväng. Han faller gärna ut lite med vänstersidan då, så jag kanske inte fick med mig yttersidan tillräckligt mycket..

Jag är hur som helst nöjd då det kändes bra i det stora hela, och sen var det ju grymt kul!! Om två veckor är det dags igen! :) 


Min plan

Planen jag har med Dansa under hösten och vintern är ganska enkel. Hon ska promeneras och tömköras ute efter vägarna och få uppleva så mycket som möjligt. Jag vill att hon ska vara så säker som möjligt i trafik och ute i skogen och bästa sättet att uppnå det på är att vistas där så mycket som möjligt, och med tryggt hästsällskap som kan "visa" vad ofarligt allt är. 
Att hundar kommer skällandes, crossar dyker upp och vedklyvar är igång ser jag bara som positivt då det sker under kontrollerade former så att hon inte får en negativ upplevelse. 

Hon får gå på mycket variet underlag bestående av en kuperad, stor gräshage, promenader på åkrar, asfalt och grusvägar. Det jag saknar är att kunna gå med henne på stigar i skogen för att hon ska få träna på att lyfta fötterna. Vi har långt till de bra skogarna, men nu när vi ökat promenaderna lite så når vi i alla fall några mindre skogar. Lite är bättre än ingenting. 

Jag lägger inte in så mycket kryptiska övningar utan mitt fokus ligger på att hon ska ha framåtbjudning och gå dit jag vill. Vara uppmärksam på mina röst och tygelhjälper framåt och bakåt, höger och vänster. Så enkelt som möjligt. Det, och alla nya intryck hon får, räcker för att hon ska bli alldeles trött i huvudet när vi närmar oss stallet. 
Vi har fått lov om att låna en paddock inte långt från stallet så där ska vi träna mycket bommar och avancera styrningen lite. 

Min tanke är att låta henne arbeta upp styrka i muskler och leder genom olika underlag, kuperad terräng och backträning. Samt få en stabil grund till konditionen med mycket skritt inslag av trav på promenaderna och longering bara någon enstaka gång ibland. Jag tänker inte satsa på att få upp henne i "riktig" kondition förrän det är dags att rida mer till våren. Jag ser enbart problem med en 2,5 åring som inte rids, i bra kondition. Eftersom att jag inte kan göra av med all energi som skulle finnas, genom promenader, och inte vill behöva longera henne dag ut och dag in för att göra av med överskottet. Skritt ger mycket mer än man tror, så höstens lilla ridning kommer hon klara galant ändå. 

Vad gäller inridningen så har jag ingen annan plan än att ta det sakta och försiktigt. Känna av vad det är hon är redo för. Vi har ju all tid i världen! Anette som har mer koll på ämnet får hjälpa mig med hur mycket hon ska "ridas" innan vintern, och i vilka etapper vi ska ta allt. 

För övrigt så ska jag fortsätta att ge henne massor av kärlek och pussar! 


4 år



 Du behövs i mitt liv för att jag ska må bra ♥

Noa

Förra veckan var vi upp till veterinären för att triangelmärka Noa och se ifall hon var dräktig. Tyvärr var det ingen hästbebis där inne och nu är det försent. Tråkigt! jag som sett fram emot en liten fölis till sommaren. 
Vi vet ju inte så mycket om Noa mer än att hon ska vara lite svår att rida ut på då hon kan göra snabba hel omvändingar i tid och otid. Om jag förstått saken rätt. Hon ska även vara lite svår att leda just pga sin spattighet. Dessutom har hon ju vilat flera månader nu pga skada, som dock är läkt för tillfället. 
Om tid skulle finnas över någon gång i framtiden ska hon få komma ut och strosa lite i skogen, då det är vad hon håller för. 

Hon är hur go och snäll som helst i stallet och nu har hon vart här någon vecka och bekantat sig med sina nya vänner, stallet och hagarna. Så idag tog vi med farbror Lukas och gick en liten promenad med henne för att se hur hon betedde sig. Jag tog på mig hjälm och väst för säkerhetsskull, men hon var from som ett lamm. Haha!

Hon hade ett jäkla tempo och var såklart väldigt nyfiken, men hon tog täten fort då Lukas inte hade en chans att hänga med och inget verkade röra henne ryggen av det lilla vi hann märka. Att stå stilla var dock inte riktigt hennes grej. Men i fortsättningen får hon nog följa med på lite av Dansas promenader :) Har inte velat ta med henne förut då vi inte vetat hur hon vart. Vill bara ha trygga och okomplicerade hästar med då Dansa ska ut, för att hon inte ska bli smittad. 



Alert

Den höstiga känslan i luften har bitit tag i Dansa. I stallet idag var hon så rastlös, hennes huvud gick i ett för att hitta saker att leka med och så fort jag lämnade henne så började hon sparka i väggen vilket hon inte gjort på hela sommaren. 

Men så fort sadeln var på och vi gav oss ut på promenaden så lade hon energin på att skritta på i ett bra tempo. Vilket jag saknat då det vart så varmt och kvavt. Hanna red på Visa och Annika promenerade med. Vi gick mot kyrkan och kikade på hästarna, som inte var lika läskig idag igen. Det varierar verkligen från gång till gång. Idag räckte det med att bara hålla ordentlig koll på dom och hon gick till och med först hela vägen utan att tveka. Annars brukar hon bli lite osäker precis vid hästarna så någon annan familjemedlem för gå före som stöd. 

