Vecko-update

2017-10-16 / 20:04:51
Tisdag 10 - Vi var ute och skrittade sent på kvällen med Hanna som tog en promenad. Skrittade till järnvägen och det tog ca 30 min. Dansa fick trampa på på långa tyglar bara.
 
Onsdag 11 - Red markarbete i paddocken och det blev inget toppenpass. Dansa var omotiverad och bråkade några gånger, på samma ställe, mot långsidan där hon är tittig. Inga stora eller långdragna grejer alls men jag tycker såklart det är tråkigt. Hon levde upp lite när hon fick börja skutta över en kloss-tvåkombination jag ställt upp med ett galoppsprång emellan. Hade även en 5cavaletti på böjt spår. Övningarna gick ganska bra och hon blev fin i ridningen innan vi avslutade. Paddocken är ganska tung av allt regn som kommit sista tiden utan att den hinner torka upp emellan så jag kortare ner passen lite mer än vanligt där just nu. Red nog ca 20min. 
 
Tosdag 12 - Skoningsdag och Dansa skötte sig jättebra. Var riktigt busväder ute med rejäl blåst och hällregn hela dagen. Dansa hade dessutom stått inne till 13-14 tiden då vi red på grund av skoningen av henne och Winston och att han tittade till småttinghovarna på Samson. Vi började ge oss iväg mot Hårga men det åkte väldigt mycket långtradare och annan trafik och vädret var rejält dåligt, så jag tyckte det var lite obehagligt och onödigt att vara ute i trafiken. Så när vi gått hela åkern så vände vi och red hem igen. Red några km fram och tillbaka på grusvägarna hemma och Dansa var fin. Lite spänd bitvis men slappnade av bra emellanåt och sammarbetade fint. 
 
Fredag 13 - Red till kullen bortanför Sågen och Dansa var fin. Rullade på mycket i galopp och Dansa var otittig och så härligt! Underbart med sol också! 
 
Lördag 14 - Var ute och red tillsammans med Hanna och Winston. Vi red till hembygdsgården och dom tog täten. Vi travade någon längre sträcka och Dansa var duktig och fin. Hanna hoppade av vid berget på hemvägen så då passade vi på att trava och ta lite galopp. Red lite övergångar och stretchade lite i mellanformen. Hon är svagare i den så jag fösöker fokusera en stund på den de flesta uteritter. Märks stor skillnad på lösgjordheten när hon får gå i låga formen där hon trivs som bäst. Men hon kämpar på bra! Solen sken och vädret var underbart! 
 
Söndag 14 - Dansa hade sin vilodag och jag var i Uppsala på Turbo med familjen och mina kusiner med deras föräldrar. Tyvärr så har jag åkt på en förkylning igen men det var sjukt roligt ändå att få umgås med alla och leka runt på alla studsmattor, hinderbanor och fotbollsplan. Så lyckad dag och nog för att jag var helt slut på kvällen, men idag så vaknade jag ändå upp och mådde bättre. Igårkväll när vi tittade på en rolig film så satt jag som en zombie och tittade även fast jag tyckte den var roligt! Men jag orkade inte skratta så jag gjorde det inombords. Haha. 
 
Måndag 15 - Dansa hade lite sår när hon kom in från hagen idag. Inga djupa och hon ömmade inte på något. Ett på höger bakben, på insidan va skenbenet var lite svullet men det andra på samma ben på utsidan och ett ovanför höger framknä var inte svullet. Säkert har hon lekt inne i skogsdungen och skrapat i något. Huvudsaken är att hon inte har ont eller skadat något allvarligt. Hon var inte stel eller hade någon rörelsestörning heller och svullnaden gick ned efter ridturen.
 
Solen sken och det var varmt, en del blåst men ändå helt ok så vädret var underbart även idag!
Vi red till Landavägen och vände en bit ovanför långbacken. Dansa var lite ovillig från gräsvägen och upp till halva långbacken. Stannade någon gång och var tittig, men jag lät henne ändå trava och galoppera på och på den delen av vägen som jag planerade. Det gör ju henne lite frustrerad eftersom jag brukar låta henne flacka som hon vill när hon blir spänd, bara hon får gå framåt. Men nu behöver vi ta nästa steg så det är bara att jobba på. Hon gjorde det riktigt bra ändå tycker jag! På hemvägen red vi lite enkla byten och flyttande för skänkeln i mellanformen. Ryggar några gånger per ridtur nu också och det blir bättre och bättre. Just nu fokuserar jag bara på att hon ska röra sig bakåt på mina signaler och gå fram direkt efteråt vilket hon gör bra nästan varje gång nu. Ibland börjar hon dra emot med sin mun och greja innan hon backar och ibland blir det väldigt snett. Men det blir oftare och oftare med bra bjudning och nästan rakt. 
 
Mycket vatten i diket nu så det är bäst att ta i för att inte bli blöt om tassarna! Lurigt för hon varierar mellan att ta i för kung och foster land och att bara ta ett vanligt kliv över. Haha. 
 

Höstrusk

2017-10-09 / 22:11:59
Vilket ruggigt väder vi haft idag! Vi har en lugn period på jobbet nu så jag slutade kl 15 idag och tog det extra lugnt i stallet. Hämtade in Dansa på en gång och jag har hämtat henne långt ut i hagen flera gånger nu under hösten och hon har glatt följt med varje gång trots att det andra stannat. Att dom stannar är jag väldigt glad för då Dansa annars kan börja bocka och stegra i andra änden av grimskaftet om dom springer runt. 
 
Dansa var galet pigg idag och vi traskade iväg mot Eh i blåst, kyla och regn. Det passerade mycket bilar utan problem och Dansa var hur snäll som helst trots all energi. Vi travade och galopperade hela vägen ut till kullen och och tillbaka och sedan kände hon mer lugn i kroppen lilla rallyräkan. Vi skrittade i nedförsbackarna och tar max 15min så det är inte så långt, men alldeles lagom för en joggingdag. Jag tror det kan vara första gången vi håller igång hela vägen ut dit med endast 1 tvärnit. Hon är väldigt spänd där ute och var det även idag men vi kunde ändå hålla igång hela tiden och på den del av vägen som jag planerade (japp, operation - kunna ta oss igenom dressyrprogram med vettiga procent trots livsfarlig omgivning har startat) så fort hon spände till så ställde jag henne ordentligt ifrån det farliga och då slappnade hon av så pass mycket att vi kunde fortsätta framåt på rätt spår och sedan kunde jag räta ut henne när hon släppt det farliga. Så fick vi börja om igen nästa gång hon såg ett monster. Tidigare har jag bara fokuserat rakt framåt eller ställt henne väldigt svagt och det fungerar men inte så pass bra att jag kan rida vidare på den linje jag tänkt. Vi behöver steppa upp ett snäpp.
 
