Så var dagen här..

Eller ja, den var här igår. Dagen då jag var tvungen att låta min andra hälft sätta sig på tåget och åka långt långt ifrån mig.
Han åkte alltså ner till Värnarmo igen, som han gjort de senaste två veckorna, men skillnaden den här gången var att han inte kommer hem förrän i början av november! och dit är det drygt fem veckor! Förstår ni?! jag kommer inte få vara i närheten av min älskade människa på 5 veckor, det är liksom inte ens någon ide att längta. Fem veckor kan man väl stå ut med tänker ni, men saken till allt det här hör att när han väl kommer hem så stannar han hos mig i några dagar för att sedan flyga ner till Spanien, i FEM veckor till.

Nu låter det nog som om att jag redan gett upp allt liv, men trots denna jobbiga höst jag har framför mig så känner jag mig ganska lugn. Visst, självklart kommer jag sakna halvt ihjäl mig efter honom och jag vet att det kommer kännas riktigt pissigt och tomt vissa perioder, MEN samtidigt så är jag så himla glad att det här händer. Dels för att Viktor verkligen är värd den här chansen och dels för att jag tror att det är bra för ett förhållande att kunna respektera partnens drömmar och att kunna vara ifrån varandra under så pass lång tid (speciellt med tanke på vår ålder).
Dessutom är jag inte det minsta orolig för att det här kommer förstöra något mellan oss, vi litar på varandra till 110 % och är så trygga i varandra att det inte finns något som kan komma emellan. Finns det bara tillräckligt med kärlek så klarar man allt :)

Mamma och jag har även bokat resa till Spanien under en av veckorna han är där. Vi har flera år pratat om att åka utomlands tillsammans så vi tänkte passa på nu när det fanns en större anledning att komma iväg, blir ju lätt att det aldrig blir av annars. Vi kommer som sagt vara där en vecka, i slutet av november och början av december så det är inte högsäsong. Men vi ska bara njuta av att vara lediga och ta det lugnt så det spelar ingen roll! :) Viktor ska jag träffa en av dagarna, också hoppas vi på att kunna se en av hans träningar eller en match.


Men nu ringer han på skype, thank god för att det finns! då får jag ialf se honom :) Ska prata lite med honom nu innan det är dags för sängen.
God natt!



Jumboräka?

Sedan i början av gymnasiet då Frida och jag lärde känna varandra började hon av någon anledning kalla mig för räkan. Aledningen kommer jag inte ihåg, antagligen för att jag har dåligt minne men kanske också för att det inte finns någon logisk förklaring? (Frida är ju som hon är) Jag kan dock tänka mig att iden föddes då hon såg mig gång på gång bli knallröd i ansiktet så fort jag blev lite generad. Och när jag säger knallröd, så menar jag verkligen knallröd. Det känns som att hela huvudet ska brinna upp, och jag skämms för att jag skämms så att jag blir rödare och hetare och rödare och hetare.. Ja ni hajjar, vilken ond cirkel!

Eftersom att jag nu blivit 20 år gammal så är jag tydligen blivit uppklassad och är härmed en jumboräka! Om det är positivt eller negativt vet jag inte, men jag är nog allt lite rädd för att det betyder att jag kommer bli ännu rödare i ansiktet.. av ännu mindre anledningar..




Jumboräka eller inte, jag vill säga tusen tack till alla som uppvaktat mig med presenter och gratulationer idag! Ni har gjort min födelsedag så hääärligt bra :)

Home

Nu har jag återgått till mitt hem och min säng, ensam. Mamma upplyste mig ikväll om att jag inte sovit hemma på fem nätter och det hade jag verkligen inte tänkt på. Tiden går fort när man jobbar, har häst och gör allt man kan för att bli lite trött på pojkvännen som pyser alldeles för långt ifrån mig på måndag. Jag har dessutom vart hem en timme nästan varje dag så det har ju gjort sitt också.

Men nu har i alla fall Viktor åkt till Östersund för att gå i skolan två dagar så nu är jag hemma, och tänker stanna här tills det är dags att åka till jobbet imorgonbitti. Riktigt jäkla skönt måste jag säga! Jag älskar att vara hemma, och jag trivs med att vara ensam också. När Viktor ändå inte finns i närheten. Vilket han definitivt inte kommer göra sju veckor framåt från och med måndag. Då åker han nämligen ner till Värnarmo i småland, och när han kommer hem, det återstår att se. Han kommer ju hem en vecka innan han åker till Spanien i fem veckor ialf. Och till julafton är han definitivt hemma.
Men jag är så otroligt glad att han fått den här chansen, så jag kommer överleva! :)

Magda, du och jag kanske borde byta pojkvänner med tanke på vart dom håller hus. Haha, nä men lite komiskt är det allt.


Nu ska jag sova.
Om 30 minuter lämnar jag tonårslivet, by the way. Det känns... gammalt....vuxet.....?

 


Love love love.. <3

1 år i kärlekens värld

23 augusti är vårat datum. Det magiska datumet, därifrån vi räknar att vi två blev ett. Då båda insåg, efter flera månader, att vi helt enkelt passar ihop i vått och torrt.
Sen den dagen har jag levt som i en bubbla, kärleksbubblan som får det att pirra till lite extra i magen bara av minsta lilla tanke på honom. Jag har kännt en sådan trygghet i att veta att jag har en människa så nära mig och som förstår mitt sätt att tänka, göra val och respekterar mig för den jag är.
Kärleken och banden mellan oss har stärkts för varje dag, timme, minut som gått.

Jag talar naturligtvis om mig och Viktor.

Om ni räknar ca 1½ vecka tillbaka i kalendern så hittar ni vårat datum. 23 augusti. Årsdagen skulle natuligtvis firas på något sätt och vi valde att hyra en stuga ute på Stenö i Söderhamn. Ingen långsemester direkt, men eftersom att Viktor hade match i S-hamn på lördagen så var det ett ypperligt val.

Vi kom dit ganska sent på fredags eftermiddagen och åkte hem på söndageftermiddag. Helgen fyllde vi med en liten promenad för att se omgivningen, fotbollsmatch (såklart!), middag på restaurang, badminton med bilen som "nät" och massor av mys och sällskapsspel.
Vi hade lite otur med vädret men dagarna på Stenö hade inte kunnat blivit bättre. Det var så mysigt och jag har nog inte mått så bra på länge!

Här kommer lite flams-bilder :)

         


Här är stugan! Ja, det är Viktor som låtsas vara en inbrottstjuv.. ;)




Vi har det oförskämt bra, och så hoppas jag det forsätter många, många och långa, långa år till <3