Mycket vila

2017-11-23 / 11:08:38
Vädret har inte bjudit på något bättre underlag, utan snarare sämre. Så Dansa har vilat sedan träningen förutom ett pass i ridhuset i söndags. I eftermiddag får hon äntligen vinterskor åtminstone så vi kan ge oss ut trots halt underlag. Dock så har hon endast gått 2 pass i ridhus och ett knappt värt att räkna-pass på åkern sen förra måndagen så hon har nog lite extra rävar bakom öronen nu! Dessutom så har jag glömt att dra ner på havren, men det tror jag inte ska göra så stor skillnad på så kort tid.. Jag hoppas det åtminstone. Haha.
 
Söndag - Säsongens första färd till Brs ridhus. Vi har bestämt att måndagar ska bli ridhus-dag nu i vinter så att jag verkligen håller i att åka minst en gång i veckan. Det är lätt att jag slarvar med det annars och efter alla vintrar så vet jag ju vad det innebär nu.. att jag tappar ridningen totalt och får börja om med en häst som inte är så förstående på den biten. 
Inne i ridhuset så blev Dansa upprörd direkt jag tog stöd på yttertygeln i skritten. Hon hade mycket energi så jag valde att stanna i skritten tills vi hade fått kontroll över det där. I vissa fall så vill jag så fort som möjligt börja trava då det brukar ge sig fortare där, men en sån här dag så får jag svårt att hålla balansen i traven och det har Dansa stenkoll på såklart så då blir det svårare. 
Vi skrittade på raka linjer och volter och hon protesterade ganska mycket, men jag satt bara lugnt och var konsekvent med det jag ville och efter en stund så accepterade hon mina önskemål och hela kroppen kopplades ihop. Hon blir så ihop och stadig i kroppen och formen då. Härlig känsla! Jag väntar ut henne tills hon kommer till mig istället för att bli osäker på min ridning och allt blir ostadig och flamsigt. 
Började trava och hon var lika stadig där men dock lite tung i handen. Men det här utgångsläget är så mycket lättare än när det känns som hennes kropp är i tre delar. Hon klonkade inte sko och jag kunde till och med öka traven rejält under lättridningen utan att hon klonkade och det är ett väldigt bra täcken på att hon är i takt. 
Med övergångar och tempoväxlingar så var hon snart uppe i fronten och bar sitt huvud själv också. Vi red lite skänkelvikningar och volter i nedsutten trav och hon flöt på i svängarna. Jag tror det är mycket som berott på att jag lagt för mycket vikt i innerstigbygeln förut, plus att hon inte vart undan för innerskänkeln då. 
I galopperna red jag efter lite uppvärmning på en stor volt i förvända och det gick bra! Sänkte kraven lite i höger då hon var lite mör sen jobbet innan och det var inomhus där hon kan känna sig lite instängd av väggarna och börja bromsa. 
Supernyttigt och roligt pass! Har fortfarande en bra magkänsla inför framtiden just nu, så jag hoppas den håller i sig. 
 
Måndag - Vila pga underlaget

Tisdag - Vila pga underlaget
 
Onsdag - Vila pga underlaget
 
 

Veckoupdate

2017-11-23 / 10:43:54
Tusan också! Jag lyckades radera förra veckans inlägg med alla ridpass från veckan innan det. Vad less jag blir på mig själv!! Tur jag har det skrivet i hennes egna kalender åtminstone.
Här kommer i alla fall uppdateringen om förra veckans..
 
Tisdag - Planerad vila.
 
Onsdag - Vila pga att det kom tösnö som lade sig på isen så det var inte ridbart med endast traktbrodd.

Torsdag - Vilade även idag pga underlaget.
 
Fredag - Första dressyrträningen på Nytorp sen i April. Det var mysigt att åka iväg igen tyckte jag! Det tar ju väldigt mycket mer tid men det är det ju såklart värt.
Dansa hade ju vilat tre dagar så vi värmde upp extra länge. Dansa klonkade väldigt mycket i brodden till en början för jag red in bakbenen under henne men glömde fronten lite. Hon fortsatte klonka en del genom hela passet även fast hon var väldigt fin, så jag vet inte om de berodde på underlaget? För vi var och red i Bollnäs ridhus igår och då klonkade hon knappt något alls.
Vi har jobbat mycket med att få in nosen på henne nu en period och hon har blivit mer rak så jag ska fokusera mer på att ha henne mer på yttertygeln igen. Det tyckte Dansa var lite jobbigt så hon sa nej och stampade med fötterna. Haha hon är faktiskt ganska söt även om det är tråkigt att hon inte bara kan jobba på.
Tidigare har jag snurrat henne för att avleda men nu sedan någon vecka tillbaka så har jag börjat begära att hon ska fortsätta på samma linje och jag är väldigt noga med att inte ge henne tygel, för det är det hon är ute efter. Vilket jag förstår för det har ju fungerat.. Inte förrän nu när jag fått bra koll på det här med att slappna av i armbågarna så har jag förstått att jag gett henne eftergift omedvetet tidigare. Jag har vart lite för försiktig för att jag vart så rädd att locka fram stegringar. Men jag känner mig redo att ta nästa steg nu och vi behöver det för att kunna gå till nästa steg i dressyren också och det vill jag! Jag kan inte undvika något jag inte ens vet om det kommer komma. Så vi kör på och ser vad som händer! Jag har en bra magkänsla i alla fall. Hon känns så fin och ihop hela tiden nu istället för att jag skulle tappa allt och få börja om efter varje tvärnit.
Vi fick oss några god skratt under träningen. Så fort jag eller Patrik säger något positivt så kör hon en liten tvärnit eller något annat hyss. Eller som i slutet när jag joggade av och pratar med dom så jag inte har 100% fokus på Dansa, då kör hon en liten grej igen som att hon bara ska tala om att jag måste koncentrera mig. Vi jobbade nästan enbart med att ha henne rakställd och hon blev väldigt fin!
 
En stillbild från ett av Dansas hyss på träningen. Jag sa precis - hon känns mycket mer stabil nu. Men innan jag hade hunnit säga klart meningen så skyggade hon. Och det här senariot är inte ett dugg ovanligt! Så fort någon av oss säger högt att hon ser/känns fin så hittar hon på något. Haha! 
 
Lördag - Jag testade att rida till skolåkern för årets premiär. Men det var ett helskotta att ta sig dit bland all is och väl där ute så fick hon inte så bra grepp heller. Det var inte isigt men hon slinter ju i tårna lite grann. Vi joggade runt lite i trav och någon kort galopp på raksträcka. Hon fick ju röra lite på sig men det var knappt så det var värt det. Lillskrotan. Bestämde mig då för att det får bli vila eller ridhus fram till torsdag när hon får vinterskor.  
 