Dansa var så fin och härlig och det är roligt att tänka tillbaka nu på att tidigare så var en lyckad ridtur ut på Eh att vi kom dit vi planerat utan allt för mycket bråk. Sedan har det sista året, fast vi ridit där väldigt lite, vart positivt om det bara blivit något enstaka ställe hon stannat och inte velat gå på. Som därefter försvunnit helt, kanske sista halvåret, och bara vart tvärnitar här och var, men som idag endast var spändhet. Det är viktigt att tänka tillbaka och inse alla framsteg också och inte bara på allt som jag vill förbättra! 
 
 

Svacka

2017-10-09 / 12:34:22
Har en liten svacka i livet just nu. Jag kan inte sätta fingret på vad det är utan jag har bara väldigt nära till känslan av uppgivenhet. Jag får panik vid minsta känsla av att något blir stressigt men tycker ändå inte att jag har det stressigt så jag förstår inte varför jag känner så. Jag vill ju göra saker hela tiden egentligen men kan inte riktigt hantera det just nu ändå. Igår hade jag i alla fall planerat in en helt obokad dag och tillbringade den till största del ensam med mig själv och poddar, ute i friska luften med stallpyssel. Bästa återhämtningen jag kan tänka mig även fast ridning hade vart ett extra plus.
 
Satt och tittade på regnet med Sune en stund och sedan fick han åka hem för vädret var inte så roligt för honom. Dansa vilade efter tävlingen tyvärr så jag var ute hos henne i hagen med morötter och gosade en stund och sedan tillbringade jag några timmar med att bygga staketet runt vinterpaddocken och fixade lite i stallet. Sedan hade jag gjort av med tillräckligt med energi och fått min dos av friskluft för att kunna sitta i soffan och njuta av det istället för att bli rastlös. Så resten av kvällen låg vi i soffan och tittade på Springfloden. Den är riktigt bra även fast jag måste blunda väldigt ofta då det är mycket våld. Viktor får tala om vad som händer istället ;)
 
Idag känns det som att jag mår bättre så jag hoppas att det fortsätter så!
 
 

Årets sista tävling - Hudiksvall

2017-10-08 / 12:31:10
I fredags var det dagen innan tävling och vi traskade iväg till banan för att rida ett litet checkpass. Hade en bra känsla för söndagen innan då vi sist red dressyr så avslutades passet så himla bra! Denna dag gick allt bara skit dock. Dansa bråkade ingenting så det var inte det som var felet, utan vi hittade helt enkelt bara inte samspelet och gummibandet mellan hennes bakben och mina händer. Jag fick inte henne framför skänklarna utan hon var bara tom och platt i traven. Lade jag på benen så kunde jag rida på det i max två steg i bästa fall men oftast så flöt hon bara rakt framåt istället för att svinga iväg med bakbenen.
Jag grävde ner mig ett tag för jag fick bara känslan av att vi alltid hamnar tillbaka till den här dåliga känslan och jag vet uppenbarligen inte hur jag ska ta mig ur det på egen hand. Det var det här vi fastnade i HELA förra vintern förutom något enstaka träningspass för Patrik där han fick mig att komma ur det. När vi ridit i ca 25 min så kom en lastbil och skulle fylla på flis i paddocken så då gav jag upp och red hem. Kul dag innan tävling! 
Red en stund på grusvägen hemma och där hittade vi svinget! Så skönt även fast jag vet att det inte alls behöver betyda att det funkar på banan ändå. 
Pratade med Annika sedan och hon sa att hon Dansa hade vart gnäggig sista dagarna och det har hon vart när jag ridit också. Hon är inte det i vanliga fall så det kan mycket väl vara så att hon var brunstig och att det var därför hon var så svår att ha framför benen. 
 
Jag var först väldigt nere men ganska snart så fick jag ny motivation igen och min hjärna började leta lösningar. Tackar gud för den egenskapen! 
En dipp på kvällen med lite tårar så var jag ändå taggad för tävling på lördagen sedan. Fint väder, bilen full med älsklingsmänniskor och sist men inte minst hästen som äger mitt hjärta. Det känns skönt nu för tiden när Dansa och jag fått en så stark relation, för då betyder den såklart så mycket mer än alla våra dåliga resultat och då bryr jag mig inte lika mycket. 
 
Vi var på Hudiksvalls rid- och ponnyklubb för första gången. Fint ställe med ett ridhus som var exakt lika byggt som Bollnäs. Framridningen var utomhus och sedan användes hela ridhuset till tävlingsbanan så det fanns ingen collectingring där inne. Sämsta tänkbara för Dansa som är väldigt tittig inne i ridhus, och behöver tid på sig för att vänja sig. 
Framridningen gick superbra och vi hittade tillbaka till gummibandet och oss. Jag släppte allt och red bara på känslan. Struntade i vad som var rätt och fel och bara gjorde det jag kände behövdes. Dansa var superfin och vi var samspelta så det kändes bra inför starten. 
 
LA:3 54,571%  10av 10
Dansa blev livrädd inne på banan. Alla dörrar, speglarna på hela kortsidan nedantill och musiken som alltid är så koncentrerad till ett ställe inne i ridhus. Vi hann rida några varv på volt framme vid dommaren/läktaren och en vända ner till bortre kortsidan med speglarna. Dansa var sjukt spänd men vi tog oss åtminstone förbi alla ställen. Vi startade och jag fokuserade bara på vägarna och inte bli forserande utan försöka hålla henne hos mig. Dansa skyggade för det ena och det andra, tvärnitade för några ljusa brädor på en del av väggen och var så spänd bitvis att hon sprang som en giraff. Vissa saker gjorde vi under kontroll men det stora hela var ju katastrof. MEN! Vi tog oss igenom banan, jag kände att jag verkligen gjorde vad jag kunde, Dansa blev aldrig istadig och stod emot utan hon tänkte hela tiden framåt och vi kunde genomföra alla moment trots hennes sjuka spändhet. 
 