Dagens miljöträning blev två crossar som kom åkandes på en grusväg. Dansa stannade till och spände upp sig lite men killarna var snälla att stanna och stänga av så hon gick lugnt förbi och brydde sig inte när de brummande iväg bakom henne.
Strax innan hade två hundar kommit farandes mot staketet och en gräsklippare var i full gång.
Sedan mötte vi en epatraktor som dunkade musik på högsta volym och med rutorna nere, samtidigt som det kom en cykel bakifrån och som svängde in på en väg typ 1m framför oss utan att säga ett ljud. Men Dansa tittade inte ens åt något av de. Jag blir så imponerad av henne! 

Här till vänster har ni den läskigaste hästen. Han blir såklart överlycklig när han ser en snygg tjej utanför hagen och kommer därför i full kareta varje gång han ser oss. Lite för framfusig om man fråga den lilla damen.


Här fick vi vandra runt några varv innan jag fick henne att kliva på det mörka. Sen fick jag vara nöjd. 


Ambulanser gick bra det med


Hanna och Visa


Jag stod och fladdrade med spöet för att få hennes uppmärksamhet.. men hon hade fullt upp med att ta över grimskaftet. "Kan själv!" -åldern ni vet..

Ökar

Vi har ju som sagt ökat promenaderna för hand och med tömkörning nu på senaste tiden. I och med det så kommer vi också åt lite nya ställen vilket Dansa älskar. I förrgår gick vi mot Hårga igen men tog sedan en tredje avfart där för att gå förbi Annikas föräldrars hus och sedan vidare på lite åkrar och en bit i skogen. 

För första gången blev Dansa "rädd" för något på våra turer, det var en gul/orange flagga som fladdare precis där vi skulle gå förbi en stor sten. Rädd är väl lite starkt ord men osäker då. Jag tömkörde ju och gick bakom, så hon ville gärna vända runt och komma till mig. Visa och Annika hade hunnit iväg utom synhåll så jag försökte smacka fram henne, men då hon fortsatte att orma sig ändå så gick jag fram och ledde henne förbi. Min filosofi är att göra så liten sak som möjligt av allt, och alltså gör jag saker hellre lättare för henne istället för att ställa till bråk. Om hon inte gör något pga surighet såklart, då är jag envisare än någon annan!

På tillbaka vägen gick Visa framför, förbi flaggan, så Dansa tittade lite och gick sedan fram helt självmant och nosade lite. Sen var det inget mer med det. Duktiga flicka! 
Som vanligt så försöker hon smyga in lite fint på alla avstickningsvägar, som inte leder till stallet då vi är på hemväg. 

Åkte förbi mycket personbilar i normala hastigheter utan problem, så bland dom är hon så säker en häst kan bli just nu. Något roligt som hände var att en stor timmerbil stannade på vägen för att låta oss gå före. Vi stod i ett dike och väntade på att den skulle åka förbi, men istället stannade chauffören mitt på vägen och vinkade fram oss. Så vi fick på upp på vägen och sedan ca 40 m efter den och in på en stig, innan han åkte förbi. Vilken lyx! Haha. 


Träning

 


Här kommer filmen från en av banorna vi hoppade på gårdagens träning! 

Genrep

Första dagen på jobbet gick lysande. Så fort man kliver in genom dörren så känns det som att man aldrig vart därifrån. Men som vanligt drömde jag mardrömmar i natt om missnöjda kunder då jag gjort sjuka klippningar, kunder som kommer in med sjukt mycket hår, samt hemska förseningar. 
Gör alltid det efter att ha vart borta en längre tid. Jag blir lika lycklig varje gång jag vaknar från en sån dröm! 

Ikväll har jag hoppat med Tage. Vi var 6st som hoppade ikväll, vilket inte hör till vanligheterna. Mycket vänta men kul att se en massa olika ekipage. Speciellt då två av hästarna idag är väldigt unga. Tjejerna gjorde det bra som lyckades hålla sig kvar i vissa av sprången! Haha. Fast dom satt riktigt risigt till några gånger.

För min och Tages del gick det bra. Hade dålig avståndskänsla idag, men fick till det bra i slutet så allt känns bra inför söndagens tävling :) 
Hanna filmade sista banan, så den kommer upp någon dag framöver! 

ocharmig min, jag vet, men måste ju visa upp teamet. Ryttare, häst och världens bästa hästskötare!! 






Foto i fel millisekund, men gillar den ändå på något vis!

Harry 4år tar i för kung och fosterland!



Snabbis

Kom hem från en härlig helg, i Stockholm, igårkväll. Shoppade, åt god mat, hade kul med Frida och Jens, tittade på fotboll, var på utställning och på hemvägen igår var vi in och hälsade på småkusinerna. Hann även bli sjuk igen. Idag har har Dansa tömkörts, Bronzac ridits, lägenheten städats, matlådor lagats och tvätten tvättats. 

