Sofföverdrag & skoskåp




Fiddler

Bebisen har efter 3 månader fått ett namn!


Låt mig presentera.. Mr Fiddler!


Återigen Prästgårdstös

Usch vad det har känts jobbigt att Dansa skulle behöva flytta hem igen och jag var dunder nervös hela dagen idag för att köra henne i transporten igen. Helt i onödan visade det sig.

När vi kom till stallet så red Marie iväg på Gabbe för att han inte skulle riva boxen när vi åkte iväg med Dansa. Stämningen var tyckt och varken Marie, jag eller Annika ville det här egentligen. Men funkar det inte så är det ju så. Packade in alla grejer i bilen och gick och hämtade Dansa i hagen. Martina var där och skulle hjälpa till att hålla i en av linorna ifall Dansa skulle behöva ramas in.
Jag gick direkt från hagen till transporten och hon stannade och funderade lite. Jag klappade henne och lockade henne vidare. Nästa gång hon stannade till så hann jag knappt klappa henne innan hon traskade vidare upp på rampen. Hon stannade väl till ca 3 ggr innan hon traskade in lugnt och fint utan att ens tänka på att ta ett steg bakåt. Duktiga tjejen!!
Nu hade vi all inredning kvar inne i transporten så vi hade en bom emellan oss så jag behövde inte vara rädd för att bli platt som en post-it lapp om hon skulle bli rädd. Därför kunde jag lugna henne mycket bättre och hon blev inte alls lika rädd när dom lyfte upp bakluckan den här gången. Vi hade breddat väggen bak men flyttade in den igen innan vi åkte för att hon skulle kunna ta stöd.

Hon stod nästan stilla som en ljus hela vägen hem. Trampade lite någon gång för att hålla balansen men annars var hon stencool. Trots att lastbilar körde om.

Väl hemma så fick hon stå kvar ett tag innan vi släppte ut henne och det gick också med godan ro. Vi breddade väggen igen och när luckan var nedfäld så stod hon lugnt och väntade tills jag bad henne att backa. Dock tyckte hon det fortfarande var läskigt så hon fick vända sig och gå rättvänd ut. Tog några steg på rampen innan hon hoppade ner på marken med en väldigt fart. Ute i hagen blev resten av familjen överlycklig av att se henne så de kom skrikandes i full galopp och hälsade välkommen hem! Dansa däremot, hon spelade cool och världsvan! Sa hej och gick sedan och betade, med de andra hack i häl.

Trots att hon bara vart borta några dagar så var dom tvungen att göra upp och påminna om ranken där hemma. Dansa och Lukas sparkade och skrek lite, Visa vände rumpan emot och tjurade och lillebrorsan föltuggade som en tok.

Allt känns bätte med Dansa idag i alla fall. Eftersom hon fungerar så otorligt bra med transporten så kan vi åka ner till Spännars ibland och få hjälp där och dessutom tillgång till en paddock. Så kanske allt löser sig ändå :)


Familjen kommer farande för att hälsa!


Mor och dotter. Lillebror och Lukas väntar på sin tur.


Hon kände sig nog ganska välkommen :)


Dags för mat!


Fixar-onsdag!

Är ledig idag så här ska det fixas en massa!

Har börjat med att slänga in två maskiner tvätt och gått ut på morgonpromenad med Sune, som är bättre i sitt öga! Var ner till källaren och hämtade min resväska nyss och där hittade jag det jeansfärgade överdraget till soffan, så nu ska det tvättas och sedan användas :) Vi som letade som en galning i Norrlandsporten för att jag var säker på att jag inte hade tagit med mig det i flytten. Haha.

Dagens att göra lista:
- Tvätta
- Skriva information till dom som ska sköta Bronzac nästa vecka
- Påbörja packningen
- Hämta ut mitt nya körkort
- Skjutsa hem Dansa till morfar och Annika igen
- Rida

Lika bra att köra igång!