Slutkommentar - Trevlig häst med mjuka rörelser och snygg sida! Blir idag spänd och går inte fram. Kämpa på du har en fin häst! 
 
Vi fick 54% och det säger ju lite om bedömningen i Söderhamn där vi fick stax under 50%. 
 
Hade jag vetat att vi inte fick rida i ridhuset innan start (på anläggningsskissen stod det collectingring bredvid tävlingsbanan men det måste ha menats på grusplanen/parkeringen utanför ridhuset) så hade jag kanske sett till att rida lite mer i ridhus inann vi åkte. Vi har bara vart i ridhus 2ggr sen tidigt i våras och Dansa är tittig i början av varje pass även i de ridhus hon är van att vara i. 
 
Jag har nu två alternativ.
1. Vänja bort tittigheten hos Dansa. Vet dock inte hur för hon är likadan på uteritter så fort vi rider där hon inte går så ofta, trots att hon alltid har ridits ut till största del och utsatts för mycket. 
2. Lära mig att rida/visa upp henne i den där spändheten. Förut resulterade det alltid i tvärnitar och att hon vägrade gå istället om man pressade henne i dessa situationer och det blir så även nu ibland. Så det är alltid en chansning. Men jag kanske lyckas träna bort det eller lär mig att ta mig förbi det. 
 
I vilket fall som helst så har hon ju faktiskt blivit väldigt mycket bättre. På utomhusbanor är det i princip inga problem alls nu och vissa ridhus fungerar också riktigt bra. Så jag ska förhoppningsvis hitta en lösning på det här också! 
Pratade med Viktor på kvällen och han läser på mycket om trav just nu och frågade om det inte finns huva och blinkers i dressyr också. Jag har ju funderat på huva tidigare men inte velat dölja problemet med en sån, men faktiskt så lutar det åt att jag provar det nästa år. Nu har jag ändå kämpat och försökt vänja henne i 3 år på tävling och under alla andra ridpass så är hon inte inlindad i bomull för att slippa störning heller. Men det släpper ju aldrig! 
Eller allt släpper om hon bara får lite tid på sig, sisådär 10-15 min så har hon vant sig och slappnat av i de flesta situationer. Men den tiden finns ju inte på en tävlingsbana. 
 
 

Veckorapport

2017-10-08 / 11:26:00
Fredag 29 - Dagen efter dressyrträningen red vi till Hembygdsgården. Ett joggingpass och Dansa var ganska tittig men fin.
 
Lördag 30 - Skrittade på långtur med Hanna och Winston. Egentligen var vi bara till sågen men det blev en krok in till Landavägen och gräsvägen dit och hem samt att vi red en stund ute på åkern bakom hembygdsgården. Så det tog sin tid! Min rumpa gillade det inte för jag fick skavsår på skinkorna såklart.. från timmerhuset gick jag hem för att det inte skulle hinna bli på värsta viset. Vi var ute 1h 30min och det var härligt väder.
 
Söndag 1 - Red dressyr i paddocken. Fin i uppvärmningen men fick inte ordning på traven när det var dags för nedsittning. Tog galoppen först och sedan var det lättare med traven också. Jag måste försöka lära mig att hitta "rätt" trav (den jag kan sitta ner i utan att studsa runt så Dansa blir spänd) i lättridningen så jag inte behöver sätta mig innan. Så vi slipper de där skumpvarven innan det blir bra. Hon blev i alla fall superfin och vi red igen LA:3an en gång med bra känsla. Inga taktmissar och jag var noga med att ställa igenom i hörnen. Det är i detta jag får vara försiktig så jag inte börjar rida för mycket med innerhanden och slarvar med att hon är undan innerskänkeln. Så jag måste vara uppmärksam på det nu!
Avslutade med att leka lite mot passagen innan vi avrundade. Så roligt!
 
Måndag 2 - Skulle rida ut men det blåste så mycket och regnade så vi gick in till paddocken istället. Red i hoppsadeln och utan sporrar. Jag började med att trava på i friskt tempo två varv åt vardera håll och sedan likadant i galopp. Absolut enda fokus jag hade var tempot och att hon skulle gå ut ordentligt på kortsidorna. Det var roligt och kändes som en bra start så vi gör nog det oftare. Sedan jobbade vi mycket lösgörande på stor volt i trav och galopp. Hon vill gärna göra sig rak och skjuta ut bogen och falla inåt (speciell de delarna där hon är tittig) så jag jobbade med det och i slutet var hon superfin! Ryggade några gånger och det gjorde hon bättre än någonsin. Hon börjar förstå nu vad det handlar om även fast det vissa gånger blir att hon bara drar tillbaka med munnen och vrider sig med bakdelen.
 
Tisdag 3 - Vila
 
Onsdag 4 - Ett lugnt pass ut på Eh (nästan fram till skarpa kurvan) med mest skritt men lite trav. Det var första mörkerridningen för denna säsong och det kändes helt ok med sällskap, men jag får lite ångest över tanken på att vara där ute i mörkret långt hemifrån själv. Hoppas att åkern blir frusen fort så jag kan hålla till där de gångerna. Dansa tog mörkret och pannlampa superbra som vanligt så det är skönt!
 
Torsdag 5 - Dansa skulle vilat idag men eftersom ridturen dagen innan blev så lugn så var vi ut och joggade lite så hon inte skulle ha allt för mycket energi på lördagens tävling. Vi red till Blå/vita och rullade på i alla gångarter. 
 
 

Hörnpasseringar

2017-10-01 / 00:21:29
I onsdags red jag ut på Eh och Dansa var väldigt spänd från skarpa kurvan och hela vägen ut och tillbaka. Jag försökte först rida på och lösgöra henne men hon älgtravade och tvärnitade om vartannat så efter ett tag tog jag ett djupt andetag och gav upp. Skrittade och tog tag i oss igen när hon var kontaktbar. Försökte jogga henne lång och låg och det gick bra bitvis men hon var taggad och lite spänd fortfarande. Sista sträckan innan tåget på hemvägen tog jag en extra gång efter att hon blivit för springig och forserande efter en galoppfattning. Andra gången gick det bra. 
Red upp till paddocken på hemvägen där Maja och Hanna var med Winston och Noa. Så fick vi sällskap av dom sista biten hem. Dansa var så duktig för vi skrittade iväg bara några 100m före dom innan ridturen men hon traskade snällt på utan att hålla vilja vänta in dom andra. 
 