Imorgon är jag tillbaka på salongen, och på kvällen ska Tage hoppas och Bronzac ridas. Fullt ös, så jag tackar värktabletterna! 

På återseende! 


Kyrkobesök

Dansa fick komma ut på en sadelpromenad i värmen idag. Annika red med på Visa och vi styrde kosan nosarna mot kyrkan för att socialträna med hästarna i hagarna där igen. Hon piaffade lite men annars var hon så duktig så, avancerade idag och gick till gården efter där det står två gamla kallblod som Dansa aldrig sett. Men eftersom att dom inte gör någon affär av förbipasserande hästar så gjorde inte Dansa det heller. Framfusiga hästar, är läskiga hästar. Ointresserade/lugna hästar är ofarliga hästar. Tydligen.

På hemvägen gick vi in till församlingshemmet för att hälsa på mamma som jobbade. Ännu ett nytt ställe lite okända människor och stillastående medan vi pratade i ca 10min Är väldigt imponerad över att hon stod så stilla och snällt medan vi pratade. På hemvägen, ju närmare stallet vi kom, desto mer sjönk huvudet på en trött bebis. Mycket nya intryck gjorde att hon blev trött i huvudet. Gullisen! 

Väl hemma i boxen svampade jag av henne med svalt vatten. Hon gillar verkligen att få vatten på sig. Förut tyckte hon att det var lite jobbigt när vattnet rann, men nu bryr hon sig inte alls medan man håller på. Däremot vill hon gärna rulla sig efteråt, men det är väl för att hon är rädd att bli för ren ;) 

Nu får hon vila under helgen då jag är i Stockholm. Hoppas att jag ska kunna åka till Spännars snart igen så att vi kan sitta och möjligvis skritta lite på henne! 


Korta & länga

På dagens hoppträning fick vi öva på att korta och länga galoppen/tempot. Vi hoppade alltså studs varvat med en långsida med 2 oxrar. Från kort studs, till att länga på linjen, till att återigen korta till studs. 

Jag fick en hel del att kämpa med då Tage som sagt är otroligt stark och tar gärna övertaget. Jag fick sätta honom på plats några gånger idag och efter det lyssnade han bättre. Jag blir lätt lite för försiktig och då passar han på att latja med tempo och avsprång själv såklart. När jag däremot tar tag i honom och påminner om att jag faktiskt sitter däruppe så blir allt så mycket bättre.
Det här "problemet" visade sig väldigt tydligt idag då vi varierade galoppen så mycket. 

Det börjar dra ihop sig inför tävling igen också! Nästa söndag, 26 augusti, åker vi till Söderhamn igen :)) Ska hoppa en sista gång på måndag eller tisdag. 














Såhär blir det när man inte lyssnar. Jag tog förhållning på förhållning, men han valde ändå sitt egna alternativ att hoppa av alldeles förtidigt istället för att komma lite nära.. och sådanna gånger är det inte lätt att hänga med som ni ser.. :P 

Bridesmaids

Viktor och jag har precis tittat klart på en film, Bridesmaids. Jag kan varmt rekommendera den ifall ni vill få er en hel del goda skratt och ändå en liten gnutta hjärtesorg. Men mest skratt!!

Dagarna rullar på med en rasande fart, en halv vecka kvar av semestern. Idag har vi uträttat lite på stan, ätit lunch ute på balkongen i shorts och linne (!!), byggt bana till morgondagens hoppning och ridit. Har även vart på massage, mitt bäcken var snett men annars så var det inte så mycket spänningar i ryggen. Med tanke på mitt ohälsosamma arbete, i ryggsynpunkt, så tror jag att jag kan tacka ridningen för det!

Imorgon (eller idag?) ska vi till veterinären med Noa för triangelmärkning och för att se ifall hon är dräktig. Hoppas på en liten ponnibebis nästa sommar :) 
Sedan ska jag rida Bronzac tillsammans med Magda och Casper, innan det blir hoppträning på kvällen. En bra dag med bra väder, hoppas jag!

På fredagmorgon tar jag bilen till Sthlm, Frida och Jens!! Är lite orolig för att köra helt själv så långt. Jag kör otroligt mycket bil, men har aldrig kört någon längre sträcka själv faktiskt. Men det ska nog gå bra, tur att det är mitt på dagen så jag slipper bli mörkrädd.. haha! 
Frida och jag ska gå på stan på fredagen. Jens kommer hem på kvällen från sin skola i Tyskland och Viktor har match i Sollentuna på lördag, så han kommer inte ner förrän då. På söndagen ska vi göra något spännande/äckligt nämligen åka till Södertälje och titta på utställningen Body Worlds. En utställning med flodda lik, riktiga människor och djur, där man får se muskler, senor osv. 

Söndag eftermiddag åker vi hem och stannar till i Uppsala för att fira Hedvig i efterskott. Längtar efter mina småskruttar! 



Källa

Minihäst-körning

Lånade ut Bronzac idag till en tjej som ville rida tillsammans med sin mamma och blev därmed med massor av plustimmar. Dessutom skulle Dansa få vara idag eftersom hon gick ganska länge igår. 