 

Update

2017-11-07 / 14:23:00
Måndag - Paddocken var lite fryst (inte stenhård) i skuggan men annars vanligt mjuk så vi kunde köra en till dressyrträning där. Wiho!
Dansa var fin under uppvärmningen med någon diskussion och sedan kom det någon tvärnit under träningen också. Jag snurrade aldrig utan fortsatte bara som tänkt och hon tog det riktigt bra. Jag måste bli bättre på att stå fast vid min plan när hon börjar diskutera så att hon inte tycker att det är ett bra sätt när det blir jobbigt. Jag måste låta bli att ge henne tygel bla. Bestämd och tydlig med vad jag vill, men sedan kunna släppa det helt så jag inte rider som att jag väntar på att hon ska tvärnita.
Vi jobbade vidare med lösgjordheten i den högre formen och där jag strävar efter att få in hennes mule så huvudet inte tippar. Det blir en enorm skillnad på hennes rörelser när vi kommer rätt. Vi jobbade mycket på stor volt och i alla gångarter och hon var väldigt fin efter ett tag. Detta är vad vi ska jobba med i vinter. Sitter den här ridningen så höjs kvalitén och lättheten för mig i alla rörelser ridmässigt, otroligt mycket!
 
Tisdag - Vila
 
Onsdag - Red ut på Eh i mörkret med Hanna som cyklade. Jag hade äntligen fått hem min nya pannlampa och det var underbart att ha den! Jag kände mig 100% trygg trots mörkret. Det berodde naturligtvis också till stor den på att Hanna var med. Vi red till skarpa kurvan ute på Eh och Dansa skötte sig exemplariskt. Vi tog någon kortare galopp men travade mest. Jogging där jag strävade efter lång och låg form med lugnt tempo. Hade önskat lite mer avslappning i överlinjen för mer stretching men hon var ändå fin.
 
Torsdag - En till joggingkväll i mörkret ut på Eh. Denna gång ända ut till postlådorna och Hanna cyklade med även idag. Dansa var pigg kvällen innan men det ökades på lite extra idag för Hanna cyklade först. En cykel före verkar Dansa ta som samma sak som om hon hade en häst framför sig. Haha. Jag var lite mer noggrann med ridningen och Dansa blev så himla fin! Helt mjuk i sidorna och avslappnad i överlinjen.
 
Fredag - Klädde på oss och gav oss ut för att skritta ensam i mörkret för första gången i år. Insåg direkt på stallplanen att det frusit på sedan jag kom några timmar tidigare, men kändes ok med mina skor så jag hoppade upp och skrittade iväg. Vände nedanför Ysteriet för det var halt med Dansas järnskor. Vi klädde alltså på oss en miljon reflexer och kläder för 15 min ridtur. Haha. Skruvade i brodd i trakterna innan jag åkte hem.
 
 
Lördag - Var där på förmiddagen och marken var fortfarande frusen så jag övervägde att rida lite på skolåkern för första gången i år. Men det tinade fort och blev mjukare när solen kikade fram, så vi red ut till 83an i Hårga istället. Efter att ha joggat lång och låg några dagar så körde vi ett ganska hårt pass med jobb i kortare kropp med mycket galopp och en hel del trav. Red mycket öppnor och flyttade henne för skänklarna och fokuserade på nosen hela tiden. Hon blev riktigt fin!
 
Söndag - Paddocken var i perfekt skick igen så Dansa och jag passade på att rida markarbete med småhinder. Red fram länge så att vi skulle vara där jag ville innan vi började med hindren. Det blev en del diskussioner emellanåt innan vi var helt sams. Inga snurrar denna dag heller och jag var noggrann och lugn som jag behöver vara. Dansa blev riktigt riktigt fin och det höll i sig även när vi började hoppa. Förut när vi haft ett bra pass med bommar/hinder inblandade har jag baserat det på att hon haft bra bjudning och vart pigg, men hon har aldrig vart speciellt ridbar. Det är inget jag har prioriterat ens, utan jag har bara vart så himla inrutad på att hon ska bjuda bra. Men det finns ju faktiskt ett ganska viktigt samband mellan de två delarna har jag insett med tiden. I lördags var hon finare än någonsin med bommar inblandade och det inkluderar både bra bjudning och att hon var väldigt ridbar och fin. SÅ roligt!!
 
 

Ännu en vecka har swishat förbi!

2017-10-31 / 23:11:17
Måndag förra veckan tränade vi för Patrik och sedan dess har veckan sett ut såhär - 
 
Tisdag - Ute och skrittade med Hanna som cyklade, sent på kvällen. Andra mörkerritten för året och det kändes inte alls speciellt bra. Det blåste och jag hade en apdålig pannlampa. Jag tycker det känns bra fram till tåget men därifrån ut mot Eh så känns det så himla långt bort och "ute i skogen". Men Hanna övertalade mig att rida till fågelladan i alla fall så vi gjorde det. Det var inga problem såklart, men jag behöver verkligen min bästa pannlampa!! Fick beställa en ny som kom hem idag, så nu känns det bra. 
 
Onsdag - Vila. 
 
Torsdag - Jag var ledig och kunde passa på att rida i dagsljuset. Vi galopperade en hel del och rullade mest bara på och njöt. Härligt och roligt! 
 
Fredag - Red ett joggingpass i mörkret med Hanna på cykel igen. Känns tryggt att ha henne med. Hade ingen fungerande pannlampa denna dag heller. Hanna cyklade med mobillampan i handen så hon fick vara före oss så jag kunde titta i hennes ljus. Verkligen inte det ultimata men det fungerade. Vi red ut till skarpa kurvan på Eh och travade hela tiden förutom skritt i nedförsbackarna och en kortare galopp. Dansa var väldigt pigg men jobbade på bra. Kändes mycket bättre med mörkret utan blåsten, men jag vet att det kommer kännas bättre bara jag får min bra pannlampa. Egentligen tycker jag att det är mysigt med mörkret, men jag får panik när jag inte ser bra och om jag "måste" vara för långt "hemifrån". Haha. Därför hoppas jag att det fryser på snart så jag kan rida på åkern hemma vid stallet. 
 
 
Lördag - Markarbete i paddocken med klosshinder och en 5cavaletti på böjt spår. Dansa var fint framme för hjälperna och bjöd på hindren. Hade klossarna på högsta och rullade över dom på olika vägar. Avståndsbedömningen var det si och så med men annars är jag nöjd med min ridning faktiskt. Låga händer (som blivit riktigt jämna sista tiden) med mjuka, följsamma armar och lugn och planerad ridning. Lite bråk vilket det blir varje ridpass på banan igen just nu men det är inga stora grejer alls. 
Maja och Noa var också med och red. 
 
 
Söndag - Det blåste väldigt mycket så jag tänkte ställa in ridningen. Men så avtog det framåt eftermiddagen så jag sadlade på och red iväg mot Hårga. Det blåste rejält i vindbyarna men det gick bra och Dansa är inte brydd. Så länge inget kommer och flyger då. Vi joggade till blå/vita och vände och när vi travade i godan ro utanför häckenhuset så körde Dansa sin specialare och pang så låg jag på backen. Dansa blev rädd för något och hon tvärnitar och grejar i stortsett varje ridtur, men den här tvärniten hon gör med efterföljande helomvändning från total avslappning, alltså ingen förvarning alls, så har jag inte mycket att sätta emot. Haha. Jag tappade henne efter att ha slagit i backen men som tur var så gick hon bara några meter bort innan jag kunde fånga henne. Bustroll! Jag gjorde mig inte illa alls men är lite mörbultad i halsen och hela överkroppen efter rycket som blir. Hoppade upp och joggade sista biten. 
 