På torsdagen var det dressyrträning. Vi tränade hörnpasseringar och passet började bättre än vanligt då hon joggade på avslappnat i fin form, men jag hade svårt att ta mig därifrån till mer kvickhet och högre form sedan. Det är en stor akilleshäl hos mig. Det jag behöver är mer energi och sätta ihop Dansas kropp mer, så steget blir kortare och kvickare. Men om jag driver fram så blir hon bara större och tar jag halvhalt så finns det inte tillräckligt med energi så det bara blir hackigt. Men det är bara att träna vidare för att hitta känslan och ridningen.
 
Eftersom jag tränade sist för Anita så blev jag väldigt fokuserad på allt hon lärde mig och då blir jag lite förvirrad och passiv. Patrik påminde mig om att jag måste komma ihåg att plocka ur vissa saker och "göra om" till min egen ridning när jag tränar för nya tränare, så att jag inte bara ändrar mig totalt för då fattar Dansa ingenting och jag själv blir förlamad. Haha. Så jag hittade tillbaka till min ridkänsla lite längre in i träningen, kryddad med det nya jag lärt mig, istället för att försöka rida korrekt som en robot utan att känna av situationen. 
 
Jag hade först ingen vidare känsla av träningen, men nu några dagar senare då jag glömt förväntningarna jag hade på mig själv inför det, så känns det jättebra. Vi hade ett jämnare pass än vanligt där det aldrig var dåligt, utan bara lite halvdant i början. Det kändes bra med de nya jag lärde mig av Anita när jag vaknade till och red mer som mig själv samtidigt. Vi hade i princip inga taktmissar i volter eller hörn, trots att Patrik var supernoga med att jag inte fick gena i hörnen, vilket jag gärna gör ;) Jag hoppas och tror att det berodde på att min sits är jämnare nu. Men det återstår att se! Himla roligt med framsteg där i alla fall. 
 
Dansa var fortfarande tittig på långsidan och stannade första gången jag skulle rida förbi där i höger varv (hon är alltid tittigare där i höger varv. Antar att det är för att då går hon bort från utgången). Hon stannade även till en kortis i traven en gång. Lilltrollet. 
 
Snabbpunkter för mig att minnas 
- Stöd på ytter och led med inner. Extra noga att ställa igenom i hörnen (våga röra händerna och inte bara sitta som en porslinsdocka)
- Fram med höften
- Energi in i volterna och hörnen
- Runda upp för innerskänkeln
- Sitt på bakbenen
 
 

Två dagar till

2017-09-25 / 23:28:00
I lördags vilade Dansa så hon blev utan sin skritt denna veckan för det körde ihop sig. Vi skulle vara barnvakt åt Alvin och Viktor fick hoppa in och spela en match som inte var planen innan. Alvin sov hos oss och innan Viktor kom hem på lördagen så var vi och hälsade på Carro och Leona. Så himla gulligt att se dom små kommunicera med varandra. På söndagen var vi uppe tidigt och lekte och myste om vartannat innan vi tog en promenad. Alvin somnade så jag lämnade av Viktor hemma och promenerade vidare med en podcast i öronen tills han vaknade. Jag var ute och gick i nästan två timmar. Sedan hann vi leka lite i lekparken och äta lunch innan han åkte hem och jag till stallet. 
 
Dansa och jag red till kullen bortanför sågen. Dansa var fin. Pigg och ganska skvattig men vi slapp katten i granen den här gången så jag satt kvar. Haha. Även om det är svårt att vänja om sig så gillar jag känslan som jag får med nya sitsen. Vilket såklart inte är så konstigt eftersom det är den rätta. Innan vi travade av i slutet så satte jag mig ner och lekte lite med samlingen i traven och det var så roligt! 
 
Idag plockade jag fram lite bommar i paddocken och red dit. Brukar inte vilja rida med bommar när jag är själv på grund av säkerheten, men idag gjorde jag ett undantag. Ställde bara fram en 3 studs och 3 cavaletti. Dansa var spänd och tittig på långsidan så det gick inge vidare under uppvärmningen. Jag försökte fokusera på händerna och att hon skulle svara bra på benen. Det sistnämnda gjorde hon bra men jag hade lite krångel med resten av hästkroppen idag. Tror det var en kombination av att jag fick svårt att fokusera och hålla mig till min uppgift när hon blev tittig och vinglig, och att Dansa försökte slingra sig lite då det såklart är svårt och jobbigt för henne att ställa om kroppen också. Hon bråkade dock aldrig och det betyder så mycket för mig! 
Cavalettin gjorde hon bra och efter att hon slog omkull första hindret i studsen rejält första gången så gick den också bra. Vi fick väldigt dålig väg då hon skyggade innan. 
Sedan red vi studsen på en åtta så hon landade i vänster varannan gång och höger varannan gång. Hon var riktigt fin och landade i rätt galopp hela tiden. Även åt höger (!!) Eftersom hon annars brukar landa rätt någon enstaka gång ibland åt höger så anar jag starkt att det är min sneda sits som hindrat henne till att landa i höger. Annars var det en väldigt läglig tillfällighet.
 
Efter en skrittpaus så fick vi problem då Dansa bröt av till trav och halvtrav/galopperade igenom istället för att sätta sig på rumpan och samla ihop sig när vi inte kom helt rätt in. Det var en kombination av att Dansa var trött och jag tappade ridningen.
Vi skärpte till oss och tog två bra innan vi avslutade. Med facit i hand skulle jag avslutat innan pausen. Det hände ju inget negativt mer än att hon tog trav igenom vilket händer ofta då Dansa alltid haft och fortfarande har lite svårt med studs. Hon tappade aldrig bjudning eller blev upprörd. Men jag vill ju sluta på topp innan hon blir för trött så det grämer mig lite. Underlaget var nog lite tyngre än vad jag uppfattade. 
 
 Svårt att åka hem på kvällarna nu när hästarna är inne.
Dansa älskar att stå och halvsova med mulen i håret. Hon vill vara nära men är inte så förtjust i att bli kliad. 
 

Mitt liv tillbaka!

2017-09-25 / 23:00:00
När man vart sjuk och sedan haft en rejäl förkylning som följd så känns det som att jag fått livet tillbaka när den försvunnit! Dock så fick jag känning i halsen i eftermiddag så jag hoppas inte det tar om igen. Då gräver jag ner mig! Har aldrig vart så lugn och försiktig under en sjuka någon gång.
 