Viktor och jag har vart ute på lite ärenden och tagit en skogspromenad med Sune. Där Viktor förövrigt hittade en gigantisk bikupa bakom en vägskylt! När vi stod där och tittade så slog Viktor helt plötsligt på skylten så hela bikupan skakade, samtidigt som han ropade - spriiiing!! 
Vi sprang fort som tusan för i ögonvrån såg vi att fyra, fem getingar flög efter oss! Jag blev lite butter eftersom jag var rädd att Sune skulle bli stucken, men Viktor var överlycklig.. kände du adrenalinkicken?? 
- nää och sen när började du leta efter adrenalinkickar?!! Haha knäppgök. 



På eftermiddagen åkte Hanna och jag till Prästgårn och borstade igenom hästarna, sadlade Visa och selade Lukas för en rid- och körtur. Hanna red Visa och Sune åkte vagn med mig efter Lukas. Lillhunden älskar att åka! 





Långtur

Dansa var ute på "långtur" i tömkörningsselen idag :) inget krävande pass såklart, men kul för henne att komma på nya ställen. 

Vi brukar vanligtvis vara ute ca 20 min, men idag blev det ca 40! Annika red med på Visa och vi gick till Norsätter alltså ca 1,5-2 km enkel väg. Över åkrar, längs asfaltsväg med flera förbiåkande personbilar och längs grusväg på, för Dansa, helt nya ställen. Hon gick både före och efter utan att göra någon skillnad. Vi travade några kortare sträckor. 

På hemvägen dröjde vi kvar på åkern och gick i volter, travade, gick åt andra håll än vad Annika och Visa gjorde, och skruttade runt lite kors och tvärs. Dansa skötte sig exemplariskt, hade kunnat önska liiite mer framåtbjudning men hon gjorde det hon skulle utan problem. På hemvägen gick vi upp för slänten som hon flippade ur lite i sist vi gick där, men idag tog hon det med ro. Anade att det inte var något speciellt med stället, utan att hon bara kände för att köra en av sina berömda danser precis där, den gången. 

Åkrarna vi går på nu har väldigt högt gräs som jag sagt tidigare och jag blir lika imponerad varje gång vi går därifrån och hon inte ens tagit ett strå! Trots att hon bara behöver sänka huvudet någon dm. Hoppas att jag kan fortsätta hålla i det! 


Hoppat

Bara för att det gått bra några gånger nu så var det väl dags för ett litet bakslag igen. Dock så stannade det vid litet, tack och lov.

Jag glömde av mig och började släppa iväg honom innan hindren igen, då han blev stark när vi skulle hoppa bana. Jag hann hoppa några "jag kan flyga"-språng innan Anette och Marie påminde mig och jag tog mig i kragen och höll i som jag ska igen. Så resten av passet gick jätte bra. Hade svårt att få med honom i en sväng upp på diagonalen bara, och det är så frustrerande när jag vet vart jag ska, men ändå inte får med honom! Sista språnget satt som ett smäck så det kändes skönt. 

Vi hade en tre kombination med oxrar och när Anette höjde upp sista i slutet så drog Tage rejält åt höger för att han tyckte att det blev lite trångt. Jag som redan måste hålla "stenhårt" i högertygeln i kombinationer för att han inte ska smyga åt höger hela vägen, hade svårt att få honom rak då han drog riktigt skarpt. 

Foto från tidigare i somras.
 

Alltid något

Jag bytte upp mig till en Subaru Impreza i början av Juli, för att kunna köra hästtransport och för att köra säkrare på vintern. I fredags såldes min "gamla" bil lille Chevrolet Matiz, vilket innebar att en stor sten släppte från hjärtat pga "onödiga" utgifter. I torsdags fick jag ett mms av brorsan på min transport med nytt och fräscht GOLV. Pappa och Linus har bytt golvet i min transport som jag köpte i maj och som ännu inte kunnat användas pga det. Nu ska den bara besiktigas innan jag har mitt egna lilla ekipage att köra runt Dansa i. 

Ni kan ju förstå vilken befrielse att gå från att låna både bil och transport, som dessutom ska hämtas och lämnas på olika ställen, så fort jag ska någonstans. Krångligt, tar mycket tid. Till att ha både bilen och transporten till förfgande precis när och där jag vill.

Men som ni vet här i världen så får inte något vara för perfekt. Så idag började motorlampan lysa i min bil som förvisso är begagnad men som jag ägt i ca 5 veckor. Mitt humör sjönk som en sten och jag åkte till brorsan som hjälpte mig att söka fram felet. Felet han fick fram ledde till att han kikade i filtret som skyddar motorn, och vet ni vad som upptäcktes? jo att det INTE fanns något filter där. Vilket betyder att all skit åker rakt in i motorn, och att dom på bilfirman gjort en rejäl miss när dom servade bilen innan försäljning.

Arg som ett bi åkte jag ner med det tomma filtret till bilförsäljaren och dom blev nog ganska nervösa eftersom dom gjort en miss, och gav mig ett nytt filter fort som tusan och hälsade att jag fick höra av mig ifall jag fick problem. Och det hoppas jag verkligen att jag får ifall något hunnit bli förstört!! 