Sista utomhusträningen?

2017-10-23 / 23:35:34
Ikväll tränade vi för Patrik i paddocken hemma, men det var nog sista innan den fryser för vintern. Förhoppningsvis hinner vi rida där några fler dagar själva i alla fall! 
Det var faktiskt första gången jag red där i mörkret så vi fick testa belysningen, den var riktigt bra men inte tillräckligt för att kunna filma.
 
Dansa var väldigt pigg när jag började värma upp och var rejält bråkig på hela långsidan mot stallet dessutom så hängde jag vårt knallrosa ridtäcke på staketet där och det var inte uppskattat av damen. Jag blev faktiskt för första gången på väldigt länge lite osäker uppe på hennes rygg. När hon bråkar med såhär mycket energi så blir hon väldigt kvick och explosiv så jag fick tillbaka oron för stegringarna. Insåg efter några varv att jag blev väldigt passiv pga detta vilket Dansa utnyttjar till 110% innan jag ens hinner blinka. Så jag började ta kontroll på hennes steglängd och kropp, och vips så blev det väldigt mycket bättre! 
När jag sedan satte mig ner och verkligen red varje steg och aktiverade henne så försvann problemen helt och hållet. Här, redan innan träningen började kände jag att jag hade koll på både mig och hästen och det utgångsläget är inte vardag för mig. När träningen började fick jag rida mycket på en stor volt. 
Dansa vippar mulen lite utåt i vänster varv så jag fick jobba med att leda in den och sedan lätta av samtidigt som jag lade på innerskänkeln och mötte upp den med ytterskänkeln så att hon lyfte upp sig och svingade framåt, samtidigt som jag klappade och berömde med ytterhanden för att hon skulle komma ifrån den lite. Det här tar ju tid eftersom Dansa behöver lära sig vart nosen ska vara. Och jag behöver jobba med min kroppskontroll eftersom jag väldigt lätt lägger fram händerna och tippar fram överlivet lite precis när jag lägger om skänkeln.
I höger varv jobbade jag likadant men hon vippar inte nosen alls lika mycket där, däremot så ville hon ta lite väl mycket stöd i tyglarna idag så jag fick göra mycket halvhalter och var ännu mer noggrann med att vara mjuk i armbågarna så jag inte bär runt henne. 
Jag måste hela tiden komma ihåg att ha minimal rörelse i fingrarna för att behålla kontakten så att jag inte går från total stillhet hela tiden. 
 
Dansa blev otroligt fin av det här arbetet. Igenom kroppen och mentalt där. Mjuk, sammarbetsvillig och bara frågade om nästa uppgift hela tiden. Vi fokuserade enbart på grunderna men jag smög in någon skänkelvikning och lite tightare väg mellan varvbytena och dom flöt på helt klockrent! Dansa har nog aldrig vart så följsam någonsin tror jag. Och det var så roligt att vi kom dit utan att jag var tvungen att lära mig något nytt, utan jag jobbade med de verktyg jag redan kan, bara jag litar på mig själv. Patrik hade sagt till Hanna att det var synd att vi inte kunde filma pga mörkret för det här var det bästa någonsin. Och jag vill tro att det var för att jag, som jag skrev i inlägget innan, senaste tiden fått mig själv att inte tänka så mycket på vad jag ska göra i varje situation, utan att jag bara gör det som känslan säger. Låter lite luddigt nu när jag läser det, men i min hjärna är det solklart. Haha. Men det är nog för att jag själv vet hur mycket jag läser och försöker lära mig precis, exakt hela tiden och att det just nu bara snurrar till allt. 

Hanna satte bra ord på det ikväll - Du kan grundridningen riktigt bra när det går bra, men så fort det händer något så tappar du den och har svårt att hitta tillbaka. 
 
Det är precis så det är, och samma sak händer när jag lär mig något nytt från någon annan än Patrik, för han känner mig och min ridning (inte så konstigt eftersom det är han som SKAPAT min ridning. Haha!) och anpassar informationen efter det. Så vi bestämde att händanefter så ska jag berätta för honom vad jag lärt mig så han kan hjälpa mig att forma det till min egen ridning. Så att jag inte tappar fotfästet hela tiden. 
Men nu har jag bestämt att jag inte ska "lära mig något nytt" från någon annan än Patrik, under en period framåt just för att bli stensäker på min grundridning. 
 
Vi tog en del galopp också i slutet, Dansa var ganska trött då men kämpade på jättebra. Vi gjorde fina fattningar och övergångar ner till trav i båda varven. Hon blev lite sur i slutet av högergaloppen då hon var trött. Hon stannade och sparkade mot min ytterskänkel som vanligt i hennes protester, men grejen var den att det var innerskänkeln jag bad henne lyssna på denna gång. Lite roligt att hon bara gick på gammal vana. Hon passade dessutom på att klia sig lite snabbt på bogen i ett av stoppen. Snacka om att dissa mig totalt. Men hon är ändå världens bästa! 
 
Igår var vi blå blå blå.
 

En till vecko-update

2017-10-23 / 13:06:00
Veckorna flyger förbi och jag tar aldrig tag i att skriva här tydligen. Men jag vill ju verkligen ha allt nedskrivet så det är bara att ta tag i det ibland.
 
Tisdag 17 - Jobbade till stängning och var ute och skrittade med Hanna på kvällen. Denna gång tog hon med Noa som promenadsällskap. Det regnade och var kolsvart men ändå mysigt! Vi gick till fågelladan ute på Eh. Det är så skönt att vara ute så sent och slippa nästan all trafik. Dansa var lite svullen och varm vid såret på knäet men ömmade inget.
 
Onsdag 18 - Dansa var lite svampig på framsidan av knäet idag vid såret, en aning varm också men ingen ömhet alls. Bestämde mig för att skritta men gick in i paddocken för att kolla så hon inte haltade. Hon var helt ren både på böjt och rakt spår så jag bestämde mig för att jogga lite där inne. Hade dressyrsadel men inga sporrar eller stövlar/chaps så mina ben var som spagetti och jag har totalt noll styrka eller precision med mina skänklar i den sadeln då. Dansa var seg och stannade och bråkade en del o början men när hon sedan var uppvärmd och jag satte mig ner fick jag åtminstone lite bättre kontroll på min kropp och Dansa började jobba jättefint genom kroppen i traven, i låg form. Red på en stor volt i båda varven. Så det var roligt att vi ändå kom till så bra arbete trots förutsättningarna. Tog lite galopp i vänster också vilket gick ok.
 
Torsdag 19 - Idag var svullnaden och svampigheten helt borta och vi tog ett dressyrpass i paddocken. Hade sporrar och chaps så det gick betydligt bättre från min sida. Dansa bråkade däremot en hel del i början. Så tråkigt att vi hamnat i den onda spiralen igen. Antagligen så är det pälsbytet som spökar, men det kan lika gärna vara något helt annat. Efter ett tag släppte det i alla fall och vi kunde jobba på med roligare saker. Red skänkelvikningar, galoppfattningar och skolorna. Ryggade någon gång också och dom börjar sitta bra nu, så roligt med framsteg! Det är det som känns så tråkigt med dessa bråkperioder, att det känns som det inte spelar någon roll vad jag gör så hamnar vi ändå i dom.. Men jag ger inte upp!
 
