Snart semester!

Dagarna rullar på med jobb och häst. Full rulle på salongen och i stallet njuter jag av varenda minut nu när vädret är så härligt!
Sämre blir det ju inte av att jag bara jobbar veckan ut innan jag går på semester i två veckor. Hur underbart är inte det?! Hoppas bara att vädret håller i sig nu så jag kan få bli lite brun någon gång. Alla jag träffar blir bara brunare och brunare medan jag står inne hela dagarna och bleknar bort.
Så hör ni mig nu vädergudar så lova att ge mig några dagar med solsken på semestern! Det skulle uppskattas otroligt mycket.

Det som är planerat under de två veckorna är en helg i Göteborg med Marre, Joel o Viktor. Fira mammas födelsedag. Rida och pussa en massa på Bronzac. Gå sägensafari. Sola hoppas jag. En dag i Valbo med mamma. Titta på Tru blood om vädret blir dåligt. Umgås och hitta på lite skoj med Viktor.

Men än är det några dagar kvar innan ledigheten är här. Var ute och sprang en liten runda med Linus ikväll och tro det eller ej så tog jag ett dopp i sjön efteråt, trot de knappa 20 graderna i vattnet. Inte illa, inte illa! Men gud vad svalkande och skönt det var :)

Imorgon väntar en arbetsdag och sedan fotboll i Edsbyn. Eclipse har ju premiär imorgon också men den får jag se vid ett annat tillfälle. Vilket jag hoppas kommer snart!
Skrev ett långt inlägg igår om hur galen jag blivit i vampyrer, men det får ligga kvar i utkastet. Hahha. Ni ska slippa läsa om hur knäpp jag blivit.



Vampyr nörd

Jag måste erkänna något ganska pinsamt. Dom närmaste i min omgivning kan ju knappast gått miste om det, men för er som ändå gjort det så kan jag tala om att jag blivit helt galen i vampyrer. Så himla löjligt, jag som hatar "falska" saker, sions fiction och allt vad det innebär. Jag har skrattat åt alla som varit så förälskad i vampyren Edward i Twilight. Fram till i januari i år då jag råkade vara utan bok. Jag bestämde mig för att prova på de där böckerna som alla var så galna i, men var väldigt skeptiskt. Efter några sidor var jag fast! det slutade med att jag köpte alla böcker, trots att jag hade en kompis att låna dem av, bara för att kunna känna att dom fanns nära. Så att jag kan läsa dom igen. De där veckorna då jag läste böckerna önskar jag att jag kunde få uppleva igen, man var liksom i deras värld, dygnet runt. Familjen Cullens var det enda jag tänkte på och kvällarna var det enda jag såg fram emot, för att få tid över att läsa.
Jag blev så kär i hela familjen Cullens, men lite extra i Edward såklart ;) Stephenie Meyer som skrivit böckerna har lyckats så otroligt bra, man lever sig in så det nästan är läskigt och man blir så kär att alla pojkvänner borde bli oroliga (nästan ialf, haha).

Kvällen då sista boken tog slut var det dags att se filmerna. Vilket var en stor besvikelse, som vanligt när man ska jämföra böcker och filmer. Filmerna var så stressiga, alla händelser blir så "enkla" och allt händer i ett svep. Thjop, thjop, thjop så är filmen slut. Så mycket känslor försvinner. Ingenting såg ut så som jag föreställt mig, framför allt inte Edward. Han var så mycket snyggare i böckerna. Dessutom så tyckte jag att dom var dåliga skådespelare, överdrivna och stela.

Men på något vis så har jag blivit tvungen att se filmerna då och då ändå, bara för att stilla twilight febern jag får ibland, skulle bli jobbigt att läsa böckerna varje gång.