Jag älskar ju min blåa lilla bil! 


Tömkörning

Har haft ett litet avbrott med tömkörningen i drygt 1 månad nu pga alla bromsar. Blir så kaotiskt om hon ska stanna och vifta med svans, ben och huvud efter dom hela tiden, så det har kännts lämpligare att promenera med henne. 

Men idag blåste det lite och dom hemska djuren verkar ha gett med sig lite, så jag tömkörde lite ute på en åker. Medan Hanna red Visa och Annika ledde Lukas. Dansa surade till lite när jag satt fast inspänningen och försökte backa ifrån den och när jag petade med spöet på bakbenen blev hon ännu surare och kickade mot mig. Men sedan var hennes test slut, så hon traskade på framåt och var jätte duktig i stortsett hela tiden. Gräset var knähögt och därför väldigt lockande att smaka på så hon stannade och gav det ett försök ibland, men jag lyckades få henne på andra tankar innan hon fick i sig något. Vill INTE ha en till häst som mumsar grönt under arbete! Bronzac är alldeles för envis med det.

Vi gick lite ute på grusvägarna också, travade lite och hon fick gå både först och sist vilket hon inte gör någon skillnad på. Förutom ibland då hon måste stanna och titta på något, då kan det vara svårt att komma igång igen. Trots att hon inte blivit styrd med tömmar under en så lång period så var hon duktigare än vad hon någonsin varit förut :) Så det har minsann fallit ner en liten polett under tömkörningsvilan. Kan kunde styra runt och göra volter hur som helst och dessutom göra serpentiner fram och tillbaka på vägen, utan minsta problem. Förut har hon gärna vridit på huvudet åt det håll där hon känner trycket i munnen, och endast svängt med hela kroppen om vägen eller hästen före svängde. Tror detta hänger ihop med att framåtbjudningen har en mycket bättre lägsta nivå :) 
Tidigare har jag gått nästan rakt bakom henne, men idag lade jag över tömmarna och gick mer på sidan och jag tycker att jag fick mer kontroll över henne vid den positionen. 

Fick hem remontnosgrimman här om dagen så vi körde en premiär med den idag och den verkar vara godkänd hos damen :) 


Foto sedan vi tömkörde senast. 

Dansa bet mig i benet idag när jag borstade förrästen. Monstret tittade först sött på mig innan hon tog fram stora gapet och närmade sig mitt ben sakta men säkert, innan hon bet till. Hon visar minsann tydligt vad hon har i görningen, men jag är tyvärr lite för godtrogen vid sådanna tillfällen.. eller har allmänt seg hjärna för att fatta? :P 


Det går upp och det går ner

Det här inlägget skrev jag för nästan precis ett år sedan!

Jag minns rädslan jag kände det där träningspasset. Hon var riktigt inig under den tiden, tryckte sig mot en och slog gärna med frambenen och när hon sedan reste sig rakt upp precis bredvid mig rann bägaren över. HUR kunde jag tro att jag skulle kunna utbilda och uppfostra en unghäst med min rädsla?! 

Jag var beredd att ge upp där, men Anna-Maria tvingade med mig dagen efter och då var hon trevligare igen. Och det gav mig lite ny jäklar anamma. 

Ungefär såhär höll det på hela hösten fast med Annika som hjälp. Jag blev aldrig sådär livrädd som vid första stegringen (jag hade aldrig lett en bråkig häst) men jag var väldigt nervös nästan varje gång jag åkte till Dansa. Men lika många gånger åkte jag hem med ett lyckorus som var värt allt! Under vintern då hästarna var inne mycket så åkte jag dit nästan varje dag och pysslade med henne, satt på boxväggen, lade på täcken, benskydd och ibland gick vi ute på stallplanen och gjorde lite små övningar. Banden stärktes och vi lärde känna varandra bättre. Dansa fick mer och mer förtroende för mig och med alla mina nya kundskaper och Annikas tips och påminnelser så började vi få rätsita på väldigt mycket. Hon blev bättre på att hålla sig till sitt eget space och hon litade och respekterade mig på ett helt annat sätt, i takt med att jag blev tuffare och vågade stå på mig.

Idag, ett år senare, med otroligt mycket promenader för hand och genom tömkörning, och massa andra erfarenheter och händelser, har vi kommit så fruktansvärt mycket längre på alla plan. Dansas utbildning går just för stunden otroligt bra, hon är lättlärd, trevlig att handskas med och så lydig man kan kräva av en 2-åring. Hon litar på mig och tycker att alla förslag jag kommer med verkar OK. 
Min envishet har ännu en gång övervunnit rädslan. Självklart är det inte kul när hon får sina utbrott, men det är stor skillnad på att känna obehag och riktig rädsla! 

Jag har lärt mig att handskas med en bråkig häst från marken, men nu väntar nya STORA utmaningar. Inridning! Även här har jag dålig erfarenhet av riktigt bråkiga hästar, så jag har försökt förbereda mig mentalt på det värsta så gott det går. Jag vet att det kommer bli långt ifrån kul många gånger, men jag vet också att det ska mycket till innan jag ger mig! Den här resan, såhär långt är bland det roligaste jag gjort i hela mitt liv, och jag ser verkligen fram emot fortsättningen! 