I onsdags vilade Dansa och i torsdags red vi i paddocken igen och repeterade ridningen från träningen för Anita. Jag fokuserade enbart på min sits och mina händer hela tiden och det blir lite svårt och känns avigt. Men jag känner stor skillnad på Dansa trots att det såklart inte blir lika bra som när Anita hela tiden höll koll på mig. Red lång och låg ganska länge för att känna mig för men innan vi avslutade så satte jag ihop oss lite mer till tävlingsform och red lite galopp - skritt övergångar där min högerhand inte ska ut och flaxa i fattningen till höger. Red även en väldigt stadig förvänd och lite skänkelvikningar i traven och allt kändes riktigt bra. Måste dock komma ner i skritt fortare efter galoppen för det blir några travsteg där. Hon stannade till en snabbis i galoppen en gång men annars var hon väldigt positiv.
 
På fredagen red vi ut på Eh. Kollade längden på stigbyglarna på hoppsadeln också för säkerhetsskull eftersom dressyrsadelns var så ojämna. Men jag var säker på att dom skulle vara jämna för det är stigläder med nylonband i för att de inte ska töja sig. MEN även det vänsterlädret var 2 hål kortare. Helt sjukt! Tänk att jag suttit och ridit så så himla länge. Stackars Dansa. Det var en skön känsla att sätta sig i sadeln när dom var jämna.
Vi red ut på Eh som sagt och Dansa var lite skvattig men inte alls som i måndags när vi red ut. Träden prasslar nu när det blåser eftersom dom är torra och Dansa har fått för sig att det är farligt så hon står och steppar i mellanåt. Eller det är som att det går stötar genom hela kroppen på henne. Haha. Hon fattar inte vart ljuden kommer ifrån. 
Jag kämpade på med min sits (gick riktigt bra) och Dansa joggade på så fint, ibland var hon spänd men tuffade mest på med massa energi. 
 
I torsdags började alla hästarna att sova inne. Så himla mysigt! Samson var lite ledsen första kvällen eftersom han får bo i egen box nu. Men han vande sig fort vår älskade lilla gosse. Står duktig och petar i sig hö och sover gott ♥
 

Födelsedagspresenten

2017-09-21 / 23:27:00
I tisdags fick jag alltså en träning för Anita Grande som är dressyrtränare åt ekipage på alla nivåer men främst de som tävlar på hög nivå upp mot Grand prix. Först tänkte jag att vi inte har någon "nytta" av en så bra tränare eftersom vi ligger på så låg nivå, men så blev jag så sugen på att få testa för hon har ju sån erfarenhet och förklarar så bra och riktar mycket in sig på sitsen. Hon är även kiropraktor så hon har mycket kunskap om kroppen. 
 
Under vår träning fokuserade hon nästan enbart på sitsen. Är min sits bra och jag jobbar rätt med den så blir Dansa också väldigt fin, så det blev hon! 
Anita upptäckte direkt att jag är sned i kroppen. Jag viker överkroppen åt vänster och vill hela tiden flytta mina händer åt vänster, i båda varven. Detta gör att Dansa är lika sned såklart eftersom det bara är jag som rider henne. Och det är troligen därför vi har så svårt med våra taktmissar i vänster varv, för Dansa behöver balansera upp mitt sneda också. Jag fick tippa ned höger axel och upp med vänstra, tippa huvudet lite mot höger axel och hålla stenkoll på mina händer, framförallt vänster som ska befinna sig vid manken och ingen annanstans. Det var en så skum känsla innan jag hann vänja mig lite. Eftersom det sneda är mitt raka så kände jag mig helt förvriden först. Haha. Hon upptäckte också att min vänstra stigbygel var flera hål kortare än den högra. Sjukt att jag inte upptäckt det förut, för när jag tittade ned såg jag att vinklen på dom var olika. 
 
Högertygeln är jag och håller fast i mer än vad jag insett själv. Vet att Patrik är på mig om det men jag har nog inte insett att det var så pass mycket som det är förrän nu när Anita var benhård på mig om att släppa den så att den glappade, för att verkligen komma bort från den. Då jag rider på den i båda varven. Träningen gick ut på att ge mig verktyg till att jobba bort min snedhet och därmed också Dansas. Så det hon sa är inget sätt jag ska rida på för alltid, utan tills vi är raka(re?). Det är säkert något som behöver jobbas med hela livet, men ni förstår. 
 
I höger varv ska jag vara så noga med att ha henne rak på yttersidan och hålla min hand vid manken samt leda med höger inåt men släppa den (glapp-släppa) imellan. Detta behövs för att kunna rida in Dansa på vänstertygeln och inte förrän hon börjar falla lite inåt så jag kan runda upp med innerskänkeln, så sög hon tag i den. 
I vänster varv så ska jag istället tränga med vänsterhanden och alltså fortsätta ha den vid manken samtidigt som jag måste ha väldigt väldigt lätt kontakt på högerhanden och leda med den (trots att den är ytter) för att vi ska kunna komma på rätt körl. Jag har haft för mycket i den handen tidigare och inte vart tillräckligt flexibel så det är en av anledningarna till att vi får de där taktmissarna. 
 
Jag fick också träna på att verkligen lätta av helt i övergångarna både uppåt och nedåt. Tyglarna fick glappa just för att Dansa skulle få ta för sig framåt och vi fick göra lugna övergångar. Jag skulle tänka mig som när man vrider på en volymknapp. Inte sådär kvickt som jag alltid tänker att det ska vara, utan jag ska kunna välja. Fick även gör tempoväxlingar på samma vis. 
 
Dansa blev otroligt fin och rörlig av denna ridning och jag fick en riktigt bra och avslappnad sits. Jag har skrivit ner massor av punkter för att minnas och mamma filmade en hel del så jag hoppas verkligen att jag ska kunna jobba vidare med de här på egen hand. 
Nackdelen med Anita är att hon bor i Östersund, men hon har träningar på Lejondal i Sthlm någon gång per månad så hon kunde komma förbi fler gånger om jag ville. OM JAG VILL?! Det blir nog svårt nu under hösten då mörkret kommer så fort och det är mina stängningsdagar så jag måste planera flera veckor i förväg. Men om vi inte får till det nu så hoppas jag till våren. 
Känns som ett perfekt komplement till Patrik då båda har samma typ av tänk men ser olika saker. 
 