Hoppträning

Hade hoppträning med Bram i söndags och han kändes fortfarande inte helt hundra. Likadant som sist så kändes det som att han var väldigt stel i landningarna och nästan som att han stannade upp någon hundradels sekund. Dessutom stannade han två gånger när jag ville att han skulle hoppa av lite större, och då var det absolut inte för tidigt utan bara att han skulle behövt länga sig lite. Han har hoppat från de avstånden utan att protestera förut.
Förra träningen, då han började kännas lite konstigt i landningen så trodde vi ju att det berodde på att paddocken var en enda stor vattenpöl, och Bram inte gillar vatten. Men eftersom han kändes likadant idag så började vi ana att något inte stod rätt till.

Mycket riktigt så hade han väldigt mycket låsningar och var sned, idag när Tommy var och tittade igenom honom. Stackarn, då kämpade han på bra ändå tycker jag.


Roliga övningar med mycket kluriga svängar tränade vi på.


Hundmys



Sune hade lite ont i ögat i söndags så han ville bara ligga och
mysa i knäet ♥


Tråkiga nyheter

Gabbe blir bara värre och nöjer sig inte med att inte kunna slappna av utan igår blev han till och med aggressiv mot Marie, och det är ju inte acceptabelt. I morse försökte han ta sig ur boxen när Dansa hunnit ut i hagen. Så vi måste tyvärr bryta här, innan någon blir skadad.
Imorgon får Dansa flytta hem till sin familj igen. Det känns grymt tungt att vi måste ge upp och åka ifrån den hjälp Marie hade kunnat ge oss.

Nu kommer vi stå där igen, utan någon med erfarenhet och tid att hjälpa till med utbildningen. Det här var ju en så himla bra chans! Dessutom var det så skönt att hon stod i Bollnäs och bara var 5 min bort.

Jag vet inte vad som kommer hända nu. Annika har inte riktigt tiden och jag har väl egentligen inte så mkt tid heller, men dessutom behöver jag hjälp! och jag vet inte vart ifrån den ska komma. Skitsaker är vad det är!
Jag blir så ledsen.


Fina tjejen, hon gillade sitt nya hem. Men blir nog glad
över att få träffa brorsan, mamma och Lukas imorgon ♥


Benreflexer

Igår tänkte jag vänja Dansa vid benreflexer. Phö, trodde jag ja! Att hålla i henne samtidigt som jag skulle ta på reflexerna medan hon försökte lägga sig på mig gick inget vidare! haha. Så jag strök med den längs hela kroppen och benen istället tills hon inte brydde sig. Idag var Viktor med och kunde hålla i henne så då gick det lättare att få på dem på alla fyra benen. Hon sparkade och gick runt lite bara. Sedan fick hon stå med dem lös i boxen ett tag och vänja sig. Hon försökte att backa ifrån dem lite men slutade bry sig om dom ganska snabbt. Jag trodde hon skulle tugga på dom, men icke! så ett stort plus för det.

Var ute och gick med henne på gården också. Hon har bara fått gått i hagen fram tills nu för att få vänja sig lite med miljön. Det är ju första gången hon är på nytt ställe så bara det är en stor grej för henne. Hon skötte sig ganska bra ute på gården i alla fall, trots att Gabbe stod och gnäggade i stallet. Hon var ganska stissig och tjafsig men hon höll sig på backen och lyssnade på "stanna" och "framåt" så det får vara godkänt för första promenaden :)