Fredag 20 - Red ut på Eh med Hanna och Winston. Vi travade en hel del och tog täten bortåt och dom hemåt. Dansa var pigg och glad, fick jogga på och var jättefin!
 
Kiropraktorn kom och kollade igenom hästarna efteråt och trots att dom inte är kollade sedan i våras så hade Dansa bara en liten låsning i höger bog. Hon har alltid vart svagare i högersidan och oftast haft lite större låsningar längs hela sidan. Men det är så roligt att det i takt med att hon blir jämnade i styrkan så blir låsningarna också bättre. Dansa var såklart helnöjd över att få mysa lite med sin favorit-Tommy! 
 
Lördag 21 - Vila.
 
Söndag 22 - Red till kullen ovanför sågen. Jag jobbar ju mycket med att behålla en specifik position på vägen nu och gärna den delen där hon är tittigast för att kunna lära mig att jobba igenom henne trots det för att inte hamna i samma situationer som på senaste tävlingen. Det gör Dansa lite extra spänd ibland men jag är ändå positivt överraskad hittills. Hon får också alltid jogga fram helt kravlöst i början på alla ridturer nu tills hon hittat drivet 100% framåt innan jag börjar stretcha. Har gjort så förut också men halkat ifrån det eftersom jag hittat andra metoder jag velat prova. Men det här fungerar bäst för oss som det är nu och då ska jag inte hålla på och experimentera.
 
Jag har faktiskt bestämt mig för att inte hålla på och läsa en massa clinics och tips/metoder från alla möjliga håll som låter så bra. För just nu och sen en lång tid tillbaka så blir jag bara mer förvirrad av allting. Jag måste rida/och lita på min känsla ett tag nu för att hitta ett lugn tror jag. Det är bra att vara hungrig efter kunskap men det kan också bli för mycket har jag insett. Jag håller mig till allt jag lärt mig hittills och det Patrik lär mig nu ett tag så jag hittar tillbaka till mig själv. Har också en del saker som jag tagit med mig från Anita.
 
 

Vecko-update

2017-10-16 / 20:04:00
Tisdag 10 - Vi var ute och skrittade sent på kvällen med Hanna som tog en promenad. Skrittade till järnvägen och det tog ca 30 min. Dansa fick trampa på på långa tyglar bara.
 
Onsdag 11 - Red markarbete i paddocken och det blev inget toppenpass. Dansa var omotiverad och bråkade några gånger, på samma ställe, mot långsidan där hon är tittig. Inga stora eller långdragna grejer alls men jag tycker såklart det är tråkigt. Hon levde upp lite när hon fick börja skutta över en kloss-tvåkombination jag ställt upp med ett galoppsprång emellan. Hade även en 5cavaletti på böjt spår. Övningarna gick ganska bra och hon blev fin i ridningen innan vi avslutade. Paddocken är ganska tung av allt regn som kommit sista tiden utan att den hinner torka upp emellan så jag kortare ner passen lite mer än vanligt där just nu. Red nog ca 20min. 
 
Tosdag 12 - Skoningsdag och Dansa skötte sig jättebra. Var riktigt busväder ute med rejäl blåst och hällregn hela dagen. Dansa hade dessutom stått inne till 13-14 tiden då vi red på grund av skoningen av henne och Winston och att han tittade till småttinghovarna på Samson. Vi började ge oss iväg mot Hårga men det åkte väldigt mycket långtradare och annan trafik och vädret var rejält dåligt, så jag tyckte det var lite obehagligt och onödigt att vara ute i trafiken. Så när vi gått hela åkern så vände vi och red hem igen. Red några km fram och tillbaka på grusvägarna hemma och Dansa var fin. Lite spänd bitvis men slappnade av bra emellanåt och sammarbetade fint. 
 
Fredag 13 - Red till kullen bortanför Sågen och Dansa var fin. Rullade på mycket i galopp och Dansa var otittig och så härligt! Underbart med sol också! 
 
Lördag 14 - Var ute och red tillsammans med Hanna och Winston. Vi red till hembygdsgården och dom tog täten. Vi travade någon längre sträcka och Dansa var duktig och fin. Hanna hoppade av vid berget på hemvägen så då passade vi på att trava och ta lite galopp. Red lite övergångar och stretchade lite i mellanformen. Hon är svagare i den så jag fösöker fokusera en stund på den de flesta uteritter. Märks stor skillnad på lösgjordheten när hon får gå i låga formen där hon trivs som bäst. Men hon kämpar på bra! Solen sken och vädret var underbart! 
 
Söndag 15 - Dansa hade sin vilodag och jag var i Uppsala på Turbo med familjen och mina kusiner med deras föräldrar. Tyvärr så har jag åkt på en förkylning igen men det var sjukt roligt ändå att få umgås med alla och leka runt på alla studsmattor, hinderbanor och fotbollsplan. Så lyckad dag och nog för att jag var helt slut på kvällen, men idag så vaknade jag ändå upp och mådde bättre. Igårkväll när vi tittade på en rolig film så satt jag som en zombie och tittade även fast jag tyckte den var roligt! Men jag orkade inte skratta så jag gjorde det inombords. Haha. 
 
Måndag 16 - Dansa hade lite sår när hon kom in från hagen idag. Inga djupa och hon ömmade inte på något. Ett på höger bakben, på insidan va skenbenet var lite svullet men det andra på samma ben på utsidan och ett ovanför höger framknä var inte svullet. Säkert har hon lekt inne i skogsdungen och skrapat i något. Huvudsaken är att hon inte har ont eller skadat något allvarligt. Hon var inte stel eller hade någon rörelsestörning heller och svullnaden gick ned efter ridturen.
 
Solen sken och det var varmt, en del blåst men ändå helt ok så vädret var underbart även idag!
Vi red till Landavägen och vände en bit ovanför långbacken. Dansa var lite ovillig från gräsvägen och upp till halva långbacken. Stannade någon gång och var tittig, men jag lät henne ändå trava och galoppera på och på den delen av vägen som jag planerade. Det gör ju henne lite frustrerad eftersom jag brukar låta henne flacka som hon vill när hon blir spänd, bara hon får gå framåt. Men nu behöver vi ta nästa steg så det är bara att jobba på. Hon gjorde det riktigt bra ändå tycker jag! På hemvägen red vi lite enkla byten och flyttande för skänkeln i mellanformen. Ryggar några gånger per ridtur nu också och det blir bättre och bättre. Just nu fokuserar jag bara på att hon ska röra sig bakåt på mina signaler och gå fram direkt efteråt vilket hon gör bra nästan varje gång nu. Ibland börjar hon dra emot med sin mun och greja innan hon backar och ibland blir det väldigt snett. Men det blir oftare och oftare med bra bjudning och nästan rakt. 
 
Mycket vatten i diket nu så det är bäst att ta i för att inte bli blöt om tassarna! Lurigt för hon varierar mellan att ta i för kung och foster land och att bara ta ett vanligt kliv över. Haha. 
 