Hon gillade Dansa väldigt mycket och sa att om vi får ordning på snedheten kan hon bli riktigt riktigt bra. Vi var ett riktigt fint ekipage och hon sa att jag hade en bra ryttarkropp och red bra. Jag blir så otroligt glad av att få höra sånt! Och extra glad blir jag såklart när det kommer från så kunniga människor. Nu ska vi bara träna vidare så vi kan leva upp till alla fina ord! 
 
Lite fel att skriva så mycket om sitsen och så lägger jag upp en bild där den inte är helt korrekt. Men det är en stillbild från träningen i alla fall så den passar ju in så ;)
 

Katt-rackare

2017-09-21 / 22:43:00
I måndags tänkte jag låta Dansa vila igen. Hade gärna låtit någon annan bara jogga henne lite eftersom vi skulle träna dagen efter, men det finns inte så många här omkring som jag vill sätta upp på henne. Jag har vart väldigt försiktig med att bara låta de som jag vet kommer passa henne fått rida för risken är väldigt stor att det blir himla dåligt för alla inblandade om "fel" person hoppar upp. Men det var ingen som kunde och jag var lite osamrt när jag tog ridbyxorna till stallet. För hur skulle jag då kunna låta bli att rida själv?? 
 
Så Dansa och jag skrittade iväg mot Hårga. Hon var bara riden på tävlingen senaste veckan. Hon var lugn och snäll men jag vet ju vad som är den stora risken när hon har överskottsenergi, men ändå så lyckades jag hamna på backen. Haha. 
Hon kan ju alltid vara tittig, men med extra energi så blir hon sjukt explosiv och kvick i sina nitar och kast. Nackdelen med en liten och smidig häst gissar jag. Det hoppade i alla fall ut en katt från en gran precis bredvid oss när vi kom och skrittade och vips så var jag nere på backen. Ett tag trodde jag att jag skulle landa på svanskotan men jag lyckades knycka till i luften och landa på fötterna i stället! Ungefär samma sekund som jag landade på backen så såg jag att Dansa hade en liten fästing bakom ganaschen, så jag fick rycka bort den i samma veva. Haha. Årets första avramling i alla fall och jag hoppas det blir den sista.
 
Resten av ridturen joggade vi i trav. Hon var bitvis fin men bitvis spänd och det kom någon till tvärnit/kast men jag satt kvar och slog aldrig i näsan tack och lov. Med så mycket vila som hon haft så skötte hon sig ändå superbra!
 
Det var så skönt att få komma ut igen. Jag mår alltid så mycket bättre i både kropp och sinne efteråt, även om förkylningen inte blev bättre förstås.
 
 

En ny tränare

2017-09-19 / 23:37:00
Jag fick en träning i födelsedagspresent, för en tränare som jag velat testa sedan vi var i Stockholm i våras. Ikväll tränade vi för henne och wow vad jag gillade henne! Drömmen vore att kunna varva mellan henne och Patrik, men hon bor i Östersund. Förhoppningsvis får vi ihop våra scheman någon gång ibland i alla fall så vi kan fortsätta! 
 
 

Äntligen ny vecka

2017-09-18 / 23:05:52
Är så glad att förra veckan nu är ett minne blott och hoppas att vi får bättre flyt framöver. Det började dock inte superlovande! Haha. Förkylningen blir inte det minsta bättre. Gör sjukt ont i halsen på nätterna och näsan är i princip obrukbar pga all snuva. Vaknar stup i kvarten och på dagarna så har jag huvudvärk och ont i frakturen på näsan av alla snytningar. Är tacksam att just snytningsmomentet i alla fall fungerar bra för annars hade jag väl haft en sjuk värk i bihålorna istället. Ett till bekymmer är att jag inte borde ha linser nu när jag är så förkyld men glasögonen gör ont på näsan. 
Jag försöker vila så mycket som möjligt och önskar varje kväll jag lägger mig att det åtminstone ska vara bättre dagen efter. Jag är sällan förkyld eller sjuk, men när det väl händer så biter det sig i ordentligt. 
 
Dansa fick vila igår så att jag kunde vila och idag hade jag min lediga måndag som tur var, så jag har hängt i soffan hela dagen. Tog ridbyxorna när jag åkte till stallet och det slutade naturligtvis i att jag råkade rida. Vilket inte var tanken. Men det blev en skön tur! Dansa har vilat sen förra tisdagen bortsett från tävlingen i lördags. Hon blir inte pigg som i "het" när hon vilat utan hon gångar alla sina reaktioner med 100 istället. Så idag när en katt hoppade ut från en gran precis bredvid oss ramlade jag av faktiskt. Första vurpan för i år. Tack och lov så slog jag inte i näsan och landade på fötterna, så ingen skada skedd! 
Hon gjorde någon mer variant av tvärnit/kast/backning innan vi hunnit till blå/vita och hem igen, men då satt jag kvar även om det var lite svajigt en gång. Hon blir så jäkla kvick i sina rörelser när hon har överskottsenergi alltså! Däremellan var hon så snäll trots all vila (tacksam att dom fortfarande har kunnat sova ute) och fick jogga i låg form i traven och skritten med lite strechtövningar. Lite väl pigg och spänd emellanåt men det är inte så konstigt. 
 
Vi avmaskade hästarna igår och ikväll fick dom flytta in i vinterhagen. Nu är sommaren slut på riktigt! Hanna åker till Mallorca imorgonbitti. Just nu ångrar jag att jag sa åt henne att åka för en vecka känns jättelångt och ensamt! Men jag vet att det går fort och bara jag får bli frisk så kommer allt i livet kännas bättre igen. 
 
 

Tävling Söderhamn

2017-09-18 / 21:43:00
Mitt liv har vart helt kaos fortsättningsvis sen i fredags när jag skrev senast. Under natten mot lördagen så fick jag ondare i halsen och bestämde mig där mellan alla småsnuttar jag sov att ge upp tävlingen. Men när det närmade sig morgonsidan så blev halsen bättre så det var bara att ta tag i tävlingsplanen igen!
Ingenting var packat eller putsat eftersom vi fick åka till akuten med min näsa kvällen innan, den fungerade för övrigt bra så länge den fick vara ifred. 
När transporten skulle backas för att stå redo för lastning så låser sig alla hjulen. Grejar med det ett tag och sedan fick Hanna hjälpa mig, men vi fick ingen ordning. 1h tills vi skulle åka nu och vi ringde runt till våra bröder och pappor för att få tips och hjälp. Efter en del test och velande så ger jag upp och känner att det får vara nog. Hela veckan har vart en strävan efter att ta sig iväg på tävlingen men nu orkade jag inget mer, jag var besegrad. MEN så är jag ju så nedrans dålig på att ge upp. Vi tog reda på att det inte fanns någon risk att det skulle kunna hända något farligt och det fanns det inte, så vi packade med oss en brädbit som skulle hjälpa oss att backa och sedan satte jag fart. Det var 40 min tills vi skulle åka och Hanna var påväg ut och rida och jag hade en lortig häst och precis all packning att ta reda på. Ingenting smörjdes utan det var bara att få in allt i transporten och sedan knoppa Dansa. 
 