Vilddjur

Ihopsläppet av Dansa och Gabbe blev inte speciellt lyckad. Vi släppte dom i en stor rymlig hage. Dansa började springa direkt och Gabbe hakade glatt på. Problemet var bara då att Dansa inte vågade stanna (såklart! vem vill stanna när en så stor klump var hack i hälarna?) det slutade dock med att dom plöjde över oss och sprang till en smal gång i hagen där Dansa blev inträngd, fick panik och sprang igenom tråden!
Med henne i täten och Gabbe efter försvann dom bakom stallknuten, mot den enda öppning som finns på gården! Mot vägar och järnväg mitt..
Vi fick en chock både Marie och jag och började springa det fortaste vi kunde! Tack och lov så vek dom av och sprang runt stallet istället för att lämna gården, så jag hann dit och ställa mig med en stor träpinne. (för någon respekt för oss hade dom bevisat att dom inte hade :P) Dom forsatte springa varv efter varv runt stallet och verkstaden så jag stod där och skrek och viftade varje gång dom närmade sig. Efter ca 10 min fick Dansa nog och sprang in i stallet, till sin box. Det hon inte räknade med var att Gabbe hängde på! Marie kunde dock fort få ut honom därifrån. Phjuuu!
Det var länge sen jag var så rädd och uppspelt! Jag var klen hela dagen.
När hästarna var fångade gick vi och kollade vad dom hade ställt till med. Deras gräsmatta var alldeles gropig av hovmärken och glidspår i kurvorna. Dom sprang bredvid gungställning, pool och lekstuga utan att bry sig, de sprang även förbi en stor gul traktor på jätte trång yta och där de var tvungen att springa på takplåt (!). Gabbe hoppade öven över en häck!
Hjäp.
Nu såhär i efterhand så såg dom rätt rolig ut. Först springer lilla Dansa och sedan gigantiske Gabbe med spetsade öron och överlycklig! Ingen skengalopp, utan bara lagom för att hålla avståndet.
Båda hästarna var helt dyngsur i svett efteråt. Stackars Dansa har aldrig sprungit så länge i hela sitt liv och det är nog knappt så Gabbe har gjort det.

Vi släppte hur som helst inte ihop dom något mer utan Dansa fick gå med shettisarna och det ihopsläppet gick mycket bättre! Gabbe fick gå själv i en hage bredvid. Och så går dom fortfarande.

Men problemen är inte slut där. Gabbe skenar nästan ut i hagen och vägrar lämna den när Dansa är kvar. När Marie red ut första gången på Gabbe i lördags så stod Dansa och skrek och skrapade i boxen konstant tills dom kom tillbaka. Idag började hon stegra och kasta sig mot väggen så fort Marie tog fram Gabbes sadel och Gabbe själv blev jätte elak mot Marie.

Fortsätter det såhär så kommer vi nog vara tvungen att flytta tillbaka Dansa igen. Jag hoppas verkligen, verkligen att dom skärper sig så att hon kan stå kvar! Känns så himla skönt att ha Marie i närheten som hjälp och jag gillar stallet.


Nya äventyr

Ikväll flyttade vi Dansa till Bollnäs. Jag var så nervös i bilen påväg till stallet! För vad vet jag inte riktigt, men tror att det var hela situationen. Framme i stallet blev jag lugn så lastningen gick jätte bra!
Hon har åkt två gånger förut tror jag och senaste gången var för ett år sedan och båda gångerna tillsammans med sin mamma. Så det räknas knappt.
Vi hade plockat ur all inredning i transporten, bakbommar, mellanvägg och bommen fram, för att hon skulle kunna fara runt som hon ville utan att fastna. Just för att det var första gången och vi inte ens hunnit lastträna.

Annika och Marie höll upp linor på varsin sida om henne och jag ledde. Hon fick ta något steg i taget, nosa, fundera, bli klappad och sedan gå vidare. Hon backade tillbaka några steg ett fåtal gånger innan hon nyfiket följde med upp på rampen. När luckan sedan stängdes fick hon lite smått panik, och jag med faktiskt.. vi ville inte ha framdörren öppen när vi lastade för att inte riskera att hon skulle försöka ta sig ut där så vi var helt instängda och hon försökte resa sig, vända och gå framåt hela tiden medan jag tröck bort henne ifrån mig allt jag kunde, och samtidigt försökte dölja min egen panik över att vara helt instängd. (jag som har svårt för trånga utrymmen annars också!) Annika kom och öppnade efter ett tag så dörren atod lite på glänt, då kunde jag andas ut och lugna Dansa bättre. Marie gick och startade bilen medan jag stod kvar och sedan åkte vi direkt.
Hon var som sagt helt lös innen i transporten och gick runt, runt hela vägen till Bollnäs. Jag hade, som alltid när jag åker med en häst i transport, en brinnande nervositet i magen hela vägen (vilket jag har även när jag åker med Bronzac som inte rör en fena).
Resan gick bra och vi var tillbaka hos Marie 45 minuter efter att vi lämnade gården. Enkel resa tog ca 15 min så det tog inte mer än 5 minuter att lasta Dansa.