Det handlar ju ganska mycket om vampyrer nu och i min vampyr hysteri kände jag att jag måste prova ifall den omtalade serien true blood var lika förtrollande. Så jag började titta på första säsongen förra veckan. Och är nu kär i ännu en vampyr! Hahaha. Den serien är dock väldigt mycket grövre än twilight. Lite väl mycket blod och mord för min del. Hjärtat är påväg att hoppa ut genom munnen ungefär tjuttioelva gånger per avsnitt. Jag har fortfarande lite svårt att få grepp om serien, men är det en snygg vampyr så är det ;) Det jobbiga är bara att jag alltid måste se avsnitten med Viktor för annars sitter jag bara och blundar hela tiden. Haha.

Anledningen till att jag blir så förälskad är nog för att vampyrerna är så omtänksamma, beskyddande, otroligt snygga, men ändå farliga. Så måste det vara.

Jag känner mig ganska lugn nu ialf. Jag har drygt två säsonger av true blood, nya twilight filmen kommer strax ut och i höst har jag lovat mig själv att jag får läsa om böckerna igen.

Ni hör ju själva! Det här är helt sjukt! Jag är helt sjuk.
Hör gärna av er om ni känner igen er, skulle kännas bra om jag inte är ensam! haha.




Glädje & sorg går ofta hand i hand

Det är fullt ös på jobbet nu innan midsommar och jag gillar det! Man blir stressad när man tittar på nästgående dag och ser vad proppat det är men när man väl står mitt i det så går det väldigt lätt, och är otroligt roligt! Speciellt sådanna gånger som idag, när en kund kommer in och har ett hår som ser ut som en katastrof (med färg som det var idag) och man får till det så grymt snyggt att man inte ens kan ana det förflutna. Som dessutom går utanför dörren med orden; - jag har aldrig blivit så nöjd!
Sådana gånger mina vänner, då förstår man varför man kämpad med blod, svett och tårar för att bli det man blivit.

Under kvällen i stallet blev det dock lite vemodigt. Det är bara att inse att min allra käraste vän inte för alltid kommer vara ung och fräsch. 
Bronzac har alltid haft fuffens för sig när det gäller hoppning, han har vägrat, skyggat, gjort tjurrusning, tvärnitar, hoppat runt och vart allmänt galen. MEN något som alltid funnits där är bjudning, han har alltid bjudit på hindret, sett fram emot att hoppa det. Det finns inte kvar längre. Så fort vi vänder upp mot hindret så känner jag vad han börjar spjäna emot, sakta ner farten, för att sedan lägga i handbromsen framme vid hindret. Han är inte rädd och han är inte fjantig, utan han vill helt enkelt inte hoppa.
Hovslagaren sa när hon skodde för några veckor sedan att han blivit "åldersstel" i framknäna och detta kan naturligtvis vara anledningen till varför han inte vill hoppa längre. Det tar emot när han ska böja knäna över hindret och sedan landa, för att snabbt lyfta igen. För det är kombinationer han reagerar på. Jag testade det idag för att verkligen känna efter vad han vill, och enkelhinder vill han hoppa. Det känner jag. Men när han är påväg mot en kombination så är det stopp. Och då ska det få vara stopp. Bronzac ska hädanefter få slippa det, såklart. Däremot kan vi hoppa bara något enstaka språng på ett lågt och lätt hinder ibland, bara för att han verkligen älskar att hoppa.
Han ska må bra, min lilla ögonsten.

Det känns bara så sorgligt. Han blir verkligen äldre, han växer ifrån mig och jag får lite smått panik. Men än så är han ju så mjuk och fin, full med energi och bus så det är ju inga problem att rida på marken, och att rida ut. Tanken på att han inte kommer finnas för alltid känns bara så hemsk när den kommer över en sådär.
Min lilla lilla Bronzac. Mitt hjärta ♥






























Skön helg

Helgen är slut och jag är verkligen utvilad. Lite väl utvilad till och med, klockan är halv tolv och jag känner inte alls något behov av att sova. Det kommer jag dock inte kunna förstå imorgonbitti när larmet ringer 7.15.