Väl där så hade vi lagom med tid. Jag var ganska avslagen och gick på autopilot över allt som hänt, förkylningen från helvetet och näsan. Dansa var stencool precis hela tiden, en riktig ängel! Det brukar hon vara på tävling men nu hade hon 5 vilodagar i kroppen så hon får en extra stor guldstjärna. 
Hon var supersnäll att rida också, lite stel och oriden såklart men det förstod jag. Vi värmde upp och försökte mjuka upp kroppen och det gick bra men traven var svår. Jag som så lätt får sendrag fick naturligtvis det nu också, med en sjuka i kroppen är det svårt att få i sig tillräckligt med vätska. 
Det kom precis när jag började få ordning på flytet i traven, så det var typiskt. Min kropp klarade inte riktigt av ansträngningen som det kräver. Kändes ändå helt ok när det var dags för oss att rida in på banan. 
 
Förra året fick Dansa black out på den här tävlingen och vägrade gå efter första hälsningen, men det fanns inga tendenser alls till det idag. Hon var väldigt spänd på domarens kortsida som vanligt men det släppte helt ok innan start. 
Vi red programmet och fick aldrig något flyt i traven, det blev av och på eftersom jag fick sendrag två gånger och kunde/orkade inte hålla ihop allt hela tiden. Väl i galoppen så kändes det mycket bättre och när vi skrittade av banan var jag så glad att hon återigen gick in på en tävlingsbana, positiv och kämpade tillsammans med mig. 
 
Jag visste att vi skulle få låga procent efter alla missar men det gjorde inget eftersom vi mot alla odds ens tog oss dit. Att resultatet skulle sluta på 49,8% gjorde mig dock lite chockad. Jag hade väntat mig 55-56% men inte så himla lite. Vi gjorde alla moment och några saker tyckte jag vi gjorde bra, och efter alla gånger vi haft kaos inne på banan med helt uteblivna moment så har vi aldrig legat lägre än 55%, oftast runt 57%. Nu var det här i och för sig en klass högre då det var en LA:3a men jag blev faktiskt förvånad. Orkade dock inte bry mig så jag blev aldrig besviken utan bara "jahapp" Tur att det här inte hände förra året för då hade jag brutit ihop totalt. Nu är jag mer stabil och trygg i vad vi egentligen kan. 
 
Vad som stod genomgående i protokollet var att formen var för öppen och det håller jag med om när jag ser filmen. Men sen orkar jag inte tänka och spekulera något mer. Vet att jag ridit för den domaren en gång till för två år sedan och hon dömde oss mycket lägre än andra domare då också. Jag lämnar det här nu och tänker att om någon här i världen tror att jag bara sitter och åker häst när jag tävlar så har vi ju det motbevisat här. Sist vi red det här programet och jag var frisk och red ordentligt så fick vi drygt 62% och i lördags när jag var sjuk och inte hade ork, och Dansa hade vilat i 5 dagar så rider vi på knappt 50%. 
 
I slutkommentaren, utöver det om formen så skrev hon mjuk ridning och det blir jag alltid glad av att läsa för det är viktigt för mig att det alltid är och ser mjukt ut när jag rider. 
Jag är så obeskrivligt glad varje gång Dansa är positiv inne på banan så det väger upp väldigt mycket för mig. Resten fixar sig med träning och erfarenhet! 
 
 

Det går bra nu

2017-09-15 / 23:53:09
I måndags var vi ute och joggade lite med Hanna och Winston. Vi red ut till skarpa kurvan ute på Eh och Dansa var fin. Sedan hade hon planerad vilodag på tisdagen då jag jobbade sent. Men sedan dess har allt bara fallerat. Jag började bli hängig på tisdagkväll och under natten fick jag feber och värk i hela kroppen så jag låg däckad hela onsdagen och på torsdagen var förkylningen inte att leka med även m värken och febern var borta. Viktor har också vart sjuk så vi har åtminstone haft sällskap! 
 
Dansa fick vila både onsdag och torsdag också men idag var jag och jobbade. Blev inte sämre under dagen så jag kände mig klar i planen att kunna tävla imorgon som planerat. Lycka! Men den planen kraschades fort då jag bara hann ta in Dansa från hagen och börja linda av henne bandaget. Jag hittade inte flärpen så vinklade in huvudet för att se lite mer på insidan av benet och hann bara se Dansas andra bakben swisha emot mig och pang så small det i ansiktet! En fruktansvärd smärta och kunde inte alls känna hur det hade gått mer än att näsan tog värsta smällen. Fick fram att Dansa sparkat mig i ansiktet och näsan så Hanna kom och hjälpte mig. Jag bröt ihop fullkommligt över hela situationen med hela veckan och att jag var så rädd att näsan skulle vara demolerad. 
Jag såg blod och lera och frågade Hanna om näsan var sned, samtidigt som jag insåg att jag troligen skulle svimma om hon sa att den var det, så jag sa åt henne att inte svara samtidigt som hon absolut inte fick ljuga. Haha stackars människa. 
Vi tvättade rent och Hanna tyckte vi borde åka in till akuten. När doktorn kände igenom näsan så knakade det på ett ställe så han ville röntga. Mycket riktigt så var den en fraktur på vänster sida, det var där jag blödde näsblod också. Tack och lov så låg frakuren bra så vi behövde inte knäcka till den som jag var livrädd för. Det finns inget annat att göra än låta den läka själv under några veckor. Så nu får jag se till att inte slå i den innan dess. Lite orolig för att Dansa ska nocka mig för det är sånt som händer titt som tätt. 
 