Dansa har alltid varit väldigt orädd av sig, men däremot så har hon varit väldigt bufflig, tagit sats och försökt preja undan den som leder med bogen och stannat för att vägra gå. Alltså har hon varit ganska dominant av sig, men i dagsläget kryper dessa tendens bara fram i stressiga situationer. Så det går framåt! :) 


Snyggingar

Har suttit och kikat igenom gamla foton, och man kan ju inte tycka annat än att Viktor
och jag är otroligt snygga tillsammans ♥

Jag bjuder på ett litet axplock men kom ihåg att ni inte ska vara ledsna ifall ni inte fastnar lika bra på bild som oss! Somliga föds liksom med det, somliga inte.. 














Stallfri?

En dag i veckan har jag en tjej/kvinna (?), som rider och sköter om Bronzac. Dels för att jag ska kunna hinna med andra nödvändiga saker ibland (som att laga matlådor, haha), men även för att jag ska spara lite bensin då jag har 2.5mil enkel resa till stallet. 



Idag var alltså denna veckas stallfria dag. Frida sov över hos mig igår så vi planerade en förmiddag hos hennes hästar. Tog en lång, skön tur på deras mysiga stigar och gosade lite med deras små kattungar. Hur söta som helst! men dom lever farlig eftersom dom inte hade minsta lilla respekt för hästarnas hovar..

Foto sedan tidigare i somras på Almelina och Tronlin.

När vi var klara där så återstod ju halva dagen. Uträttade lite ärenden på hemvägen och slängde iväg ett sms till Hanna och frågade om hon var hästsugen. Såklart en dum fråga, så halv fem satt vi i bilen och var påväg mot Prästgårn! 
Vi borstade igenom de fyra djuren. När jag lämnade boxen då Dansa var genomborstade så backade hon in i ena hörnet av boxen, ställde sig till rätta och somnade. Hon fick sova vidare tillsammans med Noa då Jag tog ut Lukas och kopplade på vagnen, och Hanna satt upp på Visa. Vi hann tyvärr inte så långt innan jag upptäckte punka på ett av vagnens hjul, så det var bara att vända hem och lämna den. Tömkörde honom istället så att Hanna skulle få rida vidare. 

Avslutade med att själv hoppa upp på Visa. Har ju fortfarande inte ridit henne ordentligt någon gång, då jag alltid har Dansa i handen. Skrittat barbacka en gång bara, och det var ingen höjdare då hennes manke var sjukt vass! Visa var hur som helst väldigt mysig och trevlig. Så jag hoppas att Dansa ärver en del av sin mor ;) 


Foto från i våras

Ja ni ser ju, så gick det med min stallfria dag! Haha. 

Imorgon väntar promenad eller tömkörning av Dansa, ridning av Bronzac och hoppträning med Tage!! 

Busridning

Frida och jag lånade Blixten idag och red till något som kallas "terrängbanan" uppe i skogen och busade runt! Frida på Bronzac och jag på Blixten. Varför det kallas terrängbana har jag ingen aning om eftersom det inte finns några hinder, däremot finns det stigar att busa runt i så både ryttare och hästar blir som små barn igen! Vi byggde också ett eget litet "hinder" av en gran, hästarna tyckte dock att det var lite fjantigt så dom sprang mest igenom den. Jag tror alla hästar, på alla nivåer och i alla åldrar, mår bra av lite bus då och då :) Fast Bronzac får busa ganska ofta.. men den förmånen har man om man är gammal.


Foton från 2010

Innan vi red så var vi i Prästgårn och grejade lite med Dansa och Lukas. Dom fick träna på lite NH övningar,(vilket är behövligt då Dansa tagit sig lite friheter sen innan sommaren..) och Lukas hoppade vi lite med i slutet. Dansa fick även bekanta sig lite med en pressening, då min plan är att hon ska få testa gå över den någon dag. Hon blev lite spänd ibland, men tyckte mest att den var spännande. 

Vi har även tittat på OS individuella hoppfinal och gud vad tråkigt att Roffe var tvungen att avstå!! Vi kan nog inte ens sätta oss in i hur hopplöst det måste kännas för honom.

Nu ligger den bakade potatisen i ugnen och skinkröran gottar sig i kylen. Snart ska vi gå ut och plocka blåbär till en paj! Götta ska de va! :)) 



Seg dag

Har vart hemma hela dagen, ensam (Tack och lov var Sune här i alla fall), och hade inga stall att åka till! och ingen att hälsa på häromkring. Så ni kan nog se det bakomliggande budskapet i texten som skriker RASTLÖSHET. Eftersom att vi skulle åka till pappa på em ville jag inte "slösa" bensin på att åka ner till Kilafors under dagen också. 

Jag låg i soffan tills kroppen värkte och tänkte på vad lyckligt lottad jag är som inte är sjukskriven eller på något annat sett skulle bli tvungen att vara hemma hela dagarna. Sedan lurade jag ut Sune på långprommis i regnet, vilket han faktiskt verkade gilla, innan jag satte igång och städade lägenheten och förberedde såser till kvällens kräftskiva. 
Viktor kom hem vid fem så då åkte vi och hämtade upp farmor för att sedan göra ett mockningsstopp i stallet, innan vi åkte till pappa och åt underbart goda kräftor! Hade en riktigt rolig och trevlig kväll!