Höstrusk

2017-10-09 / 22:11:59
Vilket ruggigt väder vi haft idag! Vi har en lugn period på jobbet nu så jag slutade kl 15 idag och tog det extra lugnt i stallet. Hämtade in Dansa på en gång och jag har hämtat henne långt ut i hagen flera gånger nu under hösten och hon har glatt följt med varje gång trots att det andra stannat. Att dom stannar är jag väldigt glad för då Dansa annars kan börja bocka och stegra i andra änden av grimskaftet om dom springer runt. 
 
Dansa var galet pigg idag och vi traskade iväg mot Eh i blåst, kyla och regn. Det passerade mycket bilar utan problem och Dansa var hur snäll som helst trots all energi. Vi travade och galopperade hela vägen ut till kullen och och tillbaka och sedan kände hon mer lugn i kroppen lilla rallyräkan. Vi skrittade i nedförsbackarna och tar max 15min så det är inte så långt, men alldeles lagom för en joggingdag. Jag tror det kan vara första gången vi håller igång hela vägen ut dit med endast 1 tvärnit. Hon är väldigt spänd där ute och var det även idag men vi kunde ändå hålla igång hela tiden och på den del av vägen som jag planerade (japp, operation - kunna ta oss igenom dressyrprogram med vettiga procent trots livsfarlig omgivning har startat) så fort hon spände till så ställde jag henne ordentligt ifrån det farliga och då slappnade hon av så pass mycket att vi kunde fortsätta framåt på rätt spår och sedan kunde jag räta ut henne när hon släppt det farliga. Så fick vi börja om igen nästa gång hon såg ett monster. Tidigare har jag bara fokuserat rakt framåt eller ställt henne väldigt svagt och det fungerar men inte så pass bra att jag kan rida vidare på den linje jag tänkt. Vi behöver steppa upp ett snäpp.
 
Dansa var så fin och härlig och det är roligt att tänka tillbaka nu på att tidigare så var en lyckad ridtur ut på Eh att vi kom dit vi planerat utan allt för mycket bråk. Sedan har det sista året, fast vi ridit där väldigt lite, vart positivt om det bara blivit något enstaka ställe hon stannat och inte velat gå på. Som därefter försvunnit helt, kanske sista halvåret, och bara vart tvärnitar här och var, men som idag endast var spändhet. Det är viktigt att tänka tillbaka och inse alla framsteg också och inte bara på allt som jag vill förbättra! 
 
 

Svacka

2017-10-09 / 12:34:22
Har en liten svacka i livet just nu. Jag kan inte sätta fingret på vad det är utan jag har bara väldigt nära till känslan av uppgivenhet. Jag får panik vid minsta känsla av att något blir stressigt men tycker ändå inte att jag har det stressigt så jag förstår inte varför jag känner så. Jag vill ju göra saker hela tiden egentligen men kan inte riktigt hantera det just nu ändå. Igår hade jag i alla fall planerat in en helt obokad dag och tillbringade den till största del ensam med mig själv och poddar, ute i friska luften med stallpyssel. Bästa återhämtningen jag kan tänka mig även fast ridning hade vart ett extra plus.
 
Satt och tittade på regnet med Sune en stund och sedan fick han åka hem för vädret var inte så roligt för honom. Dansa vilade efter tävlingen tyvärr så jag var ute hos henne i hagen med morötter och gosade en stund och sedan tillbringade jag några timmar med att bygga staketet runt vinterpaddocken och fixade lite i stallet. Sedan hade jag gjort av med tillräckligt med energi och fått min dos av friskluft för att kunna sitta i soffan och njuta av det istället för att bli rastlös. Så resten av kvällen låg vi i soffan och tittade på Springfloden. Den är riktigt bra även fast jag måste blunda väldigt ofta då det är mycket våld. Viktor får tala om vad som händer istället ;)
 
Idag känns det som att jag mår bättre så jag hoppas att det fortsätter så!
 
 

Årets sista tävling - Hudiksvall

2017-10-08 / 12:31:10
I fredags var det dagen innan tävling och vi traskade iväg till banan för att rida ett litet checkpass. Hade en bra känsla för söndagen innan då vi sist red dressyr så avslutades passet så himla bra! Denna dag gick allt bara skit dock. Dansa bråkade ingenting så det var inte det som var felet, utan vi hittade helt enkelt bara inte samspelet och gummibandet mellan hennes bakben och mina händer. Jag fick inte henne framför skänklarna utan hon var bara tom och platt i traven. Lade jag på benen så kunde jag rida på det i max två steg i bästa fall men oftast så flöt hon bara rakt framåt istället för att svinga iväg med bakbenen.
Jag grävde ner mig ett tag för jag fick bara känslan av att vi alltid hamnar tillbaka till den här dåliga känslan och jag vet uppenbarligen inte hur jag ska ta mig ur det på egen hand. Det var det här vi fastnade i HELA förra vintern förutom något enstaka träningspass för Patrik där han fick mig att komma ur det. När vi ridit i ca 25 min så kom en lastbil och skulle fylla på flis i paddocken så då gav jag upp och red hem. Kul dag innan tävling! 
Red en stund på grusvägen hemma och där hittade vi svinget! Så skönt även fast jag vet att det inte alls behöver betyda att det funkar på banan ändå. 
Pratade med Annika sedan och hon sa att hon Dansa hade vart gnäggig sista dagarna och det har hon vart när jag ridit också. Hon är inte det i vanliga fall så det kan mycket väl vara så att hon var brunstig och att det var därför hon var så svår att ha framför benen. 
 
Jag var först väldigt nere men ganska snart så fick jag ny motivation igen och min hjärna började leta lösningar. Tackar gud för den egenskapen! 
En dipp på kvällen med lite tårar så var jag ändå taggad för tävling på lördagen sedan. Fint väder, bilen full med älsklingsmänniskor och sist men inte minst hästen som äger mitt hjärta. Det känns skönt nu för tiden när Dansa och jag fått en så stark relation, för då betyder den såklart så mycket mer än alla våra dåliga resultat och då bryr jag mig inte lika mycket. 
 
Vi var på Hudiksvalls rid- och ponnyklubb för första gången. Fint ställe med ett ridhus som var exakt lika byggt som Bollnäs. Framridningen var utomhus och sedan användes hela ridhuset till tävlingsbanan så det fanns ingen collectingring där inne. Sämsta tänkbara för Dansa som är väldigt tittig inne i ridhus, och behöver tid på sig för att vänja sig. 
Framridningen gick superbra och vi hittade tillbaka till gummibandet och oss. Jag släppte allt och red bara på känslan. Struntade i vad som var rätt och fel och bara gjorde det jag kände behövdes. Dansa var superfin och vi var samspelta så det kändes bra inför starten. 
 