Fyra timmar senare var jag tillbaka i stallet och kunde linda klart de där benet. Vi har sjukt mycket mygg och hästarna är så less! Det var efter en sån Dansa slog idag så det var absolut inte hennes fel, och hon blev så orolig efteråt stackarn. Hon visste att något var fel. Jag är alltid så försiktig och genmtänkt när jag göra saker men ett enda litet misstag kan vara ett för mycket.
Det var dock en otrolig tur att jag "bara" skadade näsan så att inte någon annan del av huvudet hade blivit träffat. Och tack och lov så var Hanna i närheten och kunde hjälpa mig! Det är också hon som hängt med mig på akuten hela kvällen ♥
 
Smärtan är inte så farlig och blir den inte värre så är min plan att åka på tävlingen imorgon. Den är bara i Söderhamn så det är inte långt. Det lurigaste är att Dansa vilat i 4 dagar nu, men många gånger så är hon väldigt lugn första ridpassen efter vilor.
 
 

Söndagsträning

2017-09-12 / 00:10:54
Igår fyllde jag år men innan vi hade fika här hemma så hade vi träning på förmiddagen. Dansa och Patrik bjöd mig på en riktigt bra present då vi fick börja leka lite med passagen. Jag har aldrig ridit i det och tro mig när jag säger att jag fick mersmak efter att bara ha fått känna en liten känsla av vad som finns där inne i Dansas kropp. Wow! 
 
Det hade regnat en hel del dagarna innan träningen så kortsidorna av paddocken var ganska djupa och slaffsiga, så jag sa till Patrik att jag skär av och underviker de partierna. Men så frågade han vad jag skulle göra om jag kom på en tävling som såg ut så.. hehe ja det resulterade såklart i att jag red där ändå ;) Han hade naturligtvis rätt. Jag rider i alla väder förutom dom jag anser vara luriga för säkerheten, men underlaget hade jag inte tänk på det viset med. Det beror nog på att jag vart väldigt skonad från dåliga tävlingsunderlag/väder. Kan ju tillägga att det inte var några som helst problem att rida på de där ställena! 
 
Vi började träningen med snack och skritt. Vi tränar mest i trav och galopp men jag inser att jag behöver ta en kort skritt också för jag tycker det känns långsamt när Dansa i själva verket har en jättefin skritt. Så min känsla är helt fel där. Samma problem som jag haft i alla gångarter, jag har vart (och får ibland återfall) fartblind och trott att allt ska gå fortare. Men då hamnar vi lätt i ett moment där jag stressar henne istället. Inte bra. 
 
I traven sedan så hade vi som vanligt min startsträcka där jag behöver komma in i känslan och få drivet bakifrån. Det känns väldigt ostadigt och fult men jag blev positivt överraskad av att titta på filmen sedan då det åtminstone ser mycket bättre ut än vad det känns. Glad att jag hittat tillbaka till bra sits igen, även fast den såklart har miljoner brister. Men så är det ju alltid, med allting så jag måste försöka vara nöjd ibland ändå. Jag är aldrig nöjd som i att inte vilja utveckla, utan mer tillfreds på den nivån vissa saker är på för stunden. Älskar att lära mig nytt! 
 
Vi red en del övergångar skritt - trav för jag vill lära om Dansa att hon ska svara på första hjälpen. Jag har blivit mycket bättre men använder fortfarande mina skänklar alldeles för ofta istället för att spara på dom. P sa åt mig att jag måste bestämma mig för att att tex trava, istället för att vara lite frågande i hjälpen som jag blir. Kickheten och tajmingen i mina hjälper behöver byggas upp.
 
Sedan jobbade vi i traven och efter min vanliga startsträcka tills jag hittat tillrätta i sadeln så blev hon fin. Jag måste hela tiden fokusera på att vi har energin. Den ska komma från ytterskänkeln och hon ska runda sig för den inre, då blir ju allt så bra! Jag glömmer lätt ytterskänkeln när vi är längs staketet men den är lika viktigt där såklart, så hon inte bara viker sig i innersidan och inte driver framåt med bakbenen.
 
I galoppen red vi lite skritt - galopp, ett enkelt byte (som var riktigt fint!) och förvänd. I skritten mellan de enkla bytena och innan fattningar från skritt måste jag komma ihåg att lägga om båda skänklarna samtidigt för annars börjar hon kroka sig åt någon sida. Jag börjar i alla fall få grepp om att inte kasta fram överlivet utan sitta kvar i sadeln i fattningarna. 
 
 Efter galopperna hade vi fått massor av extra energi in i traven. Så häftigt driv och ändå så lätt i fronten! P bad mig samla, med energi och efter någon långsida så kom hon ihop mer än någonsin tidigare och P berättade att det här var början till passage. Jag har ju, som allt annat vi lär Dansa, aldrig ridit i passage men jag kan tänka mig känslan och även fast detta inte var passage utan bara början till inlärningen så var det häftigaste känslan jag upplevt på hästryggen! Så mycket energi, sånt driv bakifrån som bara samlades under mig med mer svävmoment än när vi rider den vanliga traven och ändå inget mer än det lätta stödet i handen. Jag blir så lycklig! Tänk vad långt vi kommit tillsammans! 
 
När Dansa var avspolat, insmord i liniment och matade med morötter och pussar så skyndade jag hem och gjorde klart det sista inför främmandet. Så roligt när stora delar av släkten samlas! Fick så fina och bra presenter! 
Vi klippte Alvin också medan han stod och dansade till Babblarna. 
 
 


Namnet är Paulina, men till vardags Lina. Jag arbetar som Frisör och lever tillsammans med min fotbollsspelande pojkvän Viktor. En stor del av mitt liv ägnas åt min stora passion, hästar. Jag har själv 2 st.



Ett 23 årigt arabiskt fullblod vi namn Bronzac. Han har funnits där i regn och solsken de senaste drygt 10 åren. Han betyder fruktansvärt mycket. Vi är som ler och långhalm.




Sedan har jag en unghäst (min morfar och "mormor" är ägare och uppfödare) som jag ridit in och nu utbildar vidare. Vår resa från då att hon knappt var 1 år finns här på bloggen under kategorin Dansa. Vi har blivit väldigt sammansvetsade och jag skriver väldigt detaljerat om hennes utveckling här för att kunna gå tillbaka och titta senare.



Den söta lille vovven som syns här på bloggen är familjens älskade Kurt-Sune. Han flyttar emellan alla oss familjemedlemmar och lever livet.