Hur som helst. Fredagkvällen spenderade jag på sidan av solrosens fotbollsplan tillsammans med Mamma och kollegan Marie som jag lurade med ;) Ingen sportfantast där inte. Haha. Vi tittade såklart på min käre pojkvän som spelade med Bollnäs. Dom förlorade och spelade jätte dåligt så min käre pojkvän byttes snabbt ut till en butter pojkvän. Tack och lov så tar han ofta dåliga matcher på ett bra sätt.

Lördagen blev en riktig slapp-dag. Började med sovmorgon och satt sedan större delen av dagen i soffan och tittade på Viktoria och Daniels bröllop. Så himla fint, så romantiskt, så lyckligt! Man blev så rörd av att se hur dom tittade på varandra och verkligen strålade av lycka och kärlek.
Vi var ut och spelade badminton och kastade Gris ett tag men annars var det Bröllop som gällde fram till halv sju då vi åkte förbi stallet. Mockade och pussade på Bronzac innan vi for vidare hem till Viktor. Där skulle vi titta på film men Viktor ville baaara se slutet på en VM- match, sen ville jag baaara se Daniels tal.. och när dom skar upp tårtan.. som blev en timme försenat.. och jag kunde såklart inte missa bröllopsvalsen! Vips så var klockan ett och vi satte igång den där stackars filmen. Somnade dock ganska fort så såg klart den i morse.

Idag har Viktor åkt till Östersund för att vara med på några träningar innan matchen med Ifk på onsdagkväll. Så nu är jag gräsänkling igen. Jag tröstar mig med att vi inte hinner tröttna på varandra ialf :P

Klockan fem red jag för en tjej som heter Hanna och kommer till stallet ibland. Det var två år sedan jag tränade för instruktör sist så det här var väldigt välbehövligt och kul!
Hon hittade dessutom min svagaste punkt direkt, vilket jag är välidgt glad över att få hjälp att rätta till. Sitsen! jag har en tendens att sitta framåtlutad och vinkla ut högra armbågen. Efter att ha suttit så i tio år (ingen annan tränare har påpekat det) så är det vääääldigt klurigt att ändra det på en timme. Så Hanna tjatade, tjatade och tjatade medan jag kämpade, kämpade och kämpade! Haha. Men gud vad kul det var! Nu ska jag nöta i veckan så jag gjort stora framsteg till nästa träning på söndag :) iiihhh vad jag älskar det här! Att få en massa tips och trix att träna på och sedan se resultat!


Sjukstugan

Här har jag misskött mig igen ser jag. Försvarar mig med att jag har tänkt skriva flera gånger men tappat lusten när det väl var dags att logga in :P

Vi har i alla fall haft studenter att fira så det stått härliga till! Hade 3 nära och 1 halv nära som tog studenten, samma tid, samma dag, men dock inte på samma plats. Linus nere i Forshaga, Peter i Bräcke och Viktor och Thomas i Östersund så det skillde väl sisådär 60 mil. Vi delade upp oss så hela min familj åkte ner till Linus medan jag åkte till Viktor. Kändes lite tungt att inte få se lillebror springa ut på trappan men en av oss fick inte plats där nere, och dessutom så hade det känts lika tungt att missa Viktor.
På söndagen så hade vi i alla fall studentmiddag på Knöttas för Peter och Linus och på fredagen så var det studentmiddag för Viktor och Thomas i Arbrå. Så jag fick fira alla ordentligt ändå :)

Annars har det faktiskt inte hänt något mer, hann med några dagars jobb innan jag blev drabbad av megabakterierna Linus tog med sig hem från forshaga och smittade ner hela familjen med. Hela familjen har legat däckad till och frånden senaste veckan. Den ene sjukare än den andre. Jag trodde jag skulle dö senast igår kväll men nu känns det riktigt bra faktiskt. Hosta, lite ont i halsen o snuva. Men imorgon är det dags att prova på jobbet. Jag smittar ju inte längre så det är bara att knapra ipren, ta hostmedicin och nässpray så är man som ny! :)

Ja ni, mycket mer är nog inte av intresse för er. Jag ska hosta vidare nu och försöka få några timmars sömn. God natt!