LA:3 54,571%  10av 10
Dansa blev livrädd inne på banan. Alla dörrar, speglarna på hela kortsidan nedantill och musiken som alltid är så koncentrerad till ett ställe inne i ridhus. Vi hann rida några varv på volt framme vid dommaren/läktaren och en vända ner till bortre kortsidan med speglarna. Dansa var sjukt spänd men vi tog oss åtminstone förbi alla ställen. Vi startade och jag fokuserade bara på vägarna och inte bli forserande utan försöka hålla henne hos mig. Dansa skyggade för det ena och det andra, tvärnitade för några ljusa brädor på en del av väggen och var så spänd bitvis att hon sprang som en giraff. Vissa saker gjorde vi under kontroll men det stora hela var ju katastrof. MEN! Vi tog oss igenom banan, jag kände att jag verkligen gjorde vad jag kunde, Dansa blev aldrig istadig och stod emot utan hon tänkte hela tiden framåt och vi kunde genomföra alla moment trots hennes sjuka spändhet. 
 
Slutkommentar - Trevlig häst med mjuka rörelser och snygg sida! Blir idag spänd och går inte fram. Kämpa på du har en fin häst! 
 
Vi fick 54% och det säger ju lite om bedömningen i Söderhamn där vi fick stax under 50%. 
 
Hade jag vetat att vi inte fick rida i ridhuset innan start (på anläggningsskissen stod det collectingring bredvid tävlingsbanan men det måste ha menats på grusplanen/parkeringen utanför ridhuset) så hade jag kanske sett till att rida lite mer i ridhus inann vi åkte. Vi har bara vart i ridhus 2ggr sen tidigt i våras och Dansa är tittig i början av varje pass även i de ridhus hon är van att vara i. 
 
Jag har nu två alternativ.
1. Vänja bort tittigheten hos Dansa. Vet dock inte hur för hon är likadan på uteritter så fort vi rider där hon inte går så ofta, trots att hon alltid har ridits ut till största del och utsatts för mycket. 
2. Lära mig att rida/visa upp henne i den där spändheten. Förut resulterade det alltid i tvärnitar och att hon vägrade gå istället om man pressade henne i dessa situationer och det blir så även nu ibland. Så det är alltid en chansning. Men jag kanske lyckas träna bort det eller lär mig att ta mig förbi det. 
 
I vilket fall som helst så har hon ju faktiskt blivit väldigt mycket bättre. På utomhusbanor är det i princip inga problem alls nu och vissa ridhus fungerar också riktigt bra. Så jag ska förhoppningsvis hitta en lösning på det här också! 
Pratade med Viktor på kvällen och han läser på mycket om trav just nu och frågade om det inte finns huva och blinkers i dressyr också. Jag har ju funderat på huva tidigare men inte velat dölja problemet med en sån, men faktiskt så lutar det åt att jag provar det nästa år. Nu har jag ändå kämpat och försökt vänja henne i 3 år på tävling och under alla andra ridpass så är hon inte inlindad i bomull för att slippa störning heller. Men det släpper ju aldrig! 
Eller allt släpper om hon bara får lite tid på sig, sisådär 10-15 min så har hon vant sig och slappnat av i de flesta situationer. Men den tiden finns ju inte på en tävlingsbana. 
 
 

Veckorapport

2017-10-08 / 11:26:00
Fredag 29 - Dagen efter dressyrträningen red vi till Hembygdsgården. Ett joggingpass och Dansa var ganska tittig men fin.
 
Lördag 30 - Skrittade på långtur med Hanna och Winston. Egentligen var vi bara till sågen men det blev en krok in till Landavägen och gräsvägen dit och hem samt att vi red en stund ute på åkern bakom hembygdsgården. Så det tog sin tid! Min rumpa gillade det inte för jag fick skavsår på skinkorna såklart.. från timmerhuset gick jag hem för att det inte skulle hinna bli på värsta viset. Vi var ute 1h 30min och det var härligt väder.
 
Söndag 1 - Red dressyr i paddocken. Fin i uppvärmningen men fick inte ordning på traven när det var dags för nedsittning. Tog galoppen först och sedan var det lättare med traven också. Jag måste försöka lära mig att hitta "rätt" trav (den jag kan sitta ner i utan att studsa runt så Dansa blir spänd) i lättridningen så jag inte behöver sätta mig innan. Så vi slipper de där skumpvarven innan det blir bra. Hon blev i alla fall superfin och vi red igen LA:3an en gång med bra känsla. Inga taktmissar och jag var noga med att ställa igenom i hörnen. Det är i detta jag får vara försiktig så jag inte börjar rida för mycket med innerhanden och slarvar med att hon är undan innerskänkeln. Så jag måste vara uppmärksam på det nu!
Avslutade med att leka lite mot passagen innan vi avrundade. Så roligt!
 
Måndag 2 - Skulle rida ut men det blåste så mycket och regnade så vi gick in till paddocken istället. Red i hoppsadeln och utan sporrar. Jag började med att trava på i friskt tempo två varv åt vardera håll och sedan likadant i galopp. Absolut enda fokus jag hade var tempot och att hon skulle gå ut ordentligt på kortsidorna. Det var roligt och kändes som en bra start så vi gör nog det oftare. Sedan jobbade vi mycket lösgörande på stor volt i trav och galopp. Hon vill gärna göra sig rak och skjuta ut bogen och falla inåt (speciell de delarna där hon är tittig) så jag jobbade med det och i slutet var hon superfin! Ryggade några gånger och det gjorde hon bättre än någonsin. Hon börjar förstå nu vad det handlar om även fast det vissa gånger blir att hon bara drar tillbaka med munnen och vrider sig med bakdelen.
 
Tisdag 3 - Vila
 
Onsdag 4 - Ett lugnt pass ut på Eh (nästan fram till skarpa kurvan) med mest skritt men lite trav. Det var första mörkerridningen för denna säsong och det kändes helt ok med sällskap, men jag får lite ångest över tanken på att vara där ute i mörkret långt hemifrån själv. Hoppas att åkern blir frusen fort så jag kan hålla till där de gångerna. Dansa tog mörkret och pannlampa superbra som vanligt så det är skönt!
 
Torsdag 5 - Dansa skulle vilat idag men eftersom ridturen dagen innan blev så lugn så var vi ut och joggade lite så hon inte skulle ha allt för mycket energi på lördagens tävling. Vi red till Blå/vita och rullade på i alla gångarter. 
 
 

Hörnpasseringar

2017-10-01 / 00:21:29
I onsdags red jag ut på Eh och Dansa var väldigt spänd från skarpa kurvan och hela vägen ut och tillbaka. Jag försökte först rida på och lösgöra henne men hon älgtravade och tvärnitade om vartannat så efter ett tag tog jag ett djupt andetag och gav upp. Skrittade och tog tag i oss igen när hon var kontaktbar. Försökte jogga henne lång och låg och det gick bra bitvis men hon var taggad och lite spänd fortfarande. Sista sträckan innan tåget på hemvägen tog jag en extra gång efter att hon blivit för springig och forserande efter en galoppfattning. Andra gången gick det bra. 
Red upp till paddocken på hemvägen där Maja och Hanna var med Winston och Noa. Så fick vi sällskap av dom sista biten hem. Dansa var så duktig för vi skrittade iväg bara några 100m före dom innan ridturen men hon traskade snällt på utan att hålla vilja vänta in dom andra. 
 