När jag öppnade transporten stog hon med huvudet mot bakluckan (såklart att hon ville vända sig åt de håll hon kom in ifrån) jag lyckades vända på henne och få på grimskaftet, men när luckan öppnades ville hon inte backa utan vända sig. Marie gick upp och mötte henne och tog över så att hon fick gå rättvänd eftersom jag var på fel sida och sedan tog hon ett stort hopp ner för hela rampen. Väl ute var hon så lugn och duktig. Nervös och tittade runt såklart, men följde snällt med när jag ledde in henne till sin nya box. Stannade och funderade några gånger men annars traskade hon på så duktigt :)

Maries jättehäst Gabbe blev alldeles lycklig när han fick en ny kompis och ville hälsa. Dansa däremot, hon var mer sugen på hö och strosa runt i boxen.

Innan vi lämnade dem i stallet så stod dom och åt så lugnt båda två. Dom får bekanta sig över natten så ska vi släppa ihop dom imorgonbitti. Tror att det kommer gå bra för Dansa verkar inte bry sig speciellt mycket över en ny häst och hon tyckte mest att han var läskig när han frustade och skrapade med frambenen i väggen.


Fina tjejen ♥


Tror att dom är busarna kommer ha grymt kul i hagen :)


1 vecka 2 dagar

Så långt är det kvar innan vi styr kosan mot arlanda och Turkiet. Skulle ljuga om jag sa att jag inte längtar efter sol och värme, lika mycket som jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var nervös för flygningen. Men det vet ni nog redan.

Veckan har mestadels bestått av jobb och ridning. Umgåtts med Marre och tittat på stallet där Dansa ska bo har också hunnits med. Bronzac har snubblat och gått ner på knä och skrapat upp sig igen. Stackars :( Jag blir alldeles gråtfärdig varje gång för att jag tycker så synd om honom. Idag kastade jag alla nypon som vi strävat o plockat. Efter att ha rensat några få på 15 min så gav jag upp. Nu kliar mina händer. Ska se om det går att köpa färdigt någonstans istället.

Viktor har fått hoppa in och hjälpa till med jobb på Arbrå skolan och ska förhoppningsvis få vara kvar fram till jul. Han verkar passa som handen i handsken och stortrivs. Så det vore ju strålande!

Idag var Alma med i stallet och red Silver. Hon gör stora framsteg varje gång och det är så kul att se. Tror hennes ridlärare kommer få en smärre chock på söndag när hennes ridskola drar igång :) Hon rider mycket säkrare, mer påverkande och snyggare efter den här sommaren.
Bronzac fick ett nova-bett idag, ett väldigt milt, rakt, gummibett, och han verkar trivas väldigt bra med det!

Dags att sova. Imorgonkväll flyttar vi Dansa till Bollnäs. Jag är lite nervös, det är första gången hon ska åka transport själv. Förut har hon alltid åkt med sin mamma och sist det hände var för ett år sedan. Men hon är ju en tuff tjej och fixar det säkert galant!
Har vart och införskaffat lite borstar och annat nödvändigt så att hon ska ha något med sig till sitt nya hem. Gofian!

Express update!
Tjohej!

Ms. Blixten


Hanna hade gjort en knopp i luggen på Blixten och stackarn såg ju ut
som en liten flicka när den togs bort.
Men gud så söt han blev! Haha


Årsbok

Min årsbok för 2010 är nu klar. Bara några månader tills det är dags att börja på nästa!
Jag älskar foton och det känns mycket roligare att titta på framkallade foton så varför inte proppa in så många som möjligt i en enda bok? Som en sammanfattning av året :)

Bjuder på ett litet utdrag














Dancing Queen

De senaste veckorna har jag gått med en ständig ångest och dåligt samvete över lilla Danstjejen. Jag har helt enkelt inte haft tid och ork att träna med henne och det gnager ett stort hål i samvetet och min vilja att pyssla med henne.