Har kännt mig hängig i kropp och knopp i två dagar nu, och halsen börjar göra ont. Jag hoppas verkligen att det inte bryter ut något skit nu när jag har semester och allt! 



Heldag med Frida

Vi började med att åka till Bronzac för en lugn barbackatur. Vi turades om att rida och gå med Sune. Sune tog för övrigt friheten att lägga sig en riktig lerpöl i skogen.. behöver man svalka sig så behöver man! 





När allt var klart i Spännars åkte vi till Prästgårn och tog en promenad. Frida red Visa, Annika gick med Sune och jag gick med Dansa. Turen bar iväg till kyrkan, det enda stället i princip som funkar nu när det är så mycket broms. Dansa var fortfarande ganska trött, men hade i alla fall ett behagligt tempo och var hur trevlig som helst att gå med. Hästarna vid kyrkan blir mindre och mindre läskiga. 
Vi travade två vändor också och även det gick jätte bra. Det kom många bilar och vi gick förbi en som klyvde ved en bit från vägen och en som körde motorsåg på en häck precis vid vägen. Dock slutade han precis när vi gick förbi, men hon gjorde absolut noll affär av allt ståhej :) 

Jag ledde henne med grimma och kedjegrimskaft för första gången idag och det fungerade kanonbra! Jag fick en bra känsla av kontroll men behövde ändå inte vara rädd att hon ska bli ryckt i munnen. 
Tidigare har jag haft kapson, fast jag inte gillat den riktigt, eller träns med kedjegrimskaft, men vill helst inte ha det på promenader ifall hon blir rädd eller lever loppan. 

För mig är känslan i allt jag gör otroligt viktigt. Jag går hela tiden på min egna känsla eller den känsla som Dansa uttrycker. Det är det som påverkar mina beslut till olika handlingar.. och det som ibland gör det jobbigt då någon annan talar om för mig vad jag ska göra, om det inte stämmer överens med det jag känner. Ibland kan allt se kolugnt ut medan jag har en jätte dålig känsla, lika väl som allt kan se helt kaos ut, fast jag känner att allt är under kontroll. 
Det är därför jag är så otroligt noga med vem som finns i närheten och hjälper mig med Dansa. Annika känner både mig och Dansa utan och innan nu, och jag vet att hon tar rätt beslut utifrån situationen. Likaså är det med Anette, hon känner inte Dansa utan och innan ännu, men hon känner mig och har erfarenheten av unghästar i allmänhet och tar allt väldigt lugnt och sansat.
Känns så skönt att ha folk runt mig som hjälper till, stöttar och kommer med tips och råd, då jag inte har någon erfarenhet eller tillräckligt med kundskap. Även fast jag lärt mig otroligt mycket under detta 1½år jag hållt på med Dansa. 

 
När vi var klar hos Dansa så åkte vi fort som tusan och fixade mat och glass inför laghoppningsfinalen i OS. Satt klistrade framför tv-rutan i 3 timmar för att se Sverige komma sexa, så himla tråkigt med alla fallande bommar! Men Storbrittanien var verkligen värda guldet! 

Efteråt tog vi bilen och åkte runt och kikade lite innan vi satte oss på bryggan i Vevlinge och åt glass, igen. Haha. Därefter avslutades kvällen här hemma med Wallander :) 




Cartago & Anette










Höjdrekord

Det gick faktiskt riktigt bra på hoppträningen idag också. Avstånden stämde för det mesta och jag höll ordning på min blick. Hade dock lite svårt att få med yttersidan i svängarna, och det berodde helt och hållet på min saknade styrka. Jag måste helt enkelt träna mina ben för att kunna svänga tightare med Tage. 

Vi hoppade mest gymnastikhoppning och avslutade med en oxer på 1,20 ut ur en kombination. Det var faktiskt första gången jag hoppade ett hinder på den höjden. Tage har dock gjort det många gånger förut. Första gången jag kom på det så tröck jag på lite för mycket innan så han skjöt iväg utan att hoppa upp riktigt, och rev därmed de två översta bommarna. Men nästa gång, när jag bara höll om och följde med så hoppade han det superfint! 











Trötta och nöjda!

Longeringen idag

Vi gör som sagt allt på vårat sätt, utifrån våran lilla bebis. Enligt "reglerna" så longerar man ofta unghästarna först för att dom ska få springa av sig lite innan, men vi longerade efteråt. Haha. 

Gör du rätt?? 

Anledningen till det är att då Dansa blir svettig/varm/blöt så blir hon så bufflig att leda. Jag har tyvärr inte lyckats vänja bort henne med det ännu, även fast det blivit mycket bättre. Vi ville naturligtvis ha det absolut bästa förutsättningarna idag då det var dags för uppsittning. Dessutom hade hon absolut noll energi att göra av med idag, utan vi fick snarare locka fram den. 