På torsdagen var det dressyrträning. Vi tränade hörnpasseringar och passet började bättre än vanligt då hon joggade på avslappnat i fin form, men jag hade svårt att ta mig därifrån till mer kvickhet och högre form sedan. Det är en stor akilleshäl hos mig. Det jag behöver är mer energi och sätta ihop Dansas kropp mer, så steget blir kortare och kvickare. Men om jag driver fram så blir hon bara större och tar jag halvhalt så finns det inte tillräckligt med energi så det bara blir hackigt. Men det är bara att träna vidare för att hitta känslan och ridningen.
 
Eftersom jag tränade sist för Anita så blev jag väldigt fokuserad på allt hon lärde mig och då blir jag lite förvirrad och passiv. Patrik påminde mig om att jag måste komma ihåg att plocka ur vissa saker och "göra om" till min egen ridning när jag tränar för nya tränare, så att jag inte bara ändrar mig totalt för då fattar Dansa ingenting och jag själv blir förlamad. Haha. Så jag hittade tillbaka till min ridkänsla lite längre in i träningen, kryddad med det nya jag lärt mig, istället för att försöka rida korrekt som en robot utan att känna av situationen. 
 
Jag hade först ingen vidare känsla av träningen, men nu några dagar senare då jag glömt förväntningarna jag hade på mig själv inför det, så känns det jättebra. Vi hade ett jämnare pass än vanligt där det aldrig var dåligt, utan bara lite halvdant i början. Det kändes bra med de nya jag lärde mig av Anita när jag vaknade till och red mer som mig själv samtidigt. Vi hade i princip inga taktmissar i volter eller hörn, trots att Patrik var supernoga med att jag inte fick gena i hörnen, vilket jag gärna gör ;) Jag hoppas och tror att det berodde på att min sits är jämnare nu. Men det återstår att se! Himla roligt med framsteg där i alla fall. 
 
Dansa var fortfarande tittig på långsidan och stannade första gången jag skulle rida förbi där i höger varv (hon är alltid tittigare där i höger varv. Antar att det är för att då går hon bort från utgången). Hon stannade även till en kortis i traven en gång. Lilltrollet. 
 
Snabbpunkter för mig att minnas 
- Stöd på ytter och led med inner. Extra noga att ställa igenom i hörnen (våga röra händerna och inte bara sitta som en porslinsdocka)
- Fram med höften
- Energi in i volterna och hörnen
- Runda upp för innerskänkeln
- Sitt på bakbenen
 
 

Två dagar till

2017-09-25 / 23:28:00
I lördags vilade Dansa så hon blev utan sin skritt denna veckan för det körde ihop sig. Vi skulle vara barnvakt åt Alvin och Viktor fick hoppa in och spela en match som inte var planen innan. Alvin sov hos oss och innan Viktor kom hem på lördagen så var vi och hälsade på Carro och Leona. Så himla gulligt att se dom små kommunicera med varandra. På söndagen var vi uppe tidigt och lekte och myste om vartannat innan vi tog en promenad. Alvin somnade så jag lämnade av Viktor hemma och promenerade vidare med en podcast i öronen tills han vaknade. Jag var ute och gick i nästan två timmar. Sedan hann vi leka lite i lekparken och äta lunch innan han åkte hem och jag till stallet. 
 
Dansa och jag red till kullen bortanför sågen. Dansa var fin. Pigg och ganska skvattig men vi slapp katten i granen den här gången så jag satt kvar. Haha. Även om det är svårt att vänja om sig så gillar jag känslan som jag får med nya sitsen. Vilket såklart inte är så konstigt eftersom det är den rätta. Innan vi travade av i slutet så satte jag mig ner och lekte lite med samlingen i traven och det var så roligt! 
 
Idag plockade jag fram lite bommar i paddocken och red dit. Brukar inte vilja rida med bommar när jag är själv på grund av säkerheten, men idag gjorde jag ett undantag. Ställde bara fram en 3 studs och 3 cavaletti. Dansa var spänd och tittig på långsidan så det gick inge vidare under uppvärmningen. Jag försökte fokusera på händerna och att hon skulle svara bra på benen. Det sistnämnda gjorde hon bra men jag hade lite krångel med resten av hästkroppen idag. Tror det var en kombination av att jag fick svårt att fokusera och hålla mig till min uppgift när hon blev tittig och vinglig, och att Dansa försökte slingra sig lite då det såklart är svårt och jobbigt för henne att ställa om kroppen också. Hon bråkade dock aldrig och det betyder så mycket för mig! 
Cavalettin gjorde hon bra och efter att hon slog omkull första hindret i studsen rejält första gången så gick den också bra. Vi fick väldigt dålig väg då hon skyggade innan. 
Sedan red vi studsen på en åtta så hon landade i vänster varannan gång och höger varannan gång. Hon var riktigt fin och landade i rätt galopp hela tiden. Även åt höger (!!) Eftersom hon annars brukar landa rätt någon enstaka gång ibland åt höger så anar jag starkt att det är min sneda sits som hindrat henne till att landa i höger. Annars var det en väldigt läglig tillfällighet.
 
Efter en skrittpaus så fick vi problem då Dansa bröt av till trav och halvtrav/galopperade igenom istället för att sätta sig på rumpan och samla ihop sig när vi inte kom helt rätt in. Det var en kombination av att Dansa var trött och jag tappade ridningen.
Vi skärpte till oss och tog två bra innan vi avslutade. Med facit i hand skulle jag avslutat innan pausen. Det hände ju inget negativt mer än att hon tog trav igenom vilket händer ofta då Dansa alltid haft och fortfarande har lite svårt med studs. Hon tappade aldrig bjudning eller blev upprörd. Men jag vill ju sluta på topp innan hon blir för trött så det grämer mig lite. Underlaget var nog lite tyngre än vad jag uppfattade. 
 
 Svårt att åka hem på kvällarna nu när hästarna är inne.
Dansa älskar att stå och halvsova med mulen i håret. Hon vill vara nära men är inte så förtjust i att bli kliad. 
 

Mitt liv tillbaka!

2017-09-25 / 23:00:00
När man vart sjuk och sedan haft en rejäl förkylning som följd så känns det som att jag fått livet tillbaka när den försvunnit! Dock så fick jag känning i halsen i eftermiddag så jag hoppas inte det tar om igen. Då gräver jag ner mig! Har aldrig vart så lugn och försiktig under en sjuka någon gång.
 
I onsdags vilade Dansa och i torsdags red vi i paddocken igen och repeterade ridningen från träningen för Anita. Jag fokuserade enbart på min sits och mina händer hela tiden och det blir lite svårt och känns avigt. Men jag känner stor skillnad på Dansa trots att det såklart inte blir lika bra som när Anita hela tiden höll koll på mig. Red lång och låg ganska länge för att känna mig för men innan vi avslutade så satte jag ihop oss lite mer till tävlingsform och red lite galopp - skritt övergångar där min högerhand inte ska ut och flaxa i fattningen till höger. Red även en väldigt stadig förvänd och lite skänkelvikningar i traven och allt kändes riktigt bra. Måste dock komma ner i skritt fortare efter galoppen för det blir några travsteg där. Hon stannade till en snabbis i galoppen en gång men annars var hon väldigt positiv.
 