Energin och orken som fanns i överflöd i somras försvann med de varma och ljusa kvällarna. Då var det lätt att sätta sig i bilen från Bronzac och åka raka vägen till Dansa halv nio på kvällen. Men nu när det är kolsvart och kallt så känns det nästintill omöjligt.
Jag är frysen och kall efter att ha svettats en gång under Bronzacs ridtur och energin försvinner när mörkret sveper fram.

Jag vill ju så gärna, men jag behöver hjälp så är det bara. Jag har inte kunskapen och erfarenheten och dessutom behövs det fler armar och hjärnor för att få till en schysst häst på bästa och säkraste sätt.

Nu ser jag dock en möjlig fortsättning. På fredag ska Dansa lastas i transporten och bli Bollnäsbo. Marie, en bekant, har en boxplats över och dessutom har hon en 4-åring som hon haft sedan 7månaders ålder. Alltså har hon precis gått igenom de här faserna och kan hjälpa mig med Dansa. Än så länge räcker det att aktivera henne 1-2 dagar i veckan med tömkörning, promenader, longering osv. så det ska jag hinna med.
Vi får bara hoppas att hennes valack kan hantera ett sto. Men jag tror det ska gå bra, dom är ju inte flera som ska bråka om henne och dessutom är ju hon så ung.

Vi ger det ett försök och tar en dag i taget. Funkar det inte, så funkar det inte. Då får vi helt enkelt sätta ut henne på annons. Men hur ont det än gör att tänka på, så är min älskade ponny gammal och händer det något så kan det gå riktigt fort. Och då skulle det kännas väldigt tungt att inte ha Dansa kvar.

Vi siktar framåt och kör. Så får vi se hur långt det räcker :) Nu när hon står i Bollnäs kan jag åka dit även fast jag har "hästledigt" från Bronzac för då går det inte lika mycket bensin i alla fall (vilket är största anledning till den "lediga" dagen)


Friends



Kvällsångest

Sitter här hemma ensam i mörkret. Lyssnar på musik och känner ångest i magen inför den kommande flygresan om två veckor. Föreställer mig ångesten och paniken hockeygrabbarna måste kännt när dom satt där fastspända i ett trångt plan som störtar till marken och dom inte kan påverka på minsta lilla sätt.
Samtidigt så intalar jag mig att samma sak inte kommer hända inom den närmsta tiden och av alla 30000 plan som svävar runt i luften så är det väldigt osannolikt att just vårt plan ska störta.

Blir så arg. Jag vill inte vara rädd och varför ska jag snöra in mig i något som hänt i en annan del av världen, med ett gammalt flygplan och där det händer mest flygolyckor enligt statistiken?

Nej det ska inte få förstöra vår resa. Punkt.
Men Magda, du måste flytta hem och ta hand om Bronzac IFALL något skulle hända!


Viktor är påväg hem från match i Avesta och om 10 minuter blir jag 22 år. Nu ska vi vara glada!


Körkortsfoto

Efter mitt namnbyte är jag tvungen att förnya körkort, pass och visakort. De två sistnämnda var dags att byta nu så det spelade ju ingen roll. Körkortet har jag dock egentligen ca 6 år kvar på.

Men idag tog jag tag i saken och gick till Expert för att ta ett foto. Vilket blev en ganska pinsam historia.
Fotografen bad mig sitta på en stol och sätta mig tillrätta. Så tog han ett foto och visade för godkännande. Men, det enda jag ser på kortet är ett stort lysande rött märke på halsen!
- Men gud! vilket märke! Här inser jag att det ser precis ut som ett sugmärke, så jag försökte ju febrillt tala om att det verkligen inte var det. (lät väl som världens sämsta bortförklaringar gissar jag. Fast det var sanning!) 
- Ja jag funderade jag också.. sa han. Men jag vågade inte säga något. Hehe!