Hur som helst så longerade Anette henne idag, för tredje gången, och det gick rikigt bra. Hon har verkligen kommit på vad som förväntas av henne. Hennes fula olater att stanna i tid och otid har försvunnit, nu försöker hon bara smyga med att sakta ner farten, men då hinner man på henne innan det är försent. Och då lyssnar hon fint framåt igen! Energin var som sagt inte på topp idag men hon gick framåt i den gångart vi bad om, och det får vi alltså vara nöjda med så här långt. Känns bra att hon tar så fint stöd av bettet också :) 
I halterna backar hon gärna några steg fortfarande. Men idag gjorde hon inget av sina kast som nästan rycker axeln ur lé, så vi kan ju hoppas att det är ett avslutat kapitel. Dock har det vart lättare för Anette att kontrollera dem med inspänningen än när Annika och jag höll på i enbart kapsonen. Då hade vi inte en chans..



Jag longerade henne i slutet, för första gången, på riktigt. Det gick jätte bra när jag hade Anette i bakgrunden som påminde mig om positionen hela tiden. Jag tycker det är jätte svårt, och just därför har jag tagit hjälp. Men idag kändes det riktigt bra, så jag ska nog kunna få kläm på det också! :) 

Jag är så otroligt stolt över Dansa idag! Hon har vart hur cool som helst att ha med sig. Har ju inte vart galen förr heller (förutom andra gången förrästen.. haha) men idag gjorde hon ingen stor affär av de andra hästarna och vi gick till och med en ny liten runda vid stallet, runt verkstaden, och det enda som hände då var att hon klev på lite mer och blev lite allert. 

Körde transporten med min nya bil för första gången idag, och det gick ju som smort. Nu saknas bara min egna transport som snart är klar! 




Vi har henne fortfarande på så pass kort lina att man kan nå och peta på henne i samma ögonblick som hon tänker stanna/sakta ner. 


Dagen med stort D

Idag hände det! Jag tog steget och lade över benet för att sitta på Dansa! Min lilla lilla bebis som huxflux blivit så stor att hon ska sittas på. Vad hände?? 

Allt gick i alla fall hur bra som helst. Vi körde henne till Spännars för att få hjälp av Anette och ha tillgång till paddocken. Dansa hade fått stå inne och sova några timmar innan eftersom dom står ute dygnet runt. Men hon var så himla lugn och cool ändå, vilket var bra naturligtvis. Man har absolut ingen använding av överskottsenergi vid sådanna här tillfällen.. haha. 


Sadlade och tränsade innan jag ledde runt henne ganska länge i paddocken innan Anette fick ta över linan och jag plockade fram pallen. Jag satt upp och satt sedan där i någar minuter, klappade och berömde massor, så att hon skulle få känna efter och vänja sig vid den annorlunda tyngdfördelningen. Hon reagerade inte på något sett, någon gång. Hon spände sig inte det minsta, utan blev bara glad när hon fick se min fot i lagom munhöjd. (Dansa älskar nämligen att bita i skor)
Efter några minuter hoppade jag av, och sedan nöjde vi oss så. Ingen skritt idag. Vi har absolut ingen anledning att skynda, så det är lika bra att ta ett steg i taget :) Åhhh jag är så stolt över min lilla bebis! Jag kan inte fatta att jag suttit på hennes rygg!! 

Dansa som blivit så till sig varje gång hon sett en ny häst tittar inte ens åt Silver här. Trots att hon bara sett honom lite innan hon gick in i stallet, då hon heller inte brydde sig!

Inte någon gång i hela mitt liv har jag trott att jag skulle vara den första att sitta på en oinriden häst. Jag har alltid vart den rädda lilla mesen som inte utsatt mig för onödiga risker (vilket hästar och ridning gör på alla nivåer i och försig, men bortsett från det) 
Men med Dansa är det annorlunda. Jag har vart med nästan från början då hon fick vara med om nya saker. Jag var livrädd till och från i början, då hon fick sina utbrott. Men nu har vi vuxit ihop på något vis. Jag tror det här kommer bli bra, bara vi tar det i våran takt och på vårat sätt :) 





Min vän och jag



Mankhöjd

Sedan Dansa mättes i maj har hon ökat några cm till i manken och ligger nu på ca 1.53cm.


Felarco

Har vart hästvakt två dagar åt denna ponnibuse. 

Torön

Igår hade jag en härlig kväll med ett härligt gäng tjejer på Torön! Det är en mysig liten ö i Järvsö där det bjöds på räk- och grillbuffé tillsammans med allsång.

Vi åt gått, sjöng för fulla muggar och skrattade oss flera liv extra! Ett skratt förlänger livet sägs det ju.








Slappdag

Är ledig idag och blev utan hund pga att jag var borta igårkväll och inte kunde hämta honom. Tråkigt, men har ju snart semester så då kan jag ha honom massor igen!

Eftersom jag är hundlös ska jag passa på att gå ner på stan och kika lite tillsammans med Hanna och hennes jobb. Var länge sedan jag gick runt där så det kan vara kul att se om något snyggt kommit in. 

Tog en skön sovmorgon efter att ha vaknat en stund vid sex då Viktor klev upp. Har två hästar att rida idag så ska åka till stallet i bra tid och sätta igång :)