På fredagen red vi ut på Eh. Kollade längden på stigbyglarna på hoppsadeln också för säkerhetsskull eftersom dressyrsadelns var så ojämna. Men jag var säker på att dom skulle vara jämna för det är stigläder med nylonband i för att de inte ska töja sig. MEN även det vänsterlädret var 2 hål kortare. Helt sjukt! Tänk att jag suttit och ridit så så himla länge. Stackars Dansa. Det var en skön känsla att sätta sig i sadeln när dom var jämna.
Vi red ut på Eh som sagt och Dansa var lite skvattig men inte alls som i måndags när vi red ut. Träden prasslar nu när det blåser eftersom dom är torra och Dansa har fått för sig att det är farligt så hon står och steppar i mellanåt. Eller det är som att det går stötar genom hela kroppen på henne. Haha. Hon fattar inte vart ljuden kommer ifrån. 
Jag kämpade på med min sits (gick riktigt bra) och Dansa joggade på så fint, ibland var hon spänd men tuffade mest på med massa energi. 
 
I torsdags började alla hästarna att sova inne. Så himla mysigt! Samson var lite ledsen första kvällen eftersom han får bo i egen box nu. Men han vande sig fort vår älskade lilla gosse. Står duktig och petar i sig hö och sover gott ♥
 

Födelsedagspresenten

2017-09-21 / 23:27:00
I tisdags fick jag alltså en träning för Anita Grande som är dressyrtränare åt ekipage på alla nivåer men främst de som tävlar på hög nivå upp mot Grand prix. Först tänkte jag att vi inte har någon "nytta" av en så bra tränare eftersom vi ligger på så låg nivå, men så blev jag så sugen på att få testa för hon har ju sån erfarenhet och förklarar så bra och riktar mycket in sig på sitsen. Hon är även kiropraktor så hon har mycket kunskap om kroppen. 
 
Under vår träning fokuserade hon nästan enbart på sitsen. Är min sits bra och jag jobbar rätt med den så blir Dansa också väldigt fin, så det blev hon! 
Anita upptäckte direkt att jag är sned i kroppen. Jag viker överkroppen åt vänster och vill hela tiden flytta mina händer åt vänster, i båda varven. Detta gör att Dansa är lika sned såklart eftersom det bara är jag som rider henne. Och det är troligen därför vi har så svårt med våra taktmissar i vänster varv, för Dansa behöver balansera upp mitt sneda också. Jag fick tippa ned höger axel och upp med vänstra, tippa huvudet lite mot höger axel och hålla stenkoll på mina händer, framförallt vänster som ska befinna sig vid manken och ingen annanstans. Det var en så skum känsla innan jag hann vänja mig lite. Eftersom det sneda är mitt raka så kände jag mig helt förvriden först. Haha. Hon upptäckte också att min vänstra stigbygel var flera hål kortare än den högra. Sjukt att jag inte upptäckt det förut, för när jag tittade ned såg jag att vinklen på dom var olika. 
 
Högertygeln är jag och håller fast i mer än vad jag insett själv. Vet att Patrik är på mig om det men jag har nog inte insett att det var så pass mycket som det är förrän nu när Anita var benhård på mig om att släppa den så att den glappade, för att verkligen komma bort från den. Då jag rider på den i båda varven. Träningen gick ut på att ge mig verktyg till att jobba bort min snedhet och därmed också Dansas. Så det hon sa är inget sätt jag ska rida på för alltid, utan tills vi är raka(re?). Det är säkert något som behöver jobbas med hela livet, men ni förstår. 
 
I höger varv ska jag vara så noga med att ha henne rak på yttersidan och hålla min hand vid manken samt leda med höger inåt men släppa den (glapp-släppa) imellan. Detta behövs för att kunna rida in Dansa på vänstertygeln och inte förrän hon börjar falla lite inåt så jag kan runda upp med innerskänkeln, så sög hon tag i den. 
I vänster varv så ska jag istället tränga med vänsterhanden och alltså fortsätta ha den vid manken samtidigt som jag måste ha väldigt väldigt lätt kontakt på högerhanden och leda med den (trots att den är ytter) för att vi ska kunna komma på rätt körl. Jag har haft för mycket i den handen tidigare och inte vart tillräckligt flexibel så det är en av anledningarna till att vi får de där taktmissarna. 
 
Jag fick också träna på att verkligen lätta av helt i övergångarna både uppåt och nedåt. Tyglarna fick glappa just för att Dansa skulle få ta för sig framåt och vi fick göra lugna övergångar. Jag skulle tänka mig som när man vrider på en volymknapp. Inte sådär kvickt som jag alltid tänker att det ska vara, utan jag ska kunna välja. Fick även gör tempoväxlingar på samma vis. 
 
Dansa blev otroligt fin och rörlig av denna ridning och jag fick en riktigt bra och avslappnad sits. Jag har skrivit ner massor av punkter för att minnas och mamma filmade en hel del så jag hoppas verkligen att jag ska kunna jobba vidare med de här på egen hand. 
Nackdelen med Anita är att hon bor i Östersund, men hon har träningar på Lejondal i Sthlm någon gång per månad så hon kunde komma förbi fler gånger om jag ville. OM JAG VILL?! Det blir nog svårt nu under hösten då mörkret kommer så fort och det är mina stängningsdagar så jag måste planera flera veckor i förväg. Men om vi inte får till det nu så hoppas jag till våren. 
Känns som ett perfekt komplement till Patrik då båda har samma typ av tänk men ser olika saker. 
 
Hon gillade Dansa väldigt mycket och sa att om vi får ordning på snedheten kan hon bli riktigt riktigt bra. Vi var ett riktigt fint ekipage och hon sa att jag hade en bra ryttarkropp och red bra. Jag blir så otroligt glad av att få höra sånt! Och extra glad blir jag såklart när det kommer från så kunniga människor. Nu ska vi bara träna vidare så vi kan leva upp till alla fina ord! 
 
Lite fel att skriva så mycket om sitsen och så lägger jag upp en bild där den inte är helt korrekt. Men det är en stillbild från träningen i alla fall så den passar ju in så ;)
 


Namnet är Paulina, men till vardags Lina. Jag arbetar som Frisör och lever tillsammans med min fotbollsspelande pojkvän Viktor. En stor del av mitt liv ägnas åt min stora passion, hästar. Jag har själv 2 st.



Ett 23 årigt arabiskt fullblod vi namn Bronzac. Han har funnits där i regn och solsken de senaste drygt 10 åren. Han betyder fruktansvärt mycket. Vi är som ler och långhalm.




Sedan har jag en unghäst (min morfar och "mormor" är ägare och uppfödare) som jag ridit in och nu utbildar vidare. Vår resa från då att hon knappt var 1 år finns här på bloggen under kategorin Dansa. Vi har blivit väldigt sammansvetsade och jag skriver väldigt detaljerat om hennes utveckling här för att kunna gå tillbaka och titta senare.



Den söta lille vovven som syns här på bloggen är familjens älskade Kurt-Sune. Han flyttar emellan alla oss familjemedlemmar och lever livet.