Vi fick helt enkelt ta ett nytt foto, från andra sidan.

När de sedan var framkallade så gav han mig dem med orden: - här får du fotona utan sugmärke.

Hmpff.. behöver jag säga att jag hatar den ömtåliga huden på halsen som blossar upp bara för att man petar på den?



Hoppträning

Min käre bagar- och hundvakts kompanjon fick åka iväg och jobba i morse. Jag och Kurtan fixade allt bra ändå, han fick skippa sin sovmorgon bara. Eftersom att jag hade tvättstugan fick han snällt trippa med, jag vill inte riskera att han väcker grannarna med sin jag-är-övergiven-skall kl åtta på morgonen.
Vi åkte och handlade och satte igång och bakade någon timme senare. Det blev goda kakor och inga missöden!
Mamma kom förbi och passade då på att damma och duscha mina stackars blommor (hon får alltid ta sig an dom när hon kommer på besök, finns inte mycket till florist i mig inte). Tusen tack mami! Nu slipper jag den inplanerade dammningen på fredagkväll.

Kl 18 var det dags för hoppträning i en bassäng till paddock. Väldigt tungt och äckligt om ni frågar Bram. Vi tränade lite svängar och avslutade med några banor. Det gick sisådär idag. Bram gillade verkligen inte vattnet så han tjafsade en del mellan hindren och gjorde något konstigt i varje landning, stannade liksom upp någon hundradels sekund. Fick aldrig in något riktigt flyt. Men vi får skylla mycket på vattnet idag.
Tränade en lång ansats på en oxer också och det är ju inte min starka sida! Har så svårt att bedömma avståndet och håller in och släpper iväg hästen hela tiden. Jag hinner tänka alldeles för mycket. Red iväg honom alldeles för stort en gång så han fick kämpa rejält för att räcka över. Stackarn! Vad snäll han är som lyssnar när jag tar helt fel beslut! Gången efter bestämde jag mig för att han skulle få avgöra själv utan att jag påverkade så mycket och han gjorde ju det där tusen gånger bättre än mig. Ett perfekt språng :)

Längtar till nästa träning och hoppas att underlaget är bättre då så att han inte ska behöva ha ångest för att landa efter hindren ;) Jag tycker han kämpade på bra ändå.


Foto från förra träningen


Bakdag

Kom hem från stallet och klippning av Annika vid halv tio. Sen dess har jag hunnit rensa svamp (ja jag gör inte mycket annat nu för tiden! haha), färvält dom och lagat några klädesplagg. Knapparna har flygit på senaste också lyckades jag dra sönder en skärphållare (?) på ett par jeans. Tråkigt att bara att jag är så otroligt onoga, så det blir inte det minsta fint! Tur att skärpet sitter över..

Jag har hunnit skriva ner lite recept till morgondagens bakkalas också. Det är ju någon som fyller år på lördag så det måste ju finnas lite gott att bjuda på :)
Tänker bla försöka mig på sånna där makroner som alla gör nu för tiden. Min käre moster bjöd på dem i somras och gud så gott det var! Hon sa att det var lätt, men hon är ju världsvan på den fronten så det är inte säkert att jag håller med.
Negerchokladbollar, kokosrutorna har jag gjort förut så det ska väl inte vara så svårt att få till. Tårtan gör jag på fredag och där är jag lite nervös för gulkrämen som så lätt skär sig. Har aldrig gjort den förr så det blir spännande! Smaken blir ju densamma hur som helst.. ;)

Dags att sussa snart för jag måste upp i tid imorgon för att hinna tvätta några maskiner på förmiddagen och dessutom ska det handlas. Grabbarna grus (Viktor och Kurtan) får sovmorgon.. På kvällen blir det hoppträning med Bram igen! :))

Ska potionera de förvälda svamparna i påsar också och lägga i frysen. Har 13 påsar nu med gula kantareller! Och dessutom har jag lagat mat på en del.
Hittade svarta trumpetsvampar när jag red en dag så de ska också in i frysen nu. Hoppas jag har rätt om sorten nu bara. De ser så svarta och giftiga ut!

Bronzac och jag plockade nypon under ridturen idag (oj vad vi är effektiva när vi är ute i skogen! haha). Han tyckte minsann att det var himla skojj, och snodde kvistarna jag plockade ifrån. Grrr.. Dom ska i alla fall torkas i ugnen och sedan smulas sönder för att använda som fodertillskott åt Bronzac. Ska nämligen vara bra för lederna.

Nej juste, sova var det!


Kusadasi

25 september 11.40 lyfter planet och tar oss till Turkiet. Där ska vi bo på det 3 stjärniga hotellet Özka i en vecka. Sola, bada, äta gott och bara må bra! Släppa alla måsten och ta dagen som den kommer, njuta av tillvaron, en bra bok och varandra.
Veckan kommer bli underbar! Bara vi överlever flygresan.. men det hoppas vi!

Vi har tittat runt lite på resor ett tag men eftersom varken jag eller Viktor har bokat resa förut så ville vi ha lite hjälp så att det skulle bli rätt med försäkringar och sånt. Emma var snäll och kom hit idag så vi satt och tittade på sista minuten resor i säkert en timme utan att hitta någon bra, medan Viktor mest koncentrerade sig på tv:n. Till slut fick jag nog och stängde av den under protester. Han satte sig ner vid datorn direkt och hittade en perfekt resa på en gång! Jäkla unge! :P
Den innehöll allt vi ville ha, det datum vi helst ville åka och till ett mycket bra pris!
Vi började fylla i bokningsuppgifter och jag var så nervös att jag inte kunde stå stilla och blev illamående. Ja jag har dåliga nerver. Haha.
Såklart krånglade det, precis vad mina nerver behövde! vi fick ringa kundtjänst och boka där igenom istället. Men det gick ju lika bra det :)

Nervositeten har lagt sig nu när allt är klart.
Om 3 veckor flyr vi landet! 

Måste flytta massa kunder och fixa hästvakt, men det löser sig!


Stranden i Costa Ballena vintern 2009 ♥


Sthlm i mitt hjärta..

I lördags packade Viktor och jag in oss i bilen och åkte till Frida och Jens i Sthlm. Vi åkte bara fel en gång! Dom flyttade dit i Oktober förra året och vi har inte haft tid att hälsa på förrän nu, fy skäms!
Men nu är lägenheten inspekterad och provsovad (ja, jag uppfann det ordet nu!). Rymlig och fin!
Vi kom dit ganska sent på lördagkväll så det blev mest prat och en film innan vi sussade. Var ju tvungen att ladda för söndagens aktivitet, Grönalund!
Vi vaknade till regn och storm men innan vi var inne i stan så var vädret helt ok. Jag var taggad till tusen och hade stora förväntningar på de nya berg- och dalbanorna. Dock blev jag besviken då träbanan var grymt kort och inte gick att mäta sig med Balder. Likaså Kvasten, den var riktigt kort, men lite pirrig någon sväng i alla fall.
Åkte de gamla hederliga karusellerna också och var sugen på att åka Insane. Men jag var inte tillräckligt tuff för att sätta mig i den ensam då resten av sällskapet bangade. Haha.
Frida den lilla karusellmesen åkte i princip ingenting. I princip De enda hon vågade åka var saker som snurrade och ingen av oss klarar av det utan att bli illamående. Stackarn :P
Vi avslutade naturligtvis med att spela på chokladhjul och Frida o jag vann såklart! Tack vare Frida iof eftersom det var hon som valde rätt nr, men vi delade brickor och därmed priset! ;) haha. En stor Center blev det!
En av tjejerna som jobbade på m&m hjulet flörtade ihjäl sig med Viktor. Hon ropade något och jag råkade titta dit men då utbrast hon, Nej inte DU! HAN i blå jacka!
Hon hade tydligen gjort något tecken mot Viktor när vi gick förbi tidigare, och självklart hade han gjort likadant tillbaka! Haha. Pinsamt.

På kvällen lagade vi god mat och tittade på film igen. Alla var jätte trötta och jag slumrade till sittandes flera gånger!

På måndagförmiddag jobbade och pluggade Frida och Jens så Viktor och jag åkte till Uppsala för att hälsa på familjen Kraft/Berglund. Hedvig var fuk (= sjuk)pch jätte blyg ett bra tag. Hon tycker fortfarande att Viktor är en skum människa. Jonas däremot, han utsåg honom till en perfekt lekfarbror! pigg och glad som en lärka och kröp för fullt! Storkillen! Otroligt söt stil som liknade en grodas gång.
Efter någon timme åkte vi vidare hemåt Helsingland för dressyr- och fotbollsträning.

Helgen kan summeras med; alldeles för kort, men ack så rolig!



Taggad för grönan!!


Viktor o kameror..


Vinnarna med vinsten!


Jonas visar upp sina nya kryparkunskaper ♥


Fuklingen ♥


Widger One

Var till Wigge idag och sa hejdå. Klappade om honom i hagen och pussade den mjuka mulen. Han betade bland sina kompisar och såg lika pigg och glad ut som vanligt. När jag gick mot stängslet igen så följde han efter mig tätt i hälarna. Jag stannade och klappade om honom lite extra, men han föjde med mig ändå, fram till stängslet. Och stod och tittade på mig när jag gick vidare. Det värkte så i hjärtat!
På fredag kommer han få fara vidare till "de evigt gröna ängarna". Han är inte värd det liv som skulle vänta honom här på jorden. En så pigg och levnadsglad ponny ska inte behöva stå i en liten liten sjukhage, med medicin och ha ont hela sitt liv, utan att kunna sysselsättas på något vis.

För fem år sedan när Yvonne köpte honom som 8-åring så hoppade jag in honom i stort sett. Han var så otroligt positiv och modig. Trots sin osmidiga kropp så gav han allt och försökte sig på varenda hinder och uppgift jag styrde emot.
Första gången vi testade honom för att se vad han kunde, så styrde jag bla. mot ett hinder med lådor som är målade som hus. Alla hästars hathinder då de är mycket farliga! Wigge däremot, han galopperade glatt emot dem och skuttade över, dock bara med frambenen. Sen stod han där med två stora lådor mellan fram- och bakbenen och verkade vänta på att jag skulle lösa det. Inte förrän jag sa åt honom så kravlade han sig över. Så ja, han var inte speciellt tittig :)
Vi kämpade vidare med hoppning och markarbete och han blev finare och finare. Han fick till riktigt fina språng ibland medan vissa var helt hemska. Han blev lätt väldigt framtung och att länga sig över en oxer var inte riktigt hans grej, men han kravlade sig över som en söt liten flodhäst så det var bara att hänga på.
En ärligare och mer positiv häst får man leta efter.

Vi hann med 3-4 tävlingar, lokala LD:er och han var lika cool och hoppade allt då med. Dock rev han ganska lätt, minns inte hur det gick med rosetterna men jag tror vi fick en på varje tävling som Yvonnes dotter Ida stolt tog hand om.

Efter något år tog Ida över hoppningen och jag fick dåligt med tid. Men vi har många roliga och något mindre roligt minne tillsammans. Minns fortfarande lyckan jag kände efter varje hoppträning med honom som bara gick på allt jag bad om, efter att Bronzac bara krånglade och lekte vildhäst.


En riktig kämpe!


En snygg och smidig hopphäst


En otroligt söt flodhäst som gör allt för att inte riva.






Nog kunde han hoppa allt!

Han är en så otroligt söt och snäll ponny som skulle vart värd massor av fler friska år.
Jag lider med er Yvonne och Ida. Mitt hjärta värker och tårarna rinner och ändå vet jag att
det inte ens kan mäta sig med hur jobbigt ni har det just nu.


Vila i frid fina ponny